Jump to content

Recommended Posts

Posted

Jag fick några funderingar kring hur jag själv resonerar kring utrustning och ljudideal när jag läste närliggande spörsmål i andra trådar. För att inte sabba andra trådar startar jag denna.

Tanken var att beskriva mitt eget ljudideal och varför detta i sin tur leder till den utrustning som jag valt. Valet kan sägas beskriva en ljudfilosofi som bygger på ett antal byggstenar som utgör basen i anläggningen och som får längre livscykel i denna än andra komponenter.

Mitt ljudideal kan nog beskrivas som holografiskt mörkt utan att vara laidback eller oengagerande. Jag vill ha en mörk bakgrund i vilket instrumenten framstår som enskilda enheter men som klangmässigt går ihop i en helhet. Precis som i liveframträdande så vill jag kunna låta hörseln kunna plocka upp enskildheter utan att för den skull att de skall vara påträngande eller skarpa. Lite som någon beskrev att komma in i ett rum som inte är helt upplyst men där ögonen efter ett tag vänjer sig och detalj efter detalj kommer fram. Skarpa och detaljerade och högupplösta system får jag tyvärr bara ont i huvudet av precis som att bli bländad av en strålkastare eller vara utan solglasögon en solig dag på fjället. Efter ett tag försvinner konturerna.

Detta sagt lite som en programförklaring.

Om man då börjar med systemet som skall åstadkomma detta vad är det för ingredienser som skall till för att uppnå eller komma nära detta ljudideal?

Jag har nog alltid utgått från högtalaren som den viktigaste delen i detta fundament och jag har i princip hållit mig till ett märke/konstruktör under den senaste 10-15 årsperioden. Vi skall inte älta detta märkes förtjänster eller utveckling utan jag vill snarare ta fasta på vad enligt mig en bra högtalare givet mitt ljudideal skall förmedla. Den svartholografiska ljudbilden har en relativt god utbredning utan att vara bäst. Djupet får dock inte vara en svaghet och det menar jag att det är ett av kännetecknen. Ofta har jag noterat var den egentliga baffellinjen går rent ljudmässigt. Jag skulle tro att illusionen är att den sträcker sig en halvmeter från "den fysiska" och vidare bakåt beroende på inspelningen. Genom att flytta fram högtalaren från bakväggen i mitt fall drygt en meter eller mer, ökar illusionen. Andra faktorer i sammanhanget är en silkeslen avslutning uppåt med luft i innehållet. Ett mellanregister som förmår att både ge innehåll till sångröster och pianoklanger. En bas som stundtals kan kännas något fet utan att tippa till det grumliga.

Högtalarkonstruktionen är ofta en traditionell konstruktion som får sin förfining med lite nya djärva grepp inom ramen för denna.Basreflex och en traditionell trevägskonstruktion. Rundstrålning och elektrostater har jag funderat på men kommit till insikt att de inte riktigt är min grej. Jag vill ha lite mer kontur i ljudbilden och kanske något högre punsh i anslag framför allt i pianospel som är min favorit. Det skall finnas både sträng och kropp i det hela.

Jag återkommer med nästa del.

Är ni med på resonnemanget? Tanken är att flera skall hänga på utifrån sina ideal.

Calm

Posted
Är ni med på resonnemanget?

Intressant att läsa olika infallsvinklar där det inte finns något facit eller självklara sanningar. Jag skall grunna lite på hur jag kan formulera mina egna ideal.

Posted

Jag har själv ganska svårt med diskanten hos många högtalare. Det är säkert inte bara högtalaren utan en kombination av hela kedjan från inspelning, mastering, förstärkare, högtalare. Den musik jag spelar varierar och kvalitén på inspelningarna är också högst varierande. Efter ett antal år (sedan 2005 ungefär) av letande och lyssnande har jag fastnat för de gamla Quad II / ESL-57. I mina öron finns det inte mycket på marknaden som slår de gamla 50-talskonstruktionerna. Visst finns det svagheter såsom tveksamt ljudtryck i bas/mellan samt en bas som inte går så djupt. Med komplementet 2st REL Stadium III fylls basen i nedifrån på ett bra sätt. Det blir lite fett där nere men för mig gör det inget - kanske är det ett plus.

Det viktiga för mig är att så många av mina skivor låter så bra som möjligt. Det gör inget om de inte låter "exakt som i studion" bara de låter bra i mina öron. Positivt är också att jag tycker att flertalet skivor med favoritartisterna låter bättre hemma i soffan än på konserten. Kan det vara ett tecken på att hifin är bra nog?

Posted
Mitt ljudideal kan nog beskrivas som holografiskt mörkt utan att vara laidback eller oengagerande. Jag vill ha en mörk bakgrund i vilket instrumenten framstår som enskilda enheter men som klangmässigt går ihop i en helhet. Precis som i liveframträdande så vill jag kunna låta hörseln kunna plocka upp enskildheter utan att för den skull att de skall vara påträngande eller skarpa. Lite som någon beskrev att komma in i ett rum som inte är helt upplyst men där ögonen efter ett tag vänjer sig och detalj efter detalj kommer fram. Skarpa och detaljerade och högupplösta system får jag tyvärr bara ont i huvudet av precis som att bli bländad av en strålkastare eller vara utan solglasögon en solig dag på fjället. Efter ett tag försvinner konturerna.

Calm

Det här känner jag igen på mitt egna tänkande när det gäller ljudet jag har blivet allergisk mot för ljusa system efter många misslyckade försök

att skapa ett bra system.

Det som känns viktigast för mig är musikaliska jag vill bli engagerad i musiken och glömma den tekniska biten har suttit allt för många år och letat fel.

Jag vill också ha en homogen ljudbild som hänger ihop hela vägen från basen och uppåt.

Det här med en luftig topp får inte gå till överdrift utan det ska kännas naturligt men ändå inte diskantfattigt jag har hört ett antal högtalare

som i mina öron känns konstlat.

Som Calm skriver så är den holografiska känslan viktig och gärna gott om luft mellan instrumenten och artister det ska vara lätt

att se framträdandet. Skärpa och nerv i instrumenten och röster är aldrig fel man lever sig in i musiken då.

Ja så ser mina ideal ut kan säkert ha missat något men i det stora hela.

Anders.

Posted

Jag tror vi får titta lite på 'var vi kommer ifrån'. Mitt eget hifi-intresse började när föräldrarna på 60-talet köpte en radiogrammofon. Det blev en del singlar men också olika radiokanaler (bl.a. Radio Luxemburg). Jag kan fortfarande fascineras av att jag ville förstå hur detta ljud kunde stråla ut ur ett par högtalare. Det blev natt efter natt..... musiken blandad med denna fascination. Sedan har evolutionen haft sin gång. Musiken har varit en grund men tidvis har det varit effektsökande. Det Calm och A/Wing är inne på är en del av evolutionen och mognadseffekten. Dagens ungdomar kastas direkt in i den digitala världen men de kommer själva säkert inte att uppfatta det så om en eller två generationer. I vilket fall som helst, jag är övertygad om att Calm representerar många av oss som gått igenom denna cykel (jag själv inberäknad). Det händer inte över en natt......

/Kenneth

Posted

Jag fortsätter min vandring genom anläggningen och kommer till förstärkeriet och det är egentligen det som har anknytning till tråden om högtalare och impedans.

Eftersom högtalarna i någon mening har en påverkan på själva ljudbilden och tonbalansen så är det viktigt att förstärkaren inte ger något tillskott av värme eller tvärt om så att den tillför kyla i systemet. Har därför valt en förstärkare med neutrala egenskaper men som ändå kan förstärka den holografiska känslan. Dynamiken och transientförmågan alstras här och ger den där speciella taktkänslan i musiken genom att förmedla kraft och ponus utan att överbetona. Jag vill känna musiken komma rent fysiskt mot mig som lyssnare och involvera mig på ett positivt sätt. Tamhet får mig att jäspa och bli trött. Känner ibland att svaga förstärkare har en förmåga att distansera musiken på ett mer oengagerat sätt. Motsatsen allt för kraftig påverkan effektmässigt får en avskräckande effekt och man duckar för de kraftigaste transienterna.

Förstärkeriet får heller inte tillföra brus, vilket jag är allergisk mot. En av mina första rörförstärkare lät som en mysig brasa, men knappast som en ljudförmedlare-

Detta var några funderingar kringförstärkarens roll i kedjan.

Calm

Posted
Jag vill också ha en homogen ljudbild som hänger ihop hela vägen från basen och uppåt.

För min del är det kanske den viktigaste parametern oavsett frekvensomfång och konstruktionsprincip.

Så fort något register sticker ut börjar jag lyssna på hifi istället för musik... :)

Posted

Här kommer del 1 av mina funderingar...

Dynamik – Ljudet får inte upplevas pressat – musiken skall ha fritt flöde om crescendot infinner sig utan att man skall känna att tekniken begränsar. Det är en av anledningarna att jag valt stora golvhögtalare. Jag har aldrig varit någon vän av stativhögtalare.

Soundstage – Jag vill ha stort ljud som ger känslan av en scen där både bredd, djup och höjd kan förnimmas. Det skapar en känsla av att jag lyssnar i ett större sammanhang med en verklig timbre från en konserlokal. Det är skäl nummer två till att jag har stora golvare. Det är också skälet till att jag tycker om kraftfulla rörsteg. De har kraften plus att jag funnit att de bättre förmedlar djup och bredd än de tranistorsteg jag provat.

Fullregister – Musiken har ett register från bas till diskant. Det vill jag skall kunna återges för att skapa en så verklig upplevelse som möjligt.

Balans – Det måste finnas en helhet som hänger ihop. Inget skall sticka ut. Detta kanske är det svåraste att få till och svårt om inte omöjligt att läsa sig till. Man måste prova sig fram. Många vill ha kraftfull bas, inte jag. Det skall vara en bas som stämmer med helheten.

Innerlighet – när musiken kräver det, typ kammarjazz och stråkkvartetter så skall systemet kunna förmedla även denna upplevelse. Det är en viktig parameter för mig. Här är det en fördel att kunna slå om slutstegen i triodläge som ger en extra värme där dynamiken hålls tillbaka något. Även ljudbilden krymper vilket skapar en annan rumslighet.

Upplösning – eller kanske renhet är ett bättre ord. En ren klang menar jag är en förutsättning för att ett instrument eller röst skall återges med sin naturliga klang. Det får inte bli för vasst men heller inte för murrigt i övre mellanregister – diskant. Detta är en av de egenskaper jag hyllar hos Dynaudio vars diskanter Esotar och Esotar2 (som sitter i Temptation) jag tycker är oöverträffade. Verity har dock knappat in som är de högtalare jag skulle satsa på om Dynaudio av någon anledning åker ut.

Guest Musicus
Posted
För min del är det kanske den viktigaste parametern oavsett frekvensomfång och konstruktionsprincip.

Så fort något register sticker ut börjar jag lyssna på hifi istället för musik... :)

Dette er vel også ett av mine viktigste parametre, jeg vil ha en fremføring jeg tror på og gripes emosjonellt av, så at jeg glemmer det er "hermetisert" musikk jeg lytter til, ett dynamisk driv med troverdige klangfarger og sammenheng fra bunn til topp, musikken ska "puste fritt" med masse detaljer og renhet uten antydninger til forseringer.

For øvrig en meget god observasjon og formulering Timbre :) , stikker noe ut begynner også jeg å lytte til hifi istedenfor musikk, og da er mye av poenget for meg borte og det hele blir ganske så uinteressant, uansett pris og merke på utstyret.

mvh

Posted
Så fort något register sticker ut börjar jag lyssna på hifi istället för musik... :)

Samma här, men med tillägg för att när något i akustiken felar för mycket lyssnar jag på det. Och det har slagit mig att det ofta är akustiken som felar mest. Den måste inte vara studio trimmad men de grova akustikfelen måste bort annars kan det aldrig bli bra.

Högtalaren: Jag vill, som många andra ovan, ha fullregister presentation. Ibland är det basen som saknas eller blir fel. Så mycket i musiken, även musik till synes utan bas, behöver bas för att få en kropp och värme samt känsla för rummet.

Är också fullkomligt allergisk mot högtalare som är som analysredskap. Man hör allt och lite till, men saknar känsla och musikalitet. Jag får inte ut något av det, ingen gåshud. Detta tycker jag mig höra alltför ofta på riktigt dyra högtalare.

Jag vill ha en varm, kontrollerad, dynamisk och luftig presentation. Djupsvart baggrundssvärta så att instrument och röster står ut för sig själva och frigörs från varandra så att de inte presenteras i en stor gröt där man missar focus.

Det första jag lyssnar på när jag hör en ny högtalare är röster. Det avslöjar mycket om högtalaren.

Jag vill ha en ljudbild i 3d och gärna med förskjutning mot mig. Det finns de som gillar när det mesta i ljudbilden ligger bakom högtalarna, men jag vill ha fram den så att jag kommer lite närmre musiken. Jag tycker dynamiken blir mer realistisk då.

Men åter till timbres citat. Låter det bra lyssnar jag inte till hifi/akustiken utan bara till musiken.

Det som styr mitt tyckande är nära nog 100% på känsla. Blir jag upprymd av musiken och får gåshud är det bra och det räcker. I bilen kan jag dra upp basen så att det inte blir realistiskt till viss musik, men jag älskar det och då är det bra. Men skall jag "finlyssna", vilket jag gör hemma mestadels, krävs mer finess.

Mitt ljudideal har ändrats över tid. Jag har utvecklats och lärt mig vad som är bra och dåligt, alltså vad som jag gillar och inte gillar med en ljudåtergivning. Jag vill påstå att jag tidigare inte hade hörselkunskap nog att höra och uppskatta kvalitet i ljudet. Detta lär man sig nog hela tiden. Jag tror att man med tiden också ändrar sig och lär sig se potentiella förbättringar man inte insåg när man lyssnade in de nya prylarna, sittande i sweet spot med en svidande känsla i plånboken som med tiden lägger sig.

Håller med om att allt kretsar kring högtalarna + akustiken. Man får bygga upp systemet kring detta och då kan man givetvis förfina och justera ljudbilden närmre sitt ideal.

De högtalare + rigg jag har nu är det bästa och närmaste mina ideal jag haft och nära nog det det bästa jag hört. Jag hör inte mina högtalare jag hör bara musiken. Men detta är ju jag som lyssnar på mina för mig tunade prylar och det är inte sanningen. Och det kanske heller inte är sanningen för mig när jag blivit bättre på att lyssna om kanske 10 år.

Posted

Som vanligt kloka synpunkter från forummedlemmarna och jag delar den grundläggande inställningen att systemet inte får tillföra faktorer som gör att detaljer sticker ut på ett onaturligt sätt i helheten. Samtidigt så är kanske verkligheten dvs för mig liveintrycket inte så tillrättalagt alla gånger. Saxar till exempel är inte så välartade i verkligheten och egentligen kanske inte blåsinstrument över huvudtaget. Därför har jag lite svårt med storband i återgivning. Få system klarar fullt ut denna match.

Åter till systemuppbyggnaden.

Signalkällan För mig har detta varit ett av de större problemen i anläggningen att hitta rätt digital sådan. Jag letade länge för att finna något som kunde matcha övriga delar. Min uppfattning är att den ursprungliga signalen inte kan/får korrigeras under resans gång i systemet. Matas systemet med fel signal så är det kört. Många digitala spelare har enligt min uppfattning en alldeles för skarp och onaturlig upplösning, så som jag aldrig uppfattar musik i verkliga livet. Om uttrycket tillåts så var jag ute efter ett analogt sound. Jag fann detta men upptäckte senare att även detta saknade en dimension och det var rumskänslan. Därför kom jag att byta ut den digitala omvandlaren med en separat dac. Plötsligt satt allting på plats.

Vinylspelare har kommit och gått under resans gång och jag är trots tung investering på senare tid inte helt övertygad om denna signalkällas överlägsenhet jämfört med den digitala. Det finns enligt min uppfattning ett antal möjligheter eller snarare fallgropar i den mekaniska överföringen som sådan. Vi har på detta forum diskuterat dessa, så jag går inte in på dessa. Jag skulle säga att för mig är det dött lopp i sammanhanget. Finns klara fördelar med båda och argumentet att det skulle vara för att det går att få tag i billiga skivor som vinylen skulle var överlägsen köper jag inte riktigt. För mig är alltid musiken och inspelningen viktigast.

Musikaliskt är jag inte så intresserad av att gå bakåt i historien även om jag inte kan bortse från rötternas betydelse i sammanhanget. Bättre förr mentaliteten har jag hellre aldrig köpt. Jag är utvecklingspositiv.

Calm

Posted (edited)

Väldigt kul läsning den här tråden.

I min egen ljudresa är jag just nu insnöad på separation mellan instrument och stor ljudbild / 3D. Men i det stora hela strävar jag efter att det skall låta så mycket live som möjligt, det är mitt ideal. Naturlighet. Ofta på mässor låter det överdrivet, med överdrivna transienter, dynamik, bas, osv kan jag tycka.

Jag skrev en tråd om detta på ett annat forum en gång i tiden, med frågan: kan det bli för mycket dynamik. Fick inget gehör där, utan alla tyckte att more is more.

Vad gäller tekniker, så är mina sanningar just nu:

Golvhögtalare is da shit, ju större desto bättre i de flesta fall

Elektrosta och Magnetostat - låter inte live, saknar punchen

Stora riktigt bra transistorsteg

Inte många golvhögtalare klarar sig utan en riktigt bra sub

Matchning viktigt, allt i samma märke/serie är ofta inte fel.

Alla delar i ljudkedjan är viktiga.

Sen en grej som jag inte hajar. När ni säger att man ska börja med att hitta högtalare man gillar. Man lyssnar ALLTID på hela ljudkedjan anser jag. Det är svårt att gå ut och bara lyssna på högtalare så att säga.

Edited by Rajapruk
Posted
Väldigt kul läsning den här tråden.

I min egen ljudresa är jag just nu insnöad på separation mellan instrument och stor ljudbild / 3D. Men i det stora hela strävar jag efter att det skall låta så mycket live som möjligt, det är mitt ideal. Naturlighet. Ofta på mässor låter det överdrivet, med överdrivna transienter, dynamik, bas, osv kan jag tycka.

Jag skrev en tråd om detta på ett annat forum en gång i tiden, med frågan: kan det bli för mycket dynamik. Fick inget gehör där, utan alla tyckte att more is more.

Vad gäller tekniker, så är mina sanningar just nu:

Golvhögtalare is da shit, ju större desto bättre i de flesta fall

Elektrosta och Magnetostat - låter inte live, saknar punchen

Stora riktigt bra transistorsteg

Inte många golvhögtalare klarar sig utan en riktigt bra sub

Matchning viktigt, allt i samma märke/serie är ofta inte fel.

Alla delar i ljudkedjan är viktiga.

Sen en grej som jag inte hajar. När ni säger att man ska börja med att hitta högtalare man gillar. Man lyssnar ALLTID på hela ljudkedjan anser jag. Det är svårt att gå ut och bara lyssna på högtalare så att säga.

Jag tror inte det är möjligt att få mer dynamik än vid inspelningen om man inte förvränger ljudet på något onaturligt sätt, så dynamiken kan i min mening inte få för mycket av. Jag har aldrig hört ett system och varit i närheten av den analysen.

Håller med dig i stort om övrigt, men tycker inte en sub kan ersätta en bra golvare vid "finlyssning" annat än om golvaren som jag skrev ovan inte är potent nog. Men det finns många som är det.

Och det är klart man lyssnar på hela ljudkedjan, men högtalaren sätter överlägset störst signatur på upplevelsen och är den hifipryl jag tror de flesta går i gång på mest. Det är bara att titta på trådinnehållen. Mest högtalarsnack tycker jag det verkar som.

Posted

Dynamik är kanske fel ord för det jag menar, inte lätt att beskriva ljud med ord.

Låt oss säga att en trummis trampar normalhårt på baskaggen i en inspelning, men det låter som att han sparkar allt han kan.

Posted
Låt oss säga att en trummis trampar normalhårt på baskaggen i en inspelning, men det låter som att han sparkar allt han kan.

Det där handlar väl mer om mixning och mastring av inspelningen. Skit in, skit ut ...

Guest Musicus
Posted (edited)
Det där handlar väl mer om mixning och mastring av inspelningen. Skit in, skit ut ...

Ett godt poeng, man får nesten ikke glemme kilde materialet når man vurderer ett oppsett, jeg har mer enn en gang fått meg overraskelser over hva en innspilling jeg trodde jeg kunne presterer, på godt og dårlig.

mvh

Edited by Musicus
Posted

För mycket dynamik är väl i sådant fall ett uttryck för överbetonad bas eller allt för dominant diskant, dvs en tippning åt något av hållen. Då låtter musiken för stakt så att antingen får man bastrumman mitt i mellangärdet eller så ont i huvud och öron av alltför skarp framtoning där. Annars går det nog inte att få för mycket.

Calm

Posted

Vi fortsätter vandringen från signalkälla till nätutrustningen.

Nätutrustningen är en kanske en många gånger försummad del, men som kommit starkt på senare tid. Numera kan man lägga hur mycket pengar som helst på sådan utrustning och tänker närmast på en av de kända tillverkarna i gemet som släppt två riktiga tungviktare i sammanhanget.

Min utrustning är mer modest och består av en separat ledning från gruppcentralen till en nätrenare och sedan till en stömfördelare vars främsta egenskap är att den ger en jordmässigt gemensam punkt i systemet. Effekterna är mer påtagliga i graden av svärta och efter testande med mer eller mindre dynamikbegränsande utrustning så är detta mer en hygienfaktor att filtrera bort allehanda skräp från nätet. Nu tänker jag inte ens på det hela men skulle säkerligen märka om man kopplade bort det hela.

Calm

Posted
För mycket dynamik är väl i sådant fall ett uttryck för överbetonad bas eller allt för dominant diskant, dvs en tippning åt något av hållen. Då låtter musiken för stakt så att antingen får man bastrumman mitt i mellangärdet eller så ont i huvud och öron av alltför skarp framtoning där. Annars går det nog inte att få för mycket.

Calm

Överbetonad bas eller en dominant diskant har inget att göra med "för mycket" dynamik. Nej för att få ett stort ljud med stor dynamik behövs det stora högtalare och aktivdelning med ett digitalt filter. Varför lät det så bra hos Mctwins om det inte var för detta och med en väl dimensionerad subwoofer.

http://www.euphonia-audioforum.se/forums/i...?showtopic=9330

Posted
Överbetonad bas eller en dominant diskant har inget att göra med "för mycket" dynamik. Nej för att få ett stort ljud med stor dynamik behövs det stora högtalare och aktivdelning med ett digitalt filter. Varför lät det så bra hos Mctwins om det inte var för detta och med en väl dimensionerad subwoofer.

http://www.euphonia-audioforum.se/forums/i...?showtopic=9330

I min värld är dynamiken ett mått på spannet mellan starkaste och svagaste toner i anslag i musiken. På ett piano etc. Alltså inget begränsande till viss del av tonspektrat. Men när man hör skillnaderna som starkast är när t.ex. anslag i diskanten eller för den delen i basen sker på ett onaturligt och obalanserat sätt.

Tex då en anläggning eller högtalare överbetonar t.ex. basen. Då får den i sammanhanget en onaturligt balans.

http://sv.wikipedia.org/wiki/Dynamik_(musikteori)

Calm

Posted
Jag tror inte det är möjligt att få mer dynamik än vid inspelningen om man inte förvränger ljudet på något onaturligt sätt, så dynamiken kan i min mening inte få för mycket av. Jag har aldrig hört ett system och varit i närheten av den analysen.

Och det är klart man lyssnar på hela ljudkedjan, men högtalaren sätter överlägset störst signatur på upplevelsen och är den hifipryl jag tror de flesta går i gång på mest. Det är bara att titta på trådinnehållen. Mest högtalarsnack tycker jag det verkar som.

Även om den övriga kedjan naturligtvis påverkar signaturen på ljudet håller jag med om att högtalaren påverkar överlägset mest, därför utgår jag alltid från högtalarna.

Vad gäller dynamiken har jag heller aldrig hört ett system som kommer i närheten av liveljudet från exempelvis trummor.

Posted
I min värld är dynamiken ett mått på spannet mellan starkaste och svagaste toner i anslag i musiken. På ett piano etc. Alltså inget begränsande till viss del av tonspektrat. Men när man hör skillnaderna som starkast är när t.ex. anslag i diskanten eller för den delen i basen sker på ett onaturligt och obalanserat sätt.

Tex då en anläggning eller högtalare överbetonar t.ex. basen. Då får den i sammanhanget en onaturligt balans.

http://sv.wikipedia.org/wiki/Dynamik_(musikteori)

Calm

De du talar om är när musiken är inspelad med två mikrofoner medan nästan all musik idag är inspelad med flera mickar och musiken kan låta bättre än verkligheten. Det är liksom skillnad på att sitta på Fasching uppe på hyllan och se musikerna när dom spelar eller att sitta hemma och lyssna på en skiva. En viss förbättring blir det live när en basist använder en mikrofon som är kopplad till en sunkig basförstärkare med tillhörande högtalare. Men det är inte äkta, det blir det inte heller om man som man numera gör vid skivinspelningar. Använder minst två närmickar på en kontrabas. Nu kan man få ett ljud som faktiskt kan bli bättre än verkligheten för det är väl ingen som sitter med sina öron på 30cm avstånd från strängarna. Smaken är ju nu olika men jag gillar högtalare som kan åstadkomma ett explosivt ljud med hög nivå och vid alla frekvenser och med ett klart och rent ljud även vid en mera moderata nivåer. Högtalarna har för mig alltid varit den svagaste länken som producerar den högsta distosionen i kjedjan fram till våra öron. En bra högtalare ska kunna spela en kraftfull bas och en stark diskant om inspelningen är gjord så. Högtalaren ska också kunna spela mjukt och fint när inspelningen är sådan och det ska finnas lite dimension om det finns på inspelningen. Alla inspelningar har inte det. Om högtalaren överbetonar något register då är det fel på inställningen eller så kan det vara ett fel i rummet.

Posted
Högtalaren ska också kunna spela mjukt och fint när inspelningen är sådan och det ska finnas lite dimension om det finns på inspelningen. Alla inspelningar har inte det. Om högtalaren överbetonar något register då är det fel på inställningen eller så kan det vara ett fel i rummet.

Helt riktigt och inspelningarnas påverkan får aldrig glömmas bort. Kopplar vi bort lyssningsrummet ett ögonblick och plockar fram hörlurar är ju variationsrikedomen nästan lika stor som med högtalarlyssning. En hissad diskant blir om möjligt ännu jobbigare när omvandlingen sker precis utanför ytterörat.

Posted
Vi fortsätter vandringen från signalkälla till nätutrustningen.

Nätutrustningen är en kanske en många gånger försummad del, men som kommit starkt på senare tid. Numera kan man lägga hur mycket pengar som helst på sådan utrustning och tänker närmast på en av de kända tillverkarna i gemet som släppt två riktiga tungviktare i sammanhanget.

Min utrustning är mer modest och består av en separat ledning från gruppcentralen till en nätrenare och sedan till en stömfördelare vars främsta egenskap är att den ger en jordmässigt gemensam punkt i systemet. Effekterna är mer påtagliga i graden av svärta och efter testande med mer eller mindre dynamikbegränsande utrustning så är detta mer en hygienfaktor att filtrera bort allehanda skräp från nätet. Nu tänker jag inte ens på det hela men skulle säkerligen märka om man kopplade bort det hela.

Calm

Nätutrustningen: Håller med dig om svärtan och att den är den mest påtagliga förbättringen. Jag upplever också att den blir mer påtagligt förbättrad sedan jag fått egen grupp i proppskåpet med uppgraderad säkring samt skärmad tjock strömkabel till racket där en strömrenare tar hand om allt förutom slutsteget, som jag upplever blir lite strypt i kraft av strömrenaren.

Jag tänkta uppehålla mig lite vid vad jag upplever att svärta är samt lite tankar kring vad svärtan är bra för. Det första jag tänker på med svärta i ljudet är att det blir tyst när ett ljud slutar och att det i och med det lättare skiljs ut från övriga ljud. Jag tror att svärtan är mycket intimt sammanknuten med hur detaljrikt ljudet blir och små nästan ömärkbara nyanser gör att man kan uppleva akustiken i inspelningsrummet och få till 3d känsla mm. Enligt min mening är det detr absolut minsta nyanserna i ljudet som sätter pricken över i'et i närvarokänsla i musiken. Och just detta kan nätutrustningen hjälpa till med. Svärtan hjälper till med mycket som dålig akustik senare i signalvägen grumlar till igen. Har någon någonsin upplevt svärta i musiken om akustiken varit kass. Alltså måste akustiken vara ok om man ens skall kunna ha nytta av ovannämnda.

Posted
Helt riktigt och inspelningarnas påverkan får aldrig glömmas bort. Kopplar vi bort lyssningsrummet ett ögonblick och plockar fram hörlurar är ju variationsrikedomen nästan lika stor som med högtalarlyssning. En hissad diskant blir om möjligt ännu jobbigare när omvandlingen sker precis utanför ytterörat.

Om man uppfattar att diskanten är hissad, då kan det bero på att basen är lite för svag. Sådant kan i bland uppleva när man lyssnar på klassiskmusik. Om man lyssnar med hörlurar och tycker att basen är svag. Då kan man sätta sig på en subwoofer och med volymkotrollen balansera ljudnivån till en lagom nivå för hörlurarna.

Posted
Om man uppfattar att diskanten är hissad, då kan det bero på att basen är lite för svag. Sådant kan i bland uppleva när man lyssnar på klassiskmusik. Om man lyssnar med hörlurar och tycker att basen är svag. Då kan man sätta sig på en subwoofer och med volymkotrollen balansera ljudnivån till en lagom nivå för hörlurarna.

Jag brukar ha den på fem meters avstånd från lureriet... :)

Posted
Överbetonad bas eller en dominant diskant har inget att göra med "för mycket" dynamik. Nej för att få ett stort ljud med stor dynamik behövs det stora högtalare och aktivdelning med ett digitalt filter. Varför lät det så bra hos Mctwins om det inte var för detta och med en väl dimensionerad subwoofer.

http://www.euphonia-audioforum.se/forums/i...?showtopic=9330

Jag kan nog inte hålla med dig det går alldeles utmärkt att få till stor dynamik med passiva högtalare och dom behöver inte vara stora

det har jag bevis på här hemma.

Sen kan man ju definiera stort ljud och dynamik men helt klart så kommer jag i alla fall nästan till konsertnivå utan att det spårar ur.

Bara inspelningarna kan förmedla det.

Posted
Jag kan nog inte hålla med dig det går alldeles utmärkt att få till stor dynamik med passiva högtalare och dom behöver inte vara stora

det har jag bevis på här hemma.

Sen kan man ju definiera stort ljud och dynamik men helt klart så kommer jag i alla fall nästan till konsertnivå utan att det spårar ur.

Bara inspelningarna kan förmedla det.

Mina sedan någon vecka sedan inköpta och installerade Genelec 8260 trevägs stativhögtalare med mellanregister/diskant av koaxialtyp låter utomordentligt bra. Dom bästa stativhögtalarna som jag hittills hört. Stort, brett och med djup, men dom låter inte alls lika bra som mina 300 liters högtalare som är fyrvägare och digitalt aktivtdelade. Jag har dom här hemma. Nu är ju jag van att höra dom men många har med ett leende ramlat baklänges i soffan. Detta talar för att bl.a storleken ändå har en viss betydelse.

Posted
Jag brukar ha den på fem meters avstånd från lureriet... :)

Jag brukar inte själv bokstavligen sitta på min subb, men visst dom kan stå där dom står så får man fixa volymen så att det passar. Jag använder själv Sennheiser HD600 alt. STAX Lambda.

Posted

Jag går vidare med liten reflextion kring kablar.

Kablar har den enkla funktionen att sammanbinda komponenterna i ett system, men erfarenheten är att de kan både tillföra och begränsa i ett i övrigt väl fungerande system. När det gäller kablarna så har jag plockat ut ett antal olika som passar in i systemet och med minimal påverkan. Utvalet har skett uteslutande med praktiska tester. Trail and error är nog det enda som fungerar för mig. Kvalitetskablar med nästan astronomiska prisnivåer har ibland inte visat sig fungera så väl i mitt system, diskanten har tippat över och blivit för vass. Kablaget har därför steg för steg prövats genom att testa en i taget utan någon som helst brådska. Tror att jag testa ett dussintal i olika delar av systemet innan jag kommit fram till nuvarande uppsättning. De är av olika märken. Tillför svärta eller i bästa fall både dynamik och rymd men inte ändring av tonbalansen.

Calm

Join the conversation

You can post now and register later. If you have an account, sign in now to post with your account.

Guest
Reply to this topic...

×   Pasted as rich text.   Paste as plain text instead

  Only 75 emoji are allowed.

×   Your link has been automatically embedded.   Display as a link instead

×   Your previous content has been restored.   Clear editor

×   You cannot paste images directly. Upload or insert images from URL.

×
×
  • Create New...