Jump to content

Leaderboard

Popular Content

Showing content with the highest reputation on 2020-10-24 in all areas

  1. Som vi alla vet så gör högtalarna (och dess placering i rummet) den enskilt största och mest påtagliga förändringen i ett ljudsystem. Förväntningarna var därför höga, när jag nu i veckan var över till Ingvar Öhman och hämtade mina pi60s. Jag passade på att få en liten demo hos honom, för att ha en referens i skallen och kunna jämföra med ljudet hemma. Det har varit 19 långa månader som jag väntat på dessa högtalare, men den väntan var väl värd. Det finns några saker som jag direkt lägger märke till, jämfört med tidigare högtalare jag ägt: 1) Avsaknad av hörbar distorsion, även vid högt ljudtryck. Faktum är att jag nu hör mikrodelaljer, speciellt i sångröster, som inte framkommit tidigare. 2) Basåtergivningen är så otroligt mycket bättre. Inte så konstigt, frekvenskurvan faller endast 1dB ner till 23 Hz. 3) De har väldigt låg verkningsgrad (88dB-2.83 V). Dessutom har de en exemplariskt snäll impedanskurva som inte kryper ner farligt lågt (vilket mina gamla högtalare gjorde). Jag tror att allt detta sammantaget spär på intrycket att pi60s är trögdrivna. Många har åsikter om dessa högtalare, men jag sitter nöjd - väldigt nöjd! Visst, leveranstiden är extremt lång, men just "s"-modellen har ju dubbla kabinett, en låda i lådan med förlustbringande "gucka" mellan dessa lådor och väldigt få snickare klarar att tillverka detta. Därav lång tid. Sedan har mina lådor sprejats med ett antal lager "knotter"-lack (S 8000-N). Otroligt fin finish. Här följer lite ögongodis:
    9 points
  2. AlfaGTV

    En hifinörds bekännelse

    Jag tycker ändå att det finns något sant med denna, det är ett kärt nöje att njuta vinylskivor!
    4 points
  3. När jag bestämde mig för att ge mig in i vinylträsket så var jag ganska tydlig med mig själv om att det aldrig kommer bli min primära lyssningskälla igen, det skulle bara vara ett komplement. Dessutom vet jag vis av erfarenhet att det kan bli ganska beroendeframkallande att köpa skivor så jag ville försöka hålla tillbaka lite på den fronten också, inte samla på mig för mycket skivor. Nu sitter jag här med vinylspelaren som ENDA lyssningskälla, vilket man kanske minst sagt kan kalla det primära, om än bara fram till jul men ändock! Jag har även beställningar på skivor som trillar in från både höger och vänster. Ett skivköp leder gärna till ett annat, "jag glömde ju den där och när jag ändå håller på så...", det är lite mysigt ändå! Jag ska villigt erkänna att jag var lite orolig och fundersam kring hur roligt jag egentligen skulle tycka det var, skulle det bli nyhetens behag och sen skulle jag tröttna, skulle grejerna bli ståendes och samla damm? Det är lätt att läsa på forum om alla som spelar vinyl och tycka att det verkar trevligt, men var det något för mig, eller hade jag egentligen fastnat ganska rejält i det digitala? Jag tycker så här efter att lite tid passerat. Det är verkligen roligt, jag har spelat väldigt mycket vinyl, jag valde vinylen även när jag fortfarande hade en DAC tillgänglig men när skivor är bra pressade, bra inspelade, bra mastrade osv, då låter det riktigt riktigt trevligt, och här kommer ett ord som man kanske faktiskt får använda nu, det låter annorlunda, det låter analogt och härligt! Allt blir dock inte automatisk bra bara för att det är vinyl, så är det bara, oavsett format. Men det finns bra skivor och det måste verkligen inte vara svindyra audiofilpressar, när man hittar dessa så blir det lite extra magiskt bra. Jag är också väldigt nöjd med alla de val jag gjorde, jag tror att jag la mig på precis rätt nivå för mig själv både pengamässigt och ljudmässigt. Jag visste att jag behövde steppa upp lite från att bara skaffa mig en vinylspelare, det behövde ändå vara på en nivå som skulle kunna konkurrera och fånga mitt intresse. Jag inser ju att i sammanhanget så valde jag ändå en ganska billig skivspelare, men jag gillar den verkligen, jag tycker den är rolig, den spelar på ett charmigt och underhållande sätt. Visst knastrar och sprakar det lite som det gör med vinyl, men överraskande lite måste jag ändå säga, musiken är helt klart i fokus. Kanske var pickupen lite i dyraste lagret, men det är verkligen inget jag ångrar idag, det blev en bra balans totalt sett. Jag fortsätter att förvånas och upptäcka skivor jag trodde att jag kände utan och innan, till och med skivor som jag spelade precis i början när jag hade packat upp allting kan jag finna låter på ett helt annat sätt nu. Lite inspelning kan verkligen göra underverk och här kanske också är en risk om man vill prova på vinyl att man kanske inte har tillräckligt med tålamod. Kanske har det hjälpt att jag jobbat hemifrån under denna tiden och kunnat lyssna väldigt mycket på musik på dagarna. Hur som helst så är jag glad att jag tog steget och tog mig över "barriären", vilket jag förmodligen aldrig hade gett mig in på om jag inte läst om alla er andra som sitter där ute med era vinylspelare. Visst hade jag tänkt att nån gång återkomma till vinylen, men nu kändes det nästan som det var närmre att göra sig av med skivorna än att ta steget tillbaka. Det känns iaf inte just nu som att det här är något jag kommer tröttna på igen, det känns som jag bara har fått ännu en lyssningskälla att välja mellan.
    4 points
  4. Jag har ett par tyska handbyggda "Linnenberg Liszt". Har tidigare haft en topic om dessa monoblock, så det är bara att söka här på forumet.
    3 points
  5. 2 points
  6. Ni har väl inte glömt bort Enya?
    2 points
  7. 19 månader! Vete tusan om jag hade orkat vänta så länge men den som väntar på något gott... Har aldrig hört ett par Ino men det är nog fantastiskt bra med tanke på hur många som är helnöjda med dom och det verkar ju också du vara. Just din modell tycker jag är intressanta. Stort Grattis och njut av musiken!
    1 point
  8. 1 point
  9. Framförandet är fantastiskt, men inspelning rätt medioker tycker jag. Trist på sådant artisteri.
    1 point
  10. Detta jazzalbum på vinyl från 1963 bossaflirtar och jag har missat den tidigare. Hittade den på Bengans i tisdags. Den träffar mig mitt i prick. Sjukt bra. Rätt ok gubbar på plattan runt Kenny också. Otroligt dynamisk inspelning och så bra Blue Note var när de var som bäst. Som jag ser det är denna platta på nivån av hur bra vinyl kan låta med så bra jazzmusik jag kan tänka mig. Kombon är vanebildande. Löp och köp.
    1 point
  11. Kul med nytt! Gamla musikfavoriter blir lite som nya och värda att återupptäcka! Kanske bara är lat, men vad driver du dem med?
    1 point
  12. Under 70-talet transfomerades jag mer och mer över till jazzen. Det var då jag upptäckte etiketter som t ex Riverside, Blue Not och Prestige men även uppstickare som danska SteepleChase. Men det var också en period då jag köpte och diggade mycket soul från bolag som Atco, Atlantic, Volt och Stax. Under senare år har det varit mer sporadiska inköp. Jag tycker soulen tappade lite av sin själ under 80-talet. På senare år har det dock dykt upp en del som ger mig lite nya vibbar. En av dessa är Bettye LaVette som har gett ut ett antal album helt i min smak. Bettye är inte ny inom gebitet. Hon var med redan på 70-talet men aldrig med någon framträdande roll. Det är först under 2000-talet som ”folkpensionär” (hon är född 1946) hennes namn fick en en mer framträdande roll. Jag fick hennes senaste album, Blackbird igår. Jag tycker hon är fantastisk och passar mina musikrötter som hand i handske. Hennes förra från 2018, Things Have Changed, är väl så bra. Där tar hon sig an några av Bob Dylans låtar. Rekommenderas också. Hon har gjort fler album så det blir fler inköp för min del. Nedan ett klipp från ”Kennedy Center honours” där Bettye hyllade några av pristagarna.
    1 point
  13. Fina grejor! Nu låter de inte perfekt som nya utan kräver en hel del inspelning av elementen innan de släpper loss. Bara att lira och njuta. Grattis!👍
    1 point
  14. octavia rs

    Hemma hos Octavia rs

    En kaffe och en rosa panter tack!!
    1 point
  15. Ge dig nu, det är värt det på sååå många sätt.
    1 point
  16. Här är en riktig goding enl mig! hur First Watt har flugit under min radar är en fråga jag ställt mig? Jag har väl varit så fast i min förställning att det måste vara rör för att det ska be”röra” mig. Vid första anblicken en rejäl front, sober ljusgrå, roliga kylflänsar som ser ut att kunna få den att flyga. Precis lagom intensiva blå dioder, vanligtvis gillar jag inte blå dioder men dessa stör mig inte alls. min man kikar inuti vill man utbrista som Leif Östling ” vad fan får jag för pengarna!” för den är i princip tom. en lagom mallig trafo, skaplig lytbank utgör lejonparten av innehållet. Utmed resp kylflänsar sitter ett kretskort format och stort som en linjal. På den sitter i princip två transistorer MOSFET,och några motstånd. Purismus extrema. så inte en enda kondensator i signalvägen.
    1 point
×
×
  • Create New...