Jump to content

Leaderboard

Popular Content

Showing content with the highest reputation since 2016-01-09 in all areas

  1. Följ med mig på min resa genom tid och hifisystem Systemen nedan följer i kronologisk ordning, från mitt allra första egna hifisystem till det nuvarande system som jag har idag. De apparater som är redovisade på bilderna nedan har jag allihop ägt under en längre tid. Många fler apparater har testats, såsom olika CD-spelare, DAC, Förstärkare, RIAA m.m, dessa är inte nämnda då de inte haft en permanent plats hos mig. System nr 1 Signalkälla(1):Toshiba bärbar laptop med Spotify Förstärkare(2): NAD 3020 Högtalare(3): Pioneer HPM100 Kablage: Någon tunn tråd från dåvarande On/off-butiken Minnen/ musik: Detta system hade jag i min första lägenhet - en 1:a med kokvrå på 20kvm i Lund. Jag skäms litegrann än idag över vilken dålig granne jag måste ha varit. Jag spelade hög musik nästan dygnet runt, alla dagar i veckan. Från reggae till omöjlig techno. Högtalarna med sina 12-tums element fyllde upp lägenheten med välljud ganska så enkelt. Detta var i mina öron ett system som inte kunde låta "hårt eller kallt". Allt lät bra på det, även "dåliga inspelningar". Det hade dock inte någon 3d-förmåga alls, inte med de förutsättningar jag gav det iallafall. Det var som att all musik kom från högtalarna och ingen annan stans. Mestadels så spelades det egna spellistor från Spotify, där musiken sorterades efter sinnesstämningen den gav mig. Jag lyssnade på några album, bland annat: Kings of Leon - Because of the times och Lifehouse - No Name Face System nr 2 Signalkälla(1):Toshiba bärbar laptop med Wimp och Foobar kopplad via AUX Förstärkare(2): Yamaha RX430 AV-reciever ≈900kr Högtalare(3): Focal Chorus 806V ≈3000kr Kablage: Någon tunn tråd från dåvarande On/off-butiken Minnen/ musik: Här får jag min första riktiga WOW-hifiupplevelse. Fassan hade några år tidigare köpt samma högtalare på Ljudupplevelser i Ystad. Jag minns att han hade gett ungefär 25-30tkr för ett komplett system med Rotel förstärkare och CD-spelare. Alla tyckte han var galen men Det lät fantastiskt hos dem - varmt, aldrig kallt eller hårt här heller som en ibland kan få höra att Focal kan låta. Jag lyckades få tag på samma högtalare på Rehifi några år senare. Jag minns att det var meckigt att bära högtalarlådan från tåget till den nya lägenheten i Malmö. här bodde vi större - kanske 50kvm med ordentligt kök och så. Jag slänger upp högtalarna på två köksstolar, meckar lite med att frisera kablarna så att de ska gå att koppla in i förstärkaren och så slår jag mig ner framför systemet och slår igång första låten - WOW! Vad fasiken är det som händer? Var kommer ljudet ifrån?! Det är som att högtalarna inte finns och en varm och härlig 3dimenssionell ljudbild mellan högtalarna målas upp. Jag kan inte sluta lyssna och förundras -det fortsätter så hela natten. Här börjar intresset för inspelningskvalitet skruvas upp - Spotify Ersätts med Wimp och FLACfiler på Foobar. Ordentliga stativ införskaffas. jag börjar beta av "Hifi"-album - såsom Radioheads alla skivor och Jazz at the pawnshop. System nr 3 Signalkälla(1&2):Toshiba bärbar laptop med WIMP och FOOBAR, Hegel HD20 DAC ≈8000kr Förstärkare(5): Accuphase E305 ≈15000kr Högtalare(3): Dynaudio Special 25≈20000kr Kablage(4): Monster cables från Elgiganten Minnen/ musik: Detta är en period där jag har börjat att läsa i olika hififorum och tidningar. Jag har varit väldigt nöjd med mina Focal men läser att det finns mer och BÄTTRE. Focalerna är bara speciade ner till 55Hz med sitt 6tums element medan i Special 25 så sitter det 8tummare, som ska klara ner under 40hz! Jag kan inte låta bli, så säljer mitt system och införskaffar ett nytt - Världens bästa stativare någonsin säger kritikerkören om Special 25. Här börjar min huvudvärk. För första gången så blir jag tudelad. Bra inspelningar låter helt fantastiskt! men dåliga skär i huvudet på mig. Jag blir snabbt lyssningstrött och känner inte samma hifi-glädje längre. Vad fan har jag gjort? Införskaffar en ny förstärkare och en DAC men ingen av dem tycks tämja högtalarna. När jag har gäster så kan jag inte längre spela vad de önskar, utan måste själv välja speciella låtar som funkar. Jag säljer mina "speciella" Dynaudio med lite vemod efter bara 3 månader - tänk om jag bara inte lyckades få dem att spela ordentligt? Vad gjorde jag för fel? System nr 4 Signalkälla(1&2):Toshiba bärbar laptop med WIMP och FOOBAR, Hegel HD20 DAC ≈8000kr Förstärkare(5): Accuphase E305 ≈15000kr Högtalare(3): Martin Logan SL3≈18000kr Kablage(4): Monster cables från Elgiganten Minnen/ musik: Från att ha fått hifisjukan till att blivit av med den igen så stöter jag här på det bästa ljudet jag haft hittills, helt oväntat. Det är hos Rehifi igen, jag är där för att åter köpa någon liten stativare liknande Focalerna som jag haft tidigare. Med mig är min bror, för skojjs skull börjar vi lyssna på de dyra högtalarna i butiken. Vi är helt ensamma där och känner att stämningen är god. Åter igen så blir det lätt för skarpt för bägge av oss på de dyrare högtalarna - ingen återger ljudet så som vi vill. Vi prövar även några billigare Cabasse, som i ljudkaraktär och utseende borde vara rätt för mig, men magin uteblir. På skämt säger jag att vi borde koppla in de där stora Martin Logan. Och ja jävlar. Jag och min bror blir stumma, efter några låtar så tittar vi bägge på varandra och bara ler. DET är precis DET vi var ute efter. Jag börjar komma på en massa försvarstal till vad jag ska säga till sambon i huvudet medan vi åker och hyr en större bil för att få hem dem. När vi kommer hem börjar min sambo gråta för att de är så stora, hela vardagsrummet känns fyllt. Men Wow vad bra det låter! Här är hifin på topp! jag har flertalet bjudningar med släkt och vänner och alla sitter och blundar och njuter av det som kommer ut. Det är helt otroligt vad bra det låter. Framförallt röster - här börjas de lyssna på Cassidy, Zelmani, Krall, Willie Nelson osv. System nr 5 Signalkälla(1&2):Toshiba bärbar laptop med WIMP och FOOBAR, Hegel HD12 DAC ≈9000kr Förstärkare(4): Hegel H80 ≈10000kr Högtalare(3): Focal Aria 926≈25000kr Kablage(4): Monster cables från Elgiganten, Chord signalkablage Minnen/ musik: För att göra sambon nöjd så letar jag nu efter högtalare som är vita och passar in i en modern tråkig lägenhet. Focal släpper lägligt nytt och min fassa skickar något sms om att det är drömhögtalare för honom. I samma veva får han en hjärtattack och får opereras. Jag tänker "YOLO" som en oftast gör när en känner döden nära och bestämmer mig för att köpa en helt ny anläggning på Ljudupplevelser i Ystad. Det lyssnas på Monitor Audio men Focalerna är de som på plats låter bäst i mina öron. Jag köper även en helt ny DAC, Hegel HD12 för nästan 9000kr. Rabatten jag fick var ett par signalkablar från Chord, lite besviken över det idag fortfarande En hade hört innan att när en köper nytt så drar alltid handlaren av en del. När fassan kommer hem från sjukhuset så har jag kört högtalarna till dem som överraskning och det spelas Peps Persson och dansas för glatta livet, som en hyllning till livet. Focalerna är bra, men inte så som alla omdömmen sagt, basen blir för bummlig och jag väljer att sälja dem, förlorar en massa pengar och tänker att hifi är skit. System nr 6 Signalkälla(1):Toshiba bärbar laptop med WIMP kopplad via aux Förstärkare(2): Audio Pro Stereo one ≈2000kr Högtalare(): Kablage(): Minnen/ musik: Första hifimässan jag gick på i Malmö var innan mitt riktiga hifiintresse börjat. Jag minns det som att Öresundsbron invigdes samtidigt men jag kan ha fel där. Den stereo som då lämnade störst avtryck var Audio Pros Stereo One - hur kunde ett så litet system ha den auktoriteten? Efter att ha sålt ett "dyrt" och "stort" system så var det nu perfekt att börja jaga en Stereo One - för att se vad den kunde. Basen är bland de mest rumsfyllande jag haft men det är inte mycket mer än så. Det lyssnas nu en del på Madonna och James Blake. Efter ett halvår börjar hela stereon spraka och ger tillslut upp. Jag skänker bort den. System nr 7 Signalkälla(1&2):Toshiba bärbar laptop med WIMP kopplad via Hegel HD20 ≈4500kr Förstärkare(4): Musical fidelity M6i ≈10000kr Högtalare(3): Dynaudio Contour 1.3SE ≈10000kr Kablage(): Chord Signature 2m ≈4000kr Minnen/ musik: Efter något år utan en "riktig" anläggning hemma så är det dags igen. Denna gången återigen till Dynaudio men matchat med Musical Fidelity denna gång. Åter igen så har jag ett system som verkligen kan imponera. Musical Fidelity kan verkligen "smälla till" jämtemot de tamare förstärkarna som jag haft förut. Med denna anläggningen flyttar vi ut till vårt nuvarande boende på 70m2. Tyvärr så finns samma sjukdom kvar - systemet blir för vasst för mig för lätt. Jag prövar att för första gången laborera med lite dyrare högtalarkablar, det gör skillnad men inte tillräckligt. Testar även Vinyl, Rega RP3 och Rega fono men inte heller det blir rätt. Behåller systemet ändå i något år då det låter riktigt jäkla bra med rätt musik. Här spelas nu mycket Ben Howard och Rolling stones. System nr 8 Signalkälla(1):Toshiba bärbar laptop med Tidal eller Ipad Förstärkare(2): Audio Pro A40 Högtalare(): ≈10000kr Kablage(): Minnen/ musik: Försöker i några månader bli vän med Audio Pros 40års jubileums Bluetooth högtalare A40, den är jäkligt fin men magin uteblir. Tillochmed Sambon tycker att musiken känns livlös emellanåt jämfört med det gamla systemet. System nr 9 Signalkälla(1):Toshiba bärbar laptop med Tidal Förstärkare(2): Hegel H390 ≈40000kr Högtalare(4): Audio physics Scorpip 25 + ≈35000kr Kablage(3): Chord Signature 2m ≈4000kr Minnen/ musik: Detta systemet känner jag att jag hade velat spendera mer tid med än jag gjorde. Alla produkterna är verkligen topp. Det enda som jag kunde klaga på var att fötterna till högtalarna kändes undermåliga för något som i nypris kostar närmre 80tkr. Nu var jag plötsligt uppe i en prisnivå där sakerna bara tvunget måste låta magiskt. Men de gjorde det aldrig hemma hos mig. Det lät bra med allt, men inte mer än så. Ljudet var varken kliniskt eller varmt. Opersonligt är det närmsta jag kommer. I samma veva får jag in en ny kärlek i systemet: Thorens Td125 med SME3009 och Nagaoka puppa. System nr 10 Signalkälla(1):Thorens TD125, ≈4000kr Förstärkare(2): Accuphase E480, AD50 Phonokort ≈80000kr Högtalare(4&5): Rel T7i sub och Harbeth 30.2 ≈40000kr Kablage(3): Chord Signature 2m ≈4000kr Minnen/ musik: Jag är nu lite i desperation, jag väljer att sälja av alla mina aktier och satsa allt jag har på min stereo. Jag tror ändå inte på aktiemarknaden och på att spara. Hur ska världen någonsin kunna bli jämlik? Olle på Ljudupplevelser har i många år talat gott om Harbeth och dess ljudkaraktär tilltalar mig. Jag åker även upp till Don(GÖK) i Kristianstad och lyssnar på hans Harbeth. jag förstår ganska snabbt att detta är för mig. På blocket finner jag ett par 30.2 till ett helt ok pris med stativ. Jag får tips om att drömmatchning är Accuphase. I Norge hittar jag en ny E480 till ok pris... tror jag. Jag var då en av de få oinvigda som inte visste att alla varor från Norge måste beskattas, jag åker på ett 25% skattesmäll och börjar nästan lipa. På plats är det ett väldigt vackert system. Ett en inte ens behöver lyssna på, det räcker att titta på apparaturen för att komma till ro. Första skivan som spelas är Eva Cassidys - Songbird, en skiva som jag och sambon hört 1000-tals ggr i olika system men som nu får oss bägge att börja gråta. Tyvärr klarar jag inte av att det inte är en fullregisterhögtalare - försöker med subbas men blir inte helt nöjd. System nr 11 Signalkälla(1&2):Kuzma Stabi ref med Stogi ref tonarm, ≈45000kr Schiit Mani Phono ≈1500kr Förstärkare(3): Pass Labs INT30A ≈35000kr Högtalare(5): Verity Audio Parsifal Anniversary ≈135000kr Kablage(4): Supra Sword 3m ≈4000kr Minnen/ musik: Sedan 2013 har jag haft våta drömmar om Verity och Kuzma. Jag tror de flesta normalt funtade hifimän någon gång har haft det. För min del började det med att jag jobbade i samma projekt som @calle_jr och där jag första dagen blir introducerad till Calle av en projektingenjör som säger " Calle är den smartaste personen jag någonsin träffat" och det får jag själv bekräftat flera gånger under projektets gång. Bland annat ber mig Calle att räkna ut formler för hur reflektorerna i den stora konsertsalen ska styras. Min hjärna brinner nästan upp och jag hinner knappt ta ett andetag innan han har en hel sida full av formler. Jag kan förstå en del - en annan del är över min nivå. Och jag kom direkt från skolan, jag borde ju ha någon matte någorlunda färskt. Före jag beställer mina Verity så är jag en hårsmån från att köpa ett par Devore O/96, men köparen ångrar sig medans vi sitter och provlyssnar. Han kan inte släppa dem. De låter för bra. Arg men mest besviken åker jag hem. Väl hemma ser jag dessa Verity på Audio markt och trycker på köp. Jag tänker vänta lite med omdömmen och så på min nuvarande anläggning så avrundar här, hoppas att det har funnits någon behållning för dig som läst - om du ens kommit hela vägen hit så ska du ha en eloge bara för det från mig. Fortsättning: Högtalarna köptes på Audiomarkt - inte från en person utan från en Hifi-butik i New York. Paypal strular med min betalning och det tar några kallsvettiga dagar att få den verifierad. Jag tar pengar från min och sambons gemensamma sparkassa som är dedikerad åt framtida husköp för att finansiera högtalarna. I samma veva väljer jag att uppgradera skivspelaren från min beloved Thorens till Kuzma Stabi ref, även denna köper jag på Audiomarkt. Ett fint år i bluesens tecken tar sedan form, jag dyker djupare i Freddie, Albert och B.Bs kataloger. Artister som Peter Green, Mike Bloomfield och Bill Frisell kommer in i mitt liv. Jag får även smaka på lite klassisk musik, dels i form av en ärvd flyttkartong med diverse kompositörer men även genom tips här på forumet. Det här är på något sätt kulmen för mig i min hifiresa. Jag har nått så långt som jag egentligen aldrig trott att jag skulle komma, även om jag är väl medveten om svagheterna i mitt system så anser jag att mina grundstenar på plats - ett par högtalare, en förstärkare och en skivspelare som jag borde kunna leva lyckligt med i resten av mitt liv. Jag skriver borde då det är en bitterljuv upplevelse som jag får erfara. Mitt rum med en uppmurad eldstad som dessutom är dåligt placerad gör så att jag inte kan ha en optimal placering av anläggningen samt så ställer min ekonomi till det. Jag har en fin anläggning men jag har inte råd med musik... Ett häftigt år blir det innan jag bestämmer mig för att sälja av anläggningen och nedgradera. System nr 12 Signalkälla(1&2):Clearaudio Concept MC ≈ 15000kr Rega Aria mk2 ≈8000kr Förstärkare(3): Pass Labs INT30A ≈35000kr Högtalare(5): Audiovector SR3 Avantgarde Arreté 45000kr Kablage(4): Supra Sword 3m ≈4000kr Minnen/ musik: Som inbyte mot mina föregående Verity-högtalare så accepterar jag ett par Audiovector SR3 Avantgarde Arreté, en Lumin D2 + pengar. Kuzman säljer jag på hifitorget och delar av pengarna använder jag till att köpa en ny skivspelare och ett bättre RIAA. Resten av stålarna får åka in på köpa-hus-kontot igen. Det känns som att jag kan andas ut igen. Audiovectors SR3 Arreté har jag haft koll på sen hifimässan 2015 i Malmö, där jag och min bror ansåg att de stod för bästa ljud där på mässan, vi tyckte tillochmed att de lät ännu bättre än storasystern SR6. Så det har varit en högtalare som jag länge velat prova i hemmamiljö. Första intrycket är att de känns nästan lite som leksaker jämtemot de gamla högtalarna - halva vikten ungefär. Detta gäller även för skivspelaren, Kuzman kändes och var byggd på ett sätt som om den säkert kommer att överleva mig här i jordelivet medans på Clearaudion så är allt mer delikat. Som tur är så låter det riktigt bra härhemma trotts leksakskänslan. Över förväntan - inte med samma realism och djup som med förra anläggningen men kanske mer lättlyssnat i vissa aspekter. Vad som överraskar mest är att jag inte blir imponerad av ljudet som kommer från Lumin - det var nästan den produkten som jag såg fram emot mest att få ha här hemma - en bra digital källa och streamer. Jag gör flera test härhemma och jämför den mot min gamla Chromecast... jag föredrar uteslutande ljudet ur Chromecasten. Även med uppgraderad strömkabel så är resultatet det samma. Efter 2 veckor så får den vandra vidare. Under den här perioden så lyssnas det mycket på Bill Callahan, Songs:Ohia och Buddy Guy härhemma.
    33 points
  2. 10års- jubileum för denna tråd och 1.000.000 views Tänkte väl inte det skulle bli en sådan långkörare då jag drog igång tråden 2011-06-26 precis då jag fick hem mina Sonus faber Amati Futura. Jag bestämde mig då för att gå mer systematisk tillväga för att matcha ihop mitt system. Inte bara blanda produkter utan att testa. Jag märkte att det var bra för mig själv att tänka till om vad jag håller på med i systemet och formulera mina tankar och åsikter. Jag kan gå tillbaka och se hur jag tänkt eller tyckt. Utan all kunskap som alla forumvänner bidrager med hade detta inte blivit någon tråd av intresse. Jag hoppas min resa med bilder och text kan bidraga med något till andra. Man kan läsa det som bra eller dåliga exempel på hur man kan gå tillväga så man hittar sin personliga väg i denna hobby. Jag beskriver ju bara min högst personliga väg och intresse för musik och HiFi. Det är inte slut med detta. Jag fortsätter som vanligt att skriva av mig tankar och funderingar och redovisar vad jag gör ihop med bilder. Så häng med ett tag till ni som vill.
    27 points
  3. Början 7 st. V6:or, 4 st. V4:or, akustikgardiner, ett antal dämpplattor i tak och på väggar gör ett nästan fyrkantigt betongrum till ett hyfsat hifi rum. Vackert blev det inte. Soffan moddas då den låter illa med resonanser av hålrummen under armstöden. Sågar med sticksåg undertill och fyller med stenull. Oj oj oj vilken skillnad! Folk tror jag är tokig. Men nu blev basen snabb och ren. Strömkablar: För ett antal år sen tog Reidar Persson (Respons) fram en strömkabel tillsammans med en norrman som blev så in i helsike bra, Magicable döptes den till. Bara cirka 10 personer har denna kabel. Den går inte att köpa. Jag fick lång lånat två stycken. När ägaren sen ville ha tillbaka dem spelades det inte musik på flera veckor. Ljudet var dött. Var nära att sälja hela anläggningen. Blev lite deprimerad. Vi började testa strömkablar till förbannelse. Ansuz, Furetech, Purist Audio, Transparent Audio, Shunyata, Supra. Kablar för hutlösa pengar där en för 20k låter klart sämre än Supra för fem hundra. Kort sagt en djungel! Transparents filter är ett lotteri. Det går helt enkelt inte att göra ett generellt filter som låter bra till alla anläggningar. Bara en av kablarna höll måttet jämfört med Magicable som jag fått låna igen för att testa. Purist Audio Dominus diamond edition med NCF Furetech kontakter. Den har renheten och basen. Pris 49K. Alldeles för mycket pengar. Det slutade med ett gäng Supra isblå 2m. Inte för att den var bäst men för pengarna var den otroligt bra. Längden var inte oviktig heller då distorsionen ökade med kortare längder. Det är framförallt kontakterna som inte håller måttet. Med Supra på apparater som inte har med ljudåtergivningen att göra blev ljudet dessutom lugnare och tystare. Störningar försvann. En billig och bra uppgradering. Får sen chansen efter tio år att köpa Magicable lösmeter som kan göras till fyra strömkablar. Bestyckar dem med NCF Furetech kontakter. Kabeln är oinspelad. Låter OK men den låga basen är inte riktigt där som jag är van vid. Låter dem spela ett dygn. Lyssnar igen, basen är där. Jag är hemma! Streaming Som så många andra började det med Spotify. En tjänst jag använde i cirka 10 år. Sen blev det Tidal. Det gick lätt att överföra alla spellistor med hjälp av en online tjänst. Problemet med Tidal var att det inte fanns någon connect möjlighet. Det gick inte att sitta i soffan och styra laptopen med mobilen. En smidig lösning för det var Roon, som dessutom kombinerar streaming med rippade skivor i spellistorna. Sen läggs även Qobuz till. Båda streamingtjänster behövs då mycket elektronisk musik finns exklusivt hos Tidal. Qobuz har dock mest high. res. Laptopen stör uppspelningen när laddaren sitter i. Tänker att det kan vara bekvämligt med något som inte behöver laddas varje dag och som kan vara igång dygnet runt. Läser om Roon ROCK. Ett förenklat Linux OS där man tagit bort allt utom musikuppspelningen. Inhandlar en minipc, Intel Nuc 8i5BEH, 16GB ram, M.2 disk till ROCK och en 2,5 tum SSD för lokalmusik. En klockren lösning kopplad direkt till Audio Research Refdac via USB (ALSA). Jämför nucen vid ett tillfälle med en Innuos ZENmini Mk3 som inte låter så värst bra. Inget sväng eller stampa takten känsla. Som att den har problem med timingen. Sitter nöjd med nucen. Laborerar lite med USB kablar och olika längder. Ingen natt och dag skillnad här men tycker att Transparent låter bäst som tyvärr tappar kopplingen till dacen hela tiden. Efter tips på ett hififorum testas Deltaco, 6 ft, för några hundralappar. Den låter lika bra och tappar inte koplingen till dacen. På ett forum stod det att Roon är skrivet för att bäst fungera med separat core och endpoint. Som Nucen används nu är den både core och endpoint. Förstår inte varför det skulle göra någon skillnad, kan inte det tekniska. Men bygger en Raspberry Pi 4b 8gb, med passiv låda. Kör trådat och stänger av wifi. Testar sen två olika endpoint mjukvaror som Roon bridge, RoPieee och VitOS, båda kostnadsfria. Det går snabbt att jämföra då det bara är att byta SD-korten. Hifi vännerna tycker att RoPieee låter bäst. Den tar fram inspelningsrummet och detaljerna på ett mästerligt sätt och det är kul att spela musik. Med VitOS är rummet inte lika detaljerat, faktiskt lite dött och det finns ingen glädje att spela musik. Värt att notera är att på många forum skrivs det att VitOS är den mest neutrala av de två. Kan helt enkelt inte hålla med om det. Alltid bäst att prova själv. Laborerar lite med fötter under nuc och endpoint. Enligt Roon själva spelar det ingen roll vad man har/gör fram till endpoint. Apparat, OS, osv. påverkar inte ljudet så länge man har separat core och endpoint. Med nucen som både core och endpoint blev ljudet mer holografiskt med Strange Attractors fötter från Spiral Groove. Nu med separat endpoint spelade det ingen roll vad som var under nucen. Däremot blev det bättre med Strange Attractor under Raspberry Pi endpoint. Fick bara plats med en då den är liten. En hifivän säger till mig att använda switch istället för router. Jag är skeptisk men provar, ljudet blev inte sämre i alla fall, låter det fortsätta vara så. Både core och endpoint kopplas nu direkt till switchen. Provar Strange Attractors under switch och router. Ljudet verkar ta ett snäpp upp. Kan inte förklara varför. Tar dock inte bort fötterna igen, så kan inte säga något säkert. Min vän Sammy kommer en dag över med en mastodont apparat, både fysiskt och prismässigt. Innuos Statement rip/nas/streamer. Där allt är påkostat. Vi kopplar in den som endpoint. Jag sätter mig i sweatspot och hör det bästa ljudet någonsin här hemma. Den gör allting rätt. Rummet är fantastiskt detaljerat med bra djup. Vi lyssnar på många olika audiofilinspelningar och allt låter bra. Lugnt, svart och holografiskt. Tänker att en Rasberry Pie för 1.5k inte kan låta i närheten av Statement för 130k. Vi byter till Pien med RoPieee som mjukvara. Vi spelar samma låtar igen i Roon. Till min förvåning låter det precis lika bra. Kan knappt fatta hur den här lilla datorn kan låta så här bra. Vi testar sen Statement med egna mjukvaran Sense som många tycker låter bättre än Roon. Skillnaden var inte natt och dag, men nu försvann lite sväng och timing. Det var inte lika roligt att spela musik längre. Helt enkelt sämre. Alla tyckte likadant. Vi testar sen Statement som core och endpoint med Roon. Nu tappar det ännu mer ljudmässigt och jag inser att de som köpt Statement för att använda den som en ”allt i ett” maskin som många verkar göra, inte får det bästa möjliga ljudet. En Nuc och Pie för cirka 7k låter bättre. Häftigt! Nästa steg blir att testa linjär nätdel på Rasberry Pie.
    26 points
  4. Apexorca

    Marten gasar på.

    När Leif bad mig ta med "lite rullband" blev jag inte mindre sugen på denna övning. De hade rullat fram Lyrek Frida, som jag påstår att jag känner till mycket väl. Den fick spela några Analogue Productions/Acoustic Sounds fina Masterband och lite andra album på R2R. Michael Jackson-Thriller, Sade-Diamond Life, Kraftwerk-The Man Machine, Cannonball Adderly-Somethin' Else, Shelby Lynne-Just A Little Lovin. Alla i extremt bra versioner. OM man nu jämför dessa båda rum så är karaktären på det mindre rummet lite mer som i ett bra vardagsrum. Så som jag känner igen musiklyssning från bra rum. Sweet spot var trimmat och kompletterat med några vingar. När albumet Somethin' Else drog igång hände något. Bröderna stelnade till, tappade talförmågan, fick något glasartat i blicken och Jörgen drog sig, inspirerad av Kraftwerks allbum vi precis spelat, robot-likt mot sweet spot. Strax efter kommer Leif. Det syntes att det var något som grep tag i dem. De har ju hört säkert tusentals timmar på denna högtalare, men något var nytt i upplevelsen. Jag kan ju inte veta vad de upplevde men det såg ut som de var imponerade av vad denna Coltrane kunde prestera. Det var säkert inte lika lätt att bocka av alla de goda egenskaperna som i det stora rummet, men det var en musikupplevelse av sällan skådat slag. Jag har sett tillverkare tala gott om sina högtalare eller produkter förut, men det här var något annat. De var innerligt tagna av denna musikupplevelse på djupet. Detta album som Jörgen och Leif har som en av deras favoriter hade de aldrig upplevt på detta fantastiska vis. Vi var inte åskådare till musiken, vi var mitt i den. Jörgen försöker sätta ord på det... ... Jag kan bara hålla med. Detta är troligen bland de bäst återgivna musik via Hifi som jag hört eller kanske till och med den bästa. Jag har några jag samlat på genom åren och vissa har varit i München. Kaiser, Verity Audio, Wilsson, Sonus faber, mfl , Men detta slår nog allt jag hört i München. Vän av ordning kan tycka att jag skall förklara att rummen i München inte är lika bra som Martens "lilla rum", men jag ser nu bara till den rena upplevelsen och då räknas ju rummet in i det. Detta system i detta rum hade det bästa av både HiFi-hjärna och hjärta i perfekt kombination. Jag väljer ofta hjärtat för hjärnan när jag lyssnar men här var allt på plats. På riktigt. Jag älskar den alldeles för ovanliga dynamiken, trycket och fysiken i mellanbasen som slår dig i bröstbenet. Det finns här. Botten är varm djup kraftull och definierad som jag kanske aldrig hört, detta med en hel del krydda av upplösning, klang och värme i en balans som jag nog aldrig hört. Jag kunde verkligen inte hitta något som inte överträffade det jag gillar med att lyssna på musik. Det är sant och ingen skitsnack. Så klart kan inte alla älska samma typ av återgivning och som Leif är inne på så kanske inte högtalarens alla parametrar visar sig i rätt proportioner. Kanske inte heller för att höra allt som händer i en mångmiljonshögtalares återgivning, men musikupplevelsen var för mig var något unikt. Jag får tack för att jag fick vara med om detta och särskilt i så nära anslutning till förra gången. Det var verkligen lätt att uppleva skillnaderna, För mig har det flytta gränsen för den bästa ljudåtergivning jag hört och det kommer tillhöra en av mina viktigaste hifi-upplevelser hittills. Så slutsatsen blir att denna Coltrane och Parker trio faktiskt har samma typ av sound i detta rum. Men Coltrane är bara såååå mycket mer av allt bra. @octavia rs Med min smak är upplevelsen med Marten Coltrane bättre med MSB monoblocken än vad Magico lät i demorummet de spalade i nere i München. Marten spelade ut mer var varmare med mer kropp än Magico. Det var ett tag sedan jag lyssnade på den demon med Magico i München, men jag har ett hyggligt tydligt minne av upplevelsen där.
    26 points
  5. niclaspa

    Niclas vardagsrum

    Som nybliven medlem har jag roats av att läsa om medlemmarnas system. Jag tänkte dela med mig av mitt. Jag har hållit på med hifi och musiklyssning sedan tidiga tonåren. Under ett antal år tog familj och arbete upp en stor del av tiden och hifi-pulandet gick på sparlåga, men när min yngsta dotter hade fyllt tre kände jag att jag fick lite mer tid över till mig själv. Jag fick då idén att jag skulle bygga hela anläggningen själv. Efter sju års knåpande och ett antal högtalare och förstärkare senare så ser det ut i så här i vardagsrummet: Här är källan: Ett bygge med Lenco-delar som grund. Det som är kvar original från Lenco-donatorn är motorn, skivtallriken och mellanhjulsarmen. Tonarmen är en tolv tums Thomas Schick som bär antingen en Denon DL-103 eller en SPU GM. Det finns plats för ytterligare en tonarm, men det har jag ännu inte utnyttjat. Jag är väldigt nöjd med ljudet som skivspelaren levererar. Jag var Linn LP12-ägare under 20 år, men saknar det inte. En skivspelare med mellanhjul istället för remdrift har en annorlunda presentation av musiken – högre dynamik och större driv. Missförstå mig inte – en LP12:a också låter förnämligt på sitt sätt. Från vänster till höger: strömförsörjning, linjesteg som också fungerar som hörlursförstärkare och phonosteg: Phonosteget är en konstruktion av Shishido som beskrevs i DIY-magasinet Sound Practices nr 11. RIAA-korrektionen sker med induktorer, kondensatorer och motstånd med LCR-kretsar. Rören är 8416 – samma som 6922, fast med 12.6 V glödspänning. Linjesteget/hörlursförstärkaren är en enkel konstruktion med ett par trioder 6J5G kopplade till en utgångstransformator. Volymkontrollen är en spartransformatorer från David Slagle. Jag är väldigt nöjd med ljudet från förförstärkeriet. Här hittade jag rätt på en gång. Effektförstärkarna ser ut så här i närbild: De är 7 W single-end förstärkare med sovjetiska 6S41S-trioder kopplade som katodföljare. Det senare gör att utgångsimpedansen blir mycket låg för att vara en single-end förstärkare. Dessa kan driva knepiga högtalarlaster. Drivrören är 6E5P-I. Efter ett par försök med andra effektförstärkare känns det som jag hittat rätt med dessa. Allt förstärkeri innehåller transformatorer och induktorer från vår nationalstolthet Lundahls transformatorfabrik. Högtalarna ser ut så här: Konstruktionen heter 4Pi och är hämtad från http://www.pispeakers.com/contents.html Wayne som står bakom 4Pi säljer byggsatser för högtalarna, men är mycket generös och skickar ritningar om man ber honom. Det är tur eftersom frakten från USA skulle bli brutalt dyr. Baselementet JBL 2226 tar allt upp till 1000 Hz och hornet B&C DE250 tar resten. Högtalarna är lättdrivna: 1 W in ger 99dB ut. Ljudet är väldigt dynamiskt och kristallklart. Hela anläggningen ger mig mycket glädje och används flitigt.
    26 points
  6. Jag får säga att storleken till trots så gjorde de sig otroligt bra i rummet visuellt. Visst, de är stora men upplevs ändå slanka. Mycket tack vare både färgval och formspråk. Otroligt fina och ett makalöst hantverk i dessa högtalare
    25 points
  7. Hej igen, idag kom min egendesignade bänk från snickaren! Denna gång i valnöt och med Nero Assoluto sten. Storleken är anpassad för Brinkmannen som skall komma om några veckor. Jag kör än så länge med Novibra gummi mellan stålskenorna och graniten. Fötterna är Finite Elemente Cerabase-gillar dom då de är enkla att höjdjustera så allt blir i våg. Detta system är i ständig förändring pga projekt Mandrake som jag kommer återkomma till. Ställde in lite grejer för att spela: Shopper fixad Thorens Td124, HAT ström, emt 997 arm, Koetsu Jade platinum, Consolidated silver SUT, Shindo Monbrisson, Shindo Montrachet, torus trafo, Linn Akkurate Ds, kablar mest Luna...
    25 points
  8. lindome

    En analog utmaning

    Egentligen behöver jag vänta lite till innan montering, men tålamodet är kanske inte vad det borde vara.... Måste ju bara testa att det fungerar. Det mesta är inställt på känsla utan några som helst fakta och siffror just nu.... men det spelar musik Nästan så man blir lite stolt över sig själv. Kombon som spelar är en kombination av produkter från Schweiz(Lenco), Holland(PTP6), Spanien/Danmark(AB-309), Japan(Denon) och sedan balanserat in i mitt svensktillverkade Röcklinger Riaa. Det viktigaste inledningsvis är att se/höra om det finns brum från motor, lager eller mellanhjul. Det visar sig att det är tyst och fint - skönt Nästa steg är att finjustera VTA, azimuth, nåltryck osv. Sedan kanske det kommer testat med annan pickup framöver Premiärvinyl blir Once upon a time in the west eftersom den följt med många ggr genom åren då jag förändrat/bytt något i den analoga kedjan. En riktigt bra inspelning och relativt enkelt att höra skillnader i symbal och röster när man ställer in pickupen.
    24 points
  9. Nu tar jag ett steg till. Tunga lådor levererade efter några motgångar och fel leveranser av komponenter. Efter att under en längre tid läst på utländska forum och diskuterat mina högtalare och även Sf Aida så har de som hört dem tri-ampade tyckt det varit en mycket bra lösning rent musikaliskt för dessa högtalare. Jag är grymt nyfiken på det. Det är trovärdig källor jag haft kontakt med. Eftersom jag gillar Krell FPB mycket så bygger jag vidare på det konceptet. Men visst hade det varit spännande att se vad 6 st Gryphon Mephisto Mono kunde göra också. Hur får man till tri-ampning egentligen? För det första behövs en högtalare som är byggd och utvecklad för detta och det är mina The Sonus faber. Sedan behövs 6 st förstärkardelar som levererar samma nivåer på signalen ut från dem. När jag testade bi-amping för ett år sedan och blev överraskad över den stora positiva effekten så tänkte jag löpa linan ut. Jag har ju letat gamla Krell FPB slutsteg i några år nu. Hunnit bli grundligt blåst och lurad på ett köp från Frankrike och fått renovera de jag köpt i omgångar. Inte helt lätt att få till allt. 350Mc och 400Cx har åkt in och ut på Krell Akuten tills allt funkar som de skall. Så nu är Krell 350 Mc och Krell 400Cx klara så när som på några kontakter på ett kort till på vänster kanal på 400Cx. I slutet av sommaren 2021 hittade jag äntligen den modell jag letat efter hela tiden, men de har inte varit lätt att hitta och ännu svårare att hitta ett bra ex som passade mina förväntningar och trygghetskrav på affären. Det var ett par Krell 450Mcx som skötts ömt av vad jag kunnat få fram i historiken. Mkt fint synbart skick och funktionen var från start bra. Vis av de Krellar jag har så fick säljaren skicka iväg 450Mcx direkt på fullständig service. Mer än 200 kondingar byttes, massa kontakter internt byttes och uppgraderades samt en mängd andra komponenter byttes också. Därefter provkördes stegen med ett par Apogee högtalare, uppmättes och fintrimmades så långt det är rimligt. Jag hoppas nu de skall fungera som jag tror. Krell KCT har bara 2 Cast Out till slutstegen så 400Cx får köras med XLR. Tur jag har ett par bra XLR över och ett par helt ok högtalarkablar också. Det behövs ju 3 par högtalarkablar. Strömkablarna är fast monterade i Krellstegen och rätt långa i dessa slutsteg så den kabeln behöver jag ej köpa till. Kontakterna på 450Mcx ser jag är uppgraderade från orginalkontakterna Jag funderade en del på vilken stärkare som skulle driva vilka frekvenser och med vilka kablar. Här kan man tänka lite olika. Jag satsar på att de bästa kablarna och de förmodat bästa och starkaste stegen får spela diskant och mellanregister. Tror återgivningen vinner mest på det. Kraft nog finns i alla stegen för djup basen och melanbasen. - Krell 450Mcx + Nordost Cast kablar frpn Krell KCT + Nordost Odin Ht-kablar till The Sf. 250Hz - 36000Hz. - Krell 350Mc + Nordost Cast + Nordost Valhalla till de 2 mellanbasarna per kanal från 80 Hz - 250Hz - Krell 400 cx + Nordost Valhalla XLR + Synergistic Research Resolution Reference X-Serie med elektronisk skärm till lägsta oktaverna 18Hz - 80Hz. Den uppmärksamme ser att den röda Cast dioden inte lyser därför att den matas med XLR. Här är den i sammanhanget svagaste länken både vad gäller kablar och förstärkare har jag testat fram innan. Men jag tror det är den bästa kompromissen. Dags att koppla ihop det! De lite bångstyriga nyrenoverade Krellstegen gruffade omkring lite i vardagsrummet och ville inte stå still. Nyfikna på sin nya miljö och nya kompisar. Stå still nu... ... så ja. De får ju plats fint. Nya looken från sweet spot. Looken skall putsas så gott det går, men det får bli en estetisk kompromiss. Det är ju lite ett tokigt projekt detta, men jäkligt kul. Det får precis plats mellan högtalarna. Man kan få in en fot här och där när man skall ratta Lyrec Frida, MSB och Brinkmann Balance. Odin har 2 kontakter i Ht-änden. Den lyckas jag montera rätt ok. Det är 2 bananer där den ena sitter "rätt" och den andra lyckades jag skruva fast i ett hål som den passade i där spaden normalt skall sitta. och den andra kunde jag skruva fast där spaden skall sitta. Där fanns ett hål som den passade i. Perfekt! Det är den kopplingen längst till vänster i bild och den tredje från höger. r. Det var lite trångt att få plats. Valhalla Ht-kabel sitter i mitten och Synergistics stenhårda skitjobbiga kabel att hantera sitter till höger. Förstärkarna till de olika registren blir olika varma. Inte konstigt. Varmast blir 400Cx som spelar djupbas och 350Mc som spelar mellanbas något svalare. Inte alls så lika blir 450Mcx som spelar diskant och mellanregister. Jag skall mäta detta senare för att få en bild av det. Som sagt var så behöver 450Mcx spelas in som om de var nya. Hur låter det från start då? Det var iskalla förstärkare. Ja, man måste nog höra själv vad som hänt. Det är faktiskt en hel del positivt redan från start. Det är en slags självklar pondus, storlek och kraft i hela registret som är ett bra steg upp mot tidigare. Instrument står ut mer själva i ljudbilden. Kontrollen på högtalarens element är klart förbättrad. Separationen är mkt bättre och röster blir mänskliga på ett för mig nytt sätt i mitt system. Rösterna hänger härligt fritt i luften. Den största skillnaden jag direkt uppmärksammade var mellanregistret som fick en annan naknare renare friskare öppnare klang. Jag misstänker att just mellanregistret och diskanten kommer förändras lite med tiden då 450mcx förstärkaren som driver dessa behöver spelas in. Men det är ändå en föraning om vart det är på väg. Det lovar gott tycker jag. Varför all denna kraft? Det är ju overkill. Räknar jag lågt är det minst 1200 watt per kanal i 8Ohm och då är Krells egna spec på slutstegen minst 100watt lägre än de har mätt upp i tex Stereophile. Så sanningen är mer troligt runt 1500watt per kanal. Inte för att all den kraft kommer att användas, men det headroom som skapas gör livet lätt för slutstegen och elementen i högtalaren. Det är 7 element per kanal i The Sonus faber så att mellanregister- och diskant-förstärkaren slipper tampas med feed back från två 10tummre och en 15tummare per kanal gör verkligen nytta och det hörs med en gång. Mellanregistret och diskanten blir mycket mer precist. Jag tror att eftersom det är 7 element per kanal så vinner denna högtalare mycket på just flera slutsteg. Dan D'Agostino, som konstruerat dessa Krell FPB produkter, menar att när man spelar så starkt man någonsin kommer att göra så är det bra att förstärkarna max går på 10% av sin maxeffekt. Då blir det ordning på musiken. Jag gissar att jag kommer kunna uppfylla Dan's önskan. Det var en inledning och första intryck på detta. Under inspelningsperioden får jag anledning att återkomma om hur musikåtergivningen utvecklas.
    24 points
  10. Jag (Ulrik) och Anders bestämde oss ganska sent för att åka till München detta år. Efter ett par år utan mässa så blev det faktiskt av 2022. Lite färre utställare än vanligt, men på det stora hela är det fortfarande väldigt stort och mycket att titta på. Mer om det senare. En stor anledning att åka på dessa event är den sociala biten, träffa lite bekanta, snacka skit och framför allt äta det bayerska köket Vi landade torsdag eftermiddag och efter snabb taxifärd in till Schwabing, lämna väska på hotell var det dags att checka in på Görreshof. https://www.goerreshof.de/ Man tar naturligtvis seden dit man kommer och här levereras det med råge!!
    23 points
  11. Jag fick möjlighet att vara med 2 dagar när Marten spelade in musik. Det rörde sig om två första klassens jazzmusiker från den gamla goda tiden. En hade med en skönsjungande dotter. Det var också en svensk ung stråkkvartett och en gediget kunnig och erfaren svensk pianist med fingra snabba som Oscar Petersens... och en basviolinist och tillika studiotekniker och microfonkonstruktör. De numera gamla, urgamla, men mycket spänstiga och vitala musikerna Chuck Israels på ståbas och trummisen Jimmy Madison glänste ikapp i studion. Ingen gammal såsighet så långt ögat nådde. Lite rynkor kanske men det var allt. Jimmy Chuck Chuck stod för arrangemanget och han hade med sin dotter som är sångerska och hon arrangerar och undervisar i musik. Samspelet och samarbetet mellan ffa Chuck och Jimmy var nästan telepatisk. De kunde varandra så bra att ord var överflödiga. Makalöst att se på hur de skapade musiken när de repade och spelade in. Minsta vink eller uttryck snappades upp av Jimmy som levererade 100%. Chuck hade en vision om spela jazz med en stråkkvartett. Det kan vara svårt erftersom stråkkvartetter mest kan klassisk musik. Chuck fick verkligen trimma in nyanser och betoningen i deras spel för att det skulle svänga som han ville. Det var imponerande att se och höra hur han gick tillväga för att de skulle förstå hans intensioner. När de repade vissa avsnitt med små nyansskillnader i anslag och avslut av tonern blev upplevelsen helt olika trots dessa små små skillnader. Chucks ideer funkade och det svängde som tusan där inne i studion. Jag fick tillfälle att hör hela processen i repandet och alla de tagningar som gjordes på flera låtar. Det var mycket intressant och lärorikt att se dessa mästare jobba. Inte minst var det en stor musikupplevelse. Att få tillfälle att prata och umgås med dem var också mycket roligt. Chuck Israels är en vig, kvick och sylvass 85 åring och Jimmy Madison en smidig bergsklättrande och skidåkande 75 åring. Nämn några dessa båda inte spelat med... Jimmy Madison ansågs vara ett musikaliskt underbarn när han växte upp han har spelat med James Brown, Chet Baker, Nina Simone och många fler. Chuck Israels fick väl sitt stora genomslag i Bill Evans Trio på 60 talet, men spelade med Billie Holiday, Benny Goodman, Coleman Hawkins, John Coltrane, Stan Getz och Herbie Hancock mfl. Så man fick lite sköna vibbar och kände historiens vingslag i studion. Chuck drog till med lite referenser under inspelningen för att belysa något han ville uppnå. Att pianisten Tommy Kotter inte hade en spelstil som Bill Evans blev tydligt. Chucks sjungande dotter Jessica Israels var med och stöttade pappas ideer och formade också resultatet med diverse instick och goda ideer, förutom sin egen sång på vissa låtar. Den svenska pianisten Tommy Kotter fick kämpa hårt med Chucks mycket precisa instruktioner. Spelstilen passade inte det Chuck ville åstadkomma. Massa Anekdoter om pianister i New York som spelar på samma sätt och Chuck fattar inte varför. Men till slut fick Kotter till det och Chuck blev nöjd. Stråkvartetten som kallar sig Stråkkvarteret fick enormt mycket beröm av Chuck. Han berättade för mig hur svårt det är för stråkkvartetter att spela som han vill och att Stråkkvarteret var bland de bästa han jobbat med. Han bestämde efter inspelningen att han skulle komma tillbaka och göra mer musik med denna stråkkvartett. Han var nöjd. I kvartetten ingår Amelie Evmark Violin 1, Emelie Molander violin 2, Alma Möller Viola och Maja Molander Cello. De var som en enda varelse när de spelade. Mycket duktiga. När vi snackade lite musik och jag nämnde Shostakovich 2a Cellokonsert som en av mina favoriter fick jag medhåll och vipps fick jag höra en bit på den... så grymt kul att kunna spela så. Jag var impad och knäsvag. Chuck hade hört talas om en svensk kvinna, Elinore Morris, som är instrumentmakare som lyckats bygga några extremt bra ståbasar. Han fick låna en till denna inspelning och blev överlycklig. Han beskrev det nästa som att han blev kär. Han hade nästan aldrig spelat på en som gav sådan bra klang sa han. Han har två ståbasar hemma och tänkte försöka få tag i en som denna. Snacka om framtidsvisioner hos en 85 åring. Fantastiskt. Jimmy Madison var mycket social och ville gärna berätta om allt möjligt. Ffa snackade vi om skidåkning och lockade varandra med olika bra platser att åka till. Det blev också en del dramatisk berättelser om hans ibland ganska farliga äventyr till världens högsta bergstoppar. Det var frostskador och andra händelser som en mamma inte vill veta om. Jimmy var den mer yvige och coola killen och Chuck ordningsmannen verkade det som. Jimmy's mycket väl reparerade cymbalfodral är sedan 1973!!! Cool gubbe! Mellan tagningarna var det en tur ut till kontrollrummet för att höra på resultatet. Sedan eventuella justeringar av mikrofoner eller nivåer och konstruktivt gnäll på hur man själv och andra presterat. Kaffe och bulle blev det när folk började bli ofokuserade, men det gällde inte Chuck. Han hade en örns fokus hela tiden. 100% närvarande tills han somnade vid bordet på Jazzklubben på kvällen när allt var klart. Stråkkvarteret var tagna och lite stela av Chuck och Jimmy's närvaro i början, men lyckades efter hand ta sig ton på mer än ett sätt för att förbättra resultatet. Särskilt när de märkte att Chuck responderade positivt på deras synpunkter, såg jag hur de växte och slappnade av. De är begåvade heltidsmusiker, men att prestera på hög nivå med världsartister pirrar lite så klart. Något jag såg och pratade med dem om var att de från början satt stilla när de spelade, men i slutet jazzade de med i hela kroppsspråket under inspelningen. Chuck lämnade ofta sin ståbas för att med olika fysiska uttryck beskriva den känsla han ville att det skulle spela med. Det lättade nog på pressen och stämningen eller så var det bara det att de tillslut fick rätt känsla för jazzens gung. Det var en tydlig utveckling hos dem som jag såg och hörde. Chuck berömde dem ju seden och det var inte av artighet. Det skall bli en skiva till pga av att de funkade så bra ihop. Jimmy tyckte inte han fick tillräckligt mycket utrymme i ljudbilden och sa surt till Chuck: " Chuck! Have I travelled all the way to Sweden for this? You can't hear me in the recording!!!" Jimmy fick rätt. Han fick höras mer. De vred upp hans kanal. Något som diskuterades mycket var de komplexa partierna där det var svårt för ffa stråkkvartetten och pianisten att hitta samma tajming och rätt rytm. Det blev nästan alltid så att rytmikens mästare Jimmy fick underlätta detta genom delikata inspel och tappanden på sitt trumset. Små skillnader i hur han hanterade detta gjorde underverk och även som åhörare föll allt på plats. Det lät bättre och mer medryckande. Det är svårt som amatör att ens inse vidden av deras förmågor. Jag kan höra när det stämmer och blir rätt, men att använda den musikaliska verktygslådan som dessa båda herrar gjorde var ren magi faktiskt. Det var oerhört lärorikt, intressant och fantastiskt att få denna inblick när det skapas musik på detta sätt. Det är en synnerligen välplanerad process, men då med ett stort kreativt och skapande utrymme för att nå dit. Chuck har sin vision, men han kan bara skapa den med andra och får då ge allt för att de skall förstå och han får ibland anpassa sig och sin ide för att nå dit. Resultatet är hela gruppens. Peter Axelsson ansvarade för inspelningen. Han har konstruerat en mycket bra mikrofon för just ståbasar. Chuck har fått denna modell namngiven efter sig och spelar så klart med den, Den är uppskattad bland musiker på ståbas. Att gå ut med dess gubbar på Jazzklubb när allt var klart var också rätt coolt. Där spelades det många låtar av Coltrane. Gissa om Chuck och Jimmy hade synpunkter. Subtila men tydliga. De har ju spelat med John Coltrane... De flyttade sig längre bort i lokalen efter ett tag. Det saknades känsla och finess var nog omdömet. De rev bara av det för lätt hörde jag Chuck säga... Jag förstår vad de menade, men tyckte ändå det var bra, det tyckte inte Jimmy och Chuck om man får tro ansiktsuttrycken. Men de hade ju också varit igång i 18 timmar vid det laget... och vid den åldern... lite trött blick är nog helt ok då. De gick innan det var klart. Dagen efter satte Chuck sig på ett plan till Sibeliusakademin i Helsingfors för att undervisa några dagar. Han hade också tankarna på en ny ståbas.
    23 points
  12. ishoot

    Hemma hos Ishoot

    Precis som några av er redan gissat så blev det till slut en Accuphase E-800 En lång resa är nu klar. En stabil pjäs på 36kg som kräver sin plats, en plats jag mer än gärna låter den ta. Mycket intryck att ta in än så länge men den tiden jag har haft förstärkaren så kan jag säga att den spelar enormt stort, luftigt med grym botten och helt oansträngt iaf på mina lyssningsvolymer. Jag har ett rum på 39kvm med stora öppningar till andra delar av huset och den har inga problem med att fylla hela rummet och närliggande rum med välljud. Om jag skulle välja ut en enskild parameter som sticker ut lite extra så måste det vara den totala närvaron i musiken, den är stundtals kuslig. Man åker helt och hållet med in i musiken och alla känselspröt är på helspänn. Njutbart till max! Jag inser väl också att jag får se över min nuvarande bänk den står på nu och försöka rita en ny möbel så att förstärkaren och skivspelaren får en riktigt värdig plats i rummet. Det tog lång tid men äntligen är den här. Är mycket nöjd
    23 points
  13. Daniel

    Hemma hos Daniel

    Anledningen till hela den här spacklingsövningen var att ge YG mer plats att andas. Med den förra centrumpunkten kunde jag inte få ut mer bredd. Vänster högtalare vill inte bo närmare fönstret, snarare tvärtom Fönstret ger reflexer, men viktigast är att det äter energi. Så vänster högtalare upplevs lite kallare i mellanbasen. Bredden är viktig för precis på samma sätt som att det ibland klan uppstå ett ”hål i mitten” om högtalarna står för brett, kan det i ett stort system med stora högtalare och stora förstärkare bli alldeles för trångt på scenen. Musikerna får inte plats och rummet blir rörigt. Med förra positionen blev scenen något hopklämd när jag till exempel spelade Pierre Monteux Enigma variationer på realistisk konserthus-nivå. Jag vet att den inspelningen har enormt mycket luft, precision och energi. Nu har jag fått ut bredden mellan högtalarna ca 30 cm till, vilket inte bara ger plats åt London symfonikerna, utan också ger mullret från tunnelbanan mer plats rent fysiskt. :-) Scenen blev jättebra och den tonala balansen jämnare, mer tryck i mellanbasen och en bättre trycksättning av rummet där det spelar ut riktigt fint. Sammanfattningsvis, ett lite bökigt projekt som har dragit ut på tiden, men väl värt det. Nu låter det riktigt härligt och realistiskt.
    23 points
  14. Daniel

    Hemma hos Daniel

    På plats i bänken. Jag är över förväntan glad över hur odominant en så dominant pjäs tog plats i bänken.
    23 points
  15. Idag brände det till. Ett telefonsamtal efter två månaders väntan och idag kom leveransen. Men var fan skall jag placera den. 26 grader kl 18:00, vindstilla, 20 grader i havet... Den får bli kvar i lådan i väntan på bättre hifi-väder... Ett kvällsdopp känns mer korrekt en kväll som detta. Fortsättning följer när högsommaren pausar lite.
    23 points
  16. Visst går det att snacka om HiFi och det är kul. Men allt handlar om hur det låter tycker jag, så därför blev det en heldag för att åk runt och samla ihop några olika streaminglösningar. Jag vill får reda på hur det skiljer sig åt och hur det kan låta när vi kommer upp en bit på streaming-stegen. Är det något jag gillar eller inte? Det kommer nog den närmaste veckan att avgöra. Jag går in i detta med inställning som @ishoot var inne på. Så tänker jag också. Vi kommer att ha 4 streaminglösningar med lite olika nätverkswitchar. Nätverkswitch: 1- English Electric - 8Switch 2- Nätverkswitch SOtM-Audio sNH-10G och SOtM-Audio sPS-500 PSU 3- Innuos - PhoenixNET - Nätverkswitch Streaminglösningar: 1- Bluesound Node. 2- Innous Statement 3- dCS Bartók 4- Auralic Aries G2.1 Streamer + Auralic Sirius G2.1 UP-Sampler Vi tänkte blanda och ge lite för att se vad olika prylar gör. Börjar i morgon. Nu står de och värmer upp. Det behövs visst, säger alla vi talat med. Lite bilder för att komma i stämning... l Innous Statement landar här i morgon.
    22 points
  17. Bredvid Ypsilon så har det alltid funnits en annan tillverkare som också tilltalat mig väldigt mycket, vilka om möjligt kändes ännu mera "utom räckhåll" dock. Med sitt lite karaktäristiska utseende som verkligen sticker ut på alla sätt så har de ALLTID imponerat vid de tillfällen jag haft förmånen att få lyssna till deras produkter. Ibland känner jag nästan att jag kanske studerat @Perfect sense produktlista lite för väl, men att gått ifrån att jag knappt kände till ett enda märke han representerade så har jag genom åren lärt mig uppskatta många av dem och bygga ett förtroende för dessa produkter. Extra kul kände jag för ett tag sedan när jag blev väldigt nyfiken på en tillverkare som han sedan kort därefter tog in utan att jag ens pratat med honom om det. Det måste ändå tyda på exceptionellt bra smak från någons sida... Nu är det ju dock inte denna tillverkare (Pilium) som det här ska handla om utan en annan gammal favorit, nämligen Absolare! Jag minns faktiskt inte första gången jag hörde dem, om det var på HEM mässan tillsammans med Kaiser högtalarna eller om det var hos just @Perfect sense vid något annat tillfälle, hur som helst så har de alltid känts som någon ouppnåelig dröm mer än att jag tänkt att "en sådan ska jag ha någon dag". Egentligen så ställer en Absolare förstärkare till det ganska rejält för mig, den är nämligen så stor så den får inte plats!!! Jag blir tvungen att frångå mina principer om att ha saker och ting dolda, men det räcker inte bara med det utan den får ju inte plats på bänken ens, den hänger i luften! Jag behöver dessutom dra ut bänken en bra bit från väggen för att kablarna ska få plats. 67 cm djup ÄR inget bra format på en förstärkare. Allt ifrån utseendet i sig till den synliga och långt ifrån optimala placeringen har såklart behövts lyftas med inrednings ansvarige här hemma. Jag ska väl inte citera allt som sades då detta är ett publikt och anständigt forum, men jag tog hur som helst till världens bästa trick - jag började spela musik... Helt plötsligt så var det inte längre bara jag som stod där med ett stort flin, hon utbrast direkt och jag citerar... - "jag hör ju hur BRA det låter!" och lite senare... - "det känns som det är LIVE, som att musikerna verkligen står där framför oss i rummet!" Det behövdes inte sägas så mycket mer efter det. Det är väl lite så jag känner också. Ypsilon Phaethon var fantastisk, inget snack om den saken och det var ett väldigt svårt beslut att göra mig av med den, men jag vet att den har fått komma till ett nytt fint hem till någon som uppskattar den. Men hur bra Ypsilon Phaethon än må vara, så är Absolare Integrated Signature v2 i en annan klass. Rent pengamässigt så skiljer det också en hel del ska sägas, det är helt enkelt inte två produkter som utvärderas eller ställs mot varandra. Nu ska jag fortsätta att njuta av musiken här...
    22 points
  18. Apexorca

    Hemma hos Perfect Sense

    En Stockholms resa för musik och hifi fick denna gång även innehålla ett besök hos @Perfect sense. Jag har varit där tidigare. Det finns jättemycket intressant hos Perfect Sense. Ansuz fötter med en mkt hög prislapp... Jag fick för ca ett år sedan höra på en Stenheim Alumine Five med Krell FPB och Krell KCT och det var ett system som bet sig fast i mig mer än vanligt. Därför var det kul att få höra på på en Stenheim Alumine Three hos Perfect Sense nu. Det var längesedan jag fick en sådan ögonöppnare med en ny högtalare. Fink Team WM-4 var senast jag blev starkt tagen av en högtalare som är ny för mig. Stenheim Alumine Three gav mig en återgivning som jag inte kommer glömma. Det var precis i min smak. De rullade av neråt vid 32Hz och i detta stora rum blev det mkt tomt under dessa frekvenser, men annars var det faktisk grymt bra. Det gick rätt in i mitt musikhjärta. Rätt typ av varm, klar, luftig återgivning som berör mig. Kraft och dynamik, ordning och reda i stökiga partier. Vad jag än lät de tampas med var det en härlig återgivning. Man kunde trycka på när det behövdes och spela smått, skirt och mjuk nät det var gles och snäll musik. Jag var kort sagt mycket imponerad. Detta märke kommer jag följa upp. Högtalarlådan är i Aluminium. Basreflex framåt längs golvet som på mina egna högtalare. Så klart är det mer än en högtalare i ett system. Allt ingår i upplevelsen, Ström, rum, kablar, fötter förstärkeri och signalkälla. Förstärkeriet är en liten nätt integrerad förstärkare från Grekiska Pilium. De värdesätter mycket ström. Dubbla strömkablar och 2 strömbrytare. Pilium går inte av för hackor heller. Total kontroll på högtalaren i stökig musik på stark volym. Mycket bra gjort. Kombinationen med Stenheim måste varit mycket bra faktiskt. Signalkälla var streaming via DAC från APL. Det är visst @Perfect sense's favorit. Fattar. Sedan bar vi/ @Perfect sense fram Rockport Atria. De hade en lite kallare presentation i hela registret och i jämförelse med Stenheim en mer betonad diskant. Perspektivet var mycket bra. Några timmar var vi där och det var en mycket trevlig och välljudande stund. Dessa Stenheims musikpresentation kommer tillhöra en av mina stora viktiga musikminnen från Hifi. Jag kan nog knö in dem bland mina 5 i topp märken på högtalare.
    22 points
  19. musicus

    Musicus stereo...

    Oppsettet hadde vokst seg ut av racket, ingen nye komponenter men nytt å större rack! Quadraspire Acryl Ref L Ikke minst tror jeg acryl er ett bedre underlag enn glass, kanskje en lydmessig gevinst også... mvh
    22 points
  20. Peo

    Peo's prylar

    Jag tänkte göra en kort sammanfattning av det gångna året. Det har inte varit några stora förändringar i anläggningen sen sist, men det har faktiskt blivit ett nytt RIAA-steg. Mitt älskade Whest PS.30RDT SE har otippat ersatts av ett annat RIAA, det blev ett Whest PS.40RDT SE istället. Bra blev ännu bättre, Whest's utveckling går verkligen framåt och det med rejäla steg. Whest har med PS.40RDT SE flyttat fram gränserna ytterligare och faktiskt lyckats göra ett förb____t. bra RIAA ännu bättre. En uppsättning (8 st) IsoAcoustics Iso-Puck Mini införskaffades för att se om den typen av fötter gör samma nytta under apparaterna som under högtalarna. För att göra en lång historia kort. Störst skillnad i anläggningen gjorde de under min Nordost Thor, något jag har väldigt svårt att förklara, men det blev tveklös en förändring till det bättre. Försteget påverkades minimalt, RIAA-steget påverkas, men i förhållande till originaltassarna är skillnaden väldigt liten. Mest nytta gjorde de faktiskt under 3D-skrivaren och i stort sätt alla "ringningar" försvann. Utan -> Med Iso-Puck Mini Innehållet på Euphonia har förändrats med tiden och den relativt strikta hifi/musik-linjen som var ett signum förr har sakta suddats ut. I dag handlar trådarna om allt möjligt från mat, dryck och datorbyggen till kaffekokare och därför kan jag väl med gott samvete blanda in lite 3D- printing också. Det går faktiskt att göra mycket användbara prylar (även hifi-relaterade) med en 3D-printer och här kommer några av mina alster. För att inte robotdammsugaren ska våldföra sig på mina högtalarkablar har de fått en upphöjd position. En 3D-printad "bro" går från slutsteget och fram till respektive högtalare. Eftersom de nätkablar som jag har fastnat för är både styva och tunga behövs en mekanisk avlastning vid IEC-brunnen. Det finns att köpa liknande stöd från t.ex. Furutech, men då till en helt annan prislapp. Min skivspelare är flytande upphängd och kabeln från tonarmen påverkar upphängningen i den hörnan, inte mycket, men..... Ett motsvarande stöd anpassat för den kabeln löser det "problemet". Sista varvet läggs på foten till en kabelavlastare. Mina undersökningar av hur nätkvaliteten förändras under dygnet och året och i vilken omfattning den påverkar ljudet (hos mig) fortsätter oförtrutet. Jag har förstått att vissa önskar ett enkelt och kortfattat facit i ämnet, men något sådant blir det inte från mig eftersom min uppfattning är att ingen anläggning (inkl. sin nätmatning) är den andra lik och därför finns det heller ingen mirakelmedicin som fungerar för alla. Jag har i dagsläget samlat på mig några månaders mätvärden av nätets spänning, frekvens, THD och förekomsten av övertonerna 2-20, men det är för tidigt att dra några större slutsatser ännu. Vid (nästan) varje lyssningstillfälle för jag en enkel form av dagbok över hur jag upplever ljudet och i efterhand jämför jag mina anteckningarna med mätvärdena för den aktuella tiden. Det enda jag kan säga så här långt är att min dagsform oftast spelar större roll än nätets (utifrån de parametrar som jag loggar), men ett av få samstämmiga tillfällen är förekomsten av jämna övertoner och 0,5-0,6% av t.ex. 4:e och/eller 6:e överton tycks påverka betydligt mer än 1,5-2% av de udda. Min dedicerade Hifi-matning har kompletterats med kontinuerlig mätning/loggning av spänning, ström, aktiv effekt, reaktiv effekt, skenbar effekt och effektfaktorn. En sak som jag har konstaterat tack vare denna mätning är att anläggningen drar betydligt mer dynamisk effekt från nätet än vad jag tidigare trodde, mina tidigare mätningar har troligtvis varit alldeles för medelvärdesbildade för att avslöja detta fenomen. En helt vanlig kväll med musiklyssning på "normal" lyssningsvolym (för en som bor i lägenhet (och är nykter)) genererar momentanvärden på >1100 W från nätet. Bilden nedan visar effektförbrukningen (aktiv effekt i W) för RIAA + för- och slutsteg under ett dygn. OBS! Grafen visar ljudanläggningens förbrukning från nätet, inte utmatad effekt till högtalarna. Jag startade upp förstärkaren från standby vid lunch, spelade lite svagt under eftermiddagen och satte mig för att lyssna på skivor vid 18-tiden. Spelningen pågick fram till 23 när det var dags för sängen. De nya mätningarna har gett mig en ny infallsvinkel i frågan varför resultatet alltid blev som det blev när jag har försökt kompensera en svag nät- matning med passiva strömrenare. Jag ska inte fördjupa mig i detta här och nu, det är definitivt överkurs. 2020 har varit ett socialt avslaget år för min del och mycket av "överskottstiden" har använts till musiklyssning. Det har inte blivit så mycket nya skivor som vanligt, jag har istället botaniserat i min skivsamling och lyssnat på många gamla höjdarskivor som redan fanns i samlingen. Det är så mycket musik som jag inte har hunnit med att spela efter de senaste årens uppgraderingar och jag bara sitter här med ett fånigt leende på läpparna och njuter. Jag är supernöjd med ljudet. Ha nu ett gott 2021 och var rädda om er. /PEO
    22 points
  21. AlfaGTV

    Mickes Musikrum

    Nåväl, lika bra att dra plåstret! Jag har ju ifrågasatt @bigblue mentala hälsa, men vem är jag att ifrågasätta? Den gode mannen har nämligen spelat en roll i denna rockad! Jag älskar skivspelare! Det har ni kanske uppfattat tidigare, men nu har det antagit oanade proportioner. Hur go än min Nagra var så fick den inte så mycket speltid och jag har ju tidigare också deklamerat hur små skillnader jag uppfattar mellan olika digitala lösningar. Men, en skivspelare till finns det alltid plats för: Visst är det en Brinkmann Bardo med 10.0-armen. En bit bort befinner sig också RöNt II så i praktiken har gått från ett rör i anläggningen till 3st! 😉 Efter lite inkörning och fintrim av inställningarna så låter det nu riktigt, riktigt trevligt! Brinkmann Pi som sitter monterad är dock inte min, den är lånad av @Daniel för provsmakning. Och det smakar riktigt bra!
    21 points
  22. octavia rs

    Hemma hos Octavia rs

    Röjt upp och städat av så nu syns de hur resultatet blev. Var diskussioner fram och tillbaka hur panelen skulle sitta, hur mycket osv. osv. men jag (vi) är nöjda med resultatet.
    21 points
  23. musicus

    Musicus stereo...

    Livet skiftfligt, nån ting tar slut å annat börjar! Nu er en Wilson Benesch period över å man glider in i en Italiensk med Franco Serblin Accordo, redan vid första uppkoppling hör man att det her er nått eget, nått vackert...en relation mvh
    21 points
  24. Apexorca

    Hemma hos Daniel

    Jag hade ärende till Stockholm och fick i samband med detta möjlighet att lyssna på en av mina absoluta favoriter till förstärkare. En våt dröm sedan många år. Trumvirvel... Gryphon Mmmmmeeephisto. Att denna best dessutom är införlivad i ett supertrimmat system hos @Daniel gör saken än mer spektakulär ur ett musikåtergivningsperspektiv. Jag har hört @Daniel's Aestetixförstärkeri och Gryphon Essence. De lät jättebra. Med Mephisto är det en annan nivå. YG Sonja 2.2i är en högtalare som är duktig på att visa vad olika prylar i ett system gör. Inte för att det saknades kontroll på ljudet innan, men i jämförelse är det förbättrat. Basen gräver mkt djupt och med full kontroll, struktur och karaktär på instrumentet/ljudet. Det startar där det startar och slutat där det slutar. Bas där det är bas helt enkelt. Kontrollen finns uppåt i hela registret och märks även i de översta frekvenserna. Det är en renhet och skärpa i ljudet som samtidigt är mjukt i toppen. Det som i mina öron är mest utmärkande positivt är nog renheten och kontrollen som aldrig tappar taget. Basen kan nog vara bland den renaste och mest kontrollerade jag hört. Det finns system som spelar mer bas men knappast renare. Man kan se in i musiken, vandra runt bland instrumenten och precis avgöra allt som händer. Takt och tajming är unikt bra vilket skapar spelglädje och intresse att lyssna mer och mer. Man skulle kanske kunna tro att systemets höga upplösning och snabbhet skulle göra att man blir lyssningstrött, men inte alls. En svår utmaning för många system är 80-talls musik. De är ofta hårda ljud uppåt i frekvens, men detta system gör det inte tröttande för öronen som i andra system. Även efter en helkväll med musik känns öronen redo för ett pass till. Mephisto är så undangömd som den kan bli. (Bra WAF!) Svårt att få med den på bild pga det. Föreslog att vi kunde ha en kanna te som håller sig varm hela kvällen på bänkens håliga mitt. Essence försteget i mitten omgiven av Balance och diverse av Brinkmanns nätdelar. Ett Test mellan 2 olika skivspelare blev det också Brinkmann Balance med 12 tum-armen och en liten Lyra Atlas Lambda mot SME 12A med SME 309 och med Brinkmann Pi puppa. Båda låter bra men olika. Brinkmann mycket större med mer avstånd mellan sångare och olika instrument, dessutom med en djupare karaktär i alla ljud. Dean Martin fick mer brösttoner, lät större och stack ut mer i ljudbilden hos Brinkmann än med SME där han lät mer nasal, mindre och ljusare i rösten. SME blev mer lättviktad. Gissar att SME uppsättningen var ca 1/3 i pris mot Brinkmann Balance riggen, så klart är det inte konstigt att det var skillnader. Om man är på det humöret och mest är intresserad av hur det låter... så låter Balance bättre. SME-riggen var en Aston Martin som fräser runt på engelska landsbygden. Ena handen på ratten och med en ny kärlek i passagerarsätet en fin vårkväll , komfortabelt och knarrande lädersäten. Angenämt avspänt. Balance-riggen är en Porsche 911 GT2 RS med fyrpunktsbälten i de skålade racingstolarna som är i kolfiber. Med kartläsare, båda händerna på ratten och i full fart på väg uppför Pikes Peak ger det ståpälls och rysningar hela vägen upp till toppen. Vi fick verkligen höra vad systemet och Gryphon gick för och det saknas inte musik att njuta av. Självklart blev det lite diskussioner kring utrustning... Bigblue intresserar sig för Nordost QKore... ... Karl och Daniel hjälper till att odla detta intresse med kunskaper om hur - var - varför. Långt senare när drickat var slut och vi druckit upp alla slattar, blev det Taxi till Hotellet. Sammanfattningsvis så får jag säga att det låter otroligt bra hos @Daniel YG med sin enorma precision är en mycket bra match med Brinkmann Balance stora luftig presentation och med stor tung botten. Denna botten hanteras ypperligt av Mephisto som visar hela denna botten för YG. Kablaget och QRT går inte att snacka bort och det är ju en nivå som få har möjlighet lyssna till. Kablaget är på Nordost-stegens topp.
    21 points
  25. musicus

    Musicus stereo...

    Nu har har man värt på plats några dagar i nya lägenheten, i nya staden i det nya livet...men livet handlar ju om mer enn bara ljud og och musik... På en klippa i Bohuslän en söndag i Augusti, en ny epok tar vid!! mvh
    21 points
  26. Hej alla! Tomas heter jag och är ny på detta forum(tänkte lägga in en presentation vid tillfälle. Är just nu mitt i husbyte/flytt). Dock är jag inte nyfrälst och hängde en hel del på hififorum för många år sedan. Jag är nog hårdkokt audiofil. audio = ”jag hör” eller enkelt, ljud fili = ”kärlek, vänskap; dragning till” jag har ALLTID älskat ljud och teknik. Missförstå mig inte. Jag älskar även musik, nästintill lika mycket. Vilket gjorde mitt val att bli ljudtekniker framför musiker naturligt. När t.ex min fru lyssnar på musik lyssnar hon på texten(om sång finnes) medan jag sällan hör ett enda ord. Jag har alltid uppskattat sång som ett instrument. Älskar sång lika mycket, men utifrån olika perspektiv. När frugan lyssnar på instrument hör hon skalor, takter och uttryck. Jag hör ljud, klang, akustik och mixning etc. och stör mig inte så mycket på musikaliska felaktigheter men däremot om t.ex gitarren, rösten eller mixen är sunkig, vilket hon inte bryr sig om. Men vi förenas i känslan som musiken/musikern förmedlar. Så denna hobby är som klippt och skuren för mig. Speciellt då jag särskilt uppskattar en sjyst livespelning. Tyvärr så misshandlar många tekniker ljudet vid många spelningar vilket dödar spelningen för mig. Med en riktigt bra musikförmedlare kan jag istället njuta lite ”live” hemma i lugn och ro. i kölvattnet av det blir det en hel del mer och mindre dyr elektronik vilket jag inte för mitt liv kan förstå varför man skulle skämmas för, tvärtom. Jag har slitit som ett djur för att jobba ihop pengar. Jobbat hårt med efterforskningar och lyssningar för att pussla ihop ett system jag är nöjd med. Åkt runt halva Sverige, ner till danmark och tyskland och hämtat grejer. Tack för ett fantastiskt forum❣️
    21 points
  27. Audionet

    Audionet...

    Efter 18år i samma rum är det dags att sätta tänderna i ett nytt projekt. Att leva med sitt rum under lång tid gör att man lär sig hur det uppför sig. Det är med stor nyfikenhet och en del skräck som jag står på tröskeln och försöker skapa mig en bild av mitt nya rum. Jag skall nu för första gången in i ett rum som består av betong i alla vädersträck. Hur kommer det att uppföra sig? Genom åren har jag varit sparsam med byte av hårdvara. Jag försöker jobba med det jag har och forma ett ljud som gör mig nyfiken på mer musik. Det innebär för min del att jag har förändrats i mitt lyssnande i takt med mina referenser har utökats. Mina prioriteringar har gått från attack och driv till klang och tajming. Båda sätten att uppleva musiken har varit rätt för mig. Börjar med en bild från 2015. Mina älskade Acapella Violon MKIII som jag levde med i många år och som jag aldrig trodde att jag skulle sälja. Just denna dag den bilden är tagen så drevs de med en modifierad Exposure integrerad förstärkare, dCS Scarlatti, Bergmann Magne samt Audio Research PH7. Exposure förstärkaren var fruktansvärt rolig tillsammans med Acapella. Kanske inte den bästa uppsättningen jag hade rent hifi-mässigt, men absolut den roligaste just då.
    20 points
  28. AlfaGTV

    Mickes Musikrum

    I Mickes Musikrum är det för närvarande tyst? Jag hoppas det iaf., för jag är inte hemma! Men jag ska avslöja för er vad som just nu intagit högtalartronen(rna)! Efter några veckor med NS-1000M lär man sig uppskatta andra saker än de Wilson gör bäst. Sophia sjunger vackert och homogent och riskerar inte alls att bli avpoletterade men det vore fel att hävda att de är kompletta och utan skönhetsfläckar. Det avslöjade ju mässan i Stockholm förra helgen om inte annat! Men faktum är att herrn i huset hoppade i bilen för en senvinter-tur till nordligare breddgrader, redan i veckan innan mässan! Och vad hittar man väl där? Så där ja, då är man uppe på 14" i basen! Varför vill jag prova nåt sånt här då? Jo, min vän Jojje66 har ju impregnerat mig med härliga basgångar och ett underbart tryck från hans JBL, dock en större och exklusivare modell, JBL 250Ti Jubilee. Men, hittade jag då detta i dessa mindre syskon? Ja, de delar elementbestyckning bortsett från att en 8"-kompletterar i nedre mellan och övre bas. Däremot är lådorna i 250Ti Jubilee en betydligt rejälare konstruktion och delningsfiltret avsevärt mera påkostat, om än båda signerats av Greg Timbers. De är i ett strålande skick och basarna har kantats om av kompetenta hantverkare så det syns inte ens att de renoverats. Däremot behöver nog delningsfiltren ses över, med sina snart 40 år gamla elektrolyter och vipporna för dämpning av diskant/mid trilskas ibland. Men, efter att de spelat i några dagar tyckte jag att de "lossnade" och började spela ut på ett trevligt sätt. De är både allätare och konnässörer när det gäller musikdieten, många saker får en helt annan karaktär än jag är van vid och vissa grejer driver lyssnaren till att bara vilja ha mer, mer och lite mer! För att vara helt ärlig så får de storstryk i de övre registren av många andra men det finns få av dessa högtalare som återger ståbas, kicktrummor, pukor och elektrisk bas och liknande på ett så fysiskt, ärligt och realistiskt sätt! Jag behöver knappast antyda hur kul min favvogenre dynamisk electronica och psy-trance funkar va? Infected Mushroom, anyone? En viktig ingrediens är givetvis JBL LE14-1 med sina groteska magneter! (lånat en bild av deerhunt på hififorum) För kalenderbitaren:
    20 points
  29. Angående leveranser... Fick ett samtal från Lennart på HembioConsult i Stenkullen. - Du kan komma i eftermiddag!!! Oväntad snabb leverans i dessa tider. Av vadå? Få butiker kan dema både tex dCS och MSB side by side i samma system. Det är kul övning. Dessa båda giganter är i toppklass men ändå tydligt olika. Smaken får avgöra. Dessutom har de börjat att sälja Antipodes streamers/musikserver. Eftersom jag till slut bestämde mig för en MSB DAC och musikserver Antipodes K50 passade det bra. De hade precis själva fått sin första Antipodes k50 som stod och brändes in i detta system. Efter en kaffe och en demo med välljud blir det lådor att bära. Tur de har hiss i Stenkullen. Det blev en hög.
    20 points
  30. Audionet

    Audionet...

    Äntligen så spelar det! Jag har aldrig haft så lite problem vid en uppstart. Körde en koll på hunecke.de och fick ut lite kordinator att starta med. Placera högtalarna, i med kablarna, placera fåtöljen, sedan var det dags för power on. Kan varit att jag var svältfödd på musik, men rackarns vad bra det blev. Jag var helt inställd på att basen skulle bli något som skulle tämjas, men icke. Efter en stunds lyssnande så började jag dock höra tillkortakommande. Basen rullar av tidigt, det saknas botten. Det är lite stökigt på grund av för mycket efterklang. Saknar lite värme i klangen. Det blir till att flytta lite högtalare och trimma till efterklangen. Kan nog bli bra det här! Tror faktiskt att den som blev gladast i familjen över att hifi-hörnan är igång igen är Wilma (vår lilla hund). Så fort första tonen började spela kom hon springande och upp i sin korg sidan om husse.
    20 points
  31. Apexorca

    P-Pans Musikhörna

    Okidoki. Här kommer lite bilder med text. 85kg förstärkare. Den är i en låda men det är som monoblock. 2 strömkablar och 2 strömbrytare. Transport efter styrkeövning med steget österut. Ny styrkeövning och sedan kablagekopplingar som får ihop det med @P-pan's system. Bla med Marten Mingus Quintett. Jag har aldrig varit här innan och det är ett mycket trivsamt lyssningsrum att vara i och att lyssna i. Gryphon fick värmas upp någon timma men den behöver vara på några dygn när den varit kall länge innan den verkligen släpper loss och andas ut musiken. Då levererar den de sista procenten som innehåller innerlighet och magi. Det har säkert @P-pan fått höra i dag ungefär gissar jag. Absolare fick vila lite. Men jag han höra med den i systemet en kortis först. Sedan blev det mat... riktigt god fisk. Vågat att bjuda Västkustbor på det, men det höll måttet perfekt. Nu var Gryphon Antileon Signature varm... eller skall vi säga het. 150Watt klass A i H bias-läget. Det är då den låter som bäst. Riaa. CD rigg med CEC drive. Den står på något som ser ut som en vibtrationsplattform men det är MSB Analogue DAC. En Brinkmann Bardo finns ju också. Det är ett bra drag i detta system. Jag har lyssnat lite för lite, men det spelar stort, med värme men samtidigt upplösning som Marten alltid har, och systemet gräver djupt med kraft. Neråt 30Hz kommer en puckel i akustiken men över denna är det inga problem så när den exciterar rummet kommer det som en överraskning. Inga föraningar. Det verkar vara en mycket specifik frekvens. @P-pan har visst handfasta planer på att ta hand om denna puckel. Mingus Quintet spelar verkligen som en fullregisterhögtalare och har fysik i ljudet som många andra inte har. Den är både upplöst, delikat och har kraftresurser som Gryphon Antileon Signature älskar att förmedla och kan förmedla till högtalare. Det är verkligen ett av Gryphons kärnvärden. Verkligen kul att höra @P-pan's system i hans trevliga rum. Tack Peter!
    20 points
  32. Daniel

    Hemma hos Daniel

    🦁 🦅 Mephisto Stereo Både @Bebop och @Apexorca har varit inne på det, stora slutsteg med större motor spelar med en nästan otäck lätthet. Det är så att man blir lite rädd att använda gaspedalen i början. Visst ger Mephisto lite mer av allt, en större ljudbild, en enorm bas, med både stadga och djup. Men inget av det där är ju så viktigt egentligen. Inte i längden. Det som betyder något är hur vi naglas fast framför musiken och försvinner in i upplevelsen. Det var helt uppenbart att Mephisto hade de kvaliteterna från dag ett. Så först några ord om inspelning. Mephisto och Essence uppförde sig mer eller mindre likadant. Första dygnet lät de båda bra men lite beslöjade och ofokuserade. Lite murrigt, Efter ytterligare några dygn försvann murrigheten och ett tydligare fokus började träda fram, som att en dimma försvinner. Vid det laget har en viss vasshet börjat infinna sig. Det låter jättebra, men det är lite stökigt i toppen. Det är nu man inte ska bli förtvivlad och börja försöka tweaka bort detta. Det är bra, för det betyder att det finns energi även uppåt, det är alltså bara att spela på. Efter en vecka är det så gott som helt borta. Jag är ingen bas-junkie, eller rättare sagt, jag tycker att för mycket lådbas ofta skadar mer än det tillför. Därför är det kul att höra när basen blir så där knasdjup, men med stadga och textur. Jag har vid flera tillfällen vänt mig om för att jag trott att det varit något i rummet bakom mig, men det har varit inspelat material, ofta akustiska inspelningar med mikrofoner i rum. Inte den där knasiga basen som finns på tex Hans Zimmers senaste verk Dune. Den ligger under parketten och morrar. Det är ofta denna baskontroll som jag tycker gör att inspelningsrummet blir så mycket större med en stor förstärkare. Den bara blåser upp rummet, utan att blåsa upp instrumentkropparna så att de blir oproportionerliga, det är bara rummet, och luften runt instrumenten som upplevs luftiga. Vidare spelas allt med ett otroligt lugn och med en Italiensk mammas stadga och trygghet. I de övre registren får cymbaler en tydlig metallkaraktär, tung metall, inte ett vimsigt fnissel i fjärran. Jag gillar när det finns energi i toppen, så som det gör live, och en avrullad förlåtande diskant är inte min grej. På konserthuset är det drag och det låter inte alltid smooth, viss musik är skapad för att skrämma publiken oavsett om det är Beethovens idé om Napoleon, eller Berlioz March to the Scaffold. Då vill jag bli skrämd. Hifi är inget för fegisar! Men en av de mest slående effekterna av Mephisto är att den fullständigt trollar bort högtalarna från rummet, det är bara att bära ut dem helt enkelt. De spelar bakom, framför, utanför, under och över rummet på ett väldigt odramatiskt vis. En god vän som är moderat hifi-intresserad, men som brukar lyssna ofta kommenterade detta fenomen direkt. Han så att jag bara kunde ta bort dem, Musiken kommer att vara där ändå. Nästa sak ha sa var att vi aldrig pratat så lite som när vi satt sent och lyssnade i lördags, vi bara vände skivor och var tysta. Och det har aldrig varit tydligare att den största skillnaden mellan filmen Bladerunner och Bladerunner 2046, illustrerat via respektive soundtrack på vinyl är att det i allt mörker och all melankoli finns något otroligt vackert och hoppfullt som alltid är närvarande i Vangelis mästerverk, och som också lyser igenom i filmen mer eller mindre okommenterat av berättelsen. Det här är Mephistos storhet. Trots alla häftiga saker som den klarar av när den ställs under luppen, så är det vad som hände för länge sedan som är intressant, ögonblicket då musiken spelades in. Man vill bara veta mer, höra mer och spela mer, och efter man lyssnat så stannar de stycken man spelade kvar i huvudet. Och det brukar för mig vara ett gott tecken, när man fortsätter lyssna när musiken är avstängd. En av akilleshälarna med en del stora förstärkare brukar vara att de blir lite av Mike Tyson på konståkningsskridskor. Även om jag tycker att det var ett problem från förr och att många tillverkare lyckats bygga bort det problemet idag, särskilt i de övre prissegmenten, så är Mephisto en av de mest dansanta förstärkarna jag hört. Får många år sedan diskuterade jag med en handlare i San Fransisco det då nya släppet av Wilson Watt Puppy 8. Han ville veta hur jag upplevde skillnaderna mellan 7'an och 8'an. Jag kommer inte ihåg vad jag svarade, men jag kommer ihåg hans svar. "They really moved it down on this one". Vad menar du sa jag. Att den går djupare i basen?. "No, they moved the center of gravity from the chest to the hips!" En skön beskrivning tycker jag. WP8 var mycket mer boogie an WP7. Kanske den roligaste Wilson vid sidan av Sophia 2 i min mening. Den beskrivningen stämmer otroligt bra på Mephisto. det är en boogie-maskin av rang. På nya Billie Eilish plattan finns spåret My Future. Det är så sagolikt svängigt att det till och med skulle kunna få en inbiten audiofil att börja spontandansa. Vi är trots allt ett släkte som gärna sitter ner och ser allvarliga ut. Det funkar inte med Mephisto. Det sista jag vill säga är en varning till mig själv att inte spela för högt, även efter några glas vin. Distorsionen är så låg och kontrollen så hög att man gärna vevar på. Högt i kombination med att man gärna sitter länge är inte bra för öronen har doktorn sagt. Vet i fan hur det ska gå med det. Jag lär ligga i riskzonen. Tack för allt visat intresse så här långt. @Apexorca jag tar den under armen och cyklar ner till västkusten. Klart vi måste kolla vilken som blir varmast.
    20 points
  33. Audionet

    Audionet...

    När jag sålde mina Acapella så fick jag möjligheten att nyfiket fortsätta med Marten. Jag har följt deras utveckling genom åren och alltid haft ett gott öra till deras konstruktioner. Efter några lyssningar där jag jämförde Coltrane och Mingus Quintet så föll valet slutligen på Mingus Quintet. Varför det då? Jo, jag skall väl inte sticker under stolen med att prislappen hjälpte till i valet. Coltrane är en bättre högtalare, men för mig var det svårt att motivera skillnaden i ljud kontra pengar. Mingus Quintet är oerhört nära samma välljud i många fall. Jag upplevde att den stora skillnaden är att Coltrane spelar ut lättare (kräver mindre effekt) samt att Coltrane klarar av att bena ut mycket instrument och energi med bättre kontroll än vad Quintet gör. Men för mig som spelar mycket singer/ songwriter passade Quintet väl så bra samtidigt som den då är en vänligare last för plånboken. Så här såg det ut ett tag i april 2017.
    20 points
  34. Dags att sätta upp stereon igen. Damma av och fukttorka. Kolla fas och vrida på kontakter. Bättre ordning när jag kopplar ihop allt från scratch. Högtalarna står betydligt mer stadigt utan att svaja när man går förbi stereon. Hela processen tog fem veckor, så lite dåligt ljudminne har jag hur det lät innan. Men det låter mycket bra idag, samt tillfredsställelsen att gå på golvet och känna hantverket, var väl värd mödan och kostnaden.
    20 points
  35. bigblue

    Dags för nästa steg

    Det är ju egentligen först nu som man kan säga att man äger en rull-bandspelare... I enighet med den rådande WAF-doktrinen så måste störande element kunna föras undan med kort varsel om situationen så skulle kräva. Ska-kravet är precis som hos brandkåren 90 sek Nej, så allvarligt är det som tur inte. Men av praktiska skäl kan jag inte ha bandaren ståendes framme hela tiden. Det löses dock med en rullbräda samt ett egenritat ställ i plexiglas där B67:an kunde luta sig tryggt tillbaka i 22,5 grader. En vinkel som gör att man jobba med rullbanden under rimligt ergonomiska former.
    20 points
  36. Och nu är hyllan på plats. Det blev lite ommöblering som jag tycker passar lite bättre där min Simon Yorke tar plats i vänstra ringhörnan och SME 12A i högra ringhörnan. Det nya hyllplanet blev utmärkt. Det förväntas väl att jag nu skall skriva om hur svärtan och upplösningen förändrades till det bättre. Det avstår jag ifrån och konstaterar bara att det låter alldeles förnämligt. Jag har fortsatt och trixat med VTA/SRA för att hitta optimal inställning. Jag tror jag är ganska nära nu, kanske t o m vad som är möjligt i min rigg. SRA med Ortofon Winfeld med VTF på 2,4 g blir inte optimalt med parallell arm. Den måste upp lite mer. När den är parallell hamnar SRA hos mig under 90 grader och det är inte optimalt. Jag har trixat både både med VTF och VTA/SRA och nu låter det förbannat bra i min bok. SME kan nu mäta sig med min Simon Yorke. Båda spelarna är lika bra men lite annorlunda. Med då skall man beakta att det sitter olika pickuper; Koetsu visavi Ortofon, Heimdal-phonokablar till SME och Cardas till Simon Yorke. Koetsun förstärks via MC rörlinjesteg i VTL. Ortofon går via Ortofons SUT och sedan in i VTLs MM-steg. Så vad gör vad? Det jag gillar hos SME är armen som man har bättre inställningsmöjligheter på och mer kontroll på vad jag gör. Inte så bra som med Kuzmas armar men betydligt bättre än med Simon Yorke. Men för övrigt handlar det mer om känslor. Båda spelarna låter bra och jag tunar dem lite olika med pickupval. Så här ser stacken ut nu...
    19 points
  37. Då är det dags nu för här kommer lite bilder. Spelaren är på plats men får inte plats... ... men det kommer att åtgärdas under veckan. Som framgår av första bilden så består min hylla av en ovanpåliggande hylla. Den står på höj och sänkbara spikar. Under extrahyllan så har det översta hyllplanet ett runt hål i storlek som en handboll. för att bryta av resonanser. Ni ser att det blir lite väl tight i sidled. En 18 mm's eklimfog har inhandlats, plus en oljelasyr, som jag skall över till grannen och fixa till i helgen. Han har en full maskinpark i källaren för precisionssnickerier. Jag kommer att limma den i dubbelt skikt med 90 graders förskjutning mellan planen för stabilare konstruktion i skiftande RH. Ek kan normalt röra sig 6-8 mm per breddmeter i RH mellan 20-80%. Den risken minskar om man krysslimmar. Allra bäst hade varit att ha 3 skikt men jag tycker det blir lite överspel utan "pay-off" i detta sammanhang. Det gäller nog även att göra som jag tänkt, men det känns riktigt. Min Ortofon Windfeld-pickup har legat i träda i ca 1,5 år. Den har spelat 1,700 LP, dvs ca 1,100-1,200 timmar. Den klarar lika många timmar till. När jag och min kompis Nisse besökte Köpenhamn på en demo med Leif Johanssen så diskuterades detta en del. Han säger att 2,000 timmar klarar du utan att du förmodligen reagerar alls. Därefter kan den börjar falla lite i ytterområdena men troligtvis inte så att man bör vara orolig för ytterligare 1,000 timmar. Dels innehåller skivor så väldigt mycket information över 15,000 Hz och dels vänjer man sig också lite över det man hör. En viktig aspekt är att skivorna inte skadas. MEN, och ett stort MEN. Förutsättningarna är att man är noga med montering av den här typen av slipningar (Replicant 100) och att man sköter sina skivor och helst drar av nålen efter varje spelning med deras borste eller motsvarande. Dock ingen vätska. En Replicant-slipning 100 ser nästan ut som eggen på en skruvmejsel och skall hela tiden ligga så när 90 grader mot spårsidorna som möjligt. Om inte blir slipningen mer som ett skärverktyg. Allt enligt Ortofon. Om man tar den andra ytterligheten på slipningar, den sfäriska slipningen, så är den minst känslig i det avseendet. Den är ju rund och som vi vet av Lindeman så finns det inga hörn i runda torn. Här ett par andra vinklar...
    19 points
  38. Bebop

    Från Bebops hifi-horisont

    Nu är det ett par veckor sedan jag fick tillbaka min Aesthetix efter uppgradering och jag kan börja släppa fokus på hifiprylar och åter fokusera på musik. Känns skönt. Åtgärd nummer ett var faktiskt att städa lite. Jag brukar försöka ha som god sed att ta bort allt ca en gång om året för att städa upp bakom racket, damma av kablar, rack, aparater och smörja in stenmjölsskivan till skivspelaren med barnolja och samtidigt kolla alla inställningar på skivspelaren, tonarm och pickup. Det blir faktiskt en dags jobb. Det är tunga prylar och känsliga inställningar. I samband med att jag satte upp grejorna igen valde jag en lite annan layout och tog bort att allt sådan som jag inte använder regelmässigt. Det kan stå i skrubben istället. Jag rensade också bort en del tweeks som jag anser är "marketing bullshit". Det blev antingen bättre, lika bra men inte sämre. Jag hatar nästan tweeks. De som kränger sådant har inte en susning om hur det låter hemma eller om det blir bättre med deras prylar men ändå argumentarar de som om det vore en sanning. Min gode vän Nisse hade hyllorna fulla av en massa tweaks. Till slut tröttnade han och plockade bortprecis allt och använde originaluppsättningar från tillverkaren. Han bjöd hem mig och vi tyckte det lät bättre än någonsin. Inbillning? Önsketänkande? Verkligt eller inte? Jag vet inte. Men vi vill inte ha "skräpet" i hyllorna. Blev det någon skillnad mellan Aesthetix Romulus Signature och Eclipse-versionen? Jo, det blev skillnad. Innan var det svårt att skilja min Marantz SA-10 från Romulus Signature men nu är skillnaden tydligare. Men som ofta när det gäller digitalt av hög kvalitet så flyger man inte ur stolen. Marantzen är lite råare, går något djupare men har inte riktigt samma elegans. Detta gör sig gällande i framför allt mindre sättningar typ jazz och klassisk kammarmusik. Skräning rock lyssnar jag inte på men gjorde ett test ändå. Det lät lika illa på båda enheterna. Blev det bättre eller? Nej, det blev annorlunda. I min värld handlar det bara om lite olika karaktärer, inte om vinnare och förlorare. Var det prisvärt? Nej, inte i de vanliga måttstockarna s a s. En ny Romulus Aesthetix Eclipse kosta nästan lika mycket som tre stycken Marantz SA-10. Det gör den inte prisvärd. Men trots det är jag mycket nöjd. Det låter makalöst bra och jag sätter lite stolthet och glädje av fåfänga att ha en äkta Aesthetix Romulus Eclipse. Det är en fantastiskt väljudande rördac som klarar 16/44 - 24/384 plus DSD64 - 128. Vill man kan man desstom spela av en CD. Samtidigt gjorde jag en ordentlig utvärdering om olika uppkopplingar från Lumins nätverskstreamer. Jag provade RCA Coax, Toslink, AES och USB fram och tillbaka; både till Aesthetix och till Marantz SA-10. Allt låter bra men jag föredrar ändå digitalkablar. Jag kan inte påstå att jag hörde några större skillader, om ens några, när jag jämförde olika lösningar med Marantzen. Däremot är det tveklöst så att jag får lite mer tyngd i ljudet med AES till Aesthetix. Jag provade både egentillverkad AES-kabel, en tysk skärmad AES med ferritkärna och en schweizisk oskärmad AES. Jag valde till slut den schweiziska från Vovox. Den var snyggast och dessutom lite längre så att jag kunde ha slack lite på kabeln. Någon hörbar skillnad kunde jag inte med säkerhet detektera mellan AES-kablarna. Till Marantzen kör jag en optisk Toslinkanslutning från Lumin. Någon måste jag ju välja. En annan fördel att kombinera AES och SPDIF är att jag kan spela med båda dacarna parallellt vilket inte är möjligt med USB-kabel. Då kan jag bara ha en i taget. Streamern är fortfarande Lumins U1 Mini. Jag har kollat lite om man skulle uppgradera till en "bättre" Lumin. Men beskedet jag får är att streamingdelen är den samma på alla deras enheter. Det som skiljer är dacarna och dess analogdelar. Men det har ju jag ingen glädje av eftersom jag använder externa dacar från Aesthetix och Marantz. Det är viktig att nämna att det är ingen allmängiltig sanning att AES är bättre än t ex USB. Det beror på hur väl burkarna lirar tillsammans. Att använda AES ställer större krav på klockning mellan enheterna och om det blir tidsfel skapas jitter. Det känns inte som detta är något problem mellan Lumin och Aesthetix. Med USB ställer det större krav på dacens ingångssteg, inre klocka, dsp mm. Dessa håller också hög nivå på Aesthetix. I slutändan handlar det om smak och jag har gjort mitt val; åtminstone för nu. Jag har också placerat om lite i racket. Lumin har plockats ner från vägghyllan och Marantzen får samsas med VTL's riaa-del i racket. Normalt sett är bara en av dem på så jag ser inga problem med det men helst vill jag ha en hylla emellan. Riian är ju rörbestyckad och behöver lite luft ovanför motorhuven... Behöver jag verkligen två stycket sådana här spelare? Självklart inte. Marantzen använder jag till att spela SACD-skivor med och även vanliga CD-skivor, vilket är väldigt sällan idag. Fördelen med Marantzen är att den gör om all PCM 16/44.1 till DSD256 som känns riktigare och bättre. CD låter också något bättre avspelat från Marantz SA-10 men jag är inte riktigt säker. Skillnaderna är små. Vad jag dock är helt säker på är att Marantz SA-10 måste vara en av de bästa spelarna och dacarna på marknaden och jag skulle kunna leva med enbart den alla dagar i veckan. Den är i sammanhanget billig även om det handlar om mycket pengar. Vi får se hur jag gör. Man skall inte ha bråttom med hifi-beslut. Spelaren innehåller mycket nyutveckling både kring dac, dsd-konvertering, elektriskt och stabilitet. Det är en tyng pjäs på nästan 20 kilo. De flesta spelare idag har CD-romläsare framtagna för datorer. Marantz har utvecklat en helt ny dedikerad CD- och SACD-läsare i aluminium. Den finns även i modellen under men då är aluminiumen ersatt med plast. Den glider helt tyst som i ett oljebad. Fantastisk precision. Jag tror att även PS-audio använde den i någon av deras modeller. Så här ser det ut idag efter lite upprensning:
    19 points
  39. MSB DACen har i dag åkt från Akkelis till dr. Leif för en uppdatering. Efter lite ytterligare krångel och mycket längre tid än väntat med själva uppdateringen (pga datorstrul) så blev det till slut en uppdatering på själva USB ingången. Det var intressant att inte ens Innous eller MSB själva riktigt förstod vad som gjorde att det strulade från början. Tillbaka till Akkelis för att se om det funkade på Innous. När det väl kom igång med paddor och internet så funkade det som det skall. Hurra! Tack för mycket god service av Marten och Akkelis. ----------------------------------------------------------------------------------------------- Så nu blir det dags att boka en dag för att prova Innous Statement... Då får vi se om datorgudarna är med oss. Jag kommer göra ett offer inför detta besök för att visa min vördnad inför datorguden, som jag tror heter Steven? Därför kommer jag att offra en dator. Jag tänkte backa över en gammal PC Compaq laptop från 2003 med bilen samtidigt som den spelar Computerworld av Kraftverk via bluetooth till bilens stereo. Tanken är att backa och köra fram igen, om det behövs, tills det slutar att spela. Men jag gissar att det kommer gå rysligt fort. Kvarlevorna kommer jag sedan signera Apexorca, döpa till "No Big Deal" och skänka till MOMA i New York. Det måste ju ändå blidka Steven och underlätta för testet tänker jag.
    19 points
  40. P-pan

    Hemma hos Daniel

    Jag har lite fler bilder om det skulle passa... ? Passar det inte... så får ni helt enkelt byta kanal... det kan ju var sportnyheter någonstans. Jag får nästan känslan av att här ligger en stor kraftig vakthund och lurar i sin koja... Gott om böcker har han att tugga på också. Skulle jag få gissa så heter han nog Otto Bänken är helt i min smak både design och materialmässigt... såååå snygg
    19 points
  41. Det börjar fylla på med prylar. Inte optimalt men kul att testa. Downsizing står inte på agendan just nu... Bi-ampingvisionen fortsätter. Nu blir det lättare eftersom alla slutstegen är insamlade. Kalla som en piggelin kopplas prylarna upp. Jag får upp värmen fortare än stegen. De är tunga att flytta runt. Prylarna kommer nog behöva något dygn innan det släpper loss helt. Efter lite strul med att höger kanal på Krell 350Mc så hittades felet. Troligen ett fabrikationsfel!!! Ett kort hade för hårt fastnypta kontakter vilket gjort kontaktytan dålig och glappade. Det orsakade problem med biasregleringen och det blev varmt. Stort tack till Björn Haglund som på 4e försöket hittade detta luriga fel och tack till Akkelis hjälp också. Nu har jag kopplat upp det hela och kör med min gamla Synergistic Research resolution referense X-serie ht-kabel med elektronisk skärm som jag sparat i fall att. Det passade ju bra nu. Den går från Krell 400cx till Deep Low ingången på The Sf. När jag testade Synergistic Research resolution referense X-serie mot Nordost Odin för många år sedan var Odin klart bättre uppåt i registren, renare klarare friskare, men Synergistic Research resolution referense X-serie var krafigare i botten och varmare (för varm i jämförelse). Så jag tar Synergistic Research resolution referense X-serie längst ner i frekvenserna. Odin går från Krell 350Mc till Low och Mid/Hi. Cast från försteget Krell KCT till slutstegen. Jag hör att något hänt direkt när jag startar is-blocken. det är något i mellanregister och toppen som verkar lovande. Basen bumlar lite, men det har det gjort tidigare när det varit svinkalla steg. Kalla steg låter som de låter, men efter någon timma rättar detta till sig. Skall bli kul att höra mer i helgen
    19 points
  42. Stort tack för en fantastiskt trevlig kväll igår. Suveränt sällskap, suverän mat och dryck. Och en musikupplevelse bortom vad jag var beredd på. (Och då hade jag höga förväntningar från start..) Grymt kul att få träffa lite likasinnade igen. Om jag ska skriva något om ljudet. Digitalt; Förbannat fin återgivning. Vinyl; Men va fan… Rullband; Men lägg av!! För att utveckla ngt mer.. Digital källa lirade fantastiskt bra. Rytm, känsla, närvaro, medryckande och jäkligt trevligt att lyssna till. Inget som saknades eller stack ut. Riktigt bra sammansatt helt enkelt. Sedan åkte vinyl på.. samma känsla i grunden men med ytterligare lager av realism, närvaro, timing och ännu mer kött och blod. Älskade dynamiken och hur oansträngt allt återgavs. Anslagen bara satt där när de skulle. Röster kändes så naturliga. Volymen åkte upp och det var hela tiden behagligt och njutbart och känslan av att det lirades musik ”på riktigt” där i rummet. Makalöst bra!! …Sedan nämnde jag efter ett antal timmar att jag strax behövde rulla hemåt. Det fick effekten av att ”då måste vi ansluta rullbandspelaren först så du får lyssnat till den med” Tack för det du.. Jag såg ju tydligt att en ytterligare pryl kopplades in. Men när musiken startade så upplevde mina öron det som om man hade kopplat ur och stängt av anläggningen. Och istället lyft in ett helt band som lirade musik precis framför mig. På plats där i rummet. Fan vet hur de rymdes men på plats och lirade var de i alla fall. Detta var det sjukaste jag har upplevt i form av musikåtergivning från en anläggning. Ingen mening att försöka beskriva det mer än att det var musik på riktigt. Så jävla dynamiskt och mjukt på en och samma gång. Hade jag kunnat så hade jag gärna stannat många timmar till. Före jag åkte gick jag fram och tackade alla i bandet för en fantastisk upplevelse. Åtminstone i mitt huvud. Hatten av för ett sanslöst välkomponerat system @Apexorca Ser fram och hoppas på ytterligare träffar i ditt fina hem. Igen, stort tack för en magisk avslutning på veckan.
    18 points
  43. En sån här tråd är förstås obligatorisk... Färre rum än vanligt i år, dessutom med ett par som ställdes in pga sjukdom i sista sekund (men ersattes av annat). Jag bestämde mig i år för att inte ge efter för OCD-impulsen att gå in i alla rum, utan bara ge tid till sådant som har någon sorts relevans för mig. Som vanligt är det vanskligt att uttala sig om mässljud men man är ju där för att få intryck, så här kommer mina. Listar inte alla rum jag besökte, eftersom jag inte alltid orkade vänta på en bra plats. Audio Concept Alsyvox Tintoretto drivna av Karan Master Collection för- och slutsteg, streamer från Taiko och Omega Audio Concepts-DAC. De här högtalarna får med all rätt mycket uppmärksamhet och nog låter det magnifikt, som man ska begära av ett par högtalare som kostar drygt trekvarts miljon. Rummet har en del riktigt stökiga resonanser som man känner igen från tidigare år, i dag drabbades mansröster lite värre än annat. Några tankar om systemet: Jag förstår att Karan-elektroniken är riktiga skrytobjekt men just pga Alsyvox lättdrivenhet hade det ju varit kul med något som inte ger 1100W i högtalarnas 4 ohm. Kanske kunde man likt en del andra rum haft två system man alternerar mellan, så att man fick dema Karan med högtalare där kraften är mer befogad? Omega-DAC:en är den klart blygsammast prissatta komponenten här men femsiffrigt pris får ses som ett kap i den här prestandaligan. Den här lär jag vilja testa själv. Jag satt nu inte igenom Roberts hela repertoar av demolåtar så det här är mitt fel och inte ett klagomål, men jag vill nog höra vad de här högtalarna gör med material som innehåller ordentligt vrång och kompakt bas. Audionord Vivid/Devialet där de små stativarna Kaya S12 måste stå för mässans absolut bästa valuta för pengarna. Det är helt vansinnigt vad de här levererar. Jag har hört de två storasyskonen i kaya-serien tidigare och ska jag någonsin lämna Focal lär det bli Vivid, för hade Kaya S12 funnits 2009 hade jag nog inte köpt Focal Diablo Utopia: Detta är nog bättre. (Jag bytte senare från Diablo till Scala.) Helt sensationellt musikaliska. Man alternerade mellan två system här men jag lyssnade inte på Devialets nya hemmabiolimpa och tajmade det kvava rummet dåligt; Jag hade velat ge Devialet Phantom en ny chans då jag behöver ett par familjetutor som även husets ungar kan spela med, men har tidigare tyckt Phantom låter snyggt men omusikaliskt. Har dock stor respekt för Devialet och vet att de kan göra mycket med mjukvara. De nya(?) stativen var läckra. Kul att Audionord inte satte upp ett megasystem, det här rummet var nog relevant för många fler än vanligt. Samtidigt hade man ju velat höra t ex Magico M2… Perfect Sense PS har en superimponerande portfölj varumärken, men jag har tidigare år lämnat rummet besviken. Inte riktigt så i år, detta var bättre, men ändå inte något för mig. Rockport-högtalarna lät fint men hade något i diskanten som jag inte riktigt fick grepp om under de ca 5 låtar jag satt här: På någon låt kändes det grötigt, men på en annan nästan lite för utmejslat, och sen ogrötigt men beslöjat. Och mellan dessa ett par låtar där det var alldeles utmärkt! Det är väl troligen materialets "fel", men en dåligt underbyggd spaning—igen, jag satt bara 5 låtar—var att låtarna som kändes problematiska i diskanten uppsamplades från 44.1 enligt APL-DAC:ens display, medan de som funkade lite bättre var från 48 (eller en multipel som 192). Troligen tillfälligheter och inte korrelation, men att jag satt och tänkte på sånt säger något om min upplevelse. Nu låter det som en diss här men systemet lät alltså riktigt trevligt över lag. Den som läser detta inför ett söndagsbesök bör inte hoppa över det här rummet. En sista liten spaning härifrån: Om jag köper en integrerad förstärkare för 360 000 kr, som Pilium Leonidas går för, så vill jag nog ha en produkt vars design är genomtänkt nog att man inte valt typsnitt för displayen som gör att volymnivån "17" ser ut som "n": En otroligt småaktig kommentar kan nog någon tycka. Men i kategorin lyxprodukter, där den här sannerligen hör hemma, är det verkligen inte för mycket begärt att saker som gränssnittets typografi ska hålla lite verkshöjd. Men man kan ju unna sig att höja till 18 där kerningen plötsligt var bättre igen. Bang Olufsen Jag hade en utsökt upplevelse av beolab 90 här för ett gäng år sedan, men dagens Beolab 50 lät så illa i rummet att jag gick efter 2 låtar. Det ÄR ett väldigt svårt rum (eller sal), men jag hade hoppats på något som kunde ge mig en förnimmelse av upplevelsen av storebrorsan. BO har genuint intressant teknik och jag vill nog ändå höra de här igen, i en bättre uppställning. Demoexemplarets fronter var märkligt fula jämfört med broschyrbilderna men jag orkade inte ta reda på varför. (De kan vara otroligt snygga på bild.) PL Audio Det är lite onödigt att jag som Focal-frälst ens går in här men jag kunde inte hålla mig. Sopra 2 spelade under min korta visit (3-4 låtar kanske) och det låter ju förbannat bra. Jag skulle gissa att Sopra 2 nog inte står sig dåligt mot mina första generationens Scala Utopia. Om man inte nödvändigtvis måste kosta på sig en dCS-DAC så kan det här vara en andraplats i pris/prestanda för mig. Avantgarde Det här hypade megasystemet fick inte mig såld på horn; Troligen var musikmaterialet en faktor men för närmare 2 miljoner hade jag hoppats finna någonting extraordinärt, någon enstaka parameter åtminstone, att ta fasta på. Så blev det nu inte, men till skillnad från de tidigare nämna rummen är det här systemet inte aktuellt för mig så kanske hade jag inte så mycket tålamod heller. Jag är nyfiken på vad de mer hornentusiastiska lyssnarna tyckte. Mässan som helhet Färre rum/utställare känns lite trist, men pandemiåterhämtningen kanske inte är fullbordad ännu. Jag saknar en del aktörer och varumärken; Hembiobutiken verkar ha norpat agenturen för superhypade Perlisten men de fanns inte här. Sen undrar jag vad som hindrar stockholmsbutiker som Hifi-kit, Ljudmakarn och Reference Audio från att göra något på mässan? Sounds by Vinylbutiken är ju här men likt de senaste mässorna utan demosystem. Synd, Bengts system brukar imponera för högst rimliga pengar. Extremt mycket män, kanske värre än någonsin. Detta måste branchen, för sin egen överlevnad, göra något åt.
    18 points
  44. Det kan vara dags att lägga in en post om musik och prylar hos mig. Kanske inte blir så ofta uppdaterat, men ska försöka svara på frågor om det dyker upp. Här är en vy i alla fall. Det är en Project 9.1 i det vita skåpet. Annars är det inte så mycket mer än Marantz 7001, Quad II med ESL 57 samt två REL Stadium III. Supra högtalarkablar och egentillverkat lågnivåkablage. Börjar bli alltmer underhåll på grejorna men det har gått att fixa dem vartefter de går sönder.
    18 points
  45. Peo

    Peo's prylar

    Jag antydde lite löst att jag kanske skulle återvända om/när det blir myggfritt, men det kommer nog inte att bli så. Oavsett vilket, så har det blivit lite av en tradition att jag börjar det nya året med en resumé av det föregående och jag gör så även i år. Musik & Hifi-intresset är fortfarande på topp, nyfikenheten har inte sinat och mina experiment/tester pågår med oförändrad kraft, det är egentligen bara min motivation att engagera mig publikt som har sinat. Det är fortfarande en övervägande majoritet av musiken som kommer från vinyl. Lite onödig, men ändå rolig statistik. Under 2021: snurrade skivspelaren i 474,2 timmar (och jag stänger t.o.m. av den vid sid/skivbyte). har det tvättats 242 skivor med Degritter'n och antalet stiger snabbt. Jag är fortfarande extremt nöjd med den. förbrukade anläggningen 2218 kWh. var den högsta förbrukade (aktiva) effekten under spelning 2887 W (medelvärdet under 10 sekunder) var den högsta registrerade strömförbrukningen 18,8 A fluktuerade nätspänningen mellan 217,22 - 241,89 V och frekvensen mellan 48,88 - 50,91 Hz (medelvärdet under 10 sekunder) har THD varierat mellan 0,9 - 2,2% (medel 1,3%) och består nästan bara av 3:e och 5:e överton. Jag har helt sluppit förekomsten av 4:e överton och den 6:e ligger mer eller mindre konstant på 0,1 %. Jag vill passa på att tacka @Amatören för att han fick mig att inse det absurda i att ägna så mycket av min fritid på ett forum istället för att att umgås med familjen, med mina vänner, lyssna på musik eller att fördjupa mig i några av mina övriga intressen. Att skriva, fixa med bilder, rita illustrationer mm. för att sedan försöka koka ihop dessa ingredienser till en smaklig och förhoppningsvis lättuggad anrättning är kanske enkelt för många, men så är det inte för mig. Det tar mig ganska mycket tid i anspråk, formuleringar ska vägas, bilder ska vara illustrativa, data ska verifieras plus att de ska presenteras på ett begripligt sätt och inte minst ska anrättningen kryddas pedagogiskt på ett vis som gör att den passar de flesta runt bordet. Jag vill också be om alla ursäkt för att jag "mulnade" till tidigare, men jag köper verkligen inte när någon klampar in och spottar i min gryta. Mina nerlagda timmar var bevisligen ingenting värda och min motivation att bedriva soppkök (utfodra andra utan egen vinning) försvann snabbare än en löning. Det spelar ingen roll att personen i fråga hävdar att det är humor (sarkasm, ironi och förlöjligande av andra är INTE humor enligt mig), gränsen för vad jag accepterar passerades och oavsett antalet emoji's på slutet visar det ändå på en attityd som jag verkligen föraktar. Jag har därför valt att lägga ner mina aktiviteter här tillsvidare. Jag har ju faktiskt inget att förlora på det, snarare tvärtom. Med facit i hand har det (tack vare detta) blivit åtskilligt fler timmar till förfogande, tid som jag annars hade lagt på forumet. Jag har tagit upp och slutfört några avsomnade projekt, startat några nya och planerar för ytterligare några spännande utmaningar inför framtiden. Jag lider definitivt ingen brist på andra saker att engagera mig i. Och nu till ämnet HiFi: Det har testats några olika hifi-objekt under hösten/vintern, en s.k. Power Conditioner med inbyggd DC-blocker, en Power-regenerator, en integrerad förstärkare i tungviktsklass (med inbyggd riaa och DAC), ett RIAA-steg i toppsegmentet (åtminstone prismässigt), ett exklusivt rörbaserat försteg, några betydligt modernare DAC:ar än min gamla Wadia, en hypad streamer/DAC som kostar >100 ggr mer än min befintliga Raspberry Pi och även några svindyra strömkablar (av ett tidigare otestat fabrikat). Jag vill tacka all berörda för lånen, ingen nämnd och ingen glömd, men eftersom inget av ovanstående objekt gjorde så stort avtryck att det föranledde ett byte (eller ens en fundering på det), så låter jag bli att kommentera och namnge dem. Det var nog allt. Jag avslutar med en liten glimt av framtiden. Pensionen närmar sig snabbt (bara några månader kvar) och därmed får jag förhoppningsvis ytterligare några fler timmar per dag för fria aktiviteter. Det är få saker i livet som jag har längtat så mycket till, som att slippa gå till jobbet. Jag vantrivs absolut inte med mina arbetsuppgifter eller mina arbetskamrater, jag är bara så förbannat trött på det. Jag har ju annat och framför allt betydligt roligare saker att göra än att jobba. Nu får nästa generation ta över. Planerna är att använda den extra tiden till att försöka lära mig så mycket som möjligt av de saker som jag aldrig har hunnit sätta tänderna i tidigare och då gäller det att sätta fart innan hjärnan förtvinar. Jag tycker mig nämligen se ganska tydliga tendenser på att man blir allt mer inskränkt i sitt tänkande med åren och att skygglapparna dras åt mer och mer för var år som går och jag känner många människor som tidigare hade ett klart, fritt och öppet sinne men som har blivit rejält trångsinta på gamla dar och de lägger betydligt mer tid/energi på att (med en terrier's envishet) försvara sina gamla invanda värderingar, än att öppna nya dörrar. Om det är bristande nyfikenhet (d.v.s. ointresse), bekvämlighet (man slipper ju tänka) eller något medicinskt, det vet jag inte, men jag hoppas innerligt att jag inte smittas av det än på många år. Blotta tanken på det tillståndet skrämmer mig. Tack för ordet. Ha nu ett gott liv, det tänker jag försöka ha. /PEO
    18 points
  46. Peo

    Peo's prylar

    Det är två apparater/maskiner i hushållet som jag har förälskat mig i och som verkligen har förenklat min tillvaro. Den ena är robotdammsugaren och det andra är min nya skivtvätt. Eftersom detta är ett hifi-forum så ska jag enbart hålla mig till den sistnämnda. Efter en tid med många frågor adresserade till tillverkare, säljare och användare över hela världen blev det till slut en ultraljudstvätt, en Degritter. Jag har inte för avsikt att skriva en recension, det har tillräckligt många andra redan gjort, men jag kan stämma in i deras lovsång. Den är fantastiskt smidig att handha och den gör vad den ska. När detta skrivs har jag tvättat 92 skivor och resultatet är över förväntan. Redan antalet tvättade skivor (92) skvallrar om hur smidigt den är, jag har totalt orkat tvätta 183 skivor med min vacuumtvätt på 8 år. Stoppa i en skiva, tryck på knappen och nästa gång man går förbi är skivan klar. Jag hade ju problem med att lufttorkade skivor hade högt bakgrundsljud (med en Audiodesk), det problemet har jag inte med denna tvätten. Den filtrerar kontinuerligt ytvattnet under tvättcykeln och jag har inte märkt att den lämnar något skit kvar på skivan. Så här ser filtret ut efter 25 skivor. Jag byter både filter och vatten efter 25 tvättar. Då tillgången på milliQ-vatten snart försvinner (jag ämnar gå i pension) har jag har förberett mig och testat om det är någon skillnad på de olika vatten som jag kan tänkas användas sen. Degritters manual säger följande: Många tillverkare skriver "Destvatten" som rubrik på etiketten, men det betyder inte att det är destillerat vatten. Man har tydligen valt att kalla demineraliserat/avjoniserat vatten för destvatten, vilket definitivt inte ska förväxlas med "äkta" destillerat vatten. "Destillerat vatten är vatten som genom destillation har gjorts mycket rent från lösta och uppslammade ämnen såsom metallsalter och mikroorganismer, som finns i vanligt, odestillerat vatten. Destillering innebär att vattnet kokas och övergår till ångfas varefter ångan kondenseras ner i ett rent kärl." "Demineraliserat vatten, även kallat avjoniserat vatten är vatten som har gått igenom ett par av jonbytarkolonner (Anjon, Katjon), så att alla positiva joner byts ut mot H3O+ (flera oxoniumjoner, om det var en jon med större laddning än +1) och alla negativa joner byts ut mot hydroxidjoner. Eftersom det blir lika många oxoniumjoner som hydroxidjoner (det måste ju ha funnits lika många positiva som negativa laddningar från början) blir det bara vatten på slutet. Däremot kan till exempel socker eller etanol ta sig igenom kolonnerna, eftersom de inte är joner." Demineraliserat vatten kan även skapas med en teknik som kallas omvänd osmos. Det som av vissa tillverkare kallas för batterivatten är nästan alltid någon form av filtrerat/demineraliserat vatten och är avsett för blybatterier, ångstrykjärn, luftfuktare o.s.v., men duger det till skivtvätten? Det är just det som jag ville veta. Bara för att XX har sagt att det går bra med... så är inte jag övertygad. XX må (i det här fallet) vara tillverkare av skivtvättar eller av "rent vatten", jag litar inte på dem ändå. Jag ser/hör dagligen hur "proffsen" hasplar ur sig påståenden utan att ha full koll och att då helt okritiskt gå på deras linje kan i vissa fall vara helt förödande. Det är väl klart som f_n att tillverkaren av demineraliserat vatten påstår att det är lika bra som destillerat vatten, han vill ju sälja sin produkt och han tar inget ansvar för om jag skulle förstöra hela min skivsamling eller min skivtvätt. De varianter av vatten som jag har jämfört är. 1. Referensen - milliQ-vatten från ett lokalt lab. 2. Apotekets "Vatten, Renat", Novelmedic - tillverkas genom mottryckssosmos (filtrering), inte destillation, vilket gör att produkten innehåller en viss mängd metalljoner. 149:00/5l (29:80/l) 3. Biltema's Batterivatten (Avjoniserat) (16:90/l) 4. OKQ8 Batterivatten (Avjoniserat) (27:-/l) 5. Kemetyl T-Vatten (Avjoniserat) 39:-/4l (9:75/l) 6. Hornbach "Destillerat vatten", (men det är ren lögn, det är "bara" avjoniserat vatten). 29:-/5l (5:20/l) 7. Inet, Alphacool Ultra Pure Water 99:-/l. Avjoniserat + osmos (avsett för vattenkylda datorer) 8. "Batterivatten" tillverkat av stadsvatten som filtrerats genom ett avjoniseringsfilter (Silex 1C). Vattnet filtrerades med ett flöde på 0,3 l/min Jag har mätt pH och konduktivitet på samtliga vätskor, men inte hittat någon solklar korrelation mellan deras mätvärden och resultat och därför finns det ingen anledning att presentera dem. Testen har gått till på följande vis. Fyra droppar av det testade vattnet har droppats på en helt ren spegel och fått självtorka under en huv (dammskydd). Spegeln undersöks sedan okulärt (med x10 lupp). Nästa test är i ett skivspår och då har jag använt Analogue Productions Ultimate Test Record - track B6 "Silent groove" Även här var det fyra droppar (jämt fördelade) som fick självtorka under ett dammskydd. Skivan spelades och RIAA-stegets utsignal gick vidare till ett digitalt minnesoscilloskop som registrerade medel och peak-värdet (100 kS/s). Skivan tvättades med rent milliQ-vatten i Degrittern och sögs torr med min Hannl mellan varje kombattant. Varje vatten har testats två gånger och i slumpmässig ordning för att eliminera några tveksamheter. Resultatet var förvånansvärt konsekvent. För att ge en liten hint om skillnaderna så ger jag produkterna ett relativt betyg 0 - 5,0 där "vinnaren" får 5,0. Föga överraskande vann milliQ-vatten (5,0). Som god 2:a kom Alphacool Ultra Pure Water (4,8) . Kemetyl T-Vatten (3,0) Filtrerat stadsvatten (2,7) Apotekets "Vatten, Renat" (2,0) Hornbach "Destillerat vatten" (1,5) Sämst var OKQ8 Batterivatten och Biltema's Batterivatten med betyget <0,5 Hur stor är då skillnaden mellan milliQ och Biltema's Batterivatten? Jag skulle inte ens fundera på att använda något vatten med ett betyg under 2 till min tvätt. Kemetyl T-Vatten efterlämnar inga synliga spår på spegeln, men oscilloskopet avslöjar ett något högre "noise"-värde än för milliQ. Jag behöver skruva upp volymen rejält för att höra det i lyssningsposition, men det behövdes definitivt inte på Hornbach "Destillerat vatten" eller OKQ8 och Biltema's Batterivatten. De lämnar både synbara och hörbara rester efter sig. De fungerar säkert alldeles utmärkt som batterivatten eller till strykjärnet, men är inte tillräckligt bra för den här tillämpningen. Med en vacuumtvätt är det nog OK, men inte vid själv/fläkt-torkning. Alphacool Ultra Pure Water för 99:- / l är i stort sätt lika rent som labbets milliQ, men priset är ju helt galet. För min del lär det nog bli Kemetyl T-Vatten för 10:- litern. (under 8:- om man köper en 25l dunk). Det är synd att man som privatperson inte får äga en destillationapparat i det här landet, det hade nog varit det bästa alternativet annars. Nu återstår bara att kontrollera om Kemetyl T-Vatten håller samma kvalitet flaska efter flaska. Det får tiden utvisa.
    18 points
  47. När det gäller själva ”projekt Amazon” så har det gjorts vissa små ändringar... Den mest i ögonfallande 3tummen är väll att vi gått från dubbla 15”are till dubbla 18”are till basen Inspelning i ful-lådor pågår för fullt!
    18 points
  48. Detta nyår blir sig inte likt något annat nyår i vår tid. Inga fester inne. Så klart. Men ute kan man vara. Så vi körde nyårsfest ute medans det var ljust. Infravärme, varma klädet som tål lite skurar, goda vänner på avstånd, skumpa och lite bra mat, hummersoppa från termos och en bluetooth-spelare gjorde susen. (Tackar IPhone för bilderna) Fick inte till nyårsbilden med brudarna som klänger på The Sonus faber i år men väl på Soundboks'en. Bra att den och brudarna är regntåliga. Gott nytt år på er.
    18 points
×
×
  • Create New...