Jump to content

Leaderboard

Popular Content

Showing content with the highest reputation on 2020-09-04 in all areas

  1. ...brukar det inte hända så mycket på HiFi-området. Jag har alltid prioriterat konsertbesök (klassiskt) och eget musicerande så HiFi-prylarna byter jag inte ut så ofta. Jag är inte så intresserad av vad utrustningen tillför när det gäller klang, jag vill helst bara veta vad ljudteknikern och musikerna ville få fram och tyckte var bra i sitt skapande. Så neutralt är ordet, neutral så att många uppfattar det som kallt (därav nicket ;-) ). CD blev en självklarhet så fort den kom, jag tyckte direkt om ljudet, även fast det innebar att min och pappas stora LP-samling blev obsolet. Jag är petig när det gäller inspelningar. Det är stor skillnad i kvalitet mellan inspelningar och jag gillar en del små bolag och noggrannheten hos deras välutbildade och ambitiösa "tonmeistern". Inspelningsteknik är svårt, jag försöker göra en del sådant själv på fritiden och har svårt att få till det bra. Men det är kul att experimentera med mix, mikrofonplacering och val av mic. Hela 80-talet använde jag mest billigt begagnat samt pappas gamla LP-spelare. Den första helt egna nyinvesteringen var ett par Rogers LS3/5A. Runt -90 (kommer inte ihåg exakt) skaffade jag vad jag då tyckte var neutrala och välljudande prylar - högtalarna Spendor SP1 och förstärkaren Mission Cyrus Two. Dessa har levererat i 30 år men får nu inte följa med in i streaming-åldern, det kändes som att var dags för nästa steg. (Fast jag har så starka band till de gamla burkarna så jag har inte hjärta att sälja dom). Hade jag haft ett bättre lyssningsrum hade dom kanske fått vara kvar, nu tar jag chansen att skaffa lite flexiblare utrustning. Så - varför Genelec 8341A? Eftersom jag måste gå mot "närfält" i mitt allt annat än optimala stora rum var aktiva studiomonitorer i mellanklass den naturliga startpunkten. Neutrala, bra pris/prestanda och tillräcklig kraft och dynamik. Det finns massor - Focal, Adam, PMC, ATC, Neumann, PSI mm mm. (Att marknaden kan bära så många?) Alternativen Geithein och några till som jag var nyfiken på hittade jag inte nåt på nåt ställe där man kunde lyssna. Inte heller Dynaudio Core 59, det verkar vara dåligt med distributionen i Sverige konstigt nog. ATC trodde jag skulle vara en het kandidat (t ex SCM50) men det var dyra, kändes lite omoderna och övertygade inte. Funderade också på Neumann KH 420 men Genelec var rimligt prissatta, har digital ingång som standard och rumskorrektion ingår. Jag sitter oftast ensam o lyssnar så rumskorrektion har en chans att funka, det är bara en punkt i rummet som ska hyfsas till. Hur matar man den då? Genelec har bara AES digitalt så ett tag lånade jag en USB->AES-konverter (Matrix). Men jag ville kunna kombinera streaming med CD (på bilden syns min urgamla Sony CDP-45 som får fungera som CD-transport), ha hörlursutgång och gärna möjlighet till tonkontroller så jag bet ihop o investerade i en RME ADI-2 Pro FS.Den innehåller många fler funktioner än jag behöver men vilken kvalitet! När det gäller tonkontroller så är jag helt för - särskilt en så bra digital implementation som RME. Jag vill t ex kunna lyssna på lägre nivå ibland, loudness är suveränt då. Synd att EQ/loudness är så bespottat, alla har vi ju olinjära öron. Att DSP:n i RME-burken får räkna om frekvensgången lite hindrar inte mig från att "stampa takten" (för att citera den rätt förfärlige herr Tiefenbrun om ni kommer ihåg). RME är centralpunkt även i min andra lilla anläggning i mitt minimala arbetsrum där jag bl a mixar o redigerar video. En RME ADI-2 DAC FS matar dels hörlurar och dels de pyttesmå Genelec 8010A som funkar som datorhögtalare. Hörlurar är lite ångest, svårt att välja. Jag har lyssnat på massor av high-end men inte hittat nåt som dels är tillräckligt bekvämt på skallen och dels motiverar priset. Så det är Sennheiser HD650 som sitter på öronen för det mesta och Shure SMH1540 när jag behöver slutna lurar (under inspelning eller mitt i natten). Kablar, strömrenare och andra tweaks som ingår i hobbyn tror jag inte på. Det är väl en yrkesskada från tiden som forkare i experimentell fysik. Jag förstår att fina prylar skänker glädje och visst är high end-kablar snygga, i likhet men mycket i high end-världen. Men nej tack, det är inte konstverk jag vill ha utan rationella prylar. Fast jag tror på disciplin i kabeldragning, ett ormbo av nätsladdar och signalkablar bakom stereobänken får mig att må fysiskt illa. Den enda lyx jag unnar mig på kabelsidan är "onödiga" balanserade kablar med fina Neutrik-kontakter. Egentligen behövs väl balanserade kablar mest när man drar långa avstånd till signalsvaga kondensatormikrofoner. Men har burkarna balanserade in- o utgångar ska man väl använda dom? Det är väl där jag tenderar att bli lite sentimental o irrationell. Kanske har mitt val av RME och Genelec att göra med att det blir en slags kontakt med studiovärlden - på något sätt minskar avståndet till den situation där musiken skapades och spelades in. EDIT - har på nåt sätt lyckats förstöra fotot, återkommer!
    7 points
  2. David_33rpm

    iFi Audio Zen Phono

    ifi tar allt ett steg längre och använder silica gel som tillbehör. Ska den läggas i vatten så att den sväller och sedan användas som apparatfot?
    4 points
  3. string

    Inköp utan lyssning

    Min filosofi Om jag väljer att köpa någonting ohört så bygger detta på en mängd underliggande beslut. Men visst är det en risk man tar. Mina inköp bygger alltid på att ett behov har uppstått, jag köper aldrig för att jag tycker det är kul att ha. Så här kvalar jag väl inte in som äkta ”hifi-nörd”. När jag väl kommit underfund med vad som saknas i dagens setup kommer vi till nästa fas. Ganska långdragen sådan, men också så himla kul och lärorik, nämligen att hitta en ersättare till befintlig pryl. Tester och ”reviews” ger jag inte heller mycket för, de brukar som sagt nästan alltid skönmåla sina testobjekt. Olika forum brukar däremot vara avslöjande och på ett mer ”brutalt” sätt plocka fram för- och nackdelar. När så väl beslutet är fattat, vilken ersättare som ska få kicka ut min gamla produkt så börjar jakten på svensk återförsäljare och bästa pris. Tyvärr är Sverige en liten ”ankdamm” och oftast behöver man leta utanför gränserna. Med allt vad detta nu innebär, inklusive att inte kunna låna hem prylarna. Alltså Allt det där som nämnts ovan kan ju kännas lite ”fyrkantigt”, men jag är väl lite miljöskadad från mitt tidigare jobb och har processtänket i mig. Jag sitter och funderar över de senaste inköpen jag gjort (som har varit från utlandet och därmed utan hemlån) och hur jag resonerade: Music First Audio (försteg) Mitt gamla Supreme-försteg hade ju 20 år på nacken och även om det lät bra och neutralt så började man se lite ålderstecken. Vad som egentligen triggade bytet var att jag plötsligt fick en köpare, som till en bra slant, ville ha det. När jag därefter letade ett nytt försteg utgick jag ifrån att det skulle vara fullständigt transparent och ofärgat. Det är min egen personliga åsikt att alla aktiva försteg har mer eller mindre egenljud, som adderas till ljudbilden. Jag vet att jag sticker ut hakan och folk får slå mig i skallen för detta påstående, men jag har aldrig ångrat att jag numera kör passivt. Att just MFA dessutom hade fått massa utmärkelser gjorde ju inte valet så svårt heller. Och vad gäller hemlån, Jonathan sa att det var bara att skicka tillbaka igen om jag inte trivdes med det – men det behövdes aldrig! Linnenberg Lizst (effektsteg) Även mitt effektsteg, Accuphase A-30, behövde bytas mot ett kraftfullare dito. Åtminstone 200 watt behövdes, för att göra musiken rättvisa. Här letade jag ju också transparens, men även bredbandiga steg, med hög slew-rate. Bland alla kandidater som kvalade in hittade jag även Linnenberg Lizst. Dessa små mono-block verkade ha ytterst fina mätdata (men ändå, till ett överkomligt pris, ok - allt är relativt ). Tittade man dessutom under skalet hittade man tysk ”ordnung muss sein”, ingenjörskonst på hög nivå. Problemet var att det inte fanns något alls skrivet om dessa slutsteg. Jo, en review, som förstås var positiv. Dessutom fanns bara en återförsäljare i Europa, i Tyskland. Denne var dessutom kompis med Mr. Linnenberg själv. Det kändes jobbigt, det här . Återförsäljaren erbjöd sig att byta in min Accuphase. Dessutom skulle jag få demo-exet de hade i butiken till reducerat pris. Slutligen lovade butiken att Mr. Linnenberg själv skulle gå igenom stärkarna, innan de skickades. Att testa och kanske skicka tillbaks kom aldrig upp som ett alternativ. Jag tog ett djupt andetag och sa ja till affären. Ett bra beslut känns det som. PS Audio PerfectWave P5 (strömrening) Här har ju detta forum varit till ovärderlig hjälp. Med all tydlighet så har det framkommit att strömrening är en ”ickefråga”. Det gällde bara att hitta en "PerfectWave" till så bra pris som möjligt, så lite begagnad som möjligt och förstås, från en seriös handlare. Jag har haft span på eBay senaste halvåret och i juli hittade jag den. Resp. burkar ovan har jag redogjort för, i andra inlägg här på forumet. /string
    3 points
  4. För tydlighetens skull... Jag håller helt med om detta. Tekniken eller tjänsten som sådan är det inget fel på. Det är ersättningssystemen som fått en sneddrivande effekt. Jag är heller inte för det du kallar medborgarlön. Men precis som med medicinsk och teknologisk forskning så är den mesta utvecklingen beroende av någon form av grundforskning där det inte alltid självklart vad det leder till eller vinsten av det hela. Ett bra exempel är Maimans laser 1960. Han hade ingen plan för att det skulle bli cd-spelare och nätfiber. Han avlönades av institutioner med medel från staten och riskkapital. Det görs för att man ser nyttan av det i ett större perspektiv. När det gäller musik så görs ”grundforskningen” bl a på musikkonservatorier som tar hand om många naturbegåvningar där någon alltid sticker ut och bidrar till att utveckla musiken. Det kan röra sig om hantering av instrument, utveckling av instrument, arrangering, komposition, rösthantering och liknande. Många av dessa går sedan vidare i olika genrer, inte minst inom jazz och klassiskt och fortsätter utveckla musiken. Det de gör påverkar även musiker i andra genrer och hjälper till att utveckla även populärmusik. Bra svenska exempel är Björn J:son Lind som höjt kvaliteten över flera genrer. Ett annat exempel är George Riedel och Jan Johansson som tagit barnvisan till en högre nivå. Internationellt har vi Jaco Pastorius som gjort elbasen till ett helt nytt instrument och som ”alla” basister påverkats av. Metallicas basist Robert Trujillo har gjort en video om Jacos stora inflytande inom t ex hårdrocken. En annan är Joe Zawinul från Wiens konservatorium som utvecklade den s k jazzfusionmusiken när han tillsammans med en annan kollega från konservatoriet, Miroslav Vitous, startade Weather Report. Han har även varit viktig för syntarnas utveckling. En annan klassiskt skolad musiker är tjecken Jan Hammer som lyfte filmmusiken. Han var också en del Mahavishnu Orchestra. Sen har vi George Duke som gick liknande väg... det finns massor av exempel och bakom dessa finns producenter, tekniker, ”vanliga” musiker. Grejen är att om man tar bort dessa grundbultar så får vi också en blekare populärmusik. Varje bransch och utövare behöver förebilder och inspiratörer och för att sådana skall växa fortsätta växa fram behövs incitament. En hygglig lön/ersättning är en viktig sådan. Det har också varit en viktig del för mig och de flesta andra människor. Det är inte annorlunda för kulturarbetare. Verkstadsföretag, it-företag, byggföretag är medvetna om detta och är därför aktiva inom forskning direkt, via stipendier eller handledning. Det var även musikbolag som t ex EMI inom sin verksamhet kring musiker, producenter, liveevenemang osv. De såg en nytta med detta. Nu har streamingbolagen tagit över kassaflödet. Hur mycket satsar de på sina hjärnor i bakgrunden som ger förutsättningar för sin egen lycka? Om man jämför med film så har de hittat bättre modeller. De har satt andra prislappar och folk betalar. Men streaming av musik startade med piratkopiering och man har inte kommit särskilt mycket längre. Det hade t ex sett annorlunda ut om de satt priset motsvarande en eller en halv cd per månad. Varför skall det i stort sett vara gratis? Det går väl räkna ut med armhålan att det knappast gynnar musiken i stort utan enbart ett fåtal. Vad är det som är bra med det utöver rent egoistiska skäl?
    2 points
  5. Kvällens nästa album... Albumet Gregory Porter - All Rise (Blue Note) är ifrån tidigare i år. Det sägs vara bra och jag skall inte dra på det... det är bra. Tycker Gregory blivit lite coolare och tar ut svängarna lite mer. I flera låter kör han med riktigt tunggung. Han flirtar med Tom Jones i tex Revival Song och lyckas trycka på i sången till sällan skådade höjder. Det är inte lätt att sjunga med det trycket och med full kontroll och bibehållen karaktär i rösten så att det blir meningsfullt i musiken och dessutom utan att få det att bli skrikigt. Detta är dock dessvärre det 99,9% av alla Melodifestivalartister och några till... gör pga bristande förmåga eller vad det kan vara. Vedervärdigt i min smak, men när det görs som Gregory Porter gör det är det magiskt bra. Man skall använda sin röst till det den håller för, men det lär man kanske inte ut till melodifestivalartister... och några till. Jag har sällan hört Gregory sjunga bättre faktiskt och ändå tycker jag han sjungit kalas innan också. Han har en unik sjungande röstförmåga denna man. Jag gillar generellt artister/grupper/låtskrivare som har en en egen karaktär och tydlighet. De gör sin grej och gör det bra. Man hör direkt att detta är Gregory. Han har ett lite eget sätt att sjunga, en tydlig karaktär i sin stämma och han sjunger strålande och detta album är flawless. Trots att det är tydligt och att man känner igen sig är det också en utveckling framåt i musiken, sättningen och svänget. Jazzigt i grunden men tex soul, blues och gospel är också med. Flirtar med klassiska stråkar och pop och rock influenser hör jag även om grunden är från den svarta musiken. Han omger ju sig inte med så sega musiker heller det gör musikupplevelsen komplett. Love it! Detta var upplyftande och riktigt roligt att lyssna på detta album. Den får fem av fem utan att blinka.
    2 points
  6. Det har blivit allt färre hemreportage, tycker jag. Vi hade mer av den varan förr. Jag tänkte dra upp statistiken lite och drog iväg till min gamla musik- och hifi-vän sedan 1976. Vi besöker Nisse, en riktig snapphane på flera sätt. Han är en trogen följare och läsare av vårt forum men inte medlem. "Jag läser lika bra utan att vara medlem", säger vår snapphane som har bevis hängande på väggen (Hans instämplade namnet har jag suddat bort av integritetsskäl) Snapphanen var ett cykelmärke i Blekinge och Nisses förfäder startade tillverkning första halvan av 1900-talet. Sedemera blev det en bilverkstad i tre generationer. Innan portarna slogs igen för ca 7 år sedan fick jag förmånen att dokumentera stället där mycket fanns kvar från cykeltillverkningens tid, bland annat följande verkstadsbänk där det har monterats, lagats, svettats, svurits och skrattats . Men nu var det inte cyklar som skulle behandlas. Nu kör vi...
    1 point
  7. Strmbrg

    Att definiera målet

    Man har ju virrat omkring hejdlöst planlöst under årens lopp. Åtminstone har jag det. Och åtminstone vad gäller hifi. Prylar har kommit och gått, olika högtalarplaceringar har provats och diverse annat krånglande har förekommit. Tillfreds var det dock väldigt svårt att bli. Var det inte basen som bumlade eller lät ojämn, så var det diskanten som fnisslade. Eller så var det någonting mer svårinringat som skavde. Bytandet, krånglandet, möblerandet och högtalarflyttandet pågick år efter år. De ljudliga förändringarna var otaliga, men samtidigt så var hela tiden tillfredsställelsen mer eller mindre frånvarande. Jag lyssnar nästan till 999 promille på "klassisk musik". Det har jag gjort i massor av år. Mycket annan musik stressar mig. Jag tror att det bland annat är avsaknaden av distinkta, påtagliga taktslag i den klassiska musiken som gör mig harmonisk. När jag lyssnar på klassisk musik så är det viktigt för mig att det låter realistiskt. Instrumenten skall låta verkliga, lokalen skall låta verklig, djupet skall vara realistiskt, det skall vara lätt att urskilja olika instrument och instrumentgrupper. Gärna lättare än i konsertsalen, vilket det faktiskt också kan vara. Det ger mig en ytterligare realism-känsla, hur konstigt det än kanske verkar. Jag har ingen aning om hur snarlikt inspelningstillfället det låter hemma. Men jag anar att det inte låter särskilt likt. Ofta låter det "bättre" hemma än i konsertsalen. Med 'bättre' menar jag mer tilltalande. Kanske främst med avseende på att det är lättare att urskilja instrumenten hemma än i konsertsalen. Jag har kommit fram till vad jag vill uppnå. Och det är egentligen inte realism, eftersom det med all sannolikhet inte låter särskilt snarlikt originalet hur jag än gör. Jag har därför valt ett annat mål, och det är att nå en illusion av realism. För mig känns det målet väldigt tydligt. Kanske inte särskilt tydligt alls utifrån ett "mät-perspektiv". Men att avgöra om jag upplever en realism, det känns både tydligt och lätt att bedöma. Jag har alltså valt att vara tydlig med målet, eller syftet. Många tycks mig skippa måldefinitionen och istället fokusera på metoder. Hursomhelst så är det numera väldigt mycket lättare för mig att bedöma om en förändring är bra eller dålig: Ökar eller minskar illusionen av realism?
    1 point
  8. Jodå, en en del prylar är konst på riktigt! T ex estetiken hos Audio Research gillar jag. Reference 250SE är saklig o fin, kan tänka mig en sån med minimalistiska Bibacord-kablar. Och Reference 750SEL skulle man bara vilja äta upp. Ser ut som nåt NASA designat 1963. Sen är det kanske inte optimal pris/prestanda. Och jag gillar inte när det går totalt överstyr, typ Nagra. Deras estetik idag är en parodi på sig själv, ett kvalitetsmärke som imploderat.
    1 point
  9. Intressant ad/da och dsp/försteg. Ett minimalistiskt och kompetent system ihop med Genelec 8341A.
    1 point
  10. Genelec, ATC och ME Gethain är alla märken med fina modeller i sina sortiment. Skulle jag inte använda de högtalare jag gör i dag är nog chansen stor att det skulle kunna vara något från dessa namn. Kandidater skulle finnas där i alla fall.
    1 point
  11. country? Rock? Lite av bägge. Ett album som jag har lyssnat på en del på sistone. Känns gediget. Kvalitet!
    1 point
  12. Inspirerande och kul med en person som vet vad du vill ha och vad som gör dig nöjd. Att det sedan kanske inte passar mallen enligt andra, vad gör det då det faktiskt är till och för dig. 👍😎
    1 point
  13. Intressant att höra dina tankar. Jag håller med om mycket men har en del andra funderingar kring några av dina ståndpunkter. Jag är betänksam kring begreppet ”neutralt”. I förhållande till vad? Hur det lät från ditigentpulten eller hur producenten hörde det i studion eller hur mastringsingenjören tyckte det skulle låta och vad var det han egentligen hörde? Jag menar att detta vet vi inget om. Det enda vi förmodligen kan vara säkra på att det låter annorlunda hemma hos dig än vad producenten hörde och annorlunda hemma hos mig i förhållande till hur det låter hos dig. Ljud handlar ju inte bara om frekvenser och amplituder per frekvens, balans och liknande. Det finns också begrepp som djup och bredd och rumspåverkan, dynamik, värme och upplösning plus kombinationer, impedanser, verkningsgrad och inte minst rum att ställning till. I en sådan ekvation kan olika val har stor betydelse. Jag menar att vi gör våra val utifrån många preferenser. För egen del söker jag mer ett ljud som berör och som känns rätt för mig alldeles oavsett vad producenter och mastrare anser. De har inte monopol på den rätta presentationen och som sagt, vi vet väldigt lite om hur det lät i studion. Vi vet inte ens om de var nöjda eller vilka som var det och inte. Vi var ju inte där. Kablar är en evig diskussion. Jag anser att kablar gör skillnad men är överskattade. Balanserade kablar tycker jag också känns rätt i en balanserad konstruktion, annars är det mer tveksamt. Kablar gör mest skillnad mellan skivspelare enligt mina erfarenheter. De kan faktiskt vara stora. Jag hävdar att på områden där det är så olika meningar om vad som hörs och inte så är skillnaderna så små att man kan lämna dem därhän. Kablar i min värld är en sådan produkt. Det innebär ju inte allt hade låtit lika eller ok med en lampsladd. Några basala krav går ändå att ställa.
    1 point
  14. Just denna denna inspelning gjordes 22 &23 november 1994 och släpptes 1996 på CD. Symfonin är ju väldigt dynamisk och det är gott att höra stora bastrumman på spår 2 (Allegro) efter cirka 13:00. När jag lyssnade på skivan första gången så trodde jag att det var ngt fel på "pressningen", jag hoppade mellan de olika satserna och det var knappt hörbart det som kom ut från talarna. Nu finns det ju väldigt starka partier också men ett riktigt piano pianissimo är härligt.
    1 point
  15. Såklart. Det var ju det du skrev. Sorry Instämmer. Har du testat några mer sofistikerade filter som är ännu flackare i början och ännu brantare under säg -12dB?
    1 point
  16. Eftersom jag inte orkade skala om filtret så får åskådaren själv tänka sig (byt 1 kHz mot 20-22 kHz) hur det blir med en tänkt filtrering av allt över 22.05 kHz. Det hinner inte bli mycket dämpning innan spegelprodukterna dyker upp och dessutom blir det ganska rejäl påverkan vid lägre frekvenser där man vill bevara allt opåverkat. Att göra ett analogt filter för att återskapa all information upp till 20kHz med en samplingsfrekvens på 44.1 kHz ser ganska omöjligt ut och att göra det med digitala filter kanske inte är så enkelt heller och det återkommer jag till. Helt säkert kommer analog filtrering att vara hörbar hur man än bär sig åt om inte uppsampling används och då måste det vara en där man gissar vad som finns mellan samplingstillfällena och sedan skulle man kunna använda analogt filter vid en mer lämplig och högre frekvens. Det är inte det normala sättet att göra det på och tämligen illa sett bland "puristerna". Jag tycker nog att det borde vara ganska harmlöst att gissa lite eftersom felen hamnar utanför det hörbara området. Jag gjorde simuleringen för att få gult på svart att ingen pre-ringning förekommer med analogt filter.
    1 point
  17. Bebop

    Hembesök hos en snapphane

    Nej. Vad gäller boxarna så syns det väl på ryggarna. När det gäller vinylen så är det mycket blandad kompott. Mest jazz och rock/americana typ Led Zeppeling, Frank Zappa, Neil Young, Paul Simon... you name it. Eftersom de står i bokstavsordning oavsett genre så blir det en stor blandning. Nej, den riktiga "hästjazzen" är inte Nisses grej. När det pratas country med Nisse så är det mer i form av Neil Young, Willie Nelson, Waylon Jennings, Kris Christofferson och Johnny Cash. Han är mer "outlaw" än konservativ s a s. Just Neil Young är en av Nisses stora favoriter. Jag drog ut de LP han har med honom. Där saknas inte mycket om ens något. Ooops... lite fler boxar... Vi drar oss ut mot lyssningsrummet och då passerar vi köksanläggningen som också servar ett uterum med musik lite mer i bakgrunden. Här samlas lite avlagda prylar i kombination med lite nytt. Förstärkaren är en gammal McIntosh 6500 (tror jag den heter). Där stod också en av deras cd/sacd-spelare men som haft lite konstiga hyss för sig på sistone. Nisse grävde då lite djupare i förrådet och plockade fram en trotjänare från Yamaha som på sin tid rankades mycket högt. Det var ett lyckat drag för Nisse tycker den låter bättre än McIntosh, ett märke som Nisse tappat förtroendet för. Det är helt enkelt för dålig kvalitet, enligt Nisse. På Yamahan en står en relativt nyinköpt Rega P3 med en Ortofon 2M Black. Högtalarna är ett par Larsen 4. Det är ingen high end-anläggning men det är heller inte meningen. Men det låter utmärkt för det syftet den är avsedd till.
    1 point
  18. Bebop

    Hembesök hos en snapphane

    Tillbaka till Nisse och nu blir det mest musik ett par inlägg. Det är ju trots allt det som allt går ut på. Både jag och Nisse kan ibland förundras hur lite musik och album många hifi-intresserade samlat på sig. Min känsla är att det är fler som är mer intresserade av anläggningar än det de är till för. Jag kanske har fel. Hur som helst driver var och sina intresse på sitt sätt. Hos Nisse råder det ingen tvekan. Vi har vuxit upp och exponerats för i stort sett samma musik. Den bredaste musiksmaken har hamnats hos Nisse. Här finns framför allt pop, rock, country, metallica, folkrock, soul, blues, sing&songwriters och en stor portion jazz därutöver. Dock inget klassisk musik, det hamnade hos mig liksom jazz, soul och blues plus en och annan sing & songwriters, folkrock osv. Men hos Nisse är det mycket välfyllt. Lite avsides i huset finns ett rum där många boxar har hittat plats. I ett hörn har Beatles och Beach Boys fått plats. Om jag sveper blicket lite mer åt höger avslöjas lite av bredden i Nisses musikintresse. Obs, det här är inte bara skådebröd. Nisse kan sin musik och knäcker både artister och album rätt så lätt när man spelar blint s a s. När man läser ryggarna är det svårt att hitta någon annan logisk faktor än bred musik. Det intrycket består när man tittar ännu mer åt höger. Phil Spector, Derek & the Dominos, Monk, Led Zeppelin... Spretigt så det förslår men Nisse pratar sällan om genres. Det är musik, låtar och album som är det centrala men bara om det är bra. Han är inte mycket för att katalogisera i fack annat än när man handlar så man vet var man hittar vad. Här finns naturligtvis vinyl också sorterat i bokstavsordning per huvudartist.
    1 point
  19. Kul att du postar om släppet. Förbokade vinylen tidigare i kväll.
    1 point
  20. Lite smooth afternoon jazz... mvh
    1 point
  21. Nope. Hobbyn verkar immun . Det har varit full fart under hela våren. Låt oss hoppas att intresset och aktiviteten håller i sig i höst. / Marcus, www.perfect-sense.se
    1 point
×
×
  • Create New...