Jump to content

Amy Winehouse er død


Chr. R.

Recommended Posts

Man kan ju inte direkt påstå att man blev överraskad.Snarare var det väl väntat.Trots det tragiskt när en människa dör så ung av droger.Kommer bara att tänka på en textrad från Neil Youngs My my hey hey; Its better to burn out then to fade away.Amy Winehouse brände verkligen sitt ljus från bägge ändarna.

Link to comment
Share on other sites

27-arsklubben, morrison, hendrix, cobail o nu winwhouse, annu en i raden som sallar sig till detta gang! R.I.P. :(

Alltid lika tragiskt vem som än går bort i så tidig ålder. I de senaste dagarnas tidningsartiklar beskrivs Amy Winehouse som musikaliskt underbarn, världsstjärna och soulartist. Min enda referens är albumet Back To Black och jag har verkligen försökt att ta till mig denna produktion men det blir bara svårare ju mer skivan snurrar. Väldigt många skivköpare måste dock vara av motsatt åsikt.

vinyl238.JPG

Link to comment
Share on other sites

Min enda referens är albumet Back To Black och jag har verkligen försökt att ta till mig denna produktion men det blir bara svårare ju mer skivan snurrar.

Det finns tydliga spår av artificiell produktion i min cd-version.

Jag får samma vibbar, och kanske det beror på det.

Link to comment
Share on other sites

Om man råkar tragiskt dö i förtid så räcker det med att ha släppt så mycket som en reklamjingel så är man automatiskt ett underbarn och musikaliskt geni ;)

Det var dåligt radioskval av mix megapol kvalitet innan detta tragiska skedde och det är precis lika dåligt i efterhand.

Link to comment
Share on other sites

Om man råkar tragiskt dö i förtid så räcker det med att ha släppt så mycket som en reklamjingel så är man automatiskt ett underbarn och musikaliskt geni ;)

Det var dåligt radioskval av mix megapol kvalitet innan detta tragiska skedde och det är precis lika dåligt i efterhand.

Din raljerande ton vittnar om både okunskap och möjligen dåligt omdöme.

Storhet eller inte, avgörs vare sig av 2 CD, jinglar eller taskigt liv. Det krävs mer än så. Läs på lite bättre om Amy's bakgrund, hur hon upptäcktes, vilka spår och avtryck hon gjort bland musiker, arrangörer, i studios, timing, röstbehandling etc. Då träder en talang av superformat fram. Det är också där saknaden är störst, alltså om allt det som låg framför henne.

Link to comment
Share on other sites

Om man råkar tragiskt dö i förtid så räcker det med att ha släppt så mycket som en reklamjingel så är man automatiskt ett underbarn och musikaliskt geni

Vem har uppnått sådan kultstatus tidigare dvs släppt singel/reklamjingel o sedan blivit klassat som underbarn/geni, inte är det Hendrix eller Joplin du tänker på, vem menar du :?::app::D;)

Edited by iroise
Link to comment
Share on other sites

Din raljerande ton vittnar om både okunskap och möjligen dåligt omdöme.

Storhet eller inte, avgörs vare sig av 2 CD, jinglar eller taskigt liv. Det krävs mer än så. Läs på lite bättre om Amy's bakgrund, hur hon upptäcktes, vilka spår och avtryck hon gjort bland musiker, arrangörer, i studios, timing, röstbehandling etc. Då träder en talang av superformat fram. Det är också där saknaden är störst, alltså om allt det som låg framför henne.

Att min åsikt återigen avviker från din ser jag enbart som ett tecken på att jag är helt rätt ute.

Att nämna Amy i samma andetag som Hendrix, Cobain, Joplin, Morrisson och de andra ser jag närmast som ett rent skämt.

Link to comment
Share on other sites

Hade du sagt samma om det var Britney Spears eller Backstreet Boys som hade omkommit? :icon_smile_clown: Pinsamt radiodravel...

Dom hade förmodligen hamnat under rubriken "framgångsrika och populära - sålde många skivor, eldiga ... samt lite privata skandaler". Jag räknar även

Paris Hilton, Christine Aguilera, Avril Lavigne med flera till samma grupp. Dom är väl underhållare ungefär som Carola, Sanna Nielsen här på hemmaplan

Men att få status som osedvanlig talang kräver lite mer - antingen att man har gjort något som satt djupa spår, typ Jimi Hendrix och Jaco Pastorius eller att man visat något (talang) som är på väg någonstans. I Amy's fall sägs från "experthåll" ... en röst och timing som Amy hade kommer bara fram vart 50:e år... Det har naturligtvis bidragit till att ge henne sin status plus alla de rewards hon har fått. Amy har gått i samma skola som Katie Melua som har skött sin karriär mer professionellt men inte fått samma status som talang (alltså innan Amy dog). Personligen har jag inte hajat till för någon av dom. En och annan låt enbart.

I följade artikel i samband med att Heath Ledger dog, skrevs om samma ämne.

Link to comment
Share on other sites

Samma brittiska tidningar som tidigare frossade i Amys vilda festande försöker nu helgonförklara samma person och hennes musik.Cynismen är så stor och man blir bara illamående.

Jag har inga åsikter om Amy Winehoues musik.Är rätt likgiltig.För mig var den rätt tråkig,faktiskt.Inget jag riktigt fastnade för helt enkelt.Men så är det ju.Det passar inte alla.

Av tidigare nämnda legendariska 27or så har jag aldrig förstått mig på J.J storhet.Visst är det smärta och känsla,men vad i hennes röst är bättre än det stora antalet bra färgade kvinnliga artister inom samma gebit,om man nu ska klassifiera hennes musik som soul?

Morrison,Cobain och Hendrix är i mina ögon de stora artisterna av dessa legendarer.Journalisterna får nog ta i utav bara den om dom ska lyckas haussa upp Amy W till deras nivå.Men de lyckades ju med J.J iofs..... ;)

Men det är tragiska människoöden likafullt.För alla de uppräknade.

Vänligen

/n.o

Link to comment
Share on other sites

vad i hennes röst är bättre än det stora antalet bra färgade kvinnliga artister inom samma gebit,om man nu ska klassifiera hennes musik som soul?

Energin :icon_smile_cool:

I vissa låtar sjunger hon som om det vore sista gången.

Aretha Franklin står lite för sig själv, men jag tycker Janis Joplin placerar sig väl med Roberta Flack, Mavis Staples, Gladys Knight och Sade.

Men begreppet "bättre" har jag svårt för inom musik.

aretha-franklin.jpg

Bild: rockbackingtracks

Link to comment
Share on other sites

Men begreppet "bättre" har jag svårt för inom musik.

Det handlar väl enbart om vad man själv tar till sig i musikens värld. Några produktioner slår till direkt, andra måste arbetas in och den tredje gruppen blir bara mer uttråkande för varje lyssning. En subjektiv värld som säkert färgas av ålder, lyssningsvanor och tillfälligt humör.

Link to comment
Share on other sites

Det handlar väl enbart om vad man själv tar till sig i musikens värld. Några produktioner slår till direkt, andra måste arbetas in och den tredje gruppen blir bara mer uttråkande för varje lyssning. En subjektiv värld som säkert färgas av ålder, lyssningsvanor och tillfälligt humör.

Timbre™

Mycket,mycket klokt sagt!

Så klart handlar det om en subjektiv värld,som givetvis förändrar sig med åldern , erfarenhet och mognad.

Link to comment
Share on other sites

För den som i likhet med undertecknad sett både Janis och Jimi live så kan jag säga att de hade en magisk förmåga att fånga en publik, med en självutlämnande artisteri som få kommer upp till. Jag tillhör dem som uppskattade Amys röst som är unik.

Ingen dussinartist, även om hennes musikval ibland inte var det som jag gillar. Jag tycker att det skiljer sig mot dagens "one night stand" stjänor vars främsta merit kan vara att man saknar självkänsla nog att fångas in i kommersiella nät och inte kunna stå upp mot populistiska producenter.

Calm

Link to comment
Share on other sites

  • 1 month later...

Har varit lite aktivt ointresserad av Amy. För mycket skvaller och till vis del media hype. Jag trodde att hon var duktig men inte fantastisk. Jag lät henne vara...

Efter denna tråd och hennes naturligtvis sorgliga livsöde gav jag henne en chans och köpte hennes album från 2003, FRANK.

Har lyssnat, först sporadiskt, sedan mer och mer och nu älskar jag detta album. Hon ÄR i mitt tycke fantastisk. Albumet gungar fram och hon har en fantastiskt härligt sätt att sjunga, vilken sångerska!

Den som inte hört detta album eller tvivlar på om Amy var bra, duktig, begåvad eller fantastisk måste ge detta album en chans. Det har de kvaliteer jag värdesätter för högsta betyg.

-Jag gungar med i soffan.

-Duktiga musiker.

-Mycket begåvad sångerska.

-Trevliga arrangemang.

-Bra låtar.

mvh Apexorca

Link to comment
Share on other sites

Samma sak med mig fast jag har inte beställt något än men har tänkt att göra det. Har än så länge bara lyssnat via youtube en del :)

Har varit lite aktivt ointresserad av Amy. För mycket skvaller och till vis del media hype. Jag trodde att hon var duktig men inte fantastisk. Jag lät henne vara...

Efter denna tråd och hennes naturligtvis sorgliga livsöde gav jag henne en chans och köpte hennes album från 2003, FRANK.

Har lyssnat, först sporadiskt, sedan mer och mer och nu älskar jag detta album. Hon ÄR i mitt tycke fantastisk. Albumet gungar fram och hon har en fantastiskt härligt sätt att sjunga, vilken sångerska!

Den som inte hört detta album eller tvivlar på om Amy var bra, duktig, begåvad eller fantastisk måste ge detta album en chans. Det har de kvaliteer jag värdesätter för högsta betyg.

-Jag gungar med i soffan.

-Duktiga musiker.

-Mycket begåvad sångerska.

-Trevliga arrangemang.

-Bra låtar.

mvh Apexorca

Link to comment
Share on other sites

Dom hade förmodligen hamnat under rubriken "framgångsrika och populära - sålde många skivor, eldiga ... samt lite privata skandaler". Jag räknar även

Paris Hilton, Christine Aguilera, Avril Lavigne med flera till samma grupp. Dom är väl underhållare ungefär som Carola, Sanna Nielsen här på hemmaplan

Även Foofighters hade kunnat räknas in i denna grupp!? Tror inte heller att Ami i framtiden kommer att räknas in i samma gäng som hendrix o kompani, iaf inte för den musikaliska biten men defenitivt i 27årsklubben och detta är tragiskt. Gillade hennes känsla för soul dvs den som fanns när det begav sig och hit här hör även rösthanteringen som kanske hör samman med levrene o som skiljer henne från tex Carola som inte har fått samma rasp i rösten av allt vin hon intagit i nattvarden, visst ja jag glömde ju att den ofta är alkoholfri, inte heller Runars vilda levrene, skjutande av diverse djur från sovrummet; har satt raspiga spår i rösten! ;)

Frågan om egna problem/samhällsproblem KAN ge (inte måste) musikaliska fördelar: vad tror du Bebop om alla de äldre bluesartisterna o deras livsförhållande, finns där ett samband med det musikalsika resultatet. Likaså jazzsnubbarna eller varför inte de färgade boxarna som slåss för sitt liv/framtid!?

Tror nog inte att vi kan säga Ja eller Nej på frågan men den är iaf värd samma filosoferande som vissa hififrågor.

Lite lite OT men ändå inte!

Link to comment
Share on other sites

Frågan om egna problem/samhällsproblem KAN ge (inte måste) musikaliska fördelar: vad tror du Bebop om alla de äldre bluesartisterna o deras livsförhållande, finns där ett samband med det musikalsika resultatet. Likaså jazzsnubbarna eller varför inte de färgade boxarna som slåss för sitt liv/framtid!?

Köpte Canned Heats Boogie i förrgår (nyutgiven på Pleasure). Det är en skiva som jag hade när den kom men som försvunnit någon gång. Fantastisk platta -68. Satt sedan och läste artiklar om Canned Heat hela kvällen. Deras stora stjärna i mitt tycke var Alan Wilson, den fantastiska munspelare och han som hade den nästan falsettliknande rösten på bl a Goin' Up the Country och In The Road Again. Dessvärre sällade han sig också till 27-årsklubben. Han dog 1970 i en överdos, möjligen självmord. Han såg ingen utväg på jordens miljöförstöring, han tog bördan på sig själv, har det sagts och skrivit.

Beträffande äldre bluesartister och jazzmusikers livsförhållande och musikaliskt resultat...

Deras besvärliga levnadsförhållanden och plågsamma minnen gav ett eget musikspråk. De var ju dessutom utestängda från det vita samhället. Upplevelserna präglades av svårmod vilket återkom i musiken. Det fanns inga kommunala musikskolor där dom kunde lära sig spela, vilket innebar att deras spelsätt inte var skolade. Det i sin tur gav väldigt personliga och lätt identifierbara sound. Under förbudstiden blev framför allt svarta musiker hänvisade till bordeller och gangsterdrivna klubbar som hade sin egen kultur. Knarket flödade och gav tröst till sargade själar och dom hade mycket att berätta genom sin musik. Det gällde att överleva i en tuff värld.

Idag glädjs vi åt att musiken är bevarad och den spelas överallt och den har varit en injektionsspruta till pop och rock. Det skadar inte att ibland fundera lite på bakgrunden till den musik vi har. Det finns mycket att läsa om detta i flera intressanta böcker.

Samma sociala faktorer har ju gett oss odödliga verk inom den klassiska musiken. Kompositörerna i det gamla Europa levde heller inga glamorösa liv även om det fanns undantag. Beethoven, t ex fick kämpa mot sin samtid som kritiserade honom för att uttrycka egna känslor i sin musik. "Var skall detta sluta - vem bryr sig om tonsättarens känslor - musik skall roa och behaga" sa t ex Joseph Haydn som hade sin trygghet som personlig kompositör hos greve Esterhazy. Beethoven gjorde uppror men fick till slut erkänsla. Schubert var en misslycka figur i sin samtid. Han sågs mest som en blyg liten salongspianist med Beethoven komplex. Väldigt få av hans orkesterverk sattes upp under hans livstid. Det tog nästan 50 år till mitten, andra halvan av 1800-talet innan någon kom på, "fan - det här är ju bra".

Böcker och biografier om dessa herrar är stor underhållning men också lärorikt. Musiken blir bättre med lite fakta bakom.

Link to comment
Share on other sites

Ja onekligen vimlar historien av missbedömningar och oförstående samtid. Det kan vara så att många ligger före sin tid och därmed bryter både konventioner och samtida mönster.

Det är i dessa brytningstider något händer och som får utvecklingen att gå framåt. Jag tänker på proggmusiken, punken, rappen etc..etc.

Frågan är vad som händer härnäst? Vet inte om jag tycker att det finns något som sticker ut just nu som känns spännande och nytt.

Ser man till många av oss själva så är det ett grävande bakåt som ibland känns lite otryggt, som om man inte vågar ta steget framåt, utan satsar på säkra kort. ;)

Calm

Link to comment
Share on other sites

Ja onekligen vimlar historien av missbedömningar och oförstående samtid. ..etc.

Frågan är vad som händer härnäst? Vet inte om jag tycker att det finns något som sticker ut just nu som känns spännande och nytt.

Calm

Det är svårt att se när man är mitt i det. Men inte är det Idolerna och de flesta andra media bakade "artister".

Var i Liverpool för någon vecka sedan och såg Musikalen - We will rock you". Queen musik. Hyllning till dem och andra begåvade artister och grupper. De drev med vår tids kulturellt låga förbruknings musik. Musikalen var mkt bra, men vet man hur Mr Mercury pressade ut luften ur lungorna inser man att de hade ett svårt jobb på scenen. Det var som en konsert. Fullt drag både på scen och bland publik. Ok! Ett side step. Nu tillbaks.

Jag tror tex Björk kommer att vara omtalad som något alldeles extra från vår tids populärmusik. De som blir ihågkomna kommer nog att vara de som skriver musiken själva inte de som framför andras verk. Men det kan vara en missbedömning...

Link to comment
Share on other sites

Join the conversation

You can post now and register later. If you have an account, sign in now to post with your account.

Guest
Reply to this topic...

×   Pasted as rich text.   Paste as plain text instead

  Only 75 emoji are allowed.

×   Your link has been automatically embedded.   Display as a link instead

×   Your previous content has been restored.   Clear editor

×   You cannot paste images directly. Upload or insert images from URL.

×
×
  • Create New...