Jump to content

Gå över ån efter vatten. Ända till New York!


Apexorca

Recommended Posts

Tänkte lämna makten och ta en morgonpromenad i Chelsea Om man inte får tag i en riktigt god kopp kaffe på morgonen här har man inte varit riktigt vaken ännu.

Vårt ganska lilla och mycket mysiga hotell The High Line Hotel har gjort stor grej av deras goda kaffe. Baristor, bönor av Arabica och finaste klassens maskiner pressar vatten genom nymalt kaffe till fantastiska aromer.

Glöm inte att det kan bli en och annan hund också.

Här både hund och barista på hotellets kaffebar, Intelligentsia Caffee.

_49U1630.jpg

Men först till promenaden. Riktningen var Blue Bottle Coffee som är vida berömt för sitt kaffe men det blev en liten avstickare. På baksidan av Chelsea Market fanns en Vinylbutik. En fransman med mörka solglasögon slirade sig charmigt genom engelskan och guidade mig fram till några orginalpressar med blått tema. Kaffe och vinyl tidigt på morgonen. Kan det bli bättre?

Allt är inte svart eller vitt så häng med på blå-temat kryddat med hund!

_49U1632.jpg

_49U1635.jpg

_49U1642.jpg

Första stereopress på Kind of Blue. Inte toppenskick men lät bra. Här pressad under dubbel espresso med mjölk... vad kallas det? Igenpressad?

Knäpp här och där. Butiken lät mig provspela plattorna. Spelades på Technics 1210 med trasig armlyftare. Välljudet gick igenom knastret och jag är rätt spänd på hur den kommer att låta hemma.

_49U1636.jpg

Förstapress i Mono fick jag veta. Också en riktigt bra platta.

_49U1641.jpg

Blåögd hund utanför...

_49U1645.jpg

_49U1643.jpg

Edited by Apexorca
Link to comment
Share on other sites

Är vi fortfarande Washington? eller åter till NYC?

Sökte vinylbutiker på Manhattan i våras och konstaterade att det var ganska tunt.

Så glad för alla tips inför nästa resa.

Calm

Bor i NYC, dagstur till Washington. Lite "hit and run" i Washington men man fick med sig rätt mycket. Är man i NYC ett tag eller har varit där en del är detta en bra men lång dagstur. Totalt resa ca 15 timmar. Lite extra kul just nu iom valet etc. Därav utsvävningen.

Ja. Tunt med vinylbutiker verkar det vara. Därför extra kul att trilla över en som man inte visste fanns. Eden jag var på ligger på sv-hörnet av Chelsea market. Man kommer dit inifrån också men krångligt. Gå utifrån. Mitt emot Blue Bottle Coffee cafe't. Hörnet 15 gatan, 10th ave. Rätt litet men det fanns en del. En himlens massa förstapresser på The Beatles tex.

Link to comment
Share on other sites

Trevligt reportage!

Valutan kan vi inte lasta Trump för - Den får Ingves ta på sig. Riktigt oroande tycker jag, och inte ens exportföretagen verkar vara överens om att det skulle vara bra..

Tack Skattmannen! ;)

Trump skall inte lastas. Han har ju hittills inte fattat ett buslut som vunnit laga kraft, bara blivit vald till president och det är någon månad kvar innan den "lama ankan" lämnar över till honom. Det är ju marknaden som styr detta. Eller så har Trump ekonomiska trollspön.

Börsen runt om i världen och på Wall Street dök inte heller som "planerat" och det kan inte Ingves lastas för. Valutan är väl mer allmänna problemet vi har med liten valuta, som kronan är. Snackades det inte om att Dollarn skulle dyka mer allmänt och inte bara mot kronan. Det skedde väl inte?

Edited by Apexorca
Link to comment
Share on other sites

Själva kaffebaren på hotellet heter Intelligentsia och serverar kaffe med 100% Arabica. Modernt smakar det. Fruktigt lite syrligt men kunde haft lite mer kropp från några procent Robusta tycker jag.

_49U1755.jpg

_49U1675.jpg

_49U1660.jpg

_49U1659.jpg

_49U1661.jpg

Stor andel hundar här.

_49U1680.jpg

_49U1684.jpg

_49U1689.jpg

_49U1674.jpg

Här spelas cool Jazz hela tiden. Just nu var det Donald Byrd-People will say we're in love, strax därefter Art Blakey- Moaning. Njuter i fulla drag och kaffet börjar bli riktigt gott. Folk och hundar kommer och går hela tiden. Trevligt ställe, helt klart.

Edited by Apexorca
Link to comment
Share on other sites

Sedan hittade jag lite retromodern HiFi. Tanken är lysande tycker jag.

_49U1746.jpg

Allt detta i en möbel! Symbols fetaste system. Vinyl, rör, sub, streamat kort sagt det mesta. http://www.symbolaudio.com

_49U1742.jpg

Jag fick dem att starta upp maskinen.

_49U1745.jpg

_49U1744.jpg

Kalla rör var väl inte så fördelaktigt, frugan rynkade pannan. Det lät ok men inte mer. Men som sagt rören hade behövt lite tid.

Detta var en riktigt cool butik. En klädaffär "John Varvatos" som förutom fruktansvärt snygga kläder sålde en del HiFi. Tex stereon ovan men lite McIntosch också. Det spelades så klart inte skvalmusik som överallt i Sverige. I New York är det oftast gamal Jazz, soul, funk som spelas i butiker och på kaffer. Spontandans hos kunder är inte ovanligt.

De hade behövt vara mer HiFi-kunniga, men idéen är bländande att demo i annan miljö och det kan nå bortanför våran typ av HiFi-nerdar tror jag.

Link to comment
Share on other sites

Söndag kväll är vigt åt mat och musik i Harlem på Red Rooster. Äntligen lite musik och mindre om hundar, och om Trump och om kaffe.

_49U1838.jpg

_49U1858.jpg

The Nate Lucas All Star spelar på kvällen. I år var det nya medlemmar och Annette st John sjöng på vissa låtar liksom trummisen (missade namnet på honom) var galet bra. Trummisen hade lite "mighty" Sam McClean känsla i rösten. Jag vill nog påstå att de alla var galet bra. Det är ett fantastiskt drag i musiken. De gjorde en grymt bra variant på Michael Jackson låten "Beat It" och  det var  var en av höjdpunkterna.

I år var inget blås med, vilket jag annars gillar, men en gitarrist var makalöst bra,  en trummis jag missade namnet på och en congas/slagverks kille som var rolig och trevlig. Han stannade kvar i baren med oss mellan de 4a seten!!! och snackade. Han hade turnerat en del i Europa och Sverige. Han kallades "Wicked" och heter Gary Fritz.

Här kommer lite bilder.

Sjungande trummis...

_49U1871.jpg

_49U1926.jpg

_49U1928.jpg

_49U1976.jpg

_49U2035.jpg

_49U2027.jpg

Annette st John med en grym bluesröst.

_49U2067.jpg

_49U2266.jpg

_49U2276.jpg

Här mellan seten.

_49U2098.jpg

Och förra årets gitarrist som fanns i publiken. Pratglada och trevliga allihop.

_49U2122.jpg

"Wicked" på Congas. Han berättade om dessa specialcongas som var lätta ett flytta med. Lite annan teknik och man får inte lika djupa toner som de med trä, men å andra sidan håller de tonen i olika temperaturer och luftfuktighet så de behöver inte stämas och justeras så mycket. Han gillad dem skarp och gjorde en lite demo för mig.

_49U2159.jpg

_49U2184.jpg

_49U2096.jpg

Här mitt i en låt. Med metalltrumpinne i munnen.

_49U1997.jpg

_49U2286.jpg

Självaste Nathan!

_49U2107.jpg

_49U2251.jpg

Gitarrkillen hade en lite mer försiktig personlig framtoning men lirade skönt. Hade många egna solon och spelade extremt avslappnat genom svåra partier. Hans sömniga uttryck stämde inte med hur det lät.

_49U2236.jpg

_49U2156.jpg

_49U2137.jpg

_49U2126.jpg

_49U2147.jpg

En enstaka gång tittade han upp och då blev han lätt suddig. Blev inga fler lägen. Sorry!

_49U2227.jpg

"Wicked" spexade desto mer mellan låtarna och ville fota hela baren.

_49U2056.jpg

_49U2112.jpg

Ännu en härlig musikupplevelse på Red Rooster. Det borde vara ett måste om man är i NYC en söndagkväll, men boka i tid.

Det är hela upplägget som är bra, Harlem, folket, maten, musiken i baren efteråt och att man kan vara mitt i orkestern, snacka med dem och få riktigt bra livemusik där bara Keyboardet är förstärkt. Här hör man verkligen hur instrument låter live och vilken dynamik de har. Har aldrig hört Hifi som det.

Edited by Apexorca
Link to comment
Share on other sites

Fina bilder som ökar suget efter ytterligare ett besök i det Stora Äpplet.

Verkar vara ett ordentligt drag på Red Roster, kanske något att boka in. Svårt att boka bord?

Calm

Jag tycker du skall dit. Jag tror det var så att bokningarna öppnar 1 månad innan det datum man vill dit. Så man får börja kolla lite innan så man fattar när de börjar boka. Vi har varit tidiga och alltid fått bord. Ät gärna lite tidigt. Typ kl 18 så hinner man äta klart när de börjar lira och så får man knö sig in i baren och gärna på rätt sida så att man står nära.

Edited by Apexorca
Link to comment
Share on other sites

"Ramlade" över lite begagnad vinyl.

Först här, på Village Music World. Som jag förstår det är den anrik och har viss status internationellt, men ägaren Jamal vägrar discogs som han tycker förstör marknaden. Ok, sa jag utan att fråga om hur. Jag fick hans mail om man jag ville beställa.

Det blev en hög här. Han hade verkligen enormt mycket gamalt och i gott skick. Det fanns mängder med originalpress i gott skick. Men man behöver mer tid än jag fick av min fru. Efter 1,5 h började hon klaga efter att hon suttit och sovit på en hög plattor. Jag fattade vinken och vi gick vidare.

_49U2321.jpg

_49U2323.jpg

_49U2325.jpg

Jamal i egen hög person. Mycket hjälpsam och oändligt kunnig jämfört med mig.

_49U2322.jpg

Här är högen. 2 påsar sprängfyllda.

_49U2326.jpg

Link to comment
Share on other sites

New York är speciellt. På ett bra sätt. Få städer har så öppna och trevliga människor.

Efter dessa vinylinköp var vi naturligtvis hungriga. Hamnade på en kinarestaurang med positiva omnämnanden. Käkade riktigt god mat och ser en ung man i min egen ålder kika lite åt mitt håll. Vi betalar och går ut och han kommer efter. Frågar vad jag har i påsarna, om jag har vinyl i påsarna? Vad skulle jag svara? - Så klart har jag det.

Det visar sig att han är vinylfantast, köper vinylplatttor nästan dagligen och kan alla vinylställen på hela jorden... i alla fall i NYC. Efter en del musiksnack och vinylsnack tippsade han om ett ställe till. Generation Racords. Han guidar oss dit och frugan ser inte nöjd ut. Men det gjorde nog jag. Han tar i hand, jag tackar och ger mig in i ännu en affär. Villkoret var att det skulle gå fort. Det blev "Hit and run" och jag fick med mig 2 plattor med från märket Paoblo. Jag har kommit att gilla detta märke. De spelade in Jazz på 70-talet. Ofta svartvitt omslag och man känner fort igen dem. Jag har aldrig hört en dålig platta från dem varken musikaliskt eller ljudmässigt, så jag chansade vilt på att dessa skulle vara bra. Skicket var toppen. Var som nya. Fick båda för 120kr!!!

Butiken var luftigare, inte lika nerdig på något vis. Men stor och välsorterad. Hade minst 2 våningar vad jag förstod. var bara på markplanet. Prisbilden var kanske något lägre än i första butiken men det verkade som de inte hade lika stort utbud av rariteter, men ändå mycket bra och fina gamla plattor.

Hade jag haft obegränsat med plats i packningen och rest utan fru hade jag nog ängnat några timmar här också och troligen ruinerat mig.

Fruagans något mer sammanbitna min tog skruv. Jag blev duktig hund...

_49U2327.jpg

Inga bilder från inne i butiken... frugan ni vet... fanns inte tid. Varenda sekund fick gå till fokus i backarna. Survival of the fitest. Äta eller ätas. Nu var jag ju redan mätt, men jag ville ju inte ätas. Ni fattar!

Edited by Apexorca
Link to comment
Share on other sites

Jamal i första butiken visade mig en inbunden fin bok med fint dyrt papper och fina bilder. En bilderbok med en del text om vinyl. Där var Jamal med på bild och han var omskriven. Kanske är hans butik den finaste i NYC??? Han ville påskina det och ökade på såpass att det nog gällde hel USA och kanske Jorden. Kan inte bedöma trovärdigheten i detta dock.

Han hade levererat 3 lastbilar vinyl till någon "galen samlare" I Brazilien som tydligen börjat samla för ett bra tag sedan och som har miljontals vinyl som han mestadels köpt innan det åter blev attraktivt. Gissa vad som hänt med värdet på den samlingen? !!!

Link to comment
Share on other sites

Det verkar som det ligger ett kluster av vinylaffärer i närheten av Washington Park och universitetet. Själv brukar jag besöka "In Living Stereo" i närheten som har en liten skivavdelning, men främst mycket Shindo, Emt och hornhögtalare. Rör- och horn-fantaster.

Kul att få lite ytterligare tips!

Calm

Link to comment
Share on other sites

Brasilianaren du nämner måsta vara Zero Freitas. Av bilden att döma verkar ju inte 3 lastbilar vara en överdrift.

Senaste siffran är + 6 milj skivor. :77:

Zero-Freitas_zps7q9kdmuf.jpg

Kul att han verkar ha bra ordning på dem. Undrar om de är sorterade i artist, skivbolag, eller genre?

Link to comment
Share on other sites

Hos Red Rooster satt vi bredvid ett nygift par som var trevliga. Mannen jobbade med Gospelproduktion och med film. Han började snacka musik. Så klart.

Nästa konsert...

Började med att smygkika.

_49U2503.jpg

De repade in till sista minuten.

_49U2336.jpg

_49U2505.jpg

_49U2501.jpg

Så klart hamnade vi bredvid ett nygift par på Blue Note också. Paret hade musik som stor hobby och ffa mannen var riktigt kunnig på Jazz. Han på Blue Note många gånger per år och han tyckte det var den bästa Jazzklubben i NYC. Man sitter bäst, hör bäst och ser bäst och med bäst ljud i lokalen. Hon kommenterade att Blue Note senaste åren förbättrats. Det har även jag märkt. Första gången jag var där för kanske 6 år sedan var maten rätt vissen, för varje år har den markant förbättrats och i år var det riktigt bra.

Frun i paret var kock på en restaurang med stjärna i Guide Michelin så hon kunde mat och mannen hör och häpna jobbade på ett företag som ägde Chelsea Market!!! Ett av mina favoritställen i NYC!!! Det var dessutom han som var ansvarig för vilka företag som får komma dit. Hur hela stället skall få sin karaktär och var unikt och attraktivt visuellt och upplevelsemässigt mm. Och det är ju just detta som jag älskar med Chelsea Market. De hade visst liknande ställen på några platser runt om i USA och jag tror några utomlands.

Det var bara att tacka honom för ett bra jobb. Hans utmaning nu var att förändra Chelsea Market lite. New Yorkborna har blivit lite undanträngda mitt på dagen för alla turister. Det blir för trångt. Som jag skrivit tidigare går jag bara dit på förmiddagen just därför att det är den lokala befolkningen man ser mest då och att det är mer plats. Han hade så klart idéer om hur detta skulle gå till.

Här är senaste tillskottet. Glassbar. På morgonen utan folk.

_49U2311_1.jpg

Men nu var vi på Blue Note. Det skall bli musik. En basist jag länge tyckt varit mycket bra heter Ron Carter. Utan omsvep kan man nog säga att han är bland det bästa som finns på ståbas. Medverkat på över 2000 plattor. Massa hederstitlar och underbart spelande talar sitt tydliga språk. Nu är han 75 och spelar fortfarande med sin quartet mycket aktivt.

_49U2337.jpg

Ron Carter så klart på bas

Rene Rosnes, piano

Payton Crossley, trummor

Saxofonistens namn är ännu oklart för mig. Men han spelade saxofon.

Konserten var 3 stycken som Ron Improviserat ihop av mängder av olika låtar och musik. Jag tror tom jag hörde Mozart. Det var en helt otroligt bra konsert. Helt i klass med det bästa jag hört och absolut bäst hittils i NY. Frugan håller med.

Ron Carter imponerade mer på mig än han någonsin gjort på någon skiva jag hört. Att se honom hantera basen och höra vad som kom ut från den var helt klart något som både grep tag i mig och nästan kan beskrivas som akrobatik på ett instrument. Men inte på ett spekulativt sätt. Instrumentet var verkligen en del av honom och han kunde till syners åstadkomma vad som helst och det med ett sväng i musiken som var fantastiskt. Känslan var enorm och jag fick tårar i ögonen av vissa lugna starka partier.

Pianisten hade en bred kompetens och påminde lite om Nina Simone faktiskt. Spelade jazzigt så klart men med inslag av klassiskt spel när hela pianot revs av och ibland det helt enkla "barnsliga klinkandet" som en enkel barnvisa men med Nina Simone känsla.

Trummisen otrolig. Mycket vispar som han lyckades riva loss några solon med så det dånade ut trumsetet. Rytmer som inte är helt enkla att följa med drag av Max Roach typiska stil understundom.

Saxofonisten fick inte lika mycket utrymme och han var nog den svagaste länken tyckte jag. Spelade bara vissa partier bra men inte imponerande. Gjorde sitt jobb och lät de andra briljera. Kanske var det meningen.

De andra fick stort utrymme att visa vad de gick för och kanske därför fick saxofonisten minst plats.

Koncentrationen var på topp och alla blundade nog 80% av konsert. Musikerna alltså.

_49U2351.jpg

_49U2360.jpg

_49U2383.jpg

_49U2387.jpg

_49U2396.jpg

_49U2429.jpg

_49U2479.jpg

_49U2483.jpg

_49U2488.jpg

Så fick man ett erbjudande. Låter kul.

_49U2347.jpg

Helt plötsligt var det slut. Aldeles för tidigt. Våra bordsgrannar var liksom vi helt tagna och lyckades få boka till konserten som börjar 1h efter så det såg den med.

Tomma instrument...

_49U2499.jpg

_49U2338.jpg

_49U2339.jpg

Men fylld publik...

_49U2342.jpg

_49U2343.jpg

Edited by Apexorca
Link to comment
Share on other sites

Jamal vägrar discogs som han tycker förstör marknaden. Ok, sa jag utan att fråga om hur.

Att prissättningen helt plötsligt blir transparent så att det är svårare att köpa upp rariteter billigt kanske?

Som köpare kan jag tycka att alla onlineauktioner (tradera, Bukowskis Market, Stadsauktion, Auctionnet o s v) har gjort det mycket svårare att göra fynd i och med att allt exponeras för hela världen. Tidigare kunde man gå på en slagauktion i sin hemstad och när dagen led mot sitt slut göra riktiga fynd när man satt ensam kvar i salen :-)

Link to comment
Share on other sites

Join the conversation

You can post now and register later. If you have an account, sign in now to post with your account.

Guest
Reply to this topic...

×   Pasted as rich text.   Paste as plain text instead

  Only 75 emoji are allowed.

×   Your link has been automatically embedded.   Display as a link instead

×   Your previous content has been restored.   Clear editor

×   You cannot paste images directly. Upload or insert images from URL.

×
×
  • Create New...