Jag vet att du vet detta Byzan. Men att börja med jobbet att ställa upp lite prioriteringar är nog bäst. T ex, hur stor, bred och djup scen vill du ha? Vilken typ av närvaro? Ska den vara intim och ”nära” eller söker du mer inblick i inspelningen. Ska varje inspelning få skina igenom, eller söker du en färgning som slår igenom lite oavsett material? Det mesta av detta går att välja genom elektronik till dina högtalare som utan tvekan visar vilken signal som serveras. Däremot kommer källan ge det där viktiga som ofta får nackhåret att resa sig, eller dopaminet att kicka in. ? en integrerad kan ge dig mycket av närvaro, intimitet och kontroll, men får svårare att måla upp den där enorma ljudscenen. Vi är ju som bekant olika, och vi går igång på olika saker. Jag söker alltid det jag kallar nerv, ett begrepp som jag inte ens själv kan beskriva i ljudtermer. Men när det sitter så blir soundstage och allt annat mindre viktigt. När det uppstår så kopplar hjärnan av och jag blir helt uppslukad i det musikaliska, nästan oavsett inspelningskvalitet.
Så vad är den där kvaliteten som du bara måste ha? Sitter det i höften, magen, bröstkorgen eller i huvudet så att säga.