Jump to content

Recommended Posts

Posted

Som ett litet Yes fan sedan barns ben med alla LP's fram till 90125 har jag svårt att släppa denna grupp.

90125 var dock ett botten napp som fick min glöd att svalna.

De har alltid varit före sin tid i musik och teknik.

Jag har dock följt dem lite offside och hoppas att de skulle komma tillbaka på rätt nivå.

Nu är den släppt den senaste som borde nå hissnande nivåer...

Yes - Fly from here

51TTA8pVtuL._SL500_AA300_.jpg

men icke sa Nicke!

Efter tre lyssningar känns det bara som bortkastad tid.

Sanningen å säga kan man nog inte räkna det som tre då jag sväva ut med andra saker ty skivan tråkar ut mig.

De har sannerligen överlevt sig själva.

Spoty rekommenderar som "Related Artist" Porcubine Tree.

OFÖRSKÄMT!

Detta borde vara omöjligt att relatera dessa gudar till Porcubine Tree.

Fast nu inser jag att Porcubine Tree i dags datum är fler klasser bättre än Yes.

Yes skivan kommer nu att ligga i träda och ev återupptas när div intressanta artister har betas av.

Tack för en fin tid Yes,

Posted

Yes skivan kommer nu att ligga i träda och ev återupptas när div intressanta artister har betas av.

Tack för en fin tid Yes,

Tänk vad olika man kan uppfatta musik :)

Den här skivan är en av mina senaste och jag tycker den är kanon.

"Nästan" skönt att slippa Jon Andersons speciella stämma ( och i.o.m det är det inte sagt att den är dålig ) ;)

Tycker det har kommit ut något nytt och lite fräschare av en grupp som tappert kämpat på i många år.

Posted
Tänk vad olika man kan uppfatta musik :)

Yes, så är det, musik är subjektivt, själv släppte jag denna orkester för många år sedan, tror det var trippel-lp:n som var den sista.

Yes var i min värld med o körde proggen vilse i garderoben/pannkakan tillsammans med ELP o andra tråkmånsar. Samtidigt körde vissa fusionorkestrar av vägen i hög fart o vips så hade vi punken här, vilken jag inte heller föll pladask för! Däremot finns det en musikskatt via samtida prog-grupper som inte lika lätt vilsade bort sig i garderoben tex Caravan, deras tre första lp är mumsfilibabba! :mm:

Posted (edited)

Caravan var det ja...

låter som något jag borde kolla upp lite närmare.

Jag får väl hopps på att en del också uppfattar viss musik likadant ;)

Edited by P-pan
Posted

Jag har plöjt igenom Yes nya skivan en gång. Tyckte den var helt okej för vad man kan förvänta sej efter en 40årig karriär. Jag kommer nog återvända till skivan vid senare tillfälle och lyssna in mej på den när jag känner mej laddad för lite Yes.

Jag hålla med om att Yes förde progen av vägen men det går inte att bortse från att de även plöjde en del nya spår samtidigt. Och man ska aldrig underskatta vad som kan hända när band drar "off road" så att säga. Band som Muse, Radiohead och även Porcupine Trees som har influerats av Yes vilsekörningar på den topografiska oceanen.

Själv väntar jag bara på att ELP får den ära dom förtjänar.... Undrar hur länge det ska ta?

Posted
Själv väntar jag bara på att ELP får den ära dom förtjänar.... Undrar hur länge det ska ta?

Både Yes/ELP har min ära iaf för de 3-4 första lp:na därefter tycker jag det blev lite väl akademiskt/kassa låtar/imponerande musikaliskt men kass, båda orkestrarna var banbrytande i början, kan väl lägga till Genesis här också som jag har svårt för efter Lamb lies down!

Alla bör äras för sina första alster, precis som du säger. Har läst någonstans att vissa av dessa akademiska grupper hellre spelade prog än klassiskt pga att man då fick mer fett på sylen dvs brudar ;)

Posted
fett på sylen

De grupper som kunde fortsätta göra bra plattor var de som hade ett musikaliskt fundament, exvis från folkmusiken eller blues.

En del musiker har ju faktiskt tagit sig med hedern i behåll rakt genom rock'n'roll, psyk, prog, fusion, punk och new wave. John Lennon, Robert Fripp, Van Morrison, Peter Green och Eric Burdon för att ge några helt skilda exempel.

Posted
De grupper som kunde fortsätta göra bra plattor var de som hade ett musikaliskt fundament, exvis från folkmusiken eller blues.

En del musiker har ju faktiskt tagit sig med hedern i behåll rakt genom rock'n'roll, psyk, prog, fusion, punk och new wave. John Lennon, Robert Fripp, Van Morrison, Peter Green och Eric Burdon för att ge några helt skilda exempel.

Jag imponeras stort av de få grupper och artister som har något så unikt att det håller en hel karriär igenom. Men de är få förunnat iaf inom rocken.

Imponeras även lite grann av de som outtröttligt stångar huvudet mot väggen om och om igen utan att få varken konsumenter eller branchens uppskattning. Anvil som tydligaste exempel. :icon_smile_cool:

Posted

Både Yes/ELP har min ära iaf för de 3-4 första lp:na därefter tycker jag det blev lite väl akademiskt/kassa låtar/imponerande musikaliskt men kass

iroise, håller med MEN:

YES: fram till 9:de LP'n "Goining for the one" är kanon.

61Sh4CAVp-L._SS400_.jpg

Yes - Going for the one

Botten nappet började med "Tormatos"

Mulen höst Lördag,

kan ha varit vår men fuktig luft och tråkigt väder i tråkig stad,

cykla jag in till Yngves

(min favo affär där jag alltid fick ett extra tjockt plastfodral gratis, vilket gjorde den till mitt första val av butik)

i Vänersborg för införskaffa den nysläppta Yes LP'n Tormato.

Hade läst i GP (Göteborgs-Posten, för utsocknes info) att den skulle finnas i butik denna lördag.

Den fanns dock inte i butiken denna dag och skulle komma nån gång denna månad!

Kunde jag vänta? Nix!

Cykla vidare till den nyöppnade skivbutiken hörnet Edsgatan-Kronogatan, som jag inte gillade.

De var bra men dryga och prioriterade Discon framför bra musik.

Men varför sälja en LP till ett fan istället för 20 till massan?

Som Freddy sjöng "The show must go on"

Nåväl en skiva fanns där och den blev i min ägo.

Lördags em och kvällen blev ej som jag tänkt.

Öppnings spåret, Future Times, var OK men sen var det stopp.

Flört med main stream , frånvaro av utveckling och nytänkande.

Jon Andersson i all ära men lite mer känsla krävs än hans röst och platoniska åter upprepningar av gångna tider ...

Tråkig skiva så

tack å hej å på återseende när bättring skett.

ELP:

Out standing bästa LP'n ,

den 4:de som du säger

å så vidrigt bra, håller än idag, känn på trumm beatet , takt bytena , leken med toner och känslosamma sången.

Men där tog det stopp.

Droger å vad som hände, vad vet jag.

Hit men inte längre...

51nT+KQH5pL._SS500_.jpg

Emerson Lake & Palmer - Trilogy

Intor låten "The endless enigma" inerhåller allt.

TACK, men varför som iroise säger, stagnisera efter denna förträfliga LP?

VARFÖR?

"Goining for the one" och "Trilogy" tillägnar jag lilla a, för hon är värd dessa.

Posted
Öppnings spåret, Future Times, var OK men sen var det stopp.

Flört med main stream , frånvaro av utveckling och nytänkande.

Jon Andersson i all ära men lite mer känsla krävs än hans röst och platoniska åter upprepningar av gångna tider ...

Tråkig skiva så

tack å hej å på återseende när bättring skett.

Instämmer.

Det hände också något på vägen med Yes' sound.

Kanske var det när man bytte bort Roger Dean :?:

  • 2 weeks later...
Posted

Jag får nog hålla med om att plattan inte känns riktigt angelägen.

För mig var Jon Anderson den som levererade de bra låtarna och han är ju inte med nu.

Det finns grupper som the Flower Kings som gör det här mycket bättre.

Join the conversation

You can post now and register later. If you have an account, sign in now to post with your account.

Guest
Reply to this topic...

×   Pasted as rich text.   Paste as plain text instead

  Only 75 emoji are allowed.

×   Your link has been automatically embedded.   Display as a link instead

×   Your previous content has been restored.   Clear editor

×   You cannot paste images directly. Upload or insert images from URL.

×
×
  • Create New...