Jump to content

Mästarmöte har en vinnare!


Recommended Posts

  • Replies 6k
  • Created
  • Last Reply

Top Posters In This Topic

Top Posters In This Topic

Popular Posts

Hur hjärnan funkar vet vi en hel del om men inte allt. Jag är bara glad för att den funkar allt som oftast, men förundras ändå ofta över hur? Med start i går kväll och i dag efter en del bärande

Oooops! Var kom den ifrån??? Den sved lite.    Tror du att det är så? Kan jag inte sitta ner och lyssna på musik? Fråga min fru hur hon ser på det?     Jag kan inte svara för a

För egen del så delar uppfattningen att kablar drar ifrån/filtrerar.  Men jag är tveksam till om en DSP/tonkontroll kan återskapa allt det som ett mindre lyckat kabel-val åstadkommit. Bas och diskat -

Posted Images

6 hours ago, Bebop said:

Jodå, jag har suttit fast i gamla "floskler" utan att ifrågasätta grupptyckande, men det tyckte jag inte då.

 

”Floskler” vet jag inte men jag ligger tydligen efter i utvecklingen;)

 

6 hours ago, Bebop said:

Bra inspelningar, mixningar idag är förbannat bra och jag menar att det har inget att göra om det är digitalt, analogt eller en mix av det hela. Det handlar om en bra produktion eller dålig. 

 

Håller med.

 

6 hours ago, Bebop said:

Inspelningar låter bra eller mindre bra. Om det inte låter bra vad är det som säger att det beror på digital produktion? Jag gissar att 95% som produceras idag är gjort digitalt. Det kan låta nästan hur som helst. 

 

Håller med.

 

Kanske vi pratar förbi varandra? Jag menar att jag tycker att ”ljudet, analogt” som i gamla tider passar mina öron bättre än vad det "gamla digitala” gör. Idag tycker jag att det digitala ljudet är väl så bra men jag föredrar det ”analoga ljudet” som jag tycker värmer kroppen, lindar in hjärtat i bomull, får mig mer avslappnad, mer mysfaktor etc. Men med det sagt så gillar jag de digitala inspelningarna som klingar "gammalt analogt”. 

Ser i ofta i texter att det kan både tolkas/misstolkas och så gör säkert min egen text med de ”floskler” jag försöker beskriva, men om jag nu inte kan bättre för att bli förstådd så vet ni iaf vad jag tycker om ni tolkar det som jag vill. Om inte så låter vi det bero, för någon exakt sanning om det nu finns en sådan behöver jag inte nå fram till.

 

/byZan

 

 

Link to post
Share on other sites
20 hours ago, DrKlang said:

Jag lyssnade på den jämförelse mellan Gryphon och Agostino på Youtube. Inte toppenljud förstås, men det gick att höra skillnader. Och till min förvåning föredrog jag Agostino. Eller för att vara mer precis: Agostino hade ett lättare, snabbare ljud med mindre baseftersläpning. Ett modernare ljud. Gryphon är mer emotionell och dramatisk. Ändå kommunicerade musiken inte lika väl.

 

 

Den skillnaden håller jag med om. Jag har ju jämfört Krell och Gryphon i mitt system så klart. Båda bra, men med viss skillnad i karaktären som stämmer precis med det du hörde och beskrev ovan.

Danne är sig lik.

 

Link to post
Share on other sites
23 hours ago, byZan said:

Jag menar att jag tycker att ”ljudet, analogt” som i gamla tider passar mina öron bättre än vad det "gamla digitala” gör.

Jag tror jag vet vad du menar och om jag tror rätt så kan jag också hålla med dig. om det, @byZanEngelska HiFi News, som är det magasin i ämnet som tilltalar mig mest har skrivit om detta ett antal gånger. Vid sidan om traditionella hifi-tester så har de också avsnitt som analyserar inspelningar och mixningar som är mycket lärorika övningar  De har också mycket meriterade skribenter och krönikörer som t ex Jim Lesurf, Barry Fox och Barry Willis som försöker tränga bakom populismen som ofta kantar påståenden i annonser och uttalanden av testare (även i deras eget magasin, t ex sådana som Ken Kessler som är HiFi News motsvarighet till Michael Fremer i Stereophile). I senaste numret frågar Barry Willis om man kan höra skillnad på polaritetsskillnad på en inspelning och går igenom hela kedjan i inspelningssituationen, mellanörats funktion och perceptionsförmåga och med forskningsrapporter från 1957, 1962 och 1980. 

 

På motsvarande sätt har de också diskuterat "analogt" vs "digitalt". Nu kan jag inte återge i detalj men resonemanget var ungefär det följande:

 

Idag görs de flesta inspelningar digitalt. Tekniken innebär oanade möjligheter som inte fanns förr. Bl a en skog av kanaler där det inte är ovanligt med 8-10 mickar bara på trumsetet. Elinstrumen tas in direkt till mixerbordet och blåinstrument micka direkt i klockstycken och tas direkt till mixerbordet utan att tonen färgats av rummets klang osv. Sedan försöker man fixa avarterna digitalt, t ex artificiell rumsklang, dämpa överhörning mellan mickar och fasfel som uppstår. Inte sällan är inspelningarna gjorda i olika studior och man har inte full koll. Med analog teknik var inte detta möjligt. Vad man kan göra är att man mixar ner, säg 48 kanaler till t ex 8 kanaler och sedan skruvar till dessa med analog teknik ungerfär som @Apexorca beskriver om Depth Punk till en analog master för vinyl och en för digital utgåva. Patricia Barber gör tvärtom på t ex "Companion" och "Nightclub" - inspelade analogt och överförda till 24/96 eller 24/192 där de slutmixas både till vinyl- och cd-mastrar.

 

Men antar istället att man valt en lokal med bra klang som t ex Opus3 gör och många inspelningar av klassisk musik som görs av bolag som Deutsche Grammophon, BIS, Harmonia Mundi, Hyperion och Chandos. Även bolag som ECM och de studior de och liknande bolag använder. De klarar sig med betydligt färre mickar och behöver inte skapa artificiell rumsklang eller faskorrigering och liknande. För ECM kan man vara säker på att de gör så men för andra bolag vet man inte alltid. Beror mer på vilken studio och producent de använt. Om de kopplar upp mixerbordet till en digital eller analog bandare hör du med all sannolikhet inte skillnad på. 

 

När de digitala inspelningarna startade 1980 kopplade många in både analoga och digitala bandare "just in case". Jag har ett par sådana band från Philips och Deutsche Grammophon. De är aldrig släppta då marknaden krävde "Digital recording labelled" på omslaget. Jag har också hört en körinspelning från Holland för 5-6 år sedan där tamparna kopplades in till både digital och analog bandare samtidigt. De låter helt lika.

 

Kontentan av detta är att det man kallar "digitalt ljud" är bristfälliga produktioner där man försöker över-/underkompensera för brister i inspelningen. Man leker s a s med tekniken för att slippa dyra hyror från studio, krångliga och mer kunskapskrävande mikrofonplaceringar och liknande. Om sådan produktioner ges ut på cd eller vinyl bör låta lika illa eller lika bra under förutsättning att man inte gjort speciella mastrar för de olika medierna. Jag läste en artikel om Deep Purple "Live in Japan" som finns i en drös antal utgåvor och mastringar. De sämsta hittade man både på vinyl och cd och de bästa utgåvorna hittade man på... vinyl och cd. Mark Knopfler har köpt en av EMI's gamla analoga inspelningsstudio och byggt en analog studio för att kunna spela in på det gamla sättet och använda rummets amustik. Men han "bandar" materialet digitalt och mixar digitalt och får fram den "analoga" klangen s a s (enligt HiFi News)

 

En gissning är att den musik jag mest köper skiljer sig mindre idag mot förr eftersom de spelas in på i stort samma sätt som förr. Man har bytt från analog till digital bandare. Jag är inte så mycket av en poppare och rockare men en del slinker ner och mycket av detta tycker jag låter direkt illa, mest pga komprimering som anpassning till bärbara media. Undantag finns. Om samma bolag släpper dem som 24/96 eller DSD/SACD låter de ofta betydligt bättre och kanske även på vinyl. Men då handlar det om helt andra mastringar med mindre komprimering. Väljer man att använda den digitala tekniken för att dynamikbegränsa så är det en medveten kvalitetsbegränsning och inte pga att det är en digital produktion. 

 

Det är min bild av det hela. Jag har en hel del cd som låter mycket illa, främst rock och pop men jag skyller det på medvetet usla produktioner, främst kraftig dynamikbegränsning,  oavsett vilken teknik de använt. Det är utgåvor som inte är riktade till hifi-vänner.

 

Link to post
Share on other sites
Posted (edited)
16 hours ago, Bebop said:

 

 

Idag görs de flesta inspelningar digitalt. Tekniken innebär oanade möjligheter som inte fanns förr. Bl a en skog av kanaler där det inte är ovanligt med 8-10 mickar bara på trumsetet. Elinstrumen tas in direkt till mixerbordet och blåinstrument micka direkt i klockstycken och tas direkt till mixerbordet utan att tonen färgats av rummets klang osv. Sedan försöker man fixa avarterna digitalt, t ex artificiell rumsklang, dämpa överhörning mellan mickar och fasfel som uppstår. Inte sällan är inspelningarna gjorda i olika studior och man har inte full koll. Med analog teknik var inte detta möjligt. Vad man kan göra är att man mixar ner, säg 48 kanaler till t ex 8 kanaler och sedan skruvar till dessa med analog teknik ungerfär som @Apexorca beskriver om Depth Punk till en analog master för vinyl och en för digital utgåva. Patricia Barber gör tvärtom på t ex "Companion" och "Nightclub" - inspelade analogt och överförda till 24/96 eller 24/192 där de slutmixas både till vinyl- och cd-mastrar.

 

 

 

 

 

Digitaltekniken har ökat möjligheterna vid inspelning och samtidigt har man har glömt något genuint på vägen ganska ofta kan jag tycka. 

Nu leds vi in på inspelningsteknik och det är inte något jag kan som de som jobbar med detta, men jag har varit i flera olika studios och alla har haft lite olika ideer om vad som är bäst, mest rätt osv. Lite som hos oss inom HiFi. Det finns ingen universell sanning.  Även om deras globala organisation och deras svenska del sprider en viss standard till de medlemmar som engagerar sig är det hantverket och egna ideer som regerar.  Jag blev inbjuden till ett av deras möten på Nilento-studion och det var mycket intressant. 

 

Något som slagit mig är att dagens teknik kan trolla bort allt... även musikaliteten och den genuina musiksjälen om man inte passar sig. Nilento hör inte till dem. de gör extremt fina och noggranna inspelningar från start och alltid digitalt. Men det går verkligen att förbättra och kompensera för en dålig inspelning med digitalteknik.  Förr fick man spela in perfekt från början. Möjligheten till att kompensera en dålig inspelning var minimal. Man hade få kanaler och få mickar, så man fick tänka till vid inspelningen. Nu kan man alltså micka med många mickar per instrument som @Bebop beskriver och man kan då höra "allt". Eller??? Jag är lite kritisk till detta om man gör musik som bygger på akustiska instrument och musik som bygger på liveframträdanden historiskt så kan man fullständigt micka sönder musiken. "Kieth don't go" låter ju mycket fett,  men är ju rätt söndermickad och närmickad. Jag sitter aldrig i gitarren när jag lyssnar och blir därför lätt förvirrad av denna inspelning ur ett musikperspektiv. Spekulativt och inte bättre tycker jag. Bra att dema stereon med förvisso... Viss ny modern musik skapas lika mycket vid spektakulär mickning och i mixerbordet som bland musikernas prestationer. De sitter i olika rum eller olika delar av världen. Pitchar resultatet av taskig teknik så det blir rätt ton.  Just Daft Punk som tidigare nämndes har spelats in i många olika studios. Jag tycker det funkar med den musiken. Men skall man höra en orkester tex i jazz och klassiskt så tappar jag en viss känsla om det mickas för mycket och vart och ett instrument låter som om man sitter inuti det. Så låter ju inte den musiken annat än på den färdiga inspelningen. Det är lika mycket skapande av inspelningstekniker som av musikerna. Som jag skrev tycker jag det funkar på viss moderna musik, men inte på musik som vuxit fram med ett liveframträdande med akustiska instrument som förebild. Tex Klassisk musik, Jazz mfl genrer.. Det kanske vissa gillar, men jag tappar "ensamblekänslan" som är så viktig för den totala musikupplevelsen. Allt detta tillhör utvecklingen och hur inspelningstekniken kan användas. Visst kan man "fuska" från det genuina hantverket med den digitala tekniken, men jag tycker man tappar något viktigt i känslan av musiken på vägen. Det kan ju hända att digitalt lagrad musik får en oförtjänt släng av sleven därför att själva inspelningen inte är så rolig att lyssna på. Om de gamla legendariska analoga inspelningarna hade låtit lika bra om de spelats in digitalt pga att själva settingen var så mycket bättre då (som den ofta var menar jag) blir ju svårt att ta reda på dock. 

 

I min värld är den generella sanningen att analoga signalkällor engagerar mig mer även med modern digitalt inspelad musik. Som @byZanär inne på, det är subtilt och svårt att förklara, men det är något längst inne i hjärnan som bara trivs och sänder ut massa sköna hormoner i höga doser när det spelas analogt. Det digitala signalkällorna ger generellt inte lika höga doser av dessa hormoner. Jag glömde detta i ca 10 års tid när min gamla vinylsvarv + skivor inte fick åka med under ett antal år med massa flyttar hit och det. Men som en gammal alkoholist räckte det att jag fick lukta på ett av @lindome's gamla fodral så var det kört. Då kom den genuina musikupplevelsen åter tbax.:cool:

 

Edited by Apexorca
Link to post
Share on other sites
14 minutes ago, Apexorca said:

Digitaltekniken har ökat möjligheterna vid inspelning och samtidigt har man har glömt något genuint på vägen ganska ofta kan jag tycka. 

 

Detta är en utveckling som leder oss in i en virtuell värld på flera olika sätt. Det går att manipulera film så att saker som inte skett verkar ha hänt. Precis som en digitalt manipulerad sångare kan sjunga bättre än hon/han verkligen gör.

Frågan är vad är det vi får ut av alla anpassade upplevelser? Och vem är egentligen upphovsmannen?

Manipulation är troligen oundviklig, vi lever i en digital värld, och manipulationsmöjligheterna är nästan omöjliga att motstå för allt från makthavare till producenter.

Det jag skulle vilja se är något man ibland ser i media -- att en bild kan vara markerad som fotomontage. Det skulle vara juste om alla studios deklarerar vad dom gör med inspelningen. Eller inte gör med den.

Link to post
Share on other sites
On 2020-07-18 at 07:47, byZan said:

Varför då?

Det finns fler olikheter mellan format och teknologier än mellan analogt-digitalt.

Därför är det helt missvisande att dra en sådan skiljelinje.

 

Men om man enbart använder begreppen utan direkt koppling till apparater och format, så är det väl ok att använda orden som beskrivning. De flesta naturliga processer är analoga på så sätt att man inte riktigt kan se upplösning. Svaj, dist och kraftiga olinjäriteter finns överallt i naturen, men på ett sätt som vi tycker är vackert. Digitala processer upplever vi historiskt som kalla, själlösa, sterila och ofta skrämmande. Jag kan tycka att syntetiskt är ett bättre ordval än digitalt. För att undvika missförstånd. 

 

När det gäller apparater som vi sysslar med, så ska de ju återge ljud, inte skapa. Då blir det såklart knepigt. Det blir en balansgång att bibehålla den naturliga och levande klangen utan att å ena sidan smeta på för mycket "analoga artefakter", och å andra sidan inte ta död på klangen med digital signalbehandling.

 

Ljud är normalt analogt när det spelas in och alltid när det spelas upp. Och med få undantag är syntetiska ljud ett sätt att härma naturliga ljud och invanda instrument.

 

Link to post
Share on other sites

Om man låter en flöjtist spela ett solostycke i ett rum och samtidigt spelar vi in stycket analogt på ett band som vi sedan lyssnar på. Då finner vi att ljudet runt flöjten

kommer att störas av ett varierande brus som kallas modulationsbrus. Det är vad vi vanligen mäter som intermodulation. Gör vi samma inspelning digitalt då kommer vi att höra den rena flöjten utan några som helst störningar utöver flöjtens ljud. Jag för min del föredrar en digital inspelning framför en analog inspelning. Det finns naturligtvis sätt att slippa modulationsbrus men det kräver dessutom en annan teknik. Den tekniken som jag tänker på tar bort alla negativa effekter som man har medmagnetband.

Edited by gcs
Link to post
Share on other sites
1 hour ago, gcs said:

Om man låter en flöjtist spela ett solostycke i ett rum och samtidigt spelar vi in stycket analogt på ett band som vi sedan lyssnar på. Då finner vi att ljudet runt flöjten

kommer att störas av ett varierande brus som kallas modulationsbrus. Det är vad vi vanligen mäter som intermodulation. Gör vi samma inspelning digitalt då kommer vi att höra den rena flöjten utan några som helst störningar utöver flöjtens ljud. Jag för min del föredrar en digital inspelning framför en analog inspelning. Det finns naturligtvis sätt att slippa modulationsbrus men det kräver dessutom en annan teknik. Den tekniken som jag tänker på tar bort alla negativa effekter som man har medmagnetband.

 

Det låter ju övertygande. Kan det vara hela sanningen?

Link to post
Share on other sites
19 hours ago, DrKlang said:

 

Detta är en utveckling som leder oss in i en virtuell värld på flera olika sätt. Det går att manipulera film så att saker som inte skett verkar ha hänt. Precis som en digitalt manipulerad sångare kan sjunga bättre än hon/han verkligen gör.

Frågan är vad är det vi får ut av alla anpassade upplevelser? Och vem är egentligen upphovsmannen?

Manipulation är troligen oundviklig, vi lever i en digital värld, och manipulationsmöjligheterna är nästan omöjliga att motstå för allt från makthavare till producenter.

Det jag skulle vilja se är något man ibland ser i media -- att en bild kan vara markerad som fotomontage. Det skulle vara juste om alla studios deklarerar vad dom gör med inspelningen. Eller inte gör med den.

 

Det där är en bra reflektion.

Jag har inga problem med vilken princip eller teknik som musiken behandlas med. Öronen sitter i slutet av hela denna kedja och det är egentligen bara resultatet som jag upplever där som räknas för mig. Sedan är det kul att reflektera över hur denna tekniska process till slut träffade mina hörselorgan. Jag bryr mig inte om resultatet manipulerat eller ej. Gillar jag det jag hör är det bra, annars är det inte bra. Musiken kan vara bra i båda fallen, men jag pratar om hur återgivningen upplevs. Det kan skilja sig åt mellan olika medier generellt i vart fall. Jag kan njuta av välljud både från digitalt och analogt, men jag tendrar att njuta mer när det är analogt. Jag stör mig ganska lite på sprak från vinyl och ibland brus från rullband. Det är så klart personligt, men jag hör inte detta som en del av musiken som kanske vissa gör. Jag hör andra egenskaper analogt som däremot triggar mig positivt. I det digitala mediet upplever jag kanska ofta en förändring i de övre registren (från mellanregister och uppåt)  som sitter i själva musikens ljud och det stör mig mer. Jag hör hur ljudet skär och tvistas på något vis och kroppen i ljudet försvinner och det blir hårdare och plattare ljud. Detta har jag hört i allt från enkla digitala signalkällor ända upp till tex MSB och dCS.  Samma inspelning analogt har ofta inte denna artefakt. Jag har hört det på de mest högupplösta digitalinspelningarna från OPUS 3 i direkt jämförelse med deras analoga inspelningar på rullband. Detta i deras egna studio, men även hemma i mitt eget system. Vissa hävdar att det är mer artefakter och fel i det analoga. Så är det säkert. I mina öron låter dessa mer musikvänligt och öronvänligt i så fall, så även om de är fler än i det digitala mediet så stör de min hjärna mindre. Analogin med bild och film är slående. Trots att jag varit på flera högsta klassens fotokonstutställningar med "state of the art" fotokonst med omfattande bildmanipulation av de bästa i sitt skrå,  så är det något som ändå inte stämmer och ser fejkat ut. Konst är konst och det ingår i verket så jag har inte här heller problem med att det är så det ser ut. Bara det att vi är ytterst känsliga för at med våra sinnen kunna skilja verkligt från overkligt. Så även i film. Visst blir det bättre och bättre och snart kanske dessa problem är lösta.

Jag har ännu inte hört en el-flygel som låter som en riktig flygel. Nu var det något år sedan jag testade det iofs. Det blir lite utanför ämnet men ändå.

 

Personligen har jag testat mängder av uppgraderingar till min MSB, men eftersom det inte tar mig hela vägen enligt min smak så avvaktar jag uppgradering av den digitala sidan.

Teknikutvcklingen går framåt och ofta blir den dessutom bättre. Så det är bara att åka med på denna resa och testa det som kommer i ens väg, så får man väl slå till när det är något som sammanfaller med den egna smaken. Tills dess njuter jag av den digitalrigg jag redan har och den är för formatet rätt bra tycker jag. 

 

 

 

 

 

 

Link to post
Share on other sites
22 minutes ago, Apexorca said:

Det är synd om dig Apoxorca och många andra på forumet som inte kan sitta ner och enbart lyssna på den musiken som ni tycker om i stället för att analysera apparaterna. Jag tror inte att man kan begära att en inspelningstekniker vill avslöja vad hen har gjort vid inspelningen och mixningen. Ett exempel kan vara

mixning av en film. Det är sällan som ljudet från en filminspelning duger till att användas i filmen. Det är inte ens säkert att ljudeffekter från effektarkivet duger.

Här kan man använda sin fantasi och blanda olika ljud som inte ens är säkert att det hör hemma från platsen som bilderna beskriver. En biljakt på en oländig 

djungelstig kan vara mixad av olika ljud som t.ex. en kätting som dras över ett golv och sedan pitchas ner för att passa in i sitt sammanhang. Ja möjligheterna

är många och det är inte som det var förr att man använder original ljudet från inspelningen. Förr klagades det ofta på att ljudet var så dåligt i svensk film.

Jag kom just att tänka på någon Beatles skiva där man drar ett magnetband baklänges som mixas med resten. Här om dagen spelade jag en Blue Note som

var inspelad 1964 och där man kunde höra som ett eko under musiken vad som skulle komma. Det där är också ett problem som man då fick med den analoga bandtekniken.

 

 

 

 

 

 

 

 

Link to post
Share on other sites
Posted (edited)
8 hours ago, gcs said:

Det är synd om dig Apoxorca och många andra på forumet som inte kan sitta ner och enbart lyssna på den musiken som ni tycker om i stället för att analysera apparaterna.

 

 

Oooops! Var kom den ifrån??? Den sved lite. 

 

Tror du att det är så? Kan jag inte sitta ner och lyssna på musik? Fråga min fru hur hon ser på det?:D

 

 

Jag kan inte svara för andra än mig själv och de jag umgås med på detta forum. Vi har genuina musikintressen vid sidan av att vi vill ha bra ljud. 

Du är inne på ett HiFi-forum just nu. Då är det rimligt att just den hobbyn får nära nog 100% av uppmärksamheten. Är alla på Biltema bara intresserade av bilar och att meka med dem bara för att de är på Biltema???

Jag blir lite stött när du i förklenande ordalag drar vissa slutsatser om mig du omöjligt kan göra genom det jag skriver om HiFi på detta forum. OM det nu skulle vara så att jag inte lyssnar på musik och njuter av det utan bara analyserar ljud och tycker det är jätteroligt. Varför tycker du då synd om mig för det??? För de som är i denna HiFi-hobby utan att gilla musik så är det väl inte per automatik synd om dem??? Den slutsatsen köper jag inte. 

 

Eftersom du tar upp det så kan jag beskriva det lite för dig. Det verkar behövas. Du behöver helt klart förstå varför jag gillar detta. Det har att göra med musiken. Musiken är en stor glädje, min terapi, min känsloinjektion både när jag är glad och ledsen, en trigger, ett socialt smörjmedel, en avslappning, väcker minnen, inspirerar, stärker, den ger mig historisk perspektiv, politiska perspektiv, den förundrar mig, den lindrar, den är ett språk. 

 

Själva musiken ägnar jag mig mer åt än Hifi-hobbyn (du kan andas ut) . Ofta själv, men med mina polare till stor del också. Musiken lyssnar jag hellre på än skriver om på detta forum. 

Vet du hur mycket musik jag lyssna på? Jag tror det kan betraktas som ganska mycket. Jag strölyssnar ibland men absolut oftast mycket aktivt. Ofta ihop med att jag studerar de musiker och kompositörer jag lyssnar på. Jag läser böcker om musiker/kompositörer. Att sätta musiken i ett sammanhang höjer upplevelsen för mig. Hur levde kompositören. varför låter tex Shostakovich som han gör. Sovjetisk/rysk historia ihop med deras fantastiska kompositörers verk hänger intimt ihop. Musiken hänger ihop med livet självt.

Detta upplever jag så klart inte när jag testar apparater. Jag testar apparater bara för att senare just kunna komma åt detta ännu mer. 

 

När du tycker synd om mig, vet du att jag fixat och fixar musikkvällar några gånger per termin sedan gymnasiet. Jag och en kompis fixade studiecirklar om musik utanför skoltid på gymnasiet. Jag ordnar fortfarande musikträffar med betoning på musik hemma hos mig runt 3-4 gånger per termin förutom de spontana och mindre träffar  med kompisar som också blir av. Det måste bli ca 35 år nu, Jösses vad tiden går. Hur som helst. Då är fokusen på musik och jag berättar om och spelar musik enligt en genomtänkt musiklinje. Spelar olika tolkningar av klassiska verk och försöker krypa in i musikens själ. Detta gjorde jag långt innan jag hade HiFi. Då var det bergsprängare och senare enkel Yamaha stereo. Jag upptäckte dock att jag njöt än mer av bra ljud. Jag kunde dyka längre in i musiken, upptäcka mer och blir djupare berörd med hårdare gåshud. HiFi är bara medlet. 

 

Musik har varit ett av mina största intressen sedan jag var mycket liten. Gissar på 4-5 års åldern.

Jag spelat en del piano själv tills jag skadade min vänstra hand rätt illa för några år sedan och spelar nu därför trummor för skoj skull några ggr per veckan istället. Min mamma tagit med mig på  allt från Klassiskt till Jazz konserter flera gånger per termin så länge jag kan minnas och bjuder hon fortfarande med mig. Jag lyssnar nästan alltid på musik. Mina tonårsbarn ber mig sänka och stänga av regelbundet. Därför lyssnar jag också en hel del i lurar ffa på morgonen då de sover.

Min arbetsplats får musik hela dagarna och mina arbetskompisar får stå ut med mina nya musiktips. 

Detta beskriver jag inte för att det är en tävling i vem som lyssnar mest, men bara för att vrida rätt din fullständigt felaktiga slutsats om min relation till musik. 

 

Analys av HiFi-prylarna är en riktigt kul bisyssla som kanske tar en handfull procent av all tid jag lyssnar på musik i anspråk. MAX!!! Detta forum passar mig bra eftersom de flesta jag träffat här är intresserade av bra musik och ofta extremt kunniga om musik vid sidan av HiFi. Jag har hittat sååå mycket bra musik via mina musikkvällar med forumvänner.

Att intresset av att förfina återgivningen också finns gör inte att jag lyssna mindre på musik precis. 

 

Jag tycker inte du skall tycka synd om mig. Så det behöver du inte tynga ditt sinne med. Jag njuter av mitt stora intresse av musik och det berikar mitt liv. Jag har till stor glädje börjat se hur mina barn njuter av egen musik och till viss del inspireras av den musik jag har, men söker också upp ny intressant musik som passar deras smak. 

Det är en stor och viktig del för mig att också föra över musikintresset till dem. Jag tror musik är viktigt genom hela livet.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Edited by Apexorca
Link to post
Share on other sites
8 hours ago, gcs said:

Här om dagen spelade jag en Blue Note som 

var inspelad 1964 och där man kunde höra som ett eko under musiken vad som skulle komma. Det där är också ett problem som man då fick med den analoga bandtekniken.

 

 

Inte desto mindre är dessa inspelningar kanske de bästa jazzinspelningar som gjorts tycker jag. Dessa ekon stör mig nästan inte alls eftersom musiken är så närvarande och känns otroligt äkta i dessa inspelningar. Jag tycker de slår det stora flertalet av dagens jazzinspelningar, trots ekot. 

 

 

Link to post
Share on other sites
46 minutes ago, Apexorca said:

 

Inte desto mindre är dessa inspelningar kanske de bästa jazzinspelningar som gjorts tycker jag. Dessa ekon stör mig nästan inte alls eftersom musiken är så närvarande och känns otroligt äkta i dessa inspelningar. Jag tycker de slår det stora flertalet av dagens jazzinspelningar, trots ekot. 

 

Instämmer till fullo, och min egen tanke runt detta är att tekniken förr mestadels tillät inspelning med ett fåtal mikrofoner och kanaler, begränsade möjligheter till omtagning och musiker som faktiskt närvarade. Den musikaliska kemi det medförde är inte nödvändigtvis borta i dagens musik, men väldigt annorlunda iaf. Beatles nämndes som exempel, men vete katten om jag tycker deras inspelningar är så fantastiska? Musiken är ett fundament som påverkat det mesta sedan 60-talet dock.

 

Oavsett, musik från tidigt 70-tal och före detta har ofta en kuslig närvaro och äkthet på de vinylpressar som inte remastrats eller pillats med i efterhand. Otalet är dock de remasters där man fingrat för mycket och förstört hantverket, i mitt tycke. 

Link to post
Share on other sites

Min resa har lärt mig att det er lett att bli ”fartblind” dvs tekniken får lite för mycket uppmärksamhet gentemot mot musiken...det fick bli en restart!

Nu njuts musiken på ett annat sett, ett nivå på utstyret har man ju ”tyvärr” vant sig vid, men klarar numera koppla bort det som tidigare störda lyssningen, nu fokuseras det på musiken man vill lyssna på, oavsett dårlig eller go inspelning! F

Om det er det rätta för andra vet inte jag, men jag märker att njutningen er större å konsentrasjonen på musiken er bättre enn tidigare.

 

Eller som man sier i Norge ang fjällvett regel  #8 ”Vänd i tide, det er ingen skam å snu” det har hjälpt mig att sluta jaga så mycket å häller njuta!! 

 

mvh

 

Link to post
Share on other sites
42 minutes ago, musicus said:

Min resa har lärt mig att det er lett att bli ”fartblind” dvs tekniken får lite för mycket uppmärksamhet gentemot mot musiken...

Jag känner igen mig i detta. När jag gick med i Euphonia för 16 år sedan var jag i ständig byteskarusell. Jag jämförde ständigt anläggningar och olika media, skillnaden mellan det ena och det andra. Jag tyckte dessutom det var roligt och intressant. Men den delen har falnat nästan helt. Jag tycker fortfarande det är roligt att lyssna hos andra men har slutat jämföra på samma sätt som förr. Mässor tycker jag också har blivit tråkiga tillställningar. Så länge musiken fungerar så är det numer ok. Jag reagerar mer typ, aha, du tänker så utan att behöva kora absoluta vinnare. 
 

Däremot kan jag tipsa om enkla medel för att få till det. En bekant med Harbeths största högtalare med referenselektronik från Audio Research tyckte jag saknade bas och djup mot vad jag har hört dessa högtalare prestera tidigare. Vi tog ett par timmar och placerade om högtalarna i rummet och vips lät det som en helt ny anläggning. Sådant tycker jag är skoj, att pula med det man har för att få ut mer. 
 

Förr hade jag för stor tilltro till nya prylar som jag testade för att höra hur det lät. Nu tycker jag att jag nått en punkt där nya nivåer hos förstärkare, källor och högtalare inte tillför så mycket extra. Nu ställer jag mer frågan om jag saknar något i ljudet och hur man fixar till det. Min bekantskap med bl a @eliot, @Peo, @Torkel och @calle_jr har i det avseendet varit befriande genom att få mer förståelse kring vad det är som gör skillnad och varför. De har tipsat om helt andra saker än ny elektronik eller högtalare och här låter väldigt annorlunda idag bara mot 2-3 år sedan och än mer än för 5-6 år sedan trots samma elektronik och högtalare.

Link to post
Share on other sites
48 minutes ago, musicus said:

Min resa har lärt mig att det er lett att bli ”fartblind” dvs tekniken får lite för mycket uppmärksamhet gentemot mot musiken...

 

Så tycker jag med @musicus, fast jag tänker såklart på min egen resa.

 

Men jag förstår de som är i början av sina resor och där kan ett forum som detta vara bra att vara medlem på. Det finns så mycket erfarenhet och kunskap som gör att man inte måste uppfinna ”cykelhjulet” igen.

För egen del så sitter jag nu och lyssnar på lite kammarmusik via en ”downsizad" anläggning och njuter för fullt, kan det bli bättre? Ja säkert! Men musiken är densamma oavsett anläggning, det är bara en fråga om hur man vill ha den presenterad för sig och det är väl där det kan bli frågan om lite sökande, testande, något felköp etc. Man kanske måste göra lite egna tabbar under resans gång för att bli övertygad om att man kan lita på sina öron? Önskar själv att man hade haft den erfarenhet jag har idag och likaså alla likasinnade att tillgå i ett tidigare skede i livet, då det hade blivit lättare - men kanske inte alls lika roligt?

 

/byZan

Link to post
Share on other sites

Jag upplever inte att mitt intresse för musik ändras så mycket. Jag utvecklar och vidgar dock smaken hela tiden. 

 

Jag håller med tex @musicus@byZan och @Bebop att intresset för HiFi varierar mycket mer.

Det är en resa som har olika steg. När man kommit till en nivå där man tycker det låter bra eller inte har drivkraften att utveckla systemet är det väl sunt att inte göra det. Man är ju också olika som som person och går igång på olika sätt att förhålla sig till saker tex HiFi. Så får det vara. Att man också kan ändrar sig med åren är väl fullt naturligt.

Det viktiga är väl ändå att man trivs med sina val och tycker det är roligt och mår bra av detta. Gör man inte det så bör man fundera över en HiFi-resa man gillar bättre.

Min nyfikenhet på att reproducera musik i HiFi-system med ett ljud jag gillar är stor. Problemlösningen och testande härvidlag är fortsatt mycket berikande, men det är mindre förekommande de sedan några år efter som mitt system har ett ljud jag är nöjd med.

 

---------------------------------------------------------------------------

 

Mitt HiFi-intresse planade ut lite efter lyckokastet med de gamla Krellarna. Efter några långa promenader i vintras och en del googlande började nya ideer dyka upp. Underbart! 

Det som intresserar mig nu är vad som kan hända med bättre/annan elektronik. Ffa att få förstärkarna att andas lätt. Jag tror på konceptet med mycket headroom i mitt system.

Jag gissar att ett ännu större överflöd av kraft och tillgång på ström är något mitt system skulle kunna växa med ffa när jag lyssnar på realistiska ljudvolymer för akustiska instrument. Jag tror inte bara kraften i presentationen kommer vinna på det utan även upplösning och kontroll. Det ligger helt i linje med hur jag upplever musiken bäst även om det inte är det enda sättet. Det är troligt att jag kommer försöka få till det, men det är ett projekt som får ta tid om det behövs.

 

 

 

 

 

 

Link to post
Share on other sites
50 minutes ago, Apexorca said:

Jag upplever inte att mitt intresse för musik ändras så mycket. Jag utvecklar och vidgar dock smaken hela tiden. 

 

Jag håller med tex @musicus@byZan och @Bebop att intresset för HiFi varierar mycket mer.

Det är en resa som har olika steg. När man kommit till en nivå där man tycker det låter bra eller inte har drivkraften att utveckla systemet är det väl sunt att inte göra det. Man är ju också olika som som person och går igång på olika sätt att förhålla sig till saker tex HiFi. Så får det vara. Att man också kan ändrar sig med åren är väl fullt naturligt.

Det viktiga är väl ändå att man trivs med sina val och tycker det är roligt och mår bra av detta. Gör man inte det så bör man fundera över en HiFi-resa man gillar bättre.

Min nyfikenhet på att reproducera musik i HiFi-system med ett ljud jag gillar är stor. Problemlösningen och testande härvidlag är fortsatt mycket berikande, men det är mindre förekommande de sedan några år efter som mitt system har ett ljud jag är nöjd med.

 

---------------------------------------------------------------------------

 

Mitt HiFi-intresse planade ut lite efter lyckokastet med de gamla Krellarna. Efter några långa promenader i vintras och en del googlande började nya ideer dyka upp. Underbart! 

Det som intresserar mig nu är vad som kan hända med bättre/annan elektronik. Ffa att få förstärkarna att andas lätt. Jag tror på konceptet med mycket headroom i mitt system.

Jag gissar att ett ännu större överflöd av kraft och tillgång på ström är något mitt system skulle kunna växa med ffa när jag lyssnar på realistiska ljudvolymer för akustiska instrument. Jag tror inte bara kraften i presentationen kommer vinna på det utan även upplösning och kontroll. Det ligger helt i linje med hur jag upplever musiken bäst även om det inte är det enda sättet. Det är troligt att jag kommer försöka få till det, men det är ett projekt som får ta tid om det behövs.

 

 

 

 

 

 

 

Link to post
Share on other sites
21 hours ago, Apexorca said:

 

Det där är en bra reflektion.

Jag har inga problem med vilken princip eller teknik som musiken behandlas med. Öronen sitter i slutet av hela denna kedja och det är egentligen bara resultatet som jag upplever där som räknas för mig. Sedan är det kul att reflektera över hur denna tekniska process till slut träffade mina hörselorgan. Jag bryr mig inte om resultatet manipulerat eller ej. Gillar jag det jag hör är det bra, annars är det inte bra. Musiken kan vara bra i båda fallen, men jag pratar om hur återgivningen upplevs. Det kan skilja sig åt mellan olika medier generellt i vart fall. Jag kan njuta av välljud både från digitalt och analogt, men jag tendrar att njuta mer när det är analogt. Jag stör mig ganska lite på sprak från vinyl och ibland brus från rullband. Det är så klart personligt, men jag hör inte detta som en del av musiken som kanske vissa gör. Jag hör andra egenskaper analogt som däremot triggar mig positivt. I det digitala mediet upplever jag kanska ofta en förändring i de övre registren (från mellanregister och uppåt)  som sitter i själva musikens ljud och det stör mig mer. Jag hör hur ljudet skär och tvistas på något vis och kroppen i ljudet försvinner och det blir hårdare och plattare ljud. Detta har jag hört i allt från enkla digitala signalkällor ända upp till tex MSB och dCS.  Samma inspelning analogt har ofta inte denna artefakt. Jag har hört det på de mest högupplösta digitalinspelningarna från OPUS 3 i direkt jämförelse med deras analoga inspelningar på rullband. Detta i deras egna studio, men även hemma i mitt eget system. Vissa hävdar att det är mer artefakter och fel i det analoga. Så är det säkert. I mina öron låter dessa mer musikvänligt och öronvänligt i så fall, så även om de är fler än i det digitala mediet så stör de min hjärna mindre. Analogin med bild och film är slående. Trots att jag varit på flera högsta klassens fotokonstutställningar med "state of the art" fotokonst med omfattande bildmanipulation av de bästa i sitt skrå,  så är det något som ändå inte stämmer och ser fejkat ut. Konst är konst och det ingår i verket så jag har inte här heller problem med att det är så det ser ut. Bara det att vi är ytterst känsliga för at med våra sinnen kunna skilja verkligt från overkligt. Så även i film. Visst blir det bättre och bättre och snart kanske dessa problem är lösta.

Jag har ännu inte hört en el-flygel som låter som en riktig flygel. Nu var det något år sedan jag testade det iofs. Det blir lite utanför ämnet men ändå.

 

Personligen har jag testat mängder av uppgraderingar till min MSB, men eftersom det inte tar mig hela vägen enligt min smak så avvaktar jag uppgradering av den digitala sidan.

Teknikutvcklingen går framåt och ofta blir den dessutom bättre. Så det är bara att åka med på denna resa och testa det som kommer i ens väg, så får man väl slå till när det är något som sammanfaller med den egna smaken. Tills dess njuter jag av den digitalrigg jag redan har och den är för formatet rätt bra tycker jag. 

 

 

 

 

 

 

59 minutes ago, gcs said:

 

 

59 minutes ago, gcs said:

 

 

Link to post
Share on other sites
Posted (edited)

Jag har funderat en tid över mitt system. Hmmm, de thar jag faktiskt sedan min första bergsprängare jag kopplade en egen skivspelare till runt 1980. Jag behövde inte längre spela bara kasettband (små rullband!!!) och då och då låna familjens DUX-stereo. 

Jag har det intresset helt enkelt. Jag får musikaliska kickar av att jag kan komma närmare musikens innersta väsen och eftersom det till stor del handlar om hur den återges blir HiFi-intresset den oundvikliga lösningen, när jag inte spelar själv eller lyssnar live vill säga. Jag kan inte låta bli att fundera när jag hör välljud och blir berörd av musik.

- Vad är det som gör denna starka upplevelse i det jag hör? 

Så klart musiken själv, men det har även med återgivning att göra. Jag har hört musik jag aldrig fattat förrän den låtit bättre än jag hört det innan. Musiken behövde att man skalade av ett antal lager som tekniken bromsade. Det finns nästan inget tak på detta och det gäller väldigt mycket olika musik. 

 

Jag kan förstå att oinvigda i HiFi och kanske en del andra också medlidsamt snörper på munnen när de ser våra prylar, de bara hör de tekniska diskussionerna kring dessa prylar och de pengar vissa är benägna att med glatt humör satsa för att köpa burkar och kablar. Skulle de förstå "oss" om de känner det vi känner i våra kroppar och hjärnor när vi njuter av musik och kanske förstå och höra det vi tränat skitmycket på att höra? Det är enslags  sport, man behöver tränas i musiklyssning. Vi hör ju det vi hör och njuter på vårt sätt av musik och är glada för det. Det spelar oss ingen roll att vissa inte njuter av reproducerad musik på vårt sätt, men det är inte fel att se det lite från det hållet. Då kan vi verka tokiga... på ytan. 

 

Varje nivå som jag tycker en anläggning tar till det bättre uppdagas potentiella förbättringar som inte varit möjliga att ta till sig och uppfatta innan. De är ofta små skillnader och så fort man lämnar HiFi/"Mid-Fi" och kommer in mot High-End-återgivning blir förbättringarna mindre och mindre. Dock viktiga för att musiken skall bli mer levande.  

 

Jag vill påstå att det enda som jag upplevt som stor skillnad de senaste 10 åren vad gäller mitt system är när jag bytte till The Sonus faber och senare införde signalkällan som kallas rullbandspelare, R2R, i systemet.  Båda dessa utgjorde en helt ny nivå. Jag vet att många inte upplever så stor skillnad med rullband. "Visst, det blir lite bättre". Så utrycker sig vissa som testat milt. Min uppfattning är att många moderna system i dag inte är anpassade för den realistisk dynamik som akustiska instrument har. "Alla" system klarar upplösningen så att man hör vad som spelas, men de har sällan inte dynamiken och de transienter som måste till för att musikenåtergivningen skall närma sig High-End-ljud. I min värld är detta det som skiljer mest mellan live instrument, röster mm, jämfört med HiFi/High-End. Har man ett system som klarar dynamik mm, då släpps rullbandens krafter fram och då blir skillnaden STOR. 

Grunden i detta behöver inte heta "dyr-högtalare", men den skall vara dynamiskt kompetent. Det finns sådana. Men inte ens de bästa systemen jag hört i hela världen är immuna mot förbättringar. 

Extremt kompetenta signalkällor som tex en rullbandspelare av god klass kommer att avslöja var förbättring kan finnas i de bästa systemen. 

 

Hemma hos mig är det oftast bara rätt små skillnader när jag byter saker numera, förutom när rullbandspelarna kom in i mitt liv, men på något konstigt sätt kan små förbättringar ge en stor skillnad i upplevelse av musiken. Tar man en handfull väl valda delar i ett utvecklat system som tex ett antal strömförsyningsförbättringar eller hela kabelhärvan eller akustikens alla åtgärden man arbetat med genom åren, så kan skillnaden bli mycket tydlig och kanske betraktas som "stor". Det tycker jag i vart fall.  

 

Rullbandens upplösning, dynamik, frekvensomfång ger en stor skillnad, men bara i system som kan hantera rullbandens unika egenskaper. Så stor att mitt systems svaga delar upplystes på ett sätt jag aldrig kunnat provocera fram innan. Akustiken fick plötsligt lite negativa effekter på återgivningen ffa i dynamiken i mellanregistret och en bit upp. Bristen på kraft när man spelar starkt visade att Gryphons klass A, 150 Watt knäade lite och tappade lite kontroll och komprimerade. Alltså bara när man spelar med mer realistiskt ljudtryck för akustiska instrument, vilket man sällan gör. Och det beror ofta på att systemet inte klarar det. Akustik står ej mot, kraft och kontroll från förstärkare och kontroll från högtalare knäar. Ett för mig verkligt kompetent system kan spela rullband med realistiskt ljudtryck, upplösning, klang och dynamik. Det är det ultimata testet och allt som inte är bra kommer att visa sig när man drar på lite bra rullband. Så för mig rent generellt, inte på precis alla titlar, men ändå, så är det STOR skillnad när man spelar rullband.

 

En annan sak som gränsar till "stor skillnad" i mitt system är den rena bottenlösa kraften från Krell. (De är inte ensamma om denna som egenskap, men de är en av de märken som klarar sådant). När jag även inför mig själv helt utan rimlig anledning köpte Krell 350MC Krell KCR-HR, med bara nostalgi som anledning, trodde jag inte att dessa kraftverk från ca år 2000 kunde klara matchen mot modernare saker. Jag har tidigare beskrivit hur överraskad jag blev. Upplösning? Strålande. Klang? Strålande. Värme, botten, snabbhet, klart och friskt och utan antydan till hårdhet eller grovhet i ljudet, mindre hårhet än i Gryphon när jag pressar lite faktiskt.

Så slutsatsen blir i mitt system att kraft till i alla fall till en viss gräns är en viktig faktor. På lägre volym är Gryphon lika bra, men med marginellt annan karaktär, något djupare botten och mindre betonad mellanbas med Gryphon är 2 exempel. Annars mycket lika. Det är när det blir dynamiskt och kraftigt ljud som Krell springer iväg och blir bättre och bättre.

Mycket lättdrivna högtalare klarar sig så klart med mindre kraft, men till och med Kaiser-konstruktören sade på demon i München 2019 att deras nya stora högtalare släpper loss bättre med stora transistorsteg jämfört med det underbara Kondo-stegen de spelade på och som lät ruggigt bra ändå... Med deras demonstrationshistoria var det en aning oväntat uttalande. Jag hade själv den tanken eftersom Kaisers något år tidigare inte lyckades spela ut med Pink Floyd. Jazz och känslig pianomusik var dock en extremt bra kombo med Kondo. Kondo hade så klart klarat det bra med mer lättdrivna högtalare. Så jag pratar inte om att detta är en universell lösning utan bara systemspecifikt. Bra ljud kan uppnås på många vis, men i absoluta toppen av ljudåtergivning dras snaran åt. Det räcker inte att spela viss musik bra. Klarar man inte allt blir det tillkortakommanden även där man minst anar det. Jag säger inte att det är lätt. Jag vill bara beskriva hur jag ser på det ur ett strategiskt perspektiv för att ett system skall bli komplett och klara av all musik med bravur. Demomusik, gärna gles och närmickat kan imponera även med dåliga system.

 

Små rörförstärkare... knappast med mina högtalare. Då hade jag fått göra större systemförändringar där högtalarbyte var en nödvändighet. Jag har inte en sådan plan.

Att göra det lättare för signalen genom att göra det lättare för slutstegen i mitt system, kanske är en väg att gå. Att bi-ampa? 2st Krell monoblock till, blev tanken som växte fram. 

 

Vad tror jag att jag kan vinna på bi-amping? Ytterligare ökad kontroll, ännu mer perspektiv, ännu mer luft i presentationen, kanske ännu mer definition i hela registret. 

 

Det är intressant detta med att detektera skillnader i ljudet. Man kan oftast demonstrera detta genom att först byta i olika steg mot en bättre lösning och de flesta tycker det blir lite bättre varje gång. När man sedan tar bort allt från det bästa läget och för höra på det sämre läget upplevs skillnaden mycket större. Att byta ner upplevs ofta som ett större steg än att byta uppåt, även om det är exakt samma skillnad. Jag vet inte riktigt vad det beror på men för mig är det tydligt. 

Man hör lättare det man saknar av kvalitet i återgivningen. Samma med vin. Dricker man mot bättre och bättre vin är det klokast. Gör man tvärt om blir det sämre vinet ofta ej värt att dricka.

Detta vet ju varje återförsäljare. Lånar man hem något som man tror kan bli bättre och som är bättre efter ett gediget  test är det riktigt svårt att bära tillbaka det. Gör man det kommer man sakna återgivningen. Det är en egen erfarenhet som jag gjort flera gånger. 

Min fru har hamnat där. Hon har blivit grym på att höra förändringar och har svårt med system som inte spelar bra. Hon är på ett sätt skoningslös mot dålig återgivning. Det kan nästan bli pinsamt om man är hos någon kompis som vill spela musik och hela hennes kropp visar reflexmässigt om det inte låter som det skall även om hon verbalt är neutral. Hon har ju rätt, men jag lyckas dölja det bättre... tror jag.

 

Så ett tips blir. LÅNA INTE HEM OM MAN INTE ÄR BEREDD ATT KÖPA. Annars måste man bli förberedd...

Edited by Apexorca
Link to post
Share on other sites
  • 3 weeks later...
  • 2 weeks later...
On 2019-05-23 at 19:00, Apexorca said:

Jag fortsätter rullbandssnacket eftersom jag för egen del tycker det är det absolut bästa sättet att njuta av musik om man till äventyrs gillar bra musikåtergivning och tycker det är viktigt för maximal njutning av musik. För att undvika missuppfattningar som understundom visar sig, så gillar jag musik från det digitala mediet och vinyl också. Musiken är lika bra och jag kan njuta mycket. Eftersom jag har ett intresse i välljud och upplever musiken mer involverande och verkligt nära mig med rullband så försöker jag lyssna så ofta det går på rullband. jag föredrar ljudet från rullband, men spelar mest vinyl hemma och bara digitalt på arbetet. Musiken är målet. Rullband är ett lite mer opraktiskt media att handha, men jag kan inte blunda för dess fördelar får musikåtergivningen som i mina öron är fullständigt överlägset andra medier. Har man inte hört vad masterbandkopior kan åstadkomma i ett system som klarar dynamik kan man ha svårt att förstå denna skillnad. Det är i alla fall vad en mängd musikälskare i min närhet givit uttryck för när de bokstavligen golvats av rullbandsljudet först gången på ett system som kan hantera dynamik bra. På HighEnd-2019 i München nyligen kunde man höra detta i många rum. 

 

Jag har nu vant mig vid vad rullband kan prestera och kan skilja bra inspelningar från sämre. Från början lät allt bra jag hörde från rullbandsmaskiner. Eftersom alla rullband jag hört låtit bättre än både vinyl och CD var jag inte kalibrerad för denna återgivningsnivå. Nu kan jag skilja både rullbandspelare, inspelningar och olika kopior på samma titel på rullband åt ljudmässigt. Det tar lite tid att lära sig detta medie eftersom det är så hög nivå på det mesta band jag hört. Men som sagt börjar jag nu, om än amatörmässigt, kunna sortera intryck av olika ljudkvalitet i detta medie bättre.

Liksom inom andra områden i denna hobby blir det intressant att försöka trimma även rullbandsljudet. Men för att förstå vad jag menar med det kan det vara bra att tänka på ett en rullbandspelare som inte är kalibrerad och inte speciellt bra genomgången, av de jag hört i alla fall, låter jättebra och ett rejält kliv upp mot tex vinyl... ändå. Efter att jag nyligen gjort en kalibrering av min tidigare okalibrerade Lyrec så höjdes nivån igen. Det finns således mer info i magnetbandet som går att plocka fram och som ytterligare förbättrar musikupplevelsen. Trimma trimma trimma om man vill.

 

-------------------------------------------

 

En ide har vuxit fram i en liten grupp människor där alla drar sitt strå till stacken för att detta skall bli möjligt. :39:

 

 

-------------------------------------------

 

 

Det är 2 rullbandare jag använder mest. Av dessa är det Lyrec Frida som rullar allra mest. Den andra, en A807, skall få nya tonhuvuden eftersom jag har stereohuvuden och vill ha Schmetterling istället. Planen har funnits i över 6 månader men det har dragit ut på tiden av omständigheter jag inte rår över. Det har nu efter olika kringelikrokar landat en ny sk. brygga som vänta på montering. ("Any day now"... sure.) Varför drar dessa tekniker ut på allt så himla länge jämt? Man är ju otålig och vill ha det gjort. Min kontakter vidhåller att det är bäst att ha Schmetterlinghuvuden. Jag har ju kvar den gamla bryggan och om stereohuvudbehovet pockar på är det bara att lossa några skruvar och montera. Jag är glad att kunna få hjälp över huvud taget i alla fall. Hjälp finns att få av överbokade tekniker när de hinner...

 

I väntan på det drar jag och Kristian igång ett nytt projekt. STUDER B67-overkillrenovering... kan vi kalla det. (Hur lång tid kommer det att ta?) B67or skall bli som smycken både inuti och på ytan. Exempel: Det skall monteras vackra Studer original Vu-mätare, bytas alla lager, bromsar och ev annan mekanik som kan optinmeras, smörjas etc, nya träsidor i teak av högsta kvalitet (möbelsnickare av högsta klass), byta alla kondingar och i stort sätt all annan elektronik med kablar etc. som kan ha betydelse för ljudet (hur mycket avgör kunnigt folk, men det som kan trimmas och bli bättre skall bli det) De skall bli som nya och pimpade B67or. Bättre än någonsin funktionellt och ljudmässigt.

 

Hur detta faller ut och kommer att se ut får vi se.  De kommer inte se ut som andra B67or i gott skick. Den sköna vintage känslan kommer nog inte finnas kvar. Detta blir en annan grej, men det bygger på B67an. Förhoppningsvis blir de vackra för ögat och ruggiga återgivningsmaskiner med finfin inspelningsfunktion med hjälp av Vu-mätare. 

 

Här är en bild på offren som anmält sig till "total makeover".

 

_49U2920.jpg.2296c83ac2eb95a6777ba987a377b9e9.jpg

 

 

 

Jag hintade för över ett år sedan om en total makeover på min och Kristians B67'or. Här står de innan de lades in på en rullbandspelarklinik. Det har dragit ut på tiden...

Den som väntar på något gott väntar inte för länge. 

Det tar tid att få till första klassens träarbete, nya plåtar, nya kontakter, nytt internt kablage, mekanisk perfektion, VU-mätare, naturligtvis nya kondingar och annan uppgraderad elektronik etc etc. Det kommer finnas i runda slänger 20st likadana maskiner som skall säljas med garanti. Skicket kommer vara extremt bra och skulle man kalla det "nyskick" så är man nog extrem nära.

Hur ser det ut? Det kommer ni att få se.

Hur låter det? Inte en aning... men jag hoppas få min maskin inom någon vecka och testa den mot Lyrec Frida och Studer A807 som båda numera är i mycket bra skick. 

Link to post
Share on other sites
  • 2 weeks later...

IMG_6043-2.jpg.1fa661c62f69082370e82ebf7c97d05e.jpg

 

Här är en bild på några Studer B67 som alla kommer att renoveras grundligt. Det är upplagt lite som på löpande band för att få flyt i renoveringen. Bilden är från ett tidigare skede.

 

Nu är det mesta gjort med elektronik, kontakter och nya kablar i maskinerna. Vi väntar på lite ny plåtar som dessvärre är försenade innan det blir bilder på de färdig mästerverken. Nya lager är det som monterats just nu. Elektronik och mekanik skall vara i toppskick. Hur de ter sig estetiskt kan jag bara tänka mig. VU-mätare kommer i ge dem en god funktion och ffa en coolare look.

Link to post
Share on other sites

Join the conversation

You can post now and register later. If you have an account, sign in now to post with your account.

Guest
Reply to this topic...

×   Pasted as rich text.   Paste as plain text instead

  Only 75 emoji are allowed.

×   Your link has been automatically embedded.   Display as a link instead

×   Your previous content has been restored.   Clear editor

×   You cannot paste images directly. Upload or insert images from URL.

×
×
  • Create New...