Jump to content

Hur lyssnar du? I denna tråd är inget rätt eller fel.


Recommended Posts

Låt mig börja med följande, eftersom jag först hade tänkt skriva det i en tråd om dipolplacering på ett annat forum:

Jag har många gånger tänkt tanken att bära ut dipolerna på gräsmattan och lyssna på RIKTIG dämpning.

Men det är inte speciellt tyst utomhus där jag bor (motorvägsbrus i fjärran och en lokalgata ganska nära).

Jag kanske ändå skulle engagera mig i både detta OCH diverse madrass- / glasullsexperiment OM jag hade distraherats av något påtagligt i ljudet.

---

Nu råkar jag (vilket jag tycker är tur, utifrån MIN inställning till saker alltså) vara en person som inte löser problem för problemlösandets EGEN skull.

Jag är VÄLDIGT ljudkritisk.

Dock inte alls fel-LETANDE.

Jag brukar ofta "backa" lite, för att få perspektiv, och för att se ett visst problems storlek i ett större sammanhang.

Så länge jag står med näsan tryckt mot - även ett mikroskopiskt problem, så tycks ju det problemet enormt...

Jag är inte heller någon ljud-analytiker, som vill eller ens har förmågan att dela upp musikåtergivningens helhet i smådetaljer som tex "det övre mellanregistret" eller på vilken rad i salongen det låter som att jag sitter och lyssnar.

När jag lyssnar på min anläggning, så är det musiken jag vill lyssna på. Inte på hur anläggningen lyckas återge den.

Tekniken bakom resultatet är självklart jätteviktig.

Och ganska spännande också.

Åtminstone fram till att jag inte förstår den längre...

Man kan ha olika hållning i frågan om ständig förbättring.

Min - kanske för en del av er helt "felaktiga" eller ytterst märkliga - hållning, är att jag definierar mitt SYFTE innan jag funderar på lösningar, teknik- och metodval, börjar jämföra etc mm.

Rent trendkurvemässigt sett - eller hur man skall säga - så lär jag sannolikt inte vare sig byta apparater eller experimentera med rummet i någon större utsträckning framöver.

Så länge varje musiklyssningsstund får mig okoncentrerad på musiken, så har jag ett REELLT problem, tycker jag.

När gravitationskraften hos tekniken, felen, jämförandet och vad som kanske kan göras bättre, är STÖRRE än gravitationskraften hos musiken som samtidigt ljuder i rummet...

...Ja, då har jag ett REELT problem.

Men, så fort gravitationen hos MUSIKEN blir den större av dessa två, så är problemet egentligen löst.

Ety, i vilken riktning faller jag?

:)

Edited by Strmbrg
Link to post
Share on other sites

Dina inlägg är alltid lite kluriga och kul att läsa :)

Detta inlägg läste jag två gånger utan att riktigt förstå vart du ville komma men så gjorde jag det enkelt för mig och läste rubriken igen och "Hur lyssnar du?" och om jag förstår det rätt så på resten av inlägget så fokuserar det på hur kritiskt man lyssnar.

Med de förutsättningarna så blir mitt svar att jag vanligtvis inte lyssnar särskilt kritiskt utan fokuserar på musiken. Däremot NOTERAR jag alltid på vilken nivå och på vilket sätt musiken återges. Men jag låter sällan det gå ut över musiken och jag måste sträcka mig efter stänga av knappen. Visst är det roligast på stora riggen. Kökets fina datorhögtalare duger bra för det vardagliga med matlagning och middagar. I köket står även en Bose sounddock portable som är överraskande bra för sin storlek och som är ok på morgonen. Dock när jag kopplar in datorhögtalarna så blir det SÅ mycket bättre ljud ;-)

Jag är mycket nöjd med min stora rigg. Har haft samma högtalare i 10 år snart och samma huvudstärkare i 15 år. Det finns inget jag retar mig på ljudmässigt. Det låter kontrollerat utan överdrifter - ett ganska snällt mot olika inspelningar. Jag kan såklart höra att vissa inspelningar är bättre och sämre men i princip inga skivor är olyssningsbara. I slutändan är det för mig musiken som kommer fram. Den kritiska hatten kommer på när man lyssnar på någon ny komponent i riggen eller på något nytt i andra sammanhang.

Satt häromdan och testade B&Ws rosade hörlurar till iPhone (och liknande) . Då åkte kritiska hatten på och man lyssnar igenom spektrat av bas , diskant, mellanregister, balans, dynamik, transparens och allmän spelglädje. De stora P5 blev jag besvikna på och hade väntat mig mer av. De lät instängt, murrigt och onaturligt i mellanregistret. De mindre in-ear C5 lät mer balanserat och förvånandsvärt öppet för in-ear lurar. Men mina öron gillar inte riktigt in-ear så det blev inget köp.

Ofta lyssnar jag kritiskt tils jag antingen kapitulerar inför en produkt eller ratar den. Har den väl kommit in i familjen så slappnar jag av och bara njuter...;-)

Oj det blev lite långt Stromberg och jag vet inte om det var i de här banorna som du förväntar dig svaren, men så här lyssnar jag i alla fall. Jag är en ganska van lyssnare och har varit musik/ljudintresserad i 33 år och det är lika kul varje dag!

Edited by shaft
Link to post
Share on other sites
...

Oj det blev lite långt Stromberg och jag vet inte om det var i de här banorna som du förväntar dig svaren, men så här lyssnar jag i alla fall. Jag är en ganska van lyssnare och har varit musik/ljudintresserad i 33 år och det är lika kul varje dag!

Jodå!

Det var ett svar som stämde bra med den fundering jag hade.

Link to post
Share on other sites

Även om det inte framgår så tydligt på forumet så är mitt huvudintresse musik. Jag lyssnar "alltid" på musik, läser

musiktidningar, spelar lite själv och träffar likasinnade och diskuterar/lyssnar på musik.

Hifi-intresset är sekundärt i sammanhanget men betonas lite mer här på detta forum eftersom många är rätt så intresserade av hårdvaran.

Samtidigt vill jag ha fullödig upplevelse och då räcker det inte bara att skaffa musik. Samma sak med instrument. Jag antar att det är varje violinists dröm att få spela på en Stradivarius eller en Bolins altgitarr för en klassisk gitarrist. Musiken är densamma men dess upplevelse förstärks av ett bra instrument eller som i mitt fall en bra anläggning i ett rum som kan plocka fram en bra upplevelse.

På motsvarande sätt kan musik upplevas mycket olika i olika konsertlokaler.

Det går inte definiera en maximal njutning. Dels för att den personlig, den har ingen bortre gräns och den är svårmätbar. Eftersom upplevelser också bygger på känslor som inte alltid är helt logiska så kan vi egentligen bara dela med oss av vad vi tycker och vad vi prioriterar. Den som vill mer går vidare, den som är nöjd kan stanna upp.

Min personlighet är sådan att jag hela tiden söker nya utmaningar. Det är också mitt levebröd. Livet är relativt kort och jag nöjer mig inte med staus quo oavsett om det är musik, mat, resor, bostad... Att leva i en ständig förändringsprocess är en del av mitt livselexir.

Link to post
Share on other sites

Jag kan nog säga att jag lyssnar på musik egentligen helt utifrån känslomässigt perspektiv. Jag vill fångas, ryckas med och uppnå någon form av förståelse vad musiken vill förmedla på det känslomässiga planet. Att räkna takter, notera tempoväxlingar, förstå harmonier utifrån tonsammansättningar och ackord är mig främmande. Nej skönheten ligger i om jag kan komma nära musikens egentliga väsen om det överhuvudtaget låter sig göras.

I konsertsammanhang kan jag lika gärna blunda och njuta och inte bekymra mig hur musikerna spelar på sina instrument rent tekniskt. Som yngre lät jag mig gärna faschineras av bländande pianoteknik. Men nu struntar jag blankt i detta och lyssnar egentligen bara på vad som framförs och hur.

När det gäller hifi så är det i grunden samma sak men med en avgörande skillnad, nämligen den som ligger i teknikens begränsningar. Överförinskedjans från inspelning till min öronsnäcka är kantad av hinder som måste övervinnas i kedjans alla delar. Det perfekta ljudet lär vi aldrig nå upp till, det finns alltid något som kan förbättras och det är tjusningen med hifin som hobby. Detta är på något sätt skilt från musiken. Min devis är att musiken alltid är överordnad tekniken och tekniken besitter inget egentligt egenvärde mer än att vara just förmedlare. Någon klok har sagt att systemet egentligen borde vara som en rak kabel utan förvanskning från inspelning till avlyssning. Ligger något i det.

När det gäller lyssning på andra system finns olika tekniker, men jag tillämpar egentligen följande:

1. Första intrycket av ett system. Hur låter det som helhet?

2. Dissekera i delar av ljudbilden. Klang, dimensioner, dynamik etc etc.

3. Söka återgå till ursprungstillståndet och se om engagemanget och känslan uppkommer eller ej.Detta utan att fastna i detaljer.

Kan säga att p.3 är definitivt den svåraste delen och här stupar de flesta system för mig tyvärr. Tyvärr mitt eget ibland.

Calm

Link to post
Share on other sites

...med öronen... hör jag inget, så höjer jag volymen ;)

Jag lyssnar nästan uteslutande i sweetspot hemma med relativt stor koncentration. Oftast tänker jag inte på ljudkvalitet, för systemet är tuenat för att kunna spela allt i min musiksamling. Om man skulle försöka sig på en bildlig och medicinsk ickekorrekt liknelse, så öpnar jag öronen på vid gavel o låter ljudet passera direkt till njutningscentrum utan att pacera någon av de analytiska delarna i hjärnan. Skulle det dyka upp något oväntat missljud eller något speciellt intressant välljud på ny musik så kan jag hoppa en halvmeter, eller få galloperande gåshud. Vid utvärdering av andra/nya system så värderar jag det på senare år efter hur mycket jag vågar öppna kanalen från öronoen på vid gavel. Märker jag att det inte finns distortion och färgningar och om jag efter några låtar börjar känna en trygghet i att det inte kommer klippa eller hända obehagligheter så skiter jag i vidare analys o bara njuter. När och om detta tillstånd infinner sig vet jag att systemet är bra och oftast så är perspektiv, frekvensomfång och klang då plats för länge sedan.

Link to post
Share on other sites
Så länge varje musiklyssningsstund får mig okoncentrerad på musiken, så har jag ett REELLT problem, tycker jag.

När gravitationskraften hos tekniken, felen, jämförandet och vad som kanske kan göras bättre, är STÖRRE än gravitationskraften hos musiken som samtidigt ljuder i rummet...

...Ja, då har jag ett REELT problem.

Jo, det ligger mycket i det. Numera lyssnar jag till musiken, rösterna, instrumenten och har inget att klaga på. Helt perfekt är det inte men det är inte musiken i verkligheten heller. Det gäller att hitta de apparater och högtalare som skapar en ljudbild som är så pass bra att felen inte förtar upplevelsen.

Link to post
Share on other sites

För mig är det känslan som är avgörande. När det känns i kroppen, gåshud, rysningar, vällust mm. Detta kan jag få av anläggningar från billigt till dyrt, men sällan från en dålig anläggning (billig eller dyr). Det räcker inta att det låter bra, vilket jag ofta hör från fina anläggningar, det måste beröra mig djupt. Det det är det jag lyssnar efter.

När jag uppgraderar gör jag det för att jag hittat en hifipryl som höjer upplevelsen ytterligare och ökar njutningen av musiken.

Hur jag lyssnar?

Jag kan lyssna på olika sätt. Dels njuta av sångteknik eller instrument teknik hos musikern, produktion, det konstnärliga mm, men grunden är vilka känslor som musiken ger mig och det styr både mitt musikval och mitt hifival.

Jag gillar att lyssna koncentrerat, jag kan uppskatta bakgrundsmusik, älskar att spela högt i bilen, köra själv och sjunga med. Jag lyssnar mycket på arbetet.

Jag lyssnar med hela kroppen. Detta kan nästan bli fånigt med denna förklaring, öronen är ju viktigast, men man känner musik med andra delar av kroppen med och det kan förhöja upplevelsen. Därför njuter jag bäst när jag spelar med starkare ljud.

Röster är mycket viktigt och något jag ofta koncentrerar mig på.

Jag lyssnar så koncentrerat på musiken att jag ofta missar texten även om jag lyssnar mycket på rösten. Jag ser det mer som ett instrument. För mig är texten inte så viktig när jag lyssnar. Från tid till annan läser jag med i texthäftet och sjunger med. Men det är enligt min mening sällan texten faller mig så på läppen att den i sig gör låten. Det är dock riktigt häftigt när både text och musik klickar men det är ganska sällan totalt sätt.

Hoppas detta var ett svar som passade frågan...

Link to post
Share on other sites

Jag har nyligen anskaffat mig en ny stärkare HK 990 vilket gör att jag just nu lyssnar lite nogrannare. 990 har dessutom digital rums analysering/justering vilket gör att det blir en del laborerande.

De flesta av oss har väl skaffat system som plånboken tillåtit och därefter får man sitta nöjd eller vänta på nästa uppgradering.

De största variationerna hos mig ligger i min skivsamling som spänner från 50 - 2000 tal. Vad som kan reta mig på allvar är defekter levererat i CD'n. Flera utgåvor av samma musik låter

olika, ofta innehåller musiken fel som egentligen kunde åtgärdas innan man pressade plattan. Ett bra exempel på taskigt skött återutgivning är Rolling Stones katalogen där i stort sett varje platta

innehåller knäppar missljud m.m.

Sånt kan störa mig som f-n eftersom mitt system "bara" är verktyget för att lyssna på musik. På jobb blir det en liten transistor och lyssnandet då är blandat med roliga program och ny musik.

Hemma är det mitt seriösa musik intresse som avnjuts både i sweet spot för "fin lyssning" och som musik i bakgrunden då man sysslar med annat.

Så kort o gott, musiken står i centrum här och systemet är bara verktyget, men som den hantverkare jag är så gäller det att ha bra och finslipade verktyg.

Link to post
Share on other sites

Kul ämne. :)

När jag skaffade min första Hifi, någon gång på 70-talet var det för att lyssna på musik. Ljudbild, dynamik etc. fanns inte på agendan, det var bara helheten. För mig var det så fram till ungefär 10 år sedan då jag tyckte det var dags för ett riktigt bra system. Då började också parameter lyssningen. Jag tror det är en nödvändig process, helheten blir inte riktigt bra om inte detaljerna är det. Nu anser jag är klar (kanske någon ny källa?), och ser svårigheter att hitta tillbaka där det hela börja. Jag hoppas det är en träningssak, men är inte helt säker, time will tell. :Praying:

Link to post
Share on other sites

Sigge, jag minns också den tiden, allt började med en kassett bandspelare och micken framför radions tio i topp, därefter en "stereo" med plasthögtalare för 500:-

Det enda som betydde något var låtarna som man gillade bäst för stunden, ljudet var sekundärt, tror inte jag hittar tillbaka till den "musikaliska oskulden" igen

kanske både på gott och ont.

Link to post
Share on other sites
  • 1 month later...

Jag är alltid nyfiken på om apparaterna i ljudsystemet är korrekt anslutna till nätet och rätt ihopkopplade med varandra. Jag har inte några nätfilter för elförsörjningen, utan tycker att man kommer väldigt långt med att bara säkerställa så att stickpropparna sitter rättvända i eluttagen. Sedan har jag koll på att signalkablar och högtalarkablar är godtagbara, dvs att dimensionerna är bra och kontakterna är rena. Skivspelaren måste ju också vara justerad för att nålen ska spåra optimalt, det är en viktig sak! :icon_smile_cool:

Sedan placerar jag högtalarna där de kan stå tillräckligt fria, utan att man riskerar att springa på dem.

Och så är bara att spela av hjärtans lust. Jag rör mig gärna fritt i lägenheten när jag lyssnar på musik. Ofta sjunger jag med och rör mig till musiken. :blush

Link to post
Share on other sites

Join the conversation

You can post now and register later. If you have an account, sign in now to post with your account.

Guest
Reply to this topic...

×   Pasted as rich text.   Paste as plain text instead

  Only 75 emoji are allowed.

×   Your link has been automatically embedded.   Display as a link instead

×   Your previous content has been restored.   Clear editor

×   You cannot paste images directly. Upload or insert images from URL.

×
×
  • Create New...