Jump to content

Recommended Posts

  • Replies 99
  • Created
  • Last Reply

Top Posters In This Topic

Posted

Inkopplingen av STAX SR-900 blev helt enkelt en omtumlande upplevelse och redan när Günther Theile tar sig in genom dörren hör man att något har hänt. Här finns en direkt tydlighet i presentationen som jag aldrig tidigare har upplevt via drivern SRM-007t. Ljudåtergivning kan vara behaglig, stram, varm, fyllig o.s.v. men här finns ingen tonal karaktär överhuvudtaget och inspelningarnas aktörer bara finns där i luften. Nu gäller det att hålla reda på perceptionskanalerna och IRT-inspelningen har redan gått över gränsen för kognitiv hifiterapi. Öronen befinner sig i München och resten av varseblivningen i det gamla lyssningsrummet vilket kan vara nog så komplicerat att få ihop. Ljudet har plötligt blivit så transparent att hjärnan sitter och väntar på det egna lyssningsrummets signatur men den dyker ju aldrig upp... :D

Över till musiken och drivet har definitivt ökat i Take the A-train samtidigt som det har blivit en ordentlig snärt i handtrummorna på Gome med Kalifi.

Här finns en diskantåtergivning som går utanpå det mesta jag har träffat på och exempelvis violiner känns bara så rätt! Den typiska strävheten kombinerat med klang och kropp gör inspelningarna med Michael Loh till en verklig upplevelse. Andy Lim på cello förstärker intrycken och blir en förvarning om vad som komma skall... :mm: Har STAX helt enkelt överträffat sig själva eller finns det några mätvärden i specifikationerna som förklarar varför SR-009 fungerar som hand i handske med denna rördriver från 1998... :?:

staxx150.JPG

Posted

Vad skiljer då i specifikationerna och kan det ha någon inverkan på resultatet... :?:

Känsligheten ligger på 100dB/100V r.m.s. för SR-007 och motsvarande 101dB för SR-009.

Impedanserna kretsar kring 170kohm respektive 145kohm vid 10 kHz.

Frekvensgången är 6Hz-41kHz för 007:an och 5Hz-42kHz för 009:an.

Ingenting av ovanstående borde väl egentligen kunna framkalla stora skillnader utan precis som produktbladet antyder handlar det förmodligen om en helt ny elektrostat-generation. SR-009 erbjuder intensiv njutning även på låg volym.

staxx127.jpg

Guest Musicus
Posted

Undrer om ikke denne tråden pirrer og trigger ett besøk i Torggt neste gang man er i Oslo :mm: ...

mvh

Posted
Undrer om ikke denne tråden pirrer og trigger ett besøk i Torggt neste gang man er i Oslo :mm: ...

mvh

Det kan trigge till lite av varje :D och i jakten på förklaringar till lyssningserfarenheterna ramlade jag in på en mycket intressant och seriös recension av den dagsaktuella modellen Stax SR-007 MK2. Recensenten Ken Rockwell blandar tidigare staxerfarenheter med intryck av den senaste SR-007:an och mycket av det som beskrivs känns väldigt bekant. SR-007 MK2 kan liknas vid en kameleont och man styr helt enkelt egenskaperna genom val av driver. Vill man sitta på parkett eller längst bak, föredrar man ett kraftfullt direktljud eller söker man en mer tillbakalutad presentation... :?: Kvalitéerna finns där hur man än vänder och vrider på 007:an och som alltid handlar det i första hand om personliga preferenser. SR-009 fanns inte till hands när recensionen gjordes men Ken Rockwell refererar tilll Stax Lambda Pro och även här känner jag igen erfarenheterna i texten. Kanske alldeles för tidigt men jag börjar skönja ett mönster när det gäller förstärkarval till SR-007 respektive SR-009.

Stax egna rekommendationer till 009:an och SRM-007t visade sig vara en fullträff.

Faktum är att jag först blev en aning överraskad.

staxx128.jpg

Den gamla trotjänaren Stax Lambda Pro har plötsligt dragits in i tvekampen som jämförelseobjekt och den luren är

som klippt och skuren för rördrivers.

staxx206.JPG

Posted

Elektrostatmatchen har gått in i period II :) och min transistor-driver SRM-717 från millenniumskiftet har kopplats in för att värma upp. Efter genomläsning av Stax-historien kan jag inte uppfatta det på annat sätt än att detta är den direkta föregångaren till dagens rekommenderade SRM-727II. Specifikationerna är delvis likartade och faktum är att SRM-717 har en högre förstärkningsgrad (60dB) jämfört med 727:an (54dB).

Har samtidigt pysslat med kopplingen till underlaget då hörlurar p.g.a. sin förmåga att koppla bort den akustiska omgivningen är ett ypperligt redskap för jämförelser av signalkablar, apparatfötter och diverse esoteriska tweaks. Övningarna slutade med häftade A.R.T. Q-DAMPER Big Series Limited Edition som bjuder på en gyllene medelväg i förhållande till motpolerna Black Diamond Racing Cones/Pits och Sonic Design Dämpfötter.

staxx332.JPG

Posted

Vid sidan av lureriet har jag glidit in på ett parallellt musikspår där Lalah Hathaway visar vägen till inspelningar av mycket hög kvalitet. Förutom kopplingen till Stax Records, får jag med favoriter som Joe Sample och George Benson plus att Lalah Hathaway's stämma med automatik får igång välljudsrysningarna... :mm: :mm: :mm:

hathaway025.JPG

Först ut blir en tung Staxproduktion i ordets rätta bemärkelse och här finns djupgående syntetiska basar som ställer hårda krav på frekvensomfång, upplösning och kontroll. För att inte tappa den egna kontrollen :) koncentrerar jag mig på spåren Breathe, On Your Own och What Goes Around. Detta Staxpostuma album producerades så sent som 2008 och då var Stax Museum of American Soul Music redan igång med sin verksamhet.

hathaway023.JPG

Posted (edited)
För att inte tappa den egna kontrollen :) koncentrerar jag mig på spåren Breathe...

Med stigande ålder kan det vara svårt med den egna andningen ibland ;)

Det händer mig nästan dagligen :o:D

Edit: stavning

Edited by P-pan
Posted
Med stigande ålder kan det vara svårt med den egna andningen ibland ;)

Det händer mig nästan dagligen :o:D

Dessutom kan störmomentet ta sig in via skilda perceptionskanaler... :icon_smile_angry::D

För tvåkanalfreaks är det fortfarande och lyckligtvis endast hörseln som gäller... :)

Först ut blir 009 och den planerade musik-selektionen brakade omedelbart ihop. Det blev snabbt kompletta album med både Lalah Hathaway, George Benson och Joe Sample där den gemensamma nämnaren är utsökt inspelningskvalitet. Utpräglade studioinspelningar där ingen mikrodetalj får chans att smyga undan och SR-009 behåller sina kvaliteer från mötet med SRM-007t. Diskantåtergivningen är utslagsgivande för t.ex. soulstämmor och frågan är om jag någonsin tidigare har hört något liknande... :?: SRM-717 värmer upp på några minuter (vilket antyder klass A) och 009:an svarar med totalkontroll av de nedre oktaverna där varje knäpp och sträng får utrymme oavsett det handlar om el- eller kontrabas. Batteristutsvävningar skall vi bara inte nämna... :o Totalt sett en slank, transparent och heltäckande ljudbild där ingenting sticker ut och den enda vägen till lyssningströtthet skulle förmodligen kunna gå via inspelningar eller utgåvor av skiftande kvalitet. Med rördrivern tyckte jag mig uppleva en torrare nyans, en större volym och ännu mer luft mellan aktörerna men i övrigt sammanfaller intrycken. Denna kombo (SRM-717/SR-009) måste vara ett analysredskap av första klass.

staxx340.JPG

Albumet SELF PORTRAIT är en studiomix av rang där Lalah's stämma dyker upp i alla möjliga och omöjliga positioner... :) Kristallklar artikulation med högsta njutningsfaktor oavsett om den kommer från vänster, höger eller breder ut sig ovanför skallen. Favoritspåren är numera On Your Own, That Was Then och What Goes Around medan Naked Truth är en genväg till insikt om vad Stax SR-009 egentligen handlar om.

hathaway024.JPG

Posted

Läge för titelförsvararen att bevaka positionen :) och som jag redan kände till får SR-007 ett energitillskott via SRM-717. Den fylliga klangen och tillbakalutade diskanten genomgår inga större förändringar men presentationen stramar upp på ett positivt sätt. Lite som att 007:an vaknar till liv och nu om någonsin är det dags... :unsure::)

Dr. Theiles rundvandring äger rum med en mycket kort men tydligare efterklang i studion och jag kan inte lura ut om det är lurarnas tillskott eller om den finns där från början. Med Stax Lambda Pro går den knappt att förnimma.

Höjdpunkterna blev utan tvekan de två stråkpromenaderna med Michael Loh där violinen får en aning mer kropp samtidigt som diskanten är mjuk och sträv på samma gång. Upplever även ljudbildens spridning som något utökad och frågan är om detta beror på tillskottet i det lägre mellanregistret/basdomänerna... :?: Hur som helst råder hög njutningspotential.

staxx347.JPG

Posted

Lalah Hathaway lotsar lyssningsövningarna mot ett album inspelat 1999 tillsammans med Joe Sample. Det handlar om en japansk HQCD-utgåva, albumet är mastrat av Doug Sax och då Joe Sample är delaktig i produktionen lämnas ingenting åt slumpen... :icon_smile_cool::)

Totalt sett uppvisar albumet en något slankare tonal balans än Self Portrait vilket i mina öron gynnar SR-007.

Ett hopp rakt in i Elvisanhängarnas nostalgimarker :) och Lalah Hathaway tar upp utmaningen med Fever. Precis som tidigare briljerar 009:an med sin diskantlyster och 007 kompenserar med värme och lugn.

sample35.JPG

Albumet är fyllt av kända titlar och jag hoppar direkt till ännu en version av Crusaders-klassikern Street Life där tempot är en aning uppskruvat jämfört med många av albumets smäktande och känslofyllda ballader. Upplever mest driv via 009 och mer tyngd via 007.

staxx378.JPG

Lyssnar man på Joe Sample är det lätt att snöa in på piano och tangentanslag... :) Definitivt mer attack och energi över 009 och med 007 är det fortfarande en njutning men upplevelsen känns plötsligt lite avslagen och betydligt mer tillbakalutad.

Det har jag aldrig tidigare reflekterat över.

Efter Street Life kommer guldkornen på rad och kompositioner som When Your Life Was Low, One Day I'll Fly Away och When The World Turns Blue passar Lalah Hathaway som hand i handske... :mm:

staxx377.JPG

Posted

Därmed svänger vi in på upploppet och även om Omega II knappar in på ledaren känns SR-009 totalt sett fortfarande ohotad.

Nu kommer det emellertid att serveras helt andra förutsättningar... ;):)

vinyl613.JPG

Posted

Lalah Hathaway kommer att hänga med över mållinjen och nu blir det i sällskap av George Benson. Ett av de mest perfektionistiskt välproducerade album jag har träffat på under senare tid och avnjutning via hörlurar verifierar dessa intryck. Även denna gång har Doug Sax ett mastringsfinger med i spelet och här finns en relativt slank tonal balans med välartikulerad återgivning långt ner i basregionerna. Paulinho Da Costa hanterar diverse taktinstrument och det är ingenting som går öronen förbi. Givetvis kommer utrymmet att fyllas på med en Ibanez Electric Guitar... :icon_smile_cool::)

benson053.JPG

Posted
Härlig tråd!

Enda felet är att den går långsamt :)

Tackar men hörlureri är ett känsligt hifiämne och kräver omfattande, d.v.s. tidkrävande lyssningsövningar.

Tyvärr kan man inte snabbspola... :D

Nyfikenheten tog befälet så SR-009 blev först ut med 2 X 50W klass A och adaptern SRD-7SBmk2 från 1985. Under åttiotalet och fram till bolagets rekonstruktion var de flesta drivers/adapters försedda med utgångar för normalutspänning parallellt med de nya pro-utgångarna. Spänningsnivåerna ligger på 230V/DC för Normal respektive 590V/DC för Pro. Nu går det alldeles utmärkt att köra Pro-lurar över normalutgångar om alternativ saknas och det samtidigt finns lite kräm i förstärkeriet. Förstärkarens volympotentiometer tvingas arbeta i ett mer uppdraget läge och det kan t.o.m. vara en fördel.

STAX0044.JPG

Posted

Klart för påslag med uppskruvade förväntningar... :) Effektmätarna på A-50V var förinställda i läge "HOLD TIME" som innebär att momentant uttagen maxeffekt registreras och ligger kvar tills värdet passeras. Nu blev det inga busnivåer :) men här spelades med rejäl kraft utan någon som helst reaktion från de digitala mätarna vilket betyder att det sammanvägda uttaget aldrig någonsin översteg 0,1W på någon kanal.

staxx226.JPG

Elbasen på Songs And Stories hanteras av Marcus Miller och den är oerhört stringent. Ibland kröp den ner i magen men fortfarande ingen reaktion från digitalmätarna. Vill man få igång mätaraktiviteterna är genvägen att koppla upp lurarna via Normal och man kan testa sig själv upp till 3,5W... :) Därefter blir det förmodligen ohälsosamt även om den här kombinationen inte ens kan stava till hörbar distorsion vilket är ett faktum som egentligen är ganska svårt att ta till sig.

Har inte lyckats upptäcka några som helst ljudmässiga kvalitetsskillnader mellan de skilda hörlursutgångarna på SRD-7SBmk2.

benson046.JPG

Posted

Låter det lika bra som fotona är så är det bara att säga GRATTIS :mm:

Rolig och lärorik tråd som uppskattas mycket, tack för att du delar med dig :)

Posted

SR-009 behåller sin karaktärslöshet :) även med detta drivalternativ. Skillnaderna framträder först på mycket hög volym där denna kombo fortsätter expansionen när volymkontrollen vrids uppåt medan rördrivern stannar upp och det inte händer så mycket mer. Egentligen totalt ointressant på de amplituder man redan befinner sig och vid mer normala lyssningsnivåer räcker rörens kapacitet och bli över. För övrigt är transparensen, den slanka presentationen och bandbredden i behåll via A-50V. Den djupgående basen kan ibland få en överrumplingseffekt då man inte alltid är beredd på att SR-009 kan gräva så djupt i bottenoktaverna utan att den tonala balansen på någon sätt tippar över. Distinkt och rent helt enkelt.

staxx177.JPG

Diskantåtergivningen är intakt även om jag på några ställen (kvinnliga vokalister) kan höra ett något mer utskuret toppregister jämfört med drivning via SRM-007t. Det kan möjligen bero på högre volym så jag är inte helt säker på denna iakttagelse.

staxx184.JPG

Posted
Låter det lika bra som fotona är så är det bara att säga GRATTIS :mm:

Rolig och lärorik tråd som uppskattas mycket, tack för att du delar med dig :)

Tack! Det är alltid lättast att plåta på hemmaplan med god tid att vänta in önskat ljus.

Egentligen är jag väl inte riktigt säker på vad jag hade förväntat mig av den här kombinationen men det händer inte speciellt mycket och förändringen kommer storleksmässigt inte i närheten av motsvarande uppkoppling med SR-007. Kan bara tolka det som att SR-009 fungerar bra med mindre drivenheter oavsett det handlar om rör eller transistorer.

staxx158.JPG

Posted

Staxäventyren är långtifrån över men vi har problem med nya grepp från Surftown och det kan dra ut på tiden innan fortsättningen kan laddas upp på vår FTP-server. Känns som läge att under tiden smita tillbaka in i Kunstkopf-världen och även Audio-CD:n STAKKATO SPEZIAL är faktiskt väldigt, väldigt bra. Utsökt ljudkvalitet som inleds med 16 stycken Dummy-Head-Live-Recordings över ett brett register av musikgenrer. Därefter följer en avdelning på 12 spår terrorhifi :) med allt från Wespenschwarmen till Startende Flugzeuge och det hela avslutas med en samling testsignaler.

staxx282.JPG

Posted

FTP-förutsättningarna har återgått till normalläge och under tiden har jag pendlat mellan motpolerna i Staxvärlden. Från störst till minst, från drygt ett halvt kilo till 28 gram och den oundvikliga frågan blir ju då om storleken spelar någon roll... :?::)

staxx383.JPG

Posted

Man kan lätt utveckla farhågor om att SR-001 Electrostatic-In-The-Earspeakers skall börja glöda :) när de kopplas upp på detta sätt men lyckligtvis är impedansmässiga förutsättningar inte viktrelaterade. Frekvensgången sträcker sig med vissa variabler (+-4dB) från 20Hz till 20kHz. Det maximala ljudtrycket kan uppgå till 119dB så det gäller att ha kontroll på volymkontrollen för att undvika full fart inne i hörselgångarna.

staxx454.JPG

Posted

Hej Timbre!

Vilket trevligt reportage och riktigt djuplodande också.

Av extra stort intresse för mig då jag ju har en 007+SRM 007t ;)

Mvh

JMlab

Posted
Hej Timbre!

Vilket trevligt reportage och riktigt djuplodande också.

Av extra stort intresse för mig då jag ju har en 007+SRM 007t ;)

Mvh

JMlab

Det är lätt att fastna i Staxsvängen :) och den här tråden blir bara längre och längre... :Thinking:

In-The-Ear-Earphones har av bekvämlighetsskäl aldrig riktigt fallit mig i smaken och det känns lite onaturligt att proppa igen hörselgången men som alltid finns det kanske en hifikognitiv anpassningssträcka som aldrig har blivit tillryggalagd.

Etymotic Research, Inc. anses för övrigt sedan starten vara pionjärer inom denna hifisektor men redan en snabbkoll bland specifikationerna antyder att STAX har parkerat på en högre nivå.

staxx680.JPG

En omgång George Benson och några flygplan räcker för att sluta upp med jämförelser och istället börjar överraskningarna avlösa varandra. Hur i hela fridens namn kan det skapas ett sådant ljudrum plus ett sådant tryck i den trånga hörselgången och var kommer all bas ifrån... :?::o:D

Det låter väldigt mycket STAX över hela presentationen och jag har tidigare provat dessa skapelser med ordinarie drivers men kan inte minnas att jag har upplevt det så här. Stax rekommenderar sina portabla drivenheter men tack vare egna erfarenheter skulle jag bli förvånad om det verkligen fungerar upp till denna nivå. Där har det alltid saknats kraft och driv men däremot kan det ju vara praktiskt och samtidigt skapa rörelsefrihet.

staxx464.JPG

Guest Musicus
Posted

Tråden bare vokser, i kvalitet og interesse :mm: , merker ett gryende interesse for headphones og kanskje bevege seg inn i det terrenget med tiden, har jo even uttag i SAMén numera :) ...

mvh

Posted
Tråden bare vokser, i kvalitet og interesse :mm: , merker ett gryende interesse for headphones og kanskje bevege seg inn i det terrenget med tiden, har jo even uttag i SAMén numera :) ...

mvh

Det borde sitta en varningstriangel på dagens elektrostatlurar.

Det är oerhört lätt att åka dit... :D

Trots tillgång till Stakkato-skivan i två decennier är det först nu som den börjar sätta sig i ryggmärgen. Några spår växer på alla fronter och den engagerande inspelningskvaliten är tveklöst en starkt bidragande faktor. Ett par exempel på detta är tio minuter contemporary jazz av hög kvalitet samt ett intensivt latinoframträdande med hajvarning... :)

Track 11, Nice Talking To You av Morten Grønvad bjuder på tio harmoniska jazzminuter där Grønvads vibrafon spelar en central roll. Sköna, avslappnande rytmer framförda av en dansk-tysk sammanslutning.

Track 12, Tiburon, Tiburon förflyttar omedelbart den uppmärksamme lyssnaren till Colombia och salsamusikens huvudstad :icon_smile_cool::) nämns i det gungande musikhavet. Gruppen Los Mambos bildades i Tyskland på åttiotalet och dess ledare José Carrasco kommer från Uruguay. Tack vare den formidabla konsthuvud-upptagningen av detta liveframträdande vågar jag påstå att det finns colombianos med i den här sättningen från 1989. Musiken är en härlig blandning av salsa, merengue och vallenato.

Track 19, Morgenstimmung im Westerwald bjuder på en samling morgonalerta skogsfåglar och en rödhake visar närmast symtom på att vara i extas... :)

Track 26, Im Flugzeug kan inte rekommenderas om man lider av flygskräck. Passagerarna uppmanas att släcka cigaretterna i händelse av kraftigt lufttrycksfall... :)

Vid de flesta utomhusupptagningar är konsthuvudet utrustat med mikrofoner från Sennheiser och utomhusinspelningarna är digitala från början till slut.

staxx499.JPG

Posted

Så har SR-007 till slut återtagit sin plats och jämförelserna är avslutade. Under de senaste veckornas intensiva hörlurslyssning har jag fått bekräftat vad som länge har funnits med i funderingarna. Man kan helt enkelt inte bedöma en enskild STAX elektrostatlur utan att ta hänsyn till dess drivsystem.

STAX SR-009 må vara den mest korrekta hörlur som bolaget har tagit fram men i den här positionen, med kraftigt slutsteg plus adapter, har jag ännu inte träffat på någon earspeaker som kan vara så engagerande & absorberande som SR-007. Den tillbakalutade diskanten har fått ett välavstämt energitillskott, det varma mellanregistret har spätts på med kraft och fylligheten har kompletterats med stram tyngd. Man skulle lätt kunna uppfatta SR-007 som det mest baskapabla alternativet men specifikationerna bekräftar att SR-009 dyker en Hertz djupare i bottenoktaverna. Det handlar naturligtvis om frekvensgång och förmodligen är 009:an mätmässigt exemplarisk. Diskantåtergivningen är ett av den senaste referensens starka kort men i den här uppkopplingen vete fåglarna :) om jag ändå inte föredrar 007. Skillnaden är i vilket fall som helst mikroskopisk.

staxx372.JPG

Utmanaren kan således inte flytta på 007 i denna kombination men går vi tillbaka till Stax egna rördrivers (SRM-007t & SRM-T1) blir det annat ljud i skällan. Matchningen känns komplett och 009:ans transparens får ljudbilden att blomma ut långt utanför öronpositionen. Återgivningen kan stundtals kännas skrämmande realistisk och jämför man kombinationerna som helhet avgör inspelningarna vilket alternativ som för tillfället sitter på tronen. Skulle kunna hårddra det hela genom att beskriva 009 som en sätt att träda ut ur en värld (efter en kort stund har man glömt av att de sitter på huvudet... :))

och 007 som ett sätt att träda in i välljudets korridorer. Bägge presterar oerhört - men på skilda sätt.

staxx304.JPG

Där skulle denna tråd ha kommit till punkt men så fanns det plötsligt mer Staxpaket att sprätta upp... :)

Vi börjar med det lättaste...

staxx243.JPG

Posted

Tack för denna mycket intressanta genomgång av Stax produkter. Jag har själv SR-007 och vi tycks ha samma erfarenhet av att denna hörlur är svårdriven och fungerar bättre med kraftfullare förstärkning än vad Stax egna förstärkare klarar av. Adapterboxen tycks fungera bra om man ansluter den till en riktigt bra högtalarförstärkare. Alternativet är en elektrostatisk förstärkare från andra tillverkare. Jag har den s.k. Blue Hawaii med 4 EL34 som utgångsrör och den innebär en betydlig förbättring jämfört med Stax egna förstärkare, dvs. de som finns nu men Blue Hawaii bygger på den tidigare Stax-förstärkaren T2 som bara tillverkades i ett litet antal och försvann i samband med Stax konkurs på 1990-talet.

Jag har aldrig hört SR-009 men jag har läst diskussioner på hörlursforum som tyder på att den fungerar bättre med Stax nuvarande förstärkare än SR-007. Meningarna är delade men det finns de som föredrar SR-007 med adekvat förstärkning framför SR-009. Jag uppfattde som att du tycker att SR-007 med adekvat drivning står sig bra mot den den nya hörluren.

Posted

Genomgående bra läsning även för en som är dummkopf på hörlurar.

men så fanns det plötsligt mer Staxpaket att sprätta upp... :)

...och det verkar redan finnas en fortsättning.

Posted
Jag har aldrig hört SR-009 men jag har läst diskussioner på hörlursforum som tyder på att den fungerar bättre med Stax nuvarande förstärkare än SR-007. Meningarna är delade men det finns de som föredrar SR-007 med adekvat förstärkning framför SR-009. Jag uppfattde som att du tycker att SR-007 med adekvat drivning står sig bra mot den den nya hörluren.

Tack Anders - där fick jag en bekräftelse på att mina lyssningsintryck inte är helt fabricerade mellan öronen :) och SR-007 är helt klart beroende av matchande drivning för att blomma ut medan SR-009 tycks fungera väl med vad STAX har att erbjuda ifråga om rör- och transistorförstärkeri. Går det bra med SRM-T1 bör ju även SRM-006tS fungera och samma sak gäller säkert även SRM-717 respektive SRM-727II.

Staxboxen LIFETIME med Johnnie Taylor innehåller den samlade produktionen från 1956 till 1999 och här finns soulklassiker som Who's Making Love, Testify (I Wonna), I Could Never Be President och Love Bones från slutet av sextiotalet.

Den gemensamma nämnaren vid sidan av det soulhistoriska värdet är att dessa tidiga produktioner når ökad njutbarhetsnivå via SR-007 med värmetillskottet i bas- och mellanregistret. Det låter mer sextiotal helt enkelt... :mm:

staxx270.JPG

Join the conversation

You can post now and register later. If you have an account, sign in now to post with your account.

Guest
Reply to this topic...

×   Pasted as rich text.   Paste as plain text instead

  Only 75 emoji are allowed.

×   Your link has been automatically embedded.   Display as a link instead

×   Your previous content has been restored.   Clear editor

×   You cannot paste images directly. Upload or insert images from URL.

×
×
  • Create New...