Jump to content

Mästarmöte har en vinnare!


Apexorca
 Share

Recommended Posts

Ett ständigt testande hemma hos dig Apexorca :app: alltid full rulle hur hinner du med ;):?:

Tid finns det gott om, särskilt med full rulle ;) . Behövs mer tid blir prioriteringar och planering bra också, det skapar tid.

Det är roligt att testa för det ger så mycket bra erfarenhet och kunskap om hur jag skall välja produkter som stämmer med mitt ljudideal. Det finns säkert för det flesta ett framtida ännu bättre system som hägrar vid horisonten och det blir lättare att välja rätt om man vet vad man vill ha och hur man skall nå dit.

Link to comment
Share on other sites

Vet inte ens om jag hört dig på en mässa men jag kanske har glömt det liksom ett ord i mitt tidigare inlägg ;)

Jag får rätta till fadäsen!

/byZan

Fadäsen var uppenbar, men kul att spinna vidare på. Syftningsfel kan bli galet roliga ibland. Tack för ditt byZan.

Link to comment
Share on other sites

Jag säger detsamma. Men visst är det kul när andan faller på.

Värst vad ni oroar er. Gör inte det.

Det är ingen som tvingar mig. Jag gör det av intresse för att uppleva musik på ett bättre sätt. Det är min forskarådra som behöver lite utmaning.

Link to comment
Share on other sites

Jag sammanfattar lite tankar som dykt upp. Kom gärna med motiverade synpunkter på vad som skiljer teknisk hifi parametrar från spelglädje etc. och vad ni tycke är viktigast och kanske hur de bör blandas.

Jag har ägnat mig senaste dryga året åt att samla på intryck från system som man får anse vara referens system. Alla dessa system har olika karaktär och ljud och presenterar musik olika. Alla låter bra men vissa griper extra tag i en beroende på tycke och smak. Även vilka erfarenheter man tidigare har och hur bra man är på att lyssna spelar in i hur man upplever det. Att börja från noll i denna hobby och ge sig in på dessa system blir svårt. Man överväldigas av ljudet och har svårt att ta till sig det. Man har inga referenser eller kunskap att värdera det man hör. Men så klart har vi olika fallenhet för detta som med allt annat. Dock ger övning färdighet.

Min tanke har varit att höja min ribba från den nivå jag har hemma och lyssna mig gradvis uppåt i nivå för att hitta mitt idealljud eller åtminstone hitta den riktning jag gillar bäst hos de bästa systemen och lära mig mer om ljudåtergivningens egenskaper. Jag har egentligen aldrig fallit för de tekniska systemen som presenterar ett tekniskt fulländat välljud om inte den stora portionen också är kött, blod, spelglädje och realism i instrument och röster. Klangfärgen vill jag skall vara verklighetstrogen. Högtalaren får inte ändra denna mot hur det låter live. Även dynamiken är viktig för realismen. Alla de märken jag gillar i den högre skolan klarar detta bra jämfört med enklare system och då ffa enklare högtalare, men även riktigt dyra högtalare misslyckas.

Jag har lärt mig att storleken har betydelse. En högtalare behöver vara stor för att inte komprimera ljudbilden och känslan av instrumentens storlek. Mindre system kan vara klangriktiga och ha dynamik etc men ofta låter det i jämförelse som att allt blir mindre. Lyssnar man ett tag på ett sådant system hjälper hjärnan dig till slut att uppfatta ljudet som större än det är. Tex stora trummor, basljud i basfioler eller el basar som några exempel.

Hos stora högaltare låter det mer som skala 1:1 medan mina Futura aldrig kan göra det. När jag lyssnat länge på The Sf, TAD, Marten Coltrane Supreme II mm så låter det alltid smått när jag kommer hem. Allt är dock riktigt i klanfärg, upplösning, spelgladhet, kött och blod mm mm. Men det blir inte så storskaligt och jag förstår vad Bebop menar med behovet av kraft i den djupaste basen för realism i återgivningen. Det skall andas och ge en känsla från inspelningsrummet även när det är tyst. Då kan man ibland uppleva att instrumenten växer fram ur en tredimensionell bild där akustiken omger orkestern som ett självklar koppling emellan dem. Det hänger ihop, de finns där allihop och man hör deras gemenskap. Det målas upp perspektiv där de inbördes placeringarna hänger ihop. Detta är lite svårt att förklara hur jag menar, men jag har definierat detta för mig själv som en viktig faktor och jag upplever stor skillnad i detta och det åverkan således mitt helhetsintryck av ett system mycket.

Dessutom tycker jag mig ibland höra att vissa superhögtalare blir sämre på detta än deras enklare högtalarsyskon. De blir så upplösta och rena i ljudet att det istället låter som om allt spelar för sig själv och att de har vattentäta skott mellan musikens och musikers alla delar. Det är som om alla spelar i sitt eget heldämpade rum. Det är då jag saknar kött och blod och en slags innerlig känsla i musiken.

Jag kommer tex ihåg en Tidal demo där värstinghögtalaren var helt oengagerande i mina öron, men lili-lillebrodern i rummet bredvid spelade betydligt roligare och med känsla. Jag upplevde detta i Munchen från vissa rum medan andra spelade riktigt trevligt.

De 3 superhögtalare (The Sf, TAD, Marten Coltrane Supreme II) jag haft som en slags utvärdering i denna tråd tillhör de bästa jag hört men skiljer sig lite åt i ljudkaraktär. Coltrane Supreme II är på något vis en ouppnålig stjärna i en annan galax av olika anledningar. Hur tokigt det än kan låta är tex TAD och The SF betydligt billigare och har kanske inte lämnat jorden ännu.

Av andra högtalare i denna övre klass som är kvar på jorden kan jag också nämna tex Rockport (modellen Altair tror jag det var), Kharma, Wilson Max III, Living Voice (och några jag säkert glömt just nu), som kan spela i denna klass med tex spelglädje, kött och blod men ändå med bibehållna tekniska HiFi parametrar. Det är just denna kombination som jag gärna ser hos en högtalare om jag skall få gåshud.

HiFi delen av musikintresset kan vara mycket tekniskt. Man kan mäta, beräkna och göra kalkyler om vad som är rätt och fel i kunstruktionen. Där finns olika uppfattningar av vad som är rätt och fel. Men med öronen hör jag vad jag gillar och jag vet hur jag tycker musik skall låta. TAD och The SF klarar detta fint. Jag älskar dem båda. I Jämförelsen är dock TAD mindre, även i den uppmålade scenen i djup, bredd och höjd, särskilt med stor orkester. TAD är möjligen lite mer upplöst och något ljusare ffa i mellanregister. Men The SF förefaller ha mer kraft och tryck och lite mer luft i mellanregistret. Röster svävar mer fritt i luften. TAD kan nog upplevas något snabbare. Rockport hörde jag på mässan och den lät där mörkare än i alla fall TAD, kanske även The SF och jag saknade det luftiga mellanregistret. Men jag tyckte ändå det var bland det bästa på mässan.

Efter att jag Hört 2 magnifika TAD System på kort tid var jag bara tvungen att testa The SF igen dagen efter senaste TAD demon. Då hittade jag en massa rattar bak på högtalaren. En hanterade "infra" basen som tar vid under 80 HZ. Den stod på max... och hade säkert gjort så läääänge. Testade att vrida ner den. Det ändrade så klart på ljudet. Det brev betydligt stramare och startade inte rummet alls i basområdet. The SF har alltså möjligheten till en hel del tuning beroende på i vilket rum den står i och ändrat utslag på rattarna gör verkligen skillnad. TAD anses emellertid vara lättanpassad till olika rum genom sin coaxiala konstruktion och extrema spridning i mellanregister och diskant.

Det är en hård kamp som ingen behöver vinna, båda är helt grymma.

Link to comment
Share on other sites

Intressant.

Det skulle såklart vara roligt att få lyssna på någon av dessa högtalare någon gång. För mig är de dock lika onåbar som en annan galax, och därför rätt ointressanta för egen del.

Men sådana som Alexandria XLF, Avalon Sentinel, Aida och de andra stjärnorna skulle vara roligt att få låna ett öra till (eller två) någon gång, helt klart. Bara för erfarenheten.

Det kan inte finnas lite risker att exponeras av sådana system :?: Att man kan bli lite blasé och bortskämd med vad de presterar menar jag :?: Skulle jag få låna en Ferrari

under en månad hade jag nog haft väldigt svårt att gå tillbaka till sin vanliga bil.

Poängen med mitt resonemang är kanske att man blir lite olycklig över det man själv äger ?

När det gäller en storskalig återgivning så bör ju dessa monster vara bättre. Det är svårt att lura fysikens lagar ibland och Futura (och Sophia, och fler därtill) är flugviktare i jämförelse.

Jag tror liksom du att den väg Calle och Bebop och fler därtill har gått, med att integrera subs till befintlig anläggning kan vara ett väldigt intressant och kostnadseffektivt sätt att få till lite av den storskaligheten

på ett smart sätt. Det kan givetvis vara lite fibbligt att få till men även väldigt flexibelt. Har du funderat på att låna hem några kompetenta subbor och testa?

Link to comment
Share on other sites

Intressant.

Det skulle såklart vara roligt att få lyssna på någon av dessa högtalare någon gång. För mig är de dock lika onåbar som en annan galax, och därför rätt ointressanta för egen del.

Men sådana som Alexandria XLF, Avalon Sentinel, Aida och de andra stjärnorna skulle vara roligt att få låna ett öra till (eller två) någon gång, helt klart. Bara för erfarenheten.

Det kan inte finnas lite risker att exponeras av sådana system :?: Att man kan bli lite blasé och bortskämd med vad de presterar menar jag :?: Skulle jag få låna en Ferrari

under en månad hade jag nog haft väldigt svårt att gå tillbaka till sin vanliga bil.

Poängen med mitt resonemang är kanske att man blir lite olycklig över det man själv äger ?

När det gäller en storskalig återgivning så bör ju dessa monster vara bättre. Det är svårt att lura fysikens lagar ibland och Futura (och Sophia, och fler därtill) är flugviktare i jämförelse.

Jag tror liksom du att den väg Calle och Bebop och fler därtill har gått, med att integrera subs till befintlig anläggning kan vara ett väldigt intressant och kostnadseffektivt sätt att få till lite av den storskaligheten

på ett smart sätt. Det kan givetvis vara lite fibbligt att få till men även väldigt flexibelt. Har du funderat på att låna hem några kompetenta subbor och testa?

Jag blir inte olycklig över mitt system. Jag njuter i fulla drag och kan så över system på många olika nivåer när de är intrimmade bra. Då låter det bra, men på en lägre nivå, så klart. Dock finns vetskapen om hur bra det kan blir.

Jag har inte allvarligt funderat på lägga till subbar.

Link to comment
Share on other sites

Apex! Med tanke på dom fina system du har lyssnat på under don senaste tiden och med ditt engagemang för att analysera olika typer av högtalare och ludsignaturer skulle det vara ytterst intressant och lärorikt om jag hade fått bjuda hit dig till mitt enkla hem för en provlyssning/utvärdering av mina högtalare :)

Feedback är alltid nyttigt, men ibland ack så smärtfyllt...

Mvh Anders

Link to comment
Share on other sites

Apex! Med tanke på dom fina system du har lyssnat på under don senaste tiden och med ditt engagemang för att analysera olika typer av högtalare och ludsignaturer skulle det vara ytterst intressant och lärorikt om jag hade fått bjuda hit dig till mitt enkla hem för en provlyssning/utvärdering av mina högtalare :)

Feedback är alltid nyttigt, men ibland ack så smärtfyllt...

Mvh Anders

Visst får du det. Bara roligt.

Link to comment
Share on other sites

Jag blir inte olycklig över mitt system. Jag njuter i fulla drag och kan så över system på många olika nivåer när de är intrimmade bra. Då låter det bra, men på en lägre nivå, så klart. Dock finns vetskapen om hur bra det kan blir.

Jag har inte allvarligt funderat på lägga till subbar.

Har du möjlighet så testa! Skulle vara intressant att få veta om även du hade fått positiva erfarenheter av sådana. Sonus Faber har ju Cremona subborna, men jag tror mer på något som kanske Svs, Velodyne eller JL audio.

Jag hade gjort det om jag fått plats med subborna!

Link to comment
Share on other sites

Har du möjlighet så testa! Skulle vara intressant att få veta om även du hade fått positiva erfarenheter av sådana. Sonus Faber har ju Cremona subborna, men jag tror mer på något som kanske Svs, Velodyne eller JL audio.

Jag hade gjort det om jag fått plats med subborna!

Eller köpa en högtalare där det inte behövs! Så det blir bra med en gång;)

Link to comment
Share on other sites

Som alltid så gäller principen att anpassa högtalarstorlek till rummets dimensioner. De större högtalarna kräver lite utrymme för att fullt ut komma till sin rätt. Det är skillnad att göra en närfältslyssning och en lyssning i en sweatspot på ett normalt avstånd för vilket högtalaren är dimensionerad. Det är klart att ljudscenen blir större vid en större högtalare än en mindre.

Mitt bästa ljudminne är från Lyric i N.Y och detta system

lyric_superfidelitysyst2_zpsd9726155.jpg

Ett grymt system med en lätthet och naturlighet som är oslaget hitills. Nola Reference har också en öppen baffel och är sannorlikt mycket lättdrivna vilket bidrar till den fantastiska ljudscenen vars transparens är utanför all beskrivning. Naturligtvis bidrar dubbla ASR Emitter II till helheten.

Har också lyssnat till Wilson Alexandria och Martens värstingar, men tycker dock att dessa representerar en annan ljudfilosofi. Alla ligger definitivt i toppklass utan tvekan, men skall man utse favoriter så är det nog så att man väljer det som ligger ljudmässigt närmast ens eget ljudideal som mer liknar livekonserten med de förtjänster och brister som dessa kan ha. Inte minst i relation till rummets/konsertsalens inverkan.

Calm

Link to comment
Share on other sites

Eller köpa en högtalare där det inte behövs! Så det blir bra med en gång;)

Finns det sådana? Inte ens Wilson Alexandria klarar detta ;) Lite skämt och lite allvar. Det viktigaste med subbar är inte lågbas, det är ambiens och rumsinformation (djup, storlek, livekänsla) det handlar om. När man fördjupar sig lite i subbarnas förtrollade värld så finns det en hel del matnyttigt att ta till sig. Bl a finns det en artikel på nätet som handlar om tankarna bakom JL's stora dubbelsubbar. Bl a skrivs där ungerfär följande:

Det är inte alltid att den bästa placeringen för övre bas, mellanregister och diskant sammanfaller med bästa placering för lågbas. Det är t o m högst osannolikt. Detta pga av spridningsmönster, reflektioner, stående vågor (olika våglängd) etc. Då finns det en poäng att kunna placera lågbasen där den får bäst spridning och integrering i ljudbilden.

Detta kan man tro på eller förkasta. Jag valde och prova, och i mitt fall stämmer detta mycket bra. Jag provade t ex att placera subbarna i plan med övriga element på högtalarnas insida (där jag har slutstegen idag). Det var som om kablarna var lossade från terminalen. Subbarna märktes inte. När jag satte de inne i hörnen så höll huset på att falla sönder i sina minsta beståndsdelar. Men till slut blev det bra. För mig är detta "low hanging fruit" i förhållande till mycket annan tweak (som inte är oviktig) som jag tycker ger för lite för att vara prisvärt. Därför tar jag det sist.

För övrigt tycker jag att Apexorca har många intressanta och välformulerade tankar. För egen del menar jag att valet av högtalare är mindre viktigt än helheten. Men jag har några riktmärken. Jag vill ha fullregisterhögtalare och helst högtalare som agerar lite som en linjekälla, vilket ger den ljudbild jag uppskattar (storlek, djup och bredd). Mina Temptation funkar så. Wilson, Avalon, Sf, Verity och Rockport har också sådana högtalare men till priser som jag inte hänger med på (ca 750,000 och uppåt). I det sammanhanget är Temptation "billiga".

När väl dessa kom på plats så gäller det att få "till det". Då handlar det naturligtvis om integration mellan förstärkare, källa, kablar, rack, rum and, and, and... Jag tror inte det hade låtit så väldigt mycket annorlunda hemma om jag t ex valt Sf Aria eftersom mitt ideal kvarstår (tror jag). Men däremot är jag ganska säker på att jag inte hade haft exakt samma kombinationer av elektronik, högtalarplacering och liknande. För att inte tala om akustikbehandlingen. Utan den kund jag nöja mig med betydligt beskedligare högtalare. Jag vill ju ha full valuta för det jag köpt och det fick jag inte innan jag tog tag i mitt rum. De lät t o m sämre än vad mina C4:or gjorde, vilket var smärtsamt. Men nu är det helt annorlunda.

Jag har hört folk uttala sig om Dynaudio att de har ingen riktig bas, att de är vassa i diskanten, trögdrivna osv. Samma sak har jag hört om Wilsons diskant. Vidare att Avalon är tillbakadragna och att Sf är svampiga i basen osv. Jag kan också förstå det för det har även jag varit med om i butiker och på mässor. Men jag kan försäkra att det låter allt annat än vasst hemma och jag är också säker på att Apexorca inte har svampig bas t ex.

Så för mig är det så att när man väl hittat sina grundpelare, typ högtalare avsett vad de heter men på "rätt" nivå inom märket, så går det att få till ett bra ljud, men inte utan ansträngning. Ett exempel är rör kontra transistorer. Jag tycker rör ger en annan och bättre headroom än vad någon transistorförstärkare kunnat övertyga mig om. Pass och Lamm är möjligen undantagen. (Lamm är i och för sig en hybrid men ändå...). Men om man då har de högtalare jag har så funkar det inte med vad som helst. Det vill till rätt så mycket pulver för att mina högtalare skall spela ut. Därför har jag valt de förstärkare jag har. Om jag velat gå på mindre rörsteg, t ex Nagra så hade jag fått byta högtalare. Allt hänger ihop och det har inte så mycket att göra med om man väljer Sf, Wilson, Avalon, Dynaudio eller vad det nu kan vara. Det är helheten som ger resultatet.

Är då inte TAD en bättre högtalare än de jag har? Jovisst är de det. Men någon stans får man sätta ner foten. För min del har jag inte rum för dem, samma sak med Avalon Isis och Verity Lohengrin som tillhör favoriterna. Det är för stora och för dyra. Men det är ju fantastiskt kul att lyssna på dem när de spelar ut som bäst. Samma sak med bilar, båtar eller vad man nu är intresserad av. Det går ju att uppskatta och njuta av saker utan att behöva äga dem.

Livet är som vanligt fullt av kompromisser och prioriteringar och de får man göra själv.

Edited by Bebop
Link to comment
Share on other sites

Finns det sådana? Inte ens Wilson Alexandria klarar detta ;) Lite skämt och lite allvar. Det viktigaste med subbar är inte lågbas, det är ambiens och rumsinformation (djup, storlek, livekänsla) det handlar om. När man fördjupar sig lite i subbarnas förtrollade värld så finns det en hel del matnyttigt att ta till sig. Bl a finns det en artikel på nätet som handlar om tankarna bakom JL's stora dubbelsubbar. Bl a skrivs där ungerfär följande:

Det är inte alltid att den bästa placeringen för övre bas, mellanregister och diskant sammanfaller med bästa placering för lågbas. Det är t o m högst osannolikt. Detta pga av spridningsmönster, reflektioner, stående vågor (olika våglängd) etc. Då finns det en poäng att kunna placera lågbasen där den får bäst spridning och integrering i ljudbilden.

Detta kan man tro på eller förkasta. Jag valde och prova, och i mitt fall stämmer detta mycket bra. Jag provade t ex att placera subbarna i plan med övriga element på högtalarnas insida (där jag har slutstegen idag). Det var som om kablarna var lossade från terminalen. Subbarna märktes inte. När jag satte de inne i hörnen så höll huset på att falla sönder i sina minsta beståndsdelar. Men till slut blev det bra. För mig är detta "low hanging fruit" i förhållande till mycket annan tweak (som inte är oviktig) som jag tycker ger för lite för att vara prisvärt. Därför tar jag det sist.

För övrigt tycker jag att Apexorca har många intressanta och välformulerade tankar. För egen del menar jag att valet av högtalare är mindre viktigt än helheten. Men jag har några riktmärken. Jag vill ha fullregisterhögtalare och helst högtalare som agerar lite som en linjekälla, vilket ger den ljudbild jag uppskattar (storlek, djup och bredd). Mina Temptation funkar så. Wilson, Avalon, Sf, Verity och Rockport har också sådana högtalare men till priser som jag inte hänger med på (ca 750,000 och uppåt). I det sammanhanget är Temptation "billiga".

När väl dessa kom på plats så gäller det att få "till det". Då handlar det naturligtvis om integration mellan förstärkare, källa, kablar, rack, rum and, and, and... Jag tror inte det hade låtit så väldigt mycket annorlunda hemma om jag t ex valt Sf Aria eftersom mitt ideal kvarstår (tror jag). Men däremot är jag ganska säker på att jag inte hade haft exakt samma kombinationer av elektronik, högtalarplacering och liknande. För att inte tala om akustikbehandlingen. Utan den kund jag nöja mig med betydligt beskedligare högtalare. Jag vill ju ha full valuta för det jag köpt och det fick jag inte innan jag tog tag i mitt rum. De lät t o m sämre än vad mina C4:or gjorde, vilket var smärtsamt. Men nu är det helt annorlunda.

Jag har hört folk uttala sig om Dynaudio att de har ingen riktig bas, att de är vassa i diskanten, trögdrivna osv. Samma sak har jag hört om Wilsons diskant. Vidare att Avalon är tillbakadragna och att Sf är svampiga i basen osv. Jag kan också förstå det för det har även jag varit med om i butiker och på mässor. Men jag kan försäkra att det låter allt annat än vasst hemma och jag är också säker på att Apexorca inte har svampig bas t ex.

Så för mig är det så att när man väl hittat sina grundpelare, typ högtalare avsett vad de heter men på "rätt" nivå inom märket, så går det att få till ett bra ljud, men inte utan ansträngning. Ett exempel är rör kontra transistorer. Jag tycker rör ger en annan och bättre headroom än vad någon transistorförstärkare kunnat övertyga mig om. Pass och Lamm är möjligen undantagen. (Lamm är i och för sig en hybrid men ändå...). Men om man då har de högtalare jag har så funkar det inte med vad som helst. Det vill till rätt så mycket pulver för att mina högtalare skall spela ut. Därför har jag valt de förstärkare jag har. Om jag velat gå på mindre rörsteg, t ex Nagra så hade jag fått byta högtalare. Allt hänger ihop och det har inte så mycket att göra med om man väljer Sf, Wilson, Avalon, Dynaudio eller vad det nu kan vara. Det är helheten som ger resultatet.

Är då inte TAD en bättre högtalare än de jag har? Jovisst är de det. Men någon stans får man sätta ner foten. För min del har jag inte rum för dem, samma sak med Avalon Isis och Verity Lohengrin som tillhör favoriterna. Det är för stora och för dyra. Men det är ju fantastiskt kul att lyssna på dem när de spelar ut som bäst. Samma sak med bilar, båtar eller vad man nu är intresserad av. Det går ju att uppskatta och njuta av saker utan att behöva äga dem.

Livet är som vanligt fullt av kompromisser och prioriteringar och de får man göra själv.

Håller med dig. De tillmälen en högtalare får generellt hos "allmänheten" kan bli annorlunda när de är hemma hos någon som tunat sitt system för at höja lägsta nivåer med kringutrustning som passar och trimma det efter egen smak.

Tex har vissa uttryckt att det låter ovanligt friskt och dynamiskt hos mig för att vara Sonus Faber, som ibland har rykte av sig att inte vara det. (De nya modellerna är dock friska och dynamiska tycker jag).

Link to comment
Share on other sites

Finns det sådana? Inte ens Wilson Alexandria klarar detta ;) Lite skämt och lite allvar. Det viktigaste med subbar är inte lågbas, det är ambiens och rumsinformation (djup, storlek, livekänsla) det handlar om. När man fördjupar sig lite i subbarnas förtrollade värld så finns det en hel del matnyttigt att ta till sig. Bl a finns det en artikel på nätet som handlar om tankarna bakom JL's stora dubbelsubbar. Bl a skrivs där ungerfär följande:

Det är inte alltid att den bästa placeringen för övre bas, mellanregister och diskant sammanfaller med bästa placering för lågbas. Det är t o m högst osannolikt. Detta pga av spridningsmönster, reflektioner, stående vågor (olika våglängd) etc. Då finns det en poäng att kunna placera lågbasen där den får bäst spridning och integrering i ljudbilden.

Detta kan man tro på eller förkasta. Jag valde och prova, och i mitt fall stämmer detta mycket bra. Jag provade t ex att placera subbarna i plan med övriga element på högtalarnas insida (där jag har slutstegen idag). Det var som om kablarna var lossade från terminalen. Subbarna märktes inte. När jag satte de inne i hörnen så höll huset på att falla sönder i sina minsta beståndsdelar. Men till slut blev det bra. För mig är detta "low hanging fruit" i förhållande till mycket annan tweak (som inte är oviktig) som jag tycker ger för lite för att vara prisvärt. Därför tar jag det sist.

För övrigt tycker jag att Apexorca har många intressanta och välformulerade tankar. För egen del menar jag att valet av högtalare är mindre viktigt än helheten. Men jag har några riktmärken. Jag vill ha fullregisterhögtalare och helst högtalare som agerar lite som en linjekälla, vilket ger den ljudbild jag uppskattar (storlek, djup och bredd). Mina Temptation funkar så. Wilson, Avalon, Sf, Verity och Rockport har också sådana högtalare men till priser som jag inte hänger med på (ca 750,000 och uppåt). I det sammanhanget är Temptation "billiga".

När väl dessa kom på plats så gäller det att få "till det". Då handlar det naturligtvis om integration mellan förstärkare, källa, kablar, rack, rum and, and, and... Jag tror inte det hade låtit så väldigt mycket annorlunda hemma om jag t ex valt Sf Aria eftersom mitt ideal kvarstår (tror jag). Men däremot är jag ganska säker på att jag inte hade haft exakt samma kombinationer av elektronik, högtalarplacering och liknande. För att inte tala om akustikbehandlingen. Utan den kund jag nöja mig med betydligt beskedligare högtalare. Jag vill ju ha full valuta för det jag köpt och det fick jag inte innan jag tog tag i mitt rum. De lät t o m sämre än vad mina C4:or gjorde, vilket var smärtsamt. Men nu är det helt annorlunda.

Jag har hört folk uttala sig om Dynaudio att de har ingen riktig bas, att de är vassa i diskanten, trögdrivna osv. Samma sak har jag hört om Wilsons diskant. Vidare att Avalon är tillbakadragna och att Sf är svampiga i basen osv. Jag kan också förstå det för det har även jag varit med om i butiker och på mässor. Men jag kan försäkra att det låter allt annat än vasst hemma och jag är också säker på att Apexorca inte har svampig bas t ex.

Så för mig är det så att när man väl hittat sina grundpelare, typ högtalare avsett vad de heter men på "rätt" nivå inom märket, så går det att få till ett bra ljud, men inte utan ansträngning. Ett exempel är rör kontra transistorer. Jag tycker rör ger en annan och bättre headroom än vad någon transistorförstärkare kunnat övertyga mig om. Pass och Lamm är möjligen undantagen. (Lamm är i och för sig en hybrid men ändå...). Men om man då har de högtalare jag har så funkar det inte med vad som helst. Det vill till rätt så mycket pulver för att mina högtalare skall spela ut. Därför har jag valt de förstärkare jag har. Om jag velat gå på mindre rörsteg, t ex Nagra så hade jag fått byta högtalare. Allt hänger ihop och det har inte så mycket att göra med om man väljer Sf, Wilson, Avalon, Dynaudio eller vad det nu kan vara. Det är helheten som ger resultatet.

Är då inte TAD en bättre högtalare än de jag har? Jovisst är de det. Men någon stans får man sätta ner foten. För min del har jag inte rum för dem, samma sak med Avalon Isis och Verity Lohengrin som tillhör favoriterna. Det är för stora och för dyra. Men det är ju fantastiskt kul att lyssna på dem när de spelar ut som bäst. Samma sak med bilar, båtar eller vad man nu är intresserad av. Det går ju att uppskatta och njuta av saker utan att behöva äga dem.

Livet är som vanligt fullt av kompromisser och prioriteringar och de får man göra själv.

Kloka ord. Det som fortsätter att förvåna mig med den här passionen är att det fortfarande finns så mycket variation och så många möjliga vägar. Ingen kan säga sig äga sanningen. Någon blir 100% tillfredsställd av en liten pigg tvåvägare, någon annan kräver multipla 15 tummare. Och den tunna röda linjen som rent subjektivt skiljer det sublima mot det katastrofala kan vara väldigt tunn. För mig måste ett system ha nerv, en helt subjektiv preferens från min sida. Jag kan knappt förklara rationellt vad jag menar med nerv, men när den inte finns blir systemet ointressant för mig, oavsett hur bra det är på alla hifi-parametrar. Och jag vet att alla andra har sina make-it-or-brake-it-parametrar.

För övrigt håller jag med Bebop om subwooferns fördelar. En subwoofer ger bättre mellanregister, diskant och luft. En supertweeter ger bättre bas. Det är en gammal god regel i hifi-svängen. ;) Och de ska definitivt ställas in så att de gör jobbet på det sättet. En sub som inte hänger med, eller är för fläskigt inställd är det tristaste som finns enligt mig. det förstör hela det musikaliska flödet. Men när det funkar blir det bra! Diskanten alltså!

Link to comment
Share on other sites

För övrigt håller jag med Bebop om subwooferns fördelar. En subwoofer ger bättre mellanregister, diskant och luft. En supertweeter ger bättre bas. Det är en gammal god regel i hifi-svängen. ;) Och de ska definitivt ställas in så att de gör jobbet på det sättet. En sub som inte hänger med, eller är för fläskigt inställd är det tristaste som finns enligt mig. det förstör hela det musikaliska flödet. Men när det funkar blir det bra! Diskanten alltså!

Fick en ny ide'. Jag kanske skulle köpa en sub, eller två? ;)

Link to comment
Share on other sites

Fick en ny ide'. Jag kanske skulle köpa en sub, eller två? ;)

Kolla nu! Om andra ger samma förslag då duger det allt!! :D

Jag rekommenderar att du skaffar en sub. ( För då skaffar du nog två, vilket är bättre.... ;) )

Edited by new order
Link to comment
Share on other sites

Kolla nu! Om andra ger samma förslag då duger det allt!! :D

Jag rekommenderar att du skaffar en sub. ( För då skaffar du nog två, vilket är bättre.... ;) )

Njae! Jag fixar lite annat först. Jag har ju dessutom ett litet system på gång också.

Link to comment
Share on other sites

HiFi delen av musikintresset kan vara mycket tekniskt. Man kan mäta, beräkna och göra kalkyler om vad som är rätt och fel i kunstruktionen. Där finns olika uppfattningar av vad som är rätt och fel. Men med öronen hör jag vad jag gillar och jag vet hur jag tycker musik skall låta. TAD och The SF klarar detta fint. Jag älskar dem båda. I Jämförelsen är dock TAD mindre, även i den uppmålade scenen i djup, bredd och höjd, särskilt med stor orkester. TAD är möjligen lite mer upplöst och något ljusare ffa i mellanregister. Men The SF förefaller ha mer kraft och tryck och lite mer luft i mellanregistret. Röster svävar mer fritt i luften. TAD kan nog upplevas något snabbare. Rockport hörde jag på mässan och den lät där mörkare än i alla fall TAD, kanske även The SF och jag saknade det luftiga mellanregistret. Men jag tyckte ändå det var bland det bästa på mässan.

Efter att jag Hört 2 magnifika TAD System på kort tid var jag bara tvungen att testa The SF igen dagen efter senaste TAD demon. Då hittade jag en massa rattar bak på högtalaren. En hanterade "infra" basen som tar vid under 80 HZ. Den stod på max... och hade säkert gjort så läääänge. Testade att vrida ner den. Det ändrade så klart på ljudet. Det brev betydligt stramare och startade inte rummet alls i basområdet. The SF har alltså möjligheten till en hel del tuning beroende på i vilket rum den står i och ändrat utslag på rattarna gör verkligen skillnad. TAD anses emellertid vara lättanpassad till olika rum genom sin coaxiala konstruktion och extrema spridning i mellanregister och diskant.

Det är en hård kamp som ingen behöver vinna, båda är helt grymma.

Ytterligare något jag kommit till klarhet med vad gäller både TAD och The SF är något jag märker nu, när jag lyssnar på mitt eget system. Det är en stor skillnad i attacken i mellanbasen. TAD Och The SF har en enorm attack i dessa områden och attacken träffar dig fysiskt på ett annat vis än med mindre element och mindre högtalare. När den dessutom är distortionsfri blir det verkligen en upplevelse som känns både mer äkta och live. Detta är alltså en dynamikgrej. Så jag kan ju återkomma till det jag tjatat om tidigare. Dynamik är otrooooligt viktigt för realism i musikåtergivningen. Både micro och macrodynamik. Instrument är mer dynamiska än de flesta vet och tror.

Så en riktigt bra högtalare har dynamik från de lägsta oktaverna som är hörbara via hela mellanregistret uppåt mot diskanten. Skall man komma långt med detta är det komplicerat. Några högtalare i världen lyckas och är bättre än andra. Om vi blir lite tjatiga så lyckas TAD, The SF och tex stora Wilson bra med detta, men det finns fler.

Vissa högtalare med hi-end ambitioner kan ha dynamik högre upp i frekvenser men saknar de djupaste och om de är djupa så är det så som med mindre högtalare att det låter smått på något vis när det borde låte stort.

Link to comment
Share on other sites

När jag skriver stort menar jag att det som ÄR stort skall låta stort inte att en blockflöjt skall låta som en Oboe. Alla instrument skall ha sin naturliga storlek i ljudet så gott det nu går.

Just den grenen är tex Coltrane Supreme II riktigt bra på. De är i sammanhanget dock lite svårare att väcka till liv i de nedre regionerna vad gäller min personliga smak.

Det går ju inte att värja sig för sin personliga smak i dessa sammanhang. Det får ni ha överseende med.

Link to comment
Share on other sites

Lite intressant är det att en stor högtalartillverkare som Focal inte så ofta nämns i dessa sammanhang. Vad beror det på. Med tanke på hur många enheter de säljer så borde det "höras" mer. Och när man ändå talar om superhögalare - Grande Utopia EM ligger också med ett pris i de bortre galaxerna. Men det är en högtalare som jag själv aldrig har haft nöjet att lyssna på. Någon som har en teori om varför Focal är så sällsynta?

Link to comment
Share on other sites

Lite intressant är det att en stor högtalartillverkare som Focal inte så ofta nämns i dessa sammanhang. Vad beror det på. Med tanke på hur många enheter de säljer så borde det "höras" mer. Och när man ändå talar om superhögalare - Grande Utopia EM ligger också med ett pris i de bortre galaxerna. Men det är en högtalare som jag själv aldrig har haft nöjet att lyssna på. Någon som har en teori om varför Focal är så sällsynta?

Det undrar jag med! De kanske inte är så sällsynta annars än i detta fora?

Link to comment
Share on other sites

Så är det nog. Euphonia är inte så stort.

Tillräckligt stort för att en av våra medlemmar åtminstone har ett par små killar vid namn Grande Utopia EM ;)

Har inte hört dessa hos nuvarande ägare men då de stod hos Audioconcept så lät jag motionera hörselgångarna ett par gånger.

... Länk till en liten Euphoniaträff för några år sedan

... eller rätt många år sedan såg jag nu, fasen vad tiden går fort

Sen vet jag att det även finns åtminstone ett par Scala representerat hos en av våra medlemmar :)

Link to comment
Share on other sites

Bl a finns det en artikel på nätet som handlar om tankarna bakom JL's stora dubbelsubbar. Bl a skrivs där ungerfär följande:

Det är inte alltid att den bästa placeringen för övre bas, mellanregister och diskant sammanfaller med bästa placering för lågbas. Det är t o m högst osannolikt. Detta pga av spridningsmönster, reflektioner, stående vågor (olika våglängd) etc. Då finns det en poäng att kunna placera lågbasen där den får bäst spridning och integrering i ljudbilden.

Detta har beskrivits, åskådliggjorts, mätts och avbildats på Euphonia under minst fem års tid. Nästan till leda, och nästan exakt beskrivet såhär senast för en vecka sedan i rapporten från Denver.

Undrar varför det är så svårt att nå ut?

:Thinking:

De problem man ställs inför är frekvensgång, integrering och fasfel - alla tre dissikerade med lösningar och erfarenheter.

Uppsidan är, som även calm beskriver, world class enjoyment - oavsett ljudideal.

Link to comment
Share on other sites

Tillräckligt stort för att en av våra medlemmar åtminstone har ett par små killar vid namn Grande Utopia EM ;)

Har inte hört dessa hos nuvarande ägare men då de stod hos Audioconcept så lät jag motionera hörselgångarna ett par gånger.

... Länk till en liten Euphoniaträff för några år sedan

... eller rätt många år sedan såg jag nu, fasen vad tiden går fort

Sen vet jag att det även finns åtminstone ett par Scala representerat hos en av våra medlemmar :)

Jo den basen glömmer man inte i första taget! Den nuvarande ägaren bytte in ett par Wilson Maxx mot dessa röda läckerheter. Fantastiska högtalare med rika möjligheter till justeringar i alla dimensioner framförallt vad gäller basområdet . Om jag minns rätt så matas baselementens elektromagneter av externa nätaggregat med olika inställningar.

Calm

Link to comment
Share on other sites

Stylus har gjort ett bra jobb med sina märken kan man kanske konstatera. De känns ständigt aktuella med demos. Jag är definitivt nyfiken på Focal och skulle gärna lyssna på Utopia, men det är alldeles för långa avstånd för

att det ska vara aktuellt. Får ta det när tillfälle ges.

Link to comment
Share on other sites

Join the conversation

You can post now and register later. If you have an account, sign in now to post with your account.

Guest
Reply to this topic...

×   Pasted as rich text.   Paste as plain text instead

  Only 75 emoji are allowed.

×   Your link has been automatically embedded.   Display as a link instead

×   Your previous content has been restored.   Clear editor

×   You cannot paste images directly. Upload or insert images from URL.

 Share

×
×
  • Create New...