Leaderboard


Popular Content

Showing content with the highest reputation on 2019-01-05 in Posts

  1. 7 points
    P-pan

    Trådarna tenderar till att...

    Tonkontroller ???... ... antagligen, eller ska man kalla det för "filter" ? Oavsett så gör de ganska stor skillnad enligt min nyligen uppdaterade erfarenhet på området. Om jag backar redogörelsen en aning så var ju min egna phono-kabel en vanlig rca/rca signalkabel av märket Nanotec. Dessa är terminerade med ett par "no-name" kontakter i metall med så där lagom prålig guld/silver plätering. Huruvida kontakter i sammanhanget har stor eller liten betydelse kan jag inte orda om, men någonting gör de säkert. I alla fall så lät min egen kabel lite väl tillbakadragen och grovkornig jämfört med den Vertekabel, Pulse B, jag först tog mig an att jämföra med. Så den "tonkontrollen" var inte så svår att höra. Hela den här testperioden slutade faktiskt med att jag inte en enda gång lät Nanotec-kabeln få ta plats igen. Övriga kablar lät helt enkelt mycket bättre. Visst, dessa är med all säkerhet utvecklade för en mycket svagare signal så jämförelsen haltar en hel del p.g.a det och är med största sannolikhet väldigt orättvis. Till Nanotec'ens försvar ska man heller inte förglömma att den är "senioren" bland juniorerna sett till när den utvecklades. Vertere Pulse R blev min nya referens i den fortsatta jämförelsen och den öppnar verkligen fönstret och släpper in en syrerik och frisk bris. Den ger ett ljud som är både detaljrikt, mjukt och klangfullt på ett realistiskt sätt, vad nu realistiskt är i sammanhanget får väl tas med en nypa salt med tanke på varje enskild lyssnares tycke och smak. Samtliga frekvenser hänger ihop på ett föredömligt sätt och dynamiskt är den väldigt fint balanserad. Just dynamiken upplever jag som den bästa sett till övriga kablar i denna lilla utvärdering. Den är smidig att få på plats och är inte det minsta bångstyrig sett till att den ligger kvar där man vill att den ska vara. De tunna trådarna, före det att dessa försvinner in i din-kontakten, känns lite skört vid en första hantering och kopplande men det finns en fördel med det också... nämligen att den med lite tur kan ersätta en 90 graders din-kontakt då kablarna lätt går att vika undan om utrymmet är snålt. Vertere Pulse B har i stort sätt samma egenskaper som R-modellen men med den skillnaden att jag upplever en livligare och mer energirik diskant. Detta märks lite extra då källmaterialet är av en lite mindre nogräknad kvalité. Med det omvända, lite mer audiofil-producerad källa, så tar Pulse B sig upp en bit på skalan igen. Båda modellerna ser väldigt lika ut i sin konstruktion men vid en mer okulär besiktning så skiljer antalet enskilda kablar i uppbyggnaden. Pulse R har fler kablar/kardeler, större "låda" på magen och mer påkostade och lite större rca-kontakter. Om detta enskilt gör att de låter lite olika har jag inte kunnandet till att avgöra men då R-kabeln är rejält dyrare så kan jag inte annat än att tycka att Pulse B är väldigt mycket mer prisvärd... dock vinner Pulse R sett till endast ljudpresentationen. Nordost Frey 2 Här blåser det också friska syrerika vindar men på ett lite annat sätt än vad jag fick smak för med Vertere-kablarna. Mellanregistret känns en aning i skymundan eller också är spridningen av dynamiken lite annorlunda ? Här öppnas det m.a.o upp för en annan sorts "tonkontroll" och smakinriktning. Just denna kabel var terminerad med rca/rca vilket skapade en extra kontaktövergång innan riaa-steget som till viss del kanske kan påverka ? Signalföljden blev m.a.o från tonarmens din-kontakt via skivspelarens rca-utgång till riaat's rca-ingång. När vi ändå är inne på rca-kontakter så märkte jag att Nordost använder en liten fjäderbelastad "hylsa" som skydd runt stiftet på kontakten. Mycket smart att skydda sig mot oförsiktighet där eventuell kortslutning riskerar att uppstå. Kabelns smidighet att få på plats bakom apparater och hyllplan var det heller inga problem med. Att man lätt vänjer sig vid den ena eller andra kabeln var påtagligt då jag körde en längre testperiod med bara en av modellerna. Började jag med Nordost Frey 2 så lät Vertere-kablarna nästan lite väl "på". Det intrycket blev ganska påtagligt då nästa kabeltillverkare fick ta plats, nämligen... Audience Au 24 SX Helt klart den kabeln som fick "tonkontrollen" att gå åt en mer "laid back" känsla. Nu var denna kabeln helt ny och ospelad och tid till att försöka "bränna in" den fanns inte riktigt till mitt förfogande. Sen vet jag inte om jag riktigt tror på det här med inbränning/inspelning av kablar ? I min värld handlar det nog lite mer om tillvänjande skulle jag vilja påstå... rätt eller fel kanske man kan testa sig fram till den dagen både ny och välspelad kabel av samma "kvalisort" finns tillgängligt. Oavsett, om jag vid bytet efter Au 24:an kopplade in Vertere Pulse R så var det inte längre tal om en tonkontroll utan nästan som en volymkontroll. Nu känner jag mig nästan elak mot Audience men samtidigt kan jag inte låta bli att bli glad över att jag kunde höra en så pass stor skillnad kablarna emellan, och jag som inte ens topsade öronen före lyssningen. Sen kan man ju också dra nytta av egenskapen, i ett annat system med annan elektronik, där jakten om det bättre ljudet går i en annan smakriktning än vad jag själv försöker uppnå... och vad det är har jag, trots denna test, inte riktigt fått kläm på än... tror jag... eller kanske. Jag testar vidare helt enkelt och frågan är om jag har sparat den bästa till sist ? Ansuz A2 Som en del av er säkert märkt så svänger det en del mellan vad respektive kabel kostar men jag vill för egen del ha en hyfsad höjd på det området för att lättare få en känsla för vad det kan ge i eventuella ljudligare skillnader men kanske mest för att jag ska kunna höra skillnader i över huvudet taget Minns jag rätt så befinner vi oss i prisspannet 10-30-tusen med ev. avvikelser beroende på kontaktdon och kabellängder. Men, som sagt vi var ju inne på Ansuz bidrag... Helt klart är att detta är testets bångstyrigaste kabel dessutom med en rak och ganska lång din-kontakt. Detta fick till följd att jag fick skjuta skivspelaren sidledes så att tonarmsplattan hamnade utanför bänkskivans kant så att jag fick dit kontakten på undersidan. Med en vinklad motsvarighet torde där inte uppstå några problem om nu inte kontaktens stift är ställda i en höger eller vänster konfiguration sett till om man vill ha kabeln bakåt eller framåt, det senare gör att man får brotta tillbaka kabeln i en slinga för att komma åter till baksidan av all elektronik och någonstans i racket står det ju antagligen ett riaa-steg som också måste till för att ljud ska uppstå. Kan ju i.o.f.s vara så enkelt att det är justerbart i kontakten i sig ? Här dök det återigen upp en "låda på magen"... vad fyller dessa för funktion egentligen ?... för det är väl inte alla som "dekorerar" med dessa ? Ansuz har enligt min mening lyckats ganska bra med att få till "tysta" kablar lite generellt sett till övriga platser i signalkedjorna i en anläggning. En demonstration av tillverkaren själv kan ju vara nog så välmatchad, eller hur jag ska uttrycka det, men den tystheten/svärtan som jag upplevt vid dylika demonstrationer finns med i testets A2:modell också. Och den (A2 phono-kabeln) har jag inte fått prov på vid de demos jag deltagit vid. I början av jämförelsen med Vertere Pulse R tyckte jag att det saknades dynamik och en aning diskant på något vis. Efter ett väldigt kopplande mellan de två kom jag fram till att jag uppfattar A2:an som mer högupplöst och än mjukare i diskanten än vad jag tyckte då jag jämförde Vertere Pulse B med R. Dessutom gör den nästan berömda "svärtan" i Ansuz-kabeln att jag uppfattar ljudet som ett par oktaver lägre. Eller är det så att Ansuz A2 "filtrerar" elektriska orenheter på ett annorlunda eller bättre sätt än Vertere ? Vid de inledande lyssningarna tyckte jag att det skilde en del i var på scenen sången kom ifrån men det stod snart klart i att det hela berodde på att Ansuz mjukhet/upplösning antagligen inte markerar s-ljud på liknande sätt som Vertere Pulse R. Därav att Pulse R sköt fram positionerna närmare lyssnaren då det bidrog till en helt annan "närhet". Oavsett vad denna lilla redogörelse om phono-kablar har att ge en eventuell läsare så har det givit undertecknad en del a-ha upplevelser. Mina beskrivande jämförelser haltar en del sett till scendjup/bredd, basåtergivning etc. men jag har i mitt lyssnande försök att ringa in en helhet för att kunna komma till ett eventuellt skott om att finna en ny kabel jag kan ge förtroendet åt. Och favoriten är.... ... inte korad riktigt än. De var två av dessa som jag tyckte lät väldigt bra på sitt speciella och lite olika vis så jag nödgas nog att också försöka få fatt i högtalarkablar från båda dessa tillverkare. Att centrera en test runt endast en kabel i en signalkedja är ju förenat med lite risk om att det senare kan tippa åt ena eller andra hållet vid byte av nästa kabelsort som ska föra signalen vidare. Och ska man vara noga kanske det vill till att förse sig med strömkablar också för att kunna löpa linan fullt ut. Synergieffekter ska nog inte underskattas... och antagligen inte ekonomin heller... Tycke och smak är alltid svårt att orda om men jag hoppas ni finner något av värde i det ni just har läst... ... och om någon undrar om jag tog mig vatten över huvudet sett till antalet testobjekt ? Så blir svaret... Helt klart ... men det var det värt Tack för ordet så länge...
  2. 3 points
    Förbryllad över resultatet hos @AlfaGTV har jag fortsatt och försöka luska vad som är fel hemma hos mig. Jag håller med AlfaGTV att det måste vara läsaren, så jag började gräva där. Det finns flera typer av skydd och såvitt jag har förstått använde Warner Bros. key2Audio som har den karaktäristiska ringen ytterst på cd'n. Tanken bakom lär vara ungefär så här. En renodlad CD-läsare har ett annat avläsningsschema än en CD-ROM En CD-ROM-läsare läser av hela disken först och letar bl a efter bilder och det är detta som många skydd utnyttjar genom att lägga in en programvara som skapar fanstyg. Många av dem inriktade sig framför allt mot Windows. På bilden ser ni alla mina Neil Young-album som jag har på CD. De flesta av dessa är inköpta i Euoropa och pressade i Europa. Den vänstra högen har inte varit några problem med att rippa. De är inköpta/pressade i USA. Däremot de andra. Ingen av dessa har jag kunnat rippa utan att få kraftigt distorderat ljud. De är tillverkade i Tyskland. Samma sak om jag försökt spela dem via extern CD-ROM läsare. Jag började forska lite kring firmware men den jag har är den senaste och den enda vad jag kan förstå. Sedan gick jag in i enhetshanteraren och kollade vad som fanns där. Där är en ruta där man skall välja land/region för DVD-delen. Den var tom. Jag klickade i Sverige = Region 2 Därefter kollade jag vilka inställningar som finns under den här datorn på läsaren. Där såg jag att man kan klicka i vilken typ av material man vill att den skall prioritera. Jag klickade i Musik. Istället för att rippa direkt, lät jag JRiver läsa in skivan ordentligt och sedan testade jag några sekunder för att se om det gick att spela via CD-ROM-läsaren (Play). Sedan satte jag igång rippningen. Nu kunde jag rippa alla albumen utan några som helst problem sånär som på en, men den hade väl något annat fel. Jag fick först kopiera den via cd-brännaren, sedan gick det. Mycket pekar alltså på ett handhavandefel där framför allt inställningarna inte var maximerade. Vad som exakt var den förlösande faktorn av dessa tre steg vet jag inte och jag bryr mig inte. Skall bli spännande när jag får tillbaka de tre album jag skickade till @AlfaGTV Jag gissar på att även dessa fungerar nu. Ytterligare ett exempel på hur fel fokus kan resultera i resultatlösa ansträngningar. Tack för er support.
  3. 2 points
    rikard

    Trådarna tenderar till att...

    Mmmm.... Jag gillar kablar... Mycket trevligt och intressant test och redogörelse! Vertere är kablar som jag gärna hade testat själv. Jag kan nästan bli lite besatt av kablar när jag hör skillnader mellan dem och inser vad de faktiskt kan göra, eller kanske snarare hur mycket de kan lyfta den befintliga elektroniken som man redan har. Lite tråkigt när kablarna är så bångstyriga att man måste möblera om i anläggningen, det är ju klara minuspoäng i mina ögon, men kan man leva med det och tycker effekten är värd besväret så kanske det kan vara okej ändå. Enligt min erfarenhet ska man däremot inte underskatta inspelning eller inbränning av vare sig kablar, elektronik eller högtalare, men de borde ändå visa på en viss karaktär oinspelade, och gillar men dem från början så kan det ju bara bli bättre. Detsamma tror jag gäller lite synergi effekten av kablar, på ett sätt kan jag förstå att folk vill testa varje specifika kabel och mixa och blanda hej vilt, men själv vill jag gärna ha en konsekvent linje med en tillverkare, eventuellt att jag kanske skulle kunna tänka mig att dela ström vs signal kablage. Jag har egentligen ingen teknisk förklaring eller anledning till det för en argumentation, utan det är nog mer bara en känsla och en personlig inställning. Det känns rent och prydligt också. Du skrev att du upplevde ljudet ett par oktaver lägre med Ansuz kabeln, det kanske därmed går på ett ut, men testade du om du kunde spela högre än vanligt med den? Det är även min erfarenhet att den berömda svarta bakgrunden och tystnaden gör att man ibland nästar tappar kontrollen över hur högt man faktiskt spelar. Ska bli spännande att se vad det slutar i, och om det kanske bara är början på ett större grepp om kablar i hela anläggningen?
  4. 2 points
    Holländska Pentatone gör alla sina utgåvor i SACD, och det rör sig om 30 album per år. Det var Giel Bessels, Dirk van Dijk och Job Maarse från Philips Classics som startade etiketten 2001, med fokus på högkvalitetsinspelningar med internationella toppmusiker. De anlitar Polyhymnia (sannolikt gamla kolleger) för DSD-inspelning, editering, mixning och mastring för SACD. De ger även ut ommastringar av fyrkanalsinspelningar från Philips som gjordes för quad-skivor på 70-talet. Fantastiskt. Detta tycker jag är ett exempel på en katalog som prioriterar det musikaliska innehållet, toppsolister och bra orkestrar. Men de bryr sig också om produktionen. Hög kvalitet rakt igenom. PENTATONE
  5. 2 points
    calm

    byZan - Nytt i stugan #7

    Köpte faktiskt ett bensindriven elverk när Jula hade rea, men ännu inte använt så det kommer att finnas el i vart fall till vattenpumpen och dess värme. Uppvärmningen i övrigt går att köra med vedkraft. Men måste nog ta en sväng ut för att kolla. Nordan och nordosten är värst hos mig då det ligger direkt in från vattnet som är bara 100 meter från huset. Vattenfall som äger nätet har grävt ned kablarna till de lokala transformatorstationerna men därifrån distribueras strömmen i isolerade luftledningar som brukar hålla för i vart fall för medelstora träd, då det ligger en wire inslagen i luftledningen. Motorsågen går dock på bensin så eventuell röjning kan ske oberoende av el. Ja det gäller uppenbarligen att tänka bort el ibland och se hur reserverna ser ut. Vi börjar bli helt beroende av el och har kanske glömt sårbarheten. Calm
  6. 2 points
    lindome

    Vad lyssnar du på just nu?

    Pink Floyd - The Final Cut på R2R. Bra början på helgen innan padel
  7. 2 points
    En eller två pipar spelar ingen roll om filtret är samma. Pipen har flödesarea med råge att klara dubbel espresso om du inte gjort något annat konstigt i processen. Motståndet i flödet kommer av kaffet och filtret. Inte av pipen.
  8. 1 point
    P-pan

    Trådarna tenderar till att...

    Inspelat eller ej är inget jag skulle vilja hugga i sten för egen räkning. Den dagen då jag eventuellt uppfattar ett positivt tillskott i ljudåtergivningen p.g.a av detta fenomen skulle nog bara göra mig än mer nöjd. Jag var väldigt konsekvent i mitt testande och ändrade därför aldrig volym mellan kabelbytena. Inte har jag testat att spela högre än normalt heller, men den testen är ju lätt att utföra då just Ansuz-kabeln finns kvar i huset. Om det var så väl ändå, det ska ju till lite finansiering också När det börjar röra sig bortom 50-tusenkronorsstrecket för två kabelpar så stannar åtminstone jag upp för att tänka efter innan jag "kliver över tröskeln"... bättre kanske att vända steken och försöka hitta bästa möjliga kombination för en förutbestämd maxbudget ? Synergitänket finns med i bakgrunden så ett kommande test med phono + högtalarkablar ligger i sin linda. Och så kommer ju resten av kabelhärvan efter det... Jävla hobby det här som sagt, när ska man lyssna på musik då, som det är menat från början liksom ?
  9. 1 point
    calm

    Trådarna tenderar till att...

    Intressanta och seriösa komparativa studier i ett svårt ämne, kablar, som kräver långa och ingående test. Efter ett tag blir det nog svårt att sortera intrycken på relevant sätt. Ett råd är att naturligtvis att föra anteckningar och köra ett flerdagarstest och se om intrycken består på samma sätt mellan dagarna. Jag blir inte så förvånad att AU24 ger ett annorlunda resultat, eftersom den sannolikt är den enda som är byggd i koppar. Övriga innehåller sannolikt andra legeringar med silverinblandning i olika grader vilket enligt min erfarenhet ger ett ljusare och mer diskantorienterat ljud. Här tycker jag att det är viktigt att definiera skillnaden hur mellanregistret hanteras. Här ligger många gånger de flesta instrumenten tonhöjdsmässigt, så det känns i vart för mig viktigaste området att återge naturligt än en förhöjd diskantupplevelse som kan bli jobbig i längden om mellanregistret känns tunnt dessutom. Samtliga beskrivna kablar har säkert sina karaktärer som du beskriver. Det viktiga blir naturligtvis vad du själv har för ljudideal för oavsett om man betraktar skillnader som "tonkontroller" eller ej så är det sannolikt att skillnaderna kan ibland vara stora. Du och jag har lite olika ljudideal där du sannolikt ligger närmare högupplöst än vad jag gör, det är mer ett personligt val, än rätt eller fel. Kom och tänka på en ytterligare kabel som kanske vore intressant att testa och det är Bibacords kabel som också kan byggas lite efter personlig smak. Tror både @Hans-Tommy och Krelle kör med denna om jag inte minns fel. Det kan du kolla med dem. Vad jag minns var de mycket nöjda med den. När det gäller den egna tonarmskabeln Sixstream Plus så är den fast monterad på mina båda Clearaudio-armar och ser ingen anledning att byta. Jobbade däremot en del med kablarna mellan stepup och riaat och från riaat till försteget. Det blev både en silverkabel och en kopparkabel som jag tyckte lät bäst. Gjorde också ett byte av rca-kontakter som jag tyckte lyfte en Wireworldkabel till ett snäpp bättre. Så slutsatsen blir nog att endast att tålmodigt testa vidare. Calm
  10. 1 point
    P-pan

    Trådarna tenderar till att...

    Nej, du minns inte fel på den punkten. Anledningen till att jag numer har en "hörbar" effekt i mitt kabeltestande beror sannolikt på att jag haft ett betydande skifte på elektroniksidan. Åtminstone är det vad jag själv tror. Du är så välkommen... den dagen du kan slita dig från "ädelkaffet" i stugan. Här hemma får du vara beredd på bond-kafffe... fat och sockerbit finns i huset så det behöver du inte ta med...
  11. 1 point
    calle_jr

    Swing Low

    Det ska jag säga till honom! Rullbandspelare är byggda för att kunna rulla, och det blir så mycket enklare om man behöver koppla om något, eller städa Jag har valt ett hjul med nylonfälg och hård gummibana. Om jag bara ska gissa så säg att den är 10 gånger hårdare än sylodyn. Det sänker alltså styvheten marginellt. Däremot är kopplingen mot ramen viktig, så att man får det stumt där.
  12. 1 point
    byZan

    Trådarna tenderar till att...

    Det var en bra redogörelse över hur du uppfattat skillnaderna och som verkat fram genom testande under en ”lång” tid. Vill minnas att du för några år sedan sa att du hade svårt att höra skillnader på kablar och kablar då du testade några av mina? Eller minns jag kanske fel? Hur som så är det viktigt att få göra tester under en längre period så man får ”lyssna in sig” ordentligt, svårt med just kablar kanske och ett evigt i och ur med dessa och sedan komma ihåg hur de andra lät. Jag brukar anteckna mina upplevelser vilket är bra och ofta så får man ändra i dessa anteckningar vartefter om man som jag försöker ha någon typ av betygsskala t ex 1-10, 1-5 +/tecken eller getingar eller vad man nu vill ha för skala, 1-10 är nog den skala jag använder mig av själv och det kan t o m bli så att det kan kluddas dit både ett +/- tecken framför en siffra. Ja det var precis så jag gjorde tidigare då jag trodde att jag skulle hitta det perfekta ljudet för mig. Idag har jag förenklat mitt testande (oavsett vad jag testar) genom slöhet eller erfarenhet? Basen! Är basen bra så är allt annat bra. Är basen bra men inte diskant och/eller mellanregister så brukar de bli lite förändring på högtalarplaceringen. Blir då scenen förändrad i djup/bredd/höjd eller andra förändringar som inte gillas så blir det till att börja om. Nya kablar, försteg, slutsteg etc tas hem för test och sedan försöka matcha in de kablar som man gillar och då är man åter tillbaka på ruta ett när det gäller att hitta just den kabeln. Så min förenklade testvariant är m a o inte helt bra om jag måste börja om igen. Men det finns en liten sanning i den som jag använder mig av och tycker att jag kan förhålla mig till; är basen bra så är oftast resten helt okej med lite smärre tweaks för att få mig att njuta av det jag vill njuta av, bra musik som berör. Vilken väg man än tar så är denna hobby oändlig om man inte sätter ner foten och sätter sig ner och bara njuter av det man vill lyssna till. Att det sedan är kuligt att testa nya/andra prylar är en ren att-ha-och-göra grej för att föröka nå än längre i upplevelsen av presentationen av musiken, de finns t o m de som har gått så långt att de skaffat sig R2R för att få en till ljudlig öronorgasm, vilket kan tyckas overkill för några av oss? Men de är bara nördar som gör det och vi andra nöjer oss med det vi har och ev kan vi sträcka oss att testa lite kablar, köpa en ny DAC eller ny streamer eller skivor eller ett nytt slutsteg eller nya högtalare eller eller eller eller……….ja vad fan håller vi på med egentligen? Det finns ju t o m de som köper en espressomaskin bara för att det smakar bättre än ”vanligt” kaffe, men det är såklart beroende på maskin, kvarn, malningsgrad, bönor, vattentemperatur, tampning o s v Jag tycker att det är förbaskat roligt att läsa om dina och andras förehavanden, likaså blir jag glad när någon når fram till ett lyckat resultat och det roligaste är när man gör en hemma-hos och får öga mot öga se och höra om hur personen har kommit fram till hur det blev som det blev. Så skit i vad andra tycker om ljudet eller kaffesmaken, gör det som passar dig och dina öron/smaklökar, ta en kopp kaffe, te eller annan dryck och sätt dig ner och njut av all fantastisk musik som vi tolkar och blir berörda av. Fan vilket morgonsvammel detta blev, jag funderade/filosoferade medan jag skrev så det är säkert både grammatiska- och syftnings fel etc. och ber därför att ingen ska ta åt sig personligen då jag inte ens orkar korr-läsa. Trevlig helg! PS @P-pan, det ska bli roligt att höra om fortsättningen och jag kommer att komma för lyssning och först då får du facit DS /byZan
  13. 1 point
    calle_jr

    Swing Low

    Materialet är svetsat profilrör EN 1.4301. Grundmaterialet är slipat K220/240, men det sabbar man i fogarna när man svetsar. Jag använder vanliga slipnylonark och lite vatten för att återställa ytan. Här ser man före och efter slipning; 100mm hjul; Jag använder samma Sylodyn ND till rullbandspelaren som väger 46kg, men den snäppet mjukare Sylodyn NC till transport/dac.
  14. 1 point
    regamannen

    Gott nytt år.

    God fortsättning på 2019! Jag var nere i Köpenhamn och Amsterdam i helgerna och såg till min glädje att det fortfarande finns massor av skivbutiker :-) Och bokhandlare, vilket också är trevligt!
  15. 1 point
    Jag hörde att i Italien så dricker man bara enkla espressos för smakens skull men beställer oftast två st, vet inte om det stämmer rent generellt över hela Italien men tydligen i Milano? /byZan
  16. 1 point
    Krävs det en AMT eller horn för att matcha AE eller skulle det gå att få till det med mer traditionella diskanter?
  17. 1 point
    AlfaGTV

    Vad lyssnar du på just nu?

    Verdi: Requiem - Carlo Maria Giulini, Berliner Philharmoniker (Deutsche Grammofon Digital 424 674-1)
  18. 1 point
    P-pan

    Trådarna tenderar till att...

    Mjuka kablar är smidigt att ha, vilket Vertere också tagit fasta på. Kan ju bero på att dessa är uppbyggda med väldigt tunna kardeler. Hur många och så vet jag inte men tydligen pratar vi dimensioner under vad ett normalt hårstrå håller. Och när vi ändå är inne på teknisk uppbyggnad så bryr jag mig inte särskilt mycket om detta. Jag försöker lyssna och njuta och lyckas jag inte med det så byter jag bara kabel för att söka vidare efter vad jag uppfattar som riktigt bra musikåtergivning helt enkelt... eller förbättrad återgivning kanske är en bättre beskrivning. Apropå att förbättra så har jag ju ordvitsat lite om stearinljus... Kanske det blir lättare att höra kablarnas egenskaper och skillnader om man ser till att "karusellen" snurrar så jämnt som möjligt ? Jag lyckades låna in ett testobjekt till (som om jag inte hade nog innan) som förhoppningsvis ska ge det hela en ytterligare dimension. RöNt II ska nog klara snurrandet galant hoppas jag Så här sitter jag nu, framför min stereo, och bara... lyssnar Jag tar antagligen en paus här för att förstärka mina intryck av allt testande men jag återkommer såklart vad det lider. En riktigt God Jul på er så länge...
  19. 1 point
    Bebop

    Har inte du heller fått någon AK4490EQ?

    Det hoppas även jag. Däremot ser jag inga större tecken på det och då tänker jag i huvudsak på jazz och klassisk musik. Jag har själv en cellist och operasångerska i familjen. De har mellan 10-12 års utbildning från musikhögskolor och privata pedagoger och enorma studieskulder i jämförelse med t ex ekonomer, ingenjörer och läkare. En del lättnader kan de få via stipendier men de allmosorna faller glest. En jazzmusiker har ofta mellan 5-7 år på högskolan. Dessa grupper har aldrig styrts utav vinstintresse, som du skriver, Däremot är det inte "lättare än någonsin" för dessa grupper. Deras försörjning tillgodoses oftast som pedagoger eller inom t ex hemtjänsten. Har de tur får de vara med och kompa "folkliga" artister i TV-program eller någon studieinspelning eller jinglar till reklam. För den musik jag gillar och är intresserad av är det definitivt inte "enklare än någonsin". Inför julen var det förr normalt med massor av släpp av både jazz och klassiskt. Det harvi stort sett ersatts av samlingsboxar och nymastrade släpp av gamla inspelningar. Senaste nyhetsbrevet från Deutsche Grammophon innehåller nästan enbart gamla inspelningar som jag köpte på 70-80-talet. Om t ex Spotify, Tidal och iTunes hade någon grad av seriös inställning för att säkra även de smalare konstarterna likt de stora bolagen gjorde förr kunde de ju finansiera sådan utgivning och säkra musikens "grundforskning". Det är sådant som kan ge hopp om det är som de skriver, dvs att det tillfaller musiker och kompositörer. Spotify lyfter ofta fram hur mycket pengar de betalar till musiker, vilket är en suddig sanning. Deras ersättning går till skivbolagen och när de gjort sina avdrag för produktion och administration blir det inte många ören över. Förr räckte det till både musikförlag, musiker och kompositörer trots att musikförlagen hade betydligt större personalresurser. Bara i UK var EMI 2,000 anställda. De är borta idag liksom skivbutikerna. För att exemplifiera en inspelning av klassisk musik kan jag ta Herbert von Karajans inspelning av Beethovens 9:a 1986 i en av Berlins kyrkor (minns inte vilken). Uppvärmning och "kalibrering" av relativ luftfuktighet (för instrumentens skull) tog 14 dagar. Installation av teknik med dubbel uppsättning av både analog och digital inspelningsteknik inklusive tekniker, repetitioner. Kyrkan valdes pga av akustik. Genom åren lär denna inspelning betalat sig. Finansiering skedde av Deutsche Grammophone och dess moderbolag PolyGram som var ett joint venture mellan Philips och Polydor. Vem ger sig på sådana projekt idag och varifrån skall pengarna komma? Istället får vi "nöja" oss med återutgåvor. Nja, inte helt. En del kommer ut men finansieras då av andra företag som anser det viktigt. Ett exempel är Göteborgs symfoniorkester som får bra stöd från Volvo. Det hade vatit klädsamt om även de nya marknadsplatserna hade bidragit med något. Medel saknas ju inte. Läste t ex att Larry Page's (Google & YouTube) privata förmögenhet uppskattas till 51 miljarder dollar. Det motsvarar 115,000 4-miljonersvillor...
  20. 1 point
    calm

    Har inte du heller fått någon AK4490EQ?

    Musiklyssning och musikdistribition har aldrig varit lättare än i dag, men att leva på sin musik är nog oförändrat svårt, kanske svårare eftersom man ofta drunknar i det tilltagande utbudet. Stora musiker tjänar kanske inte sina pengar på låtförsäljning eller skivsläpp utan ofta på konsertverksamhet och merchandises. Jazz och klassisk musik inte undantagen och idag hittar man en växande ung publik som i vart fall tycker att jazz är lite coolt. Lite livsstilsmusik som surdegsbröd, bryggkaffe och vegetarisk mat. På Musikhögskolan i Stockholm finns ett antal utbildningsval, även med nordiskt samarbete för att utbilda musiker, kompositörer och dirigenter. Efter mina utbildningar i musikvetenskap så står min håg till att lyssna mer på livemusik där Musikhögskolan i hög utsträckning ger gratiskonserter för att få träna inför riktig publik. Engagemanget är högt och konstellationerna är otaliga med musiker som hittar gelikar. Det är naturligtvis bara en liten del av Sveriges musikliv men spirande och professionell. Den digitala revolutionen har egentligen inneburit att allt fler blir sin egen producent och kan göra så till en ganska liten investering i utrustning och programstöd som laddas ner. Sedan kan man alltid diskutera kvaliteten., men tekniken är mer tillgänglig och förutsätter egentligen bara att man fördjupar sig i tekniken. Även stora artister går den vägen inom populärmusiken. Tänker senast på Robin som gör mycket själv numera. Jag är nog ganska hoppfull när man ser att t.ex. Musikhögskolan har en kurs på 5 p i kulning och att musik kopplat till hälsa verkar vara ett ämne på frammars. Om man inte kan bli musiker på heltid så varför inte bli musikterapeut? https://www.kmh.se/utbildningar/alla-utbildningar.html#query/* Calm
  21. 1 point
    Bandcamp tycker jag verkar vara hållbart, men har de en strömningstjänst?
  22. 1 point
    Bebop

    Har inte du heller fått någon AK4490EQ?

    Absolut inte. Det är ju helt ok att bara koncentrera sig på det man hör. Så är det nog för de flesta. Musik och teknik kan ha många infallsvinklar. För egen del engagerar mig "kulturutveckling" på så sätt att jag tycker det är viktigt att de finns utrymme för både musik, litteratur och måleri att utvecklas av andra skäl än enbart ekonomisk avkastning. Mycket av den musiken vi hyllar idag oavsett format kom fram inte pga vinstjakt. De "gamla" skivbolagen hade ett intresse och kände ansvar för att även den lite smalare musiken fick utrymme för man ansåg det viktigt att ge utrymme även till den mer perifära utvecklingen då den också påverkade musiken rent allmänt i positiva riktningar. Exempel på sådan mästare är t ex John Coltrane, Sonny Rollins, Frank Zappa som finansierades av storsäljande pop o rock. Nya landvinningar inom teknik kommer att fortsätta, men det är inte apart att fundera på dess svagheter. Läste t ex om Pat Metheny som näst intill lagt av med nya projekt och inspelningar då han inte längre kan finansiera det. Distribution av musik idag kräver volym som hans musik aldrig kommer i närheten av. Det gör världen lite fattigare, menar jag. Det har den nya tekniken inte lyckats fixa.
  23. 1 point
    Bebop

    Har inte du heller fått någon AK4490EQ?

    Det som jag tycker är mest oroande med dessa staplar är att alla fysiska media krymper och då inkluderar jag även nerladdning. Streaming tar över allt mer. Det tåget kommer jag aldrig att stiga på. Jag är "gammeldags" och vill ha både morgontidning, riktiga böcker, tidningar och egna album. Men tiden står inte still, varje generation sätter sin agenda. Grafen ovan gäller ju USA men det ser nog ganska likt ut i Sverige. Dessbättre är det väldigt annorlunda i Tyskland och inte minst i Japan. Accuphase, t ex har just släppt en ny esoterisk FM-tuner i 60-tusenkronorsnivån. Den har även AD-omvandlare för den som vill koppla den till sin dac. Vad som inte framgår av grafen är all försäljning av begagnade album oavsett format. Den omsättningen har ingen koll på. Så någon kris råder egentligen inte. I vart fall inte för den som inte alltid måste ha det senaste på "hitlistan". Samtidigt ges det ut massor av spännande musik på mindre bolag som inte är medlemmar i anslutningar typ RIAA (USA) IFPI (EU). Deras försäljning ryms inte heller i statistiken. En allvarlig fråga är vad som händer med den lite smalare musiken typ, jazz, klassiskt, visa, blues... om det fysiska mediet dör ut. Skall de producera en musikfil till streamingbolagen? Vem skall göra utvalet - skall det överlämnas till iTunes, Tidal, Qobuz och Spotify? Hur skall musiker överleva? Hur skall ny musikproduktion utanför "volymgatan" stimuleras? Jag tror och hoppas att det vi ser nu är kortsiktiga lösningar där musik blivit produkter styrd av avkastning istället för skapande verksamhet för dess egen skull. Hade en sådan verklighet rått på 70-talet hade sannolikt vare sig Bob Dylan, Van Morrison, Bruce Springsteen, Joe Cocker, Bob Marley och många många fler aldrig släppts fram. Det var tider när det var konstnären som styrde utvecklingen och presenterade sitt material. Vad har detta med denna tråd att göra? Jo, den är kopplad till format och framför allt distribution. "Riktiga musikbolag" med seriösa ägare har ersatts av "logistikbolag" som styrs av helt andra premisser. Producenter som Ahmet Ertegün (Atlantic) och John Hammond (CBS) är saknade.
  24. 1 point
    Det här med format är ett litet detektivarbete, och man behöver börja med källmaterialet dvs inspelningarna och hur dessa går till Channel Classics som exempel spelar in i dsd sedan sju år tillbaka, men BIS och Chandos fina sacd-utgåvor är normalt inspelade med 24/96 pcm-format. Man ska nog beakta att väldigt många skivbolag inte har egna inspelningsledare utan anlitar ett team, en studio eller frilansare. Det gör att de inte ens styr över inspelningskedjan såvida de inte har definierat detta för beställningsjobb. Jag kan bara anta att man hellre väljer en inspelningsledare på dennes meriter än att man väljer ett format. Här ser vi producenten Brian Pidgeon till vänster, dirigenten Peter Oundjian till höger och The Doric String Quartet under provlyssning av John Adams' Absolute Jest. Foto: Jonathan Cooper @Bebop var i kontakt med BIS för att förhöra sig om ursprunget till deras utgåvor. Baserat på egna lyssningstester med inspelning både i pcm och dsd anser de att 24/96 pcm fungerar klanderfritt. De arbetar normalt med inspelningsformatet i hela processen tills det är dags att göra en master där de skapar dsd för sacd-produktion. Jag har försökt få svar från Harmonia Mundi, men de kan inte bekräfta att de spelar in i dsd för sina sacd. Man ska dock beakta att de allra flesta av deras utgåvor är cd och då är inspelningen pcm. Channel Classics gör en grej av sin inspelningskedja, vilket alltid gör mig lite misstänksam eftersom man får lite vibbar av att musiken är sekundär. I deras fall är det inte så tycker jag. De använder mickar från Schoeps och Bruel & Kjaer, AD- och DA-omvandlare för dsd från Grimm Audio och Meitner/EmmLabs och mixerbord från Rens Heijnis. Editeringsmjukvara är Pyramix som utvecklats av Merging. Här är en förklarande berättelse om en inspelningssession 1997 från Dr Andrew Demery på Super Audio Center: Polyhymnia är ett holländskt bolag som gör förstklassiga inspelningar och produktioner. Företaget är sprunget ur den tekniska delen av Philips Classics sedan 1950-talet. De gjorde några av de första experimentella dsd-inspelningarna i mitten av 90-talet med Erdo Groot vid spakarna. Polyhymnia gör idag inspelningar och efterbearbetning i en kedja som enbart inbegriper analog signal och dsd-signal. eClassical säger såhär: En annan viktig faktor är att sacd aldrig har sålt. Det är väldigt små volymer i förhållande till det utbud av sacd och dsd som trots allt finns. Man ska dock tänka på att en del av nedladdningen är dsd, men sannolikt inte större andel än förhållandet mellan cd och sacd. Som bäst sålde sacd i USA för 26 MUSD och det var år 2003, det är alltså bara promille av motsvarande cd-försäljning. 2003 var också det enda år då sacd, med knapp marginal, slog LP-försäljningen Omsättning i USA för några utvalda format. Källa: RIAA Så vad drar man för slutsatser? Ja, framför allt att allt som glimmar inte är guld. Även om man köper dsd så är det stor sannolikhet att materialet är mixat och mastrat i 24-bitars pcm. Men inte alltid, och tendensen är att dsd-mastring ökar. En sak som jag inte begriper är varför dsd säljs till ca 40% högre pris än sacd .........
  25. 1 point
    Kom till saken, hur låter nu dessa Bryston? De flesta märken brukar ha långa utläggningar om hur deras produkt låter. I slutet kommer kanske en kryptisk lista med specar. Detta är helt ointressant! Bryston är enastående vad gäller information om sina produkter. De berättar vad de har gjort och visar hur det är tänkt att fungera. Inget om hur det låter eftersom det är totalt ointressant information när den kommer från en tillverkare. De demoex av BDP-3 och BDA-3 jag har fått låna verkar nästan ospelade och jag låter dem stå på några timmar medan jag bekantar mig med funktioner och framför allt webbgränssnittet, men därefter är det dags att spela och jag börjar med en räcka rippade cd-skivor från usb-hdd. Det är mycket bra dynamik, lite mer sammanhållen snarare än luftig, muskulär snarare än utsträckt. 16/44 flac-filer från usb-hårddisk har en aning hård och metallisk klang, mörk och basrik men torr. Även om jag anstränger mig så kan jag inte påpeka några egenheter med dsd-avkodningen i BDP3-BDA3. Instrument och röster låter rent, mjukt och avslappnat med en livlighet, äkthet och realism som inte förmås med mina flacfiler. ................. Bild: lotustravel.se Jag kan självklart vara omedvetet biaserad, men den kantighet jag upplevde med 16/44 är som bortblåst. Det är ett jäkla rinn utan avkall på varken dynamik eller upplösning. Pcm kontra dsd är som att jämföra en näsapa med en leopard. Det är ett helt annat djur i mina öron. Enda nackdelen med DSD är att utbudet är ganska begränsat. Inom klassisk musik finns det dock ett stort utbud, och det är sannolikt där jag kommer hålla mig för digital avspelning. Liksom med LP går det idag att hitta så mycket toppklass dsd-musik att man inte behöver bry sig om andra format mer än i undantagsfall. Här är några exempel på det dsd-material jag har spelat: Manuel De Fallas Three Cornered Hat med Ansermet på Decca är en analog inspelning (2-track 15ips) från 1961, som överfördes till dsd för några år sedan. Eric Dolphy är också en analog inspelning såklart. Den spelades in på 2-track 15ips i Hilversum 1964 och är nyligen överförd till dsd. Jag vet inget mer om mastern. Shostakovich/Barber är en liveinspelning från Heinz Hall Pittsburgh 2013 och mastern tillverkades på en Pyramix arbetsstation till dsd256. Naxatras är en analog inspelning, med analoga instrument, analog mixning och mastring och mastern är 1/4" ATR 2-spårs 15ips som i ett sista steg konverterats till dsd256. Det gjordes även LP, cd och kassettbandsutgåvor. Saint-Saëns med Zubin Mehta och LAPO spelades in 1970 på 4-track med Dolbykodning och har mastrats om till dsd256. Efter dsd-material plockar jag fram lite cd-skivor. Några speciellt utvalda album som införskaffats de senaste åren. Jag spelar dessa från en Oppo som transport via hdmi-audio out direkt till BDA-3. Usb är dubbelriktad av naturen, men Oppo kan inte skicka usb audio, enbart ta emot. Och hdmi är då enda alternativet om man även vill kunna spela sacd. Det låter mycket bra. En del av de cd jag spelar skulle jag inte kunna skilja från varken LP eller dsd. Varför låter inte detta likadant som 16/44 flac? Sacd-skivor spelar också mycket bra från Oppo via hdmi-port. Oppo har två sådana portar men sacd output fungerar bara på nr 2. Förvisso är jag övertygad om att jag bör splitta video och audio, dvs skicka endast videosignal på hdmi out 1 och enbart audio på hdmi out 2. Man kan på ett sätt ifrågasätta nyttan med mediaspelaren. En laptop är ju ganska enkelt konfigurerad med en mjukvaruspelare och asio/wasapi. Fördelen för mig är att den är och förblir helt dedikerad till audio, utan inblandning från Windows, webbläsare, antivirusprogram och andra drivrutiner som slåss om access till ljudkretsen. Med BDP-3 vet jag att jag inte (medvetet eller av misstag) helt plötsligt installerar drivrutiner till skärmar, möss, tangentbord, skanners och annan kringutrustning på samma buss som audio. .... Jag har spelat alla möjliga digitala format som jag känner till förutom strömningstjänster, och kan inte tänka mig en spelare/dac som behöver utrustas med fler portar eller format. Förvisso är BDA-3 inte till för de som spelar multikanal, och inte heller MQA Det slår mig att det finns mååånga vägar att vandra inom digital musikreproduktion... En liten egenhet är att det kommer en duns i högtalarna när man byter källa på BDA-3, exvis mellan hårddiskspelning, bluray och tv. Video passthrough fungerar, men det var inledningsvis strul med bild när jag byter mellan olika källor. Detta strul upphörde när jag bytte till den andra hdmi-utgången på Oppo. Dessutom ska jag använda ingång 4 på BDA-3 för att kunna spela HDCP 2.2 (skyddat 4k-material). bRadio är Brystons interface för att söka upp och spela internetradio. Det fungerar klockrent, och man kan lägga till kanaler som favoriter. Just nu finns det 1885st kanaler med klassisk musik, och fler lär ingen behöva. Jag spelade också direktlänk från Sveriges Radio P2 och det går utmärkt. Man behöver bara ändra SRs direktlänkar från spellista till filformat, exvis https://sverigesradio.se/topsy/direkt/2562-hi.aac. Jag har ännu inte spelat från PC, men jag ser inte att det kan innebära några problem om det blir aktuellt. Det blir ju usb-gränssnitt i så fall och det har jag ju testat med BDP-3. Roon och Tidal har jag inte heller testat. ....