Jump to content

Leaderboard

Popular Content

Showing content with the highest reputation on 2022-10-25 in all areas

  1. 5 points
  2. Håller helt med. Ett bra riaasteg är viktigt för dynamik, fart och fläkt. Men givetvis är alla delar viktiga. En perfekt inställning av det hela får heller inte underskattas.
    5 points
  3. Ja det är tydligt att olika Riaa har olika förmåga till det. Fundamentalt olika ibland. Vi hade en shoot out med massa olika Riaa i olika prisklasser från ca 6000 upp till ca 10x mer. Det var inte bara prislappen som satte resultatlistan. Systemanpassningen och smaken är en viktig faktor. För min personliga smak i det system som det testades i var 6000kr Riaa't roiligare än några som kostade runt 30.000kr. Inte om man mätte hifi-.parametrar om men man mätte hur mycket gåshud och hur högt mungiporna satt så funkade det bättre. Men andra något dyrare var bättre ändå.. På det parametrar som du beskriver ovan som är viktiga för mig också vann ett EAR Riaa med för mina öron bred marginal. Sjukt spelglatt och medryckande. Med detta vill jag säga att testa-testa-testa i den egna anläggningen för att hitta bäst match till systemet och öronen är det viktigaste. På ett vis är nog själva drivverket och Riaa fasta punkter i vinylriggen när man valt och sedan trimma med puppa och arm och kablar. Puppan är ju också viktigt, men drivverket är ju ändå basen ihop med Riia på något vis tycker jag. Puppan kan matchas sedan. Sanningen är att det inte är möjligt att väjla ut en del i tex vinylriggen och tro att den kommer att flyta dig till himmelen. Det är som vanligt... ALLT spelar roll. Ju bättre anläggningen blir desto tydligare blir det att det är så. Pratar vi Riaa... EAR 324 är det sprutt i kan jag lova. Ja så borde det kanske vara? Men nej tycker jag... när jag spelar sådana välproducerade album på både vinyl och digitalt (tex CD) så är jag är inte helt överens med dig om det som en generell regel. Så är det inte hos mig och inte hos flera jag känner. Tvärt om faktiskt. Trimmar du vinylriggen inkl alla delar, drivverk, arm, puppa, tonarmskabel, Riaa, nätkablar, signalkabel och har dynamisk återgivning som en av de viktiga faktorerna så kan det bli grym dynamik. Några som beskrivit det hos mig, Tex Stefan på Akkelis, tycker vinylen ligger närmare rullband än det digitala (tidigare digitala systemet) låg/ligger ifrån vinylen. Jag håller med. Lite närmre/bättre nu men uppgraderad digitalrigg. Den är bra musikaliskt och njutbart men inte framme till vinylen på något sätt och inte heller dynamiskt tycker jag själv. Jag vet att de som läser om tekniken och vad som är möjligt menar att digitalt slår vinyl i dynamik i ren och skär teknisk specifikation, men varför låter det inte så i många system där det ändå är kompetenta digitalriggar??? Det kan inte jag förstå. Antingen stämmer inte specarna eller så spelar mer faktorer in som inte mäts. Jag kan inte förklara det tekniskt om det nu finns en förklaring, men det är ingen tvekan om det när man lyssnar. Nästan alltid (alltid ) får jag medhåll om dessa skillnader i mitt system. Detsamma hör jag hos flera andra faktiskt. Det är därför jag inte håller med dig om det som generell företeelse.
    4 points
  4. Vox

    I gubbskrubben hos Vox

    Problemet med "vänsterkanalsknastret" är löst. Vid felsökningen med antiskatingen som utgångspunkt gjorde jag en del upptäckter. T.ex. var tonarmen av någon okänd anledning felinställd av mig. Avståndet mellan "spindle" och "pivot" ska för min Kuzma tonarm vara 212 mm, men det var inte. Efter inställning till 212 mm gjorde jag också en noggrann inställning av pickupen. Därefter justerades nåltrycket och avslutningsvis ställde jag in antiskating med hjälp av en "blank" vinylskiva. På med en av "problemskivorna" och vänsterknastret är som bortblåst. "Det är de små, små detaljerna som gör det." Tack för tipsen om antiskatingen som ledde mig vidare.
    4 points
  5. Nu har Moonriver-förstärkaren blivit ordentligt inkörd, efter att den nu stått påslagen ett par dagar. Men fortfarande så saknas en mer utvecklad nätkabel. I avvaktan på en beställd nätkabel så har jag heller inte gjort någon anslutning till min Powerplant, eftersom det kräver lite jobb med mina kabelklämmor som sitter på baksidan och fixerar kablarna. Jag kör därför direkt med medföljande nätkabel direkt in i ett vägguttag. Det betyder säkert att jag kommer att få ytterligare förbättringar. Men redan nu kan jag säga en del om ljudkaraktären på den nya förstärkaren. Den är definitivt mer upplöst och transparent jämfört med ASR:n med en del ytterligare energi i toppen, utan att vara vass eller tippa över ens i närheten av disharmoni. Toppen är jämfört med andra moderna förstärkare mera åt det varma och mjuka hållet. Mellanregisterharmonin är något mindre accentuerad, vilket märks främst i pianoresonanser som jag gärna vill ha så klangrika som möjligt och klinga djupare än ren sträng. Detta gör att den är mera detaljrik men "plattare" i responsen dvs strängljudet bottnar inte riktigt på samma sätt som i klangbotten som ASR:n. Klarhet finns definitivt men med lite mindre svärta. Samtidigt tycker jag möjligen att djupet och bredden i scenen har blivit unset större. Lägre och övre basen är med hänsyn till mina rumsnoder ändå fast och möjligen lite mer pregnant. Jag har spelat igenom hela min testlista som jag sparat i Tidal och Qubus-versioner. Där finns naturligtvis mycket pianomusik jazz och klassisk, sång manlig och kvinnlig, diverse blåsinstrument, trummor, bas både akustisk och elektrisk, symfonisk musik och kammarmusik, opera mm. Sammanfattningsvis så tycker jag att Moonrivern levererar med god kvalitet och också med dynamik och transientsnabbhet, tyngd, kraft och viss pondus. Musiken känns som kontrollerad, detaljerad och definitivt med kvalitet över genomsnittet. Väger man dessutom in prisnivån 40+ kkr så är den ett definitiv fynd.Den har fått mycket uppmärksamhet världen över och mycket lovord i de flesta hifi-tidningar som testat den seriöst, tex. Stereophile och Hifi+ Jag skall invänta den nya nätkabeln och koppla upp den mot min dedikerade lina och strömrening via regeneratorn. Men hittills är jag mycket nöjd och glatt överraskad över den levererade ljudkvaliteten. Den känns också gediget byggd med ordentlig tyngd i skalet. Skulle man ha några synpunkter på själva utförandet så tycker jag möjligen att man kunde haft någon balanserad ingång som ASR:n och en lite mer påkostad fjärrkontroll. Den senare är i minsta laget kan jag tycka jämfört med ASR:ns tunga och gedigna. Men den fungerar bra som den är, med de funktioner som behövs. Fortsättning följer..... Calm
    3 points
  6. De band som haft störst problem är Ampex och 3M tillverkade mellan ca 1976-84 av följande typer: AMPEX- 406, 407, 456, 457, 499, Grand Master 3M (Scotch) 153, 206, 207, 208, 209, 217, 219, 226, 227, 806, 807, 808, 809, Classic DP, Classic LP, Classic SP, Master and Master SX" Finns en del rapporter även om Agfa 468 Jag har inte hört eller läst om motsvarande problem med band från BASF, Philips, andra band från Agfa än 468, TDK eller Maxell. Däremot har TDK’s kassetband av kromtyp som hette TDK SA samma problem. Jag har en del drös av dem. Jag köpte ett 20-tal Ampexband från ett dödsbo och betalade bara för spolarna. Banden fick jag slänga. Det som hände med dessa band var att de blev klibbiga (sticky syndrom). Det går inte spela dem alls. Maskinen (min Studer) orkar inte dra runt dem plus att emulsionen sätter sig på tonhuvuden. När Sony köpte Columbia fick de massor av klibbiga masterband, sägs det. De fick lägga en förmögenhet på att rädda mastrarna. Det gör man genom att ”baka” banden i ugn 2-4 timmar i ca 60 grader. Därefter kan de avspelas/kopieras inom 14 dagar. Vad jag har förstått överfördes det mesta till pcm 24/96-192. Några kanske också kopierades över till nya band (?) Anledningen till att dessa band fick problem är att man ändrade produktionsprocessen. Exakt hur finns att läsa om på den Googlar runt lite. Det är inget problem för de masterbandkopior som vi köper idag som i huvudsak kommer från Europeiska masterbandkopior som i huvudsak gjordes med europeiska BASF, Agfa och Philips. De banden vi köper idag bygger på BASF och Agfa. De tillverkas i Frankrike av RTM och döma av proffsen är de bättre än vad band någonsin varit. Att man skulle slita ut banden håller jag för osannolikt. Däremot bör man vara noga med att hålla tonhuvudet rent och avmagnetisera huvuden då och då med ordentliga avmagnetiseringsdon och inte de småpjuttar som såldes till enklare bandare. I vart fall om man har bandare typ Studer, Otari eller Telefunken som kräver starkare magnetfält för avmagnetisering. Magnetisering av styrpinnar och tonhuvud ökar brus och klipper frekvensomfånget. Jag gör det ca en gång om året, vilket är betydligt mer sällan än vad som rekommenderas. Banden är bra och räcker 100-tals avspelningar utan problem.
    3 points
  7. Aldrig riktigt upplevt att det påverkar på det viset här hemma. kan iofs. bero på att jag enbart kör digitalt😅😳
    2 points
  8. Jag har också hört någon beskriva det så men kommer inte ihåg vem då det är många år sedan. Kan ha varit någon på KTH när en av mina söner gick där? Fick då också höra att silver var ”bäst” som signal- och högtalarkablar, vad nu ”bäst” innebär och hur vetenskaplig denna utsaga nu är? Inblandning av olika metaller i procent framkom aldrig, jag blev skeptisk och sa att sonen skulle läsa mellan raderna Själv har jag ingen aning mer än det jag hört i anläggningar genom åren, tror mest på att tycke och smak får avgöra vad man gillar. Samma här, men kul att följa tråden även om jag inte förstår allt som skrivs. /byZan
    2 points
  9. Daniel

    Figges ljudlåda

    Ja, Alla som behöver hjälp borde prata med Bengt. @SOUND BY VINYL
    2 points
  10. När magnitud och fas påverkas i registret så följs de åt. Det gör de också om energiförlusten är stationär/frekvensoberoende, men det kanske är svårt att detektera magnitud om man inte riktigt vet vad det är man mäter. Jag vill inte klydda till det i onödan, men det finns som sagt en anledning att vi inte sett dessa skillnader tidigare. Dämpning är lurigt eftersom det är svårt att frikoppla från systemet, men det är också troligt att det är det som är nyckeln om man vill kunna kvantifiera vad som sker. Hakar på @MatsT om att man skulle vilja jämföra koppar och silver med och utan dielektrikum. Då kunde naken tråd vara referens.
    2 points
  11. Hej! Petter Berndalen här som byggt inspelningsbåset. Jag lyckades med det omöjliga. Att spela in en basförstärkare i ett så litet rum som detta. Med en stereomickning av rummet. Jag har en stormembransmikrofon nära basförstärkarens högtalarkon. Samt ett stereopar AB Spaced Pair i det närmaste dikt an mot akrylwingarna vid fönstren i inspelningsbåset. Enligt gällande gängse normer inom rumsakustiken, ska inte detta kunna låta bra. Men det gör ju det. Wingarna gör nåt som inte gjorts förr. Banbrytande faktiskt. Känner mig glad av att kunna dela med mig av denna upptäkt! Bengt Jonasson - Electric Bass - SMT Vocal Booth - Little Big Heart Det som var häpnadsväckande för mig var att när vi höjde volymen på förstärkaren, så alla (8st!) wingarna runt om, verkligen fick jobba med reflexerna. När hela rummet sjöng med. DÅ kom soundet. Fick denna fina kommentar från Bengt Jonasson när det hände: ”Som om dagdrömmen man alltid haft nånstans, om det där soundet man vet finns inom sig… som om den drömmen plötsligt blev sann och sipprade fram”
    2 points
  12. figge

    Figges ljudlåda

    Kan bara konstatera att det låter ”tokbra” som min kompis på Folkhälsomyndigheten skulle ha sagt. Betagen är nog rätt ord. Ett råd i all välmening, låt någon med gedigen kunskap ställa in din skivspelare. Så att allt får absolut bästa förutsättningarna. Värt varenda krona.
    2 points
  13. Helt rätt, och bra förklarat! 🥁
    1 point
  14. Apexorca

    I gubbskrubben hos Vox

    Yes! Ja det är en tydlig skillnad. Det visar mina macrofoton på stylus i spåret i min tråd . Tittar man på vinkeln på stylus under belastning och när skivan står still ser man att det är helt andra vinklar pga krafterna som sliter i stylus när skivan snurrar. Vinklar och självklart antiskating ändras rätt mycket när belastningen i spåret ändras. Således skiljer det mycket mellan olika musik ... gles svag xylofon eller stor orkester med mycket energi och med fullt blås. Det blir ju alltid en slags avslutande medelvärdesinställning som bäst görs med öronen när man redan gafflat in sig ungefär bra mellan tummen och pekfingret.
    1 point
  15. Bra att det löste sig, och att det nu låter bra. Att använda sig av en ”blank” vinylskiva vid inställning av antiskating är bara halvbra 😉. Man kommer ganska rätt, men nålen har ju då inte samma typ av motstånd som när den spelar musik, så vill man nå ända fram behöver man lyssna sig fram. I bland använder jag också metoden med en ”blank” skiva för att komma hyfsat nära, men vill man nå ända fram så gäller det att lyssna på väl utvald musik. Till slut hör man att allt bara sitter där det ska.
    1 point
  16. Jag tänkte använda intrumenten jag har för audioanalys. Kan både spela upp och spela in med 24 bitars upplösning. Har inte kollat än på spotfrekvenser, men jag har rätt stor flexibilitet i signalgeneratorn.
    1 point
  17. P-pan

    Josaa’s äventyr i Hifi

    Skaffa Laban ett körkort och rätt adress hos skatteverket så går det nog bra med försäkringen ska du se
    1 point
  18. Ska se om jag kan mäta lite på detta i helgen. Beställde några SMA-don & adaptrar så att jag får ihop en bra uppkoppling
    1 point
  19. SOUND BY VINYL

    Figges ljudlåda

    Jag står alltid redo 🙂
    1 point
  20. Det finns flera fördelar att köra utan isolering. Man slipper förluster och den kapacitans som isoleringen tillför samt att man enligt resonemangen här bör slippa behov av inspelning. En kommentar är att det emaljering är ett dielektrikum och att det finns olika kvalitéer med olika förlustfaktorer, men att inverkan av emaljering är mindre än vanlig isolering. Man kan även dra en parallell från detta till filter i högtalare som ex Wilson kopplar med blanktråd istället för att dra signalerna i mönsterkortet. Detta är precis av samma orsaker som jag diskuterar här.
    1 point
  21. Känns väl lite som vi amatörer är inne och roddar i en vetenskaplig tråd. Men om man talar om "naken" tråd så dyker frågan är hur stor skillnad det skulle vara mellan dielektrikum i form av luft jämfört med lackad tråd eller bomullsstrumpa? Uppträder elektronerna annorlunda i sådant fall? Som tidigare redogjorts för så får det effekt om man använder olika plaster. Men t.ex. mina Bibacord skiljer kardelerna med balsaträ omlindat med bomullsremsa. Men Fredrik B. är ju forskare på FOI, så han har säkert underbyggt sitt val? Sorry för eventuell OT. Kör på @Anders65! Calm
    1 point
  22. Inte för att det tillför kunskap eller relevans, men jag mötte en man för ett antal årsedan som körde "utan kablage", han använde en lackad grov enkardelig koppartråd för att koppla ihop CD-spelare med förstärkeri och svor att det var det bästa han hört. Alltså, inte ens en dedikerad signaljord, utan apparaterna jordades via skyddsjord utgår jag ifrån. Eftersom den var stel så var det ju en enkel sak att få fin dragning en bit från övrigt kablage.
    1 point
  23. Känns som att det skulle kunna vara en "omvänd skin-effekt" ungefär. Det är uppenbarligen intressant att se vad som händer i gränslandet mellan ledare och omgivning.
    1 point
  24. Förutom pickupen så påverkar riaa-steget dynamiken en hel del. Men som med mycket annat inom den här "sporten" så är det matchningen mellan de olika delarna som gör helheten.
    1 point
  25. Detta är intressant. Ska kolla på hur jag kan mäta avseende fasvinkel. Har ju rätt bra instrument. Jag lär återkomma kring detta :-) Kanske hinner med lite tester i helgen.
    1 point
  26. Effekten av att elektronerna nära ytan förlorar energi tål att fundera mera på tror jag. Detta är en fråga jag skulle vilja ställa till en fysiker... Jag ser inte än helt säkert vad effekterna faktiskt kan bli mer än att det borde vara högst sannolikt att det är just detta som vi hör skillnad på. Att elektronerna förlorar energi kanske kan påverka både fas och amplitud. Jag blir osäker i hur man borde tänka här. Men sen hänger ju dielektricitetskonstanten ofta ihop med dielektriska förluster. PTFE har låg D-konstant och låga förluster. Dielektricitetskonstanten påverkar ju kapacitansen och därmed fasen upp i frekvens. Jo det kan vara konstigt att inte frekvensgångsmäta kablar. Men jag misstänker att det beror på att ingen kommer att se någon skillnad med en "vanlig" frekvensgångsmätning inom 20-20kHz. Men det krävs mycket för att hitta dessa skillnader. Jag brukar ibland påminna mig själv om att vår hörsels dynamiska omfång kanske är 90dB. Den verkliga siffran spelar inte så stor roll, men saken är att jag måste påminna mig själv om detta ibland för att förstå vad som kan vara viktigt i olika sammanhang.
    1 point
  27. Tanken var att jag skulle fokusera på skillnaden mellan koppar och silver nu här, men det finns nog lite kvar kring dielektrikum, inspelning av kablar mm. Jag ska med mycket enkla skisser som stöd försöka reda ut några saker kring detta. Vi börjar med frågan varför ljudet ofta upplevs ändra sig efter inspelning? Vi har berört detta tidigare, men förhoppningsvis har jag lärt mig lite mera sedan sist som jag tänkte skriva om. Jag har tidigare nämnt att olika metaller som koppar och silver har olika fermienerginivåer. Fermienerginivån är den energinivå som de fria elektronerna i det yttre valensbandet har. I metaller angränsar detta direkt till ledningsbandets energinivå. Detta betyder att metallen leder ström så fort man lägger en spänning över ledaren. I fysiken lagar strävar system till jämnvikt. Det mesta inom fysikens värld bygger på jämnvikt på ett eller annat sätt. Teflon (PTFE) är ett exempel på en elektronegativ polymer. Detta innebär att den fermienerginivå ligger ganska långt ifrån ex. koppar. Men när man lägger samman dessa sker en utjämning i gränsen mellan metallen och PTFE i detta fall. Det spelar egentligen ingen roll vilka material som förs samman - energinivån kommer att vilja utjämna sig. Skissen nedan visa hur elektrontätheten nära isolatorn ökar tills en utjämning mellan materialens fermienerginivåer i kontaktytan skett. På grund av isolatorns höga resistivitet tar denna utjämning lång tid. Men det vi gör med inspelning är att snabba upp utjämningsprocessen. Elektronernas rörelse fram och tillbaka med en ljudsignal underlättar att fylla elektronhålen i isolatorn så att balans uppstår. Det är som att sikta mjöl längs ledaren mot isolatorn. När det är fullt under sikten är det balans över och under sikten. Utan att skaka sikten faller nästa inget mjöl ner. Ljudsignalen är vår sikt. Det vi ser i bilden är att den förhöjda koncentrationen av elektroner mot ledarens yttre kant minskar ju mer elektronhålen i isolatorn fylls på. Detta pågår tills det uppstår jämnvikt i gränsytan mellan materialen. Denna process finns väl beskriven i forskning som gjordes kring 1960-1970. Det som inte finns beskrivet är att detta kommer att påverka strömflödet och i vårt fall ljudet. Det jag ska tillägga är att när jämnvikt uppnåtts kan jag inte se någon fortsatt påverkan på den analoga ljudsignalen på grund av detta. Den påverkan av isolationsmaterialet som kvarstår blir då två saker. Dels att den dielektriska konstanten påverkar kapacitansen längs ledaren och dels att de dielektriska förlusterna genom polarisation ger signalförluster eftersom elektronernas energinivå påverkas av detta. Men detta får vänta till nästa gång jag skriver mera.
    1 point
  28. Jag ser inte vad du har för pickup. Det kan skilja en del del mellan dessa. Min erfarenhet mellan pickuper handlar främst om Benz, Lyra, Ortofon och Koetsu. Av dessa törs jag påstå att Lyra och Ortofon har mest dynamik. Allra mest efarenhet har jag av Ortofon och där bör man välja någon av Black eller Blue-versionerna av 2M, Quintet eller Cadenza. Dynavectors pickuper lär också vara mycket dynamiska. Vilken som passar dig bäst både ekonomiskt och upplevelsemässigt är svårt att rådgöra om. Det skall ju också passa din helhet. Lika mycket dynamik som i välproducerade cd-skivor är svår att nå med lp. Däremot brukar upplevelsen av hög dynamik mellan vinyl och CD inte vara så stor. Oftast är det inspelningarna/utgåvorna som skiljer mest.
    1 point
  29. bigblue

    Dags för nästa steg

    I laguppställningen ser vi från vänster: Shunyata Omega Nordost Valhalla V2 Nordost Tyr 2 Supra Excalibur Det handlar om kablar från knappt 1 000 kr till produkter som kostar +40 000 kr. Så totalt håller jag här kablar för 100 000 kr i handen.... Syftet här var dels att jag ville bilda mig en uppfattning hur stort steg jag upplever mellan USB-kablar generellt. När man läser olika forumtrådar så menar vissa att det inte är någon skillnad alls. Medan andra upplever skillnaderna som enorma. Enda sättet för mig att sätta dessa kommentarer i perspektiv är helt enkelt att testa själv. Det finns säkert andra sätt - men det är den väg som funkar bäst för mig. Något annat jag ville se (höra) var om de ljudmässiga karaktärer som jag tillskriver respektive märke, också gick att uppfatta i den digitala domänen. Så klart handlar det om att jag generaliserar här. Men varje produkt i kedjan gör sitt avtryck på slutresultatet - och jag är nyfiken på vilket sätt respektive kabel sätter sin signatur. Och det tredje handlade om att försöka kvantifiera (för mig själv) den upplevda skillnaden som respektive kabel "orsakade". Var det ett steg i rätt riktning ljudmässigt? Om så var fallet, hur stort var det steget jämfört med andra saker jag testat? Och sist men verkligen inte minst, hur mycket upplevde jag att det steget var värt? Oavsett hur jag vrider och vänder på det så är det mycket pengar. Men för mig är det skillnad på Mycket Pengar och Dyrt. Jag upplever att på den här nivån så innebär varje steg "uppåt" en rejäl investering. Men Dyrt, det blir det först om jag inte tycker att jag får en positiv upplevelse som står i paritet till investeringen. Dags för lyssning....
    1 point
  30. Jag fick nyss en insikt som fick min puls att öka... Gud vad nördig jag är, men jag söker svar i teknikens innersta djup. Hoppas nedanstående resonemang är förståeligt, för jag tycker detta är mycket centralt för förståelsen av överföring av känsliga analoga signaler som ljud. Jag har inte sett nedanstående samband i forskning jag läst så kanske är det ny kunskap? Vore intressant om någon annan sett något liknande. I metaller färdas fria elektroner fritt inom den energi som ledningsbandet har. Denna energinivå är olika i koppar respektive silver och kallas fermi-energinivån. För koppar är den 7eV medan för silver 5,5eV. Antaget samma signal i ledaren så kommer skillnaden på det elektriska fältet vertikalt mot ledaren mellan koppar och silver motsvara skillnaden i fermi-energinivåer mellan materialen. Insikten är att det elektriska fältet står i direkt relation till fria elektroner nära ledarens yta avseende de elektroner som rör sig enligt potentialskillnaden som den pålagda spänningen över ledaren orsakar. Konsekvensen blir att om vi påverkar energin i detta fält så blir det samma sak som att vi påverkar elektronernas energinivå nära ytan på ledaren. Det blir därmed en direkt påverkan på strömmen i ledaren, som självklart motsvarar en påverkan på ljudet. Genom denna insikt får vi svaret till varför Zero-teknologin fungerar, men vi kan hitta en mängd andra svar. Om vi har statisk elektricitet får vi en bias i fältet och en energinivå som direkt påverkar fria elektroner vid ytan på ledningen. Denna bias släpper gradvis ju längre in i ledaren vi tittar. Och självklart blir det en hörbar påverkan på ljudet av detta. Eftersom silver har lägre fermi-energinivå så påverkar polariseringen i isoleringen det elektrostatiska fältet mindre, vilket leder till mindre påverkan på fria elektroner vid ytan jämfört med koppar. Jag tror inte det är hela sanningen i skillnaden i ljud mellan koppar och silver, men det är definitivt en pusselbit. För mig är denna insikt den viktigaste på länge. Kanske någonsin. Mycket kring kablar faller på plats genom denna insikt. Varför ljudet påverkas av inspelning. Varför olika isolermaterial låter olika. Och till någon del varför silver o koppar låter olika.
    1 point
  31. MIn åsikt är att horn ju har en ganska bra attack som om dom inte låter honkigt så blir lite extra livekänsla. Men det krävs en hel del eq och särskilt timingen mellan hornen är jätteviktig. Skulle inte säga att något är på ett visst sätt utan att mäta. Och man kan absolut tåla lite dippar och höjningar här och där, och psykoakustisk så bör man ha en höjning av basen ifrån 80-100Hz och neråt men några 3-6dB. Men alla saker man gör i filtren tar tid, så man måste itterera mäta justera och mäta timingen igen och igen och igen. Med korrekt timing kommer också rätt frekvensgång, bara att prova att försena ett register så försvinner attack och tydlighet och det blir slätstrucket. I regel är det basen som är långsammast att starta och den ställer man gärna bakom högtalarna när det kanske borde stå 1-1,5m framför högtalarna. Om man nu inte kan försena topparna en hel del. Eller så kan man jobba med väldiigt flacka filter och inte ha så mycket problem men då är risken att man får breda områden då ljudet kommer ifrån flera element samtidigt vilket då återigen påverkar spridningen och timingen. Men frekvensgång kan bli rak och fin. Är man riktigt skicklig så kan man hantera detta förstås men det är väldigt svårt med fasta filter när basarna/subwoofrarna kanske kommer ifrån en helt annan leverantör.
    1 point
  32. Skaffa en Hifi hund sa dem, aldrig varit så svårt att försöka ställa in högtalare eftersom tejp rullen ständigt är borta !
    1 point
  33. figge

    Figges ljudlåda

    Nu på Arlanda på väg mot Paris/Lyon/Tain-l’hermitage.🍷
    1 point
  34. Kan upplysa om att snickaren inte kunde fixa högtalarna tillfredställande. Det skulle synas något samt att sprucken MDF spricker ganska långt vilket kan påverka stabilitet och ljudkvalitet. Harbeth kommer byta lådor till valnöt, flytta element och kolla att allt blir bra. Försäkringen täcker ej då det var Laban som orsakade skadan och inte jag…suck! Linn Sara låter trasigt i jämförelse….saknar Harbeth…
    0 points
×
×
  • Create New...