Jump to content

Leaderboard

Popular Content

Showing content with the highest reputation on 2020-04-07 in all areas

  1. Ja. Det är alltså hur vi beskriver att det låter. Kruxet är att inget låter för sig själv. Ändå ska vi för jämnan beskriva hur saker låter för sig själv Fast att vi vet att varje delkomponent tillför sin klang så inbillar vi oss att vi kan beskriva dem isolerat var för sig. Detta slutsteg är väl ett lysande exempel på att komponenter inte kan sägas ha isolerade klangegenskaper. Jag tycker att jämförelsen med Lavardin är utmärkt. Då har man en referens. Men om man skulle byta till en annan förstärkare, andra högtalare eller kablar, så gäller ju inte beskrivningarna längre. Ändå gör vi dem och de har en tendens att cementeras. Din fråga är såklart inte så enkel att besvara eftersom svaret måste bli subjektivt. Leo Beranek gjorde stora insatser för att hitta ett sätt att kommunicera, och då handlar det om: Det system som sammantaget gör bäst ifrån sig i fråga om intimitet, livlighet, värme, direktljudets styrka, efterklangens styrka, definition eller tydlighet, briljans, diffusion, balans, blend (homogenitet), ensemble, attack, konsistens, frihet från eko, frihet från buller, dynamikomfång, tonal kvalitet och enhetlighet i hela rummet.
    2 points
  2. niclaspa

    Niclas vardagsrum

    Som nybliven medlem har jag roats av att läsa om medlemmarnas system. Jag tänkte dela med mig av mitt. Jag har hållit på med hifi och musiklyssning sedan tidiga tonåren. Under ett antal år tog familj och arbete upp en stor del av tiden och hifi-pulandet gick på sparlåga, men när min yngsta dotter hade fyllt tre kände jag att jag fick lite mer tid över till mig själv. Jag fick då idén att jag skulle bygga hela anläggningen själv. Efter sju års knåpande och ett antal högtalare och förstärkare senare så ser det ut i så här i vardagsrummet: Här är källan: Ett bygge med Lenco-delar som grund. Det som är kvar original från Lenco-donatorn är motorn, skivtallriken och mellanhjulsarmen. Tonarmen är en tolv tums Thomas Schick som bär antingen en Denon DL-103 eller en SPU GM. Det finns plats för ytterligare en tonarm, men det har jag ännu inte utnyttjat. Jag är väldigt nöjd med ljudet som skivspelaren levererar. Jag var Linn LP12-ägare under 20 år, men saknar det inte. En skivspelare med mellanhjul istället för remdrift har en annorlunda presentation av musiken – högre dynamik och större driv. Missförstå mig inte – en LP12:a också låter förnämligt på sitt sätt. Från vänster till höger: strömförsörjning, linjesteg som också fungerar som hörlursförstärkare och phonosteg: Phonosteget är en konstruktion av Shishido som beskrevs i DIY-magasinet Sound Practices nr 11. RIAA-korrektionen sker med induktorer, kondensatorer och motstånd med LCR-kretsar. Rören är 8416 – samma som 6922, fast med 12.6 V glödspänning. Linjesteget/hörlursförstärkaren är en enkel konstruktion med ett par trioder 6J5G kopplade till en utgångstransformator. Volymkontrollen är en spartransformatorer från David Slagle. Jag är väldigt nöjd med ljudet från förförstärkeriet. Här hittade jag rätt på en gång. Effektförstärkarna ser ut så här i närbild: De är 7 W single-end förstärkare med sovjetiska 6S41S-trioder kopplade som katodföljare. Det senare gör att utgångsimpedansen blir mycket låg för att vara en single-end förstärkare. Dessa kan driva knepiga högtalarlaster. Drivrören är 6E5P-I. Efter ett par försök med andra effektförstärkare känns det som jag hittat rätt med dessa. Allt förstärkeri innehåller transformatorer och induktorer från vår nationalstolthet Lundahls transformatorfabrik. Högtalarna ser ut så här: Konstruktionen heter 4Pi och är hämtad från http://www.pispeakers.com/contents.html Wayne som står bakom 4Pi säljer byggsatser för högtalarna, men är mycket generös och skickar ritningar om man ber honom. Det är tur eftersom frakten från USA skulle bli brutalt dyr. Baselementet JBL 2226 tar allt upp till 1000 Hz och hornet B&C DE250 tar resten. Högtalarna är lättdrivna: 1 W in ger 99dB ut. Ljudet är väldigt dynamiskt och kristallklart. Hela anläggningen ger mig mycket glädje och används flitigt.
    1 point
  3. Fick just info från Pylon Audio att de kommer med en ny högtalare med lite högre känslighet! Dubbla 12" basar (specialbeställda just för denna modell) ger en känslighet på hela 97 dB! Frekvensgång ner till 32 Hz borde ge lite fundament även i botten. Diskanten är från BMS i ett tractrix-horn. Lådan ser ut att ha separata kammare för de olika elementen? Pris på under 50 000kr till kund, vilket kan vara mycket attraktivt om den låter så bra som jag hoppas... :-) Givetvis så har jag redan beställt ett par men deras leveranstid ligger på ca 6 veckor i normala fall.
    1 point
  4. Instämmer. Det är därför simuleringar och mätningar är bra. De ökar på bedömningsunderlaget.
    1 point
  5. Att bryta ner en ljudupplevelse till olika delar och sedan försöka förstå vad som är relaterat till förstärkaren och gränssnittet högtalare -förstärkare är det jag försöker göra nu. Det blir förstås mycket lyssnande i denna fas och här är en referens som min Lavardin en god hjälp i att förstå och kunna särskilja de egenskaper som har att göra med förstärkaren. Det fina är att Lavardin fungerar som en fast referenspunkt. En referens behöver inte alls vara gemensam med målbilden, även om det hjälper om den är något sånär i den riktning man strävar efter. Den fungerar som en hjälp för att dels kalibrera mig själv om jag är på rätt väg eller inte. Den hjälper mig även att tolka en förändring jag inför - något som är rätt svårt när det handlar om finjusteringar. Risken annars är att min bedömning "flyter" lite för mycket vilket skulle kunna ge effekten av springa runt runt utan att komma närmare målet. I det iterativa arbete kan man säga att jag nu växlar mellan två olika loopar. En loop utan referenspunkt där jag bedömer om en förändring förde ljudet närmare min målbild eller ej. Och en annan loop där jag använder min referenspunkt för att se på vilka sätt förändringen påverkade avvikelsen från den fasta punkten. En avvikelse kan både vara önskvärd och icke önskvärd. Jag tror att det finns en poäng med att saxa mellan olika metoder i det iterativa arbetet. Idealiskt tror jag det skulle vara ha använda sig av tre metoder men jag har bara en användbar referens och då blir det ju två.
    1 point
  6. För en stund sedan var det en gammal rock-rökare på skivtallriken; Efter en löptur och matlagning behövde jag nåt lugnare så blev det lite norsk jazz: (allt på vinyl idag!)
    1 point
  7. Det handlar väl om någon form av ljudkvalitet. En definition jag hittade är denna: En produkts ljudkvalitet beskriver hur väl ljudet är anpassat till ett specifikt mål och/eller sammanhang (Blauert 1996). Enligt den formuleringen måste man börja med ett mål så att man vet när man nått dit man vill. Problemet är väl att vi inte är så bra på att sätta just det målet. Men om man lyckas finns ju följande modell att ta till (vet inte vem som gjort den). Källa
    1 point
×
×
  • Create New...