Bebop Posted December 24, 2011 Share Posted December 24, 2011 Jag gillar inte tävlingar i musik men lite kul är det ändå att läsa hur olika musiker värderas utifrån deras livsgärning - i det här fallet världens bluesgitarrister. Tidningen The Guitarist har gjort en sådan ranking i specialnummer tillägnad bluesen gitarrhjältar. Här har vi plats 40-11: 40: Philip Sayce 39: Jeff Healey 38: Ry Cooder 37: Lonnie Johnson 36: Walter Trout 35: Bonnie Raitt 34: Joe Bonamassa 33. Mick Taylor 32: Charley Patton 31: Mike Blomfield 30: Hubert Sumlin 29: Son House 28: Rory Gallagher27: Lightin' Hopkins 26: Gary Moore 25: Johnny Guitar Watson 24: Duane Allman 23: Guitar Slim 22: Otis Rush 21: Peter Green 20: Howlin Wolf 19: Elmore James 18: T-Bone Walker 17: Leadbelly 16: Johnny Winter 15: Jimi Hendrix 14: Bo Diddley 13: Robben Ford 12: Robert Cray 11: Albert Collins Min omedelbara reaktion är att Peter Green hamnat för lågt... Därmed är vi inne på Top 10. Här kommer 10-6: Och nu krävs er medverkan. Vilka tror ni är de återstående 5 gitarristerna och hur placerar dom sig? Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
Käera Posted December 24, 2011 Share Posted December 24, 2011 Jag tror Eric Clapton är som nr 1 oavsett han är bäst eller inte,ofta handlar det nog lika mycket om att ta hänsyn till personen i fråga som hur personen spelar på sitt instrument. Det går inte att tävla på detta viset o jag tycker att flera av dessa borde ha en annan placering bla Peter Green,som i mitt tycke spelar bättre än Eric Clapton o berör mig mer med sin musik o gitarr spel än vad Clapton aldrig kommer göra hos mig. Jag tänker då framförallt på Peter Greens spelande på 60-70 tal. Jag hoppas BB King kommer som nr 1 så har man tagit hänsyn till alla parametrar. Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
Käera Posted December 24, 2011 Share Posted December 24, 2011 (edited) Jag tror Eric Clapton är som nr 1 oavsett han är bäst eller inte,ofta handlar det nog lika mycket om att ta hänsyn till personen i fråga som hur personen spelar på sitt instrument. Det går inte att tävla på detta viset o jag tycker att flera av dessa borde ha en annan placering bla Peter Green,som i mitt tycke spelar bättre än Eric Clapton o berör mig mer med sin musik o gitarr spel än vad Clapton aldrig kommer göra hos mig. Jag tänker då framförallt på Peter Greens spelande på 60-70 tal. Jag hoppas BB King kommer som nr 1 så har man tagit hänsyn till alla parametrar. SRV nr 5 Muddy Waters 4 Eric Clapton 3 Robert Johnson 2 BB King 1 så tror jag eft att omvärderderat lite(även om jag skrev att Clapton hamnar först) (#rättelse av mig själv ) Edited December 24, 2011 by Käera Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
calle_jr Posted December 24, 2011 Author Share Posted December 24, 2011 SRV nr 5 Muddy Waters 4 Eric Clapton 3 Robert Johnson 2 BB King 1 Din gissning är mycket trovärdig, men var fanken är Roy Buchanan??? Förutom Peter Green borde Hendrix och Rory Gallagher hamna ljusår före sopor som Gary Moore och Mick Taylor. Ry Cooder borde inte vara på denna lista, även om han är ett geni. Clapton bland topp fem Han har inte spelat mer Willie Dixon än vad Jimmy Page har gjort. Eller Jack White för den delen... Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
Guest BTS Posted December 24, 2011 Share Posted December 24, 2011 Din gissning är mycket trovärdig, men var fanken är Roy Buchanan??? Förutom Peter Green borde Hendrix och Rory Gallagher hamna ljusår före sopor som Gary Moore och Mick Taylor. Ry Cooder borde inte vara på denna lista, även om han är ett geni. Clapton bland topp fem Han har inte spelat mer Willie Dixon än vad Jimmy Page har gjort. Eller Jack White för den delen... Håller med och jag ser inte heller röken av Robin Trower... Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
Bebop Posted December 24, 2011 Share Posted December 24, 2011 Håller med och jag ser inte heller röken av Robin Trower... Han och Roy kanske finns med på Top 50 Hendrix menar man betytt mer för rocken än bluesen antar jag. John Lee Hooker är ett bra exempel. En urusel bluesgittarist som ändå betytt mycket. Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
Timbre™ Posted December 24, 2011 Share Posted December 24, 2011 Sjuan borde ha varit en etta... Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
plundin™ Posted December 24, 2011 Share Posted December 24, 2011 Det måste vara en tysk som sammanställt den listan! Det saknas massor av Delta-blues-snubbar utan vilka snubbar som Eric Clapton, Ry Cooder och Derek Trucks bara vart en till i raden av vita rockgitarrister... Lowell Fulson Clarence "Gatemouth" Brown Blind Lemon Jefferson Mance Lipscomb Big Bill Broonzy Sleepy John Estes Robert Johnson Bukka White Mississippi Fred McDowell Pinetop Perkins Big Joe Williams Blind Boy Fuller För mej är nog John Lee nr 1! /ptr Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
Leif Eriksson Posted December 24, 2011 Share Posted December 24, 2011 Bland de 5 första bör man bl.a. hitta: Jimmy Page John Mayall Eric Clapton Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
calle_jr Posted December 24, 2011 Author Share Posted December 24, 2011 För mej är nog John Lee nr 1! Han är stilbildande, speciellt inspelningarna med Heat men även på 80-talet. Men Albert King och BBKing är i en annan liga vad gäller blues. The Hook är bra men inte hur bra som helst. Eller vad tänker du på? Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
plundin™ Posted December 24, 2011 Share Posted December 24, 2011 Eller vad tänker du på? ..med magen, ingen av Herrarna King gör mej speciellt sugen bluesfrosseri*, medan oavsett var jag gör nedslag i Mr Hookers karriär så hittar jag nått som tillfredsställer mitt sug på sött, salt, beskt och surt. (där jag upplever hans samarbete med Heat som det minst intressanta! ) För mej är det lite som kampen mellan det intellekt och känsla, en analogi; jag förstår på det intellektuella planet att Eric Clapton är en briljant gitarrist medan min känsla säger att han med få undantag alltid varit en astråkig lutfisk, på sin höjd en skicklig imitatör (vilket man många gånger kan komma väldigt långt på)... Och, nej! Jag säger inte att varken Albert eller B.B. är astråkiga eller utan känsla, utan att dom bara inte platsar på min top 10 lista! Nu är det ju så, att så fort man börjar lista musiker efter skicklighet eller originalitet eller vad det nu må vara så hamnar man snart i ett ställningskrig om personliga upplevelser. Alla har rätt till sina egna upplevelser eftersom vem som är bäst i musik aldrig kan vara subjektivt! /ptr *eller någon av dom andra 6 dödssynderna för den delen! Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
Käera Posted December 24, 2011 Share Posted December 24, 2011 Den personliga listan o den som man tror hamnar topp 5 här är nog med få personer undantaget inte samma,det vore för jäkla tråkigt om alla tyckte lika o ännu mer konstigt om alla skulle ha samma magkänsla. Min personliga lista hade blivigt annorlunda, med ytterligare ett exempel så kan jag tycka att Robert Cray har gjort en del bra. Men inte att hamna på Nr 12. Clapton hade ju inte hamnat topp 5 heller. Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
Bebop Posted December 25, 2011 Share Posted December 25, 2011 Här kommer de som hamnat överst. De är redan nämnda av Käera och här kommer bekräftelsen. Clapton är alltid en nagel i ögat för många och så blir det ofta för musiker som är framgångsrika. Eftersom de varit framgångsrika så kan de inte vara bra eftersom det innebär att de tillgodoser massorna och det är oftast fel för puritaner. Så tycker jag resonemanget går många gånger för ett antal artister. Man må gilla Eric eller inte. Jag tror ändå att det råder stor enighet om att han betytt mycket för bluesen och för tusentals nya gitarrister. På 60- och delar av 70- talet, när jag växte upp var han Gud Fader själv, framför allt i samband med John Mayall och Cream. Och pga av den framgång han rönte banade han väg för Chicago-bluesens uppswing och erkännande på hemmaplan. BB King och Muddy Waters har i olika sammanhang vittnat om Eric Claptons betydelse för deras erkänsla och framgång på hemmaplan. Eric har också bidragit starkt till att lyfta fram Robert Johnsons storhet och gjort hans låtar till bluesens standardrepertoar. När man läser intervjuerna med de 55 bluesgitarrister i Guitar Heroes så får man en ganska tydlig bild av Eric Claptons påverkan som bluesgitarrist. Jag tycker Eric är värd alla dom hyllningar han har fått. Hans betydelse är svår att blicka förbi även för den som tycker att han skall jämföras med lutfiskt - julens höjdpunt. Här kommer nr 2-3. Vare sig Muddy och Robert är väl några överraskningar och det är inte ettan heller... Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
calle_jr Posted December 25, 2011 Author Share Posted December 25, 2011 jag upplever hans samarbete med Heat som det minst intressanta! Av en händelse spelade jag Hooker 'n' Heats dubbelalbum från början till slut igår morse. Jag förundrades över att samma malande i 80 min kunde vara intressant. Annars hade jag nog kommenterat hans placering när jag såg Bebops lista... En duett med Bonnie Raitt är något annat: http://www.youtube.com/watch?v=vHEJfyx1bBI Clapton hade ju inte hamnat topp 5 heller. Claptons största insats kanske var att balansera popinvasionen Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
calle_jr Posted December 25, 2011 Author Share Posted December 25, 2011 Clapton är alltid en nagel i ögat för många och så blir det ofta för musiker som är framgångsrika. Eftersom de varit framgångsrika så kan de inte vara bra eftersom det innebär att de tillgodoser massorna och det är oftast fel för puritaner. Så tycker jag resonemanget går många gånger för ett antal artister. Man må gilla Eric eller inte. Jag tror ändå att det råder stor enighet om att han betytt mycket för bluesen och för tusentals nya gitarrister. På 60- och delar av 70- talet, när jag växte upp var han Gud Fader själv, framför allt i samband med John Mayall och Cream. Och pga av den framgång han rönte banade han väg för Chicago-bluesens uppswing och erkännande på hemmaplan. BB King och Muddy Waters har i olika sammanhang vittnat om Eric Claptons betydelse för deras erkänsla och framgång på hemmaplan. Eric har också bidragit starkt till att lyfta fram Robert Johnsons storhet och gjort hans låtar till bluesens standardrepertoar. När man läser intervjuerna med de 55 bluesgitarrister i Guitar Heroes så får man en ganska tydlig bild av Eric Claptons påverkan som bluesgitarrist. Jag tycker Eric är värd alla dom hyllningar han har fått. Hans betydelse är svår att blicka förbi även för den som tycker att han skall jämföras med lutfiskt - julens höjdpunt. Jag köper nog detta Strange Brew: Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
Bebop Posted December 25, 2011 Share Posted December 25, 2011 Av en händelse spelade jag Hooker 'n' Heats dubbelalbum från början till slut igår morse. Jag förundrades över att samma malande i 80 min kunde vara intressant. Tack för det. Jag köpte dubbeln för en månad sedan på uppmaning då det skulle vara ett mästerverk. Jag reagerade på samma sätt som Calle_Jr. Eller rättare sagt, har jag köpt rätt album - finns det ett annat dubbelalbum?" John Lee Hooker har gett ut över 50 album och jag har inte hört alla, långt ifrån. Men av dom jag har hört så finns det ett mästerverk som jag kan rekommendera. Jag tänker på It Serves You Right to Suffer Den är riktigt bra. Men för övrigt så tycker jag att John Lee Hookers boogie woogie blues är lika tråkig och enformig som Bo Diddley. Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
calle_jr Posted December 25, 2011 Author Share Posted December 25, 2011 Hendrix menar man betytt mer för rocken än bluesen antar jag. Ähum Du har säkert rätt, men jag tycker de har fel. Hear My Train A Comin': http://www.youtube.com/watch?v=t9LPoU8j7hI Once I Had A Woman: http://www.youtube.com/watch?v=wO323dn95go Lover Man: http://www.youtube.com/watch?v=juaWASNuW54...feature=related //Calle_jr, fortfarande lite putt för att inte Roy Buchanan fick vara med... Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
Bebop Posted December 25, 2011 Share Posted December 25, 2011 //Calle_jr, fortfarande lite putt för att inte Roy Buchanan fick vara med... Du får trösta dig med följade rad från Wikipedia om Roy. Det kanske kan hjälpa din putt. Despite never having achieved stardom, he is still considered a highly influential guitar player.[3] Ranked #57 on the Rolling Stone list "100 Greatest Guitarists of all Time," Guitar Player praised him as having one of the "50 Greatest Tones of all Time."[1] Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
Käera Posted December 25, 2011 Share Posted December 25, 2011 Det är alltid kul att något som detta publiceras som man får lite att prata o fundera över. Jag har alla Eric Claptons CROSSROADS Guitar Festival hemma dom kom ut 2004,2007,2010. Oavsett om man tycker om Clapton eller anser han är Gud eller skall hamna topp 5 på sin personliga lista så tycker jag att DVD skivorna är värda att köpa o titta på,så mycket bra musik med olika artister dyker ju inte upp överallt. Anledningen till Festivalen är att samla in pengar till behandlingshemmet i Antigua för som Clapton själv säger,för dom som för mig som startat dricka men inte vill göra det något mer. Givetvis är det ju många hurra rop runt Clapton men jag tror det är här han kanske visar sitt rätta jag inte som en gitarr gud utan som en person som i grund o botten tycker om blues o andra människor runt musiken. Om Claptons egna spelande på skivorna så tycker jag så här.Han spelar ut mer på vissa låtar än vad jag upplever honom göra på skiva, han spelar ju även med andra artister o i mellanåt så dyker det upp ett mer frigjort spelande som jag tilltalas av mer än det traditionella han brukar spela. Detta nämner han själv. Hade Eric Clapton spelat ut mer vågat gå utanför ringen i mellanåt så hade han kunnit hamnat topp 5 hos min personliga lista. Jag tror att det som Bebop skrev om Eric Clapton är så man ska se det i en sådan lista, han har betytt mkt för många men jag kan i mellanåt rent musik,spel,känslomässigt tycka att det inte håller,detta gäller ju även andra artister. Tack för listan Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
torbjorn Posted December 27, 2011 Share Posted December 27, 2011 Ett bidrag från den yngre generationen bluesrockare /Torbjörn Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
calle_jr Posted December 28, 2011 Author Share Posted December 28, 2011 Samsara Blues Experiment - Long Distance Trip. 2010 World In Sound wis-3505. http://www.euphonia-audioforum.se/calle_jr...ock/samsara.jpg For the Lost Souls: http://www.youtube.com/watch?v=CZLgHSyCt-E Singata Mystic Queen: http://www.youtube.com/watch?v=6HtAqR1uP0g...feature=related Army of Ignorance: Ska tjata på Malmöaktörerna att ta hit SBE... Hi carl, we wish to play scandinavia, but yet there are no concrete plans. we had an offer to play malmö and copenhagen already two years ago, but these never happened. dont know why exactly since most our concerts run through a booking agency. so i can only tell you to check our website from time to time, i really hope to come up north one day... best, chris Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
calle_jr Posted December 28, 2011 Author Share Posted December 28, 2011 Ett bidrag från den yngre generationen bluesrockare /Torbjörn Mycket power där! Inte ofta man ser dubbla trummisar. Red Dirt - Red Dirt. 1970 Fontana STL 5540. Brain Worker: Memories: Death Letter: Red Dirt gjorde ett album med 12 spår tung bluesrock som sålde i 200 ex. De försvann därefter för att inte på något sätt återuppstå. De var på fel plats vid fel tillfälle - det här är mycket bra. Holy grail, som iroise skulle ha kallat det... Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
calle_jr Posted January 26, 2012 Author Share Posted January 26, 2012 Ingen bluesrock utan blues, och det är aldrig fel att varva med mästare som får backning av europeiska lärlingar från rocken; Curtis Jones - Now Resident In Europe. 1968 UK-press Blue Horizon 763207 Eddie Boyd - 7936 South Rhodes. 1968 UK-press Blue Horizon 763202 Alexis Korner, en av grundarna av brittisk blues, var framför allt skicklig på att föra samman musiker som bildade band. Han hade mycket stort inflytande på vad som skapades i England på 60-talet. Efter medverkan på B.B. Kings album "In London" gjorde han ett eget super session-album med Keith Richards, Peter Frampton, Nicky Hopkins och Joe Cocker's Grease Band; Alexis Korner - Get Off My Cloud. 1975 UK-press CBS 69155 You Got To Reap: http://www.youtube.com/watch?v=JGPo6su85Nw...feature=related She's Real: http://www.youtube.com/watch?v=6Yw9ASY4Ta8 Get Off My Cloud: Robert Johnson: http://www.youtube.com/watch?v=_jLMi9axMjQ Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
calle_jr Posted January 30, 2012 Author Share Posted January 30, 2012 Har kollat upp Freddie King sedan Bebop skrev om Texas Cannonball. Här uppbackad av Leon Russel, Don Preston, Donald Duck Dunn, Chuck Blackwell, John Gallie och Charles Myers plus kör; Freddie King - Getting Ready. 1971 US Shelter SW8905 Going Down: Five Long Years: http://www.youtube.com/watch?v=B7G_b239mbc Same Old Blues: Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
calle_jr Posted February 11, 2012 Author Share Posted February 11, 2012 Följande album är en klockren trådmatchning Robin Trower - Bridge of Sighs. 1974 US Chrysalis CHR 1057 Robin Trower lämnade Procol Harum 1971 för att satsa på en solokarriär med en power trio, och det första albumet, Twice Removed from Yesterday, kom två år senare. Bridge of Sighs är nummer två och kom året efter. Det slår mig när jag lyssnar på detta album nu, att såhär låter det som var är bra i modern tid, och att detta är ett recept för väldigt mycket modern bluesrock; Blues formatterad i UK + förstklassiga musiker + a little bit of prog + a little bit of Hendrix. Jag har inte hört olika utgåvor, men jag tror det är viktigt för upplevelsen att söka sig till de amerikanska Chrysalis-pressarna. Bridge of Sighs: In This Place: Too Rolling Stoned: Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
Absolute Audio Posted February 11, 2012 Share Posted February 11, 2012 Finns även riktigt schyst cover på Bridge of sighs av de svenska döds-proggarna Opeth från 2008. Youtube Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
calle_jr Posted February 12, 2012 Author Share Posted February 12, 2012 Finns även riktigt schyst cover på Bridge of sighs av de svenska döds-proggarna Opeth från 2008. Youtube Hela det albumet platsar ju också! Jag kan nämna att Freddie King - Getting Ready ovan finns i en pressning från Analogue Productions hos cdwow.se. Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
calle_jr Posted February 26, 2012 Author Share Posted February 26, 2012 Aynsley Dunbar Retaliation - To Mum From Aynsley And The Boys. 1969 Liberty LBS 83223. US-press Blue Thumb Records BTS 16 Trummor - Aynsley Dunbar Bas - Alex Dmochowski Gitarr - John Moorshead Piano, Orgel - Tommy Eyre Sång - Victor Brox Producerad av John Mayall. Alla fyra originalalbum från Aynsley Dunbar Retaliation gavs ut på Liberty i UK och vad jag vet gavs de tre första ut på Blue Thumb Records i US. Singeln Warning som Sabbath gjorde en cover på till sitt debutalbum gavs ut på Blue Horizon och finns inte med på något av albumen. Dunbars senare projekt, Blue Whale, bytte bolag till Warner/BYG, är betydligt mer prog-orienterad och innehåller en 16-minutersversion av Zappas . Don't Take The Power Away: http://www.youtube.com/watch?v=HYhrmFIlEMg...feature=related Journey's End: Let It Ride: Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
calle_jr Posted February 26, 2012 Author Share Posted February 26, 2012 Killing Floor - Out Of Uranus. 1970 Penny Farthing PELS 511. Återutgåva 2002 på Akarma AK 232 samt 2011 på Sommor Records SOMM005 Gitarr - Mike Clarke Sång - Bill Thorndycraft Trummor - Bas Smith Piano - Lou Martin Fiol, effekter - Paul Spencer Mac Bas, sång - Stuart McDonald Son Of Wet: Acid Bean: Milkman: http://www.youtube.com/watch?v=TY6Kr9HcGow...feature=related Lost Alone: Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
Bebop Posted March 11, 2012 Share Posted March 11, 2012 När man ser de här logotyperna runt skivplasten i butikerna är det lätt att börsen decimeras på lite pulver ... Så även denna gång. Rhino har släppt de 4 första Black Sabbath-plattorna på 180 gram till priser som är lösbara. Jag gav 185:-/styck. Black Sabbath har mer än 30 album bakom sig, inklusive live-album men exklusive samlingsalbum. Med originalsättningen gjorde de 8 studioalbum mellan 1970-1978. Bandet drog igång 1968 i England (Birmingham) samtidigt som Deep Purple och strax efter Led Zeppelin. Först hette de Polka Tulk, sedan Earth innan de slutligen hittade ett ledigt namn som de, enligt Wikipedia, tog efter en översättning av den italienska filmen I Tre Volti Della Paura - Black Sabbath. De har av många klassats som hårdrockband, men i början var de mer orienterade mot bluesrock, vilket tilltalade mig mer än DP och LZ. Originalbandet bestod av: Ozzy Osbourne, sång Tony Iommi, gitarr Geezer Butler, bas Bill Ward, trummor Första plattan hetter kort och gott Black Sabbath men den första i detta släppet är Paranoid från 1970 Nästa var Master of Reality men Rhino hoppar till Vol. 4 - en av deras bästa. Den är en fold-out och jag tror det är så här den släpptes i USA, inklusive Warners gröna etikett. I England släpptes den på Vertigo om jag minns rätt. Efter Vol 4. kom Bloody Sabbath (1973) som också släppts igen. Slutligen har också Sabotage från 1975 nått hyllorna. Har man dessa 4 plattor med Black Sabbath så har man en fin samling av deras kanske bästa album. Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
Recommended Posts
Join the conversation
You can post now and register later. If you have an account, sign in now to post with your account.