Jump to content

Mästarmöte har en vinnare!


Apexorca

Recommended Posts

9 minutes ago, Apexorca said:

Brinkmanns skivpuck rätar ut det mesta

Så sant! Jag funderade ett tag på om det vore värt besväret att gå ihop på forumet för att skaffa en sån där Furutech-plattare. Jag skulle gärna lägga någon lusentapp för möjligheten att skicka mina plattor för "tillplattning"! Men det är inte värt investeringen för de 5 jag skulle vilja ha planade...

Link to comment
Share on other sites

Åter till mina laster...

Jag hör skillnad mellan 300 och 500Ohm där 500 i dagsläget är bättre än 300, men vill veta om något där mellan är sweet spot. 

image.jpeg.f27b0a3183857687f8348ab4d5cfbed1.jpeg

 

Har nu fått svar från Einstein. De hade fullt upp med mässan i München och inte hunnit svara innan. 

 

Vi har diskuterat Lyra Atlas Lambda och olika laster med The Turntables Chioce Mono Riaa. Einstein menar att det inte finns någon mening med att testa något annat mellan 300 och 500OHm än 400Ohm. De tror/vet att det inte kommer påverka så mycket med steg om 50Ohm. Det låter rimligt för mig. Tjafsade inte mot detta och jag litar på Einstein. Vem tror sig veta bättre än Einstein? :grin:

Beställde således bara 400Ohm x 2.

 

Återkommer om detta när jag testat.

Link to comment
Share on other sites

  • 2 weeks later...

Har den senaste tiden kikat en del på  the audio analyst

Det är en HiFi-veteran som heter Greg Weaver och han har varit med länge i denna bransch som reviewer och han är till skillnad från en hel del man ser på youtube som testar saker ett proffs på HiFi. Sedan 2 år har han youtube-kanal där han snackar HiFi och hans intresse ligger närmast vid hur bra det går att återge ljud över huvud taget, det bästa,  på det vis vi audiophiler och musikälskare uppskattar. Det finns alltid utrymme för att vi hör och tycker olika, men denna man tar höjd för detta och jag föll för hans strategier och slutsatser i generella ordalag och jag håller med om hans råd för att ta sig fram i denna hobby. Jag har dragit samma slutsatser och har mycket samma ideer som han har.

Greg har lyssnat på otroligt mycket produkter och han har i sitt referens system extremt fina och välljudande produkter. En hel del har jag inte hört själv men tex högtalare och skivspelare har jag hört ffa skivspelaren har jag hört många gånger och den är grym, en av mina favoriter. Det är Kronos Sparta som jag många gånger skrivit om när jag hört den på mässor. Kronos är en av de skivspelarmärkan jag rankar bland det bästa och Sparta är en modell jag tror jag skulle kunna ha i mitt system, men nu har jag ju min Balance som ej kommer bytas, den är bra. Sedan spelar han med von Schweikert Ultra 9 som jag hört i München, gillade men som jag inte tycker de fick till till 100% i det rummet då. Den hart många tekniska likheter med mina egna högtalare. Med tanke på bestyckning och den extremt kompromisslösa konstruktionen så gissar jag att den kan låta i världsklass för all musik i de flesta lite större rum.

 

Jag rek att kika lite på hans kanal. Han säger mycket bra om muskåtergivning. Börja från början gärna från hans första inslag när han går igenom hans tankar och strategier i sitt system. Det inger respekt tycker jag. 

 

 

Först en presentation.

 

 

 

 

Link to comment
Share on other sites

Jag har en fråga som jag inte tycker jag har ett bra svar på.

När jag började att gå från 2 monoblock till att via bi-amping fortsätta till tri-amping så gissade jag att varje enskild förstärkarna skulle behöva mindre effekt. Så att tex mellanregister och diskant förstärkaren skulle bli svalare och inte gå in i det höga Bias-läget (av de 5 nivåer klass A, som mina Krellar har) lika ofta som tex mellanbas- och bas-förstärkarna. Men så verkar det inte vara. OM temperaturen på förstärkarna är en indikator på hur mycket ström de levererar så blir de mycket lika i temperatur allihopa. Borde inte diskan/mellanregisterförstärkarna bli svalare??? Hur hänger detta ihop? Något med delningsfiltret, Krells specialla platåbias (Sustained Plateau Bias)

eller vad?

 

Link to comment
Share on other sites

40 minutes ago, Apexorca said:

OM temperaturen på förstärkarna är en indikator på hur mycket ström de levererar så blir de mycket lika i temperatur allihopa.

Temperatur är ett trubbigt sätt att kontrollera effektuttaget på ett klass A-steg:)

Jag har föreslagit det tidigare angående strömförbrukning o.s.v. på dina Krellar. Köp en effektmätare eller en till varje slutsteg så kan du se strömförbrukningen i realtid. Då får du dels ut hur mycket ström stegen drar ut genom grenuttagen och du bör kunna se mycket effekt de levererar baserat på hur mycket ström utöver tomgångsströmmen varje steg drar.

 

Kan även vara en rolig test för att se om du hör någon skillnad med effektmätarna inkopplade:)

 

Ett billigt alternativ som gör jobbet.

image.png.74fb2f79cc1ea97b94fedc82cc07d50a.png

https://www.clasohlson.com/se/Elmätare-för-vägguttag/p/36-2897

Mätområden: 220-240 V, 5-3680 W, 5-3680 VA, 0,02-16 A.

 

Link to comment
Share on other sites

9 hours ago, Apexorca said:

Jag har en fråga som jag inte tycker jag har ett bra svar på.

När jag började att gå från 2 monoblock till att via bi-amping fortsätta till tri-amping så gissade jag att varje enskild förstärkarna skulle behöva mindre effekt. Så att tex mellanregister och diskant förstärkaren skulle bli svalare och inte gå in i det höga Bias-läget (av de 5 nivåer klass A, som mina Krellar har) lika ofta som tex mellanbas- och bas-förstärkarna. Men så verkar det inte vara.

Eftersom du inte har filter framför förstärkarna utan efter då de sitter i högtalarna så kör du samma signalnivå i alla förstärkarna. Det blir visserligen lägre strömförbrukning i mellanregister och diskantförstärkare men bias-läget styrs av spänningen som blir samma oavsett strömförbrukningen. En liten skillnad av värmeutvecklingen i förstärkarna pga minskad strömåtgång verkar logisk men den drunknar i tomgångsströmmen som styrs av spänningsnivån vid platå-bias.

 

Link to comment
Share on other sites

26 minutes ago, MatsT said:

Eftersom du inte har filter framför förstärkarna utan efter då de sitter i högtalarna så kör du samma signalnivå i alla förstärkarna. Det blir visserligen lägre strömförbrukning i mellanregister och diskantförstärkare men bias-läget styrs av spänningen som blir samma oavsett strömförbrukningen. En liten skillnad av värmeutvecklingen i förstärkarna pga minskad strömåtgång verkar logisk men den drunknar i tomgångsströmmen som styrs av spänningsnivån vid platå-bias.

 


Tack! Bra förklaring. Jag fattar.👍

Link to comment
Share on other sites

Tack Apexorca för en trevlig dag som var i sinnenas tecken. Trevliga sällskap, goda drycker och mycket musik!
Som alltid har du ett vinnande helhetskoncept; musik i många olika genres, generös med volymen som med allt annat som bjuds 🎶🥂😋👏🏼
 

Det var mer än 2 år sedan jag hade förmånen att lyssna på ditt system och det har ju hänt en hel del sedan sist. 
Uppgradering av strömmen, flera Krell slutsteg, nytt Krell försteg, ny fantastisk Lyra puppa, rejäl renovering av din Studer B67 och ny streaming- och dac. 
 

Idag är det ännu bättre kontroll i hela registret, ännu mindre dist så systemet hanterar hög volym med ett behärskat lugn. 
Basen är knaster torr, dynamisk och rapp. Dessa egenskaper bidrar till att jag kommer ännu närmare musik och kan närma sig live konsertkänsla när musik- och inspelningen tillåter. :41:

 

Link to comment
Share on other sites

20 hours ago, LISTEN TO MUSIC said:

Tack Apexorca för en trevlig dag som var i sinnenas tecken. Trevliga sällskap, goda drycker och mycket musik!
Som alltid har du ett vinnande helhetskoncept; musik i många olika genres, generös med volymen som med allt annat som bjuds 🎶🥂😋👏🏼
 

Det var mer än 2 år sedan jag hade förmånen att lyssna på ditt system och det har ju hänt en hel del sedan sist. 
Uppgradering av strömmen, flera Krell slutsteg, nytt Krell försteg, ny fantastisk Lyra puppa, rejäl renovering av din Studer B67 och ny streaming- och dac. 
 

Idag är det ännu bättre kontroll i hela registret, ännu mindre dist så systemet hanterar hög volym med ett behärskat lugn. 
Basen är knaster torr, dynamisk och rapp. Dessa egenskaper bidrar till att jag kommer ännu närmare musik och kan närma sig live konsertkänsla när musik- och inspelningen tillåter. :41:

 

 

Tack själv @LISTEN TO MUSIC, alltid kul att ha dig här. Ja sedan 2-3 år har det blivit en bra förändring och lyft i systemet. 

 

När du sammanfattade vad som hänt sedan du var här senast, så fick jag själv en fundering på jag på vad som har varit viktigast av de förändringar jag gjort och vilka egenskaper mitt system har som helhet numera. Vad kan bli bättre utan att missa något av det jag uppskattar i återgivningen?

 Frågan om vad som har  störst effekt i mitt och liknande system är också relevant? Ström, akustik. signalkällan, förstärkeriet, kablar eller högtalare mm.

Tänkte försöka bena ut mina tankar om detta. Jag har gjort det förut ,men under resans gång får jag nya intryck och upplevelser och har säkert ändrat mig lite i hur jag ser på de. Jag reviderar det nu alltså. Jag tror det är bra att ta ett steg bakåt och bena ut systemet och vad man tycker. I grunden är jag skitnöjd, jag tycker jag har de egenskaper som jag uppskattar mest och jag älskar att lyssna utan att något skaver. Det bara spelar musik. Men jag älskar också att fundera över hur det kan bli bättre ändå. Eftersom det finns livemusik (gudskelov) och att riktiga instrument ligger "lite" för bra hifi i hur det låter så finns ju alltid en förbättringspotential i alla HiFi-system, eller hur. Illusionen kan alltid bli bättre.

En av de största skillnaderna mellan HiFi och live är dynamik, kraft och storlek tycker. I grunden klarar många system av klang osv. Vi känner igen instrument helt enkelt, men de låter små, trötta och platta jämfört med live i alla system. Det förbättras dock med bättre micro och macrodynamik och kontrollerad upplöst kraft. Lite förenklat så har det alltid varit det jag trimmat mest mot genom alla år. Det finns många vägar dit i konstruktioner på produkter och hur man bygger upp sitt system. Jag har valt vägen med stora högtalare med låda och dynamiska stora element och mycket kraft. En annan väg är horn eller elektrostater osv. Hur man än gör verkar det inte finnas annat än kompromisser. Jag har valt den vägen jag tror passar mitt sätt att lyssna och återgivningsideal bra. En bra kompromiss... kanske. Jag vet system som är mycket olika mitt i uppbyggnad som är fantastiska också, så läs inte det jag skriver som en sanning, inte ens min egna enda sanning utan som ett av många sätt man kan göra för att ta sig framåt.

Signalkällorna behöver vara lika bra i alla High-end-system vilken väg som man än väljer med högtalare och förstärkare. På det sättet är källan starten och en grund i hur det låter. Min erfarenhet är dock att alla komponenter i ett system behöver vara bra. Signalen måste starta på ett bra sätt och tas omhand hela vägen till örat på ett bra sätt för att det skall låta bra. Det räcker inte att bara fokusera på källan eller högtalaren eller vad nu annat det kan vara. Allt måste med tycker jag.

Jag resonerar utifrån mina erfarenheter företrädesvis från mitt system, som jag kan bäst, men jag är rätt säker på att det är liknande erfarenheter många av er andra också gjort på era system. Jag tar gärna synpunkter det.

 

------------------------------------------------------------

 

Om vi då tar mitt system mer specifikt:

Jag betraktar ström och akustik som infrastruktur som måsta funka oberoende av hur systemet ser ut. Hur det blivit i alla detaljer i mitt system lämnar jag dock nu. Jag tycker det är på en bra nivå nu i vart fall. Det är inte där jag kan hitta stora förbättringar tror jag. 

 

Högtalare som produkt står i en klass för sig vad gäller effekten på hur det låter i ett system. För mig är valet är gjort och kommer stå sig bra för lång framtid hos mig. Det finns andra märken jag gillar som jag säkert hade blivit nöjd med också. De Sonus faber har nu har i grunden egenskaper som sammanfaller med hur jag uppskattar musikåtergivning. I mitt system betraktar jag mina högtalarna som den produkt som står sig bäst över tid. Den kan fortsatt leverera förbättringar till högre nivåer om källor och förstärkeriet blir ännu bättre än de jag har i mitt system. Den slutsatsen blev tydlig när jag började med rullband. Jag trodde inte att det skulle kunna bli så bra. Högtalaren är inte begränsningen. Ju bättre systemet blivit  desto  mer avslöjar det alla de egenskaper i musiken de övriga komponenterna i systemet hanterar bra och inte mindre bra. Inspelningarnas kvalitet blir mycket mer tydliga.  Som läget är nu avslöjas mer och mer egenskaper och kvaliteer som jag inte hört på album innan och allt spelar roll för hur det låter. Det är verkligen så att min musiksamling blir som en bättre version. Skivor man tröttnat på får nytt ljus och man får en ny kick och nya musikaliska upplevelser och indikter om verket. Jag älskar det. Det är hur kul som helst.

Små praktiska förändringar i systemet märks av. Skillnader som tidigare varit små och obetydliga mellan egenskaper, bra och dåliga, ökar när systemet blir bättre även i form av hur prylarna står. Det är intre så att det dåliga låter sämre, de kan också låta bättre. Jag vill mer beskriva det som att skillnaden till det som låter bättre ökar. Potentialen i systemet ökar. Allt avslöjas. Vissa beskriver system som är bra att det låter dåligt/sämre när det är dåliga inspelningar och så klart bättre med bra inspelningar. Så är det inte i mitt system. Bra som dåliga inspelningar låter bättre när mitt system förbättras, men skillnaderna till det som är bra ökar. 

 

Vad gäller en begränsing vad högtalarna kan göra i mitt rum så har det nog också med placeringen av dem att göra. Som mitt rum funkar så får jag med den högtalarplacering jag har nu en bra bredd och höjd i ljudbilden. Det är en stor scen och stoleken på instrument är bra. Djup finns, men inte i samma grad som bredd , höjd och i övrigt hur musiken fyller rummet fullt ut.  Inga frekvenser sticker ut akustiskt. Jag får också en fysisk naken attack i hela frekvensregistret som är extra bra (med min smak) jämfört med många andra system från lägsta bas upp till mellanregistret. Fysiken i ljudet där är jag extra nöjd med. Jag har alltid gillat mitt mellanregister och det har jag aldrig riktigt behövt jobba med. Det har snällt åkt med på resan av uppgraderingar utan att knorra, men lite oväntat blev det en bättre av slutstegen Krell FPB och försteget KCT. Det var något jag inte väntat mig när jag började testa FPB blocken. Jag vet att @LISTEN TO MUSIC sa detta också. Vad som jag tror händer när det blir mer och mer ordning på de lägre frekvensernas upplösning, snabbhet, stramhet och fysik är att även mellanregister och uppåt vinna på det. De får mer eget utrymme på något sätt. Min placering av högtalarna passar för det.  MEN jag är helt säker på att jag tappar en del djup som konsekvens av högtalarplaceringen. Om jag flyttade ut högtalarna från väggen en meter till kanske djupet ökar? Det finns naturligtvis djup redan, men jag har hört mer djup från andra system och jag tror det kan hänga ihop med högtalarplacering. Ljudbilden och skalan på scenen är stor, det känns som en stor scen, men skulle kunna bli djupare. Jag gissar att om jag skulle möblera om i mitt rum och få ut högtalarna en meter till så skulle dipol-egenskaperna av mellanregistret och diskanten som spelar bakåt ge ett större djup.

Jag inser att när jag trimmat mitt system så har jag inte fokuserat så mycket på djupet i ljudbildens djup. Det är inte den egenskap jag prioriterar högst. Jag lyssnar sällan efter det. För mig är spelglädjen, tajming, anslag, luftighet och micro och macrodynamik med kontrollerad kraft viktigare, men får jag mer djup utan att saka detta så är det så klart kul.

Jag lyssnar sällan efter djup i ljudbilden i andras system eller på mässor heller inser jag. När jag lyssnar live är det sällan jag imponeras av djupet i ljudbilden eller ens reflekterar över den. Jag reflekterar mer över det rent musikaliska framförandet (hur det svänger) och det som lyfter musiken via hur klangen, toner, textur, kraften och dynamiken. Jag älskar ljudet av riktiga instrument live. Deras textur. Gärna på ganska nära håll. 

Men i Hifi system hör jag ju denna skillnad i ljudbildens djup. Jag har faktiskt lite svårt att veta om vikten av illusionen av djupet i ljudbilden. Är det något reellt eller är det en HiFi-effekt? När jag skriver om hur olika system låter så kommer jag nu på att jag aldrig eller möjligen extremt sällan har haft med det som en faktor när jag bedömt dem. Jag omedvetet och felaktigt tagit bort denna faktur ur ekvationen. Säkert har den åkt med på ett bananskal som egenskap i allt annat jag trimmat men eftersom det inte varit prioriterat kanske halkat efter. Jag skall försöka utröna om det är något positivt för mig eller inte.  

Tro nu inte att detta är något som bekymrar mig. Det är inte på den nivån ur ett perspektiv på musikåtergivningen för mig, bara en nyfikenhet på vart det leder. 

 

Min första tanke om hur jag skulle kunna öka djupet är om jag skulle flytta runt högtalarna så jag fick ett större djup.  Skulle jag tappa samtidigt attack och fysik? Jag misstänker det.  Det bytet är jag inte säker på att jag skulle vilja göra i så fall. 

Nu börjar jag komma in på saker jag inte testat fullt ut själv. Kan man behålla attack osv om man flyttar ut högtalarna så man får mer djup? 

Jag är tämligen säker på att mitt system och ffa högtalarna är kapabla att producera ett stort djup om så önskas ffa pga att den spelar bakåt och att både nivå och riktning kan justeras för detta. Jag tror i mitt fall det beror på en kompromiss av vilka egenskaper och att högtalarplaceringen är ytterst ansvarig.

Det är min analys av djupet i ljudbilden kontra attack och fysik. Jag tar gärna synpunkter på det.

 

Kablarna betraktar som en viktig komponent också. Ser man på hela kabelhärvan så är det av samma vikt och har effekt på samma nivå som allt annat. Utan tvekan av vad jag kommit fram till både i mitt system och andras.

 

Signalkällorna är bättre än för 3 år sedan. Det är förbättrad upplösning och klang. Musiken har tydligare textur och kanter, får mer luft och närvaro. I basområdet har makro och microdynamik ökat och jag tror förstärkeriet haft mest betydelse där. I hela registret har transientsnabbheten liksom microdynamiken  fått sig en bra knuff mot den bättre sidan av skalan . Jag gissar att det är samma egenskaper som gör att jag tycker det låter luftigare och renare.  Detta hade funnits till största delen även utan Krellarna, men det hade saknats kraftkontroll och "slam" när man spelar lite starkare.  

 

Förstärkeriets effekter är att systemet gör mer som det  blir tillsagt och kan leverera det från svagt till hur starkt man vill. Krellarna fanns ju innan uppgraderingen av signallällor så på ett vis var det de som höjde systemet till en annan nivå i störst utsträckning. De ger högtalaren en annan möjlighet till kontroll allt från lägre konversationsvolym och uppåt. Efter att förstärkarna landat kom ju uppgraderad vinyl och digitalsida med mer finess i klang, textur, detaljer, microdynamilk och i realism i återgivningen. 

Dock är det faktiskt så att att när jag uppgraderade till bättre MSB DAC (och musikserver) så närmade sig det digitala vinylen något. Men inte så länge... Lyra Atlas Lambda, som landade strax efter,  har redan oinspelad ökat avståndet igen till vinylens fördel. Det totala avståndet mellan digitalt och vinyl ökade faktiskt men med ett undantag. Allt med PCM, även högupplöst, är på det viset, MEN DSD gillar jag bara mer och mer. Det är mer lättlyssnat och avspänt. DSD ger mer samma känsla av musiken som analoga källor gör.

Så i mitt system drar analogsidan iväg och ifrån digitalsidans PCM mer och mer, trots ny DAC. Säg att jag skulle testa MSB's finaste och största DAC-system, hur skulle det låta? Nu är det hiskeligt kostsamt och jag tänker inte gå den vägen, men som en intressant fråga hade det varit kul att veta.  

 

Åter till djupet i ljudbilden som är den egenskap jag troligen lättast kan förbättra

Jag tycker själv jag hör mer djup i vissa andra system. Tex Eitans och @plind's system i hans förra rum, (ha inte hört i hans nya) där det var påtagligt djup i ljudbilden och det är fräckt. Dessa system låter på en generell nivå mycket bra på alla parametrar, men djupet var en av de egenskaper som stack ut.  Frågan är kanske om jag förlorar något jag gillar i dynamik och attack och andra egenskaper om jag ökar djupet? Några ideer?

 

Som sagt tacksam för synpunkter. 

 

 

Link to comment
Share on other sites

Tack för din reflektion Apex! Denna text får jag nog läsa ett par gånger och själv fundera på hur min egen tidslinje och egna tankar har gått under mina år inom ljudfilosofin. Jag är äldre än dig har nog mer 80 tals influenser med mig inom hifin. Då var det djup, stora paneler som Magnepan, Apogee och Martin Logan som gällde för mig och var mina högtalare referenser, alla dipol konstruktion som gav ett oroligt fint djup och stor ljudbild. Sedan kom Wilson W/P och gav mig en ny upplevelse av precision och rumsupplevelse, med mindre ljudbild. Kanske den mest och bästa kompromiss var Genisis V som var både dipol och konventionell låda. Precis som dina The Sonus Faber. Om jag inte minns fel var basarna aktiva och toppen styrd av ditt favorit slutsteg på Genisis V. Jag kommer ihåg ett system med Audio Research VT 150 SE och Genisis V detta var en musikalisk resa som jag sällan upplevt vid denna tidpunkt med både dynamik, precision och otroligt djup. Tror ditt system har mycket gemensamt med detta system, men i en modern och uppdaterad version med mer och än bättre dynamik och kraft än mer kompromisslös systemlösning. (R2R, bättre ström, kablage, PU mm) 
 

Link to comment
Share on other sites

När jag var yngre fokuserade jag mycket på ljudbilden: bredd, höjd och djup. Försökte ständigt göra den större och djupare och det hänger säkert ihop med att jag är en visuell person som tänker i bilder. De märken jag sedan kom att fasta för har inte ljudbild som prioritet utan mer sväng och samspel. Därför kom mitt fokus på ljudbild att minska och numera nöjer jag mig med att ha en balans mellan höger-vänster och fram-bak. Helst vill jag inte reflektera över ljudbilden utan musiken skall bara uppstå men det beror ganska mycket på inspelningen och de flesta ljudbilder är ju ”konstruerade”. Jag gillar iofs när man inte alls hör att ljudet kommer från högtalarna.
 

Vid besök hos @Daniel blev det uppenbart att hans system skapade en tydligare rymd runt varje instrument och varje instrument hade en tydligare egen kropp utan att samspelet gick förlorat, tror detta kallas för ”imaging” eller ”projektion” och sedan dess har jag jobbat med detta. Rätt kablar verkar spela en stor roll här. Jag som spelar gitarr vill ju höra hur tonerna låter inte var gitarristen befinner sig i rummet.
 

Vår hobby har många delmål och delspår och viktigast för mig att just att inget skaver. En kollapsad eller förvriden ljudbild skulle störa men just nu saknar jag inte djup. Man måste nog verkligen ha fullregisteråtergivnig om man skall kunna skapa illusion av stort (och tydligt) djup.

 

En annan aspekt som du tar upp är dynamik. Mina experiment med Altec Lancing 604 i 300 literslådor och 100 db visar tydligt hur mycket trögare aktiva Linn Komri med 2000w i basen är. Även Gryphon Essence drivade Wilson Duette visade på detta. Det säger ”BANG” med Altec och Gryphon men ”Bang” med Linn. Detta tåls att fundera vidare även om det ännu inte är ett riktigt ”skav” då det svänger bra. Tror det blir svårt att få allt i ett system…

Edited by Josaa
Stavfel
Link to comment
Share on other sites

8 hours ago, Josaa said:

Jag gillar iofs när man inte alls hör att ljudet kommer från högtalarna.

Håller med. Jag tycker man får till det genom att försöka få röster i mitten av lljudbilden i skala 1:1. Då släpper ljudet bra.

 

8 hours ago, Josaa said:

skapade en tydligare rymd runt varje instrument och varje instrument hade en tydligare egen kropp

Ja, det gillar jag med och tycker jag har rätt bra. 

 

Dessa båda egenskaper är de jag lyssnar efter mer än hur djup bakom högtalarna ljudbilden är. 

 

 

Link to comment
Share on other sites

41 minutes ago, Apexorca said:

Håller med. Jag tycker man får till det genom att försöka få röster i mitten av lljudbilden i skala 1:1. Då släpper ljudet bra.

 

Ja, det gillar jag med och tycker jag har rätt bra. 

 

Dessa båda egenskaper är de jag lyssnar efter mer än hur djup bakom högtalarna ljudbilden är. 

 

 

Ni pratar om några av de viktigaste parametrarna för min del, 1. att högtalarna ska ”försvinna”, 2. att instrument och röster känns närvarande, icke artificiella. Bra djupledsåtergivning är fint, men det får inte gå så långt att att det blir oengagerat, på bekostnad av närvaron.

Jag undrar om Plinius och Gryphon har vissa likheter i presentationen?🤨

Link to comment
Share on other sites

1 hour ago, sprudel said:

Ni pratar om några av de viktigaste parametrarna för min del, 1. att högtalarna ska ”försvinna”, 2. att instrument och röster känns närvarande, icke artificiella. Bra djupledsåtergivning är fint, men det får inte gå så långt att att det blir oengagerat, på bekostnad av närvaron.

Jag undrar om Plinius och Gryphon har vissa likheter i presentationen?🤨

Plinius hade jag för längesedan och jag kan inte svara så bra angående djupet i ljudbilden i relation till Gryphon, men Gryphon kunde få högtalarna att försvinna lika bra som mina Krellar gör. Krell och Gryphon är rätt lika därvidlag och på flera andra sätt. De har i grunden liknande klang och känsla i presentation i mitt system. Plinius kommer jag dock ihåg var lite grövre och grynigare i ljudet när jag jämförde med Krell 402. Plinius Sa 250 och M15 var ju mycket billigare än de Krellar evo 202 och evo 402 jag jämförde med.

Link to comment
Share on other sites

3 hours ago, Apexorca said:

Plinius hade jag för längesedan och jag kan inte svara så bra angående djupet i ljudbilden i relation till Gryphon, men Gryphon kunde få högtalarna att försvinna lika bra som mina Krellar gör. Krell och Gryphon är rätt lika därvidlag och på flera andra sätt. De har i grunden liknande klang och känsla i presentation i mitt system. Plinius kommer jag dock ihåg var lite grövre och grynigare i ljudet när jag jämförde med Krell 402. Plinius Sa 250 och M15 var ju mycket billigare än de Krellar evo 202 och evo 402 jag jämförde med.

Håller med i din analys. Jag hade själv en Plinius SA250 MK V och byte till både ARC REF210 och Krell EVO302. Jämförde man både med ARC210 och Krell EVO302 så var Plinius mörkare och mer grovkornig även i klass A läge. Plinius hade en mer massiv bas mot både ARC och Krell som var mer välupplösta och luftiga i hela registret. Bäst djupbas driv hade Krell och finast lyster hade ARC. 

Link to comment
Share on other sites

Angående djup i ljudbilden så har jag samlat tankarna lite till och utgår från mitt system.

 

Den del av ljudbilden som har med det @Josaa är inne på trimmar jag för att uppnå. Tex bredden i ljudbilden och att det är luft mellan instrument både i bredd höjd och djup. En annan viktig faktor i ljudbilden för mig är att trycksätta rummet och mätta det med musiken (högtalaren har kanske störst påverkan på det). OM inte systemet kan trycksätta rummet känns det litet tunt och tamt och all annat i ljudbilden blir föga intressant heller tycker jag. 

 

Angående just bara djupet från där du sitter till bakom högtalarna så kom jag på att jag fick en demo på HiFi Consult då det var HiFi Consult på den gamla goda tiden och då Olle Mårtenson var HiFi'ns svenska nestor. Detta var nog på slutet av 90-talet och jag suktade efter tex krell FPB som en fullständigt omöjlig dröm. Dock hade jag redan en Krell KAV300i jag köpt i Stavanger då jag jobbade där. Jag hade med den till Olle för att Olle tyckte jag skulle kika lite på en integrerad Bladelius. De demades side by side. En skillnad som definitivt fällde avgörandet då var att Bladelius lät en bit bakom högtalarna och bortåt medans Krell KAV300i lät mest mellanhögtalarna men också lite mot mig och en bit bakom men inte lika långt bakom som Bladelius. Tänk er en ellips med högtalarna i centrum. Ljudet sträcker sig lite framåt mot mig och lite bakom högtalarna. Jag kommer ihåg att vi diskuterade detta, jag och Olle, och jag gillad det mycket bättre med en mer framfusig stil. Jag upplevde mig mer involverad i musiken än att jag var en åhörare. Olle sa: Du får välja mellan att se den söta sångerskan eller att ha henne i knät. Jag valde att ha henne i knät, självklart. Jag tror faktiskt att det var där och då som mitt ideal på ljudbild formades. Jag har nog valt prylar som involverar mig nära i perspektivet framför att komma en bit bort. Jag gillar bredd och höjd och luft mellan instrument och att de alltså skall vara rätt nära mig i djupet. Dock får det gärna vara perspektiv i djupet, men eftersom det börjar närmare där jag sitter blir det inte lika långt bakom högtalarna heller. Det är nog så att jag tänkt på djupet i ljudbilden på ett annat sätt. Jag gillar när musiken kliver fram och tar tag i mig eftersom jag blir mer berörd och involverad av det och har kanske omedvetet vald efter detta och då inte fått det största djupet bakom högtalarna. Alltså en prioritering. Jag får fundera vidare på detta. Märkte att det finns en del intressanta stenar att lyfta på kring denna HiFi-effekt. :think:

 

Det är säkert så att det går att trimma perspektivet med högtalarplacering hos mig,  men jag tror jag valt produkter som flyttar fram musiken i ljudbilden. Tex Nordost. Jag är ganska säker på att detta kabelsystem lyfter fram ljudet mer än en del andra märken. Krell tillhör också den kategorin. Vad gäller mina högtalare så har de en extra högtalare (som är som en stativhögtalare med två element) som spelar bakåt ( ger dipoleffekt). När man slår av den blir det tydligt en plattare ljudbild och slår man på den blir det ett mycket större musikaliskt rum där det är så i en orkester, men det beror så klart också på inspelningen.  För att dipolhögtalarna där bak skall kunna utnyttjas som bäst (om jag nu skulle vilja öka djupet) så skulle högtalarna behöva någon meter till luft bakom sig. Men när jag flyttat runt högtalarna då jag trimmade in dem i rätt härad från start tappade jag attack då de kom ut mer i mitt rum, men attacken kanske kommer tillbaka om jag flyttar ännu mer ut dem. Jag vet inte om det kan vara så eller om jag ens kan testa det. Det blir krångel både med kabellängder och att högtalarna väger 307 kg styck. Eftersom rummet dessutom skulle bli värdelöst för det mesta av annan social aktivitet gör att denna övning ger ett visst motstånd att ta tag i. Vilket resultat i återgivningen det än skulle ge så måste högtalarna tillbaka igen... :grimacing:

 

 

 

 

 

Link to comment
Share on other sites

Det är ungefär här jag hållt mig i ngt år nu. Musiken längre bort eller ha det närmare och tom nästan runt en. Högtalaren har puttats hit och dit med stor iver. Gillar mkt ambient musik och det blir ett extra lyft med bra djup. Men absolut ger nära instrument/sound en mer spännande lyssning.

Link to comment
Share on other sites

13 hours ago, Apexorca said:

Jag gillar när musiken kliver fram och tar tag i mig eftersom jag blir mer berörd och involverad

Intressant. För mig är också känslan av djup viktig. Mindre viktigt tycker jag är om musiken upplevs komma framför, i linje eller ett steg bakom högtalarna. Det är ju bara relaterat till var högtalarna står s a s. Men oavsett var så blir känslan av både bredd och djup viktiga parametrar. Till detta bidrar mina subbar mycket. Utan dem blir det mer platt. En orsak till det, inbillar jag mig, är att jag har mina högtalare rätt långt ut från bakre väggen (drygt 1,5 meter). Det främjar ljudbilden men jag får betala med bas. Men med subbarna löses det och jag får det djup i ljudbilden jag vill ha. Flyttar jag bak högtalarna blir det ordentligt med mer bas, t o m mer än vad jag ställt in subbarna på, men platt ljudbild.

 

Varje rum och utrustning har sina utmaningar. Sen har vi ju det här med inspelningar och utgåvor och inte minst smak…

Link to comment
Share on other sites

42 minutes ago, Bebop said:

Intressant. För mig är också känslan av djup viktig. Mindre viktigt tycker jag är om musiken upplevs komma framför, i linje eller ett steg bakom högtalarna. Det är ju bara relaterat till var högtalarna står s a s. Men oavsett var så blir känslan av både bredd och djup viktiga parametrar. Till detta bidrar mina subbar mycket. Utan dem blir det mer platt. En orsak till det, inbillar jag mig, är att jag har mina högtalare rätt långt ut från bakre väggen (drygt 1,5 meter). Det främjar ljudbilden men jag får betala med bas. Men med subbarna löses det och jag får det djup i ljudbilden jag vill ha. Flyttar jag bak högtalarna blir det ordentligt med mer bas, t o m mer än vad jag ställt in subbarna på, men platt ljudbild.

 

Varje rum och utrustning har sina utmaningar. Sen har vi ju det här med inspelningar och utgåvor och inte minst smak…


Dina erfarenheter verkar stämma med mina tankar. Bra. 
 

Link to comment
Share on other sites

14 hours ago, Apexorca said:

Angående djup i ljudbilden så har jag samlat tankarna lite till och utgår från mitt system.

 

Den del av ljudbilden som har med det @Josaa är inne på trimmar jag för att uppnå. Tex bredden i ljudbilden och att det är luft mellan instrument både i bredd höjd och djup. En annan viktig faktor i ljudbilden för mig är att trycksätta rummet och mätta det med musiken (högtalaren har kanske störst påverkan på det). OM inte systemet kan trycksätta rummet känns det litet tunt och tamt och all annat i ljudbilden blir föga intressant heller tycker jag. 

 

Roligt diskussion, vilken tvingade mig tänka efter lite, vilket är stimulerande. 😀 Djup är kanske ett resultat av något annat, inte ett mål i sig? Eller är det ett mål, som ger andra positiva effekter avseende att komma närmare upplevd realism? För mig är djupet i sig inte viktigt, alltså inte själva måttet, men högtalarplaceringen måste tillåta instrumenten att få plats. Bredd är alltså viktigt. Och att det finns tillräckligt många "lager" i djupet så att instrumentsektionerna inte blir ihopklämda till en platt canvas. Det handlar nog om att allt i scenen måste få sitt eget rum. En stereobild som är rimlig är lätt att få till, men om man ska nå det där extra med en realistisk scen krävs ofta rätt mycket mer av alla delar i kedjan. Får man till det brukar också resultatet bli att man trycksätter rummet och får en musikscen som upplevs mer holistisk i hela rummet, inte bara en canvas mellan högtalarna. 

Link to comment
Share on other sites

42 minutes ago, Daniel said:

 

Roligt diskussion, vilken tvingade mig tänka efter lite, vilket är stimulerande. 😀 Djup är kanske ett resultat av något annat, inte ett mål i sig? Eller är det ett mål, som ger andra positiva effekter avseende att komma närmare upplevd realism? För mig är djupet i sig inte viktigt, alltså inte själva måttet, men högtalarplaceringen måste tillåta instrumenten att få plats. Bredd är alltså viktigt. Och att det finns tillräckligt många "lager" i djupet så att instrumentsektionerna inte blir ihopklämda till en platt canvas. Det handlar nog om att allt i scenen måste få sitt eget rum. En stereobild som är rimlig är lätt att få till, men om man ska nå det där extra med en realistisk scen krävs ofta rätt mycket mer av alla delar i kedjan. Får man till det brukar också resultatet bli att man trycksätter rummet och får en musikscen som upplevs mer holistisk i hela rummet, inte bara en canvas mellan högtalarna. 

 

Ja, det är intressant att försöka förstå vad djupet i ljudbilden egentligen är och vad som påverkar detta eller om det är en biprodukt av något annat man trimmat efter. Stereo-känslan och placeringen av instrument och sång går ju lättare att fatta hur det går till och en "platt fin tavla i Canvas" av ljud är ju inte lika roligt som om det finns lite lager i djupet. För att få detta är det säkert förmågan att återge akustiken i det rum som det spelas in i och hur det är mixat. Som @Bebop är inne på så har ju basområdet en hel del med akustikänslan från inspelningen att göra. En inspelning som ger mycket djup är Buena Vista social club albumet, ffa på vinyl blir det en sjukt stor rymd i återgivningen. 

Link to comment
Share on other sites

18 minutes ago, Apexorca said:

 

En inspelning som ger mycket djup är Buena Vista social club albumet, ffa på vinyl blir det en sjukt stor rymd i återgivningen. 

 

Håller med! En fin inspelning.

 

Ofta ger mer och bättre bas en mycket finare rumskänsla, så länge den inte är blöt och bumlig, då skymmer den bara. 

Link to comment
Share on other sites

8 hours ago, Daniel said:

För mig är djupet i sig inte viktigt

Klurigt det här med fikonspråk. Rumskänsla är kanske ett bättre uttryck. Vad jag menar är att förnimma känslan av att det är riktiga människor som står på en scen på olika ställen i rummet och att man får lite av den känslan snarare än att det står uppställda på ett led. Jag läste om ett nytt album i nya HiFi News som är inspelad i ”covid-uppställning” med 1,5 meter mellan musikerna både i sid- och djupled som gav en annorlunda känsla djup. Jag har inte hört den ännu så jag har ingen egen mening ännu.


5E40DB95-7D84-4137-AAB9-365D1AB7AB93.jpeg

 

Link to comment
Share on other sites

Join the conversation

You can post now and register later. If you have an account, sign in now to post with your account.

Guest
Reply to this topic...

×   Pasted as rich text.   Paste as plain text instead

  Only 75 emoji are allowed.

×   Your link has been automatically embedded.   Display as a link instead

×   Your previous content has been restored.   Clear editor

×   You cannot paste images directly. Upload or insert images from URL.

×
×
  • Create New...