pix Posted December 29, 2011 Posted December 29, 2011 (edited) Jag har piffat upp en gammal klenod och testat lite nymodigheter som jag tänkte visa här. "Patienten" är Dynacos minsta integrerade rörsteg SCA-35. En liten PP-krabat som enl. databladet skall lämna 2x17W via 4st EL84 rör Häng mee! /Pix Edited December 29, 2011 by pix Quote
pix Posted December 29, 2011 Author Posted December 29, 2011 (edited) Utseendet säger jag inte så mycket om. Det är ju trots allt en smaksak vad som är snyggt, eller inte Men när det kommer till komponentkvalité, och då framför allt utgångstransformatorer, så är det svårt att hitta bättre saker än gamla Dynaco rörsteg. Så bra är de faktiskt! SCA-35 är det minsta integrerade rörsteg som David Hafler (Chefs konstruktör och VD på Dynaco under de "gyllene åren" på 60-talet) tog fram. Det är ingen effekt-best, utan en litet push-pull steg på 2x17 Watt Detta visade sig vara en aning optimistiskt och 2 x 12 Watt vid 8 Ohms last, visade sig vara närmare sanningen. Slutsteget är uppbyggt runt en 7199 pentod/triod som ingångsrör/splitter samt ett par EL84 som utgångsör per kanal EL84 orna är UL-kopplade via 25% tappar till Dynacos Z-565 push-pull 8K Ohms (A-A) utgångstransformatorer Förstärkatren innehåller även ett phonosteg med en ECC83 dubbeltriod per kanal (2 trioder). Detta steg är byggt enligt 60-talets standard med hög förstärkningsrör (praktisk A ca 70ggr) och RIAA-korrektion i återkopplingsloopen. Dock använder jag mitt Phonosteg "Ongen" http://www.hififorum.nu/forum/topic.asp?TOPIC_ID=78883 som är lite vassare /Pix Edited December 29, 2011 by pix Quote
pix Posted December 29, 2011 Author Posted December 29, 2011 Detta handlar inte om ett helt nybygge utan en liten uppfräshning (och med lite små trix) så det blir väll en korttråd [] Det är ju lätt att tro att det nya alltid är bättre. Ofta pga det (minst sagt) mediokra utseende på gamla 50-60 tals grejer. Men Jag tror att konstruktörerna då hadde en viss fingertopps känsla för vad som var viktigt för att det skulle låta riktigt bra. Bristen på komponenter gjorde att man tvingades förstå och nyttja även komponenters strö-egenskaper. T.ex räknade Peter Walker (Quad) med den strö-kapacitans som bildas mellan DC-spärr-kondensatorn mellan driver och utgångsrör, genom att placera denna platt direkt mot chassit. Något som bidrar till att han lyckade få dessa steg stabila. Quad II är ju ett exempel på en extremt minimalistisk konstruktion, där varje komponent ifrågasatts, men där man ändå lyckats skapa en synerligen välljudande apparat genom att ha koll på mer än det uppenbara, och att få helheten att lira tillsammans Även om David Haflers design är en generation yngre (60-tal) än Peter Walkers (50-tal), så finns en och annan smart idé gjömd även här.[] /Pix Quote
pix Posted December 29, 2011 Author Posted December 29, 2011 Att det går att vara smart i stället för att fläska på med effekt har bla David C Gillespie visat i sin artikel om en fixed katod bias kopplad till B+ http://www.audioregenesis.com/efb/EFB-Tech...Description.pdf Något som jag tänkte återkomma till senare i tråden Då denna Dynaco stått orörd (kallt och fuktigt) i många år räknade jag med att det fanns mycket som tagit stryk genom åren. Jag vet av erfarehet att bara stoppa i pluggen i väggen skulle vara i princip som att spela på lotto..[:0] En expolderande elektrolytkondensator är något man bör undvika om man kan [:I] Så därför mjukstartar jag alltid först gamla rörförstärkare med en sådan här: Det brukar då vara ganska enkelt att hinna med och mäta att allt står (hyffsat) rätt till. (I denna förstärkare saknades tom vägg-pluggen på förstärkaren, så jag visste inte ens om det var en 220 eller en 110V apparat.) Jag kunde ganska fort konstatera att två av EL84 (ett per par) orna drog nästan dubbelt så mycket ström som tvillingen intill. Dessutom blixtrade ett av ECC83orna blått som en polisbil ute på razzia. [b)] Men förutom detta, så statade allt upp lugnt och snyggt /Pix Quote
pix Posted December 29, 2011 Author Posted December 29, 2011 Efter detta konstaterande, beslutatde jag mig för att mäta upp rören i min rörprovare: Foto: Eliot@euphonia-audioforum.se Denna visade att EL84orna var något missmatchade, men att de inte alls var i så farligt skick som jag först befarat. Min rörprovare mäter riktig (AC) transkonduktans Den blåblixtrande ECC83an hade dock sett sina bästa dagar och fick flyga vidare till rör-himlen.. [8)] Jag befarade även att orsaken till varför förstärkaren påvisat en så enorm missmatch mellan EL84a paren map (DC) arbetspunkt, fanns att hitta i Dynacons gemensamma bias-restor: R42 i detta schema: http://www.quadesl.com/schematics/sca35b.jpg nackdelen med denna koppling är att om några av rören förändras (matchningen glider isär) så kommer det svagare av rören få jobba ännu hårdare, och åldrar på så sätt ännu fortare Jag kan dock konstatera att AC transkonduktansen är förhållandevis samlad i quaden, men att DC transkonduktansen (arbetspunkten) sprider. Vilket i sin tur betyder att denna quad kommer att ge mig problem med Dynacons gemensamma katodbias. Även om quaden skulle vara användbar just nu, så skulle det svagaste av rören få slita hårt, och ta slut betydligt fortare än de övriga Många vill gärna hävda att Dynaco (även Quad II) sparat in på en separat katodbias-resistor per rör, av ekonomiska skäl, men läser man David C Gillespies artikel (länk ovan) så fanns det en tanke bakom den gemensamma katodbiasen för samtliga utgångsrör. Mer om detta senare /Pix Quote
pix Posted December 29, 2011 Author Posted December 29, 2011 (edited) Förstärkaren var initialt lite nergången och en uppfräschning var på sin plats. Jag valde att inte plocka ner steget i sin minsta beståndsdel, utan att nöja mig med att plocka bort de större delarna. Man kommer ganska långt med tops och någon kemikalie som löser smutsen. Under kåpan hade steget en lite kladdig hinna, blandad med ett tjockt lager grått damm. Kanske har steget någon gång i tiden tillhört en kedjerökare, vad vet jag? [] Denna hinna visade sig inte gå att avlägsna med varken IPA (isopropanolalkohol), T-röd eller acceton, så slutligen kom thinnerdunken fram... Man får dock vara väldigt försiktig var man applicerar thinner, då denna löser många plaster och färger, om den hamnar på fel ställe Front, bak-panel och alla rattar demonterades och tvättades rena med mjuk svamp och yes diskmedel, för att inte oavsiktligt tvätta bort mer av det redan lite flagnade screentrycket. Alla gamla spruckna och torkade gummidetaljer som kabelgenomförningar, gummitassar mm byttes ut mot fräscha dito, och även vissa lödningar bättrades efter en visuell granskning av kretskorten med lupp. Nätkabeln var avklippt, men då jag elektriskt tidigare konstaterat att detta var en 220V-apparat som säkert går att starta upp med nätspänning, så monterades en ny sladd + plugg Redan här måste man börja fundera lite vad man vill åstadkomma med renoveringen. Är ambitionen 100% originalskick, eller kan man tänka sig minde avsteg, för att få en så tekniskt bra förstärkare som möjligt? Jag tycker det är synd när man totalt sågar sönder en fin gammal förstärkare (som fö. är väldigt bra och välkonstruerad). Uppskattar man inte den gamla charmen, så är det kanske bättre att sälja den vidare till någon annan, och bygga sig en helt ny förstärkare med nya delar. Samtidigt finns några saker som måste vägas in här. Rent praktiskt är Dynacons högtalarterminaler varken acceptabla ur säkerhetssynpunkt, eller för rent praktiskt användande. Man kan med nöd och näppe ansluta en tunn telefonsladd, och även då, finns risk för oavsiktlig kontakt med chassit. Anslutningarna är små (ca 3mm) skruv, som ligger bara några mm från chassit. Skallen på dessa skruvar är så små, och plattan dessa sitter på, är så vek, att man kan inte dra åt skruven ordentligt, så man kan inte vara säker på att högtalarsladden sitter fast ordentligt. Att ansluta moderna hogtalargafflar är omöjligt. Dessutom vill jag ha lite mer isolationsavstånd till chassit ifall en kabel skulle hamna lite snett Topp-kåpan hade genom åren fått en och annan buckla, vilket vore önskvärt att ta bort, då man ju gärna vill ha en snygg rör-förstärkare ståendes synligt på bästa plats i vardagsummet (få saker är ett så bra mingeldiskusionsämne som gamla rörförstärkare när man får hem vänner och bekanta). Den lite röd-bruna original-färgen på kåpan hade även märken, mindre repor och var lite missfärgad. RCA-ingångskontakterna såg väldig ärgade och slitna ut. Det var kanske inget större fel på kontakterna i sig, men de behövde fräschas upp rejält. Tyvärr sitter dessa väldigt tätt monterade, varför de WBT-kopior jag använder har lite svårt att få plats intill varandra. Åter igen, man överdimensionerade inte så mycket på 60-talet, som vi gör i dag [] Detta var saker som jag kände att jag måste göra något åt, för att förstärkaren skulle vara praktiskt användbar för mig. Det är saker där jag kände att jag får släppa på kravet att behålla originalskicket. Dock är alla de modifieringar jag gjort, reversibla. Och varje liten del som är bortplockad har jag sparat i en liten zip-påse tillsammans med schemat på förstärkaren Jag ville dock inte göra någon mekanisk åverkan (borrning eller sågning). /Pix Edited December 29, 2011 by pix Quote
pix Posted December 29, 2011 Author Posted December 29, 2011 Dynacos högtalarterminaler består som sagt av 4st små, små veka skruvar per kanal. Dessa utgjorde då jord, 8 resp. 16 Ohms tapp, samt en byglingsmöjlighet för att ansluta en centerhögtalare (Dynaco var mao 30år före hemmabio folket med detta []). Jag ville som sagt inte såga sönder något i chassit, utan var förpassad till de två små rektangulära uttag som redan fanns på chassits baksida. Då jag inte är något fan av hemmabio (dvs inget behov av centerhögtalare) så tyckte jag det räckte med enbart jord 8 & 16 Ohms-anslutningarna, dvs tre anslutningar per kanal. Detta skulle ge lite mera plats att rymma morderna högtalargafflar Jag började med att tillverka denna platta i 12mm akryl: De två yttre kon-försänkta hål-paren matchar dynacons fästhål från de gamla högtalarkontakterna. Och de mittre tre hål-paren är för högtalaranslutningarna. Dessa är 4mm genomgående hål, samt en 5,9mm försänkning halvvägs genom plattan Därefter tog jag vanliga (billiga och bra) polskruvar, och plockade bort isoleringsbrickorna. Kvar blev själva skruvdelen, med en naken metallgänga Isoleringsbrickorna behövs ju inte, eftersom själva monteringplattan är av isolerande plast. Utan dessa isoleringsbrickor finns lite mer spelrum att rymmas på den lilla ytan Metalldelen på polerna består ju av en M4-gänga och ovanför denna en planad del (rotations-nyckling) med dimensionen 6 x 4mm. Denna pressades då i 5,9mm hålen i monteringsplattan mha pelarborrmanskinen. Polerna sitter nu bergfast presspassat i hålen, vilket ger en mycket stum montering i monteringsplattan, utan risk att kunna börja rotera när man vrider år skruvanslutningspolerna Resultatet blev så här: /Pix Quote
pix Posted December 29, 2011 Author Posted December 29, 2011 Så här ser terminalen ut monterad i chassit och på plats på tv-bänken Jag använder Zu-Audio libtec kablar med väldigt grova koppargafflar, så ena högtalarkabeln ansluts underifrån, medan den andra kommer uppifrån /Pix Quote
pix Posted December 29, 2011 Author Posted December 29, 2011 RCA-kontakterna på Dynacons baksida, var minst sagt nergångna. Mycket kraftigt ärgade och missfärgade på kontaktytorna, vilket inte var möjligt att tvätta bort med IPA. Jag övervägde först att tillverka en helt ny panel med nya moderna RCA-kontakter, då dessa gamla helt enkelt inte gav kontakt med mötande RCA-don. Men det som slutligen fungerade var att använda en sk. "glasfiberborste" av denna typen: https://www.elfa.se/elfa3~se_sv/elfa/init.do?item=80-713-08 Denna typ av borste är just avsedd att rengöra kontaktytor från oxider och smuts. Plattan som RCA-kontakterna sitter monterade på är förvisso väldigt vek. Men till skillnad mot högtalaranslutningarna belastas ju inte denna på samma sätt, så jag behöll allt original, efter demontering och rengörning. Topp-kåpan var som sagt både lite bucklig, skev och repig. Då denna är tillverkad av en ganska mjuk järn-plåt, var det dock möjligt att knacka ut alla defekter med en karosserihammare och ett smidesstäd. För att få bort repor och andra defekter lades sedan ett par lager primer,slipning, och slutligen ett par lager färg. Jag sökte länge efter Dynacos lite röd-bruna original-nyans, men hittade inget som var i närheten. Därför valdes en diskret grå nyans i stället. Fö är det ju lite svårt att säga vad som är original nyansen på en så gammal sak, efterssom dessa ofta förändras under så lång tid. Jag har t.ex 4st Quad II steg. Samtliga har olika nyanser. Allt från en neutralt grå (ungefär som denna toppkåpa till en nästan brun/grön nyans). Två av dessa har serienummer som är relativt lika, och är mao tillverkade under ungefär samma tidsperiod. Ändå har färgen divergerat mycket, vilket antagligen beror på vilken miljö dessa befunnit sig i, och hur de sköts Det kändes ändå som den sobert grå nyansen var ganska tidstypisk för ett 60-talssteg, så den fick det bli /Pix Quote
pix Posted December 29, 2011 Author Posted December 29, 2011 (edited) Även om jag hade en viss miss-match bland mina EL84or, så ville jag ändå provköra steget. Jag kopplade på en 8 Ohms resistiv last på högtalarutgångarna, anslöt signalgeneratorn och kikade på utsignalen med oscilloscopet. Allt så fint ut, men steget började klippa redan vid ca 12 Watt, dvs betydligt tidigare än vad jag väntat mig. För övrigt såg signalen ren och fin ut. Glad i hågen anslöt jag steget till mina Tricolumn-högtalare och förväntade mig strömmande välljud.. Men ljudet var dovt och mullrigt.. något var fel [b)] Upp på mek-bänken igen, och ny test med resistiv 8 Ohms last. Allt funkade perfekt... Det visade sig att något av EL84orna oscillerade (själv-svängde) med högtalarkablaget anslutet, men ej med en resistor direkt på terminalerna En sk. "Grid stopper-resistor" på 400 Ohm (icke induktiv) monterade direkt på sockeln (i serie med rörets galler) till varje EL84, därefter gjordes ett nytt prov med högtalarna. Nu funkade allt som tänkt, och steget spelade faktiskt musik [] (även om det fanns ett störande surr i högtalarna...) SCA-35 är ju från en tid när halvledarna precis börjat ersätta rör, och var säkert en av de första apparaterna med kiseldioder i likriktningen. Dioder som likriktar AC ger alltid en viss spänningsspik när polariteten växlar genom dem, dvs 100Hz. Denna spik har extremt branta flanker och kan därför ge sk. "spurioser" (multippla spikar), långt upp i frekvensbandet. Jag valde att ersätta Dynacons två original dioder med fyra st BYV-28 vilket är en sk. "soft recovery" diod. Dvs den har en mjukare läkning efter växling av polariteten, och därmed skapar den inte så kraftiga spikar. Dioderna jag använde var specade för max 800V, varför jag alltså fick montera två i serie per fas. Dessa är här isolerade med en PVC-slang då det är väldigt höga spänningar som ligger väldigt nära chassit (safety first!). För att ytterligare dämpa dessa-diod spikar, monterades en sk "snubber diod" parallellt med dioderna. Jag valde först ett par RIFA papperskondensatorer på 100nF/1000V för detta, vilket senare skulle visa olämpliga (Kabang!.. [b)]). Jag ser inte någon möjlighet att p-p spänningen över dessa kondensatorer skulle ha överstigit maxspänningen 1000V, så det tolkar jag som att dessa spikar (som till stor del gått genom kondensatorerna) innehåller så mycket energi, att de helt enkelt slagit hål i kondensatorn, som då expoderat. Dessa ersattes då med 22nF/3000V keramiska kondensatorer. Nu var steget så pass tyst att man fick lägga örat alldeles intill högtalaren för att uppfatta något missljud (utöver musiken då förstås). /Pix Edited December 29, 2011 by pix Quote
pix Posted December 29, 2011 Author Posted December 29, 2011 SCA-35 har en gemensam (95 Ohm) katodbias för samtliga 4 EL84 (AC-shuntad via en 100uF/25 kondensator till jord). Enligt schemat skall denna ge en DC bias på 14 Volt dvs en tomgångsström på I = U / R = 14 / 95 = 147mA Detta är ju tomgångsströmmen för samtliga 4 rör, så varje EL84 har en DC katodström på ca 37mA Varje EL84 utvecklar då dryga 13-14 Watt, vilket redan det är ganska tufft för detta rör Detta förutsätter då dessutom att samtliga EL84 är perfekt matchade, och fördelar tomgångsströmmen exakt mellan sig. Jag har ju redan konstaterat att mina 4 EL84 inte är perfekt matchade, utan har en viss spridning. Med den gemnsamma katodbiasen skulle detta betyda att vissa av mina rör skulle utsättas för en arbetspunkt där de skulle utveckla mer än det redan höga effekt-uttaget. Tyvärr är det dessutom så att det är det redan svagaste av EL84orna som sulle pressass ännu hårdare, och därmed ytterligare åldras och sprida matchningen. En ond cirkel. Jag nämnde David C Gillespies artikel längre upp i denna tråd. En mycket läsvärd text om Dynacons -ibland kritiserade, gemensamma katodbias. En artikel som jag tycker alla borde läsa, även om man inte har en SCA-35. Jag kan i korthet summera vissa bitar. Vid en första anblick kan den gemensamma katodbiasen ses som en ekonomisk besparing från Dynaco. David Hafler hävdade dock att det fanns andra aspekter, och att den gemensamma biasen faktiskt ser ut så för att sänka distorsionen i förstärkaren. I David C Gillespies artikel kan man läsa hur han verifierar detta, men bara i vissa speciella fall!. David konstaterar bla att SCA-35 har en förhållandevis vek nätdel som orsakar B+ svack, när bägge kanalerna lastas hårt samtidigt. Men att den vid en hård belastning av enbart en kanal, får det andra rörparet att agera som en shunt regulator ab B+. David konstaterar även att Z-565 utgångstransformatorerna lastar EL84orna aningen hårt, och att de därför fungerar bäst med en fixed bias. Slutsatsen i Davids artikel är att SCA-35 fungerar bäst med en fixed bias men som ändå bör kompensera för varierande B+. Detta är något som varken en ordinär katodbias, eller en ren fixed (separat neg spänning på gallret) kan skapa. Dock poängterar David att fortfarande måste EL84orna vara snävt matchade Det enklaste i mitt fall hade ju ifs varit att hosta upp slantar till en ny matchad quad (helst NOS) EL84, men jag ville först testa att köra med det jag hade hemma. Varför ett litet biaskort plockades ihop på en experimentplatta och monterades: Kortet innehåller en "sence" (avkännings) - resistor per rör (4st), där jag gonom att mäta spänningsfallet kan se tomgångsströmmen per rör Efter dessa en ballanspotentiometer per rör-par (2st) där jag kan ballansera tomgångsströmmen mellan respektive EL84-par. Slutligen en katodresistor per kanal (2st) och en AC shuntkondensator per kanal (2st) De senare kondensatorerna valde jag för jag ville prova att separera respektive kanals bias helt, och kunde alltså inte använda Dynacons original kondensator. Jag gjämförde också värdet på denna kondensator med vad andra motsvarande konstruktioner använde, samt räknade lite på den LF punkt det AC filter som ju faktiskt en AC shuntad katodbias är. Och kom fram till 220uF Nu var det ju så att den tidigare biasen (14V) var inte bara en gemensam potential för samtliga EL84 katoder, utan även en spänning som David nyttjade för att lyfta AC-glöden över jord (via en balanspotentiomeneter). När jag nu inte använde den ursprungliga biasen, var jag tvungen att lyfta AC-glöden på ett annat sätt. Jag kopplade då en enkel spänningsdelare mellan B+ och jord och nyttjade Dynacons -nu lediga original bias-shuntkondensator att avkoppla den nedre resistorn. denna spänningsdelare drar nästan ingen ström och sänkte ytterligare bruset från förstärkaren /Pix Quote
pix Posted December 29, 2011 Author Posted December 29, 2011 Önskvärt vore ju att kunna justera samtliga EL84or individuellt, men det viktigaste är ju att paren i respektive kanal är matchade. En stor missmatch mellan kanalerna kan säkert spöka till bl.a stereobilden, men en missmatch mellan faserna i respektive kanal ger en mycket o-trevlig övergångsdistorsion (höga dist-övertoner) men även en o-symetrisk signal-form, vilket även kan ge låga dist-övertoner. Jag använder två stycken multimeterar anslutna över de serie resistorer jag nämnde ovan (sense-resistor), och mäter spänningfallen över dessa Vill man räkna ut tomgångsströmmen genom respektive rör görs ju detta enkelt med Ohms lag: I = U / R Men vad som är intressant är ju enbart att trimma så man har samma värde på respektive rörpar, dvs att dessa har samma tomgångsström Det diskuteras ju flitigt om klass AB vs. klass A förstärkare. Utgångssteget i Dynaco SCA-35 är ett klass AB-steg, men som jobbar i klass A upp till ca en Watt, därefter övergår det i klass AB Man kan utöka detta något (om man vill pröva det lite mytomspunna klass A i större omfattning), genom att öka tomgångsströmmen (dvs sänka biasen). Dock slår man då direkt i max-effekt taket för EL84orna, vilket betyder att man först måste sänka Anod-spänningen. Detta i sig, kan dock ge en arbetspunk som kan vara mer olinjär för röret, och man har då kanske tom ökat distorionen i stället. Och dessutom har man rejält sänkt förstärakrens verkningsgrad och uteffekt. Visst bör man prova, men jag tror man måste se hela förstärkaren som en helhet, och man skall nog inte förutsätta att klass A alltid låter bättre än klass AB [] Om någon anna testat klass A i en SCA-35 så är jag nyfiken på resultatet [] /Pix Quote
pix Posted December 29, 2011 Author Posted December 29, 2011 Dyncaco SCA-35 originalkoppling med EL84ornas katodbias: Katodbias med ballanspotentiometer mellan respkteive fas samt en avkänningsrestor per rör (sense resistor) Jag tillbringade några dagar ned att lyssna och gjämföra dessa två kopplingar, och det är ljudmässiga skillnader. Naturligtvis. Detta är ingen rättvis gjämförelse [:I], då Dynacons originalkoppling förutsätter en nogrann matchning av samtliga fyra EL84orna, medan den senare kopplingen tillåter en ballansering av rörparen viklen sänker distorsionen. Med noggrant matchade rör är det inte alls omöjligt att David Hafler skulle har rätt, och att Dynacons enklare originalkoppling skulle vara den bästa av de två [] /Pix Quote
pix Posted December 29, 2011 Author Posted December 29, 2011 (edited) Efter att upprepade gånger ha läst David C Gillespies artikel: http://www.audioregenesis.com/efb/EFB-Tech...Description.pdf bertäffande SCA-35s utgångssteg, och den krets (EFB-regulatorn) som David konstruerat. Så ville jag prova och jämföra även denna biaskoppling mot de tidigare. Läs artikeln och jag lovar att man blir inspirerad att prova! Även om David beskriver just Dynaco SCA-35 som ypperligt lämpad att kombinera med EFB-regulatorn (förhållandevis vek nätdel, och det relativt högt lastade utgångssteget), så tycker jag principen är väldigt intressant, och borde vara värd att testa även i andra steg med liknande förutsättningar. David beskriver kopplingen mer detaljerat i sin artikel, men målsättningen var att skapa en enkel katodbias-krets med följande egenskaper: En fixed bias från rörets katod sett, men som ändå justerar sig synkront med B+ spänningen Den krets som David föreslår ser schematiskt ut så här: spänningsfallet från respektive tapp, för att ge fyra individuellt justerbara spänningar, som lyfter gallret till respektive rör, mellan gallerresistorn och jord. Man stryper mao "huvudkranen" lite för mycket genom en lite för stor reglerbar katodbias över LM337an, men lyfter gallerresistorn positivt någon volt via denna individuellt justerbara tapp för att "gasa på" lite mer tills man hittat rätt arbetspunkt av röret David rekommenderade en betydligt snällare arbetspunkt (27mA) med EFB regulatorn än tidigare (37mA) med motiveringen att EL84 har en lägre distorsion där. Han hävdar trots detta att kopplingen höjer uteffekten från ca 13 Watt till ca 17 Watt!. Detta för att regulatorn kompenserar för de saker som händer vid B+ dipp och en icke fixed bias. Jag har i skrivande stund inte hunnit lyssna, eller själv mätt förstärkaren med avseende på olika biasinställningar, utan har enbart kört med den av David rekommenderade arbetspunkten 27mA. Men de mät-uppgifter David presenterar i artikeln är minst sagt imponerande. I originalkopplingen uppvisade SCA-35 betydligt sämre distorsions-siffror när bägge kanalerna lastades, mot när enbart en kanal drevs. Med EFB regulatorn minskas denna skillnad radikalt och steget mäter i princip lika bra med bägge kanalerna drivna samtidigt. Uteffekten sjönk tidigare kraftigt när bägge kanalerna användes, i relation till när enbart en kanal lastades. Nu är denna skillnad marginell, och dessutom vid en anodförlust som är betydligt lägre än originalet, dvs rörens livslängd ökas då drastiskt! Det är svårt att inte bli imponerad när man läser de mätdata som David presenterar i sin artikel [:p] Jag hade inte exakt de komponentvärden David beskriver, men då detta är en vanlig spänningsdelare går det enkelt att räkna om komponenterna till det man har hemma i "lådan". Varje rör har även här en avkänningsresistor (sense resistor) direkt på respektive katod för att kunna mäta tomgångsströmmen genom respektive rör. David specar här 5 Ohm per rörpar (om man enbart har justerbar bias per rör par). Då jag byggde 4 individuella biaspottar, så användes en 10 Ohms resistor per rör. * Ovan nämnda kondensator är intressant, men jag är inte riktigt säker hur denna bör dimensioneras [:I] I vanliga fall kan ju en AC shuntad katodbias ses som ett HP-filter (med biasresistorn Rk parallellt med katodens resistans, sett in i katoden). En ökad kapacitans ger en lägre HP-punkt, men den orsakar även en ökad fasförskjutning (phase shift), och i detta fall en långsamhet i EFB-regulatorn. Originalets 100uF (parallellt med 95 Ohm) är kanske fel att bara kopiera då katodresistorn i EFB-kopplingen är en aktiv komponent? Även om David nyttjade original-kondenasatorn till detta, så valde jag att sätta en separat 100uF kondensator för detta direkt på EFB-kortet för att senare enkelt kunna labba och testa lite olika värden /Pix Edited December 29, 2011 by pix Quote
pix Posted December 29, 2011 Author Posted December 29, 2011 Tomgångsströmmen genom rören mäts genom spänningsfallet över C1 - C4, vilket innebär att 270mV motsvarar 27mA Först grovtrimmas samtliga tomgångsströmmar med potten A Därefter finjusteras varje individuell tomgångsström mha pot B1 - B4 /Pix Quote
pix Posted December 29, 2011 Author Posted December 29, 2011 Om man bortser från C1 - C4 (som ju bara är ett sätt att mäta tomgångsströmmen) så innehåller schemat två delar: Först har vi B1 - B4, som ju egentligen enbart har till uppgift att lyfta gallerresistorn från jord, så man kan balansera samtliga rör att släppa igenom samma tomgångsström (27mA), pga ev. spridning mellan rören. Denna del sänker distorsionen ifall man har o-matchade rör. Skulle man vara så lyckligt lottad att man alltid har (och kommer att ha) matchade EL84or, så tillför denna del inget. Det som då återstår är en spänningsdelare mellan B+ och jord, vid vilken en negativ spänning-stabb (LM337) styrs från en tapp LM337an är mao en fixed katodbias som AC-shuntas med en kondensator (samt dämpas ytterligare en aning på adj-pinnen med en liten kondensator för stabilitet) Väldigt enkelt och med få och billiga komponenter som de flesta antagligen har i sina gömmor [] Jag har själv inte satt mig in i Broskies "Akido-koppling" i detalj, men misstänker att det finns lite av ett släktskap med EFB-kopplingen Akidon är ju en aktiv negativ återkoppling av B+ för att eliminera rippel på B+ (om jag fattat det rätt) EFB-kopplingen är att med hjälp av negativ återkoppling av B+ i största möjliga mån hålla en så optimal arbetspunkt som möjligt, genom att kompensera för B+ svack. Rent subjektivt upplever jag att Dynacon är lite tystare med EFB-regulatorn monterad än tidigare. Dvs att den även skulle ha en viss positiv inverkan med avseende på B+ rippel Men det kanske bara är inbillning [:I] Mvh /Pix Quote
pix Posted December 29, 2011 Author Posted December 29, 2011 Här en bild på EFB-regulatorns inkoppling mot B+ (330K resistorn) EFB-kortet monteras mha en av de befintliga monteringsskruvarna. LM337an monteras med isoleringsbricka dikt an mot chassit för kylning i befintlig slits Galler-resistorerna lossades i ena sidan och lyftes. Därefter gjordes lödhålet i mönsterkortet rent och nyttjades för att trä igenom kabeln från EFB-kortet. OBS!!! De förändringar som gjorts har gjorts på ett sånt sätt att det enkelt skall gå att återställa förstärkaren i originalskick! Mao ingen borrning, sågning eller annan mekanisk åverkan [] /Pix Quote
pix Posted December 29, 2011 Author Posted December 29, 2011 Dags för lite provlyssning med mina Tricolumn högtalare [] Och en inzoomning på den lilla krabaten [] Ännu närmare [] Och slutligen lite glöööd [:p] Mvh /Pix Quote
pix Posted December 29, 2011 Author Posted December 29, 2011 Slutligen då den lilla påsen med samtliga demonterade originaldelar tillsammans med schemat för att enkelt kunna återställa Dynacon till dess originalskick, den dagen man nu vill göra detta [] Snipp snapp snut, så var denna sagan slut [] /Pix Quote
Bebop Posted December 29, 2011 Posted December 29, 2011 Spännande läsning. Det är nästan så att jag skulle vilja prova själv men det är nog säkrast att hålla sig inom sin kompetensnivå. Jag minns Dynaco från 60-talet men de ansågs lite ute när mitt hifi-intresse började. Jag drömde istället Heathkit som jag vill minnas såldes som byggsatser. Rör var på väg ut... Det du gör är värd all uppmuntran. Jag blir också lite nyfiken på hur de låter jämfört med mosvarande rörförstärkare idag. Quote
Richard Posted December 29, 2011 Posted December 29, 2011 WOW, vilket projekt!! Önskar att jag kunnat mer om elektronik så man kunde prova själv. Är väl kanske i och för sig inte försent... //Richard Quote
calm Posted December 29, 2011 Posted December 29, 2011 Kul att läsa om detta projekt! Körde själv med en kombo för- och slutsteg Dynaco när det begav sig. Sammanfogad av ett hifi-kit. Mycket stolt när det hela fungerade till full belåtenhet efter timmar och dagar med lödkolven. Drev ett par B&W DM2a. Calm Quote
Timbre™ Posted December 29, 2011 Posted December 29, 2011 Och slutligen lite glöööd [:p] http://i214.photobucket.com/albums/cc96/hififorum/front.jpg Verkligen läckert och nostalgiframkallande... Quote
pix Posted December 30, 2011 Author Posted December 30, 2011 Tack! Enkelhet, hög komponent-kvalité och en väldigt fin fingertoppskänsla för detaljer, är sådan man var riktigt bra på under denna perioden Z-565 anses ju fortfarande av många tillhöra bland det bästa man kan uppbringa bland utgångstransfomatorer I dag hade man säkert valt att dunka på men en rejält kraftigare nätdel, och en stor kondensatorbank, med låg-ESR kondensatorer. Men jag vet.... Jag tycker enkelheten (på gränsen till det minimalistiska) är något väldigt attraktivt Men som sagt, det finns många vägar till Rom Mvh /Pix Quote
K-man Posted December 30, 2011 Posted December 30, 2011 Mycket intressant tråd! Har själv hjälpt en kollega ge en SCA-35 lite nytt liv...fast långt ifrån denna nivå! ...kanske man skulle ge sig på den igen... \\K-man Quote
conan Posted December 30, 2011 Posted December 30, 2011 Jättekul med uppfräschning av en gammal godbit. Hur låter den nu? Vad skulle man ha för högtalare och kringutrustning till den när det begav sig? Quote
pix Posted December 30, 2011 Author Posted December 30, 2011 Tack K-man Prova! Så länge man inte sågar/borrar sönder nått kan man ju alltid backa tillbaka till original Inga komponentvärden i EFB-regulatorn är gjutna i sten. Man kan ta det man har hemma, och räkna om värderna med Ohm lag Bara den feature att kunna justera biasen, och dessutom kunna justara varje rör individuellt är väldigt mycket värt Jag håller just nu på att testa lite olika tomgångsströmmar mellan 27 - 35mA Mvh /Pix Quote
pix Posted December 30, 2011 Author Posted December 30, 2011 Tack Conan Jag tror denna stärkare är från runt -65 I originalskick hade den 8 och 16 Ohms-tapp, samt en bygel, som kunde ersättas med en centerhögtalare 2 x 12 (17) Watt räcker ju inte för att driva några Apogee kanske men på den tiden använda man ju lättdrivet med papp-kon Jag spelar på mina Tricolumn med Philips 9710 Alnico 8" bredbandare Jag skulle gissa att även dessa är från ungefär samma tidsepåk Tricolumn är ju Rex Baldrocs konstruktion från mitten på 60-talet även den http://www.hififorum.nu/forum/topic.asp?TOPIC_ID=83000 Mvh /Lars Quote
conan Posted December 30, 2011 Posted December 30, 2011 (edited) Rex Baldock är en ny bekantskap. Finns det mer skrivet om honom? Edited December 30, 2011 by conan Quote
pix Posted December 30, 2011 Author Posted December 30, 2011 (edited) Conan, Jag kände Bo Hanson, och blev varje gång han var hemma hos mig lite pikad för att jag hade "fel" högtalare Bosse pratade gjämt om denne Rex Jag mins fortafrande Bosses historia om hur han sökte -och fann, den lilla tidskrift som Rex bidragit med horn-konstruktioner i något gammalt bok-antikvariat i England Bo träffade även Rex för många härrans år sedan, och det är faktiskt Tricolumn som står för principen (-och namnet) för Bo´s stora paraboliska bashorn (i Shaverex systemet) Paraboliskt, till skillnad mot det vanligare exponentiella, ger en ökning av verkningsgraden, men till en betydligt beskedligare volym Utvidgningskurvan vilker mao inte utåt exponentielt, utan vidgas men med en avtagande derivata (hoppas jag inte rörde till det nu ) Shaverex Bo använde 3 st 8" bashögtalare medan originalet av Tricolumn är en "fullregister" högtalare utan filter Hornet är ett sk. "tappat paraboliskt" horn som spelar bas i botten (via hornet) och mellanregister och diskant uppåt via "kepsen" Det bakladdade (tappade) hornet består av en yttre samt en inre, kortare pipa där ljudvågen studas i botten och vänder sedan tillbaka (inre pipor berättade även Bosse var vanligt i kyrkorglar) Hornet har mao två längder. Dels från elementet och rakt ner mot golvet vilket är ca 130cm Men också via den inre pipan vilket ger ca 260cm Den runda formen (som jag dessutom impregnerat för ökad styvhet) ger en enkel men stabil form som effektivt eliminerar vibrationer och uppbrytningar. Mvh /Pix Ps. Jag har Rex text i PDF-format om någon vill ha kopior för bygga ett par Tricolumn Edited December 30, 2011 by pix Quote
Recommended Posts
Join the conversation
You can post now and register later. If you have an account, sign in now to post with your account.