Leaderboard

Jag känner ingen saknad efter det analoga snarare tvärtom liksom en befrielse att slippa allt inget pill med arm och pickupinstälningar inget reparerande med krånglande rullbandare och framförallt inga dyra inköp av band. Nä det är så här A/Wing vill ha det enkelt och smidigt med det digitala. Och även detta media låter väldigt bra när man har trimmat in allt

Det är väl känt att både stegling, sträckbänk och kölhalning är populära Euphoniametoder i samband med hifi-övningar, men det var länge sen vi hörde om en hudflängning. Så kör hårt!

Nejdå! Det ÄR fritt att tycka på Euphonia, för alla!

Gott att du ”hittat hem” @A/Wing. Ligger o lyssnar på lite Bob Marley via mastertape och funderar vad jag skall göra med alla band jag plötsligt fått över De lär gå åt nu när en ny laddning tape är på väg till västkusten

Hehe, hade jag skrivit det så hade det varit skottpengar på mig plus att jag blivit hudflängd!

Jag ska förklara hur det ligger till. Sen jag fick hem slutstegen så har jag alltid suttit i favoritsoffan och den är placerad till höger i rummet och där har ljudet låtit så himla bra men så var det en kväll jag var så nöjd med ljudet och kom på att jag har ju inte suttit i sweetspot ännu sagt och gjort fram med stolen och bänkade mig för en helkväll vad hände Hela ljudbilden kantrade över till vänster grubblade ett tag på detta kan det vara något med akustiken att göra men jag tyckte även att det var för markerat för det. Då tänkte jag på dom olika rören att det kunde bidra till detta. Så Jag ringde min kompis Kenneth och han tyckte det lät som ett fasfel så han bad mig kolla anslutningarna till högtalare och förstärkarna men det var riktigt. Så jag ringde konstruktören (Anders) på APS så när vi hade diskuterat dom olika orsakerna till detta så kom han på att det var inte bara olika rör utan det var även så att det ena blocket gick i 4ohm och det andra i 8 ohm så det var inte så konstigt att ljudbilden kantrade till vänster Nu har jag däremot fått låna ett par på Akkelis visserligen den gamla modellen så nu lirar det igen som det ska. Den äldre modellen som sitter i bänken nu är inte lika dynamiska och plockar inte fram över och undertoner i instrumenten lika bra. och framförallt så är basen mycket bättre i dom nya stegen. Det är härligt när saker och ting löser sig

De elektriska och mekaniska delarna i en högtalare har vi nog gått igenom tillräckligt noggrant. Det som kräver lite ytterligare fördjupning för att kunna simulera rätt är den akustiska utstrålningen. I den förenklade redovisningen ovan antas bland annat att strålningsimpedansen är linjär. Det kan man bara anta om man befinner sig inom ett specifikt register. Jag har därför beräknat strålningsimpedansen själv, från grunden, vilket innefattar ett litet hästjobb Vi utgår från ljudtrycket som strålar och som är kopplat till volymhastigheten så att: Där ZMA kallas för strålningsimpedansen formulerad i mekaniska domänen: Om vi delar upp impedansen i en resistiv och en reaktiv del: J1 är en Besselfunktion av första slaget och 1:a ordningen, och den kan serieutvecklas såhär i det reella planet: K1 är en modifierad Struvefunktion av 1:a ordningen, och den kan skrivas såhär i det komplexa planet: Med blir: Om jag ritar upp detta för Scan-Speak 22W/8534G00 så ser det ut såhär: Vi vill låta strålningsimpedansen representeras av två elektriska komponenter i simuleringen. Den resistiva delen ersätts därför av ett motstånd REA, och den reaktiva delen ersätts av en kondensator MEA (reaktans X=1/ωC): Dessa ser ut som följer, där jag också har approximerat kurvorna (streckade linjer): Utifrån de streckade linjerna kan jag beräkna ett samband under en viss frekvens och ett annat samband över samma frekvens (kompletterade med "prim" för att tydliggöra att det är approximationer):

Jag gjorde ett par kompletterande bilder Det är egentligen ännu en sammanfattning, och ni börjar väl bli rejält trötta på dessa sammanfattningar. Men det är så många parametrar som spelar in att man lätt missar viktiga beteenden om man förenklar för mycket. (A) Här skapar rörelsen endast reaktiv utstrålning, kraften är styvhetsdominant (F=ky), flyttar membranet och skapar luftrörelser, men knappast något ljudtryck. (B) Lågfrekvent grundresonans som är dämpningsdominant (F=cv). Kraftiga konrörelser vid underdämpning, men relativt dessa en måttlig resistiv utstrålning. (C) Piston range, i detta område skapas optimal utstrålning. Mekaniken är massdominant (F=ma) och utstrålningen är resistiv. (D) Membranet bryter upp i böjresonanser, det här skulle kunna vara modform 4 eller 5 av minst ett tiotal. Utstrålningen är fortfarande användbar, men är bemängd med resonanser. (E) Vid någon högre modform frikopplas membranet nära talspolen från omkringliggande membranyta, utstrålningen avtar snabbt. (F) Membranresonanser av högre ordning. Både frikopplingsmoder och moder med nya resonansöar förekommer i olika högre moder tills membranet kollapsar. Obs, membranen är plant illustrerade för att tydliggöra rörelsernas form. Rörelsernas storlek är överdrivna av samma skäl. + ....................(A)-(C).............................................(E).............................................(D)(F)...........................................Piston range Här är tre animeringar som visar ett trumskinns vibrationsmoder. (Trumskinnsanimeringar: Dr. Daniel A. Russel, Penn State University.) Figur (A)-(C) visar väldigt väl beteendet i område (A)-(C) i föregående figur ovan. Figur (E) visar frikopplingen i föregående figur (E). Figur (D)(F) visar darrningarna i föregående figur (D) och (F) . Skillnaden mellan ett trumskinn och ett högtalarmembran är dels att ett trumskinn saknar både spider och surround, samt att trumskinnet är plant och inte koniskt. Den koniska formen på ett membran skapar i sig en styvhet, så kallad membranstyvhet. Ett trumskinn sträcker man i stället så att det alltid har en förspänning. Huvudrörelsen när membranet andas i piston range illustreras längst till höger, och man kan addera trumskinnsbeteendet med kolvbeteendet. Det adderade resultatet blir trots det enbart membranets beteende för enskilda toner. För modulerade signaler (musik), läggs alla dessa vibrationsmoder ihop till ett mycket komplext vibrationsmönster. Man kan se en av de diametrala svarta linjerna i "spindelväven" som en gitarrsträng. Den vibrerar likadant. Dock är det normala med en gitarrsträng att man "plockar" så att strängen får en deformation som man släpper, vilket skapar en specifik typ av vågutbredning. För ett högtalarmembran är vågutbredningen lite annorlunda eftersom det är en (elektromotorisk) kraft som ger "strängen" en hastighet snarare än en deformation. Ungefär som när Jaco Pastorius spelade kan man säga. Eller som när man slår på en trumma.

Jag passar på att skjuta in några av mina egna funderingar och fördomar medan tråden är ung, kanske svar eller korrigeringar kommer i huvudtexten senare men ändå! Jag trodde nog att all "balanserad" signal innehöll "samma signal i två ledare men inverterad i den ena, med en gemensam referens; en signaljord". Hursom, även om det är svårt att direkt jämföra balanserad överföring med "single ended" (Vad skall man kalla icke-balancerad överföring på svenska?) så upplever jag mindre tydliga skillnader mellan olika kablar när dessa är balanserade (XLR) än deras RCA-utrustade kusiner. Är det bara jag, eller kan det förklaras av någon teori? Jag har därför kommit till slutsatsen att kablage behöver man inte lägga enorma summor på, speciellt om överföringen är balanserad. Visst, det betyder inte att jag inte upplever skillnader även på balanserad kabel, men ljudvinsterna verkar vara måttliga i förhållande till uppgradering av single end-kablage.