Leaderboard

uj uj, 100 sidor(!) och 3000 inlägg i denna tråd med bara en massa pladder om mina hifiprylar och annat som känts spännande genom åren. jag har nog för mycket tid som jag kanske borde göra något vettigare av.

De flesta på forumet känner säkert till att jag har en stor kärlek till framför allt jazz och klassisk musik. Och för mig handlar det inte bara om att lyssna. Nyfikenheten och intresset är också stort på ett litet djupare och bredare plan. Det handlar oftast om stora konstnärer med intressanta liv, miljöer och samtid som jag tycker är betydligt intressantare att läsa om än "hitte-på-stories". Senast läste jag en bok om Schubert och hans liv där det idag ges en lite annorlunda bild än av den gängse. Nya dokument, brev och vittnesmål dyker upp genom åren som ger nya insikter. Jag tycker också att det påverkar upplevelsen av musiken. Jag tänkte exemplifiera med en liten story kring ett litet stycke på ca 10 minuter utav Johannes Brahms - en av mina största favoriter inom den klassisk musiken. Johannes är född i Hamburg 1833 och "upptäcktes" av Robert Schumann. 1863 flyttade han till Wien där han verkade fram till sin död 1897. Däremellan hände det massor och han gjorde stort avtryck inom den klassiska musiken på flera sätt. Men det lämnar jag här. Jag skall enbart fokusera på ett stycke...

Jag bytte bara Schuko kontakten då Furutech IEC kontakten inte får plats under luckan på Devialen, man kan köra utan lock som jag gjort tidigare med Purist Neptune kabeln men jag har antagligen någon bokstavskombination då jag har stört mig väldigt mycket av estetiska skäl på att inte kunna ha locket på Devialen. Jag vet inte hur jag ska börja! Att bra kontakter gör skillnad i min anläggning till bättre är jag van vid och att jag upplever skillnad, Furutech 50 NCF kontakten skulle jag nog beskriva att den tillför upplösning, städar i basen och minskar upplevd distorsion. Men när jag skruva schuko kontakten på Puritan Ultran så hade jag inga större förväntningar att skillnaden skulle bli så stor då jag inte skruva på Furutech IEC kontakten, men som många gånger för så blir man förvånad jag har nog inte haft en så här märkbar skillnad med en kontakt till en kabel som är inkopplad till Devialen. Jag har försökt att skriva på den här texten under dagen men jag har haft svårt att slita mig från att lyssna, vill akta mig för att ta i med stora och överdrivna ord men skillnaden är påtaglig jämfört med original Shucko kontakten. Originalet låter inte illa och har en charm i sig med att den har en tystnad och djup med fokus lite mer i mitten av ljudbilden. Skulle beskriva det mer som att man är på en lite dämpad klubb där det låter trevligt, medan när jag har Furutech 50 kontakten så låter det som om man är utomhus en varm sommar dag och lyssnar där ljudet får fri väg att klinga ut ostört. Det jag upplever är att ljudbilden blir bredare andas mer och är mer upplöst på ett trevligt sätt, jag tror jag har samma djup men då det spelar bredare och mer upplöst så får man kanske en känsla av att man inte har samma djup men att den finns där. Av allt jag har testat i strömväg till Devialen så är den här kombinationen otroligt upplöst på ett lite av silkeslent kontrollerat sätt som inte blir påträngande, jag har aldrig haft en sådan här upplösning det känns som instrument har fått ytterligare en dimension och klang man hör än mer av hur det klingar ut och man hör ekot av instrumenten i lokalen på ett sätt jag inte tidigare upplevt. Jag tror att svärtan i kabeln bidrar till att man hör allt mycket bättre och i kombination med Furutech kontakten. Jag skulle säga får en känsla av att det mesta sitter på plats på ett sätt otroligt sätt, när jag lyssnade på en live inspelning så fick jag en helhet av att instrument och röster verkligen klinga på ett äkta sätt och dimension som det ska när det är live. Det påminner faktiskt lite som när jag var hos @Apexorca och när vi gick från streaming till att lyssna på klassisk upptagning på rullband där i samma ögonblick fick en illusion av att man fördes till att sitta mitt i konsertsalen där man hörde alla smådetaljer och man nästan kunde ta i ambiensen och känna hur konsertsalen andades med hela orkestern. Det här har gett mig en en trevlig musikalisk upplevelse idag och den här kabeln har faktist fått mig att seriöst skingra lite av tankarna att byta ut Devalen då det låter riktigt bra. Dessutom så önskar jag flera kablar vore så här exemplariskt flexibla, det här den mest praktiska kabeln jag någonsin stött på då den är riktigt mjuk flexibel och inte har någon styvhet överhuvudtaget. Den är väldigt lätthanterlig vilket man inte är bortskämd i HIFI sammanhang med när det gäller kablar. Som tur är att ibland så snubblar man på något som inte kostar en förmögenhet i HIFI sammanhang och som levererar på en så här hög nivå är man inte bortskämd med. Men som vanligt så handlar det hur det låter i min anläggning och ska ha osagt hur det låter i en annan, men om man googlar så är det många som verkar vara nöjda med den här kabeln. Dock skulle jag var lite försiktigt om man har en anläggning som är lite basfattig, då den här kabeln är neutral och lägger inte till någon bas. Som vanligt är det bästa rådet att låna och testa.

Det är ju inte första gånge Enigma och Elgar startar intresse på detta forum. Kul. Jag har fastnat ordentligt för de 14 Enigma-variationerna. Även referenserna i populärmusiken är riktigt coola. Tex i musik till Matrix och Dankirk. Sedan är ju Elgar en person som i det stora hela givit den ståtliga Engelska klassiska musiken en tydlig, kanske övertydlig, prägel. Anglofilin flödar. Det passar som den engelska storhetstidens musikaliska hyllning där bara det positiva med det betonas även om Elgar brottades men en egen klassresa som man kan skönja i musiken. Vid sidan av att Enigma är förföriskt förtrollande att lyssna till så är det lite spännande med själva koden/koderna i musiken och hur de framkom. Grunden i hans komposition var från ett som det verkar slumpmässigt improviserande vid hans piano hemmavid. Han väntat mer eller mindre på att frugan (Alice) skulle få maten klar efter att han haft en lång arbetsdag. Trött och sliten satt han där och klinkade lite förstrött. Hon hade visst responderat att det lät bra och undrat vad det var. Han fick blodad tand och improviserade vidare på temat. Resten är historia som det kallas... Varje variation är en representation av hans vänner. Tror till och med det är någon hund med i variationerna om jag inte missminner mig. Det finns också referenser till Beethovens 8e piano sonat (Pathetique), som Elgar älskade (jag också). När den svåraste koden i Enigma variationerna nu kanske också är löst så är frågan om förtrollningen är bruten. Jag tror ändå inte det. Det kommer nog trätas ett tag om det verkligen är svaret på gåtan. Många vill nog inte att magin skal vara bruten... Vissa tror dock att gåtan är löst. Det stämmer i vart fall löjligt väl. Kontrapunkten till Enigma är högst troligt Pergolesi - Stabat Mater och i första satsen. Det var en ung Engelsk tonsättare, Ed Newton Rex, som kom på detta härom året. Jag har hört Enigma och Pergolesi-Stabat Materz tema spelas och demonstraras i detta syfte och det stämmer. De hör ihop som i kontrapunkt. Spelas de samtidigt är det klockrent. Det finns också en del andra ledtrådar från tiden då Elgar skrev Enigma. Edvard Elgar var Katolik och han pratade om en mörk sida i den bibliska historien och det passar med korsfärstelsens och Kristi moders tårar vid korset -Stabat Mater. Berättelser om dialoger med hans vänner där han yppar vissa ledtrådar mm. Tex med en nära kvinnlig vän (Dora) som var djupt religiös och kyrklig. Elgar frågat henne om i alla fall inte hon kunde lösa gåtan då hon var så djupt troende och kyrklig. Dessutom var Stabat Mater och då särskilt Pergolesis version mycket populär vid slutet av 1800-talet i England. Mycket runtikring lösningen pekar alltså i samma riktning. Jag köper logiken. Så gillar man Enigma-variationerna så leta uppe en bra version av Pergolesi-Stabat Mater och lyssna på båda så tycker jag man hör kopplingen när man känner till den ganska enkelt... eller så är det en slump, men det är lite väl stor tillfällighet tror jag i så fall. Jag tror saken är biff. Denna version funkar bra. Inspelningen med Sir Adrian Boult med Londons Symfoniorkester 1970 är riktigt fin. Då var Boult över 80 år. Ett komplement till de som visas i tråden ovan. Den har ett lite sorgligare, dramatiskt och mer romantiskt drag som passar tycker jag. Tempot och betoningarna är lite på annat vis och den griper tag i mig lite mer än några andra. Sir Adrian var bekant med Elgar och Elgar höll Boults tolkningar högt själv då de båda levde. Boult förfinade Enigma-variationerna i det oändliga och detta är den sista versionen han fick till. Finns som Streamad version. Se nedan.

Johnny Cash - The man comes around För dig som vill ha en in-your-face upplevelse 😁 Här inser man ju hur jätteviktigt det lägre mellanregistret är.

Nu har det rullat en hel del timmar. Intrycken består. Stor precis ljudbild. Bra separation mellan instrument och effekter eller vad som nu än hörs. Det gör det hela lugnt och det blir inte stressigt eller grötigt när det är komplext. Men är ej heller softat. Bra dynamik micro macro. Hög transparens. Detaljrik men inte åt hållet så det hamnar i fokus. Musiken är i fokus. Trots det så är det många nya detaljer jag ej hört innan. Tycker Regal är balanserad i registrena. Basen tex är stram och har fin kraft. Tappar inte orken som det lätt kan bli när det blir tight. Mellanreg har en fin klang och som sagt detaljrik-ren. Känns rätt. Diskanten likaså. Ren detaljrik. Många aha upplevelser under dessa dagar. Ej hissad. Skulle vilja säga neutral. Där finns ju en svärta med bakom men ej dämpat på ngt sätt. Väldigt imponerad av: transienterna. Öppenheten. Helheten. Musikaliteten. Micro dynamiken. Seperation. Transparens. Klang. Artikulerad topp till botten. Suttit ikväll och försökt summera. Och har samma tycke som de första timmarna i början. Men nu mer erfarenhet genom musikstilar. Från dassiga syntband till högupplöst jazz. Verkligen bra Anders!

Delar av kvällens vinyldiet! Lloyd Coles ”Dont get weird on me baby”’s b-sida är skitbra! Tror den B-sidan är den näst bästa B-siden jag vet. Den bästa B-sidan är The Police, Synchronicity.

Jag kunde inte hitta så mycket info och inga bilder på hur den är byggd, så det var lite chansning. Men Kramer har gott rykte för robusta produkter inom pro audio och video. Och eftersom den är passiv och mekanisk gick jag på Kramers erfarenhet av just sådana produkter. Utifall någon annan är på jakt så bjuder jag därför på lite bilder; Den fungerar mycket bra och jag kan inte höra några som helst problem; https://www1.kramerav.com/product/vs-4x

Nej jag tror inte heller att det digitala området är ouppnåelig kunskap, men man måste vara intresserad och det är jag tyvärr inte. Det finns saker som gör mig betänksam och det är att jag aldrig, trots att jag frågat många datakunniga, fått en övergripande struktur beskriven för mig hur programmen arbetar ihop. Det gör att jag famlar om hur angripa ett problem när jag inte ser helheten. Detaljkunskap måste hängas upp på en övergripande princip eller struktur, för att inte glömmas i nästa stund. "Trycka på knapp kunskap" är för mig värdelös eftersom den ständigt måste underhållas och repeteras för att kommas ihåg. Så ofta uppstår egentligen inte problemen så att det blir nödvändigt att hålla den kunskapen intakt. Men så händer något som låser systemet och det vanliga rådet är att dra ut sladden, vänta 20 sekunder och hoppas att det återstartar därefter. Men om det inte fungerar vad göra då? Ringa eller skriva till någon support på andra sidan jordklotet som ger råd med obegripliga termer? När inte ens detta fungerar så sitter man helt låst. Det finns så många fallgropar i, i synnerhet som vissa program släpps med ofullständig testning och fel. I vilka andra branscher sker detta och det tyder på komplexiteten i programmen? En sak som jag däremot har lärt mig är att testa utan rädsla för att göra fel. Man kan alltid backa om det skiter sig har jag lärt mig och det gör mig djärvare. Tycker t.ex. att jag fått ganska god kläm på Roons funktioner och kan lägga upp olika listor som jag använder. Men uppkoppling av ljud och anslutning av utrustning är värre. Det är den kommunikationen som måste fungera. Men som jag inledde med så är det nog ointresse som inte för mig vidare och få genombrott kunskapsmässigt. Som min far alltid sa, att all kunskap och examina inte enbart bygger på stor begåvning utan mer om gott sittfläsk. Jag spelar hellre musik och lär mig mer om den. Calm

Med ett sådant fint forum som detta behöver man inte uppfinna hjulet själv varje gång. Här delar vi ju kunskaper och erfarenheter på ett mycket bra sätt tycker jag. Så för mig är ofta början att ställa en fråga eller läsa i någons tråd. Tex denna. Tack för dessa 100sidor.

Jag vill börja med nämna att när man gör tester så är det väldigt individuellt när det gäller anläggningar, bara för att det låter bra hos mig betyder det inte per automatik att det kommer låta bra i en annan anläggning! Vilket även detta test kommer att visa sig, så jag råder alltid att låna hem och testa själv än att blint lita på tester eller en vän säger om en kabel. Även Jim Aud på Purist Audio har sagt att man inte ska vara rädd att testa andra kabelmärken och vara rädd för att blanda. Lite därför han har tagit fram lite olika ljudsignaturer på olika kablar han har ifall man har rör, AB eller A klass då det handlar om matchning mellan olika komponenter i sin anläggning. Jag har även en bas puckel vid 38 hz vilket även påverkar upplevelsen av en testad kabel. Bara för att en kabel låter dåligt i min anläggning betyder det inte att det är en dålig kabel, detta är lite farligt när någon blint litar på tester andra gjort som total sågar en kabel. Jag kör en hel del nyare kablage från Purist Audio Designs. Ibland får man höra att Purist kablar är luddiga och slöa vilket jag och flera tycker är en missuppfattning, då brukar jag fråga om dom har lyssnat på de senare modellerna av Purist kablar och inte syftar på dom första generationens Purist kablar! Det vore ju samma sak och jämföra första generationen av Transparent och säga att alla Transparent kablar låter instängda. Utvecklingen går framåt även inom kablar. Så åter till testet med att strömkabel till Innous Statment i vanliga fall använder jag mig av en Purist aquila! Först ut är GigaWatt LS-1 EVO som jag fick låna av Joel på Meta Wave Joel nämnde att GigaWatt LS-1 är en kabel som är väldigt korrekt med stram återgivning. Det här var verkligen en kabel som fungerade otroligt bra med min anläggning, den har otroligt kontroll i alla register och det märkte jag speciellt i mellan basen med en otroligt snabbhet och kontroll. Det andra jag upplevde när jag lyssnade på en liveinspelning av opera var hur den målade upp själva lokalen på ett väldigt trovärdig sätt, det jag mest uppskattade med kabeln var att den lät så balanserad i min anläggning i Innuos Statmenten det var inga frekvenser som stack ut på något sätt. Jag hade med mig kabeln till min vän som också har en Innuos Stament också och tänkte eftersom det lät så förbaskat bra hos mig så borde det låta riktigt trevligt hos honom med eller? Här blev det helt fel med matchningen det lät väldigt torrt livlöst och lite platt vi såg lite förvånade på varandra. Förvisso så vet jag vid det här laget att allt låter inte samma i en annan anläggning och här blev det verkligen uppenbart hur viktigt det är att testa sig fram och inte ha en övertro på ett visst märke, utan det handlar om matchning mellan olika komponenter i anläggningen som avgör. Nästa kabel som var ut för test var OePhi Immanence som även denna fick låna av Joel på metawave! Detta verkar vara en kabelmärke som Joel verkligen brinner för men här blev det faktiskt lite av en besvikelse i Statmenten, visst den lät upplöst på ett mjukt sätt men jag och en vän som var med och lyssna konstatera att den tryckte på lite i de högre frekvenserna som en liten peak som gjorde att det kändes som signalen var på gränsen att slå i genom. Tredje ut var Puritan Classic en kabel som kostar ca 1000:- hos lukaseaudio.se Måste erkänna att jag var lite tveksam hur den skulle kunna prestera! Men jag blev faktist positivt överraskad då den spelar väldigt trevlig med svärta bra separation, mjukhet, med bra balans och även att den bidrar till att trolla lite att högtalarna försvinner i ljudbilden. Det var verkligen inget jag var bered på för det här priset. Visst den har lite mindre bred och storlek på ljudbilden mot de dyrare kablarna i testet men med tanke på priset så går det verkligen inte att klaga på, då jag har testat kablar som kostat mycket mer som inte har presterat på samma nivå i min anläggning. Fjärde ut var Puritan Ultimate en kabel som kostar ca 6000- hos lukaseaudio.se som man kan låna i 30 dagar. Här var det ett steg upp jämfört med Puritan Classic som jag skulle beskriva kanske lite mer mörkare. Puritan Ultimate har mer upplösning mer av det övriga den billigare kabeln gjorde om jag ska beskriva det kort! Jag skulle verkligen rekommendera att testa Puritan Ultimate eller Puritan Classic med tanke på priset visst den gör inte allt som OePhi Immanence och Purist Neptune men jag skulle säga att puritan är väldigt balanserad vilket jag inte sprungit på med billigare kablar innan. Nästa test var med att strömkabel till Devialet 1000 kombon i vanliga fall använder jag mig av en Purist Neptune här! Först ut är GigaWatt LS-1 EVO. Det lät väldigt torrt och lite tråkigt med Devialen och här mina vänner förstår man hur viktigt det är med matchning, då denna kabel lät fantastiskt bra när den var kopplad till Innuos Statement. Andra kabeln som var ut för test var OePhi Immanence. Oj oj det här fungerade otroligt bra med Devialen, det spelar upplöst fint balanserat med en härlig mjukhet. Joel nämnde att OePhi Immanence kan uppfattas en uns lite tunnare! När jag börja jämföra OePhi Immanence mot Purist Nepturne, så verkar det stämma då Nepture spelar lite mer åt det varma hållet. Så blir det i mitt rum med bas puckeln vid 38 HZ att Neptune gör att trummor kan låta lite mindre distinkta när det klingar ut jämfört med OePhi Immanence, med OePhi Immanence så hörde man att trumman klingade ut bättre i rummet det var inspelat i och man fick en känsla av att truman hade mer luft runtom. Här var det inget som stack ut som när jag testade kabeln i Statment utan jag skulle säga att den här kabeln är topp 3 av många kablar jag testat med Devialet. Tredje ut var Puritan Classic en kabeln. Jag kan inte fatta att det kan spela så bra som det gör för dom här pengarna med Devialen det drar lite åt det mörkare hållet och man märker att detaljer är lite mer maskerade jämfört med de bästa kablarna jag hört med Devialet. Fjärde ut var Puritan Ultimate. Här märker man tydligt att här får man ut mer detaljer jämför med deras billigare kabel och jag skulle faktiskt kunna tänka mig sitta rätt så nöjd med den här till Devialen, när man tänker på ljudskillnaden man får för pengarna inte har väldigt stora steg till dom dyra i det här fallet men som dom säger de sista procenten är det som kostar mest.

Jag håller med. Debut, Post, Vespertine och till viss del Homogenic gillar jag. Men sen fattar jag ingenting av vad hon vill förmedla. Det är för konstigt, inte tillräckligt melodiöst för att jag ska kunna fastna i det.

Det här blir spännande att forska i för det här kunde lika gärna varit min skivsamling, tror de flesta finns i mitt "arkiv" Lloyd Cole på MC, resten på LP!

Efter förvirringen med Björk över till något mer känt. Detta album är på sitt 25e år. Herregud, vad tiden går.

Lugnt och sansat ikväll efter maten med lagom salongsberusning. Då passar t ex salige Lyle Mays pianotrio med Marc Johnson på bas och Jack DeJohnette bak trummorna. Lyle Mays var Pat Mathenys parhäst under många år. Utöver detta även amatörarkitekt och matematiker som han ägnade sig åt när han drog sig tillbaka från musikscenen. Han fick under sin karriär 11 grammisar och nominerades för ytterligare ett 20-tal. Han var en av de stora men lite för introvert för att få de största rubrikerna. Jag tror du gillar detta, @calm om du inte hört hans musik. Han gjorde bara en officiell trioplatta vad jag vet. Detta album är från 1993.

fan. Det uppenbart att vi är lika gamla. 😂 håller med om allt.

Orgone. Svängig amerikansk västkust-funk. inte hifi direkt - men Lencon gör så att det svänger som det ska

Jag behöver nu kunna koppla om mellan tre källor förutom phono, så jag har skaffat en Kramer VS-4X;

Johannes Brahms blev en firad stjärna i de tysksspråkiga länderna. Han var också viktigt för att lyfta fram andras verk som varit dolda för världen, t ex Schubert. Han sas vara lite blyg och tillbakadragen men var inte rädd för att säga sin mening. Hans fighter med Liszt och Wagner är omtalade. Men för publiken var han stor, framför allt de sista 20 åren då många av hans stora verk komponerades. Och när man är framgångsrik som kommer uppmärksamheten från flera håll, bl a från universiteten. 1880 fick Brahms reda på att universitetet i Breslau ville hylla honom med en doktorshatt i januari påföljande år, 1881. 1760 avbildades universitet så här: Breslau låg i nuvarande Polen och stan heter idag Wroclaw, en av Polens vackraste städer. Universitetet finns kvar och har naturligtvis bytt namn. Så här ser det ut idag. Det hörde också till att doktorander på något sätt skulle visa sin tacksamhet. Brahms tillfrågades om han inte kunde "skriva ihop något" typ en fanfar eller något ditåt. Brahms tog det till sig men nöjde sig inte med en fanfar. Han skrev en hyllning till hela universitetet och inte minst till studenterna där och studenter i allmänhet. I samband med utdelningen fanns en full orkester på plats som hade fått partituret och övat tillsammans med Brahms som dirigerade. Han byggde ett stycke kring studentsångerna som jag redogjorde för ovan och vävde ihop detta på ett fantastiskt sätt. Det blev enormt hyllat och det sägs att de fick ta repris efter repris. Stycket har fått namnet Academic Festival Overture (opus 80) som blivit ett av Brahms mest populära mindre orkesterverk och spelas ofta. Fyra enkla folk-/dryckessånger (som ni kan bekanta er med ovan) blandas i en kreativ process till ett mästerverk. Jag tycker det är magiskt. Jag skrev innan att en del av dessa texter ansågs inte passande för folket och var censurerade länge i Tyskland men den censuren var släppt ca 10 år innan i Tyskland. Däremot inte i Österrike där allmänheten fortfarande skulle skyddas för dessa hemskheter uttryckta i text. Men Festivalovertyrens popularitet växte och några veckor senare kände sig Österrike tvugna att ta bort censuren. Musiken blev också en jättehit där och den spred sig över världen. Det finns massor av fina inspelningar av verket. En av mina absoluta favoriter är en nyinspelning med Gewandhaus-orkestern i Leipzig ledd av svenske maestro Herbert Blomstedt. Ni som har Qobuz hittar den där. Jag gissar att även Tidal har den i sitt bibliotek. Huvudnumret är symfoni no 2 men Academic Festival Overture finns också med. Han har ett härligt dynamiskt swung i sin tolkning som får igång mig. En viktig anvisning är att detta är ett stycke som skall spelas på hög nivå. Om ni bor i lägenhet, så informerar era grannar att ni vill få anstånd 10 minuter att dra på ordentligt. Lycka till och god spisning.

Jag tänkte inleda med att be er lyssna lite på följande klipp. Det viktiga är inte att ni hör hela men åtminstone huvudmelodin. Fuchsenritt (Was kommt dort von der Höh) - Det är en folkvisa med anor från början av 1700-talet som finns med olika textversioner; bl a som en studentsång som det anspelas på i detta sammanhang. https://youtu.be/knjMvUoAGF8 Wir hatten gebauet ein stattliches Haus - Det är en visa från ca 1820 som också tagits upp som välkänd studentsång i Tyskland. I Sverige använder vi samma melodi i den svenska psalmen När juldagsmorgon glimmar. I Tyskland var den censurerad fram till ca 1870 och ännu längre i Österrike. Men något hände... https://youtu.be/hwoJJzc2k6g Alles schweige (Hört, ich sing das Lied der Lieder) - En tysk folksong från 1770-talet som hyllar "Vaterland" https://youtu.be/gChLxP80n6M Gaudeamus igitur - Det här är en medeltida latinsk studentvisa från 1200-talet som fått många texter under årens lopp. Mest känd är förmodligen den från 1781 där man besjunger "Om livets korthet". Finns även översatt till svenska (efter Youtube-klippet): https://youtu.be/ha6pGK6ZnXE Låt oss glädjas, medan vi är unga! Efter den glada ungdomen, efter den dystra ålderdomenkommer myllan att ha oss. Här ett studentvykort från 1898 som illustration till sången. Nu har vi några viktiga ingredienser till den fortsatta storyn.

Tack @juha! Jag har också testat nätkablar Power Cord Momentum i dagarna, och har Zero Momentum XLR sedan tidigare. Instämmer i dina slutsatser.

Det var den jag lyssnade på i går, lite okoncentrerat och inte alls i rätt mood, lyssnar igen vid något senare tillfälle. /byZan

jag har ingen koll alls på Elgar, mer än att jag fått honom rekommenderad av min fiolspelande kollega vid ett tillfälle, men när jag läser @Apexorca's inlägg om kryptografin bakom Enigma variationerna så kan man ju inte annat än bli fascinerad så jag var tvungen att läsa på lite mer. Fantastiskt roligt att man kan lämna efter sig ett sådant pussel till efterlevande generationer, och däri också stor del av charmen, är det verkligen löst eller inte? det verkar ju haglat in vilda teorier med allt ifrån blinka lilla stjärna till Beethoven som sagt, och kanske är Stabat Mater det slutliga svaret. jag har egentligen ingen rekommendation att komma med, men för oss Qobuz:ister så tror jag att den här motsvarar Monteux/LSO inspelningen ovan från 1958, men i remastrad 2022 utgåva.

Håller med MEN jag menar att det går att överbrygga genom att läsa på. Det är "farligt" att fastna i schabloner typ jag är för gammal för att lära mig. Vare sig du eller jag är tappad bakom en vagn. Om vi verkligen vill är det ingen ouppnåelig kunskap. Ju mer jag läst på desto mer logik har jag hittat. Om vi sedan vill är upp till var och en.

Suzanne Vega - days of open Hand

En högtidsdag för en Bob Dylan-fantast. Frågan är bara vilken version jag skall inhandla. Det blir säkert 24/96 utgåvan av Delux-utgåvan (5 CD) på Qobuz för 198:-. Om man vill ha de som en CD-box kostar den strax under 1,500:- Det finns också nerbantad fysisk dubbel-CD för 300:-. LP-versionen av den kostar ca 1,450:- Albumet innehåller en remix av ”Time Out of Mind” (ett av hans bästa i min bok, producerad av Daniel Lanois) plus en massa andra spår som jag lyssnar på just nu. So far so good…

Intressant. Mitt ”problem” med Elgar är att det inte uppstår den där magin mellan oss. Undantaget är cellokonserten där jag har en del varianter. För de av er som är nya på Elgar rekommenderar jag er att lyssna på hans cellokonsert. Mest känd är är Jacqueline de Prés version. Är den bäst? Det är det delade meningar om. Jag tycker den är fin. Steven Isserlis tolkning känns ändå lite fräschare i mina öron. I mina hyllor finns dessa: Elgars Enigma har jag aldrig fastnat för av okända skäl så jag har bara en inspelning av den. Men uppenbarligen går den hem hos andra så jag skall ge den en ny seriös lyssning. Att döma av vad ni skriver så är den version jag har bra. Det är Classic-utgåva som jag köpte 2009. Vet inte när den gavs ut och det står utan år även på Discogs. Vi har ju haft uppe Enigma tidigare där det finns en del tips, se

all heder till dessa herrar, men jag vet inte, det känns som du ganska grovt missförstått och underskattar vad många av oss andra håller på med, jag tycker det är kul att skriva om nya grejer för att jag vill berätta för er alla vad som finns där ute, men det känns som du tror att det är nån bytes karusell som konstant pågår här och att det inte har något med ljudkvalitet att göra eller att jag inte vänder och vrider på varenda halmstrå för att förstå vad som har en positiv effekt och inte, tro mig, jag försöker konstant lära mig och anser iaf själv att jag tar kliv hela tiden. är jag fullärd, kan allt och vet bäst? verkligen inte, men jag är fortsatt nyfiken. kanske är jag dålig på att utrycka mig, kanske skriver jag inte tillräckligt informativt eller vetenskapsmässigt, men att ljudet blir bättre i min anläggning, det råder det för mig ingen tvekan om, men jag kanske är lite partisk, vad vet jag... sen kan man självklart dividera om ifall något är bättre, sämre eller annorlunda. men den nivån tycker jag det känns som vi måste passerat för ett tag sedan att man själv kan avgöra vad man tycker och stå för det. testar jag något och det inte tillför något så vill jag verkligen inte ha det, ju mindre prylar jag kan komma undan med desto bättre! jag lägger inte så stor vikt vid tester och recensioner, jag läser inga hifi tidningar, men däremot är jag intresserad av att höra om folks upplevelser i sina anläggningar av olika saker, sen om det är applicerbart i min anläggning eller inte, det är något jag behöver testa själv. att det testas och utvärderas produkter och komponenter inom det digitala känns för mig ganska naturligt eftersom det fortfarande är en relativt ny teknik som fortsätter utvecklas och som det fortfarande finns en massa frågetecken kring. gång på gång så blossar ju samma diskussion upp igen, och nu har vi avverkat att både strömkablar, digitala kablar och switchar gör skillnad, men varför nöja sig? jag är iaf glad för att det finns folk som fortsätter testa gränserna och fundera över vad det är som påverkar. jag ser inte hur det har något med fåfänga eller mode att göra.

Fast jag vet inte, jag tyckte det såg up på Voices' bild av nätverkskortet att det inte var för RJ45 utan hade en SFP-anslutning? Och om det är så, så måste ju "andra änden" rimligen också ha en fiberport (och klocka). Jag höjer också på ögonbrynen och funderar vad man kan vänta sig för netto-utdelning i ljudkvalitet i slutändan.

Jag tycker att Pierre Monteaux på Decca är den bästa Enigman jag hört. Jag har en billighetsutgåva på Deccas lågprislabel som jag gillar. @Daniel har en orginalutgåva som jag kommer stjäla nästa gång jag är där…men säg det inte till honom.

ser ut som Neotech:en redan har fått fötter?