Jump to content

Mästarmöte har en vinnare!


Apexorca

Recommended Posts

On 2022-11-14 at 09:52, VoicesInMyHead said:

det vore intressant att höra vilka favoriter du har med symfonierna

 

Det finns mängder med bra inspelningar.

 

Rullband:

Symfoni Nr 1: Stockholm Symfonietta - Okko Kamu Opus3, 1995 (inte bästa framförandet jag hört men ok, det är ju bra musik) 

Nr 2: Stockholm Symfonietta - Okko Kamu Opus3, 1995 (inte bästa framförandet jag hört men ok, det är ju bra musik)

 

De jag valt nedan på rullband har varit noga valda. Både bra inspelningar och bra tolkningar. 

Rullband:

Symfoni. Nr 3: Berliner- Abbado DG 1987

Nr 5: Wiener - Solti, Decca 1960

Nr 6: Wiener -Böhm, DG 1971.

Nr 7: Wiener - Solti, Decca 1960

Nr 9: Chicago - Solti Decca 1972

 

 

Vinyl:

Serien på DG med alla symfonier nysläpp  2018 (vinyl) - Berliner - Karajan första inspelning av serien från 1963 har blivit extra berömd trots att han spelat in dem många gånger efter det. Denna har jag nog lyssnat från start till mål mellan 5 och 10 ggr. Sedan valda delar utöver det. Så då blir det ju en slags referens för mig bara pga  jag är van vid dessa tolkningar och giller dem.

 

image.jpeg.b6b66cc212e2323958f331acbdfd6b57.jpeg

Link to comment
Share on other sites

Sorry sorry... Kom på att en favorit jag hört några Piano Sonarter av Beethoven med är den otroliga Sviatoslav Richter som sällan drog på munnen. Den Sovjetiska skolningen kanske bidrog till detta?

Han har en sinnessjuk kontroll på de snabba drillarna och accellererar i sitt spel från mjuka känsliga partier som ingen annan och har en förmåga att nyansera de snabba partierna så att alla delar blir relevanta och crescendo etc blir förvånansvärt lätta att följa. Det beror på hans otroliga kontroll och precision. Detta kan ni höra med all tydlighet här i den 23e Piano Sonaten ffa 3e stycket. 

 

image.jpeg.20d33d180dbcbf136108a08bea1dc8e7.jpeg

 

image.jpeg.eb5c5b3553775a63fa30a0d4ba7608db.jpegimage.jpeg.46c1ef86cc14b32dee3b37c25d1c28d7.jpegimage.jpeg.38f1bbf8781debb4a76df0212b234c1e.jpegimage.jpeg.d2dd2c5d133f06ee76cf5941e345cfba.jpeg

Link to comment
Share on other sites

52 minutes ago, Apexorca said:

Nr 5: Wiener - Solti, Decca 1960

Nr 9: Chicago - Solti Decca 1972

 

mycket bra val, Solti är en av mina stora favoriter, kanske framförallt när det kommer till 9:an, Chicago 1972 är faktiskt en av få klassiska skivor jag har på vinyl, men nu har jag ju ingen vinylspelare... :rolllaughing: jag har inte lyssnat tillräckligt på Abbado och tror att jag faktiskt aldrig lyssnat på Böhm.

 

12 minutes ago, Apexorca said:

Serien på DG med alla symfonier nysläpp  2018 (vinyl) - Berliner - Karajan

 

Jag vet inte hur många gånger jag la den i kundkorgen hos jpc och tänkte beställa den. Karajan är ju klassisk Beethoven och det är en trevlig samling helt klart. 

 

17 minutes ago, Apexorca said:

.. Kom på att en favorit jag hört några Piano Sonarter av Beethoven med är den otroliga Sviatoslav Richter som sällan drog på munnen.

 

ska kolla in den, "Appassionata" är en av de bästa piano sonaterna.

Link to comment
Share on other sites

On 2022-11-14 at 09:52, VoicesInMyHead said:

 

när det kommer till symfonierna så finns det ju många favoriter, men Jordi Savall tycker jag tillför en extra dimension i det hela och är mina definitiva go-to inspelningar. kanske lite annorlunda än många av de andra, men jag kan bara varmt rekommendera dem. känns som jag tjatat lite om honom, men det är för att det är så hiskeligt bra! nu kanske jag går händelserna i förväg här men det vore intressant att höra vilka favoriter du har med symfonierna, och även vad du tycker om Jordi Savall om du kan ta dig tid att lyssna (om du inte redan gjort det).

 

image.png.e26ed8248ac1bf26aaf1e6c89f40a37f.png

 

Har börjat lyssna på inspelningarna ovan (via Qobuz) och inledde med 6:an.

Jag blev fullständigt hänförd. Det låter ibland som om det är en kammarorkester

som spelar och när jag läser den booklet som medföljer så förstår jag varför.

Orkestern är Le Concert des Nations, en orkester som spelar på tidstypiska

instrument som t.ex, naturtrumpet och naturhorn.

Det var kanske så här Beethoven tänkte sig det skulle låta,

långt ifrån de ganska vanliga bombastiska inspelningarna.

På detta följer flera timmar av njut. Tack för tipset!:smile:

 

Link to comment
Share on other sites

1 hour ago, 30Hzbone said:

Har börjat lyssna på inspelningarna ovan (via Qobuz) och inledde med 6:an.

Jag blev fullständigt hänförd. Det låter ibland som om det är en kammarorkester

som spelar och när jag läser den booklet som medföljer så förstår jag varför.

Orkestern är Le Concert des Nations, en orkester som spelar på tidstypiska

instrument som t.ex, naturtrumpet och naturhorn.

Det var kanske så här Beethoven tänkte sig det skulle låta,

långt ifrån de ganska vanliga bombastiska inspelningarna.

På detta följer flera timmar av njut. Tack för tipset!:smile:

 

roligt att du gillar det! :smile: jag kände nog lite samma sak tror jag när jag lyssnade första gången och jag minns att jag började med 5:an, det finns många bra inspelningar där skillnaderna kanske inte är så jättestora vid första anblick men här var det nånting annorlunda som jag kände mig mottaglig för, även om det här inte är första gången tidstypiska instrument används så tycker jag de får till det väldigt bra med stor passion och känsla, bra ljudkvalité osv. jag tycker det är en grym samling som är väldigt rolig att lyssna på, men för den delen så finns det ju tillfällen då man kanske istället plockar fram Karajan, Solti, Walter, Blomstedt eller nån annan.

 

ibland har jag frågat mig om det är värt mödan att söka efter olika inspelningar, är det verkligen tillräckligt stor skillnad osv, och det tycker jag nog! även om jag är på en väldig amatörnivå och inte kan sätta fingret på specifika detaljer som många långt mer bevandrade klassiska recensenter/experter så tycker jag det kan vara stor skillnad på hur framträdandet är och hur det upplevs. det är ju betydligt roligare att lyssna på olika orkestrar och dirigenter än att jämföra DSD och PCM eller olika remastrade utgåvor, jämföra vinyl, band eller digitalt osv. och jag är alltid öppen för att hitta nya favoriter!

Link to comment
Share on other sites

jag ska inte bli för off-topic men jag hoppas alla som använder Roon känner till den fantastiska inbyggda möjligheten att sondera mellan olika verk? det gäller ju inte bara klassisk musik utan funkar även för t.ex covers av låtar, men till klassiskt så blir det lite extra bra tycker jag. Klicka på siffran för tillgängliga verk.

 

image.png.7ed669d2c2ae6fcd6c8d92628daf4853.png

 

Först får man upp lite information om kompositionen i sig osv, men scrollar man ner till listan av samtliga verk så kan man sedan t.ex sortera efter popularitet eller release datum om man är sugen på något nytt, eller filtrera på orkestrar eller dirigenter eller vad man nu vill. ifrån denna lista är det sedan bara att börja spela olika stycken och om man lyssnar på t.ex Beethovens 5:a eller 3:a som båda börjar på väldigt utmärkande sätt så kan man genom att bara höra ett par sekunder på varje ganska enkelt urskilja vilken presentation man tror att man föredrar, eller höra vilken ljudmässig skillnad det är på olika inspelningar.

 

image.png.a5edcde3d69683cc7a29144b05193ce7.png

Link to comment
Share on other sites

Ett tips på Beethoven.

 

image.jpeg.1cee42f8fd8389d3a97bfa711047a5c2.jpeg

 

Får också slå ett slag för Beethovens vackra Sonater för Violin och Piano. I denna box finns fem plattor och det är en jättebra inspelning med två ginganter som har koll på sina instrument. 

Det verkar vara Decca som spelat in och på den första versionen som kom till US kallades den London(Ffrr) och annan bild på framsidan (den jag har). Vet inte riktigt hur detta hänger ihop Men det låter som en mycket bra inspelning och pressningen är felfri och mycket tyst.

 

En bra sak med klassisk musik och de inspelningar som är kända och med hög kvalitet och med värdens bästa musiker är att det inte kostar skjortan jämfört med annat tex Jazzens motsvsarigheter. Man hittar ofta bra exemplar för några hundralappar. Denna är Near Mint, vinylen ser ut som ospelad och är fin i spåren och kostade väl strax under 500kr inklusive frakt. Helt ok tycker jag. 

 

 

Link to comment
Share on other sites

Kuriosa... Läste på lite om London vs Decca. Generellt verkar de vara gjorda från samma master men olika pressar. Oftast låter båda bra beskriver många, men Decca något bättre verkar det som. Den är ofta lite mer precis i att kunna peka ut var i rymden instrumenten är. De beskriver det som att peka med ett finger mot instrumentet (Decca) eller med hela handen (London.) I övrigt liknande klang och dynamik är nog en bra sammanfattning av det jag läst. Jag har inte kunnat jämföra just denna inspelning på både Decca och London, men mitt ex är inte mycket att klaga på. Men om man jämför kanske man hör att Decca är ännu bättre. 

 

Link to comment
Share on other sites

Jag vet inte om det finns en länk på Euphonia till denna video. Sevärd...

Vi skall vara stolta över svenska HiFi-produkter. I detta fal SMT's akustik, som minst sagt är med i finrummet.

 

 

 

Undrar om matten var med i SMT's plan eller om Alon Wolf trimmade in den själv. Jag gissar att SMT inte hade med den i planen, men jag kan ha fel.

 

Vad leder detta rum till?

Jo, Greg Weaver var i detta rum och lyssnade och fick höra det bästa han hört på 50 år inom Hifi... Det säger en del och går nog inte att snacka bort. Det låter nog fantastiskt.

 

 

Man får väl gratulera alla inblandade. Särskilt Magico som har gjort något speciellt, både med högtalaren och att få till allt kring dem.

 

 

Link to comment
Share on other sites

On 2022-10-22 at 17:14, Apexorca said:

Nu är det fullt hus i racket igen. 

 

image.jpeg.43bc22398e52254f3351290e3ed43b46.jpeg

 

Sista planerade juteringen av mitt förstärkeri är klart och jag hoppas dessa Krellar inte behöver resa så mycket mer de närmaste åren. 

Nu är kontakterna i Krell 350mc vänster bytta till nya guldpletterade liksom de är i de övriga stegen. Så nu hoppas jag att steget skall värma mig i vinter och inte steka mig. :grin:

 

 

Detta firas med en favoritplatta från Tonbruket. (streamad denna gång)

 

image.jpeg.4f8b4d3d33efefc2af2f6389ed6a3751.jpeg

Vilket sjukt system :):) !!  

Link to comment
Share on other sites

On 2022-11-19 at 17:41, Apexorca said:

Det verkar vara Decca som spelat in och på den första versionen som kom till US kallades den London(Ffrr) och annan bild på framsidan (den jag har). Vet inte riktigt hur detta hänger ihop Men det låter som en mycket bra inspelning och pressningen är felfri och mycket tyst.

London är Decca i USA. De fick inte använda namnet Decca där sedan bolaget splittades, så Decca-inspelningar som skulle säljas i USA gavs ut med London-etikett.

 

Link to comment
Share on other sites

1 hour ago, calle_jr said:

London är Decca i USA. De fick inte använda namnet Decca där sedan bolaget splittades,

 

 

Aha! Det var intressant. Förklarar ju varför min är en London (ffrr) från US. När jag sökte detta album på nätet var faktisk alla jag såg från US just London och annan bild också. 

 

1 hour ago, calle_jr said:

så Decca-inspelningar som skulle säljas i USA gavs ut med London-etikett.

 

Men är det verkligen samma pressar och bara olika etiketter? Jag har fått lite olika info från olika håll nu. Men du kanske har rätt?

En snubbe på nätet (Sedrick Harris) hade gjort en sjukt noggrann jämförelse, intervjuer och egna lyssningsövningar där han valt olika pressar mot varandra och olika London vs Decca och han menar att det är samma grundmaster men olika pressar på London och Decca , båda bra, men att Decca oftast är lite bättre. Han antyder att det alltså inte bara är etiketten.

 

Det är lite av en djungel eller?

Link to comment
Share on other sites

1 hour ago, calle_jr said:

Det behöver det inte alls vara. De har normalt olika stampers.

Men det är ofta samma master, åtminstone för klassiska utgåvor.

 

Då verkar informationen jag läser om vara samstämmig. 

Ja har har också förstått att det är samma master men att det är ibland olika bra pressar där oftast Decca är lite bättre.

Så skall mam bli lite nerdig är det säkrast att välja Decca-pressarna.

Link to comment
Share on other sites

16 hours ago, SeqPro1 said:

Lyssna på hur intervjuarens röst låter i denna video.

Rummets klang hörs då väldigt tydligt.

Känns mer att han använder fel mikrofon i sammanhanget, verkar som det är en riktmikrofon då den som intervjuas låter riktigt bra och där kan jag inte höra något fel med rummet. Medan som du säger han som intervjuar låter förkastligt på grund av att mikrofonen inte är ritad mot honom! 

 

Jag blir ofta förundrad när man ser på YouTube intervjuer, recensioner eller presentations filmer av HIFI, hur lite dom verkar bry sig om bild och ljudkvaliten i inspelningar och att dom inte använder sig av rätt tekniska hjälpmedel i sina videos.

Link to comment
Share on other sites

Eftersom det diskuterats Decca/London så kan det ju kanske vara värt att även nämna Ace of Diamonds. En, av Decca skapat, återutgivningslabel av sxl-pressningar. Tror labeln kom till under 60-talet.

Hur som helst så är det väldigt fint gjorda utgåvor med hög ljudkvalité.

Väl värda att plocka med sig om de skulle dyka upp i några loppis-backar.

 

20221123_094836.jpg

Link to comment
Share on other sites

On 2022-11-23 at 09:36, P-pan said:

Eftersom det diskuterats Decca/London så kan det ju kanske vara värt att även nämna Ace of Diamonds.

Håller helt med. Man får skilja mellan samlarvärde och välljud. Ibland hänger det ihop men inte alltid. Att ge en entydig allmängiltig ”sanning” mellan vad eller vilken utgåva som låter bäst är inte så enkelt. Det handlar även om tycke ock smak och ibland t o m nästan religiösa inslag och fördomar typ amerikanska pressningar är bättre än europeiska och engelska pressningar bättre än holländska eller tyska. Förstapressningar överlägsna andrapressningar och liknande. Jag tipsade en kompis över några fina och välbehållna Pablo-utgåvor. Det blev ”njet” för de var pressade i Tyskland (som jag föredrar före de amerikanska och kanadensiska).
 

Många tycker japanska pressningar är bäst andra att de är livlösa. Ett gäng vill ha originalpressningar av Blue Note både för samlarvärde och ljud och är inte beredd att betala en krona för Tone Poet-utgåvor.

 

Med åren har jag viftar bort allt sånt. Jag tar beslut vid varje tillfälle. Oftast är pressningarna tillräckligt bra men visst finns det skräckexempel. Ett exempel på svårigheten är Art Blakeys ”The Big Beat”. På Discogs anges 31 olika utgåvor, allt från stereo/mono förstapress, repress, reissues, remasters med ursprung på olika kontinenter. Vilken låter bäst och vem bestämmer det? Omslagen är i stort sett identiska.

 

00BF7EBD-909A-48FF-8361-E4703E41EA27.jpeg
 

För ett tag sedan köpte jag en nyutgåva på Tone Poet av Art Blakey’s ”The WitchDoctor” som saknades i mitt ”garage” (trodde jag) där originalet gavs ut 1967. Inspelningen gjordes redan 1961.


1F2FC554-6230-44E9-B2FF-C38300479587.jpeg
 

Men för några veckor sedan hittade jag den i mitt ”utsorteringsbibliotek” på en utgåva från Applause som släpptes 1981. Efter en titt i min databas så köpte jag den i obruten förpackning från LP-fyndet i Tierp (populärt ställe då för bl a cut-outs) 1989 för 29:-.

 

03632144-83ED-4ED9-8713-052AB12ED569.jpeg

 

Den har säkert hamnat bland utsorteringar pga ren och skär fåfänga. Det var ju ingen ”riktig” Blue Note. Jag tog ner den och spelade albumet. Det låter alldeles utmärkt utan någon större skillnad mot nyutgåvan förutom att Tone Poet har mindre sus mellan låtarna, ungefär som japanarna.

 

Om Applause går följande att läsa på Discogs:

Applause was a US label from the early 1980's predominately reissuing hard to find classic "Jazz" and quality "Vocal Pop" titles.


Ett klassiskt album som är populärt i ”välljudskretsar” är Rimsky-Korsakoff, Reiner, Chicago Symphony Orchestra - Scheherazade. För den listas 27 olika vinylutgåvor. Jag är helt säker på att några låter lite bättre än andra, men vilka? Ibland kan man bli förvånad och glatt överraskad. Det finns inte alltid en tydlig koppling till vare sig pris eller utgåva till vad jag själv föredrar. Samtidigt är det lite av sporten så klart. Just Ace of Diamonds har jag bara goda erfarenheter av.


E33671F4-0315-4BCF-A5D5-74CCB4E1F8D7.jpeg

Link to comment
Share on other sites

33 minutes ago, Bebop said:

fina och välbehållna Pablo-utgåvor. Det blev ”njet” för de var pressade i Tyskland

 Jag har testat att köpa samma på flera olika titlar både US- och Germany-press och har inte kunnat höra skillnad alls. Min slutsats om just Pablo är att det de är mycket lika. Allt jag hört på Pablo förutom några livinspelningar låter otroligt bra

Link to comment
Share on other sites

7 hours ago, P-pan said:

Eftersom det diskuterats Decca/London så kan det ju kanske vara värt att även nämna Ace of Diamonds. En, av Decca skapat, återutgivningslabel av sxl-pressningar. Tror labeln kom till under 60-talet.

Hur som helst så är det väldigt fint gjorda utgåvor med hög ljudkvalité.

Väl värda att plocka med sig om de skulle dyka upp i några loppis-backar.

 

20221123_094836.jpg

 

Precis. Och genom åren blir det några varianter:

 

Den här har jag en finpress på.

 

image.jpeg.c4ff7a56d526414c7ae6cbdd67c0f6e9.jpeg

 

Sen har jag den du visade @P-pan

 

R-6532783-1421415808-3867.jpg.70f7103b4bdb2ad461610babfc655bf2.jpg

 

image.jpeg.fb85f9f342b09db83c8dc1ba1775ad82.jpeg

 

image.jpeg.aa1c226275eabc432177d2ab41c981fd.jpeg

 

 

image.jpeg.a6cb2486e453ee1556e7711c460d8cd4.jpeg

 

 

 

 

Link to comment
Share on other sites

On 2022-11-16 at 14:25, VoicesInMyHead said:

 

roligt att du gillar det! :smile: jag kände nog lite samma sak tror jag när jag lyssnade första gången och jag minns att jag började med 5:an, det finns många bra inspelningar där skillnaderna kanske inte är så jättestora vid första anblick men här var det nånting annorlunda som jag kände mig mottaglig för, även om det här inte är första gången tidstypiska instrument används så tycker jag de får till det väldigt bra med stor passion och känsla, bra ljudkvalité osv. jag tycker det är en grym samling som är väldigt rolig att lyssna på, men för den delen så finns det ju tillfällen då man kanske istället plockar fram Karajan, Solti, Walter, Blomstedt eller nån annan.

 

ibland har jag frågat mig om det är värt mödan att söka efter olika inspelningar, är det verkligen tillräckligt stor skillnad osv, och det tycker jag nog! även om jag är på en väldig amatörnivå och inte kan sätta fingret på specifika detaljer som många långt mer bevandrade klassiska recensenter/experter så tycker jag det kan vara stor skillnad på hur framträdandet är och hur det upplevs. det är ju betydligt roligare att lyssna på olika orkestrar och dirigenter än att jämföra DSD och PCM eller olika remastrade utgåvor, jämföra vinyl, band eller digitalt osv. och jag är alltid öppen för att hitta nya favoriter!

Trots att "låtarna" finns tillgängliga på Qobuz så kunde jag inte låta bli.

Nu finns de båda "boxarna" här himma också att läsa, klämma och lyssnas på.:smile:

Link to comment
Share on other sites

On 2022-11-23 at 08:48, Apexorca said:

Ja har har också förstått att det är samma master men att det är ibland olika bra pressar

Om vi går tillbaka till, säg till 60/70-talet så var det en blandning mellan olika set up. Vad som styrde det vet jag inte men jag tänka mig att det var rätt mycket ekonomi men även kapacitet. Kanske även kompatibilitet mellan olika skivpressutrustning(?). 

 

  • Bolagen gjorde ju grundmixen och därefter en mastring till två kanaler. Ibland på 1/2”-band 30 ips (bandhastighet) och en del gjorde dem 1/4”-band 15 ips. Dessa band var själva originalmastern och man gjorde ofta ett antal varav ett eller fler hamnade i sina valv som original vid sidan om de flerspåriga 2”-mixningsbanden (om de sparades).
  • Av dessa band gjordes sedan s k vinylmasterband där man anpassade banden för att inte överstyras i matrisprocessen hos skivpresserierna eller det bolag som gjorde matriserna till dem. Framför allt anpassade man bas och dynamik till matrisprocessens tekniska begränsningar. Dessa vinylmastrade band skickades ut till många skivpresserier runt om i världen. Det är kopior av dessa som vi köper som s k ”masterbandkopior” och framförallt kopior som blivit kvar i forna öststater. I USA gick de flesta till ”landfills”.
  • Men sedan fanns det presserier eller lokala bolag som gjorde sina egna vinylmastrar. Dessa fick kopior av originalmastern sända till sig och sedan fixade de till dem. Så en del av våra ”masterbandkopior” är vinylmastrar gjorda lokalt. Men det kan också vara kopior av originalmastern vi får och de har högre utstyrning (bas och dynamik) än kopior av vinylmastrar. En del som säljer band anger att det är överföring från 1/2” masterband. Det är säkert originalmastrar (kopior på dessa) som man sedan överför och säljer.
  • De band som säljs från t ex Tape Project och Opus 3 lär vara överförda med lite lägre ”magnetic flux” än källan som ofta ligger på 320 nWb/m för 1/4”-mastrar eller ännu högre för 1/2”-mastrar. Detta för att de även skall vara spelbara utan distorsion och överstyrning på s k halvprofessionella spelare typ Revox, Sony, Akai, Technics m fl. De lägger sig ofta på 185 eller 250 nWb/m. I praktiken är det inget större problem. Det är fortfarande suveränt bra.

Kontentan av detta är att man aldrig riktigt vet vem som har gjort vad, hur och var. Det gäller både s k ”masterbandkopior”, men även vinylutgåvorna. Även om man har koll på om det är ”stampern” från en matris (mellanprodukten som görs från matrisen för att pressa vinylen) så vet man inte hur vilken av de ca 1500 pressar man gör från varje stamper eller om det är stamper 1 eller ”n” från samma matris. Till detta kommer naturligtvis presskvaliteten, kvalitet på vinyl, jämnhet i produktion. För storsäljare kan vinylen pressats i olika fabriker i t ex USA.

 

Det är alltså svårt att säga vilken utgåva som låter bäst per automatik. Möjligen är det mindre risk att välja ett visst ursprung för respektive bolag, t ex Decca pressade i England; europeiska utgåvor från Pallasgruppen… osv. Hur vet man det då? Om man tittar på sin (tänkta) utgåva på Discogs så brukar det stå med. Där kan man också söka på presserierna och få info om hur man skall förstå informationen som finns på omslag och ”run-out”. Här är ett exempel: https://www.discogs.com/label/271440-Schallplattenfabrik-Pallas-GmbH Discogs är faktiskt en riktigt guldgruva för att lära sig mer om sina utgåvor eller för de man vill köpa.

 

Det finns även andra specialiserade hemsidor; t ex denna om man vill fördjupa sig i sina Blue Note-album.

 

https://londonjazzcollector.wordpress.com/record-labels-guide/labelography-2/the-blue-note-labels/

 

Oavsett vad man anser om digitala media så är i vart fall förutsättningarna för att göra lika kopior större än med det analoga mediet. 

 

Link to comment
Share on other sites

On 2022-11-24 at 11:19, Bebop said:

Oavsett vad man anser om digitala media så är i vart fall förutsättningarna för att göra lika kopior större än med det analoga mediet. 

Tveklöst en av fördelarna med det digitala mediet. 

Kopiorna blir exakt lika kassa som originalet i tusentals generationer bort i kopierandet. :winking:

Link to comment
Share on other sites

Var för två veckor sedan på en föreläsning om analog inspelnings- och produktionsteknik. Där beskrev man hur det normalt brukade gå till när man på bandspelartiden gjorde inspelningar. Nedan bild beskriver själva inspelningen

 

Record%20Process.JPG?raw=1

 

Som bilden visar så var man uppe i 4:e generation innan man skickade till produktion

Link to comment
Share on other sites

Join the conversation

You can post now and register later. If you have an account, sign in now to post with your account.

Guest
Reply to this topic...

×   Pasted as rich text.   Paste as plain text instead

  Only 75 emoji are allowed.

×   Your link has been automatically embedded.   Display as a link instead

×   Your previous content has been restored.   Clear editor

×   You cannot paste images directly. Upload or insert images from URL.

×
×
  • Create New...