Jump to content

Leaderboard

Popular Content

Showing content with the highest reputation since 2016-01-09 in all areas

  1. Följ med mig på min resa genom tid och hifisystem Systemen nedan följer i kronologisk ordning, från mitt allra första egna hifisystem till det nuvarande system som jag har idag. De apparater som är redovisade på bilderna nedan har jag allihop ägt under en längre tid. Många fler apparater har testats, såsom olika CD-spelare, DAC, Förstärkare, RIAA m.m, dessa är inte nämnda då de inte haft en permanent plats hos mig. System nr 1 Signalkälla(1):Toshiba bärbar laptop med Spotify Förstärkare(2): NAD 3020 Högtalare(3): Pioneer HPM100 Kablage: Någon tunn tråd från dåvarande On/off-butiken Minnen/ musik: Detta system hade jag i min första lägenhet - en 1:a med kokvrå på 20kvm i Lund. Jag skäms litegrann än idag över vilken dålig granne jag måste ha varit. Jag spelade hög musik nästan dygnet runt, alla dagar i veckan. Från reggae till omöjlig techno. Högtalarna med sina 12-tums element fyllde upp lägenheten med välljud ganska så enkelt. Detta var i mina öron ett system som inte kunde låta "hårt eller kallt". Allt lät bra på det, även "dåliga inspelningar". Det hade dock inte någon 3d-förmåga alls, inte med de förutsättningar jag gav det iallafall. Det var som att all musik kom från högtalarna och ingen annan stans. Mestadels så spelades det egna spellistor från Spotify, där musiken sorterades efter sinnesstämningen den gav mig. Jag lyssnade på några album, bland annat: Kings of Leon - Because of the times och Lifehouse - No Name Face System nr 2 Signalkälla(1):Toshiba bärbar laptop med Wimp och Foobar kopplad via AUX Förstärkare(2): Yamaha RX430 AV-reciever ≈900kr Högtalare(3): Focal Chorus 806V ≈3000kr Kablage: Någon tunn tråd från dåvarande On/off-butiken Minnen/ musik: Här får jag min första riktiga WOW-hifiupplevelse. Fassan hade några år tidigare köpt samma högtalare på Ljudupplevelser i Ystad. Jag minns att han hade gett ungefär 25-30tkr för ett komplett system med Rotel förstärkare och CD-spelare. Alla tyckte han var galen men Det lät fantastiskt hos dem - varmt, aldrig kallt eller hårt här heller som en ibland kan få höra att Focal kan låta. Jag lyckades få tag på samma högtalare på Rehifi några år senare. Jag minns att det var meckigt att bära högtalarlådan från tåget till den nya lägenheten i Malmö. här bodde vi större - kanske 50kvm med ordentligt kök och så. Jag slänger upp högtalarna på två köksstolar, meckar lite med att frisera kablarna så att de ska gå att koppla in i förstärkaren och så slår jag mig ner framför systemet och slår igång första låten - WOW! Vad fasiken är det som händer? Var kommer ljudet ifrån?! Det är som att högtalarna inte finns och en varm och härlig 3dimenssionell ljudbild mellan högtalarna målas upp. Jag kan inte sluta lyssna och förundras -det fortsätter så hela natten. Här börjar intresset för inspelningskvalitet skruvas upp - Spotify Ersätts med Wimp och FLACfiler på Foobar. Ordentliga stativ införskaffas. jag börjar beta av "Hifi"-album - såsom Radioheads alla skivor och Jazz at the pawnshop. System nr 3 Signalkälla(1&2):Toshiba bärbar laptop med WIMP och FOOBAR, Hegel HD20 DAC ≈8000kr Förstärkare(5): Accuphase E305 ≈15000kr Högtalare(3): Dynaudio Special 25≈20000kr Kablage(4): Monster cables från Elgiganten Minnen/ musik: Detta är en period där jag har börjat att läsa i olika hififorum och tidningar. Jag har varit väldigt nöjd med mina Focal men läser att det finns mer och BÄTTRE. Focalerna är bara speciade ner till 55Hz med sitt 6tums element medan i Special 25 så sitter det 8tummare, som ska klara ner under 40hz! Jag kan inte låta bli, så säljer mitt system och införskaffar ett nytt - Världens bästa stativare någonsin säger kritikerkören om Special 25. Här börjar min huvudvärk. För första gången så blir jag tudelad. Bra inspelningar låter helt fantastiskt! men dåliga skär i huvudet på mig. Jag blir snabbt lyssningstrött och känner inte samma hifi-glädje längre. Vad fan har jag gjort? Införskaffar en ny förstärkare och en DAC men ingen av dem tycks tämja högtalarna. När jag har gäster så kan jag inte längre spela vad de önskar, utan måste själv välja speciella låtar som funkar. Jag säljer mina "speciella" Dynaudio med lite vemod efter bara 3 månader - tänk om jag bara inte lyckades få dem att spela ordentligt? Vad gjorde jag för fel? System nr 4 Signalkälla(1&2):Toshiba bärbar laptop med WIMP och FOOBAR, Hegel HD20 DAC ≈8000kr Förstärkare(5): Accuphase E305 ≈15000kr Högtalare(3): Martin Logan SL3≈18000kr Kablage(4): Monster cables från Elgiganten Minnen/ musik: Från att ha fått hifisjukan till att blivit av med den igen så stöter jag här på det bästa ljudet jag haft hittills, helt oväntat. Det är hos Rehifi igen, jag är där för att åter köpa någon liten stativare liknande Focalerna som jag haft tidigare. Med mig är min bror, för skojjs skull börjar vi lyssna på de dyra högtalarna i butiken. Vi är helt ensamma där och känner att stämningen är god. Åter igen så blir det lätt för skarpt för bägge av oss på de dyrare högtalarna - ingen återger ljudet så som vi vill. Vi prövar även några billigare Cabasse, som i ljudkaraktär och utseende borde vara rätt för mig, men magin uteblir. På skämt säger jag att vi borde koppla in de där stora Martin Logan. Och ja jävlar. Jag och min bror blir stumma, efter några låtar så tittar vi bägge på varandra och bara ler. DET är precis DET vi var ute efter. Jag börjar komma på en massa försvarstal till vad jag ska säga till sambon i huvudet medan vi åker och hyr en större bil för att få hem dem. När vi kommer hem börjar min sambo gråta för att de är så stora, hela vardagsrummet känns fyllt. Men Wow vad bra det låter! Här är hifin på topp! jag har flertalet bjudningar med släkt och vänner och alla sitter och blundar och njuter av det som kommer ut. Det är helt otroligt vad bra det låter. Framförallt röster - här börjas de lyssna på Cassidy, Zelmani, Krall, Willie Nelson osv. System nr 5 Signalkälla(1&2):Toshiba bärbar laptop med WIMP och FOOBAR, Hegel HD12 DAC ≈9000kr Förstärkare(4): Hegel H80 ≈10000kr Högtalare(3): Focal Aria 926≈25000kr Kablage(4): Monster cables från Elgiganten, Chord signalkablage Minnen/ musik: För att göra sambon nöjd så letar jag nu efter högtalare som är vita och passar in i en modern tråkig lägenhet. Focal släpper lägligt nytt och min fassa skickar något sms om att det är drömhögtalare för honom. I samma veva får han en hjärtattack och får opereras. Jag tänker "YOLO" som en oftast gör när en känner döden nära och bestämmer mig för att köpa en helt ny anläggning på Ljudupplevelser i Ystad. Det lyssnas på Monitor Audio men Focalerna är de som på plats låter bäst i mina öron. Jag köper även en helt ny DAC, Hegel HD12 för nästan 9000kr. Rabatten jag fick var ett par signalkablar från Chord, lite besviken över det idag fortfarande En hade hört innan att när en köper nytt så drar alltid handlaren av en del. När fassan kommer hem från sjukhuset så har jag kört högtalarna till dem som överraskning och det spelas Peps Persson och dansas för glatta livet, som en hyllning till livet. Focalerna är bra, men inte så som alla omdömmen sagt, basen blir för bummlig och jag väljer att sälja dem, förlorar en massa pengar och tänker att hifi är skit. System nr 6 Signalkälla(1):Toshiba bärbar laptop med WIMP kopplad via aux Förstärkare(2): Audio Pro Stereo one ≈2000kr Högtalare(): Kablage(): Minnen/ musik: Första hifimässan jag gick på i Malmö var innan mitt riktiga hifiintresse börjat. Jag minns det som att Öresundsbron invigdes samtidigt men jag kan ha fel där. Den stereo som då lämnade störst avtryck var Audio Pros Stereo One - hur kunde ett så litet system ha den auktoriteten? Efter att ha sålt ett "dyrt" och "stort" system så var det nu perfekt att börja jaga en Stereo One - för att se vad den kunde. Basen är bland de mest rumsfyllande jag haft men det är inte mycket mer än så. Det lyssnas nu en del på Madonna och James Blake. Efter ett halvår börjar hela stereon spraka och ger tillslut upp. Jag skänker bort den. System nr 7 Signalkälla(1&2):Toshiba bärbar laptop med WIMP kopplad via Hegel HD20 ≈4500kr Förstärkare(4): Musical fidelity M6i ≈10000kr Högtalare(3): Dynaudio Contour 1.3SE ≈10000kr Kablage(): Chord Signature 2m ≈4000kr Minnen/ musik: Efter något år utan en "riktig" anläggning hemma så är det dags igen. Denna gången återigen till Dynaudio men matchat med Musical Fidelity denna gång. Åter igen så har jag ett system som verkligen kan imponera. Musical Fidelity kan verkligen "smälla till" jämtemot de tamare förstärkarna som jag haft förut. Med denna anläggningen flyttar vi ut till vårt nuvarande boende på 70m2. Tyvärr så finns samma sjukdom kvar - systemet blir för vasst för mig för lätt. Jag prövar att för första gången laborera med lite dyrare högtalarkablar, det gör skillnad men inte tillräckligt. Testar även Vinyl, Rega RP3 och Rega fono men inte heller det blir rätt. Behåller systemet ändå i något år då det låter riktigt jäkla bra med rätt musik. Här spelas nu mycket Ben Howard och Rolling stones. System nr 8 Signalkälla(1):Toshiba bärbar laptop med Tidal eller Ipad Förstärkare(2): Audio Pro A40 Högtalare(): ≈10000kr Kablage(): Minnen/ musik: Försöker i några månader bli vän med Audio Pros 40års jubileums Bluetooth högtalare A40, den är jäkligt fin men magin uteblir. Tillochmed Sambon tycker att musiken känns livlös emellanåt jämfört med det gamla systemet. System nr 9 Signalkälla(1):Toshiba bärbar laptop med Tidal Förstärkare(2): Hegel H390 ≈40000kr Högtalare(4): Audio physics Scorpip 25 + ≈35000kr Kablage(3): Chord Signature 2m ≈4000kr Minnen/ musik: Detta systemet känner jag att jag hade velat spendera mer tid med än jag gjorde. Alla produkterna är verkligen topp. Det enda som jag kunde klaga på var att fötterna till högtalarna kändes undermåliga för något som i nypris kostar närmre 80tkr. Nu var jag plötsligt uppe i en prisnivå där sakerna bara tvunget måste låta magiskt. Men de gjorde det aldrig hemma hos mig. Det lät bra med allt, men inte mer än så. Ljudet var varken kliniskt eller varmt. Opersonligt är det närmsta jag kommer. I samma veva får jag in en ny kärlek i systemet: Thorens Td125 med SME3009 och Nagaoka puppa. System nr 10 Signalkälla(1):Thorens TD125, ≈4000kr Förstärkare(2): Accuphase E480, AD50 Phonokort ≈80000kr Högtalare(4&5): Rel T7i sub och Harbeth 30.2 ≈40000kr Kablage(3): Chord Signature 2m ≈4000kr Minnen/ musik: Jag är nu lite i desperation, jag väljer att sälja av alla mina aktier och satsa allt jag har på min stereo. Jag tror ändå inte på aktiemarknaden och på att spara. Hur ska världen någonsin kunna bli jämlik? Olle på Ljudupplevelser har i många år talat gott om Harbeth och dess ljudkaraktär tilltalar mig. Jag åker även upp till Don(GÖK) i Kristianstad och lyssnar på hans Harbeth. jag förstår ganska snabbt att detta är för mig. På blocket finner jag ett par 30.2 till ett helt ok pris med stativ. Jag får tips om att drömmatchning är Accuphase. I Norge hittar jag en ny E480 till ok pris... tror jag. Jag var då en av de få oinvigda som inte visste att alla varor från Norge måste beskattas, jag åker på ett 25% skattesmäll och börjar nästan lipa. På plats är det ett väldigt vackert system. Ett en inte ens behöver lyssna på, det räcker att titta på apparaturen för att komma till ro. Första skivan som spelas är Eva Cassidys - Songbird, en skiva som jag och sambon hört 1000-tals ggr i olika system men som nu får oss bägge att börja gråta. Tyvärr klarar jag inte av att det inte är en fullregisterhögtalare - försöker med subbas men blir inte helt nöjd. System nr 11 Signalkälla(1&2):Kuzma Stabi ref med Stogi ref tonarm, ≈45000kr Schiit Mani Phono ≈1500kr Förstärkare(3): Pass Labs INT30A ≈35000kr Högtalare(5): Verity Audio Parsifal Anniversary ≈135000kr Kablage(4): Supra Sword 3m ≈4000kr Minnen/ musik: Sedan 2013 har jag haft våta drömmar om Verity och Kuzma. Jag tror de flesta normalt funtade hifimän någon gång har haft det. För min del började det med att jag jobbade i samma projekt som @calle_jr och där jag första dagen blir introducerad till Calle av en projektingenjör som säger " Calle är den smartaste personen jag någonsin träffat" och det får jag själv bekräftat flera gånger under projektets gång. Bland annat ber mig Calle att räkna ut formler för hur reflektorerna i den stora konsertsalen ska styras. Min hjärna brinner nästan upp och jag hinner knappt ta ett andetag innan han har en hel sida full av formler. Jag kan förstå en del - en annan del är över min nivå. Och jag kom direkt från skolan, jag borde ju ha någon matte någorlunda färskt. Före jag beställer mina Verity så är jag en hårsmån från att köpa ett par Devore O/96, men köparen ångrar sig medans vi sitter och provlyssnar. Han kan inte släppa dem. De låter för bra. Arg men mest besviken åker jag hem. Väl hemma ser jag dessa Verity på Audio markt och trycker på köp. Jag tänker vänta lite med omdömmen och så på min nuvarande anläggning så avrundar här, hoppas att det har funnits någon behållning för dig som läst - om du ens kommit hela vägen hit så ska du ha en eloge bara för det från mig. Fortsättning: Högtalarna köptes på Audiomarkt - inte från en person utan från en Hifi-butik i New York. Paypal strular med min betalning och det tar några kallsvettiga dagar att få den verifierad. Jag tar pengar från min och sambons gemensamma sparkassa som är dedikerad åt framtida husköp för att finansiera högtalarna. I samma veva väljer jag att uppgradera skivspelaren från min beloved Thorens till Kuzma Stabi ref, även denna köper jag på Audiomarkt. Ett fint år i bluesens tecken tar sedan form, jag dyker djupare i Freddie, Albert och B.Bs kataloger. Artister som Peter Green, Mike Bloomfield och Bill Frisell kommer in i mitt liv. Jag får även smaka på lite klassisk musik, dels i form av en ärvd flyttkartong med diverse kompositörer men även genom tips här på forumet. Det här är på något sätt kulmen för mig i min hifiresa. Jag har nått så långt som jag egentligen aldrig trott att jag skulle komma, även om jag är väl medveten om svagheterna i mitt system så anser jag att mina grundstenar på plats - ett par högtalare, en förstärkare och en skivspelare som jag borde kunna leva lyckligt med i resten av mitt liv. Jag skriver borde då det är en bitterljuv upplevelse som jag får erfara. Mitt rum med en uppmurad eldstad som dessutom är dåligt placerad gör så att jag inte kan ha en optimal placering av anläggningen samt så ställer min ekonomi till det. Jag har en fin anläggning men jag har inte råd med musik... Ett häftigt år blir det innan jag bestämmer mig för att sälja av anläggningen och nedgradera. System nr 12 Signalkälla(1&2):Clearaudio Concept MC ≈ 15000kr Rega Aria mk2 ≈8000kr Förstärkare(3): Pass Labs INT30A ≈35000kr Högtalare(5): Audiovector SR3 Avantgarde Arreté 45000kr Kablage(4): Supra Sword 3m ≈4000kr Minnen/ musik: Som inbyte mot mina föregående Verity-högtalare så accepterar jag ett par Audiovector SR3 Avantgarde Arreté, en Lumin D2 + pengar. Kuzman säljer jag på hifitorget och delar av pengarna använder jag till att köpa en ny skivspelare och ett bättre RIAA. Resten av stålarna får åka in på köpa-hus-kontot igen. Det känns som att jag kan andas ut igen. Audiovectors SR3 Arreté har jag haft koll på sen hifimässan 2015 i Malmö, där jag och min bror ansåg att de stod för bästa ljud där på mässan, vi tyckte tillochmed att de lät ännu bättre än storasystern SR6. Så det har varit en högtalare som jag länge velat prova i hemmamiljö. Första intrycket är att de känns nästan lite som leksaker jämtemot de gamla högtalarna - halva vikten ungefär. Detta gäller även för skivspelaren, Kuzman kändes och var byggd på ett sätt som om den säkert kommer att överleva mig här i jordelivet medans på Clearaudion så är allt mer delikat. Som tur är så låter det riktigt bra härhemma trotts leksakskänslan. Över förväntan - inte med samma realism och djup som med förra anläggningen men kanske mer lättlyssnat i vissa aspekter. Vad som överraskar mest är att jag inte blir imponerad av ljudet som kommer från Lumin - det var nästan den produkten som jag såg fram emot mest att få ha här hemma - en bra digital källa och streamer. Jag gör flera test härhemma och jämför den mot min gamla Chromecast... jag föredrar uteslutande ljudet ur Chromecasten. Även med uppgraderad strömkabel så är resultatet det samma. Efter 2 veckor så får den vandra vidare. Under den här perioden så lyssnas det mycket på Bill Callahan, Songs:Ohia och Buddy Guy härhemma.
    32 points
  2. 10års- jubileum för denna tråd och 1.000.000 views Tänkte väl inte det skulle bli en sådan långkörare då jag drog igång tråden 2011-06-26 precis då jag fick hem mina Sonus faber Amati Futura. Jag bestämde mig då för att gå mer systematisk tillväga för att matcha ihop mitt system. Inte bara blanda produkter utan att testa. Jag märkte att det var bra för mig själv att tänka till om vad jag håller på med i systemet och formulera mina tankar och åsikter. Jag kan gå tillbaka och se hur jag tänkt eller tyckt. Utan all kunskap som alla forumvänner bidrager med hade detta inte blivit någon tråd av intresse. Jag hoppas min resa med bilder och text kan bidraga med något till andra. Man kan läsa det som bra eller dåliga exempel på hur man kan gå tillväga så man hittar sin personliga väg i denna hobby. Jag beskriver ju bara min högst personliga väg och intresse för musik och HiFi. Det är inte slut med detta. Jag fortsätter som vanligt att skriva av mig tankar och funderingar och redovisar vad jag gör ihop med bilder. Så häng med ett tag till ni som vill.
    27 points
  3. Apexorca

    Marten gasar på.

    När Leif bad mig ta med "lite rullband" blev jag inte mindre sugen på denna övning. De hade rullat fram Lyrek Frida, som jag påstår att jag känner till mycket väl. Den fick spela några Analogue Productions/Acoustic Sounds fina Masterband och lite andra album på R2R. Michael Jackson-Thriller, Sade-Diamond Life, Kraftwerk-The Man Machine, Cannonball Adderly-Somethin' Else, Shelby Lynne-Just A Little Lovin. Alla i extremt bra versioner. OM man nu jämför dessa båda rum så är karaktären på det mindre rummet lite mer som i ett bra vardagsrum. Så som jag känner igen musiklyssning från bra rum. Sweet spot var trimmat och kompletterat med några vingar. När albumet Somethin' Else drog igång hände något. Bröderna stelnade till, tappade talförmågan, fick något glasartat i blicken och Jörgen drog sig, inspirerad av Kraftwerks allbum vi precis spelat, robot-likt mot sweet spot. Strax efter kommer Leif. Det syntes att det var något som grep tag i dem. De har ju hört säkert tusentals timmar på denna högtalare, men något var nytt i upplevelsen. Jag kan ju inte veta vad de upplevde men det såg ut som de var imponerade av vad denna Coltrane kunde prestera. Det var säkert inte lika lätt att bocka av alla de goda egenskaperna som i det stora rummet, men det var en musikupplevelse av sällan skådat slag. Jag har sett tillverkare tala gott om sina högtalare eller produkter förut, men det här var något annat. De var innerligt tagna av denna musikupplevelse på djupet. Detta album som Jörgen och Leif har som en av deras favoriter hade de aldrig upplevt på detta fantastiska vis. Vi var inte åskådare till musiken, vi var mitt i den. Jörgen försöker sätta ord på det... ... Jag kan bara hålla med. Detta är troligen bland de bäst återgivna musik via Hifi som jag hört eller kanske till och med den bästa. Jag har några jag samlat på genom åren och vissa har varit i München. Kaiser, Verity Audio, Wilsson, Sonus faber, mfl , Men detta slår nog allt jag hört i München. Vän av ordning kan tycka att jag skall förklara att rummen i München inte är lika bra som Martens "lilla rum", men jag ser nu bara till den rena upplevelsen och då räknas ju rummet in i det. Detta system i detta rum hade det bästa av både HiFi-hjärna och hjärta i perfekt kombination. Jag väljer ofta hjärtat för hjärnan när jag lyssnar men här var allt på plats. På riktigt. Jag älskar den alldeles för ovanliga dynamiken, trycket och fysiken i mellanbasen som slår dig i bröstbenet. Det finns här. Botten är varm djup kraftull och definierad som jag kanske aldrig hört, detta med en hel del krydda av upplösning, klang och värme i en balans som jag nog aldrig hört. Jag kunde verkligen inte hitta något som inte överträffade det jag gillar med att lyssna på musik. Det är sant och ingen skitsnack. Så klart kan inte alla älska samma typ av återgivning och som Leif är inne på så kanske inte högtalarens alla parametrar visar sig i rätt proportioner. Kanske inte heller för att höra allt som händer i en mångmiljonshögtalares återgivning, men musikupplevelsen var för mig var något unikt. Jag får tack för att jag fick vara med om detta och särskilt i så nära anslutning till förra gången. Det var verkligen lätt att uppleva skillnaderna, För mig har det flytta gränsen för den bästa ljudåtergivning jag hört och det kommer tillhöra en av mina viktigaste hifi-upplevelser hittills. Så slutsatsen blir att denna Coltrane och Parker trio faktiskt har samma typ av sound i detta rum. Men Coltrane är bara såååå mycket mer av allt bra. @octavia rs Med min smak är upplevelsen med Marten Coltrane bättre med MSB monoblocken än vad Magico lät i demorummet de spalade i nere i München. Marten spelade ut mer var varmare med mer kropp än Magico. Det var ett tag sedan jag lyssnade på den demon med Magico i München, men jag har ett hyggligt tydligt minne av upplevelsen där.
    26 points
  4. Jag får säga att storleken till trots så gjorde de sig otroligt bra i rummet visuellt. Visst, de är stora men upplevs ändå slanka. Mycket tack vare både färgval och formspråk. Otroligt fina och ett makalöst hantverk i dessa högtalare
    25 points
  5. niclaspa

    Niclas vardagsrum

    Som nybliven medlem har jag roats av att läsa om medlemmarnas system. Jag tänkte dela med mig av mitt. Jag har hållit på med hifi och musiklyssning sedan tidiga tonåren. Under ett antal år tog familj och arbete upp en stor del av tiden och hifi-pulandet gick på sparlåga, men när min yngsta dotter hade fyllt tre kände jag att jag fick lite mer tid över till mig själv. Jag fick då idén att jag skulle bygga hela anläggningen själv. Efter sju års knåpande och ett antal högtalare och förstärkare senare så ser det ut i så här i vardagsrummet: Här är källan: Ett bygge med Lenco-delar som grund. Det som är kvar original från Lenco-donatorn är motorn, skivtallriken och mellanhjulsarmen. Tonarmen är en tolv tums Thomas Schick som bär antingen en Denon DL-103 eller en SPU GM. Det finns plats för ytterligare en tonarm, men det har jag ännu inte utnyttjat. Jag är väldigt nöjd med ljudet som skivspelaren levererar. Jag var Linn LP12-ägare under 20 år, men saknar det inte. En skivspelare med mellanhjul istället för remdrift har en annorlunda presentation av musiken – högre dynamik och större driv. Missförstå mig inte – en LP12:a också låter förnämligt på sitt sätt. Från vänster till höger: strömförsörjning, linjesteg som också fungerar som hörlursförstärkare och phonosteg: Phonosteget är en konstruktion av Shishido som beskrevs i DIY-magasinet Sound Practices nr 11. RIAA-korrektionen sker med induktorer, kondensatorer och motstånd med LCR-kretsar. Rören är 8416 – samma som 6922, fast med 12.6 V glödspänning. Linjesteget/hörlursförstärkaren är en enkel konstruktion med ett par trioder 6J5G kopplade till en utgångstransformator. Volymkontrollen är en spartransformatorer från David Slagle. Jag är väldigt nöjd med ljudet från förförstärkeriet. Här hittade jag rätt på en gång. Effektförstärkarna ser ut så här i närbild: De är 7 W single-end förstärkare med sovjetiska 6S41S-trioder kopplade som katodföljare. Det senare gör att utgångsimpedansen blir mycket låg för att vara en single-end förstärkare. Dessa kan driva knepiga högtalarlaster. Drivrören är 6E5P-I. Efter ett par försök med andra effektförstärkare känns det som jag hittat rätt med dessa. Allt förstärkeri innehåller transformatorer och induktorer från vår nationalstolthet Lundahls transformatorfabrik. Högtalarna ser ut så här: Konstruktionen heter 4Pi och är hämtad från http://www.pispeakers.com/contents.html Wayne som står bakom 4Pi säljer byggsatser för högtalarna, men är mycket generös och skickar ritningar om man ber honom. Det är tur eftersom frakten från USA skulle bli brutalt dyr. Baselementet JBL 2226 tar allt upp till 1000 Hz och hornet B&C DE250 tar resten. Högtalarna är lättdrivna: 1 W in ger 99dB ut. Ljudet är väldigt dynamiskt och kristallklart. Hela anläggningen ger mig mycket glädje och används flitigt.
    25 points
  6. Nu tar jag ett steg till. Tunga lådor levererade efter några motgångar och fel leveranser av komponenter. Efter att under en längre tid läst på utländska forum och diskuterat mina högtalare och även Sf Aida så har de som hört dem tri-ampade tyckt det varit en mycket bra lösning rent musikaliskt för dessa högtalare. Jag är grymt nyfiken på det. Det är trovärdig källor jag haft kontakt med. Eftersom jag gillar Krell FPB mycket så bygger jag vidare på det konceptet. Men visst hade det varit spännande att se vad 6 st Gryphon Mephisto Mono kunde göra också. Hur får man till tri-ampning egentligen? För det första behövs en högtalare som är byggd och utvecklad för detta och det är mina The Sonus faber. Sedan behövs 6 st förstärkardelar som levererar samma nivåer på signalen ut från dem. När jag testade bi-amping för ett år sedan och blev överraskad över den stora positiva effekten så tänkte jag löpa linan ut. Jag har ju letat gamla Krell FPB slutsteg i några år nu. Hunnit bli grundligt blåst och lurad på ett köp från Frankrike och fått renovera de jag köpt i omgångar. Inte helt lätt att få till allt. 350Mc och 400Cx har åkt in och ut på Krell Akuten tills allt funkar som de skall. Så nu är Krell 350 Mc och Krell 400Cx klara så när som på några kontakter på ett kort till på vänster kanal på 400Cx. I slutet av sommaren 2021 hittade jag äntligen den modell jag letat efter hela tiden, men de har inte varit lätt att hitta och ännu svårare att hitta ett bra ex som passade mina förväntningar och trygghetskrav på affären. Det var ett par Krell 450Mcx som skötts ömt av vad jag kunnat få fram i historiken. Mkt fint synbart skick och funktionen var från start bra. Vis av de Krellar jag har så fick säljaren skicka iväg 450Mcx direkt på fullständig service. Mer än 200 kondingar byttes, massa kontakter internt byttes och uppgraderades samt en mängd andra komponenter byttes också. Därefter provkördes stegen med ett par Apogee högtalare, uppmättes och fintrimmades så långt det är rimligt. Jag hoppas nu de skall fungera som jag tror. Krell KCT har bara 2 Cast Out till slutstegen så 400Cx får köras med XLR. Tur jag har ett par bra XLR över och ett par helt ok högtalarkablar också. Det behövs ju 3 par högtalarkablar. Strömkablarna är fast monterade i Krellstegen och rätt långa i dessa slutsteg så den kabeln behöver jag ej köpa till. Kontakterna på 450Mcx ser jag är uppgraderade från orginalkontakterna Jag funderade en del på vilken stärkare som skulle driva vilka frekvenser och med vilka kablar. Här kan man tänka lite olika. Jag satsar på att de bästa kablarna och de förmodat bästa och starkaste stegen får spela diskant och mellanregister. Tror återgivningen vinner mest på det. Kraft nog finns i alla stegen för djup basen och melanbasen. - Krell 450Mcx + Nordost Cast kablar frpn Krell KCT + Nordost Odin Ht-kablar till The Sf. 250Hz - 36000Hz. - Krell 350Mc + Nordost Cast + Nordost Valhalla till de 2 mellanbasarna per kanal från 80 Hz - 250Hz - Krell 400 cx + Nordost Valhalla XLR + Synergistic Research Resolution Reference X-Serie med elektronisk skärm till lägsta oktaverna 18Hz - 80Hz. Den uppmärksamme ser att den röda Cast dioden inte lyser därför att den matas med XLR. Här är den i sammanhanget svagaste länken både vad gäller kablar och förstärkare har jag testat fram innan. Men jag tror det är den bästa kompromissen. Dags att koppla ihop det! De lite bångstyriga nyrenoverade Krellstegen gruffade omkring lite i vardagsrummet och ville inte stå still. Nyfikna på sin nya miljö och nya kompisar. Stå still nu... ... så ja. De får ju plats fint. Nya looken från sweet spot. Looken skall putsas så gott det går, men det får bli en estetisk kompromiss. Det är ju lite ett tokigt projekt detta, men jäkligt kul. Det får precis plats mellan högtalarna. Man kan få in en fot här och där när man skall ratta Lyrec Frida, MSB och Brinkmann Balance. Odin har 2 kontakter i Ht-änden. Den lyckas jag montera rätt ok. Det är 2 bananer där den ena sitter "rätt" och den andra lyckades jag skruva fast i ett hål som den passade i där spaden normalt skall sitta. och den andra kunde jag skruva fast där spaden skall sitta. Där fanns ett hål som den passade i. Perfekt! Det är den kopplingen längst till vänster i bild och den tredje från höger. r. Det var lite trångt att få plats. Valhalla Ht-kabel sitter i mitten och Synergistics stenhårda skitjobbiga kabel att hantera sitter till höger. Förstärkarna till de olika registren blir olika varma. Inte konstigt. Varmast blir 400Cx som spelar djupbas och 350Mc som spelar mellanbas något svalare. Inte alls så lika blir 450Mcx som spelar diskant och mellanregister. Jag skall mäta detta senare för att få en bild av det. Som sagt var så behöver 450Mcx spelas in som om de var nya. Hur låter det från start då? Det var iskalla förstärkare. Ja, man måste nog höra själv vad som hänt. Det är faktiskt en hel del positivt redan från start. Det är en slags självklar pondus, storlek och kraft i hela registret som är ett bra steg upp mot tidigare. Instrument står ut mer själva i ljudbilden. Kontrollen på högtalarens element är klart förbättrad. Separationen är mkt bättre och röster blir mänskliga på ett för mig nytt sätt i mitt system. Rösterna hänger härligt fritt i luften. Den största skillnaden jag direkt uppmärksammade var mellanregistret som fick en annan naknare renare friskare öppnare klang. Jag misstänker att just mellanregistret och diskanten kommer förändras lite med tiden då 450mcx förstärkaren som driver dessa behöver spelas in. Men det är ändå en föraning om vart det är på väg. Det lovar gott tycker jag. Varför all denna kraft? Det är ju overkill. Räknar jag lågt är det minst 1200 watt per kanal i 8Ohm och då är Krells egna spec på slutstegen minst 100watt lägre än de har mätt upp i tex Stereophile. Så sanningen är mer troligt runt 1500watt per kanal. Inte för att all den kraft kommer att användas, men det headroom som skapas gör livet lätt för slutstegen och elementen i högtalaren. Det är 7 element per kanal i The Sonus faber så att mellanregister- och diskant-förstärkaren slipper tampas med feed back från två 10tummre och en 15tummare per kanal gör verkligen nytta och det hörs med en gång. Mellanregistret och diskanten blir mycket mer precist. Jag tror att eftersom det är 7 element per kanal så vinner denna högtalare mycket på just flera slutsteg. Dan D'Agostino, som konstruerat dessa Krell FPB produkter, menar att när man spelar så starkt man någonsin kommer att göra så är det bra att förstärkarna max går på 10% av sin maxeffekt. Då blir det ordning på musiken. Jag gissar att jag kommer kunna uppfylla Dan's önskan. Det var en inledning och första intryck på detta. Under inspelningsperioden får jag anledning att återkomma om hur musikåtergivningen utvecklas.
    24 points
  7. Hej igen, idag kom min egendesignade bänk från snickaren! Denna gång i valnöt och med Nero Assoluto sten. Storleken är anpassad för Brinkmannen som skall komma om några veckor. Jag kör än så länge med Novibra gummi mellan stålskenorna och graniten. Fötterna är Finite Elemente Cerabase-gillar dom då de är enkla att höjdjustera så allt blir i våg. Detta system är i ständig förändring pga projekt Mandrake som jag kommer återkomma till. Ställde in lite grejer för att spela: Shopper fixad Thorens Td124, HAT ström, emt 997 arm, Koetsu Jade platinum, Consolidated silver SUT, Shindo Monbrisson, Shindo Montrachet, torus trafo, Linn Akkurate Ds, kablar mest Luna...
    24 points
  8. Daniel

    Hemma hos Daniel

    På plats i bänken. Jag är över förväntan glad över hur odominant en så dominant pjäs tog plats i bänken.
    23 points
  9. Idag brände det till. Ett telefonsamtal efter två månaders väntan och idag kom leveransen. Men var fan skall jag placera den. 26 grader kl 18:00, vindstilla, 20 grader i havet... Den får bli kvar i lådan i väntan på bättre hifi-väder... Ett kvällsdopp känns mer korrekt en kväll som detta. Fortsättning följer när högsommaren pausar lite.
    23 points
  10. Visst går det att snacka om HiFi och det är kul. Men allt handlar om hur det låter tycker jag, så därför blev det en heldag för att åk runt och samla ihop några olika streaminglösningar. Jag vill får reda på hur det skiljer sig åt och hur det kan låta när vi kommer upp en bit på streaming-stegen. Är det något jag gillar eller inte? Det kommer nog den närmaste veckan att avgöra. Jag går in i detta med inställning som @ishoot var inne på. Så tänker jag också. Vi kommer att ha 4 streaminglösningar med lite olika nätverkswitchar. Nätverkswitch: 1- English Electric - 8Switch 2- Nätverkswitch SOtM-Audio sNH-10G och SOtM-Audio sPS-500 PSU 3- Innuos - PhoenixNET - Nätverkswitch Streaminglösningar: 1- Bluesound Node. 2- Innous Statement 3- dCS Bartók 4- Auralic Aries G2.1 Streamer + Auralic Sirius G2.1 UP-Sampler Vi tänkte blanda och ge lite för att se vad olika prylar gör. Börjar i morgon. Nu står de och värmer upp. Det behövs visst, säger alla vi talat med. Lite bilder för att komma i stämning... l Innous Statement landar här i morgon.
    22 points
  11. Bredvid Ypsilon så har det alltid funnits en annan tillverkare som också tilltalat mig väldigt mycket, vilka om möjligt kändes ännu mera "utom räckhåll" dock. Med sitt lite karaktäristiska utseende som verkligen sticker ut på alla sätt så har de ALLTID imponerat vid de tillfällen jag haft förmånen att få lyssna till deras produkter. Ibland känner jag nästan att jag kanske studerat @Perfect sense produktlista lite för väl, men att gått ifrån att jag knappt kände till ett enda märke han representerade så har jag genom åren lärt mig uppskatta många av dem och bygga ett förtroende för dessa produkter. Extra kul kände jag för ett tag sedan när jag blev väldigt nyfiken på en tillverkare som han sedan kort därefter tog in utan att jag ens pratat med honom om det. Det måste ändå tyda på exceptionellt bra smak från någons sida... Nu är det ju dock inte denna tillverkare (Pilium) som det här ska handla om utan en annan gammal favorit, nämligen Absolare! Jag minns faktiskt inte första gången jag hörde dem, om det var på HEM mässan tillsammans med Kaiser högtalarna eller om det var hos just @Perfect sense vid något annat tillfälle, hur som helst så har de alltid känts som någon ouppnåelig dröm mer än att jag tänkt att "en sådan ska jag ha någon dag". Egentligen så ställer en Absolare förstärkare till det ganska rejält för mig, den är nämligen så stor så den får inte plats!!! Jag blir tvungen att frångå mina principer om att ha saker och ting dolda, men det räcker inte bara med det utan den får ju inte plats på bänken ens, den hänger i luften! Jag behöver dessutom dra ut bänken en bra bit från väggen för att kablarna ska få plats. 67 cm djup ÄR inget bra format på en förstärkare. Allt ifrån utseendet i sig till den synliga och långt ifrån optimala placeringen har såklart behövts lyftas med inrednings ansvarige här hemma. Jag ska väl inte citera allt som sades då detta är ett publikt och anständigt forum, men jag tog hur som helst till världens bästa trick - jag började spela musik... Helt plötsligt så var det inte längre bara jag som stod där med ett stort flin, hon utbrast direkt och jag citerar... - "jag hör ju hur BRA det låter!" och lite senare... - "det känns som det är LIVE, som att musikerna verkligen står där framför oss i rummet!" Det behövdes inte sägas så mycket mer efter det. Det är väl lite så jag känner också. Ypsilon Phaethon var fantastisk, inget snack om den saken och det var ett väldigt svårt beslut att göra mig av med den, men jag vet att den har fått komma till ett nytt fint hem till någon som uppskattar den. Men hur bra Ypsilon Phaethon än må vara, så är Absolare Integrated Signature v2 i en annan klass. Rent pengamässigt så skiljer det också en hel del ska sägas, det är helt enkelt inte två produkter som utvärderas eller ställs mot varandra. Nu ska jag fortsätta att njuta av musiken här...
    22 points
  12. Apexorca

    Hemma hos Perfect Sense

    En Stockholms resa för musik och hifi fick denna gång även innehålla ett besök hos @Perfect sense. Jag har varit där tidigare. Det finns jättemycket intressant hos Perfect Sense. Ansuz fötter med en mkt hög prislapp... Jag fick för ca ett år sedan höra på en Stenheim Alumine Five med Krell FPB och Krell KCT och det var ett system som bet sig fast i mig mer än vanligt. Därför var det kul att få höra på på en Stenheim Alumine Three hos Perfect Sense nu. Det var längesedan jag fick en sådan ögonöppnare med en ny högtalare. Fink Team WM-4 var senast jag blev starkt tagen av en högtalare som är ny för mig. Stenheim Alumine Three gav mig en återgivning som jag inte kommer glömma. Det var precis i min smak. De rullade av neråt vid 32Hz och i detta stora rum blev det mkt tomt under dessa frekvenser, men annars var det faktisk grymt bra. Det gick rätt in i mitt musikhjärta. Rätt typ av varm, klar, luftig återgivning som berör mig. Kraft och dynamik, ordning och reda i stökiga partier. Vad jag än lät de tampas med var det en härlig återgivning. Man kunde trycka på när det behövdes och spela smått, skirt och mjuk nät det var gles och snäll musik. Jag var kort sagt mycket imponerad. Detta märke kommer jag följa upp. Högtalarlådan är i Aluminium. Basreflex framåt längs golvet som på mina egna högtalare. Så klart är det mer än en högtalare i ett system. Allt ingår i upplevelsen, Ström, rum, kablar, fötter förstärkeri och signalkälla. Förstärkeriet är en liten nätt integrerad förstärkare från Grekiska Pilium. De värdesätter mycket ström. Dubbla strömkablar och 2 strömbrytare. Pilium går inte av för hackor heller. Total kontroll på högtalaren i stökig musik på stark volym. Mycket bra gjort. Kombinationen med Stenheim måste varit mycket bra faktiskt. Signalkälla var streaming via DAC från APL. Det är visst @Perfect sense's favorit. Fattar. Sedan bar vi/ @Perfect sense fram Rockport Atria. De hade en lite kallare presentation i hela registret och i jämförelse med Stenheim en mer betonad diskant. Perspektivet var mycket bra. Några timmar var vi där och det var en mycket trevlig och välljudande stund. Dessa Stenheims musikpresentation kommer tillhöra en av mina stora viktiga musikminnen från Hifi. Jag kan nog knö in dem bland mina 5 i topp märken på högtalare.
    22 points
  13. musicus

    Musicus stereo...

    Oppsettet hadde vokst seg ut av racket, ingen nye komponenter men nytt å större rack! Quadraspire Acryl Ref L Ikke minst tror jeg acryl er ett bedre underlag enn glass, kanskje en lydmessig gevinst også... mvh
    22 points
  14. Peo

    Peo's prylar

    Jag tänkte göra en kort sammanfattning av det gångna året. Det har inte varit några stora förändringar i anläggningen sen sist, men det har faktiskt blivit ett nytt RIAA-steg. Mitt älskade Whest PS.30RDT SE har otippat ersatts av ett annat RIAA, det blev ett Whest PS.40RDT SE istället. Bra blev ännu bättre, Whest's utveckling går verkligen framåt och det med rejäla steg. Whest har med PS.40RDT SE flyttat fram gränserna ytterligare och faktiskt lyckats göra ett förb____t. bra RIAA ännu bättre. En uppsättning (8 st) IsoAcoustics Iso-Puck Mini införskaffades för att se om den typen av fötter gör samma nytta under apparaterna som under högtalarna. För att göra en lång historia kort. Störst skillnad i anläggningen gjorde de under min Nordost Thor, något jag har väldigt svårt att förklara, men det blev tveklös en förändring till det bättre. Försteget påverkades minimalt, RIAA-steget påverkas, men i förhållande till originaltassarna är skillnaden väldigt liten. Mest nytta gjorde de faktiskt under 3D-skrivaren och i stort sätt alla "ringningar" försvann. Utan -> Med Iso-Puck Mini Innehållet på Euphonia har förändrats med tiden och den relativt strikta hifi/musik-linjen som var ett signum förr har sakta suddats ut. I dag handlar trådarna om allt möjligt från mat, dryck och datorbyggen till kaffekokare och därför kan jag väl med gott samvete blanda in lite 3D- printing också. Det går faktiskt att göra mycket användbara prylar (även hifi-relaterade) med en 3D-printer och här kommer några av mina alster. För att inte robotdammsugaren ska våldföra sig på mina högtalarkablar har de fått en upphöjd position. En 3D-printad "bro" går från slutsteget och fram till respektive högtalare. Eftersom de nätkablar som jag har fastnat för är både styva och tunga behövs en mekanisk avlastning vid IEC-brunnen. Det finns att köpa liknande stöd från t.ex. Furutech, men då till en helt annan prislapp. Min skivspelare är flytande upphängd och kabeln från tonarmen påverkar upphängningen i den hörnan, inte mycket, men..... Ett motsvarande stöd anpassat för den kabeln löser det "problemet". Sista varvet läggs på foten till en kabelavlastare. Mina undersökningar av hur nätkvaliteten förändras under dygnet och året och i vilken omfattning den påverkar ljudet (hos mig) fortsätter oförtrutet. Jag har förstått att vissa önskar ett enkelt och kortfattat facit i ämnet, men något sådant blir det inte från mig eftersom min uppfattning är att ingen anläggning (inkl. sin nätmatning) är den andra lik och därför finns det heller ingen mirakelmedicin som fungerar för alla. Jag har i dagsläget samlat på mig några månaders mätvärden av nätets spänning, frekvens, THD och förekomsten av övertonerna 2-20, men det är för tidigt att dra några större slutsatser ännu. Vid (nästan) varje lyssningstillfälle för jag en enkel form av dagbok över hur jag upplever ljudet och i efterhand jämför jag mina anteckningarna med mätvärdena för den aktuella tiden. Det enda jag kan säga så här långt är att min dagsform oftast spelar större roll än nätets (utifrån de parametrar som jag loggar), men ett av få samstämmiga tillfällen är förekomsten av jämna övertoner och 0,5-0,6% av t.ex. 4:e och/eller 6:e överton tycks påverka betydligt mer än 1,5-2% av de udda. Min dedicerade Hifi-matning har kompletterats med kontinuerlig mätning/loggning av spänning, ström, aktiv effekt, reaktiv effekt, skenbar effekt och effektfaktorn. En sak som jag har konstaterat tack vare denna mätning är att anläggningen drar betydligt mer dynamisk effekt från nätet än vad jag tidigare trodde, mina tidigare mätningar har troligtvis varit alldeles för medelvärdesbildade för att avslöja detta fenomen. En helt vanlig kväll med musiklyssning på "normal" lyssningsvolym (för en som bor i lägenhet (och är nykter)) genererar momentanvärden på >1100 W från nätet. Bilden nedan visar effektförbrukningen (aktiv effekt i W) för RIAA + för- och slutsteg under ett dygn. OBS! Grafen visar ljudanläggningens förbrukning från nätet, inte utmatad effekt till högtalarna. Jag startade upp förstärkaren från standby vid lunch, spelade lite svagt under eftermiddagen och satte mig för att lyssna på skivor vid 18-tiden. Spelningen pågick fram till 23 när det var dags för sängen. De nya mätningarna har gett mig en ny infallsvinkel i frågan varför resultatet alltid blev som det blev när jag har försökt kompensera en svag nät- matning med passiva strömrenare. Jag ska inte fördjupa mig i detta här och nu, det är definitivt överkurs. 2020 har varit ett socialt avslaget år för min del och mycket av "överskottstiden" har använts till musiklyssning. Det har inte blivit så mycket nya skivor som vanligt, jag har istället botaniserat i min skivsamling och lyssnat på många gamla höjdarskivor som redan fanns i samlingen. Det är så mycket musik som jag inte har hunnit med att spela efter de senaste årens uppgraderingar och jag bara sitter här med ett fånigt leende på läpparna och njuter. Jag är supernöjd med ljudet. Ha nu ett gott 2021 och var rädda om er. /PEO
    22 points
  15. Apexorca

    Hemma hos Daniel

    Jag hade ärende till Stockholm och fick i samband med detta möjlighet att lyssna på en av mina absoluta favoriter till förstärkare. En våt dröm sedan många år. Trumvirvel... Gryphon Mmmmmeeephisto. Att denna best dessutom är införlivad i ett supertrimmat system hos @Daniel gör saken än mer spektakulär ur ett musikåtergivningsperspektiv. Jag har hört @Daniel's Aestetixförstärkeri och Gryphon Essence. De lät jättebra. Med Mephisto är det en annan nivå. YG Sonja 2.2i är en högtalare som är duktig på att visa vad olika prylar i ett system gör. Inte för att det saknades kontroll på ljudet innan, men i jämförelse är det förbättrat. Basen gräver mkt djupt och med full kontroll, struktur och karaktär på instrumentet/ljudet. Det startar där det startar och slutat där det slutar. Bas där det är bas helt enkelt. Kontrollen finns uppåt i hela registret och märks även i de översta frekvenserna. Det är en renhet och skärpa i ljudet som samtidigt är mjukt i toppen. Det som i mina öron är mest utmärkande positivt är nog renheten och kontrollen som aldrig tappar taget. Basen kan nog vara bland den renaste och mest kontrollerade jag hört. Det finns system som spelar mer bas men knappast renare. Man kan se in i musiken, vandra runt bland instrumenten och precis avgöra allt som händer. Takt och tajming är unikt bra vilket skapar spelglädje och intresse att lyssna mer och mer. Man skulle kanske kunna tro att systemets höga upplösning och snabbhet skulle göra att man blir lyssningstrött, men inte alls. En svår utmaning för många system är 80-talls musik. De är ofta hårda ljud uppåt i frekvens, men detta system gör det inte tröttande för öronen som i andra system. Även efter en helkväll med musik känns öronen redo för ett pass till. Mephisto är så undangömd som den kan bli. (Bra WAF!) Svårt att få med den på bild pga det. Föreslog att vi kunde ha en kanna te som håller sig varm hela kvällen på bänkens håliga mitt. Essence försteget i mitten omgiven av Balance och diverse av Brinkmanns nätdelar. Ett Test mellan 2 olika skivspelare blev det också Brinkmann Balance med 12 tum-armen och en liten Lyra Atlas Lambda mot SME 12A med SME 309 och med Brinkmann Pi puppa. Båda låter bra men olika. Brinkmann mycket större med mer avstånd mellan sångare och olika instrument, dessutom med en djupare karaktär i alla ljud. Dean Martin fick mer brösttoner, lät större och stack ut mer i ljudbilden hos Brinkmann än med SME där han lät mer nasal, mindre och ljusare i rösten. SME blev mer lättviktad. Gissar att SME uppsättningen var ca 1/3 i pris mot Brinkmann Balance riggen, så klart är det inte konstigt att det var skillnader. Om man är på det humöret och mest är intresserad av hur det låter... så låter Balance bättre. SME-riggen var en Aston Martin som fräser runt på engelska landsbygden. Ena handen på ratten och med en ny kärlek i passagerarsätet en fin vårkväll , komfortabelt och knarrande lädersäten. Angenämt avspänt. Balance-riggen är en Porsche 911 GT2 RS med fyrpunktsbälten i de skålade racingstolarna som är i kolfiber. Med kartläsare, båda händerna på ratten och i full fart på väg uppför Pikes Peak ger det ståpälls och rysningar hela vägen upp till toppen. Vi fick verkligen höra vad systemet och Gryphon gick för och det saknas inte musik att njuta av. Självklart blev det lite diskussioner kring utrustning... Bigblue intresserar sig för Nordost QKore... ... Karl och Daniel hjälper till att odla detta intresse med kunskaper om hur - var - varför. Långt senare när drickat var slut och vi druckit upp alla slattar, blev det Taxi till Hotellet. Sammanfattningsvis så får jag säga att det låter otroligt bra hos @Daniel YG med sin enorma precision är en mycket bra match med Brinkmann Balance stora luftig presentation och med stor tung botten. Denna botten hanteras ypperligt av Mephisto som visar hela denna botten för YG. Kablaget och QRT går inte att snacka bort och det är ju en nivå som få har möjlighet lyssna till. Kablaget är på Nordost-stegens topp.
    21 points
  16. musicus

    Musicus stereo...

    Nu har har man värt på plats några dagar i nya lägenheten, i nya staden i det nya livet...men livet handlar ju om mer enn bara ljud og och musik... På en klippa i Bohuslän en söndag i Augusti, en ny epok tar vid!! mvh
    21 points
  17. Hej alla! Tomas heter jag och är ny på detta forum(tänkte lägga in en presentation vid tillfälle. Är just nu mitt i husbyte/flytt). Dock är jag inte nyfrälst och hängde en hel del på hififorum för många år sedan. Jag är nog hårdkokt audiofil. audio = ”jag hör” eller enkelt, ljud fili = ”kärlek, vänskap; dragning till” jag har ALLTID älskat ljud och teknik. Missförstå mig inte. Jag älskar även musik, nästintill lika mycket. Vilket gjorde mitt val att bli ljudtekniker framför musiker naturligt. När t.ex min fru lyssnar på musik lyssnar hon på texten(om sång finnes) medan jag sällan hör ett enda ord. Jag har alltid uppskattat sång som ett instrument. Älskar sång lika mycket, men utifrån olika perspektiv. När frugan lyssnar på instrument hör hon skalor, takter och uttryck. Jag hör ljud, klang, akustik och mixning etc. och stör mig inte så mycket på musikaliska felaktigheter men däremot om t.ex gitarren, rösten eller mixen är sunkig, vilket hon inte bryr sig om. Men vi förenas i känslan som musiken/musikern förmedlar. Så denna hobby är som klippt och skuren för mig. Speciellt då jag särskilt uppskattar en sjyst livespelning. Tyvärr så misshandlar många tekniker ljudet vid många spelningar vilket dödar spelningen för mig. Med en riktigt bra musikförmedlare kan jag istället njuta lite ”live” hemma i lugn och ro. i kölvattnet av det blir det en hel del mer och mindre dyr elektronik vilket jag inte för mitt liv kan förstå varför man skulle skämmas för, tvärtom. Jag har slitit som ett djur för att jobba ihop pengar. Jobbat hårt med efterforskningar och lyssningar för att pussla ihop ett system jag är nöjd med. Åkt runt halva Sverige, ner till danmark och tyskland och hämtat grejer. Tack för ett fantastiskt forum❣️
    21 points
  18. Audionet

    Audionet...

    Efter 18år i samma rum är det dags att sätta tänderna i ett nytt projekt. Att leva med sitt rum under lång tid gör att man lär sig hur det uppför sig. Det är med stor nyfikenhet och en del skräck som jag står på tröskeln och försöker skapa mig en bild av mitt nya rum. Jag skall nu för första gången in i ett rum som består av betong i alla vädersträck. Hur kommer det att uppföra sig? Genom åren har jag varit sparsam med byte av hårdvara. Jag försöker jobba med det jag har och forma ett ljud som gör mig nyfiken på mer musik. Det innebär för min del att jag har förändrats i mitt lyssnande i takt med mina referenser har utökats. Mina prioriteringar har gått från attack och driv till klang och tajming. Båda sätten att uppleva musiken har varit rätt för mig. Börjar med en bild från 2015. Mina älskade Acapella Violon MKIII som jag levde med i många år och som jag aldrig trodde att jag skulle sälja. Just denna dag den bilden är tagen så drevs de med en modifierad Exposure integrerad förstärkare, dCS Scarlatti, Bergmann Magne samt Audio Research PH7. Exposure förstärkaren var fruktansvärt rolig tillsammans med Acapella. Kanske inte den bästa uppsättningen jag hade rent hifi-mässigt, men absolut den roligaste just då.
    20 points
  19. Audionet

    Audionet...

    Äntligen så spelar det! Jag har aldrig haft så lite problem vid en uppstart. Körde en koll på hunecke.de och fick ut lite kordinator att starta med. Placera högtalarna, i med kablarna, placera fåtöljen, sedan var det dags för power on. Kan varit att jag var svältfödd på musik, men rackarns vad bra det blev. Jag var helt inställd på att basen skulle bli något som skulle tämjas, men icke. Efter en stunds lyssnande så började jag dock höra tillkortakommande. Basen rullar av tidigt, det saknas botten. Det är lite stökigt på grund av för mycket efterklang. Saknar lite värme i klangen. Det blir till att flytta lite högtalare och trimma till efterklangen. Kan nog bli bra det här! Tror faktiskt att den som blev gladast i familjen över att hifi-hörnan är igång igen är Wilma (vår lilla hund). Så fort första tonen började spela kom hon springande och upp i sin korg sidan om husse.
    20 points
  20. Apexorca

    P-Pans Musikhörna

    Okidoki. Här kommer lite bilder med text. 85kg förstärkare. Den är i en låda men det är som monoblock. 2 strömkablar och 2 strömbrytare. Transport efter styrkeövning med steget österut. Ny styrkeövning och sedan kablagekopplingar som får ihop det med @P-pan's system. Bla med Marten Mingus Quintett. Jag har aldrig varit här innan och det är ett mycket trivsamt lyssningsrum att vara i och att lyssna i. Gryphon fick värmas upp någon timma men den behöver vara på några dygn när den varit kall länge innan den verkligen släpper loss och andas ut musiken. Då levererar den de sista procenten som innehåller innerlighet och magi. Det har säkert @P-pan fått höra i dag ungefär gissar jag. Absolare fick vila lite. Men jag han höra med den i systemet en kortis först. Sedan blev det mat... riktigt god fisk. Vågat att bjuda Västkustbor på det, men det höll måttet perfekt. Nu var Gryphon Antileon Signature varm... eller skall vi säga het. 150Watt klass A i H bias-läget. Det är då den låter som bäst. Riaa. CD rigg med CEC drive. Den står på något som ser ut som en vibtrationsplattform men det är MSB Analogue DAC. En Brinkmann Bardo finns ju också. Det är ett bra drag i detta system. Jag har lyssnat lite för lite, men det spelar stort, med värme men samtidigt upplösning som Marten alltid har, och systemet gräver djupt med kraft. Neråt 30Hz kommer en puckel i akustiken men över denna är det inga problem så när den exciterar rummet kommer det som en överraskning. Inga föraningar. Det verkar vara en mycket specifik frekvens. @P-pan har visst handfasta planer på att ta hand om denna puckel. Mingus Quintet spelar verkligen som en fullregisterhögtalare och har fysik i ljudet som många andra inte har. Den är både upplöst, delikat och har kraftresurser som Gryphon Antileon Signature älskar att förmedla och kan förmedla till högtalare. Det är verkligen ett av Gryphons kärnvärden. Verkligen kul att höra @P-pan's system i hans trevliga rum. Tack Peter!
    20 points
  21. Daniel

    Hemma hos Daniel

    🦁 🦅 Mephisto Stereo Både @Bebop och @Apexorca har varit inne på det, stora slutsteg med större motor spelar med en nästan otäck lätthet. Det är så att man blir lite rädd att använda gaspedalen i början. Visst ger Mephisto lite mer av allt, en större ljudbild, en enorm bas, med både stadga och djup. Men inget av det där är ju så viktigt egentligen. Inte i längden. Det som betyder något är hur vi naglas fast framför musiken och försvinner in i upplevelsen. Det var helt uppenbart att Mephisto hade de kvaliteterna från dag ett. Så först några ord om inspelning. Mephisto och Essence uppförde sig mer eller mindre likadant. Första dygnet lät de båda bra men lite beslöjade och ofokuserade. Lite murrigt, Efter ytterligare några dygn försvann murrigheten och ett tydligare fokus började träda fram, som att en dimma försvinner. Vid det laget har en viss vasshet börjat infinna sig. Det låter jättebra, men det är lite stökigt i toppen. Det är nu man inte ska bli förtvivlad och börja försöka tweaka bort detta. Det är bra, för det betyder att det finns energi även uppåt, det är alltså bara att spela på. Efter en vecka är det så gott som helt borta. Jag är ingen bas-junkie, eller rättare sagt, jag tycker att för mycket lådbas ofta skadar mer än det tillför. Därför är det kul att höra när basen blir så där knasdjup, men med stadga och textur. Jag har vid flera tillfällen vänt mig om för att jag trott att det varit något i rummet bakom mig, men det har varit inspelat material, ofta akustiska inspelningar med mikrofoner i rum. Inte den där knasiga basen som finns på tex Hans Zimmers senaste verk Dune. Den ligger under parketten och morrar. Det är ofta denna baskontroll som jag tycker gör att inspelningsrummet blir så mycket större med en stor förstärkare. Den bara blåser upp rummet, utan att blåsa upp instrumentkropparna så att de blir oproportionerliga, det är bara rummet, och luften runt instrumenten som upplevs luftiga. Vidare spelas allt med ett otroligt lugn och med en Italiensk mammas stadga och trygghet. I de övre registren får cymbaler en tydlig metallkaraktär, tung metall, inte ett vimsigt fnissel i fjärran. Jag gillar när det finns energi i toppen, så som det gör live, och en avrullad förlåtande diskant är inte min grej. På konserthuset är det drag och det låter inte alltid smooth, viss musik är skapad för att skrämma publiken oavsett om det är Beethovens idé om Napoleon, eller Berlioz March to the Scaffold. Då vill jag bli skrämd. Hifi är inget för fegisar! Men en av de mest slående effekterna av Mephisto är att den fullständigt trollar bort högtalarna från rummet, det är bara att bära ut dem helt enkelt. De spelar bakom, framför, utanför, under och över rummet på ett väldigt odramatiskt vis. En god vän som är moderat hifi-intresserad, men som brukar lyssna ofta kommenterade detta fenomen direkt. Han så att jag bara kunde ta bort dem, Musiken kommer att vara där ändå. Nästa sak ha sa var att vi aldrig pratat så lite som när vi satt sent och lyssnade i lördags, vi bara vände skivor och var tysta. Och det har aldrig varit tydligare att den största skillnaden mellan filmen Bladerunner och Bladerunner 2046, illustrerat via respektive soundtrack på vinyl är att det i allt mörker och all melankoli finns något otroligt vackert och hoppfullt som alltid är närvarande i Vangelis mästerverk, och som också lyser igenom i filmen mer eller mindre okommenterat av berättelsen. Det här är Mephistos storhet. Trots alla häftiga saker som den klarar av när den ställs under luppen, så är det vad som hände för länge sedan som är intressant, ögonblicket då musiken spelades in. Man vill bara veta mer, höra mer och spela mer, och efter man lyssnat så stannar de stycken man spelade kvar i huvudet. Och det brukar för mig vara ett gott tecken, när man fortsätter lyssna när musiken är avstängd. En av akilleshälarna med en del stora förstärkare brukar vara att de blir lite av Mike Tyson på konståkningsskridskor. Även om jag tycker att det var ett problem från förr och att många tillverkare lyckats bygga bort det problemet idag, särskilt i de övre prissegmenten, så är Mephisto en av de mest dansanta förstärkarna jag hört. Får många år sedan diskuterade jag med en handlare i San Fransisco det då nya släppet av Wilson Watt Puppy 8. Han ville veta hur jag upplevde skillnaderna mellan 7'an och 8'an. Jag kommer inte ihåg vad jag svarade, men jag kommer ihåg hans svar. "They really moved it down on this one". Vad menar du sa jag. Att den går djupare i basen?. "No, they moved the center of gravity from the chest to the hips!" En skön beskrivning tycker jag. WP8 var mycket mer boogie an WP7. Kanske den roligaste Wilson vid sidan av Sophia 2 i min mening. Den beskrivningen stämmer otroligt bra på Mephisto. det är en boogie-maskin av rang. På nya Billie Eilish plattan finns spåret My Future. Det är så sagolikt svängigt att det till och med skulle kunna få en inbiten audiofil att börja spontandansa. Vi är trots allt ett släkte som gärna sitter ner och ser allvarliga ut. Det funkar inte med Mephisto. Det sista jag vill säga är en varning till mig själv att inte spela för högt, även efter några glas vin. Distorsionen är så låg och kontrollen så hög att man gärna vevar på. Högt i kombination med att man gärna sitter länge är inte bra för öronen har doktorn sagt. Vet i fan hur det ska gå med det. Jag lär ligga i riskzonen. Tack för allt visat intresse så här långt. @Apexorca jag tar den under armen och cyklar ner till västkusten. Klart vi måste kolla vilken som blir varmast.
    20 points
  22. Audionet

    Audionet...

    När jag sålde mina Acapella så fick jag möjligheten att nyfiket fortsätta med Marten. Jag har följt deras utveckling genom åren och alltid haft ett gott öra till deras konstruktioner. Efter några lyssningar där jag jämförde Coltrane och Mingus Quintet så föll valet slutligen på Mingus Quintet. Varför det då? Jo, jag skall väl inte sticker under stolen med att prislappen hjälpte till i valet. Coltrane är en bättre högtalare, men för mig var det svårt att motivera skillnaden i ljud kontra pengar. Mingus Quintet är oerhört nära samma välljud i många fall. Jag upplevde att den stora skillnaden är att Coltrane spelar ut lättare (kräver mindre effekt) samt att Coltrane klarar av att bena ut mycket instrument och energi med bättre kontroll än vad Quintet gör. Men för mig som spelar mycket singer/ songwriter passade Quintet väl så bra samtidigt som den då är en vänligare last för plånboken. Så här såg det ut ett tag i april 2017.
    20 points
  23. Dags att sätta upp stereon igen. Damma av och fukttorka. Kolla fas och vrida på kontakter. Bättre ordning när jag kopplar ihop allt från scratch. Högtalarna står betydligt mer stadigt utan att svaja när man går förbi stereon. Hela processen tog fem veckor, så lite dåligt ljudminne har jag hur det lät innan. Men det låter mycket bra idag, samt tillfredsställelsen att gå på golvet och känna hantverket, var väl värd mödan och kostnaden.
    20 points
  24. bigblue

    Dags för nästa steg

    Det är ju egentligen först nu som man kan säga att man äger en rull-bandspelare... I enighet med den rådande WAF-doktrinen så måste störande element kunna föras undan med kort varsel om situationen så skulle kräva. Ska-kravet är precis som hos brandkåren 90 sek Nej, så allvarligt är det som tur inte. Men av praktiska skäl kan jag inte ha bandaren ståendes framme hela tiden. Det löses dock med en rullbräda samt ett egenritat ställ i plexiglas där B67:an kunde luta sig tryggt tillbaka i 22,5 grader. En vinkel som gör att man jobba med rullbanden under rimligt ergonomiska former.
    20 points
  25. MSB DACen har i dag åkt från Akkelis till dr. Leif för en uppdatering. Efter lite ytterligare krångel och mycket längre tid än väntat med själva uppdateringen (pga datorstrul) så blev det till slut en uppdatering på själva USB ingången. Det var intressant att inte ens Innous eller MSB själva riktigt förstod vad som gjorde att det strulade från början. Tillbaka till Akkelis för att se om det funkade på Innous. När det väl kom igång med paddor och internet så funkade det som det skall. Hurra! Tack för mycket god service av Marten och Akkelis. ----------------------------------------------------------------------------------------------- Så nu blir det dags att boka en dag för att prova Innous Statement... Då får vi se om datorgudarna är med oss. Jag kommer göra ett offer inför detta besök för att visa min vördnad inför datorguden, som jag tror heter Steven? Därför kommer jag att offra en dator. Jag tänkte backa över en gammal PC Compaq laptop från 2003 med bilen samtidigt som den spelar Computerworld av Kraftverk via bluetooth till bilens stereo. Tanken är att backa och köra fram igen, om det behövs, tills det slutar att spela. Men jag gissar att det kommer gå rysligt fort. Kvarlevorna kommer jag sedan signera Apexorca, döpa till "No Big Deal" och skänka till MOMA i New York. Det måste ju ändå blidka Steven och underlätta för testet tänker jag.
    19 points
  26. P-pan

    Hemma hos Daniel

    Jag har lite fler bilder om det skulle passa... ? Passar det inte... så får ni helt enkelt byta kanal... det kan ju var sportnyheter någonstans. Jag får nästan känslan av att här ligger en stor kraftig vakthund och lurar i sin koja... Gott om böcker har han att tugga på också. Skulle jag få gissa så heter han nog Otto Bänken är helt i min smak både design och materialmässigt... såååå snygg
    19 points
  27. Det börjar fylla på med prylar. Inte optimalt men kul att testa. Downsizing står inte på agendan just nu... Bi-ampingvisionen fortsätter. Nu blir det lättare eftersom alla slutstegen är insamlade. Kalla som en piggelin kopplas prylarna upp. Jag får upp värmen fortare än stegen. De är tunga att flytta runt. Prylarna kommer nog behöva något dygn innan det släpper loss helt. Efter lite strul med att höger kanal på Krell 350Mc så hittades felet. Troligen ett fabrikationsfel!!! Ett kort hade för hårt fastnypta kontakter vilket gjort kontaktytan dålig och glappade. Det orsakade problem med biasregleringen och det blev varmt. Stort tack till Björn Haglund som på 4e försöket hittade detta luriga fel och tack till Akkelis hjälp också. Nu har jag kopplat upp det hela och kör med min gamla Synergistic Research resolution referense X-serie ht-kabel med elektronisk skärm som jag sparat i fall att. Det passade ju bra nu. Den går från Krell 400cx till Deep Low ingången på The Sf. När jag testade Synergistic Research resolution referense X-serie mot Nordost Odin för många år sedan var Odin klart bättre uppåt i registren, renare klarare friskare, men Synergistic Research resolution referense X-serie var krafigare i botten och varmare (för varm i jämförelse). Så jag tar Synergistic Research resolution referense X-serie längst ner i frekvenserna. Odin går från Krell 350Mc till Low och Mid/Hi. Cast från försteget Krell KCT till slutstegen. Jag hör att något hänt direkt när jag startar is-blocken. det är något i mellanregister och toppen som verkar lovande. Basen bumlar lite, men det har det gjort tidigare när det varit svinkalla steg. Kalla steg låter som de låter, men efter någon timma rättar detta till sig. Skall bli kul att höra mer i helgen
    19 points
  28. Peo

    Peo's prylar

    Jag antydde lite löst att jag kanske skulle återvända om/när det blir myggfritt, men det kommer nog inte att bli så. Oavsett vilket, så har det blivit lite av en tradition att jag börjar det nya året med en resumé av det föregående och jag gör så även i år. Musik & Hifi-intresset är fortfarande på topp, nyfikenheten har inte sinat och mina experiment/tester pågår med oförändrad kraft, det är egentligen bara min motivation att engagera mig publikt som har sinat. Det är fortfarande en övervägande majoritet av musiken som kommer från vinyl. Lite onödig, men ändå rolig statistik. Under 2021: snurrade skivspelaren i 474,2 timmar (och jag stänger t.o.m. av den vid sid/skivbyte). har det tvättats 242 skivor med Degritter'n och antalet stiger snabbt. Jag är fortfarande extremt nöjd med den. förbrukade anläggningen 2218 kWh. var den högsta förbrukade (aktiva) effekten under spelning 2887 W (medelvärdet under 10 sekunder) var den högsta registrerade strömförbrukningen 18,8 A fluktuerade nätspänningen mellan 217,22 - 241,89 V och frekvensen mellan 48,88 - 50,91 Hz (medelvärdet under 10 sekunder) har THD varierat mellan 0,9 - 2,2% (medel 1,3%) och består nästan bara av 3:e och 5:e överton. Jag har helt sluppit förekomsten av 4:e överton och den 6:e ligger mer eller mindre konstant på 0,1 %. Jag vill passa på att tacka @Amatören för att han fick mig att inse det absurda i att ägna så mycket av min fritid på ett forum istället för att att umgås med familjen, med mina vänner, lyssna på musik eller att fördjupa mig i några av mina övriga intressen. Att skriva, fixa med bilder, rita illustrationer mm. för att sedan försöka koka ihop dessa ingredienser till en smaklig och förhoppningsvis lättuggad anrättning är kanske enkelt för många, men så är det inte för mig. Det tar mig ganska mycket tid i anspråk, formuleringar ska vägas, bilder ska vara illustrativa, data ska verifieras plus att de ska presenteras på ett begripligt sätt och inte minst ska anrättningen kryddas pedagogiskt på ett vis som gör att den passar de flesta runt bordet. Jag vill också be om alla ursäkt för att jag "mulnade" till tidigare, men jag köper verkligen inte när någon klampar in och spottar i min gryta. Mina nerlagda timmar var bevisligen ingenting värda och min motivation att bedriva soppkök (utfodra andra utan egen vinning) försvann snabbare än en löning. Det spelar ingen roll att personen i fråga hävdar att det är humor (sarkasm, ironi och förlöjligande av andra är INTE humor enligt mig), gränsen för vad jag accepterar passerades och oavsett antalet emoji's på slutet visar det ändå på en attityd som jag verkligen föraktar. Jag har därför valt att lägga ner mina aktiviteter här tillsvidare. Jag har ju faktiskt inget att förlora på det, snarare tvärtom. Med facit i hand har det (tack vare detta) blivit åtskilligt fler timmar till förfogande, tid som jag annars hade lagt på forumet. Jag har tagit upp och slutfört några avsomnade projekt, startat några nya och planerar för ytterligare några spännande utmaningar inför framtiden. Jag lider definitivt ingen brist på andra saker att engagera mig i. Och nu till ämnet HiFi: Det har testats några olika hifi-objekt under hösten/vintern, en s.k. Power Conditioner med inbyggd DC-blocker, en Power-regenerator, en integrerad förstärkare i tungviktsklass (med inbyggd riaa och DAC), ett RIAA-steg i toppsegmentet (åtminstone prismässigt), ett exklusivt rörbaserat försteg, några betydligt modernare DAC:ar än min gamla Wadia, en hypad streamer/DAC som kostar >100 ggr mer än min befintliga Raspberry Pi och även några svindyra strömkablar (av ett tidigare otestat fabrikat). Jag vill tacka all berörda för lånen, ingen nämnd och ingen glömd, men eftersom inget av ovanstående objekt gjorde så stort avtryck att det föranledde ett byte (eller ens en fundering på det), så låter jag bli att kommentera och namnge dem. Det var nog allt. Jag avslutar med en liten glimt av framtiden. Pensionen närmar sig snabbt (bara några månader kvar) och därmed får jag förhoppningsvis ytterligare några fler timmar per dag för fria aktiviteter. Det är få saker i livet som jag har längtat så mycket till, som att slippa gå till jobbet. Jag vantrivs absolut inte med mina arbetsuppgifter eller mina arbetskamrater, jag är bara så förbannat trött på det. Jag har ju annat och framför allt betydligt roligare saker att göra än att jobba. Nu får nästa generation ta över. Planerna är att använda den extra tiden till att försöka lära mig så mycket som möjligt av de saker som jag aldrig har hunnit sätta tänderna i tidigare och då gäller det att sätta fart innan hjärnan förtvinar. Jag tycker mig nämligen se ganska tydliga tendenser på att man blir allt mer inskränkt i sitt tänkande med åren och att skygglapparna dras åt mer och mer för var år som går och jag känner många människor som tidigare hade ett klart, fritt och öppet sinne men som har blivit rejält trångsinta på gamla dar och de lägger betydligt mer tid/energi på att (med en terrier's envishet) försvara sina gamla invanda värderingar, än att öppna nya dörrar. Om det är bristande nyfikenhet (d.v.s. ointresse), bekvämlighet (man slipper ju tänka) eller något medicinskt, det vet jag inte, men jag hoppas innerligt att jag inte smittas av det än på många år. Blotta tanken på det tillståndet skrämmer mig. Tack för ordet. Ha nu ett gott liv, det tänker jag försöka ha. /PEO
    18 points
  29. Det har blivit allt färre hemreportage, tycker jag. Vi hade mer av den varan förr. Jag tänkte dra upp statistiken lite och drog iväg till min gamla musik- och hifi-vän sedan 1976. Vi besöker Nisse, en riktig snapphane på flera sätt. Han är en trogen följare och läsare av vårt forum men inte medlem. "Jag läser lika bra utan att vara medlem", säger vår snapphane som har bevis hängande på väggen (Hans instämplade namnet har jag suddat bort av integritetsskäl) Snapphanen var ett cykelmärke i Blekinge och Nisses förfäder startade tillverkning första halvan av 1900-talet. Sedemera blev det en bilverkstad i tre generationer. Innan portarna slogs igen för ca 7 år sedan fick jag förmånen att dokumentera stället där mycket fanns kvar från cykeltillverkningens tid, bland annat följande verkstadsbänk där det har monterats, lagats, svettats, svurits och skrattats . Men nu var det inte cyklar som skulle behandlas. Nu kör vi...
    18 points
  30. Bild på huset 🙂
    18 points
  31. Peo

    Peo's prylar

    Det är två apparater/maskiner i hushållet som jag har förälskat mig i och som verkligen har förenklat min tillvaro. Den ena är robotdammsugaren och det andra är min nya skivtvätt. Eftersom detta är ett hifi-forum så ska jag enbart hålla mig till den sistnämnda. Efter en tid med många frågor adresserade till tillverkare, säljare och användare över hela världen blev det till slut en ultraljudstvätt, en Degritter. Jag har inte för avsikt att skriva en recension, det har tillräckligt många andra redan gjort, men jag kan stämma in i deras lovsång. Den är fantastiskt smidig att handha och den gör vad den ska. När detta skrivs har jag tvättat 92 skivor och resultatet är över förväntan. Redan antalet tvättade skivor (92) skvallrar om hur smidigt den är, jag har totalt orkat tvätta 183 skivor med min vacuumtvätt på 8 år. Stoppa i en skiva, tryck på knappen och nästa gång man går förbi är skivan klar. Jag hade ju problem med att lufttorkade skivor hade högt bakgrundsljud (med en Audiodesk), det problemet har jag inte med denna tvätten. Den filtrerar kontinuerligt ytvattnet under tvättcykeln och jag har inte märkt att den lämnar något skit kvar på skivan. Så här ser filtret ut efter 25 skivor. Jag byter både filter och vatten efter 25 tvättar. Då tillgången på milliQ-vatten snart försvinner (jag ämnar gå i pension) har jag har förberett mig och testat om det är någon skillnad på de olika vatten som jag kan tänkas användas sen. Degritters manual säger följande: Många tillverkare skriver "Destvatten" som rubrik på etiketten, men det betyder inte att det är destillerat vatten. Man har tydligen valt att kalla demineraliserat/avjoniserat vatten för destvatten, vilket definitivt inte ska förväxlas med "äkta" destillerat vatten. "Destillerat vatten är vatten som genom destillation har gjorts mycket rent från lösta och uppslammade ämnen såsom metallsalter och mikroorganismer, som finns i vanligt, odestillerat vatten. Destillering innebär att vattnet kokas och övergår till ångfas varefter ångan kondenseras ner i ett rent kärl." "Demineraliserat vatten, även kallat avjoniserat vatten är vatten som har gått igenom ett par av jonbytarkolonner (Anjon, Katjon), så att alla positiva joner byts ut mot H3O+ (flera oxoniumjoner, om det var en jon med större laddning än +1) och alla negativa joner byts ut mot hydroxidjoner. Eftersom det blir lika många oxoniumjoner som hydroxidjoner (det måste ju ha funnits lika många positiva som negativa laddningar från början) blir det bara vatten på slutet. Däremot kan till exempel socker eller etanol ta sig igenom kolonnerna, eftersom de inte är joner." Demineraliserat vatten kan även skapas med en teknik som kallas omvänd osmos. Det som av vissa tillverkare kallas för batterivatten är nästan alltid någon form av filtrerat/demineraliserat vatten och är avsett för blybatterier, ångstrykjärn, luftfuktare o.s.v., men duger det till skivtvätten? Det är just det som jag ville veta. Bara för att XX har sagt att det går bra med... så är inte jag övertygad. XX må (i det här fallet) vara tillverkare av skivtvättar eller av "rent vatten", jag litar inte på dem ändå. Jag ser/hör dagligen hur "proffsen" hasplar ur sig påståenden utan att ha full koll och att då helt okritiskt gå på deras linje kan i vissa fall vara helt förödande. Det är väl klart som f_n att tillverkaren av demineraliserat vatten påstår att det är lika bra som destillerat vatten, han vill ju sälja sin produkt och han tar inget ansvar för om jag skulle förstöra hela min skivsamling eller min skivtvätt. De varianter av vatten som jag har jämfört är. 1. Referensen - milliQ-vatten från ett lokalt lab. 2. Apotekets "Vatten, Renat", Novelmedic - tillverkas genom mottryckssosmos (filtrering), inte destillation, vilket gör att produkten innehåller en viss mängd metalljoner. 149:00/5l (29:80/l) 3. Biltema's Batterivatten (Avjoniserat) (16:90/l) 4. OKQ8 Batterivatten (Avjoniserat) (27:-/l) 5. Kemetyl T-Vatten (Avjoniserat) 39:-/4l (9:75/l) 6. Hornbach "Destillerat vatten", (men det är ren lögn, det är "bara" avjoniserat vatten). 29:-/5l (5:20/l) 7. Inet, Alphacool Ultra Pure Water 99:-/l. Avjoniserat + osmos (avsett för vattenkylda datorer) 8. "Batterivatten" tillverkat av stadsvatten som filtrerats genom ett avjoniseringsfilter (Silex 1C). Vattnet filtrerades med ett flöde på 0,3 l/min Jag har mätt pH och konduktivitet på samtliga vätskor, men inte hittat någon solklar korrelation mellan deras mätvärden och resultat och därför finns det ingen anledning att presentera dem. Testen har gått till på följande vis. Fyra droppar av det testade vattnet har droppats på en helt ren spegel och fått självtorka under en huv (dammskydd). Spegeln undersöks sedan okulärt (med x10 lupp). Nästa test är i ett skivspår och då har jag använt Analogue Productions Ultimate Test Record - track B6 "Silent groove" Även här var det fyra droppar (jämt fördelade) som fick självtorka under ett dammskydd. Skivan spelades och RIAA-stegets utsignal gick vidare till ett digitalt minnesoscilloskop som registrerade medel och peak-värdet (100 kS/s). Skivan tvättades med rent milliQ-vatten i Degrittern och sögs torr med min Hannl mellan varje kombattant. Varje vatten har testats två gånger och i slumpmässig ordning för att eliminera några tveksamheter. Resultatet var förvånansvärt konsekvent. För att ge en liten hint om skillnaderna så ger jag produkterna ett relativt betyg 0 - 5,0 där "vinnaren" får 5,0. Föga överraskande vann milliQ-vatten (5,0). Som god 2:a kom Alphacool Ultra Pure Water (4,8) . Kemetyl T-Vatten (3,0) Filtrerat stadsvatten (2,7) Apotekets "Vatten, Renat" (2,0) Hornbach "Destillerat vatten" (1,5) Sämst var OKQ8 Batterivatten och Biltema's Batterivatten med betyget <0,5 Hur stor är då skillnaden mellan milliQ och Biltema's Batterivatten? Jag skulle inte ens fundera på att använda något vatten med ett betyg under 2 till min tvätt. Kemetyl T-Vatten efterlämnar inga synliga spår på spegeln, men oscilloskopet avslöjar ett något högre "noise"-värde än för milliQ. Jag behöver skruva upp volymen rejält för att höra det i lyssningsposition, men det behövdes definitivt inte på Hornbach "Destillerat vatten" eller OKQ8 och Biltema's Batterivatten. De lämnar både synbara och hörbara rester efter sig. De fungerar säkert alldeles utmärkt som batterivatten eller till strykjärnet, men är inte tillräckligt bra för den här tillämpningen. Med en vacuumtvätt är det nog OK, men inte vid själv/fläkt-torkning. Alphacool Ultra Pure Water för 99:- / l är i stort sätt lika rent som labbets milliQ, men priset är ju helt galet. För min del lär det nog bli Kemetyl T-Vatten för 10:- litern. (under 8:- om man köper en 25l dunk). Det är synd att man som privatperson inte får äga en destillationapparat i det här landet, det hade nog varit det bästa alternativet annars. Nu återstår bara att kontrollera om Kemetyl T-Vatten håller samma kvalitet flaska efter flaska. Det får tiden utvisa.
    18 points
  32. När det gäller själva ”projekt Amazon” så har det gjorts vissa små ändringar... Den mest i ögonfallande 3tummen är väll att vi gått från dubbla 15”are till dubbla 18”are till basen Inspelning i ful-lådor pågår för fullt!
    18 points
  33. Detta nyår blir sig inte likt något annat nyår i vår tid. Inga fester inne. Så klart. Men ute kan man vara. Så vi körde nyårsfest ute medans det var ljust. Infravärme, varma klädet som tål lite skurar, goda vänner på avstånd, skumpa och lite bra mat, hummersoppa från termos och en bluetooth-spelare gjorde susen. (Tackar IPhone för bilderna) Fick inte till nyårsbilden med brudarna som klänger på The Sonus faber i år men väl på Soundboks'en. Bra att den och brudarna är regntåliga. Gott nytt år på er.
    18 points
  34. Jag har gjort en större öppning till lyssningsrummet. Det är lite klurigt att montera en avväxling ensam, men det gjorde stor skillnad. Det blir mer utjämnad efterklang i basen, men framför allt får jag in mer naturligt ljus i rummet, och det blir mer en sammanhängande vistelseyta än ett avskilt rum. Vy från köket: Vy från hifi:
    18 points
  35. lindome

    Tar resan slut.....

    Dags att avslöja hur tankarna har gått. Man är ju alltid nyfiken på att se vad som eventuellt kan förbättra återgivningen här hemma. Riaa, pickup och skivspelare var ett rejält kliv för några år sen. Likaså med de nya monostegen Ref 210. Vänner runt omkring har annan elektronik och ibland har jag varit sugen på att byta märke helt o hållet. När det gäller rör så har Ear och Balanced Audio Technology pockat på uppmärksamhet. Pratar vi transistorer så kanske Mark Levinson, Moon eller Gryphon. Alla mycket bra tillverkare som levererat välljud på många mässor resp hembesök. Sedan pratar jag regelbundet med Reidar Persson som bygger Respons och använt Audio Research under lång tid och då inser jag att det är enklare att följa inslagen väg För nån månad sedan när vi snackade så nämnde Reidar att han lyssnat på Audio Research Ref 6 och Ref 160 hos en kund. Han tyckte båda produkterna var bra, men att Ref 6 var särdeles bra. Försteg är viktigt i anläggningen Ett tillfälle öppnade sig och jag sålde min Ref 5 till en entusiast i Stockholm. Sedan vill jag rikta ett stort TACK till @musicus som hjälpt mig med frakten Audio Research Reference 6
    18 points
  36. I många trådar genom åren har vi varit inne på produkter som drar igång diskussioner kring trovärdighet om deras påstådda "verkliga" nytta. Senaste exemplet är kring Nordost QPOINT. Jag kan inte uttala mig om vad den gör eller om dess effekt är verklig eller om den endast bygger på perception baserad på kommunikation eller känt varumärke. Jag är dock lite skeptisk, framför allt på produkter som skapar den här typen av reaktioner, t ex "om man hör skillnader så är det skillnader". I någon mån är det ju sant men är det riktigt sant? Framför allt, är det ok om sanningen skapats genom utnyttjande av svagheter i våra beteenden, det som ibland brukar kallas bondfångeri? Jag har inte alla svaren lika lite som @calle_jr har alla svar när han försöker förstå och sammanställa tekniska och logiska förklaringar kring vår hobby utifrån sin kunskapsbas. Här gör jag ändå ett litet försök i en separat tråd att beskriva och exemplifiera utifrån min kunskap, examina och erfarenhet kring framför allt marknadskommunikation och konsumentbeteende om hur man faktisk kan påverka oss att ta irrationella beslut. De flesta eller i vart fall många av våra beslut är inte rationella dvs, de bygger inte på fakta utan snarare på känslor och inbillad rationalitet. I detta ligger också en försvarsmekanism typ "jag vet ju vad jag hör". Ingen eller väldigt få av oss vill bli uppfattade som irrationella. Med lite kunskap kring teknisk fakta och fakta kring mänskligt beteende kan man faktiskt minska det rent känslomässiga inflytandet över våra beteenden. En klassisk bild på hur känslor och logik är uppdelad i hjärnan är den följande där högra hjärnhalvan står för det emotionella och kreativa och där den vänstra står för den faktabaserad och logisk information. De klokaste valen är förmodligen de där de båda halvorna har förhandlat med varandra och vägt de olika argumenten mot varandra. I grunden tycker jag att det är klädsamt med en skeptisk eller kritisk hållning till all marknadskommunikation - det finns ett syfte bakom den, vilket ibland kan vara nyttigt att fundera på. Samtidigt tycker jag att marknadsföring/-kommunikation har varit och är en viktig del i ett det kapitalistiska system vi lever i. Det har skapat välstånd och i huvudsak ett bra samhälle att leva i enligt majoritetens röster i samhället så som de representeras i riksdagen. Jag exemplifierar med text från Q-POINTS kommuniktion (mina understrykningar): "this unique, metronomic effect", "cost-effective", "demonstrable improvements to any component in a sound system", "enhanced coherency and greater dynamic", "expanded space and ambiance". Hur påverkar detta inför en provlyssning? Hur påverkar varumärket vår perception? Jag har inte svaren annat än att det påverkar. Nedan försöker jag i någon mån beskriva hur ett företag, vilket som helst men av någorlunda storlek, arbetar med marknadskommunikation. Ett framgångsrikt företag kännetecknas oftast av att man har en klar vision om åt vilket håll man vill gå som sedan bryts ner i mål och delmål samt en strategi om hur man skall nå dem. Inte sällan ingår där att utveckla produkter och tjänster (ingenjörssidan med någon form av input från marknaden och ibland ren intuition) och en marknadsföringsstrategi som bryts ner i kommunikation och försäljningsplan. Utöver detta behövs HR, ekonomi, logistik och ibland även jurister samt ett nätverk till extern info. Produktvecklare behöver någon form av marknadsinflöde typ information samt kunskap om det de gör. Men för att 1+1 skall bli mer än 2 behövs också marknadföring, kommunikation och försäljning och för det behövs också kompetens. Exemplens makt är stark och de företag som brukar lyckas bäst är de som bäst kan förena dessa kompetenser till en stark enhet. Dessvärre förekommer det också exempel på det motsatta där det finns en stark misstro mot ingenjörer från marknadsfolk och omvänt. Det är oftast tecken på en svag ledning. Marknadsföring och kommunikation är ingen naturvetenskap men dock en vetenskap inom ekonomi under en gren som brukar kallas Marketing Management eller Consumer Behaviour med kopplingar till mänskliga beteenden inom en samhällsram blandad med olika grad av juridik, sociologi (grupp), psykologi (individ, perception), statistik, politik och nationalekonomi (utbud/efterfrågan). En introduktion till Consumer Behaviour kan man läsa här. Med tanke på vilka verktyg som finns, dess kraft och hur de används så tycker jag man skall vara vaksam. Ett vanligt exempel på hur perceptionens (samling processer i hjärnan som tolkar information från sinnena som föremål, händelser, skrivna och talade ord o.s.v.) betydelse och hur man bygger upp rätt budskap är att använda sig av konsument-/kundpaneler och kontrollgrupper för upprepning. Här ett exempel hur en sådan test kan läggas upp: Presentera en produkt inför en konsumentgrupp genom att visa/använda/koppla in och i efterhand fråga vad de upplevde. Presentera samma produkt inför en ny grupp på samma sätt men inleda med att presentera produkten hur den är uppbyggd och vilken nytta/effekter den skall göra utan överdrifter. Göra samma sak men lägga till mer värdeord/överdrifter Göra samma sak och koppla till vetenskapliga studier, "i samarbete med universitet" och forskningsvärlden Lägga till uttalande om hur kända personer inom ämnet har reagerat (i verkligheten/mot betalning). Du kommer att få olika resultat efter varje försök, men inte alltid. Ju mer "objektivt bra" produkten är desto mindre insats behövs av alla 5 stegen. I exemplet som @Peo lyfte fram med hjulet så är dess objektiva fördel så stark att det förmodligen enbart krävdes steg 1. Ett annat exempel är Sonys Walkman. När jag läste detta i Lund brukade man använda ett dryckesexempel. När äppeldrycken Mer lanserades upplevdes den som "objektivt god" och här behövde man bara använda steg 1 i stort sett. Sedan skötte marknaden resten själv. Samma bolag lanserade även drycken Merry och där behövde man alla 5 stegen för att nå försäljningsframgång. När man slutade med den supporten dog produkten. Den var helt enkelt inte "objektivt god" eller översatt till vårt intresse; den hade inte den verkliga effekt som påstods. Om ett företag gjort ovanstående hemläxa inför en lansering, har de underlag för en marknads- och kommunikationsplan. De stora drakarna har också sofistikerade programvaror för att göra olika konfidensanalyser om hur olika insatser påverkar och kan då skräddasy budskapet än mer för att "trycka på rätt knappar". Här ett exempel från Viscovery som analyserar köp utifrån olika konsumentgrupper. Det kan också användas för test av konsumentpaneler, budskap mm Det kan också ge input för produktutveckling. Ett visuellt exempel för att belysa kommunikationsmedlets kraft är med Ponzoillussionen där de utlagda spåren påverkar budskapet i de gula linjerna. Budskapet kan försvagas eller förstärkas genom att vinkla in/ut spåren, ändra avstånden mellan syllarna och de färger som används då olika färgfrekvens förstärker eller försvagar budskapet. Exemplet är visuellt men det är samma krafter som de skrivna orden i mer eller mindre twistade budskap kan skapa. Många hävdar trots allt att de inte påverkas av den typen av missriktning. Det är dessvärre inte sant. Vi går alla i samma fälla, inklusive jag själv, och inte någon är helt immun. Ett sätt att ändå försöka få en allsidig belysning är att försöka få "fakta i målet" typ vad är det för något? Hur funkar det? Vilka belägg finns? Är det hörbart eller enbart mätbart? Själv tror jag inte på att någon är så pass neutral att vi kan enbart hänföra allt till vad vi hör om vi skall försöka få fram "verkligheten". Allt som marknadsförs och säljs är naturligtvis inte bluff & båg. Företag och handlare lever i en tuff verksamhet. Det är ingen dans på enbart rosor. De behöver tala för sin vara och sina tjänster. Man skall dock vara medveten om att allt är inte sant, komplett eller i vart fall inte utan överdrifter. En nyttig fundering kan då vara Varför tilltalar produkten mig? Var kan jag hitta mer neutral information? Vilka belägg finns för dess funktion? Behöver jag den och varför (är det något jag saknar idag)? Vad händer om jag inte köper den? Alternativa produkter? Värde för pengar? Företag arbetar med vad man brukar kalla en marknadsmix. Den mest kända och etablerade har sprits av amerikanen Philip Kotler vars läromedel används world wide sedan i vart fall 70-talet och än idag. När gamla Lundensare som läst marknadsföring/kommunikation träffas brukar vi presentera oss med namn och vilken edition av Kotlers "Marketing Management" vi läste, typ Arne Arnesson edition 5. Själv läste jag edition 3, en tegelsten på drygt 800 gram. Läste att nu är man inne på edition 15 och vikten har öka till det dubbla vilket är något slags kvitto på hur ämnet expanderat. Philip Kotler - Wikipedia Kotler har inte uppfunnit de marknadsföringsmetoder som brukar användas men han har satt struktur på den och denna används i de flesta företag, skulle jag tro, mer eller mindre medvetet. Jag går inte in i detaljer här. Finns att läsa om på Wikipedia, men begrepp som 4P-modellen, marknadsmix och promotion mix är välbekanta begrepp inom marknadsföring och marknadskommunikation. När man sedan gräver än djupare blandas även psykologiska verktyg in för hur individer påverkas och vad som styr deras val. På motsvarande sätt finns det sociologiska inslag, dvs hur gruppbetende verkar, t ex hur mode styrs. Marknadsföringsutbildning idag är mycket sofistikerad och tassar inom flera vetenskaper för att nå olika målgrupper Det finns oerhört kraftfulla verktyg inom kommunikation. De är så pass starka att det finns lagar som begränsar de värsta avarterna gentemot konsumenter vilka bevakas av bl a KO. För medicin och mat är lagstiftningen kring vederhäftig information betydligt strängare (tack och lov). Men för hifi, schampo och hudkrämer finns det inte många lagrum att hämta om vederhäftighet i information. För hifi handlar det mer om produkt- och elsäkerhet, förbjudna material (typ bly). Var och en får dra sina egna slutsatser. Ett bra exempel på kommuniktionens makt ser vi i de sociala medierna som på ca 10 år har ändrat världens pollitiska inriktning på både gott och ont; inte sällan genom lögn och skruvade versioner av utvalda sanningar. Företags kommunikationsavdelningar är inte imuna. De påverkas också liksom reklammakare och motsvarande. Den senaste trenden är arbeta med influencers som på kort tid blivit en miljardindustri. Här är ett exempel. Det är starka krafter igång om våra penningar. Ett problem, kan jag tycka, är att när det kommer ifrågasättande kring produkters verkliga kontra upplevda skillnader så möts det ofta med en kraftfull diskussion med för och emot, typ var och en får avgöra vad som är "dyrt eller billigt", eller "ifrågasätter du mina upplevelser?" De diskussionerna förs dessutom i en irriterad ton där det handlar om att vinna eller förlora i bästa Trump-anda. Så länge produkter prisas är det ok men helst utan ifrågasättande. Det tycker jag är lite synd då sanningen förmodligen ligger någonstans mitt emellan. Vårt område innehåller trots allt en hel del fakta och utgår från fysikalisk fakta. Vi kan säkert undvika en hel del felsteg genom att anamma delar av denna och överlåta beslutsprocessen till det som återstår kring subjektiva värden. Men var går gränsen? Det är väl det som är det svåra och som alla brottas med att hitta svaren på... Min slutuppmaning: Fortsätt testa och var nyfiken, sök även fakta och var försiktig med att tolka kommunikationen. Det ligger starka krafter bakom och du är ofta i underläge från start.
    18 points
  37. Marten bygger vidare och firar 20 år. Tillsammans med lite internationell press , musiker och annat löst folk var jag hos Marten i dagarna 2. Som alltid är det en familjär och gästvänlig atmosfär hos bröderna Olofsson. Inga ledsamheter här. Gott humör hela tiden, stora visioner och full fart framåt. Så skall det vara, då blir det bra. Det speciella med denna träff är att Marten som skivbolag gjort en ny platta och det var releaseparty. Det är den vänstra som är ny. Här är delar av Martens praktisk kompetens tillsammans med VD Jörgen. Det firas 20 årsjubileum med en pimpad Mingus med internkablage av Jorma Statement, bättre komponenter i delningsfilter och träkeps. Här är urmodern... ... och jubileumsmodellen. Härligt att basratten är kvar. Det största får nog ändå sägas vara världspremiären (i smyg) för Momento II. Här visar Leif hur mycket mindre den är än Supreme 2. Ja jösses vilken liten nätt sak han fått ihop. Reflex från blinget. Passiva basar bak. Mellanregistret och diskan har åkt ner lite för att låta bättre på närmre håll. Som vanligt stabila fötter Även här en basratt... BRAVO! Det första vi fick höra av Momento II var som en del av ett galet stycke live-perkussion. Häftigt som bara den med en högtalare som spelar med på detta vis. Musikerna hade gjort detta innan, men inte med en så bra högtalare och de var klart imponerade. Allt filmades omsorgsfullt. Denna grupp har spelat ihop i 20 år och på plattan är det en mix av vad de spelat genom åren. I dag var det en hel del Marimba och Vibrafon. Ett unikt nytt grepp är kombinationen Marimba och violin. Dessa före detta Göteborgssymfoniker spelar nu mer fritt inspirerat och det har tydligen tagit skruv. Inbjudningar kommer från här och var och de skall till Canada snart för konsert. Så här skall vi spela grabbar... Samspråk med en tonsättare jag glömt namnet på. Ute i hallen stod ett trioazzband och spelade också. Matti Ollikainen vid pianot, Peter Axelsson på bas och en grym trummis jag missade namnet på. Han använde mer saker på trumsetet än vanligt tex stativen och dessutom fler kroppsdelar. Armbågen användes på virveltrumman flera gånger. De varvade Jazzstandards så det stod härliga till och avslutningen med Autumn Leaves var fantastisk. Allt filmades från flera håll. Marten framhåller deras traditioner som violinbyggare... deras förfader höll på med det. Mingel och mat var trevligt som vanligt. Som avslutning fick vi lite musik från stereon i rummet bredvid. Idel extremt bra produkter. Då var det bla som vanligt MSB-DAC med inbyggt försteg, Riu Borges enorma skivspelare med "världens bästa arm" SAT och Zyx- puppa. En för mig ny upplevelse av Vitus Audio Masterpiece Series MP-S201 Stereo Power Amplifier på ca 110kg och det spelades också på Engström's Erik förstärkare. Sedan har bröderna också fallit för rullband sedan ett tag och de har nyligen hittat en Dansk spelare i mycket gott skick. En Lyrec. De är mycket delikata. Små, tunna och lätta (12kg). Utvecklade på 90-talet och det märks att det är lite modernare design än tex Studer's senare maskiner som har mer av det gamla utseendet kvar i sig. Lyrec har lite B&O vibbar för mig. Bryngelsson från HiFi och Musik visade intresse... ... också i den goda lunchen. Så var den första dagen slut och det var alltså fokus på Marten som skivbolag och livemusik. Nästa dag skulle det bli mer fokus på HiFi-återgivning. Förmiddagen gick till tekniksnack om varför Marten valt sina tekniska lösningar, vad som är deras förtjänster och varför de låter som det låter. Vi åt en finfin lunch på Gunnebo slott. Där träffade jag bla Mr. "Mono and Stereo" från den kända nät-sidan, Journalister från Norsk Hifi-press, Svenska Hifi och Musiks Bryngelson och en Polsk journalist på en tidning som också heter "HiFi och Musik" fast på polska. Kul att språka om deras syn på HiFi och musik... I grunden görs samma analyser, men det sig skiljer ändå lite åt. Det finns uppenbarligen en del lokal kultur i denna marknad, vilket så klart är helt logiskt. I Polen tex verkar medelklassen inte ha råd med HiFi och marknaden beskrevs som deppig. Warszawa HiFi- mässa har bra drag och är intressant dock. Sverige vill vi ha golvare medans Danskarna gillar stativare. Alla är verkar överens, men i olika grad, om att HiFi är lite förpassat ut från finrummen där de en gång varit statussymboler, men har potential att komma tillbaka dit och att det är branschens aktörer som måste få till det och öka intresset och acceptansen. Målet för att marknadsföra välljud och HiFi är helt enkelt att ta intresse från annat folk väljer att investera i. Efter detta blev det "hard core" hifi i Martens stora rum. Momento II har vuxit sedan förra modellen elementen känns igen, 1a ordningens filter har fått bättre specade och högre kvalitet på komponenter. <diskant och mellanregister sitter längre ner vilket skall underlätta lyssning lite närmre högtalarna än på Supreeme. Jubileums modellen av Mingus har säkert fått lite idéer och teknik från utvecklingen av Momento. Det blev musik från alla källor man kan tänka sig och det låter fruktansvärt bra från alla vill jag påstå. Dock utbrast Mr. "Mono and Stereo" ut i ett primalt kvävt skrik 10 sek in på Analogue Productions Masterbandskopia av Rachmaninovs Symphonic Dances från rullbandaren Lyrec. Sedan satt han med svår ståpäls resten av stycket och kved. Efteråt fick han prata av sig och Marten var lyckliga över att just deras anläggning fick denna ära. Mr. "Mono and Stereo" var verkligen tagen och fotade albumbox och rullar och skulle beställa vid första bästa tillfälle. Han drog upp ärmarna på skjortan skakade till som att han fick en kall kåre och strök sig rysande över gåshuden på underarmarna. "Tagen" är bara förnamnet. Varför fick Mr " Mono and Stereo" mfl dessa känsloyttringar? Inte svårt att förstå faktiskt. Jag försvann själv djupt in i dessa symfoniska danser med hull och hår. För det första förefaller det som att inget stoppar dessa högtalare. Extremt oansträngd återgivning trots bra volym och stor dynamik. Värme och botten, upplösning, musikalitet luft perspektiv, snabba transienter och bra släpp. Realistisk scen. Mycket bra. Nu är ju detta en anläggning som är extrem på alla vis. Prislappen är svindlande och när det då matchas rätt och med dessa högtalare som uppenbarligen har en grymt bra konstruktion och blivit bättre än kanske allt Leif och grabbarna någonsin presterat innan, så är det bara roligt att få höra detta. Men få kommer att kunna göra detta i hemmiljö. Vi körde ju både med kraft från rör och transistorer och som vanligt finns tycke och smak om detta. Men att det låter ohyggligt bra oavsett är fullt klart. Vi skall inte glömma denna fina NAGRA som agerat inspelningsmaskin några gånger... Jag tycker detta är en av de coolaste rullbandare som finns. liten som en diktafon (nästa) och all praktisk teknik med driftsäkerhet de lyckats få in här. Det är faktiskt värt en applåd. Stort tack till Marten för att jag fick vara med på detta trevliga event där musikens alla delar fanns med i högsta klass från ax till kaka. Live och reproducerat från alla tänkbara källor.
    18 points
  38. Josaa

    Josaa’s äventyr i Hifi

    Hej! Jag heter Josaa och har tidigare presenterat mig lite på andra ställen. Inspirerad av Apex mfl så tänkte posta lite bilder och texter kring mina äventyr inom Hifi. Jag kommer också presentera mina tre system (moderskeppet, stugan, och Mandrake) i sinom tid. Det stora som hänt på sistone var att jag var hos Daniel och lyssnade på Brinkmann Balance mot Taurus och det slutade med en beställning. Detta förde även med sig att jag blev tvungen att stuva om mitt ”Mandrake” system som jag har i ett attefallshus på tomten. Nero Assoluto stenen kom i bra våg med hjälp av Bitumen och novibragummi. Där skall bänken stå. Jag kommer tillbaka...
    17 points
  39. Audionet

    Audionet...

    Nu börjar jag närma mig att packa ner och förbereda för flyttgubbarna. Inför visningen av huset var jag tvungen att rensa upp i racket lite och plocka ner akustikreglering. Det som förvånade mig var hur ljudet kom än mer till liv. Jag var helt övertygad om att det skulle bli en obehaglig upplevelse, men det skulle visa sig att jag upplever ljudet trevligare nu när det är livligare. Det är väl egentligen mitt eget fel. När jag hade Marten högtalarna så gjorde jag alla justeringar för att passa de högtalarna. Och när de senare gick vidare till en forumskompis och mina Contriva G2 fick ta plats så gjorde jag ingen ny utvärdering av rummet i förhållande till de nya förutsättningarna, väldigt korkat så här i ett retropersperspektiv. 😃 För att anpassa mig till rummet så kör jag med en convolution file i Roon. Det kan jag varmt rekommendera till de som kör digitalt och använder sig av Roon. Jag har skurit lite på topparna från 200Hz och ner, allt över det är orört. Så här såg det ut i augusti.
    17 points
  40. Ett stort tack till Pär, @Engelholm Audio, för en trevlig resa. Det här gjorde du riktigt bra!
    17 points
  41. Över 200 Wing och Wave moduler packade i 4 containrar är på G till Japan och CA Som grädde på jubileums moset väntar 50 Golden Crystal moduler att bli hämtade i SMT:s lager i Älvsjö Destination Vietnam
    17 points
  42. Tänkte delge er en liten uppdatering av projektet. Slutsteget har gått från cad genererad bild till verklighet! Den första varianten som sett dagens ljus är ett 6-kanalers stereo steg med inbyggda dsp kort och både analoga och digitala ingångar. Effekt mässigt hamnar den på 4 x 500 watt + 2 x 100watt, mätt vid 4 Ohm. Just nu matar vi den digitalt från en Cocktail Audio X45 så slipper vi onödiga ad/ da omvandlingar.
    17 points
  43. Trevligt att ta del av era betraktelser i tråden. Jag vill också skriva! Mina första musikupplevelser var när mamma visade att det fanns "tuff musik" att lyssna på när vi var hemma och umgicks i gillestugan på 80-talet. Vi spelade Trance Dance och Michael Jacksson som vi bläddrade fram utifrån häftiga omslag i lådan med mamma och pappas vinylskivor blandade. Vi tittade på dem och diskuterade om artisterna innan provlyssning. Mamma kunde berätta att det var en riktig tiger som MJ hade vid sin sida i dubbeluppslaget på Thriller. Ändå gillade jag Trance Dance bättre, för det lät litet rockigare och möjligen mindre komplext som instegsmusik för en liten grabb som mig då. Sedermera kunde jag bläddra fram mer musik i samlingen, däribland Donna Summer, Elvis, Beatles, och Bruce Springsteen. Mamma visade hur pappas Pioneer LP-12 fungerade och snart kunde jag hantera den på egen hand. När jag vid något senare tillfälle skulle visa pappa att jag kunde hantera skivspelaren tog han tillfället i akt och visade vilka potentiometrar och reglage man kunde justera på Sansuin (AU-5500). Fick samtidigt lära mig att man inte skulle ratta för mycket på inställningarna eftersom inspelningen, så som artisten ville att det skulle låta, kunde förstöras. Jag laborerade efter eget behag och hittade snart vilka inställningar olika skivor och artister man skulle ha för att det skulle låta bra. Pappa fortsatte att berätta om högtalarna han byggt "själv", med ett trevägskit från Norska SEAS. Dubbla 10" basar i lådorna från Mölnyckes sytråd som senare hade modifierats av Linköpings träförädling med både sand i botten och extra stag inuti. Allt för att väggarna inte skulle flexa, fortsatte han. Dessa bestar står fortfarande kvar hemma i källaren och är omständligt tunga att flytta på. Redan vid tidig ålder kunde jag identifiera att det fanns två slags musikälskare i familjen, där skillnaden handlade om musiken och artisterna, samt om tekniken och återgivningen. Vid den här tiden var musik och dess medium något exklusivt att äga, och snart ville jag ha egen musik att spela i freestylen. Mamma lånade ut sina blandband med Primal Scream, Madonna, Shakespeares Sister, INXS, Depeche Mode, Wham!, George Michael, och Dionne Warwick som jag varvade med Smurfarna och Bröderna Grimm. Snart ville jag ha en egen stereo på rummet. Innan den egna anläggningen blev en realitet tillbringade jag mycket tid hos min kompis längre ner på gatan. Hans pappa hade ett eget rockband och deras gillestuga var fylld med skivor från Status Quo, Iron Maiden och Black Sabbath. Vi varvade med Kill em All, Ride The Lightning och den magiska Justice! Vi bildade det egna bandet "The Boys" på låtsasgitarrer och lillebröder. Vi byggde scener av soffor och bord för att simulera stora arenor. Någonstans på ett video 8 band finns våra fabulösa framträdanden inspelade, vill jag minnas i skrivande stund. Gubbrocken var dock inte helt cool då jag saknade tjejer i mitt liv, och startade därför ytterligare ett "mim-band" vid namn The Boys -and Girls. Girlsen var två från klassen och Boysen var jag och ytterligare klasskamrat som fick lira luftgitarr till You Gonna Get it medan tjejerna trädde fram och doa-de till Don't Say Go med Trance Dance hemma i min gillestuga, igen. Vi körde järnet och på hög volym varje dag efter skolan. När pappa kom hem var det dags att bryta och bestämma träff till nästa dag. Det höll ett tag till han förstod att det var dags att införskaffa den där egna stereon. Efter ett besök hos Tannefors radiohandlare med pappa i spetsen var jag sedan stolt ägare till en JVC UX1 och kunde spela Michael Jacksons BAD på CD och Dangerous på kassett. Började låna CD-skivor av alla möjliga personer för att på ett audiofilpedantiskt och nogsamt tillvägagångssätt kopiera och föra register på allt jag kom över. Vi hade ett elpiano hemma som sedan byttes in hos Mozart i Linköping och hem till huset kom vi med en Harman/Kardon och Yamaha rigg som blev mitt ungdomsrums första stereo på separata delar. Alla på gatan höll på med musik. JVC:n fick sedan någon kompis mamma i utbyte mot ett par större Zacharylådor som jag stoppade in amerikanska B52 basar i. En vän hade köpt mixerbord, spotlights och rökmaskiner på Ljudia och kunde därför spela beatmixade Mr Music-skivor på ungdomsgårdens discon. Vi var där, utan telefoner att förlora oss i, men snart mopeder, flickvänner och bilar vilket tyvärr fick HiFi:n att vila i några år, även om musiksamlingen fortsatte att växa på medium som brända CD:s, Mp3-arkiv och minidiscar. Nya dimensioner tillkom när jag i tonåren fick besöka mammas nya kille som hade en gedigen anläggning bestående av Infinity Kappa 8, dubbla Denon POA monosteg och en TEAC P-700 CD-spelare. Intresset för tekniken väcktes igen och vi spelade Toni Childs, The Motels, Bryan Ferry, Roxy Music, Prince, och Michael Jacksson, om vi inte kollade på Terminator 2, en gång till. Här fanns över 600 CD skivor att välja på och jag förstod att jag inte var ensam med att samla på musik i kvantitet. Mammas nya kille hade en BMW 750 också. Minns att vi spelade Cindy Laupers röda CD i den, en sommarresa till och från Öland. Allt gifter sig med musik, tydligen. Idag har jag inte någon fysisk musiksamling utan hanterar det mesta på Spotify. Har inte riktigt kommit överens med de andra streamingtjänsterna eftersom interface blandat med utbud och tillgänglighet inte är lika tilltalande. Kvaliteten har fått ge vika på den fronten, men det påminner mig om att jag är på musikens sida av spektrumet snarare än tekniken. Den sistnämnda är en intressant dimension som förgyller intresset. Idag har jag själv ett par Infinity Kappa 7, ett par Kappa 8, men spelar mest på ett par Wilson Benesch. De senaste åren har jag testat olika försteg, slutsteg, streamers, strömkablar, och signalkablar men använder för närvarande en Naim Uniti Nova. Har även en Sansui AU-7700 och en TU-5500 till ett par Dalihögtalare som sekundäranläggning. Jag ägnar mycket tid åt att läsa forumtrådar och drömma/spara om och till Japansk och Kanadensisk elektronik. Tänker dock att när allt kommer omkring klarar mig rätt bra utan mina Furutechkontakter, Gaiia-fötter och strömfilter, men skulle aldrig kunna leva utan Spotify och ett par bättre hörlurar. Allt sammantaget och med viss onödig personlig historia menar jag att jag är en stolt audiofil. Edit: Något stavfel.
    17 points
  44. Jag tänkte först att jag skulle göra ett sånt där låååångsamt avslöööööjande som vissa här gjort till en konstform :-). Och berätta att "Rudolf Med Röda Väskan" hade varit förbi.... Men inser att jag inte behärskar det lika bra som vissa andra här. Ja, det tar längre tid att få igång musiken än med en iPad och Spotify. Och betydligt dyrare än att köpa specialutgåvor på LP. Men i mina öron kompenseras dessa nackdelar av den musikaliska leverans som fina R2R utgåvor är kapabla till. Spelade Tracy Chapmans debutalbum för en hifi-kompis, som inte i sin vildaste fantasi skulle lyssna på henne i vanliga fall. Men efter 10 sekunder av "She's got her ticket" sa han bara - det är är ju magiskt. När hammaren träffar baskaggen i de ledande sekunderna av låten känner man hur det fladdrar till i skjort-tyget (bokstavligt talat). Blunda och du kan för ditt inre se hur trumskinnet vibrerar i anspänningen. Och trots att du spelar så högt att grannarna 3 hus bort kan höra musiken, är det inget som känns hårt eller vasst i öronen. Och det är väl det som hifi handlar om. Att skapa en koppling mellan artisten och lyssnaren. Så att vi inte bara hör det som framförs, utan också känner och blir berörda.
    17 points
  45. Bebop

    Hembesök hos en snapphane

    Det finns också en CD-spelare så klart och även den kommer från Audio Research och deras CD5-modell som vid det här laget har spelat i 12 år och den låter fortfarande mycket bra. Det låter rätt på något sätt. Jag gillar den skarpt. Det är en solid-state-spelare utan dac-funktion. Jag vet inte vad det sitter för dac i den förutom att det är en 24-bitare, troligen från Burr Brown. Den har inbyggd "reclocking"-funktion av kristall-typ. Inte minst har den Philips Pro cd-driver som bara går och går. Nisse har inga planer på att köpa något nytt. Jag är så satans nöjd med denna spelare. Det är precis som jag tycker det skall låta. Dessutom är det aldrig "nåt krabb" med den. På högtalarsidan lämnade som sagt Nisse Quad-världen och gick över till Harbeth som slog an en sträng hos Nisse. Förr pratade man ofta om engelskt och amerikanskt ljudideal där en av de främsta företrädarna för det engelska ljudet var Spendor (Spenser och Dorothy Hughes) med sin legendariska högtalare BC1 som BBC valde som studiehögtalare på 60-talet. Jag har själv haft ett par sådana och kan fortfarande känna längtan. Pianoklangen från dessa var magisk. I BBC's korridorer huserade också H.D. Harbeth som var chef för BBC's utveckling av högtalare. Han uppfanna bl a bextrene och polypropylen som högtalarmaterial. Uppenbarligen arbetade han tätt tillsammans med Spendor då det var de som först implementerade Harbeths landvinningar med nya konmaterial. Han startade sedemera eget och Harbeths högtalare tog över efter Spendor. Bild från Spendors hemsida Sedan 1986 drivs Harbeth av Alan Shaw som är en färgstark person trots den svart-vita bilden. Han har varit med även innan han övertog firman och driver fortsatt "BBC's ljudidela" som är lite annorlunda än många andras. Graham Audio är en annan engelsk tillverkare som har liknande syn på vad som är bra ljud. Bild från Harbeths hemsida Hur låter då det "engelska" ljudet. Jag skulle säga så att det är inte bombastiska basattacker eller superupplöst ljud utan snarare en ljud som lyfter fram mellanregistret som den huvudsakliga ljudbäraren med en lite mer avrullad och rund bas och fantastiskt fint glitter i diskanten som aldrig får en att kisa. Dynamiken finns där men inte av det bombastiska slaget. Röster, piano och stråkar är deras största styrka enligt mig. Stråkkvartetter och små sättningar av annan akustisk musik är deras främsta bidrag tycker jag. Men all musik går naturligtvis att spela med stor behållning. Nisse tror jag är inne på sin tredje modell av Harbeth som nu är deras Monitor 40.1 (finns en senare utgåva som kallas 40.2). De är lite knepiga att lossa fronten på och Nisse (och jag) tycker högtalare är vackrare med fronten på. Av respekt för de som blir tårögda av att se se högtalarelement visar jag en bild från hemsidan där elementen visas. Det är rejäla pjäser med bl a en 12"-bas och inte direkt vanliga stativhögtalare med en mankhöjd på 75 cm utan stativ. Harbeth skriver att det är en 6-8 ohms-högtalare som kräver minst 35 watt. Det mår dock inte illa av lite mer pulver. De passar utmärkt att drivas av rörsteg. Så här smälter de in hemma hos Nisse. (Längst ner i hyllan står även en Isotek nätfilter). På signalkabelsidan är det Siltech Anniversary som gäller. Elkablarna kommer från Isotek. Även på detta område tänker jag och Nisse på samma sätt, dvs så långt möjligt tänka i system. Vi menar att Audio Research, eller vilken tillverkare man nu går för, är bäst lämpad att anpassa sina apparater för att låta bra tillsammans. På motsvarande sätt känns det rätt att hålla sig till en kabeltillverkare. Det går naturligtvis att plocka ihop symbioser av olika märken som kan låta väl så bra och kanske t o m bättre. Men något sådant intresse har inte vi. vi har köpt våra leverantörers filosofi och ljudsignatur s a s. Om vi inte är nöjda får vi byta upp oss men då letar Nisse först hos Audio Research. Samtliga kartonger finns kvar för alla eventualiteter. Nisse har satt ner foten med Audio Research, Siltech och Harbeth. Jag har gjort samma sak fast med VTL, Transparent och Dynaudio. Det låter väldigt olika hos oss och vi är båda väldigt nöjda. Det har inte alltid varit så, både jag och Nisse har "cherrypicked" bland olika tillverkare men det är över sedan 10-12 år. Vi lägger all fokus på handla och lyssna på musiken vilket känns befriande. Det är ungefär som med den pensionerade stinsen: Där går ett tåg men det ger jag fan i.
    17 points
  46. Jag tycker det har lugnat ner sig i tråden och även jag har slappnat av lite. Tack för alla uppmuntrade PM jag fått. Jag gör ett försöka att redovisa vad jag upplevt med Nordost-kablarna här på forumet och hoppas att vi slipper en prisdiskussion. Jag har skrivit i trådar om det tidigare och det brukar sluta med en krasch. Rent allmänt tycker även jag att priserna har rusat iväg på mycket men det är fortfarande min plånbok och mina hjärnhalvor som styr vad jag värdesätter. Jag har heller inte tillräckligt med muskler för att att göra något åt det annat än via mina handlingar. Det är alltså dessa tre USB-kablar ur Nordosts digra sortiment jag har lyssnat på och jämfört med. Bilder kopierade från Nordosts hemsida Den jag utgått ifrån som referens är Blue Heaven som förvisso låter identisk som min "no-name" och den från Cabledyne, men jag håller mig inom Nordosfamiljen i denna jämförelsen. Jo, jag har funnit olikheter och jag och framför allt @calle_jr har utväxlat en del tankar om varför och vad det egentligen är som kan ligga bakom. Jag är den som kanske är minst lämpad för att ge mig på en gissning, men jag utgår ifrån Gordon Rankins förklaring som jag tagit till mig som någon form av sanning: Det finns ingen perfekt usb-kedja från dator/streamer -> usb-kabel -> dac. Samtliga avvikelser mot det perfekta genererar "ground-noise" som är dacens värsta fiende. Detta ger betingelser för dacen som inte är perfekta vilket skapar distorsion och får påverkan på da-omvandlingen och det ljud som skickas ut. USB-kabeln är den del som är enklast att påverka när hårdvaran redan är vald men är inte ensam boven i dramat. (Fritt översatt). Jag kan inte bedöma om han har rätt men jag tillskriver honom hög trovärdighet baserat på hans roll i utvecklingen av usb som transportör av ljudfiler. Han har rätt bra CV faktiskt. Så vad har jag kommit fram till med samma album som jag tidigare redovisat? Det kommer här: Leif - Blue Heaven vs Norse - Tyr 2 Inte föga förvånande låter dessa lika när jag spelare igenom albumen rätt upp och ner. Men i en andra omgång gick in lite mer specifikt på en del album som har en del känsliga partier. Framför allt Joe Hendersons kritiska spår som jag nämnt tidigare, Count Basies ensemblespel och Mikael Wiehes röst. Basen känns inte riktigt lika rund och gungande med Tyr 2 som med Blue Heaven och cymbalsplasharna och kantslagen med visparna känns lite hårdare. Mikael Wiehes röst har en liten tendens till att låta lite mer hoptryckt. Vi pratar små skillnader och överlag så låter kabeln bra men jag föredrar ändå Blue Heaven som jag tycker har en något behagligare patina, det känns mer intimt och framför allt på akustiska jazzsättningar. Om jag ger Blue Heaven fem stjärnor så stannat Tyr 2 med 4,5. Alternativt fem till båda men en svagare femma för Tyr 2 och en starkare för Blue Heaven. Leif - Blue Heaven vs Valhalla 2 Jag antar att det största intresset finns kring hur denna kabel uppför sig. Jag tycker den är mer lik Blue Heaven än Tyr 2. Båda har en likartad klang men det finns något annat som sticker ut och det är ljudbilden. Här pratar vi inte tendenser. För mig är det helt solklart att man får ett betydliga större ljud. Scenen växte. Det är nästa så att det blev för bra på en del album men efter en stund börja jag vänja mig. Mest tydligt blev det när jag växlade tillbaka. Då började jag fundera på om den inte också gick djupare i registren… Jag slängde på ett annat album som kan få den mest bastanta villa att skaka med sin djupa syntbas. Det är ett tips jag fick av @Peo för några år sedan. Den är också avslöjande med sina rena sibilanter och stora ljudpanorama. När jag spelade inledningsspåret på detta album tyckte jag att min misstanke bekräftades. Basen är djupare eller är det att den känns renare (?) och ljudbilden är dramatiskt stor. För min del är det inte minsta tvekan att Valhalla 2 USB-kabel är något utöver det vanliga. Kan man då leva utan den? Definitivt. Efter några timmar med Blue Heaven igen så känns även det bra. Men visst hade det varit kul att gå hela linan ut… Vad säger Nordost? Jag har gjort en liten minitabell om vad Nordost specificerar för de olika modellerna. Det finns skillnader men vad som gör vad i slutändan kan vi bara gissa kring. Jag inbillar mig också att Nordost har ett större protokoll än så. Man får väl se det här som marknadsanpassad information som inte kan jämföras med några andra. Det finns säkert djupare tankar och anlyser bakom just dessa val. För den som vill veta mer om hur de resonerar kring sina respektive specar finns det lite mer kött på benen på deras hemsida. Mig säger det ingenting. Jag säger inte att det som anges är oviktigt och det är naturligvis en del av Nordost lösning, men det hade ju varit intressant att ta del av impedansmätning, fyrkantsmätning, bandbredd och liknande men sådant brukar samtliga vara sparsamma med. Samtidigt kan jag som "glad amatör" luta mig tillbaka och leva på enbart det jag hör och upplever. Det är entusiastens frihet. Innebär detta att Nordost gör de bästa usb-kablarna? "Absolut är det så", säger säkert @Daniel. Men så säger inte jag. Däremot gör de ett förbannat bra jobb hemma hos mig och personligen tvivlar jag på att dagens usb-tekniken kan bli avgjort mycket bättre. Men även kring detta finns det åsikter, t ex bättre nätdelar och ethernetkablar. Jag är inte så säker på att det ger så mycket mer, men jag vet inte med säkerhet. Det finns många som vurmar för t ex Chords och Audioquests bättre USB-kablar och fler än dessa. Jag inbillar mig att det finns många utmärkta usb-kablar och dessutom mer överkomliga för fler plånböcker. Jag har ju själv provat Cabledyne (finns inte längre) för ca 1,500:-, en "no name"-kabel som jag antar kostade max 500:- om den fanns som tillbehör. De har inga problem att matcha Nordost Blue Heaven hemma hos mig. Jag har också en Transparentkabel för ca 4,000:- Den låter hyggligt men har problem med "ticks" och "pops" i höga upplösningar. En äldre Entreq-kabel funkar inte alls. Det låter inte alls bra. Den var inte jättebillig när jag köpte den men jag minns inte exakt. Jag har också en ca 10 år QED-kabel som då kostade ca 500:-. Den låter helt OK men kommer inte riktigt ända fram… Som ni ser blir bilden rätt spretigt. Så vad skall man rekommendera? Den enda rekommendation jag har är att läsa vad andra kommit fram till som inspiration och i vilka anläggningar de sitter, pratar med din handlare, ta hem och prova. För mig är det solklart att det inte går inte att köpa usb-kablar och se hur de låter baserat på tillverkare eller prislapp (låg eller hög). Men med Lumin U1 Mini och Asthetix Romulus/Pandora dac går man inte fel med de kablar jag har fastnat för i denna test. Därmed sätter jag streck i min USB-test. Nu är jag trött på USB-kablar. Tillbaka till musiken...
    17 points
  47. Samtidigt med detta inköp har jag rensat ut ett par burkar ur hyllorna som jag inte ser något behov av i huvudanläggningen. Tunern åkte ut då den internetradio jag använder låter otroligt bra på P2 som är den enda kanal jag spelar via anläggningen. Jag har dessutom bra radiodelar på ett par andra ställen. Jag har också plockat bort Entreq Tellus Silver jordbox. Som ni kan se står det FLAC 44,1 kHz 16 Bit i displayen. Det är filens originalformat. Det är dock inte det formatet som skickas till dacen. Filen är upsamplad till 24/176,4 vilket är ett fast val jag har gjort i appen för 16/44,1 - mer om det senare. Att det verkligen är en upsamplad signal som går ut ser jag i appen men också i displayen på min dac. Aesthetix omvandlar alltid bitdjupet till 24 bitar i sin dsp för att matcha dacen bäst men det gör jag redan i Lumin. Om jag tar ett par steg tillbaka så ser ni att det är ingen stor apparat. Med full översikt ser det nu ut så här.
    17 points
  48. lindome

    Tar resan slut.....

    Efter ca 5 veckor var det leverans av nya hyllsystemet. Elva paket och nästa 200 kg. Det blev en del bärande och man kan lugnt säga att jag har haft att göra de senaste kvällarna... En sak att sätta ihop hyllan - vilket var väldigt smidigt, inte en insex nyckel eller skruvmejsel så långt ögat når. Bara att klicka ihop de olika delarna. Man monterar den på golvet och sen lyfter man hela hyllan i ett stycke... Tur att grannens son var hemma och kunde hjälpa till Sedan följde en övning som innebar ännu mer bärande. Nu LP skivor från olika platser på nedervåningen. Hur många maxisinglar behöver jag egentligen Hur som helst så känns det bra att ha all musik samlad på samma våningsplan.
    17 points
×
×
  • Create New...