Veckans skivtipps : V43, 2004

[plundin™]

Jag får ofta frågan; Vad för klassikt skall jag börja med, vilka är dom tio bästa klassiska verken? -- Jag brukar snabbt ställa motfrågan; Vad brukar du äta? Givetsvis är det en retoriskt fråga, vanligtvis brukar jag fortsätta med att säga att dom inte skall köpa några plattor utan satsa pengarna på en bra radio, sedan börja lyssna på P2, alltid ha penna och papper och när dom hör nått dom gillar skriva ner det presentatören säger att det är. (eller ännu hellre ladda ner tablån från P2 tablå sida.)

1971 dök den första klassiska plattan upp i mitt liv, ett samlingsalbum med namnet "HiFi Karajan" -- jag tror att det var min mammas försök att 20 år innan mozarteffekten öka min tynande intelligens.

På plattan fanns Mozarts "eine kleine nacht musik", Ravels "Bolero", Sibelius "Valse triste" och framförallt verket som triggade min fantasi, Bedrich Smetanas "Die moldau".

Denna fösta klassiska upplevelse leder oss fram till veckans skivtipps :

Bedrich Smetana : Má vlast (Mitt fosterland)

Ma vlast och framförllat delen "Vltava" (Moladu) har spelats in massor av gånger. Denna cykel av symfoniska dikter är Smetanas ett slags minnesbilder av det Tjekiska landskapet. Kanske också minnesbilder från sitt eget liv, där finns nämligen invävt fragment av en Svensk folkmelodi, vi känner som "Ack Värmeland du sköna". Det ha skrivits spaltkilometer om Ma vlast och dess tillkomst, och inte minst om likheten med Beethoven, Smetana led mot slutet av sitt liv av en allt mer besvärnade tinnitus som slutligen ledde till dövhet. Det skvallras om att det var det eländiga Göteborgsvädret och en svårartad öroninflamation han drog på sig under perioden han ledde stadens dåvarande orkesterförening.

Hur som helst är "Mitt fosterland" storartad orkestermusik som till råga på allt är lätt att ta till sig, den är på så sätt en av föregångarna till 1900-talets filmmusik.

Som jag skrev ovan finns det otaliga inspelningar, jag har att halvdussin och dom två jag sättar högst är dels dirgentgiganten Rafel Kubeliks med Tjekiska filharmonin inspelad live under Prags vårfestival 1990. Detta var hans musikaliska återtåg till fosterlandet efter att ha varit i exil i närmare 45 år (han lämnade Tjekoslovakien i samband med att komuniterna tog över efter kriget..).

Supraphon 111208-2

Denna CD finns i flera utgåvor på skivbolaget Supraphon.

Musikaliskt är detta en klar fem av fem Eufonier -- Ljudmässigt är den lite ojämn tack vare att det är live i Smetanasalen i Prags kulturhus, den får kanske inte fler än tre av fem Eufonier.

Den andra inspelningen jag håller mycket av är från 1929, vilket innebär att orginalutgåvan var på 78'or. Orkestern var redan då dom outstanding i denna repertoir, den Tjekiska filharmonin, dirigenten där imot var förmofdligen sin tids främste Tjekiske dirigent, Václav Talich (Med sin tids, menar jag perioden från 1900 fram till kanske 1950).

Min utgåva ligger på Koch (3-7032-2 H1), den verkar dock inte finnsa i lager längre, det brittiska bolaget Biddulph har även haft en upplaga (No. 49) -- den enda aktuella överföring jag kan hitta finns på bolaget "Russian Compact Disc".

Russian Compact Disc RCD70001

Också en musikalisk även den fem av fem Eufonier -- vad besträffar ljudet så har det väll inget med HiFi att göra och där hänger det på hur tålig man är för monoljud från 78'or.. (inget för nybörjare kanske )

Jag hittade båda CD-skivorna till schysst pris hos Tjekiska Musica Bona, länkar det vid varje CD.. Man kan säkert hitta inspelningar som är av högre fidelitet, men jag är tveksam om det finns några som överträffar någon av dom när det gäller musikalisk nerv.

/ptr

[Bravo]

Du har en fascinerande bredd "plundin"!

[eliot]

Just Rafael Kubelik är också min favorit och då handlar det om Vienna Philharmonic Decca Ace Of Diamonds SDD161/62 (inspelningsår 1958). Den finns som regulär DECCA SXL2064/65 och eftersom det är en klassisk tolkning så har även Speakers Corner gett ut den på vinyl.

Skivan finns naturligtvis på CD

...och här kan man läsa recensionen på Classics Today med lite trevlig bakgrundsinformation

- Det var kul att plundin nämde HiFi Karajan för det var nog den skivan som också presenterade verket för mig

Som inkörsport till den "klassiska drogen" brukar jag föreslå Symfoniska Dikter och där finns många ytterligare pärlor som vi kanske inte skall nämna nu utan ta som veckans skivtipps längre fram. När jag började lyssna på klassisk musik så ville jag kunna föreställa mig något och då är naturligtvis sådana stycken bra - men flera av dem tillhör fortfarande mina älsklingsstycken

//Eliot

[eliot]

I recensionen på Classics Today läste jag:

In fact, for sheer orchestral splendor no one has bested the Boston Symphony's 1970's DG recording under, guess who? Rafael Kubelik! That performance is the Má Vlást to get (and quickly, while you still can).

- Den finns på DG Galleria

Kubelik och Boston Symfoni Orkester

....en tidig digitalöverföring som gavs ut redan 1989.

Det är nog troligt att en senare samlingsutgåva från 1998 med Smetana och Boston Symfoniorkester orkester kan vara bättre:

Mvh,

Eliot

[plundin™]

Du har en fascinerande bredd "plundin"!

Bredd, kanske -- jag har hållit på med musik i större delen av mitt liv så det har blivit en del lyssnande, till och med spelande och på senare år även inspelande. Musiken är så att säga min livsstil

Jag brukar hävda att det bara finns två sorters musik, sånnt jag vet jag gillar och sånnt som lämnar mej oberörd eller ointresserad. -- och den senare kategorin kan man alltid återkomma till för nya utvärderingar.

Ur ett rent folklivsforskningsperspektiv brukar det också sägas att dom flesta cementerat sin musiksmak innan man slutat nionde klass. Men så finns det då virrhjärnor som jag som jag vars cement är så svampig att dom måste suga i sig allt

/ptr

[plundin™]

Som Eliot skriver spelade Kubelik in Má Valst många gånger, förutom dom två du nämner på Decca och DGG finns det även en liveversion till på Orfeo (dom har tyvärr ingen webb) med Bayerska Radions Symfoniorkester.

Alla är bra tolkningar, men dom saknar den där extra lilla nerven som som inspelningen från 1990.

Den enda jag kan tycka når nästa lika långt fram när det gäller musikaliks ner är inspelningen på Mercury Living Presence.

(Tyvärr verkar det som om denna fallit ur katalogen för tillfället, detta kan tyda på att den som många andra Mercury plattor kommer som SACD)

Vill man ha frånvaron av publikljud och applåder så kan jag nog hålla med om att det är Bostoninspelningen på DGG man skall skaffa.

Hemsida med bio och diskografi för Rafael Kubelik

/ptr

[eliot]

För mig tillhör faktiskt Má Valst och då speciellt Moldau det jag skulle vilja kalla klassisk pop varav kanske Bolero - ett annat stycke på HiFi Karajan - är det bästa exemplet. Det låter vackert men lämnar mig känslomässigt oberörd :cool:

- Men det är som sagt en bra introduktion till klassisk musik

Ur ett rent folklivsforskningsperspektiv brukar det också sägas att dom flesta cementerat sin musiksmak innan man slutat nionde klass.

- Det stämmer definitivt inte på mig utan jag började lyssna på klassisk musik när jag låg i Lund och då hade jag min Mahler period och efter att ha bevistat en Pianokonsert med Vladimir Ashkenazy så var han min idol

//Eliot

[plundin™]

För mig tillhör faktiskt Má Valst och då speciellt Moldau det jag skulle vilja kalla klassisk pop varav kanske Bolero - ett annat stycke på HiFi Karajan - är det bästa exemplet. Det låter vackert men lämnar mig känslomässigt oberörd :cool:

- Men det är som sagt en bra introduktion till klassisk musik

Har du kvar din HiFi Karajan

Min står stolt men ganska reping i hyllan, vet att det kom flera i den serien, har i alla fall set nr 2 & 3.. Det var sannerligen en bra inkörsport!

På din kommentar låter det som även du har vuxit ifrån Hr Karajan en smula. :clown:

/ptr

[eliot]

Jag tycker att Ditt initiativ är jättebra för då tar man fram skivor som man kanske inte lyssnat på på länge - återupptäcka musik kan vara fantastiskt. Det händer då lätt att man förflyttas tillbaka till den tiden när skivan låg ofta på skivtallriken

- Jag har märkt att man ofta präglas av den första tolkningen man hör av ett verk - man tycker senare att det är precis så det skall låta

Mvh,

Eliot

[Björn-Ola]

Visst påminner melodin i Moldau en del om Värmlandvisan.

Men Smetana verkade en tid i Göteborg, och kan ha snappat upp melodin där.

Visst är det trevlig musik.

[Bravo]

Jag har också lyssnat på musik större delen av mitt liv "plundin", med ett kortare avbrott då det fysiskt inte fanns någon möjlighet att få upp en vettig anläggning, då blev det mest slölyssnande.

Trots detta har jag inte minne nog att komma ihåg allt jag lyssnat på och dessutom brukar jag avverka musiken i perioder.

Under några år i min ungdom var det bara Bach, sedan var det Beethoven osv., sedan en lång period bara barockmusik, sedan var det drygt 10-15 år förbarock och äldre musik. Nu på senare år åter lite mera blandat sedan anläggningen blivit lite uppfräschad, jag hör saker jag inte hört förut, mycket trevligt.

Nog är det Värmlandsvisan som återfinns hos Smetana "Björn-Ola".