Jump to content

Leaderboard

Popular Content

Showing content with the highest reputation on 2019-11-11 in all areas

  1. Håller med, det är en fråga om en sorts balans. Der finns dock företag som inte hänger sig åt ständigt nya produkter som t ex Jadis, Aesthetix, VTL, ASR och säkert några till. De produktutvecklar under tiden om de hittar bättre komponenter eller om några gått ut men slår inte så hårt på trumman. Jag har jobbat rätt nära KKR som är en av de stora som köper företag och utvecklar dem. För KKR's del gäller det t ex Mark Levinson/Harman/AKG/Shure men de har även köpt företag som Tarkett, Kodak, Masonite, Toys R Us och många fler. Andra har gjort samma sak med Sonus faber, Audio Research, McIntosh, Dynaudio, Quad, SME med flera. Deras köragenda har ganska högt upp följande områden. Reducera fasta kostnader, högre produktivitet via investeringar, ny marknadsplan förbättrat ROI (return on investment och inte minst innovationer/nya produkter. Just nya produkter är ett av det snabbaste sättet att öka lönsamheten. Detta hände med Sonus faber, Audio Research, Quad och nu SME och Dynaudio. Visst kan innehålla de innehålla nyheter men det kan lika gärna handla om billigare produktion eller design och inte tvunget bättre ljud. Sen är det upp till marknadsavdelningar och kommunikatörer att ge det ett attraktivt innehåll som tilltalar konsumentledet. En ny högtalare från t ex Dynaudio eller Sonus faber innebär sannolikt att de säljer tiotusentals par till butiker runt om i världen bara som demoex. Butiker och mässor får något nytt att arbeta med, tidningar något nytt att testa och hjälper till att sprida nyheten. Jämför t ex hur mycket trycksvärta som ödslas på produkter som sett ut som de "alltid" gjort utan direkta nyheter. Focal köpte Naim som nu spottar ut produkter som aldrig förr. Det är en utmärkt strategi för att finansiera ett köp. Hifi-branschen liksom många andra branscher arbetar i första hand med lönsamhet, marknadsandelar, konkurrenskraftig kostnadsbild och finansiering, inte objektivt den bästa produkten. Det kan vara ett verktyg men inte per automatik. Jag tror inte längre på några revolutionerande hifiprodukter. Ibland dyker det upp en och annan uppstickare men ofta är de glömda inom några år. På senare år har det väl mest handlat om enkelhet/logistik snarare än ljudkvalitet. Det märkliga är att efter ett långt "hifi-liv" så går många tillbaka till gamla favoriter och äldre teknik. Inte alla men rätt många ändå.
    6 points
  2. bigblue

    Fototråden

    SUDAN Sudan må vara Egyptens granne i söder men där slutar likheterna för den som ska ut och resa. Åker man på en charter till Hurghada får man räkna med drygt fem timmar. Till Port Sudan tar det ca 30 timmar. Att komma in i landet är en pappersexercis i den högre skolan men vi får god hjälp av vår lokale guide Sahleh som tros den tidiga timman sprudlar av energi. Innan vi får kliva ombord på transferbussen är det ett hinder till som ska passeras – den manuella bagagekontrollen. Här måste alla väskor öppnas för att visa att man inte har med sig olagligheter som t ex alkohol. Ett skånskt par försöker övertyga tulltjänstemannen om att flaskan med gammeldansk är för medicinskt bruk. Han öppnar buteljen och sniffar upprepade gånger på innehållet men bestämmer sig snabbt för att ingen kan vilja dricka det här frivilligt och släpper igenom dem och flaskan. Skål för det. Den 1 december 1977 kastade fartyget BLUE BELT loss från Jeddah i Saudiarabien, ombord fanns 181 bilar, 6 lastbilar och diverse trailers. Målet var Port Sudan på andra sidan Röda Havet men så långt kom hon aldrig – Sha’ab Suadi låg i vägen. Hon rammade revet i full fart och smällen blev så kraftig att en av bilarna som stod på lastdäck slungades av båten och landade på toppen av revet. Om man hör till dem som växte upp med Jacques-Yves Cousteau är ett besök på resterna av Conshefl II ett måste. Under 50-, 60-, och 70-talet var hans böcker och filmer allmänhetens cyklopöga in i en värld, som på den tiden, var både okänd och lite skrämmande. En av Cousteau’s djärvaste planer var att skapa undervattenssamhällen där människan skulle kunna leva och arbeta på kanten till kontinentalsockeln. Redan när resan till Sudan bokades visste jag vi skulle få tillfälle att besöka platsen för experimentet, men det var inget som jag egentligen reflekterade över. Det är först när jag tar emot kameran från båtkillen och glider ner de första metrarna i vattnet som känslan griper tag om mig. Jag kan inte undgå att känna mig… ja, andäktig. På den smala klacken breder ett sagolikt vackert revlandskap ut sig. Det är ett sådant som man annars bara hittar i serietidningar. Här simmar min dykkompis Henrik igenom den rulltårteformade verktygsboden. Vart jag än vänder mig ser jag hungriga mantor och tusentals småfiskar som alla är ute efter ett planktonrikt skrovmål. Ingen dykare tycker om när det är trångt i vattnet. Särskilt inte när man åker till avlägsna ställen som Sudan. Men i det här fallet är det inget som jag bryr mig om. Jag snarare njuter av rusningstrafiken. Det gäller att snurra runt hela tiden för de kommer glidande från alla håll och det är inte alla som orkar styra undan bara för att det ligger en svensk snorklare i vägen. Man ska ju undvika att röra djurlivet i havet men här var det inte helt lätt. Vid ett tillfälle får jag en örfil av en manta som antagligen ansåg att jag trängt mig i matkön. En dykare gör sig redo för att sjunka ner genom lastluckorna på det 158 meter långa vraket efter UMBRIA som sänktes samma sekund som Italien gick med Tyskland i Andra Världskriget. 360 000, tre-hundra-sextio-tusen. Siffrorna som dykledaren James nämnt under genomgången vill inte tystna hur mycket jag än försöker koncentrera mig på det stundande dyket. Ombord på Umbria finns fortfarande 360 000 bomber. Paradoxalt nog är inte förrän jag simmar in i det främre lastutrymmet och med egna ögon beskådar berget av bomber som jag inser att detta faktiskt inte är något som jag behöver bekymra mig för. Det är ju inte direkt så att man vid en smäll behöver tänka på att tryckutjämna för att rädda trumhinnorna och sedan hissa en markeringsboj så att killarna på zodiaken kan hitta en bland allt bråte. Nä, skulle det smälla så skulle halva Port Sudan försvinna från Jordens yta. Då hjälper det inte att man har gått Rescue-kursen.
    5 points
  3. Jag kan hålla med om mycket det som skrivs i de senaste posterna om kort- respektive långlivade produkter och ljudkvalitet i det korta och långa perspektivet. Allt var inte bättre förr och den ständiga produktlanseringen som ett sätt att öka lönsamhet är inte alltid så lönsamt i längden. Korta produktserier skapar större omställningskostnader i varje modellbyte om inte den nya modellen är bara en kosmetisk förändring och inte en helt ny konstruktion. Jämför med bilindustrin som jobbar med "plattformar" på vilken nya modeller byggs med modifieringen i kaross och andra utseenden. I hifi-världen så fanns ett sådant exempel i Musical Fidelity som jag köpte ett tag men som jag övergav efter en ständig ström av nya modeller enligt den principen att få köparen att vilja byta upp sig vid varje modellbyte. Men reellt var det lite skillnader i det väsentliga dvs ljudkvaliteten. Men vem vill köpa när modellen känns gammal och man kan bara konstatera att samma fenomen som i bilbranchen där andrahandsvärdet sjunker med 20-25% efter att bilen rullat ut från leveransbandet? Årets bil 2018 känns inte så het som när den kom, ens när det bara har gått ett år, om det kommit en ny modell därefter. Därför känns det tryggare att satsa på något mera långsiktigt som t.ex. ASR som i princip haft samma modell sedan 10-15 år och som ånyo fått en A-rating i Stereophile som ett erkännande för god långsiktig ljudmässig kvalitet. Det förutsätter nästan att samma ägare och utvecklare sitter kvar vid rodret och har som vision att leverera bästa kvalitet och inte största möjliga vinst. Riskkapitalisterna har en annan syn utifrån investeringen som en möjlighet att få avkastning på insatt kapital som mål och det målet ligger som regel på en tidshorisont på 4-5 år. Total genomgång av företaget i alla dess delar och processer är verktyget och produkt är bara en del i sammanhanget och långsiktig kvalitet är inte primära målet för denna process, utan att göra företaget säljbart och därmed få avkastning på insatt kapital. De är könlösa ägare och är kanske mer intresserade av varumärkesbyggnad än produktkvalitet. Jag ser tydliga exempel på sådana skeenden i hifi-branchen, sedan kan man alltid lägga in aspekter om räddare i företag som är på fallrepet. Efter ha jobbat halva mitt yrkesliv i finansbranchen så har jag god insyn hur riskkapitalister tänker och agerar. De är inga vita riddare precis. Ofta handlar det om pensionskapital i fonder där fondägarna knappt vet vilka bolag som finns i portföljen, än mindre annat intresse än vinst. Fondförvaltarna är heller inga hifi-experter eller ens intresserade. Där är den siffermässiga analysen viktigare. Calm
    4 points
  4. bigblue

    Mickes Musikrum

    Enda räddningen för Audiobyte Black Dragon vore att lägga den över natten i en Strawberry dac-quiri...
    4 points
  5. AlfaGTV

    Mickes Musikrum

    Jag ska fortsättningsvis enbart marinera lyssnaren i öl/ale/lager, inte elektroniken! Tror det blir bäst! Så här ser racket ut från lyssningsplats för tillfället, Jag monterade ned hela racket utom botten, kapade (med bågfil) fyra av de 320mm långa benen, till 8st 150mm. Sedan in med den Solo-hylla jag köpte tidigare. Så nu får jag bättre möjligheter att placera de saker som har en mera permanent plats i min rigg!
    4 points
  6. @DrKlang. Bra synpunkter tycker jag. Jag har varit en ivrare av ståndpunkten att nyutvecklat normalt är bättre. För mig bör det vara som en "läkar ed" att skall man släppa en ny produkt skall den vara bättre på flera sätt tex mer hållbar och ha bättre prestanda. Det måste väl vara en grund för teknisk utveckling? Annars är det ju en teknisk avveckling och det för oss inte framåt. För mig är det självklart att en teknisk utveckling lär av sina misstag och släpper bara produkter när man kan göra något som är bättre. Men dessvärre blir det mer och mer klart för mig att senaste tiden har ett annat fokus när produkter släpps. Allt från HiFi till diskmaskiner. Det går att göra diskmaskiner som håller 20 år men de som släpps nu får man vara glad om de håller 5-7 år. Med min erfarenhet på vitvaror går de ibland sönder även innan det. Bytte precis en värmeväxlare som var slut efter någonstans 3-4 år. Inte ens värd att reparera var utlåtandet. Min första microvågsugn, en Philips Whirlpool, flyttades till vår arbetsplats när vi bytte hemma för många år sedan. Den går många gånger varje dag och är c 30 ÅR GAMAL. Aldrig problem. Den värmer bättre än nästan alla nya microvågsugnar som passerat vårt hushåll medans denna gamla aldrig tar slut. Genial enkelhet i reglage och maximal kvalitet. Betala för kvalitet som håller! Det lönar sig tror jag. Nu har som sagt i många producenter fokus på annat när produkter utvecklas inte på att göra långlivade produkter med maxima prestanda. Jag tror denna anda finns bland en del tillverkare även i vår hobby dessvärre. Ändra gärna på det. MEN. Vi kanske står inför ett trendbrott, men HiFi-utvecklare kommer inte stå i först ledet tror jag. Jag fattar att marknadsavdelningarna ser detta som sekundärt i många fall, men det är ett problem. Även miljömässigt. Fråga Greta. Slit och släng är på väg bort. Den yngre generationen konsumerar inte skitsaker som äldre genarationer. Detalj handeln, kläder skor mm står inför stora omställningar pga detta. Laga dina skor, köp saker som håller är trendigt nu och hållbart. Försäljningen av produkter som normalt förbrukades fort av yngre generationer för bara 10 år (eller kortare) sedan tar de yngre nu avstånd från och det händer lavinartat i detta nu. Har bekante som jobbat i dessa branscher och det är panik. De måste ställa om och sälja andra varor och klara sig med färre. Intressant utveckling och säkert helt nödvändig.
    3 points
  7. Jag skulle göra så att koppla upp alla surround och i den mån en center kommer användas direkt till hembioapparaten. Koppla in alla videokällor direkt i hembioapparaten. Ta ut höger fram och vänster fram lågnivå och led in dom på en ledig lågnivåingång på finförsteget. Och låt alla vanliga 2-kanalsgrejor vara inkopplade på finförsteget direkt. Sen är det bara att testa fram i vilket läge volymen skall stå på finförsteget med rätt vald ingång för hembioapparaten in och matcha mot bioapparatens nivå på center eller surround. Att koppla sladdar varje gång man skall se något skulle jag aldrig stå ut med. Och det kommer gå fel någon gång. Sen är det bara att slå på hembioapparaten och välja rätt ingång på försteget. Ställa volymen i det läget som matchar bioapparaten och sen blanda mellan film och musik som man vill. Snor enkelt blir det. /Harryup
    2 points
  8. Ser trevligt ut och låter säkert fantastiskt. Snygga bilder som vanligt dessutom
    2 points
  9. Apexorca

    Fototråden

    Grymma bilder @bigblue Men jag ser bara HiFi i allt... Franco Serblin Snail.
    1 point
  10. Apexorca

    Mickes Musikrum

    Cole Porter hade ju funkat! Men man vet ju inte i dessa MeToo-tider, han kanske kladdade.
    1 point
  11. Precis så som Harryupp skriver har jag haft det de senast 10-15 åren. Pre out från hemmabioreceivern kopplas till ingång 1 på Lavardin IT. Ingång 2 matas från DAC:en (som i sin tur har tre olika källor ingående; streamer, AirPort Express och Bluray/CD-spelare). Ingång 3 tar hand om vinylen via RIAA och slutligen får ingång 4 var reserv till diverse. Vid finlyssning av musik är alltså receivern överhuvudtaget inte igång och när man vill se på HBO (t ex "Treme") väljer man ingång 1 och volymen på kl 12 på Lavardinen och får då ett imponerande ljud i de viktiga frontkanalerna, med uppbackning av surroundljudet (samt center och sub)) från receiverns enklare slutförstärkare.... Detta ger en tydlig struktur med videokällor och TV-skärm på ena grenen och HiFi på den andra. Och i HiFi-grenen är analog vinyl och digitalavspelningen två tydliga förgreningar i nästa steg. Detta försörjs av så bra strömrening, kablage o dyl som jag anser mig haft råd med. Numer får jag vara mer sparsam, men grunden är så bra att uppgraderingar inte känns särskilt nödvändig. Undantag är streaming/digitalgrenen.....
    1 point
  12. Som du vet så såg jag vad som hände med Sonus Faber och ARC från insidan. Därför vill jag förtydliga att det inte är samma sak med SME. Ajay som köpte bolaget är till 100% en audiofil. Han råkade bara vara förmögen nog att köpa hifi-bolag, snarare än hifi-produkter. De bolag som han köpt drivs vidare, precis som vanligt. Fast med lite mer pengar i kassan för att köpa upp modernare maskiner. Han var mycket stolt över en fräs som de hade köpt in till SME, som fräser ut chassin till bla Model12 och Synergy.
    1 point
  13. byZan

    Fototråden

    Fina bilder och fint skrivet, lite gåshud faktiskt /byZan
    1 point
  14. A/Wing.

    Fototråden

    För tusan nu blir jag ju ännu mer avundsjuk skulle gärna varit där med mantorna härligt
    1 point
  15. tek

    De är ju ändå fredag...

    Jag tänkte samma när jag såg videon, exempelvis tror jag såg 'John Wesley Harding' fladdra förbi, hade gärna köpt den.
    1 point
  16. Solen lyser över A/Wing... ... och några musik/HiFi-polare som fick tillbringa många timmar hos A/Wing i fantastiskt välljud. Skulle man kunna säga att A/Wing gjort ett lappkast med sin HiFi och musik? Efter diverse möda och stort besvär med vart han vill med sitt musiklyssnande har A/Wing spänt från det superpotenta systemet med Mark Levinson och massa olika signalkällor digitala och analoga via att fundera på att sälja allt och börja om, så står som tur var i alla fall Drakarna (Peak Consult) kvar från orginalsystemet. Det är ett helt annat system nu. Jag tror de flesta av oss med detta intresse är till stor del är inne i en lång utvecklingsfas där smak och behov förändras över tid och därmed också vår stereo och vårt sätt att lyssna. Jag tror nog att A/Wing börjar hamna dit han siktat ett tag nu. "Äntligen supernöjd med ljudet" Signalen är enklast möjliga, eller hur... hmmm. Streamad är den i alla fall. Sammarbete krävdes för att lösa några knutar. Men problemen tilltog under kvällen. Det var en ganska svettig resa att få fram musik, hitta rätt masterinspelning och välja rätt låt. Många var de pannor som lades i djupa veck över att få fram musiken som önskades denna kväll. Det var nog en del otur för vad jag förstår är detta inte det vanliga. Jag undrar varför denna teknik är så svår att få till? Den är ju grymt smidig när den fungerar i alla fall. Sprudel försöker få lyssna på medhavd hårdisk med några fina inspelningar. Så blev det inte. Krångel igen. Dock skall sägas att A/Wings demonstration med bra musik som verkligen visade väl vad systemet går för funkade utmärkt, det var när folk önskade låtar som strulet startade. A/Wing beskriver i mycket positiva ordalag hur streaming har givit honom lusten tillbaka att lyssna på musik. Han beskriver entusiastiskt hur han sitter med paddan i knät och upptäcker ny musik. Jag kan förstå den enkelheten, smidigheten och fördelen med det. A/Wing har minskat antal burkar till rörförsteg och 2 slutsteg med rör. Västkuskt lokalproducerad elektronik. Racket och systemet är storleken mindre än tidigare, men ljudet är större. Det är ett riktigt snyggt system tycker jag. Snygga produkter. A/Wing är ju dessutom mycket duktig på att ställa upp det snyggt. Nytt akustiskt är att vingar står centralt och minskar den negativa inverkan av TV'n. Akustiken är ju inte någon svag länk hos A/Wing precis och systemet visar fullt ut vad de går för utan att akustiken är i vägen. Här är även nyheterna på bänken. Rörförsteget. Monoblock.
    1 point
  17. Supertrevlig sammankomnst igårkväll med ett glatt gäng Västkustbor, tack för den A-Wing ! :-) Jag var lite tidigt på plats och efter att ha parkerat på infarten väntade jag en stund i bilen innan jag knackade på. Öppnade gjorde ett obekant ansikte som jag förmodade var A-Wings son. Han såg dock väldigt oförstående ut och inte villig att släppa mig över tröskeln.. Jag förklarade mitt ärende med att besöka Anders och fick då förklarat för mig att jag befann mig vid fel hus Nåväl han visste såklart vem Anders var och visade mig till nästa hus. Anders har ju som bekant bytt sitt förstärkeri från transistor till rör och dessutom skaffat en riktigt fin digitalrigg och nu skulle det lyssnas Vi började dock med att bli serverade en riktigt god soppa med tillbehör i det mysiga inglasade uterummet. När lyssnandet började stod det genast klart för samtliga som besökt Anders tidigare att här hade det hänt grejor! Här fanns kropp o själ parat med en fantastisk spelglädje. Det gick att spela ordentligt högt trots att förstärkarna bara lämnar 30W i Triodläget vi körde i. Här hjälper nog de stora högtalarnas höga känslighet(94db) till. Förmodligen har de en snäll impedans oxå. Kontrollen av de stora baselementen var exemplarisk och ljudet fyllde ut och "blommade" på ett angenämare sätt en de tidigare transistorförstärkarna. Strax efter midnatt tog vi tack och adjö, en erfarenhet rikare och med många nya musiktips :-) Fina bilder kommer nog snart känner jag på mig Bjuder på en liten aptitretare på de nya läckra rörförstärkarna APS som förresten är tillverkade nästgårds i Halland!
    1 point
  18. Återstår att redovisa lite samlade lyssningsintryck. Vi spelade inte jättemycket musik men tillräckligt för att få en bild på hur dessa båda system låter på musik (några filmer blev det inte denna gång). Om jag överdriver lite så spelade systemet på ovanplan mer utmejslat och attackvilligt. De övre registren var mer upplösta och med det menar jag inte "vassa" utan snarare mer detaljerade. Basen hade en oerhörd attack om man så ville. Där kändes inga gränser när Amatören drog på ordentligt. Men om vi håller oss till "normala" volymer så lät det väldigt fint med härlig livekänsla. Inte minst när vi spelade bra inspelad symfonisk musik (Stravinsky) och bra inspelad akustisk musik (Boz Scaggs). Steely Dan blev lite för mycket men det skyller jag på dålig inspelning och mastring. Jag kollade hemma också och fläskade på ordentligt. Ett praktexemplar på hur illa och komprimerat en CD kan låta när hantverket bakom är mediokert.(Two Against Nature). Tillbaka ner i källaren... Ljudet här är helt annorlunda. Min gissning var att här låter den ännu tyngre än på ovanplan men det var precis tvärtom. Stora basar kan ju få en att tro att här smäller det rejält men här handlar det om högtalare med öppen baffel och då blir det inte riktigt så. Diskanten via spridningshornen har också en helt annan karaktär. Systemet på ovanplan hade en mer framfusig diskant där röster och övre register placerade sig mer i fronten medan här hade röster en mer avrullad och mjukare ton som placerade sången lite mer bakom högtalarna. Den storslagna symfoniska musiken tyckte jag bättre om däruppe än i källaren. För lite mindre sättningar typ "sing & songwriter" så gav "källarludet" en mer intim känsla. Om jag skulle använda gamla klyschor som användes förr så lät det mer engelskt i källaren och amerikanskt på ovanplan. Båda bra och fantastiska ljudförmedlare men olika. I den här typen av välväxta system så får man en helt annan livekänsla än vad normala "småhögtalare" kan prestera, en dimension som man oftast får söka sig till livekonserter för att få uppleva. Det största problemet för alla oss andra är väl i huvudsak utrymme och WAF-faktorer för att kunna husa system som dessa. De intar ju också en icke obetydlig visuell plats vilket är ett aber för de flesta inklusive undertecknad. Men för den som känner annorlunda har jag en god nyhet att förmedla. Systemet är till salu. Amatören har en del nya idéer han vill testa och förverkliga. Ett stort tack till @Amatören för att jag och Nisse fick uppleva detta. Nästa gång har Amatören utlovat film. Det skall bli spännande.
    1 point
×
×
  • Create New...