Leaderboard

Övrigt i racket denna dag... Försteg - Calypso Phonosteg - Rhea Cd/Dac - Romulus Och som sig bör, med tanke på Stylus övriga produkter, så var det hela kopplat med kablar från... Nordost. Det var ingen Octavia rs-ordning bakom racket men signalerna hittade fram ändå. Och så den enda riktiga signalkälla man antagligen behöver, skivspelare, från... Brinkmann Taurus

Efter en tuff rond där jag nästan var nere för uträkning håller jag nu så sakteliga att repa mig efter en ondsint och extremt envis lunginflammation (dubbelsidig). Den har resulterat i att jag har varit mer eller mindre utslagen under flera veckor och inte orkat med någonting, knappt andas. Under denna pärs blev nackdelen med fysiska skivor uppenbar, jag orkade nämligen inte ta mig upp från soffan för att kunna spela musik och jag har inget annat alternativ (inte ens en radio). Min gamla DAC (Wadia 121) har (sedan länge) gett upp och jag har därför inte ens brytt mig om att installera JRiver igen efter det datorbyte som skedde för mer än 2 år sedan, men nu hade det varit guld värt att ha en "handikappanpassad" signalkälla. Jag hittade en begagnad DAC till bra pris på nätet, det blev en Denafrips Ares II och när tillräckligt mycket ork infann sig anslöt jag den till laptoppen, installerade JRiver samt en USB-drivrutin till DAC:en och det fungerade för ovanlighetens skull på första försöket. Jag länkade JRiver mot filerna på min NAS och installerade Gizmo på paddan, nu kunde jag ligga kvar i soffan och välja musik. Det var roligt i ungefär 30 minuter, sen stängde jag av, det var inte det här som jag hade saknat. Inte ens i min situation var detta något användbart alternativ. Det fick hellre vara tyst. Jag vill inte påstå att det låter direkt dåligt, problemet är bara att jag inte engageras av musiken, jag började ganska snart surfa på paddan istället och musiken blev bara ett störande moment. Kan inte ens Deep Purple - "Made in Japan" fängsla mig eller få en endaste liten kroppsdel att röra på sig, ja då är kan det lika gärna vara tyst. Jag uppskattar inte skvalmusik som sällskap. En ny DAC verkade alltså vara en onödig "investering". Nu är jag uppe på benen igen och har gjort en del enkla lyssningsjämförelse mellan Denafrips och min CD-spelare. en 20 år gammal Krell KPS28c. CD-spelaren är ansluten via Cast-kablar till försteget och DACen ansluts till försteget via XLR-kablar. Jag anslöt sedan en S/PDIF-kabel mellan CD-spelarens digitalutgång och DACens CO.1-ingång och spelar jag en skiva i CD-spelaren kan jag bara växla ingång på försteget för att jämföra CD-spelarens analoga utsignal med DACens (nivåanpassning +/- 0,25dB gjordes först). Skillnaden är definitivt inte försumbar vid den här jämförelsen. CD-spelaren har betydligt mer luft, dynamik, detaljer, sväng, pondus och f.f.a spelglädje. DACen låter faktiskt ganska tråkig i jämförelse. Denafrips Ares II är basigare än Krellen och jag tror att det tenderar att "gröta ihop" ljudet, men samtidigt är den nog inte värre än min gamla Wadia (jag gick inte igång på den heller). Det är svårt att avgöra efter så lång tid. Jag valde en Denafrips Ares II utan att lyssna på en först eftersom jag hittade en till rätt pris, den har en passande fysisk storlek, den har de anslutningar som jag vill ha och så har den fått väldigt goda recensioner av alla som testat den, men i förhållande till min gamla Krell har den lite övrigt att önska. Jag sågar definitivt inte DACen, man får väl inte mer för de pengarna, men CD-spelaren ligger betydligt närmare mitt ljudideal. Jag har testat DACen med både NOS och med olika uppsamplingsnivåer (och slow/fast-filter), men det gör så lite att det kan kvitta i det stora hela. Jag föredrar dock NOS. Denafrips ARES II är baserad på s.k. R2R arkitektur och Krell KPS28c baseras på två PCM1704-K chip. Det är alltså två helt skilda djur som jämförs, men de ska ju göra samma jobb och därför borde de kunna jämföras på lika villkor. Jag tror att den största skillnaden ligger i analogdelen, inte i D/A-omvandlingen. KRELL'ens analogdel. Nästa test var att mata DACen med FLAC-filer från Windows/JRiver och jämföra med samma skiva i CD-spelaren. Samma tråkiga resultat som innan. (Flac-filerna kommer från samma CD som spelades i CD-spelaren så det går inte att skylla på olika utgåvor) Jag har även här testat med olika översamplingshastighet, med olika filter samt att låta JRiver skicka data som DSD med olika hastighet, men det blev ingen större upphetsning nu heller (DSD vinner dock med en knapp noslängd). Filer spelade från PC'n via USB låter inte likadant som när DACen matas från CD-spelarens digitalsignal och enligt mina värderingar låter det sämre från PC'n. Varför? Soundstage krymper på alla håll och det blir definitivt inte mer engagerande den här vägen. Jag har därför funderat på om en streamer skulle göra så stora förbättringar relativt Windows/JRiver att det är befogat att lägga pengar på det, så jag lånade en Lumin U1 mini av en kompis. (lånad bild) Den gjorde mig inte nämnvärt mycket gladare än Windows/JRiver eller Volumio på en Raspberry PI. Resultatet blev i stort sätt detsamma. Jag lånade även hans DAC och i den jämförelsen föredrar jag helt klart Denafrips Ares II, det är nog inget fel på min DAC vilket jag misstänkte. Hans DAC var den totala motsatsen, hård, kall och riktigt jobbig att lyssna på om man skruvade upp lite. Nu när jag orkar resa mig föredrar jag kombinationen Windows/JRiver och att jag styr musikvalet direkt från PC'n istället för att blanda in en mobil eller padda (för att på så sätt undvika den distraktionen). Vill eller behöver jag av någon anledning styra musikvalet från soffan så kan jag ju göra det. Men varför får jag det här resultatet, många andra verkar ju vara jättenöjda med de här prylarna? Antagligen är det något "fel" i mitt nätverks infrastruktur, eller så sitter felet mellan öronen på mig. (jag tror mig veta vilket, men....) Jag anser mig inte vara någon teknisk analfabet vad gäller nätverk i allmänhet, men det kan ju vara något självklart som jag har missat och som gör att jag aldrig lyckas gå igång på musik som har transporterats över nätverket. Min lokala IT-miljö ser ut så här idag: 73 IP-adresser allokerade, alla prylar har fast IP-adress. (följande "burkar" är anslutna med kabel) 1 Router 4 Switchar 2 NASar (varav en med diverse tjänster typ: DLNA, minim, PLEX,,,,) 1 HomeAssistant-server 2 Accesspunkter 2 Stationära datorer 3 Laptop's 1 Appserver med FTP-server, SQL-server, InfluxDB-server (Time Series Database) och en Broker (en typ av server för MQTT-kommunikation från/till IOT-prylar) 1 OctoPrintControlServer till 3D-skrivaren 1 Nätverksskrivare 2 Nätverksansluta TV 1 Mediaspelare (Volumio) (och via via WiFi) 48 så kallade IOT-prylar för styrning/övervakning av hemmet och för datainsamling om t.ex. el-nätets kondition (alla via egen accesspunkt). I det "vanliga" WLANet finns bara våra två mobiler, en padda för allmän förströelse och frugans laptop (totalt 4 klienter). Normal nätverksbelastning för IOT-trafiken är < 5% och topparna är 7-8% , 75% av trafiken från IOT-prylarna ska till/från appservern. 1-2% av detta ska skickas vidare till NAS 1 och resterande ska direkt till/från HomeAssistant servern. Samtliga av dessa prylar bor under samma switch. Det är många paket som skickas, men de är väldigt små. Lumin U1 Mini anslöts till Switch 4 och jag har provat att hämta flack-filerna från både NAS 1 och NAS 2, jag har t.o.m. flyttat NAS 2 till Switch 4, men utan hörbar skillnad. Jag har säkert glömt några "burkar", men ser någon något uppenbart fel i mitt nätverk som kan vara anledningen? (Routern är Bahnhof's, men borde inte spela någon roll eftersom ingen musikdata passerar den.) Några tips? Jag var klart överoptimistisk när jag började med detta projekt och jag har lagt ner alla förhoppningar om att bli klar under 2023. Det här tar betydligt längre tid än vad jag hade räknat med och det är så in i h....e tråkigt att jag oftast lyckas hitta något annat som är roligare att sysselsätta mig med, t.ex. tömma diskmaskinen, putsa fönster, tvätta bilen eller vika tvätt. Problemet är att Discogs saknar alldeles för många av mina utgåvor vilket gör att sökandet tar väldigt lång tid och allt alldeles för ofta utan resultat. Hade jag bara hittat rätt utgåva hade jag nog kunnat motivera mig att lägga över en timme på vissa skivor, men det är alldeles för ofta som jag får gå hem tomhänt. Exempel: Jag har 15 skivor med David Bowie och efter styvt 20 timmars frenetiskt sökande på Discogs kom jag fram till att 11 av mina 15 utgåvor inte fanns registrerade där. Med de första 100 skivorna blev kvoten 74 hittade / 26 bom, med nästföljande 100 skivor blev den 78/22. (t.o.m.SMHI har bättre träffbild) Nu tycker säkert någon duktig vän av ordning att jag ska sluta gnälla och lägga till de saknade utgåvorna i Discogs databas i stället, men det har jag varken tid eller lust med. Jag blir ju aldrig klar om jag ska engagera mig i det också och jag gillar inte attityden som råder där bland "proffsen", jag har försökt, men jag gav upp. Så viktigt är det inte, jag ska ju inte lägga ut skivorna till försäljning, jag vill bara vara snäll mot nästa generation. Efter styvt 2 månader har jag klarat av 1/12 av skivorna, det lutar alltså åt att bli minst ett 2-års projekt istället (om jag inte ger upp innan dess, vill säga). Hur många av er använder discogs för att hålla koll på skivsamlingen? Har bara jag otur, eller ser det ut så här för er också? Jag nappade på @AlfaGTV's förslag och vi är nu ett gäng som har har träffats några gånger för att äta gott, diskutera hobbyrelaterade frågor, spela musik och kanske t.o.m. smutta på en liten virre. Det har gjort nytta, hifi-umgänget med likasinnade och tips på ny musik hjälpte mig på traven. En liten nytändning. Tack för tipset. Jag återkommer om/när något nytt händer.

Trådens titel "Marten gasar på" har nog inte varit mer korrekt än nu. Undrar vilka andra High-End märken som har denna utveckling i dessa tider? Marten växer så det knakar och nya stora lokaler för att bygga högtalare och för lager är i gång. Den tidigare lokalen har nu mer kontor och utvecklingsverkstad för Leif. Mer om det senare. Jag hade en trevlig eftermiddag med Leif där jag fick en rundvisning av lokaler mm, musik, och en mycket intressant demonstration. De nya lokalerna är otroligt mycket större än de tidigare. I mina ögon är det en fabrik. De är synnerligen välplanerat och fint utfört. Ordning och reda samt känsla för en trevlig miljö har alltid varit något som kännetecknar Marten, så även i fabriken tycker jag. I takt med att Marten på goda grunder får toppenfina recensioner på löpande band så har de helt uppenbart etablerat sig som ett av de förnämsta högtalartillverkarna i världen. Gissa om efterfrågan påverkas positivt av det? Svaret är så klart ja och då behövs mer folk stora lokaler och en organisation som klarar denna tillväxt. Klokskap finns hos bröderna Olofsson så de dansar fint i takt med detta. I Fabriken finns ett "hörn" där nybyggda högtalare testspelas grundligt så att de levererar Martens sound korrekt. Fortsättning följer...

Computer Audio och MP3-revolutionen På det tidiga 90-talet jobbade undertecknad som fotografassistent till en av Sveriges skarpaste skidsportfotografer. Under den perioden hände det massor inom media som var knutet till den datorkraft som började bli tillgänglig, även för mindre företag och även privatpersoner. Vi började digitalisera och katalogisera de bilder som bildbyrån erbjöd de tryckta mediernas reklambyråer och dagspress. Det underlättade enormt när man kunde ”bolla” bilder via epost och möjliggjorde att flera kunder kunde ha tillgång till samma bild för påseende. De första datorerna dök upp med CD-släde och CD-skivan kunde även lyftas in på datorns hårddisk. Jodå, det gick även att få ut ljudet ur både datorns högtalare och även via linjenivå. Jag har inget minne av hur det lät, om jag någonsin lyssnade till ljudet från filer uppspelade av en dator, annat än via den inbyggda högtalaren! Macintosh IIvx -93, med optisk läsare. Man fick lägga CD-skivan i en ”kassett” som sedan matades in under floppy-diskläsaren. Jag tror min hade 80Mb hårddisk… Varje CD-skiva kunde lagra upp till 74minuter musik, eller i datorns lagringsmått mätt 650Mb (första generationen). Dessa datamängder var inte rimliga att lagra på en hemdator före millenieskiftet, kostnaden skulle bli orimlig. Det fanns givetvis också planer och önskemål om att kunna kommunicera digitalt både i ljud och bild över den begränsade bandbredd som var tillgänglig för gemene man och aktiebolag. Under den här perioden började internet bli en folkhemstillgång, inte som tidigare för universitet och företag. Eftersom lagringsytan fortfarande var en kostsam tillgång var det då inte görbart eller praktiskt att lagra sina CD på hårddisken. En del av svaret på behov av lagring och överföring av digitalt ljud var MP3, ISO Mpeg Audio Layer 3. Utvecklingen av denna audiokompression hade börjat redan tidigt 80-tal men nu började den tillämpas av alla möjliga intressenter. Möjligheten att komprimera digitala ljudfiler ned till 1/12-del av sin ursprungliga storlek gjorde det möjligt att både lagra och överföra dessa via modem-länkar och ISDN-anslutningar. 1998 lanserades de första MP3-spelarna, kommer ni ihåg Rio MP3? Den hade 32Mb minne och en extra port för lagringsminne. Anslöts till en dator via en speciell vagga, till printerporten. Den här modellen såldes i ca 200.000 exemplar efter att en rättstvist fördröjt lanseringen. RIAA försökte stoppa försäljningen eftersom det medförde att man kunde spela upp upphovsrättsskyddat material på en annan plats än där den licensierade utgåvan (CD’n) befann sig. 1999 lanserades programmet Napster, en sorts sökmotor för MP3-filer som tillgängliggjordes av samma användare som laddade ned dem. Teknologin för att sprida trafiken över flera användares bandbredd kallas P2P, Peer to Peer. Napster stämdes ganska snart av bl.a. Metallica eftersom programmet möjliggjorde delning av upphovsrättsskyddat material. 2001 släppte Apple sin iPod, med inbyggd 1.8” hårddisk på 5Gb vilket utlovade ”a thousand songs in your pocket”. Detta kom ca 8 månader efter att iTunes släpptes till Macintosh. iTunes har alltid valt AAC, Advanced Audio Codec som det föredragna valet av kompression, även om iTunes även kunnat spela upp och hantera MP3-filer. Apple har rapporterat en försäljning av ca 400.000.000 iPod-enheter av olika modell fram till och med 2014. Varför är det här ens intressant för oss, som ibland kallas audiofiler (”vänner av ljud”, och musik, egen tolkning) kan man ju undra? Anledningen är givetvis att utvecklingen av lagringsutrymme och överföringskapacitet har möjliggjort en helt ny sida av musikbranschen, samtidigt som dörrarna stängts för andra. Vi har accepterat att digitalt ljud i form av filer är en likvärdig ljudkälla med en CD-skiva eller iaf jämförbar. Digitalt lagrad musik har onekligen fördelar i form av utbud, tillgänglighet, portabilitet och det kan även låta fantastiskt, i synnerhet om vi tillåter oss att lyssna till okomprimerade filer eller kanske till och med filer av samma typ som de som lagras på SACD-skivorna. Det här handlar hittills primärt om hur man lagrar och överför filer, men att strömma media har varit en ambition och möjlighet sedan det tidiga 90-talet. Utvecklingen av teknologier för att komprimera, överföra och styra digitalt media har varit helt avgörande för den utveckling vi sett de senaste 25 åren. Önskemål om större utbud, högre upplösning och uppspelning i portabla spelare har dock introducerat nya krav, i synnerhet ökar behoven av lagring. Tillgången på bandbredd och uppkoppling har ju öppnat för andra sätt att konsumera musik utan att behöva lagra den. Och genom att välja att strömma musiken kan vi minska kraven på lagringsyta och istället förskjuta behoven mot bandbredd. Den här utvecklingen har givetvis medfört ändrade beteendemönster och format vår vardag i många andra aspekter, men kontentan av detta är att vi idag accepterar att hyra musik, eller välja att lagra den musik vi köpt på en annan plats än där den avses spelas upp som musik. Vi kommer osökt in på vad vi kallar streaming, och hur vi kan tillämpa det och hur det öppnar andra möjligheter för oss musikkonsumenter. Streaming for dummies Nej, det är missvisande då man alls inte behöver vara en ”dummie” för att finna detta förvirrande. Streaming är komplext och det finns nästan lika många varianter som tillämpare, det kan vi fastställa redan nu och för att göra detta gripbart behövs ett gemensamt språk. Vad är Streaming då? Ja, det är ju ett begrepp som kan innefatta många saker. Den mest korrekta definitionen torde vara ”uppspelning utan att lagra källmaterialet”. Det blir ju en sanning med modifikation, för någonstans lagras de flesta källmaterial, förutom live strömmar. Utan att ljuga allt för mycket vill jag påstå att streaming-epitetet kan tillämpas på alla typer av mediauppspelning som kräver ett nätverk baserat på ethernet, trådlöst eller trådbundet. Namnet används även för apparater som enbart spelar upp filer från inbyggd lagring vilket kanske inte är formellt korrekt men eg. spelar det mindre roll för förståelsen. För mig är ordet ”nätverksuppspelning” eller ”nätverksspelare” liktydiga med streaming. Syftet med streaming är att kunna tillhandahålla media vid behov eller i realtid till små, billiga (inte alltid) utenheter som omvandlar den digitala strömmen till ljud och/eller bild. Du behöver alltså inte lagra informationen i uppspelningsapparaten, även om detta ofta också sker, helt eller delvis i form av "buffring". Några uttryck som används ofta är On Demand och Live, eller realtid, och dessa beskriver om du själv bestämmer när strömmen skall levereras eller om strömmen påbörjas vid en fastställd tidpunkt. Skillnaden är att i realtid kan man ”slå på TV’n och se vad som just nu sänds” medan on demand betyder att du går in på TV4 Play och klickar på symbolen för senaste avsnittet av ”Bonde söker fru”, eller kanske inte förresten... Men, du fattar vad jag menar! ☺ Internetradio och live/direkt-sändningar från streamingtjänster som t.ex. Metropolitan-operan är ”live” eller i realtid. När vi däremot klickar på Ed Sheerans senaste album och väljer ”play” så strömmas innehållet ”on demand”, på begäran översatt. Däremot börjar gränsen mellan on-demand och live att suddas ut, då tjänster som exempelvis Radio Paradise erbjuder möjlighet att "hoppa" till nästa spår, vilket är omöjligt om du tar del av en äkta livesändning såklart! Radio Paradise och liknande tjänster uppträder som en live-tjänst, men bygger i bakgrunden på samma teknik som bygger on-demand funktionalitet. Motsvarande kan sägas om hur dagens nätverksbaserade TV-utbud byggs upp. Streamingens logik Oavsett metod så behöver vi några byggstenar för att streaming ska kunna ske. För det första så behövs en digital fil, eller en källa som skapar en digital ström av information lämpad för överföring via nätverk. Vi kallar logiskt denna information för källa, eller source. För översiktens skull ger vi denna byggsten symbolen nedan: Källa (Source, Media, Stream) Vi behöver i dessa sammanhang också något som driver, riktar eller sänder informationsflödet, vi kan kalla det för motor eller engine. I våra lokala sammanhang handlar det oftast om en programvara, eller den del av programvaran som ansvarar för att samla information om tillgängligt media, bygga ett bibliotek och presentera den överskådligt. Den initierar också ljudströmmen och möjligtvis manipulerar den, både för att göra den kompatibel eller för att anpassa till konsumentens önskemål. Den får symbolen: Motor (Roon Core, Media Server) Nästa del blir den som "konsumerar" ljudströmmen från nätverket. Här blir det lite förvirrande då utenheten egentligen inte behöver producera musik, det kan lika gärna handla om en digital signal t.ex. i formatet SPDIF. Men, det viktiga är att utenheten uppnår det till synes enkla målet att omvandla informationen som skickats över nätverket (eller internt i apparaten) till en ljudström, digital eller analog. Ljudströmmen har den egenheten att den skickas utan möjligheter att korrigera eller begära om informationen. Man kan säga att man i någon mån återför tidskomponenten i det digitala mediat. Så länge den är digital finns möjligheten för mottagaren att kontrollera att informationen är oförvanskad, men inte att begära en korrigerad sändning. Om ljudströmmen uppfattas som icke-korrekt så räknas närmevärden ut matematiskt. I de flesta fall går inte heller att verifiera tidsperspektivet utan man får anamma ett ömsesidigt förtroende att de inblandade parternas klockor är synkroniserade och inte avviker. För våra syften ger vi utenheten symbolen av en högtalare, även om den kan vara en sekvens av ettor och nollor: Utenhet (Roon Bridge, MediaRenderer, Endpoint, Streamer) För att dessa komponenter skall vara till någon nytta måste vi ju kunna välja vad vi vill skall spelas upp, och var. Här kommer det kritiska gränssnittet in oavsett om det handlar om en fysisk fjärrkontroll i metall, knappar på apparaten eller en app på din telefon. Syftet är ju ganska enkelt, att välja ut vad som skall spelas upp och, där så är möjligt, var någonstans. Symbolen får bli en sån här: Styrning (Roon Control, Control point, Fjärrkontroll, Touchpanel, App) Ofta finns möjligheten att anpassa ljudströmmens eller ljudets egenskaper av olika skäl. Det kan t.ex. handla om att olika utenheter helt enkelt inte klarar av alla upptänkliga format, upplösningar eller liknande. Eller något så grundläggande som en digital volymkontroll. Ibland finns anpassningarna ”bakom kulisserna” så att säga men de flesta system har någon metod att påverka ljudströmmens egenskaper. Det kan givetvis handla om andra typer av anpassning också, tycke och smak, systemanpassning etc. Symbolen för anpassning får bli denna: Anpassning (Transcoding, Re- Up- Downsampling, Volymkontroll) De fyra första delarna krävs för att få ljud ur ett streaming-system medan den femte inte alltid är synlig eller obligatorisk. Komponenterna har lite olika namn i olika sammanhang men jag tänkte försöka visa på några olika system och var respektive komponent placerats. Översikt Squeezebox En klassiker som de flesta hört talas om, och många kommit i kontakt med. Den schematiska översikten ser ungefär ut så här: I bilden ovan representeras Källan (1.) av Internet och lokalt tillgänglig media. Med lokalt tillgängligt menas att det kan vara åtkomligt via nätverket (NAS) eller anslutet direkt till servern, som t.ex. en intern hårddisk, minneskort eller en USB-hårddisk. Motorn (2.) kan befinna sig på en NAS, en dator eller kanske på en RaspberryPi. Utenheten (3.) kan t.ex. vara en Squeezebox Classic i sovrummet, eller en piCorePlayer vid uteplatsen. Styrningen (4.) slutligen kan vara en app i din telefon, en fysisk fjärrkontroll eller kanske touchdisplayen på en Squeezebox Touch. Översikt Laptopbaserad streaming Låt oss titta på en annan lösning, kanske en som många av oss provat på, nämligen en dator med uppspelningsprogramvara och USB-DAC, nätverksansluten och eventuellt filer på en NAS. Styrning med platta eller smartphone är en möjlighet, inte ett krav, som också innebär det första steget att dela upp de logiska byggstenarna i en streaminglösning. Nu börjar förkortningarna ramla in igen, ledsen, men det blir tydligare bilder så. Bilden beskriver en anläggning med möjlighet att: Spela lokala filer från inbyggd hårddisk (eller USB-hårddisk/sticka/SD kort etc). Spela filer från nätverket. Några program som låter dig utföra detta är t.ex. iTunes, JRiver Media Center eller Windows Media Player. Spela Internetradio och on demand-tjänster. Exempel är t.ex. Sveriges Radio P2, Spotify, Tidal. Ta del av Live-streams via YouTube, Facebook och även Tidal, Spotify m.fl. Lägg märke till att DAC’en i sig inte fått någon funktionssymbol. Den är ingen ljudbrygga i det här perspektivet då den tar emot en digital ljudström (över USB, SPDIF e.d.) som redan omvandlats från sitt filbaserade eller nätverksbaserade format. Datorn kan lämna både digital (ofta) och analog ljudsignal redan. Några begrepp är bra att känna till: När vi diskuterar runt den nödvändiga infrastrukturen kommer ofta en mängd begrepp upp. Man behöver vara bekant med dessa för att göra sig förstådd och förstå. Router – Denna ansluter dig till din internetoperatör och skapar ett privat nätverk, där du ansluter dina produkter, på ”insidan”. Anslutningarna brukar ofta förkortas WAN (anslutning till Internet), LAN (lokalt, trådbundet nätverk) och WLAN (trådlöst lokalt nätverk, ibland omnämnt som WiFi av ngn outgrundlig anledning). Den låter kommunikation ske mellan de olika anslutningarna och brukar innehålla en tjänst som delar ut adresser. Dessa kallas för IP-adresser och är fundamentala för kommunikationen. Många routrar har också möjlighet att ansluta en USB-hårddisk och göra innehållet tillgängligt på ditt nätverk. I princip blir din router + USB-hårddisk = NAS NAS – Formellt ”nätverksansluten disk” men i de allra flesta fall innehåller en NAS programvara som gör att du kan tilldela den funktionalitet i din tänkta streaminglösning. Den fungerar i de flesta fall även som hjälpreda för administrativa sysslor som backuper, lagring av dokument och annat. Dessa är oundvikliga men när vi närmar oss lyssningsrummet och de begrepp som är förhärskande där blir det mera preferenser och omständigheter som bestämmer språket. Låt oss skifta fokus en smula och istället kika på ett par av de produkter som samlas under epitetet streamers eller nätverksspelare. Exempel på dedikerade streamer-produkter Jag väljer att presentera en mångsidig produkt från Bluesound och även en mera hifi-inriktad apparat från Lumin. De är både lika och avviker en del i funktionalitet. Bluesound Node. Den här apparaten kan anslutas till din ljudanläggning och innehåller i sig den viktiga serverdelen och en utenhet och även en DSP som kan bearbeta ljudet genom att t.ex. anpassa utnivån. Så, för att få ljud ur den behöver vi göra två saker: 1. Se till att vi har en källa, . Det här kan betyda att ansluta en USB-sticka eller konfigurera ett musiktjänst som Tidal. Eller att peka ut en Internernetradio-kanal. 2. Se till att vi kan kontrollera den, så genom att installera mjukvaran för styrning på en dator, smartphone eller platta, Lumin T3, en läckerbit designad för att pryda sin plats i en musikälskares anläggning i alla aspekter. Möjligheterna med T3 påminner mycket om Bluesound men fokusen ligger mer på ljudkvalitet än att ha stöd för "alla" tjänster och funktioner. T2 har inte en enda manöverknapp men kan kontrolleras rudimentärt med en fjärrkontroll. Så vi behöver en utförligare fjärrkontroll, och givetvis även konfigurera en eller flera källor, . Dessutom är Lumin konstruerad för att erhålla sitt digitala bibliotek från en separat server, . Denna ska vara av UPnP-typ, vilket vi kommer till senare. Så, de är "lika" funktionellt påstår jag? Jamän, låt mig lista vad de har gemensamt. Har du nätverk, ström och en ledig analog ingång på din förstärkare kan du köpa en och få ljud ur den redan idag. Jag förutsätter att du har en tablet, smartphone eller dator som kan utgöra fjärrkontroll. Har du funderingar på Roon som musikspelare så är dessa som klippt och skurna för att ingå som en del i detta. De kan båda anslutas till en extern DAC om du skulle föredra en annan ljudsignatur än den som erbjuds av apparatens analoga utgångar. De kan användas av "ungarna" som kommer med sina Spotify-fyllda telefoner på besök. Kommer din filspelande vän på besök med en USB-sticka med musik i de "vanliga" formaten kan denna spelas upp direkt. Givetvis erbjuder de Internetradio och kan ersätta din tuner likaväl som de har fullt stöd för de etablerade musiktjänsterna Tidal (Ja, fullt stöd även för MQA om det intresserar) och Qobuz. Båda tillåter volymkontroll med möjlighet att ansluta direkt till aktiva högtalare eller slutsteg. Vilka är skillnaderna då? Bluesound Node kan anslutas till ditt nätverk trådlöst, Lumin kräver kabel. Är det ett stort projekt att dra en kabel för nätverket kan det troligen lösas med någon form av "trådlös brygga" om täckningen är god där denna placeras. Bluesound behöver ingen server, den är nöjd om en mapp delas ut på nätverket, och bygger utifrån detta sitt eget bibliotek (Den har en inbyggd -funktionalitet). Lumin vill ha en server (Minim, Twonky, Asset) på nätverket som redan har byggt ett index över dina filer för bästa funktion. En uppenbar skillnad är givetvis displayen på Lumin, där Node endast avger ett antal ljussignaler från en flerfärgad diod som återkoppling. Möjligheten att hantera de mera esoteriska filformaten är begränsad i Bluesound. De båda enheternas appar är funktionella och stabila men skiljer sig åt i design. Båda kan tas hem till din tablet/smartphone och köras som demo, även om du inte har en enhet att styra. Identifiera dina krav och önskemål! Dessa skillnader och likheter är bara exempel givetvis, men de kan fungera som någon introduktion. Hur väljer man då när de är lika som bär och ändå skiljer sig åt i funktion? För att komma med på tåget så finns det ett antal val man behöver göra och några grundkrav som bör uppfyllas innan man kan börja bygga sin streaminglösning. Ett funktionellt nätverk med räckvidd för både ethernetkabel och trådlösa styrdon är en av de viktigaste byggstenarna. Undvik i möjligaste mån routers från din internetleverantör! Utöver detta bör man fundera över om man är intresserad av att spela och hantera lokala filer och om du är intresserad av att prova de mer extrema delarna av upplösningsspektrat. Lumin hanterar t.ex. DSD upp till DSD512 och PCM Vill du även kunna rippa CD/SACD och spela dessa filer så påverkar det vilka val som är mest lämpade. Eller är du enbart intresserad av att konsumera musik via streamingtjänsterna? Spotify, Tidal, Qobuz och Apple Music är väl de mest aktuella för oss audiofiler. Deras utbud skiljer sig åt, både avseende musiken men även tekniskt. Du kanske har tillgänglig datorkraft, nätverkslagring eller kanske en bra DAC som du trivs med, så kommer även detta forma din kravspec. Sätt en budget, det är möjligt att göra detta för vad en biokväll på stan kostar, eller vad din drömbil kostar i inköp. Givetvis kommer både ljudkvalitet och funktionalitet återspegla investeringarna i någon mån. Du bör redan från början fundera över om om du vill ha din streaminglösning koncentrerad i samma rum där du njuter musik eller om du har möjlighet att placera serverfunktionaliteten på annan plats. Det här påverkar kostnad i första hand men påverkar även andra val. En sak vi inte berört ännu är Multi-Room begreppet, alltså möjligheten att skicka ut musiken til verandan synkroniserat med köket, via olika ljudenheter. Här är vissa system mera mogna än andra. Hur kan vi se till att möta de krav och önskemål på funktionalitet och ljudkvalitet som ställs? Utöver de praktiska krav man kan ha, finns även en del filosofiska ståndpunkter som bör beaktas. Är funktionalitet viktigare än absolut ljudkvalitet? Kan du leva med ett mediokert gränssnitt i utbyte mot ett uns högre ljudkvalitet? Är du en förespråkare av distribuerade system eller vill du ha en integrerad funktion i en enda burk som är tillräckligt "civiliserad" att få vistas bland dina övriga komponenter? Etablerade ekosystem Det några förhärskande tekniker som är tillräckligt mogna för att anses stabila för att erbjuda ett funktionellt urval, och möjliggöra uppspelning till vald zon. Sonos - Stabilt och funktionellt, bygger på UPnP-standarden men måste nog betraktas som proprietärt. Bluesound BluOS - Även detta stabilt och tryggt, bygger också på en variant av UPnP men är stängt för andra appar och uppspelare. UPnP/DLNA - en branschstandard som omfattar så oerhört mycket mera än att spela musik. De allra allra flesta streamers har en nära anknytning till UPnP. Streams Unlimited heter ett företag som levererar en hårdvara med tillhörande mjukvara till ett otal stora hårdvarutillverkare, som alla bygger på UPnP. Några exempel på tillverkare som följer UPnP-standarden: Linn, Marantz, Onkyo, Naim, Vitus etc. etc. Squeeze/Logitech Media Server - En klassiker, har varit med länge och nyttjas fortfarande, bl.a. av Innuos. Iaf innan InnuOS 2.0. Ljudenheterna kan lika gärna vara mjukvarubaserade som en Squeezebox. Roon - En vidareutveckling av Sooloos-konceptet. Kan spela till Roon Ready nätverksspelare, Sonos, Squeezebox, Airplay och i princip alla DACar på marknaden om du installerar en Roon Bridge på lämplig hårdvara, som i sin tur ansluts till DAC'en. De flesta hårdvaror bygger på någon av dessa som bas, för att spela filer. De har i princip alltid fler möjligheter till uppspelning, och de vanligaste listas nedan. Utöver dessa har många en inbyggd klient för Qobuz, Deezer eller andra streamingtjänster, samt vTuner eller TuneIn som tjänst för att hitta Internetradiostationer. Airplay - Apples variant på överföring av ljud (och bild i vissa fall). Det här skiljer sig dock åt genom att det inte innefattar någon serverfunktion, utan det är "sändaren" som både gör urval och skickar ljudströmmen till "mottagaren", över nätverket. Bluetooth - Skapar ett eget nätverk mellan sändare och mottagare med begränsad räckvidd och ofta kompromissad ljudkvalitet. Spotify Connect - En riktigt god idé genomförd på ett riktigt bra sätt. Istället för att skicka ljudströmmen från din padda eller telefon direkt till mottagaren, så skickar man bara en adress till ljudströmmen till mottagaren. Denna sköter sedan uppspelningen helt frikopplad från den tlf/padda som gjorde musikvalet. Tidal Connect - Samma princip som ovan, men ganska nytt. Qobuz är nära att lansera sin version av Connect-konceptet men är inte riktigt där ännu i börjn av 2023 Streaming och filspelning har potential att låta lika bra eller bättre än andra digitala återgivare. Men kan det låta lika bra som en vältrimmad skivspelare eller kanske till och med en rullbandspelare? Vissa hävdar detta och min egen åsikt är att det handlar mera om mediakvaliteten än bäraren. Alla analoga ljudformat är ju linjära och baserade på hastighet. Latens eller tröghet kan komma ifråga i mekaniska transducers såsom pickuper och högtalarelement, men i övrigt sker i princip all signaltransport med nära ljusets hastighet. För digitala format har man plockat bort tidsaspekten helt och beskriver audiosignalen antingen genom antaganden eller separat information. Tiden blir vad den blir utifrån en takt som ges av samplingsfrekvensen. Det medför att signalen kan bibehålla sin integritet när den beskrivits digitalt, trots överföringar och omvandling. Men det kritiska momentet är när man skall återställa tidsinformationen igen, alltså när man skiftat domän för musiksignalen, från den filbaserade diskreta till realtidsdomänen. De flesta (alla?) streamers och nätverksspelare bygger i någon mån på hyllprodukter från processortillverkare och andra delar inom IT-industrin. Dessa system är inte avsedda att fungera som signalprocessorer. Den stora utmaningen är att skapa realtidssignaler utifrån filernas diskreta värden. Man kan välja att lägga massor med kraft och energi på serversidan för att leverera en så komplett och oförvanskad ström som möjligt, till den ljudenhet som skall skapa realtidssignalen. Eller låta den senare besitta egenskaper som gör det möjligt för den att göra ett bra jobb utan att få med för mycket anomalier och tidsfel i resultatet, även om bakomliggande server bara kan betraktas som "good enough". Summan av kardemumman blir att det är fullt möjligt att skapa god strömmad ljudkvalitet för kaffepengar. Är syftet att uppnå mycket god ljudkvalitet kan det bli både kostsamt och komplext.

Nu finns det stor plats för att bygga högtalare av olika modeller utan att det blir trångt.

Bilder och kommentarer kommer att fyllas på så titta gärna förbi tråden igen. Eller varför inte boka ett besök hos Stylus ikväll då sista eventet går av stapeln...

Vem behöver streaming ? ... känns liksom mer äkta om listorna satts ihop när det begav sig Det analoga kom först...

Jag kan konstatera att så mycket musik som jag njutit i mitt system på sista tiden var det länge sedan. På något oförklarligt sätt har det skett en nivå-höjning åt det mer musikaliskt-engagerande hållet. Streaming har sina för och nackdelar. Fördelarna är utan tvekan att man ur all världens musikproduktioner kan välja vad som helst som för tillfället intresserar en. Nackdelarna är att det är så enkelt att bara med en knapptryckning ändra låt eller album om man inte tycker det låter tillräckligt bra. Man blir kräsen. Men så har vi det där med ljudkvalitetens inverkan på val. Jag kan konstatera efter det att jag uppgraderade mitt kabelsystem har jag mer än annars låtit hela album spela från start till mål. Analyserade orsaken och kom fram till att en liten tråkighetsfaktor försvunnit. Musiken känns på något sätt mer engagerande, mer melodisk och harmonisk utan att vara laid back eller återhållen. Lyssnar just till min lista över bra live-upptagningar som spänner över en del från Jazz at The Pawnshop till Arne Domnerus underbara inspelning Antiphone Blues med sax och orgel och mycket flera. De har fått en ny dimension som är svår att direkt analysera efter kabelbytet. Men en långtidseffekt som är tydlig. Calm

Jag måste tillstå att göra analyser ibland kan vara jobbiga och påfrestande. Sedan jag skrivit av mig så har jag ägnat dagen åt att bara njuta musik i ett för mig uppgraderat system. Jag noterar att min reaktion till det jag hört har fått delvis en ny upplevelse. Totalt lugn och avslappnat, utan någon tendens till trötthet eller leda. Nyhetens behag eller hjärnans väg till anpassning? Saknar betydelse! Album efter album på mina testlistor har passerat under dagen och mest pianomusik. Den totala balansen mellan sträng och resonansbotten ger en harmonisk klang som jag naturligtvis upplevt tidigare. Men kanske inte i en så här lång session utan att ens varit i närheten av disharmonier eller hang ups, men definitivt inte laid back. Dynamiken och dramatiken i spelet finns där, men allt flyter med ny inlevelse och intensitet där så skall vara. Jag har låtit mina tankar flyta också kring eventuell övrig uppgradering som jag varit inne på i min andra tråd och inser att allt vad jag funderat på kanske trots allt inte behöver realiseras. Men vi får se! Detta blir i vart fall svårslaget kan jag konstatera. Lyssnar just på :Andràs Schiff Beethoven Sonatas på ECM. Solopiano i en utmärkt inspelning. Calm

Nu har vi kommit till slutet där det är dags att sammanfatta och dra lite slutsatser. Sammanfattning och konklusioner Regals kablar sammantaget ger i mitt tycke en harmonisk och musikaliskt väg som sammanbinder olika enheter i systemet till en homogen enhet. De har en naturlig självklarhet i ansatsen utifrån att inga delar framträder som extremt betonade i framställningen. Transparensen, upplösningen, dynamiken och transientförmågan samt den klang som jag tycker att de framkallar, känns naturlig och otvungen. Ingen spetsighet eller hårda kanter men ändå detaljrik och klar. I mitt system lyfte de nivån ett snäpp över mina tidigare kablar i fråga om klarhet, timbre och musikaliskt engagemang. De ligger utan tvekan i toppskiktet vad gäller musikaliska transmission. Dock utan att överträda någon gräns för harmonisk framställning En för mig utomordentligt viktig funktion att de kan återge en konsertflygel fullt ut i alla dess delar från sträng till resonansbotten och göra det på detta otvungna sätt. Min starka rekommendation att testa i det egna systemet Calm

Kanske inte mycket till "heta stolen". Ganska beskedliga och intresserade frågor, mycket om ljud- och ljudideal och reproduktion av musik och vad som enligt honom konstituerar en bra återgivning. Han tog upp ett ämne som jag vet ibland dyker upp i diskussioner om hur ljud kan värderas lite utifrån vad man hör från ett angränsande rum. Han hamnar ibland i situationen att avlyssna sina alster utifrån sitt arbetsrum eller på annan plats än där anläggningen befinner sig och konstaterar att man ibland kan höra och utvärdera kvalitetsskillnader som man normalt kanske inte hör i samma rum. Jag sticker ut hakan och säger att det kanske beror på att ljudet filtreras i toppen med utgångspunkt att diskanten är mest känslig utifrån riktningsförändring och absorption och får en mer avrundad ton. En tes som Jim och en del av hans kollegor konstruktörer förfäktar är att musiken ligger i microdetaljerna. Jag vet inte om jag helt delar den uppfattningen. Musiken ligger enligt min uppfattning i helheten och kanske inte alltför mycket i detaljerna och jag tycker mig uppfatta en svängning i frågan utifrån det jag avlyssnat på sistone. Kanske är det anledningen till att vurmen för vinyl ökar och man vill återvända till den analoga känslan och ljudet och den kan i för sig vara knuten till microdetaljer, men oftast inte. Han pratade om sina tidiga år som arbetandes i den digitala världen som ofta innebar att han efter arbetsdagen hade huvudvärk, vilket egentligen aldrig hände när han spelade på sin egna analoga vinylanläggning. På något sätt kanske det ligger en förklaring här att han varit den analoga konstruktionen trogen. I var fall menade han att man inte bara kan mäta sig till en upplevelse utan att det finns saker som inte låter sig förklaras den vägen t.ex graden av distorsion, utan att utvärderingen sker många gånger utifrån hörselintrycket och att han så sakteliga låter sin son vara med och att han har en bra och utvecklad förmåga att analysera och utvärdera. Dessutom tydligen har sonen också fått ett piano som de kan använda som referens och han höll med om att det är bland det svåraste att reproducera rätt. Annars använder han sig inte av några specifika högtalare eller annan utrustning vid utvärdering. Den här typen av diskussioner som handlar om ljudmässiga aspekter på konstruktioner tycker jag är särskilt intressanta, så även denna gång. Calm

Tack för besöket @Apexorca & @lindome Skönt att ni tog er hit och hem helskinnade. Vädret var minst sagt lurigt. Alltid lika trevligt att träffas över en bit mat och mycket musiksnack! Jag kan förklara lite mera ingående hur jag tänker gällande det digitala och vart jag befinner mig just nu. Min digitala setup idag består av Innuos Statement Streamer, Innous Phoenix NET nätverksswitch och en Holo Audio May KTE DAC som är en NOS-DAC. Jag tycker att den setupen spelar på en bra nivå, men jag har alltid föredragit det analoga ljudet hos mig. Just detta faktum har gnagt mig under en längre tid och jag har lagt ned otaliga timmar på att läsa på försöka förstå varför det är så för mig. Jag har tidigare redan förstått att av någon anledning så föredrar jag alltid DSD formatet före PCM. Min DAC är en så kallad NOS DAC som består av två helt separata R2R Dacar, en för PCM och en för DSD. Den hanterar samplingsfrekvenser upptill DSD1024 och PCM1.536MHz så den är väl lämpad för just extern uppsampling. Många andra verkar köra just min DAC med någon form av extern uppsampling och enligt de själva med mycket gott resultat. Detta gjorde mig nyfiken. Vissa har valt att sampla upp som PCM medans andra har valt DSD. Och det är just HQPlayer som alla använder sig av. Innuos Statement klarar inte av rent hårdvarumässigt av att uppsampla till de nivåer jag är intresserad av. I Statement genom ROON kan man kan göra en mycket enklare och mindre beräkningskrävande uppsampling till DSD. Detta blir dock inte i närheten av lika bra som HQPlayer gör det. Sagt och gjort jag var tvungen att börja testa detta. Jag började med att installera en testversion av HQPlayer. Detta gjordes på en Windows-maskin som består av följande hårdvara: Windows 11 Home CPU Socket-LGA1700, 12-Core, 20-Thread, 3.6/5.0GHz, Alder Lake 32GB RAM NVIDIA RTX 3080 grafikkort Luftkyld låda som är helt tyst Rätt så kraftfull maskin men verkligen inget monster. Denna hårdvara ger mig möjligheten att uppsampla alla typer/samplingsfrekvenser av filer till DSD 512 eller PCM 1.536MHz. Enklast och smidigast sättet att köra HQPlayer är att göra detta ihop med ROON. Så på denna maskin rullar även ROON Server. Alla lokala musikfiler lagras också på denna maskin istället för Statement. Detta för att när man kör Statement i NAA läget så kan inte ROON se de musikfiler som ligger lagrade internt i Statement. Datorn är i arbetsrummet och är igång hela tiden. Den drar inte speciellt mycket ström när den inte jobbar och runt 70W när den processar med HQPlayer. För att kunna köra HQPlayer med Innuos Statement så ställer man enkelt om Statement till att bara agera som en NAA (Network Audio Adapter) Då blir Statements enda uppgift att skicka vidare informationen från HQPlayer till dacen. I ROON så ställer man in ljudkällan till att vara HQPlayer och den hittas automatiskt. Allt detta tar max 10 minuter att sätta upp, så med lite datorvana är det inga som helst problem att få igång allt. Fortsättning följer...

Efter en av vinterns snöigaste och halkigaste bilturer kom jag till slut helskinnad in i värmen hos @ishoot. @lindome kom också fram hel och ren. Duktig fotograf som @ishoot är så är ju systemet och rummet där det spelas i redan väldokumenterat. Jag lägger upp lite bilder och text från denna kväll ändå. Det är ju alltid roligt att lyssna på system man som utvecklas med noggrannhet, tanke och höga ambitioner. Det var verkligen roligt att lyssna. Veritys egenskaper känner jag igen och de är mkt goda och helt i min smak. Det är fokus på musiken. Vi lyssnade på digitalt lagrad musik, bla via Innous Statement och dator med HQ-.player till att börja med. Sedan plockades det fram rariteter på vinyl. @ishoot's stora intresse av Japansk kultur och musik var spännande att få ta del av. Det är ju verkligen roligt med musik från olika kulturer och hur det öppnar vägar in för att förstå mer av dessa kulturer. Japans musikscen verkar vara enorm och influenser från vår västerländska musiken blir cool med de japanska inslagen. Lite nyinskaffade rullband spelades också och det är ju bara så... då låter det på en helt egen högre nivå. Som av en händelse började vi snacka högtalarplacering för att optimera anslaget och kraften i systemet. När @ishoot stack iväg för att hämta mat tog jag tillfället i akt och möblerade om. Nej inte helt men flyttade in högtalarn mot väggen någon decimeter, lite toe in och lite ihop. Det ökade på basstödet och attacken på ett bra sätt tyckte jag. Men skulle jag bli ivägkörd redan innan maten? Nej det gick bra och föll i god gjord, dessutom fick de båda högtalarna åka vidare in mot vägen efter att jag gått hörde jag. Men man får lyssna ett tag och se om man missat något annat. Jag håller ju på med samma resa med högtalarplacering. I princip blir man aldrig klar med högtalarplaceringen. Det är ett rymligt rum. Ev vacker pjäs med hypnotiska VU-mätare. En mycket fin B67a som får betraktas som kungen här. Kuzma med Hana Umami Red får väl bli drottning då. Mycket fint vinylljud. Lite DJ känsla blev det också. Digitalljudet verkar @ishoot och jag ha mycket lika åsikter om och kämpar för samma sak. Det låter ju bra... så klart men det är inte som det analoga. HQ-player menar @ishoot är det bästa han fått till i sitt digitalljud. Problemet är att Innous inte kan hantera det helt optimalt. Jag kan inte detaljerna kring det men det blir en del fixande och trixande och en dator-lösning i tillägg för att komma till denna nivå. Många prylar och en del kunskap behövs. Man får inte ge sig. Kanske en dag kommer digitalljudet att bli lika bra som det analoga, men inte kommer det av sig själv inte. Man kan också säga att det redan är bra men annorlunda mot det analoga. Det ÄR tycke och smak om detta. Min personliga uppfattning är att det kan bli, som i detta fall, mycket njutbart med det digitala, men att det är ganska lätt att hitta egenskaper som jag ideligen jämför med tex Kuzman och B67an här och att dessa engagerar mer och känns bättre i hela kroppen. Tack för denna fina musikkväll med mycket ny musik för mig.

Jorma gör ett extremt kompromisslöst nätfilter som användes också. Strax under 200.000kr tror jag den går för. Skall det vara så skall det vara. Coltrane 3 och dess design är för mig nästa som en logga för Marten. Det är Marten in i märg och ben för mig. Tydlig snygg design som spelar mycket bra och är mycket fin att se på. Utstrålar kraft utan att se svulstigt stor ut.

Avsnitten i denna tråd är nu upplagda i artikelforum. Lite lättare att hitta och lite lättare för den som vill läsa i efterhand.

Hamburgare är gott. Gör en burgare med karamelliserad gul lök och grönmögelost. Låter dessa kraftiga rena smaker tala och blandar inte in mer smaker. Skölj ner med en Brunello. Jag har trixat ett tag med olika varianter på en morotssoppa för att få den optimerad. Jag tycker den är bra nu. Det skall vara en lagrad Riesling eller Pinot Gris till. Alsace är toppen till. Kokta morötter. Bryn finhackad lök, vitlök och ingefära i smör. Ingefäran skall vara såpass mycket att den ger en liten hetta i soppan. Mixa till seg pasta blanda i crème fraiche på slutet och låt koka lite till. Salt och peppar efter behag. toppa med Stekt pancetta i smör råa sugar snaps. centralt placerat löskokt ägg (6.45min) Rostade parmesanflan peppar efter behag I detta fall drack vi en Norditaliensk Falkenstien Vinschgau DOC 2017 - Riesling - Südtirol, men en Riesling eller Pino Gris från Alsace är galet gott till också.

Du måste se till att komma på konsert på MalmöLive konserthus i Malmö - helt fantastisk akustik. Göteborg ansågs väldigt bra, men jag tycker inte varken upplevelsen för öga eller öra är i närheten av den man får i Malmö. MSOV (Malmö Symfoniorkesters Vänner) som jag är medlem i gör då och då resor till andra konserthus, både inom Sverige och utomlands. Jag har ännu inte hört något akustiskt bättre än Malmö. Rent utseendemässigt stort, häftigt och imponerande finns naturligtvis en del ställen, t ex Elbphilharmonien i Hamburg. Man kan ta in en stor publik, men för den enskilde konsertbesökaren låter inte konserten bättre…. Känner mig väldigt lyckligt lottad som inte behöver resa bort för ljudkvalitetens skull (andra skäl 😲 kan ju finnas) och lite stolt över att vår Calle_jr (Skanska) har genomfört bygget - tänker ofta på det. Tack Calle 🙏 ! / Ulf https://www.euphonia-audioforum.se/forums/index.php?/forums/topic/9167-kkh-med-akustik-i-världsklass/

Det spenderas alltid mycket av egentiden i fåtöljen, men jag inbillar mig att knoppen mår bra av lite utmaning för att inte torka in. Detta projekt var en grym utmaning för mig. Peo har dragit upp mig från träsket ett otal gånger under denna tid. Det finns nästan inget skrivet om ämnet och jag känner inte till någon enda redogörelse på området. Försteg, slutsteg, riaa och högtalare finns det ju spaltmeter skrivet om och tusentals exempel om teori och praktik. Tape head preamps är nästan ett vitt fält. I teorin kan man betrakta det som ett riaa med lite andra tidskonstanter, men i praktiken är det nog mer som ett riaa i kvadrat

Tillbaka på huvudkontoret. Här var det också ombyggt men inte helt klart ännu. Dock var deras nya lyssningsrum klart. Det är rummet i hallen som fått sig en lite mer trimmad akustik. Fortsatt en del av SMT's produkter men också nya mycket snygga paneler som börjar bli vanliga nu. De funkar jättebra. Och SMT's olika vingar har använts till att fintrimma på väl valda platser. Det låter mycket bra i detta rum och har en akustisk signatur som de flesta kan relatera till i vanliga bra lyssningsrum hemma hos folk. Kanske lite bättre här men ändå inte så tokbra akustik att man inte känner igen sig. De "perfekt" akustikreglerade rummen kan ibland vara ovana att lyssna. Här kommer nog många att gilla återgivningen och känna igen sig akustiskt. Dock är återgivningen i min värld extremt bra med det för dagen uppställda systemet. Här finns allt ett stort system skall ha. Fysik i alla register, slam, värme, storlek, luft och Martens unika upplösning och detaljer. Kost sagt fullständigt klanderfritt och engagerande musikaliskt. Detta är ju högtalaren som kan betraktas som nummer 3 från toppen, Mingus Orchestra, men det är svårt att tänka sig hur mycket bättre det kan bli. Men skulle man ställa upp Supreme bredvid så hör man det så klart, men denna nivå är för mig absoluta toppklass. Det är trälådor i denna Mingus Orchestra och inte Kolfiber som i Coltrane-serien.

Vi fick hem Soulnote nyligen och jag tog chansen att testa minsta integrerade A-1 i stugan. Soulnote har en intressant designfilosofi (https://www.kcsr.co.jp/us_sn_philosophy-en.html) där jag kanske inte förstår allt men gillar att det finns en intressant tanke bakom. A-1 är en 80w, 10 kg tung japansk pjäs som utstrålar kvalitet. Reläerna klickar förtroendeingivande där inne. Den blir ganska varm och ljudet verkar utvecklas över tiden. Ljudet har en öppenhet och lätthet som hörs tydligt även i angränsade rum. Tyckte det lät bra direkt men efter period av lite dovare ljud verkar den nu efter ca 24 timmar ha stabiliserats sig. Min enda anmärkning nu när jag sitter och lyssnar på Fleetwood Mac the Alternative är att den är lite slank nedåt. Sammanhållen och vackert låter det med bra sväng. Sitter och stampar takten på bästa Linn maner (är iofs en LP12 som spelar). Får ni chansen tycker jag ni skall testa denna spännande tillverkare. Lyssnade på deras Bättre Dac/Streamer hos @HansW vilket imponerade stort med en fantastisk upplösning och naturligt ljud.

Deras första album ger vibbar;

Efter flytten till vårt nya hus så lovade jag min fru i ett svagt ögonblick när jag satt nöjd i mitt dedikerad hifi-rum att vardagsrummet skulle vara hifi-fritt. Det fick lov att finnas möjlighet till musik i vardagsrummet men det skulle vara diskret. Nu efter drygt ett år så har saknaden blivit för stor. Efter en snabb undersökning av marknaden efter en diskret ljudlösning så kom jag fram till ett alternativ som fick godkänt av familjen (fru). Tester som lästes och sammanställdes var eniga om att Apple Homepod var lösningen och svaret på allas behov att få en musikalisk upplevelse. Tydligen var suget på marknaden efter denna lösning väldigt stor. Det bekräftar att många anser att det kan vara den ultimata lösningen. Marknaden kan ju inte ha fel? Så kom då dagen då det äntligen fanns en Homepod tillgänglig. Snabbt som tusan åkte jag iväg och plockade upp ett exemplar. Installationen och uppstart var i vanlig ordning som i Apple-världen bussenkel. Men hur lät det? Nja, det var väl inte riktigt lösningen och uppfyllde inte mina önskemål. Efter ytterligare fördjupande i media så blev det klart att man skulle inte köpa en utan två. Så iväg till affären och öka på antalet Homepods till två. Installationen gick lika smidigt av nummer två och fick frågan om jag ville koppla ihop mina Homepods till ett stereopar. Det kändes väldigt lovande, stereo är ju bra. Nu har jag spelat på dem några veckor och jag har sänkt mitt mål med lösningen. Så nu tycker jag att det fungerar för bakgrundsmusik och fylla rummet med musik. Det är väldigt långt ifrån en hifi-upplevelse men ibland får man tänka om och inte blanda ihop hifi-upplevelse och musik. Om man kan göra det så fungerar två Homepods tillfredställande. Jag har markerat med gult i urklippet från tidningen Ljud & Bild hur de upplevde Apple Homepod. Kan konstatera att vi har olika kravspecifikationer på välljud.

efter en vecka med massor av jobb och två kul event med världens trevligaste konstruktör Jim White så är det dags för en lite vällagrad CndP. och… Kalv, rotfrukter och en krämig sås på saint agur. Enkelt och gott. Nu. musik. ❤️

Dags för att presentera en nyhet - strömkabel i Reference-serien. Inriktingen för vad jag skulle göra för att ta fram den nya strömkabeln var enkel och tydlig. Den senaste versionen av strömkablar i Momentum-serien har visat sig helt rätt väg att gå. Låg induktans och en geometri som är gynnsam avseende ledningsbundna störningar och låg emission. Inriktningen för Refereence-serien var tydlig. Sänk resistansen Sänk induktansen Så flexibel som möjligt Bygg vidare på samma grundgeometri som Momentum-kabeln Detta betyder även att det finns ett släktskap mellan strömkablarna och högtalarkablarna. Låg induktans är centralt för båda kabeltyperna. Utmaningen för just dessa kablar visade sig vara att hitta rätt material. Även om de liknar Momentum förutom en tjockare kabel så är det stora förändringar inuti kabeln. Sänkt impedans i skyddsjord och den består av en rund kopparfläta innesluten i isolering av PTFE. Fas och nolla placerade enligt en modifierad Litz-konstruktion med ledare av OFC och FEP-isolering. Den totala ledararean per fas/nolla har ökats till 5mm2 och induktansen har sänkts till 0,16uH/m. Syftet med låg resistans tillsammans med låg induktans är att kabeln inte ska påverka strömmen genom den och på så sätt ge förstärkaren eller vad som matas via den bästa möjligheter att prestera maximalt. Värt att nämna kan vara att bara induktansen i denna kabel reducerats med 80% jämfört med en vanlig strömkablel. Så den är verkligen mycket stora skillnader mellan kablar - även när det handlar om strömkablar Passade på att byta till ett mer passande namn för tråden så att alla nyheter mm som kan vara av allmänt intresse passar in i en tråd. /Anders

Där det s.a.s började, Aesthetix IO Rör-phono förstärkaren... En inte helt blygsamt riaa-steg då det totalt finns runt 24 rör i konstruktionen. Adderar man dessutom ytterligare en strömenhet så lär antalet rör öka drastiskt. Och så mannen bakom konstruktionen, Jim White själv ... Känns lite som att han blev placerad i "heta stolen" den stackaren.

Försättsbilden på videon ovan ser ut som en nyinspelning av "Det sjunde inseglet"!

Vi var några Euphonianer som träffades igår hos Stylus för att lyssna på Jim White och hans resa som konstruktör och sedemera ägare och upphovsman till Aesthetix. Han intresse för hifi och musik började i mycket tidigt ålder som många med ett brinnande intresse som blir till en yrkesmässig karriär. Mycket finns beskrivet i berättelsen om hans resa fram till dags dagar på företagets hemsida. Och egentligen det som han berättade om på ett intresseväckande sätt och direkt från hästens mun. Många av hans konstruktioner har blivit legendariska och egentligen kvar från start men med ytterligare förfining. http://www.aesthetix.net/about.php Han är en sann rör- och vinylälskare som han hållit det intresset vid liv genom alla digitala faser. Och dessutom varit fast besluten att dessa ger de mest verklighetstrogna och sanna musikaliska återgivningen. Enkla principer som minsta möjliga återkoppling i konstruktionerna, stor vikt vid PSU:er som så småningom lett till egentillverkning av transformatorer bl.a. En affärsmodell som kanske varken gynnar honom eller handlarna är den kanske unika uppgraderingsmodellen med en basmodell en mellan- och en toppmodell, där kunden successivt kan växa ljudmässigt med sin ursprungligt modell och få den uppgraderad. Vanligtvis genom en förfining av komponenter främst kondensatorer, till en rimlig kostnad. Sedan spelades en del musik emellanåt över hans produkter drivandes YG stativhögtalare och en del intressanta diskussioner blev det för de särskilt intresserade av hans konstruktionstankar. Trevlig karl verkar han vara också som gärna spelar trombon och lyssnar till sonens pianospel för att anpassa sina produkter till ett verklighetstroget återgivande. Tack Karl och Daniel för trevlig afton och förfriskningar! Calm

Ett alternativ är en billig vägguttagsprovare, t.ex. denna från Jula om man inte vill plocka fram mulitmetern. Då ser man att alla ledningar är korrekt anslutna i vägguttaget och vilken sida fasen sitter.

Ja...musik njuts.... mvh

Du är otrolig, Calle! Var det en lika stor utmaning som att få till MalmöLive konserthus? Båda projekten är ju dessutom jättefint dokumenterade bild- och textmässigt för den som förstår det hela. 😳👍 / Ulf

Det var verkligen en spännande biltur till @ishoot förra veckan - halt nåt så in i...... Väl på plats så inger rummet precis det lugn som kan anas i alla fina bilder. En behaglig känsla som lockar till att lyssna på musik Som den analoga förespråkare jag är, så hade jag med mig ett par band till värden som han beställt. Varför inte börja på hög nivå direkt tänkte jag och fick värden att veva upp ett band direkt på B67:an. Lite masterband som bakgrundsmusik när @Apexorcaanlände fungerade fint. Håller med om att Kuzman tillsammans med Hana Umami Red lät väldigt bra Spännande med alla japanska artister, där finns mycket som jag skulle vilja ha. Dock verkar priserna skena ordentligt nu. Stort tack för en mycket trevlig kväll med varierad musik och fina musiktips

Vi kan ta ett konkret exempel på hur jag tycker att Regals högtalarkablar agerar i mitt system. I ett operastycke som spelades in av DG och som fångades både digitalt och analogt så kan man tydligt höra skillnad i hur scenen utvecklats i både bredd och djup. En fantastisk inspelning med både orkestrala partier, körer, enskilda arior och recitativa "konversationer". Detta blir så verklighetstroget att man med slutna ögon kan snabbt förflytta sig till tiljan och höra rummets återklang som förstärker det konstnärliga uttrycket. När jag hör detta så längtar jag till sommaren och det årliga besöket på Confidencen, som i och för sig har en mindre scen, och vars akustik är något torrare men förstärker rösterna på ett behagligt och melodiskt sätt, med fullt av harmonier och samklanger. Detta lyfts fram i Regals kabel i mitt system på ett skönt sätt. Den tonala balansen med lite mer fyllighet i mellanregistret konstraherar mot diskantens unset mera betoning utan att faktiskt tippa över i hårdhet. När det gäller basbehandling kan jag faktiskt förnimma en liten förbättring i min 48 Hz-puckel. Men helheten är definitivt åt det positiva hållet och jag är mycket nöjd med kabeln. Så nöjd att jag faktiskt har beslutat att den kommer permanentas i mitt system. Helheten som kommer att redovisas senare med både nät-,signal- och högtalarkabel bildar en harmonisk enhet som helt överensstämmer med min ljudfilosofi som heter mörkholografisk presentation med betoning på helhet, harmoni och klang och inte på betonade enskildheter. Men med bibehållen fokus på musiken och dess samklanger. Bra gjort @Anders65! Cum laude! Calm

Stiletto 12:an:

Audiofiburgare: Hamburgerbröd Sallad Tomat Lök Ost Räksallad/dressing 90 gr hamburgare... ... tar man två skivor blir det en "180 grammare" Hamburgare är gott

Det beror på vad som du har inkopplat, mängden dubbelisolerade produkter med platt stickpropp är överhängade idag så då kvittar det om man har ojordat eller jordat. Men bygger man nytt eller gör större renoveringar så är de inte så mycket att snacka om då är de jordat man kör på. Ja om man vet vad man håller på med, att koppla ett eget jordtag på jorden till ens hifimatning kan få katastrofal följder om de skulle uppstå ett PEN brott mellan ditt hus och nätstationen då kommer ditt hus plus andra hus om du har otur vilja köra eventuella returströmmar genom ditt jordtag. Nu finns de produkter som gör det ok tex. ifrån Russ Andrews eller Puritan men man bör ändå tänka mer än en gång innan man ger sig på nått sånt. Att göra ett ordentligt jordtag kräver både kunskap och mätinstrument om man vill göra "rätt" Att inte ha jordfelsbrytare är bara dumt och de skyddar i de flesta fall även de installationer med ojordade uttag då de mäter summa strömmen, försvinner en del av strömmen annan väg så löser de ut. Man ska dock tänka på att testa dem på testknappen enligt tillverkarens instruktioner så att man vet att de fungerar, de händer att de hänger sig eller inte löser ut inom 30mA och 310mS om de inte testas. Testknappen simulerar en felström så vill man veta vilken mA och tid de löser på krävs de test instrument. De beror på hur många uttag och övrigt du har som ska jordas, sen spelar det ju klart roll hur pass bökigt de är att få igenom jord överallt. De kan ju vara så att det redan finns jord i vissa dosor som går både till tex. badrum och kök där även andra rum är kopplade ifrån. Har man lamputtag så ska de med jordas de är inte enbart uttag, ska man jorda så är det allt inte nått mellanting. Får man inte igenom dragfjäder så är det oftast enklare att dra i jord med en av de befintliga FK som ligger i röret men som sagt de vet man inte förrän man börjar på jobbet och får anpassa sig efter situationen.

😀 Nej, inte den andra Felix heller även om jag träffat dem. Per Eriksson var det, som även han förekom ofta som fotograf i Åka Skidor. Han har givet en enorm portfolio utöver dessa. Ett exempel ur hans portfölj, som jag gillar: Foto: Per Eriksson

Sade - Promise Fick med mig "bacillen" från gårdagens event hos Stylus. Trevlig musik som håller riktigt bra än trots sina nästan 40 år sedan albumet släpptes 😎 För intresserade så finns det en fin box med hennes samtliga album...

Vann budgivningar på auktion av totalt fyra banankartonger innehållande vinylskivor med mest jazz och lite blues från framför allt 1960 och 70-talet. Totalt är det 236 album i mycket gott skick. För detta betalade jag totalt 2.279 SEK!

Blir ju det inte direkt mindre intressant när jag läste att Andreas varit med att ta fram Nagra dacen som är en välljudande dac hos Eitan. The Nagra converter comes from a joint-venture with Andreas Koch, AKDesign, pioneer engineer in the DSD (Direct Stream Digital) format, used in professional music studios.

Idag så har högtalarna flyttats ut igen. Att ha dem nära bakväggen hos mig kanske fungerade för tunnare inspelningar men efter några dagar så insåg vi att majoriteten av musiken blev beslöjad och och mellanregistret blev grumligt. Sagt och gjort ut med högtalarna där de stod tidigare och sedan ytterligare 5cm längre ut. Nu finns det mera fundament men allt annat som vi uppskattar finns kvar. Toe-in är är också minskat. Allt handlar väl som vanligt om rummet och smak. Nu får det stå uppställda där i några dagar så får se var de till slut hamnar.

Imponerande skarpt att se detta.. Vilken model tror du det handlar om?

När det gäller Lampizatorn så var det ett riktigt trevligt bekantskap och hamnar högt upp på min lista på komponenter jag funderar på! Aldrig varit med om en sådan otrolig återgivning av röster..

Om man börjar grotta i detaljerna så kan man börja i den övre oktaven. Diskanten har blivit mer definierad utan att gå över i hårdhet. I och för sig så skall en saxofon och i synnerhet sopranen låta skapt, men aldrig gå över i rena disharmonier. En cymbal skall låta frasig i synnerhet om man her en sådan som har nitar hängande i ytterkant. En vibrafon skall låta klangrik ända upp i toppen. Vispar på en virveltrumma skall låta sprött. Ett piano skall bli hårdare i toppen men aldrig slå över......osv Här tycker jag att kablaget bidrar positivt. Mer tydlighet utan att allt för mycket förlora sig i detaljer. Nedre diskanten och mot övre mellanregistret är för mig mycket kärnan i den musikaliska känslan. Kvinnliga röster gör sig mycket bra i systemet sopraner i synnerhet. Går man sedan neråt tonalt så blir munhålans framträdande resonans mer tydlig och rösten flyttas något bakåt. Tänker på mina favoriter Victoria Tolstoy, systrarna Gustavsson, Rigmor och Christina. Sibilianterna inte lika framträdande där de inte skall vara. Patricia Barbers mikrofonteknik kan nog tyvärr inte undvika väsljud och sibilianter. Har sett henne live ett antal gånger och hon kör extremt nära micken. Mellanregisterklangen är central för mitt musiklyssnande, där diverse stränginstrument ligger rent tonalt, men där övertoner också spelar en stor roll i balansen mellan grundton och överton. Resonansbottnar ger tyngd och klang till anrättningen. De upplevs som naturliga utan att alltför mycket betona eller skapa hårda gränser. Jag vill ha samklang och inte solitärer i ljudbilden, men så klart har detta också sina gränser. Instrumentens placering i rummet är viktiga. Alborian Trio har goda pianoinspelningar där man tydligt kan höra var instrumenten är placerade i ljudbilden. Fortsättning följer....... Calm

Jag lät @JWEmontera min klangmodul till min Gigawatt-lina. När det gäller Klangmodulen finns den såvitt jag vet i två varianter. 32 eller 50 A https://svalander.se/shoppen/saekringar/klangmodul-saekringshaallare Jag valde den med guldplätering 32 A om man tror att det förbättrar. Sedan kan man välja i en rad av smältsäkringar med olika värden och material alltefter behov. I mitt fall beräknade jag att 12 A skulle räcka. Den monterades i en separat låda vid sidan av gruppcentralen eftersom jag har en gruppcentral av den äldre typen med vanliga smältsäkringar. Lät också denna grupp få en egen jordfelsbrytare eftersom man håller på ständigt att koppla om i stereoracken. https://svalander.se/shoppen/saekringar/smaeltsaekringar-till-klangmodul. Så slutsatsen är att behovet styr och där kan man bara räkna ihop vilken maxbelastning kommer att behövas. Sedan kan finsäkringarna ta första stöten i varje apparat om fel skulle uppstå i dessa. Calm

Fortsätter i samma anda med att fundera igenom vilka små detaljer som är viktiga. Jag har länge funderat på att skaffa en smidig fasmätare. Jag har tidigare lyssnat mig till korrekt fas i vägguttaget men att ha en mätare som löser detta en gång för alla är ju väldigt bekvämt. Nu kunde jag direkt konstatera att den elfirma som monterat mitt vägguttag för stereon hade satt fasen på vänster sida. De flesta uttag i huset verkar ha fasen på höger sida. Om jag nu fortsätter mina RF jordningsäventyr känns det bra att åtminstone anläggingen låter så optimalt den kan göra. Visst hörs det skillnad när fasen är rätt. För mig så får jag en orolig känsla i kroppen att det låter inte som det ska. Öronen med tinnitus reagerar snabbt också på distiorsionen eller vad det är som felaktig fas åstadkommer. Jag köpte därför en fasprovare av Lauri på Gotland. En smart och smidig provare som är lätt att hantera. När kontakten är insatt på rätt sätt i uttaget lyser en liten lampa.

Var i förra veckan på en övning i den Gamla Brandstationen som handlade om lite tankar och funderingar Vissa bekräftelser och andra kanske mer dementier. Regal-övningen kan bli en del av detta men det ena behöver inte utesluta det andra. Kanske Regal bara blir till ett komplement ? Jag avvaktar lite besked, men kan dock säga så mycket att det fanns en del intressant att sukta efter och begrunda. Det kan bli intressanta bitar i puzzlet mot hifi-Nirvana. I hifi skall man aldrig ha för bråttom så detta kan bli en spännande upptakt och cliffhanger! Calm

@calmFin genomgång av hur man kan genomföra ”testlyssning” av ett system (eller delar av det), tycker jag. Jag deltar i lyssnarkurs på MalmöLive, där Lennart Stenkvist går igenom en massa aspekter av klassisk musik och hur man kan lyssna. En blandning av viktig faktakunskap om kompositörer mm och sättet att lyssna med tips på vad man kan haka upp sitt lyssnande på i musikstyckena för att inte helt gå vilse och bli överkörd. Jag tycker du ger mig någon liknande kunskap här vad gäller det ”musikanläggningstekniska”. Tänkte använda mig av ”din mall” när jag snart får hem en dyring till kabel som jag suktat efter i mer än ett år (dock ej Regal)…. / Ulf

Magin finns i detaljerna. Vi är glada att kunna presentera en av de mest intressanta tillverkarna av hifi-elektronik i Japan (världen). Soulnote startades av Norinaga Nakazawa, tidigare känd som chef för Marantz Japan och ansvarig för utvecklingen av den ikoniska CD63. Soulnote har en spännande ambition. – Att bli den ledande highend-tillverkaren i världen. Och för att lyckas har Norinaga anlitat ingen mindre än Hideki Kato, som står bakom flera av Martanz mest exklusiva produkter. Med Soulnote är tanken att lyfta kvaliteten ännu högre. Och målet är att komma så nära musikens innersta väsen som det bara är möjligt. Hideki Kato har en filosofi som är både tankeväckande och inspirerande. Som många japanska mästare vet Kato att magin finns att finna i de små små detaljerna. Och med Soulnote har ingenting lämnats åt slumpen. Under våren kommer du att kunna uppleva Soulnote hos några av våra återförsäljare. Soulnote D-2 först ut på testbänken! Vi här börjat bekanta oss med Soulnote och jag har faktiskt aldrig använt ordet haksläpp i något sammanhang, men nu är det faktiskt helt rimligt. Först ut på testbänken för mig var en DAC som heter D-2. Det är utan tvekan den mest musikaliskt kompletta DAC jag har hört. Det är helt fantastisk hur icke-digital den låter. Den låter helt naturligt, fri från distortion och blir aldrig hård eller jobbig oavsett hur komplicerad musik man matar den med. Och den gör det utan att runda av kanterna. Upplösningen, separationen och attack är i topp. Musiken bara flödar ur den, obehindrat och med en enormt fin klangvärld, samt en djup, tajt och organisk bas. Hideki Kato är onekligen på något här. Och det är inte konstigt att det runt om i världen börjar viskas en hel del om Soulnote. Vi blev kontaktade av Soulnote för att vi arbetar med YG Acoustics. De använder nämligen YG själva. Vi har samtliga produkter inne för demonstration och snart finns Soulnote hos ett antal av våra återförsäljare. Mer information kommer löpande i denna tråd. Det finns en otroligt intressant text om hur Kato har funderat här: Soulnote filosofi Min kollega @HansWFick ansvaret att prova det digitala flaggskeppet som består av SACD/DAC S-3, Nätverksspelaren Z-3 och den externa klockan X-3. Med tanke på hur många SMS han skickat så tror jag att han är imponerad. 😀 Det kanske är bäst att du vid tillfälle berättar själv Hans. Under tiden kan ni läsa mer om Soulnote på vår hemsida: Stylus Soulnote

Jag störde mig en del på drivkretsen till vu-mätarna. Dels är impedansen så låg att det dämpar audiokretsen med ca 6dB, dels är mätarna lite för stressade. Men kanske sämst av allt så är kort+mätare inte linjära. Om jag spelar en 0dB-ton och mätarna visar 0VU, och sedan spelar en -10dB-ton så visar de -20VU. Jag tror att själva mätarna är bra så jag skaffade ett bättre kort. Kortet var mycket större än det gamla, men det gick fint att montera med lite god vilja; Det var enkelt att kalibrera, och jag tycker kortet verkar mycket bättre. Det är mer linjärt och mätarna är snabba men inte så flaxiga. Snabb respons men lite dämpad återgång. Nu fick jag även kopplat in hörlursförstärkaren och den fungerar bra. Mission complete!

Skickar med en bild från Österrike också: