Jump to content

When I was a kid...


Recommended Posts

  • 4 weeks later...
  • Replies 246
  • Created
  • Last Reply

Top Posters In This Topic

  • 1 year later...
  • 8 months later...
  • 5 months later...
  • 1 month later...

Konsertnostalgi 1

Barnes Dag ca 1966 uppträdde ffg i trakten ett äkta brittiskt pop band :
The Kinks !
Stor sensation och förväntan och torget i köpingen på västgötaslätten var packat med folk.

Och det blev vart ett väldigt hålligång fast mitt på solljusa lördagseftermiddagen.
Killarna uppträdde från en balkong på 2:a våningen och öste på för glatta livet
För att göra det lite extra upphetsande satt ett par på räcket och dinglade med benen utanför.
Allt för showen

Huset där de uppträdde var kombinerat kommunkontor, brandstation, polisstation och systembolag
Och ett stort rum tjänstgjorde som tecknings- sal för real-skolan som låg diagonalt över torget.
Varma dagar i slutet och början av vår- resp höst-terminerna stod fönstren på glänt

och då hördes,speciellt på fre och lördagarna,klirret av från kassar med flaskor

och så en duns från stängning av en bildörr och så brrr brrr brum
Helgens inköp klart

På lördag från ca 12 30 -14 30 var ngra ditkommenderade för att ha välskrivning.
Ibland var fröken snäll och man kunde gå lite tidigare

så man kom iväg hem med rälsbussen ca kl 14 i st f den vanliga 15 45

dvs då blev det långhelg.
Men handstilen var och förblev det den var och är så fortfarande

Link to comment
Share on other sites

Konsertnostalgi 2

1967/68 värnplikt i Karlstad.

På sensommaren konsert av Jimi Hendrix i Mariebergsskogen
Hey Joe och ngra till var ju bekanta för publiken men det tog sig aldrig riktigt under konserten
Karlstad vid den tiden var "Sven-Ingvars-land" och inget annat
Regementet var stort med många rekryter och de var inte helt populära överallt i stan
Därför ville man gärna vara civil vid sådana här tillfällen
Vid detta evenemang, liksom många andra, hade man sålunda med sig lite civila kläder,

iaf en tröja, ibland också jeans,i en väska när man gick från regementet.

På vägen in till stan passerades en träddunge med lite buskage
Där skedde ombyte till mer civil mundering och väskorna gömdes i buskarna.
På vägen hem på natten skedde ombyte tillbaka till reglementsenlig uniform.
Ibland var det lite kryp i persedlarna men det fick man ta, inget pjåsk

Link to comment
Share on other sites

  • 2 weeks later...

Konsertnostalgi 3

Jobbade i Stockholm sommaren 68.
Var en jazzfestival "över hela stan" som avslutades med konsert
av/ med Hansson & Karlsson på Sergel biografen ca 01 00.
Var sålunda blåmörk sommarnatt när "alla cool cats" gled in lite lagom slaka efter seanser på Cirkeln, Stampen osv
Härlig konsert med rullande mullrande orgel och en livaktig Karlsson bakom trummorna.
Och när den var över och vi kom ut ut hade solen gått upp och fåglarna så smått börja sjunga

Link to comment
Share on other sites

  • 2 weeks later...

Konsertnostalgi 4
I staden Göteborg finns en trevlig restaurang Kometen.
I slutet 60/ början 70 talet frekventerades den mycket av dels studenter,
dels av kulturarbetare av olika slag. Gänget på Stadsteatern syntes där understundom.
Och oavsett vilken kategori man tillhörde så var det Wienerschnitzel som ofta kom på bordet
Vid årsskiftet ca 70/ 71 hade det som vanligt varit tenta period , dvs under 1 vecka gjorde man 3 tentor , vanl lö - on - lö,
Dagarna och inte minst nätterna däremellan läste man in allt som skulle lästs in mkt tidigare.

På lite vinterruggiga söndag em, när allt var gjort, samlades successivt det vanliga lilla gänget, dvs de som var kvar i stan, på Kometen.

En del för att fira att tentorna gått ok, andra kanske trösta sig lite, men just denna gång var det nog rätt uppåt på alla händer.
Och de flesta hade kvar något lite på gångna terminens studielån. Och snart skulle det bli påfyllning.
Dvs lite skäl & utrymme att fira lite
Så efter maten kom frågan :

-Vad gör vi nu ???
-Jo vi går tvärs över gatan och tar kaffe & punsch på det där belägna White Corner, då ett steak house och lite inne krog
Sagt och gjort.

Efter någon stund var även kaffe & punsch slut, men lite tid & peng fanns kvar

- Så vad gör vi nu ???
- På Konserthuset ikväll är det något engelskt bluesband . Vi går dit

Sagt och gjort, till Konserthuset

Och bandet, som spelade, var Fleetwood Mac.
Med de tunga killarna Mick Fleetwood, John McVie, Danny Kirvan.
Och Peter Green

Och alldeles speciellt Jeremy Spencer
Han var något alldeles extraordinärt vad det gällde inlevelse, utlevelse , energi och allt annat
"Dust my broom " -----

Han s a s fyllde hela scenen och rummet trots att han var bara en dryg tvärhand hög.
Och så hade han ett hårburr typ Magnus Uggla x 2 eller x 3 . Minst
Povel Ramel beskrev mkt senare i sina memoarer, när han såg sin blivande fru ffg . Hon var dansare , Beskrivningen ungefär :
"In på scenen kom en osannolik lite varelse som såg ut som en korsning av en golvmopp & Katie Rolfsen.
Något sådant måste man ju bara älska"
Och denna beskrivning kunde i tillämpliga delar appliceras även på Jeremy Spencer

På måndag var det som vanligt igen med uppstart av ny 7 veckor läsperiod, och nästa termins studiemedel ramlade in
Men denna söndag blev en heldag & helkväll att minnas

PS 1 Var på Kometen för några år sedan för att kolla nu när Mannerström tagit över,
Och där i ett hörn satt delar av dagens gäng på Stadsteatern och ngra andra kulturpersonligheter.
Skönt med lite kontinuitet

PS 2 Povel Ramel är användbar att associera till i många sammanhang.
T ex i samb med demo av väldigt fina italienska högtalare.

Link to comment
Share on other sites

Fantastiskt... så här i efterhand.

Jag kan kontra på temat Peter Green som under en tid bodde strax norr om Kristianstad. Han gick oftast omkring i rätt schabbig stor rock och sommarhatt med en Domuskasse virad runt armen. I stan fanns Lasses Musik och denna dag satt en kille och provspeladd en Fender Stratocaster eller någon annan märkesgitarr.

In kommer sagde man med den schavige rocken och frågar om de har några E-munspel. Det fanns fem stycken. "I buy 'em", sa mannen och ingen butiken visste vem de hade framför sig. Han var också intresserad av den enklaste Gibsonkopian i butiken som kostade en sådär 1,295,-. Något motvilligt koplades gitarren in i förstärkaren och mannen spelade några riff som fick tiden att stanna i butiken.

- "I buy it", sade mannen och betalade det ihoppackade instrumentet.

Personalen ville ha hans namn för garantisedeln. "I need your name..."

- My name is Peter Green, sa han, tog sin nyköpta gitarr och munspel och lämnade butiken.

Vilken gitarr den andra kunden köpte har aldrig avslöjats... ;)

Link to comment
Share on other sites

Kul med gamla gitarrhjältar som gör intryck ( vilket de vanligen gör)

Men motsatsen inträffar ju också :

Var på Gbg Konserthus en söndag kväll på hösten -68 och såg och hörde John Mayall Bluesbreakers.
Absolut fullsatt och mycket förväntningar i luften innan.
Mayall hade varit där ½- 1 år tidigare och gjort en spelning som mottagits med ovationer.
Med Clapton på gitarr.
Men han hade lämnat till ovan nämnda konsert -68
och ersatts av den unge och oerfarne Mick Taylor.
Vilken inte lämnat några som helst spår i minnet hos mig.

Vilket iofs kan vara begripligt då sättningen i Bluesbreakers i övrigt var jämförelsevis

mycket rutinerad och erfaren, så det kan inte varit så lätt att ung och grön komma in där och vara framträdande.

Men konserten i sig var en stor upplevelse som ej glömts.
Och Taylor växte ju till sig vad det led

Link to comment
Share on other sites

Jo helt rätt, jag missade att Peter G var mellan Clapton & Taylor.

Dvs i konserten slutet -67/ början- 68 var det antagligen Peter G som spelade med, ej Clapton

Iaf kan man göra dygd av nödvändigheten ( = min glömska) och säga att Bebops kommentar understryker

vilken fantastisk samling musiker som spelat med Mayall under åren.

Link to comment
Share on other sites

Mayall var en av mina absoluta idoler när det begav sig och det roliga att karln fortfarande turnerar. Såg dessvärre alldeles för sent att han spelat på Debaser i Sthlm förra året. Måste kolla om det blir fler gånger det vill man inte missa!

Calm

Mayall verkar ha god energi fortfarande. Var tvungen att kolla hans hemsida.

http://www.johnmayall.com/tour.html

Tunerandet verkar snarast vara ett sätt att leva.

Edit tillägg

Edited by calm
Link to comment
Share on other sites

Det som kanske var mest intressant förutom Peter Green var de som i denna veva samtidigt utforskade både jazz, rock och blues.

Colloseum släppte debutalbumet Valentyne Suite i Europa som första album på Vertigo swirl.

Albumet släpptes med samma omslag i USA, men med annan titel och helt annan musik.

Spännade att kunna glida så pass mellan genrer, och de måste ha haft kul.

I denna tedrickande sfär av skickliga musiker (Graham Bond, Pete Brown, Ian Carr, Julie Driscoll, Dick Heckstall-Smith, John Hiseman, Jack Bruce, Jeff Beck, Brian Auger) fanns en Mike Taylor. Han gick ett tragiskt öde till mötes men jag kan bara tipsa om att kolla upp honom, i trio, kvartett och kvintett på Columbia.

Link to comment
Share on other sites

Mick Taylor hamnade ju i Stones efter Brian Jones och det gick ju inte så bra/ blev rätt kortvarigt

Men han medverkade ju under en väldigt stark Stonesperiod med Sympathy.., Midnight Rambler osv

Och så Honky Tonk Women. Om vilken kan kåseras på två plan ; om ursprung och personligt

1) I en av de engelska bladen stod en artikel för något år sedan ungefär :
Ry Cooder hade ung och oerfaren kommit över från USA till Europa ffg ngn gång 67/68 och hamnat i ett häng
med Stones och andra. Varvid Cooder suttit och knäppt lite gitarrslingor .
Keith R uppmärksammade och enl artikeln

säger Keith " I just ripped these riffs and put them into HTW"
2) Låten kom sommaren -69. Den sommaren var det sommarjobb på Torslanda

och på fredagarna då och då blev det lön i kuvert direkt i handen.

Efter jobbet de fredagarna gick man till Gulins

och inhandlade nya snygga utställda manchesterjeans.

Smalspåriga, lite lagom låga och mörkblå eller buteljgröna. Sedan hem för en snabb slummer

Därefter till GSRS sommardisko, vanligen på Handels.
Och när man stod i biljettkön i trappan ner till källaren hörde man ofelbart introt med koskällorna.

Då vart man "In the mood" s a s och visste det skulle bli en lysande kväll

Link to comment
Share on other sites

Kan ju vara lämpligt att avrunda denna lilla loop om Mayall-proselyter

med en liten erfarenhet av över-gura-gurun själv , dvs Clapton.

Han var i Scandinavium ngn gång ca 2003-2005
.Dvs nu är vi inte på "when I was a kid stadiet" längre för egen del.
Men nu vara barnen med.
I stort sett fullsatt.

Clapton kom insmygande med akustisk gitarr , satte sig på en pall

och drog Key to the highway och några till. Helt själv eller med väldigt försiktigt och litet komp.
Han tog publiken helt i sin hand, det var knäpptyst i lokalen förutom EC

och stämningen var helt magisk, nästan andakstfull.
Och efter några låtar på detta sätt, kom resten av bandet in och började tuffa iväg

den ena långa bluesballaden efter den andra med EC nu på elgitarr.

Så tråkigt i längden och stämningen och magin och koncentrationen hos publiken bara sjönk ihop allt eftersom.
Och så vid konsertens slut blev det en handfull låtar igen med samma stuk som inledningen.

Och samma stämning som vid starten återinfann sig.
Så bra han kunde vara !

Och så förvånande att EC med sin rutin var så okänslig för vad publiken verkligen tog till sig och ville ha.
Men barnen som sagt nöjda och efteråt var det lökpaj i korridorköket hos ena dottern på Ostkupan

Bra familjekväll m a o

Link to comment
Share on other sites

Konsertnostalgi 5 ( med div tillägg)

Om man skulle ta och gå tillbaka till when I was a kid - perioden eller lite senare / flytande begrepp ju

Alltnog : sommaren -71 resa i USA ihop med två kompisar, alla tre LITE långhåriga men inte anmärkningsvärt

och stora glasögon och utställda jeans o T shirts m batiktryck

Kommer till Las Vegas och kollar : vad finns på g i artistväg ?
Little Richard ? Va ? Lever ? Fortf aktiv ? Måste vi kolla
Till etablissemanget och in kommer Richard
I baby- puder blå "pyjamasdräkt" med lite urklippta hål här och där, lite högklackade skor, kajal runt ögonen

och avrundat med rosa läppstift & nagellack
Vad i hela friden ??? För den tiden en helt udda apparation för oss ej så världsvana svenska ynglingar.
Kan detta bli något ???
Men se det kunde det .
Herre min je sicken rock´n roll
Alla gamla hitsen på pärlband + en del färskare väldigt gungiga soul låtar.

Han kunde han ,Richard, Fortfarande trots nog så stormigt liv efter genombrottet
Nästa dag körning från Vegas mot LA.
i Mintgrön hyrbil Ford Galaxie 4 d sedan med hel soffa fram o bak

På radion körde de Carol King Tapestry / You got a friend

Hunger infinner sig och vi svänger in på "långtradar rastställe"
Och blir ej serverade / behandlade som luft / ej sedda,
Då var det vår tur vara udda. Ref lite långt hår osv ....

Bara köra vidare till nästa ställe. Som har kolossalsmarriga jordgubbspajer på rad i disken

Den vänliga servitrisen :

- You don't have to say anything . See it in your eyes
Stärkta kör vi sedan vidare till LA ,
På vägen stopp vid fantastiska Grand Canyon. Slår oss i slang med ett gäng hippies från New York.

Arketyperna för hur man föreställde sig hippies då. Inkl grön-gul-orange folkabuss med blommor på.
Efter en trevlig pratstund "Hej då" och iväg åt var sitt håll.
Vi spenderade ca 1 v runt LA och sedan till San Fransisco.

På vägen dit lite kappkörning med en Corvette på kustvägen

Vi hade där en vanlig VW 1500 men den passade bra på den lilla extremt kurviga vägen
I SFO gick en runda i jätteturistfällan Fishermans Warf med hur mkt besökare som helst.

- Hi guys . How are you doin' ?
Naturligtvis hippisarna från Grand Canyon.

Sannolikheten för ett sådant sammanträffande ????

Men kul de kände igen oss. Mer pratstund och så skildes vi och sågs ej mer
Resor är kul på många sätt

Link to comment
Share on other sites

Konsertnostalgi 6

Ngn gång ca 2006 upptäckte ju Leonard Cohen att hans fd fru, tillika manager, hade s a s lagt beslag på hans pengar

= han fick av försörjningsskäl & motvilligt ge sig ut på turne' efter många års uppehåll
Det visade sig att när allt kom omkring var detta ganska roligt för LC och turnerandet vart framgångsrikt

med mkt fina konserter och recensioner
Han kom också till staden Göteborg tror 2008 och frugan & undertecknad sa " Detta måste vi bara gå på"
Otaliga var kvällarna under studietiden som avslutades hos kompisen på Ostkupan (hon hade stereo, inte stor men ändå)
lyssnande på "Songs from a room"
Ofta mer folk än sittplatser men det fanns ju golv
Ett par av barnen + respektive följde med på denna konsert, delvis rätt skeptiska men iaf med
Och Cohen var helt suverän, hans sätt att ta publiken .....

Och publikens gensvar....
En av de absolut bästa konserter vi varit på.

Och det nästan roligaste var ungdomarnas mottagande
Spände från ngn mkt positiv till ett par helt entusiastiska, t o m ngn lite tår i något fall
Så blir det med stora estradörer , ålder och andra ev gränser bara försvinner

Och lyckan var ju fullständig när för några år sedan i stort sett hela denna konsert kom på vinyl också, "Live from London O2 arena"
Avalanche gjorde han ej i London men väl i Gbg och just den upptagningen kom på "Songs from the road".

Så fick man köpa den också.

Link to comment
Share on other sites

Vi bodde i Montreal, hans hemstad, när han startade denna comeback som skedde under Festival de Jazz de Montreal" 2006 eller 2007. Tre konserter skulle ges i "Place des Artes" i Montreal. Vi for upp till biljettkontoret och där fanns platser till sista konserten. Men vi backade. Biljetterna kostade 500 CAD styck, ca 2,800 kronor. Det var vi inte beredda på...

Link to comment
Share on other sites

Konsertnostalgi 7 inkl barndomsminnen & estradörer

Hoppar tillbaka till åren 1959 & 60

Sommargästade i Lysekil.

Där man tillbringade många dagar uppe i Lotsutkiken tillsammans med killen som satt där.

Han hade en fantastisk havsutsikt men vad som var viktigare var :

Han hade en skivspottare , en Philps Philetta, beige & vinröd.
Spelade visserligen bara EP men det räckte för de två skivor som fanns där.

Den mest spelade var Little Gerhard Buona Sera & Peggy Sue
( tror den andra var Alice Babs Sugartime. Nog systerns )
I juli kom Knäpp upp tältturne' på besök .

Lockande men för dyrt . Men ett gäng pojkar/lymlar/ entusiaster hittade alltid flikar under tältduken där man kunde kravla sig in.

Jo så fick man inte göra , absolut inte . Men det är väl preskriberat nu.

Och gänget fick ju se dessa fantastiska artister och köpte väl så småningom ett eller annat av deras alster i laga oirdning s a s

Under år 2000 gjorde Povel R , vid det laget en mycket distingerad äldre estradör, en bejublad avskedsturne tillsammans med Wenche Myhre .
Självklart såg man detta , nu med alla biljetter i ordning.

En underbar föreställning, och ett nummer var mycket speciellt :

den helt knasiga Jag diggar dej

Av naturliga skäl vara Povel vid det laget inte lika munvig som i fornstora dagar.

Men Wenche tog kommandot och liksom drog och puffade och stöttade Povel igenom numret
Och var han inte riktigt med i svängarna körde hon själv

Ovationer !!!!
Det kan man kanske se som hennes gåva tillbaka till Povel, för han en gång i tiden tagit in och stöttat henne i revybranschen
Och betr Povel : they don't make them like that nowadays

Link to comment
Share on other sites

Tackar för vänliga orden , Lasse

Hittar kanske ytterligare ett par tre episoder i minnenas skrymsel

och sedan kan tråden återgå till sitt normala liv.

Kanske har jag varit lite både OT och OTT då och då

Men det är ju roligare med mindre restriktioner än mer

Link to comment
Share on other sites

Konsertnostalgi 8

Hemma igen efter utfärd över helgen. Inte till Sweet Spot

men (på tillskyndan av frugan) Nordiska trädgårdsmässan i Älvsjö.

Kors vad det finns mycket olika påsar med fröer

och konstiga knölar, varav en del blir så småningom vackra fram på sommaren

Och då kommer man osökt in på ett vackert sommarminne, nämligen juli - 96 i Malmö.
Var där med frugan ( frivillig), hennes bästa kompis & man samt vår mellandotter, då 17 år.
Medkommenderad för kulturutbildning

En fantastiskt vacker kväll i en en park hölls en "Mer av allt"- konsert.
från två alternerande scener.
Först ut var hela Nationalteatergänget som körde hela sin kända repertoir.

Tungt

Sedan Hoola Bandola, som det året körde sin återföreningsturne'.
Och det visade ju sig sedan, att det tyvärr var avslutet för Björn A snart därefter, men det visste man ju inte då

De hade nog inte spelat i Malmö på sådär 30 år, så det var väl lite känslosamt för både bandet & publiken.

Som nog hade uppgraderat sin dress code lite grand sedan det gav sig.

Mindre med palestinasjalar, mer med Gant shorts & LaCoste tröjor. Men en FNL - flagga hade man fått med iaf

Och mitt i deras framträdande kom Peps som gästartist i ett par låtar.

Lyckan var stor hos alla
Och så avrundades det hela med Bob Dylan. I högform. Långt från den surmulne gubben på Bäckaskog ngt år innan.

Här var det high fives, glada ögonkast & leenden både i bandet sinsemellan och mot publiken.Och väldigt bra ljud.
Det blev en kanonspelning, som bl a hade en väldigt drivande Don't think twice ,

och som extranummer kom Rainy day women.

Är ju bara en vanlig rock/ blues låt men jösses vilket tryck de spelade med.

När man trodde, att nu kör de max, så la de i en växel till. Och sedan en till . Och sedan ... Osv
Sa till dottern
- Du kommer aldrig höra bättre rock än detta

Hon begrep inte riktigt och gör nog fortfarande inte, men det kommer väl.
Ca 4 år senare var Mikael Wiehe i stan hemma ute på soloturne'.

Efteråt köptes den då nyss utgivna CDn med upptagningar från denna Hoola B avskeds-turne'

Medan Wiehe fipplade lite med cd & betalning & växel ( kontanter om ni minns, de äldre läsarna gör väl ),

sa frugan i förbigående / bara för vara lite social :

- Vi såg er då när ni var i Malmö med Dylan etc

Wiehe tittade upp , och sa, efter en lite eftertanke, på god skånska :
- ....Hmm....Ja då ja ... Ja då var Dylan brrra

Denna konsert väckte intresse hos mig för Dylan, hade tidigare varit rätt obefintligt.

Men nu blev man med åren närapå lite nörd.
Vissa vaknar lite senare än andra ...

Link to comment
Share on other sites

Konsertnostalgi 9 (avslut)

Var i Peking för jobbets räkning för några år sedan ihop med ngra kolleger

En kväll gick vi på Hard Rock Cafe'
De hade väldigt goda hamburgare och ölen fick man in i ngn sorts "samovarer" i porslin med fina målningar på.
4½ liter och en tappkran i botten
På scenen framåt kvällningen började ett lokalt coverband köra 60 & 70 tals låtar.
( kan man f ö säga att ett band från Peking är lokalt ?

Tror stan är officiellt ca 22 milj inv, inofficiellt ca 34 milj. = stor lokal marknad )

Inget särskilt med det utom att ett par av dem såg rätt hiskliga ut och det hela lät ungefär som en snäll after ski hemmavid

Men så , det började gunga och mullra igång en riktigt tung blues :

Road house blues ( = Doors från Morrison Hotel )

Det här var ju inte riktigt cover main stream och BRA var det

Kan de fler bra låtar med lite tyngd ?

Skrev ner ett par på en servett och skickade fram till basisten, som stod framför vårt bord
En kompis gjorde lika dant

Jodå efter ett par andra låtar kom ngn eller några av det vi önskat
OK vi önskar mer, får vi se = mer servetter
Och nu snappade resten av publiken , så kan man göra

Det åkte fram papperslappar av alla slag från alla håll och killarna hade full huggning att sortera och spela.

De körde två set och när det var slut var scengolvet rätt täckt av vita lappar

Och bandet kom ut ur en sidodörr och kom till vårt bord och skakade hand

och tackade för att vi var intresserad publik

De var inte hiskliga alls, bara trevliga

Och därmed är det slut med mina nostalgi skriv och tråden kan återgå till normalt liv s a s

Link to comment
Share on other sites

  • 2 weeks later...

Jag hade aldrig fått för mig att gå på Hard Rock Café i Peking. Det finns ju 22 milj andra ställen att besöka före importerad kultur så att säga.

Men detta blev ju en oväntat trevlig kulturkrock!

I Japan fanns det förutom jazz en hel del heavy, prog och psykband som även gav ut LP internationellt. Exvis Speed, Glue & Shinki, Flower Travellin' Band och Far East Family Band.

Undrar om det fanns motsvarande i Kina? :unsure:

Link to comment
Share on other sites

Kan inte kommentera calle jr undringar ovan om andra band i Kina.

Men kan däremot säga att vi var på andra ställen än HRC också.

Någon dag efter ovan beskriva HRC besök, sade våra kinesiska värdar :

- Vi går ut och tar en öl i kväll ?

- Ja ja men
Gick till ett ställe i ett nöjes-centrum , nog nära operan. Låg i en park med en sjö i mitten, massor med krogar runt om

Anlände ca kl 19 30 , rätt tomt och stillsamt.

Vi var ett sällskap på ca 15 pers, där våra kinesiska värdar i majoritet var rätt unga entusiastiska el / elektronik ingenjörer, både killar & tjejer

Och så var vi 4-5 svenskar, lite halvgamla eller i ngt fall t o m lite äldre

Vi sattes vid ett långbord mitt i lokalen

Utefter väggarna tomma bord i tomma bås
Vi tog lite mat och som sagt lite öl.

På bordet fanns tärningsspel ung som yatzy , de famösa tre burkarna ( en av våra kineser var över j - kl - g på det) mm mm

Och det blev en väldigt fart och ljudnivå på vårt umgänge, efter en stund bröt t o m sten sax & påse ut

Kort sagt god stämning.

Mörkret föll och utan vi tänkte på det eller observerade fylldes båsen utefter väggarna av herrar

Och 22 30 öppnades en sidodörr och in kommer ett gäng DAMER in

Full krigsmålning, mkt höga klackar och blanka klänningar med passning som ålens skinn

De spred ut sig bland herrarna i båsen.

(Vi var liksom fel klientel kan man förmoda)

Herrarna i båsen var, vid betraktande på lite avstånd iaf, nog rätt tuffa herrar.

Bredaxlade, vita skjortor uppknäppta rätt långt ner, kedjerökande, små kluriga tatueringstecken skymtades här och där, lite tjocka arm- och/eller halskedjor

Och en blick som man inte direkt utmanade.

Våra kinesiska värdar fortsatte en stund glatt sitt högljudda sten sax & påse etc.

Men från båsen kom då och då lite sneda blickar, som gjorde, att vi fann,

att det var nog en arbetsdag i morgon att tänka på och lommade hem till hotellet efter en stund
Sålunda stor kontrast mellan vårt sällskap i mitten av lokalen och de i båsen utefter väggarna.

Dvs också en kulturkrock kanske man kan säga

Link to comment
Share on other sites

Join the conversation

You can post now and register later. If you have an account, sign in now to post with your account.

Guest
Reply to this topic...

×   Pasted as rich text.   Paste as plain text instead

  Only 75 emoji are allowed.

×   Your link has been automatically embedded.   Display as a link instead

×   Your previous content has been restored.   Clear editor

×   You cannot paste images directly. Upload or insert images from URL.

 Share

×
×
  • Create New...