Naimlyssning i Asarum

[Ranefjord]

Jag vill först tacka Fredrik på Reptil Audio i Asarum för det vänliga bemötandet och för den fantastiska servicen. Jag hoppas dessutom att Båten kan lägga upp lite bilder, så det blir lite dynamik i tråden =). Slut förord.

2011 blir förhoppningsvis uppgraderingens år (igen). Lillhövdingen har nämligen fått för sig att han behöver ny förstärkare. Nödvändighet kan självklart ifrågasättas, men det skulle iallafall vara trevligt med lite nytt =). Jag är ju hifiberoende precis som alla ni andra är .

När jag har haft hifidepressioner tidigare i mitt hifiliv har jag ofta funderat över vad jag "borde" ha köpt istället. Jag tror de flesta känner igen sig denna tankegång. Mitt svar har iallafall tämligen ofta blivit Naim + Carlsson. Naim + Carlsson är mitt instinktiva ryggradssvar på lösningen av alla hifiproblem. På min långa intresselista finns därför Naim representerad, och idag gjorde jag och Båten slag i saken och bilade till Reptil Audio i Asarum för lyssning.

Den eventuelle förstärkaren ska i framtiden spela tillsammans med ett par Carlsson OA52.2. OA52orna är dock lite besvärliga att transportera, så jag körde hem till mamma och hämtade ett par OA50.2. OA50orna är en bra referens för både mig och båten. Jag har ägt tre par och Båten ett. Dessutom spelar de, anser jag, betydligt bättre än sitt rykte. OA50.2 är t.ex. kanske den spelgladaste högtalaren som jag någonsin har ägt (Mammas OA50or är fortfarande mina. Hon har dem till låns ).

Vi skippar miljöbilderna och kringsnacket, och går rakt på sak. I butikens innersta rum hade plats reserverats för OA50orna. Högtalarkablar var framdragna. Förstärkarna i andra änden av kablarna såg varma och hungriga ut. Förstärkarna som skulle lyssnas på och jämföras var den integrerade Naim Nait xs och för- och slutstegskombinationen Naim NAC 152 xs / Naim NAP 155 xs. Den separata strömdelen Flatcap XS vilade även den ängsligt bredvid.

Vi ville inte retas, utan lät därför en naken (utan Flatcap) Nait XS tugga lite på OA50orna.

Här får Båten gärna presentera en bild eller två .

Edited February 23, 2011 by Ranefjord

[das Boot]

Här får Båten gärna presentera en bild eller två .

En bild eller två ska det bli... så fort de laddats upp

[das Boot]

[das Boot]

[das Boot]

Vi lyssnade uteslutande på CD

men Lillhövdingen lade ett gott ord för en Rega P3a som komplement till anläggningen. Jag tror också att det hade blivit grymt.

[das Boot]

Dagens kamp stod mellan den integrerade Nait XS samt för- och slutstegskombinationen i XS-serien.

Naim Nait XS samt HDX

Hela raddan med Naimprylar. från vänster NAP 155XS, NAC 152XS, Flatcap XS och CD 5XS. Lillhövdingen till vänster.

[das Boot]

Medhavda skivor avlyssnades. Handhavandet av Naims CD-"släde" ger onekligen ett visst välbehag

[Ranefjord]

Nait xs var sammankopplad med sin naturliga partner, nämligen Naim CD5 xs. Jag och Båten ägnade en lång stund åt denna "enkla" kombination. Hur lång stunden faktiskt blev, kan jag inte svara på. Vi liksom försvann in i lyssnandet.

Vi började dock med förrätterna, det enkla, som inte utmanar, utan som slinker ner utan större ansträngning. Båten stod för sin del av musikvalet, och bör presentera detta själv. Jag spelade bl.a. Gregorio Paniagua - La Folia, Thievery Corporation - Un simple histoire, Ry Cooder - Paris, Texas, och Jeff Buckley - Hallelujah. Dessa spår låter oftast bra på vilken hifi-anläggning som helst.

Naiten visade sina starka egenskaper snabbt. Jag blev genast imponerad av Naitens förmåga att spela sammanhängande, utmejslat, och kontrollerat. Naiten är väldigt följsam och medryckande med en härlig markering, nästan som ett avstamp, i tonerna. Jag tyckte mig uppleva en känsla som jag oftast förknippar med single-end-kopplade rörförstärkare. Jag vill dock inte överdriva jämförelsen. Inget slår single-end när det fungerar (OBS! När det fungerar). Naiten spelade även med övertygande närvaro. Naiten presenterar musik med kropp av kött och blod. Speciellt uppskattade jag dock Naitens förmåga att spela bas. Naiten artikulerar med kontroll. Att jag speciellt uppskattade basåtergivningen beror kanske på jämförelsen som oundvikligen görs till den egen anläggningen. Quaden som jag spelar med idag saknar dessa kvaliteter i jämförelse.

[Ranefjord]

Härligt med lite bilder ! Nu är det en bildtråd .

[das Boot]

Ja, den låter lika bra som den ser ut!!!

[das Boot]

Kan bara instämma i Lillhövdingens ord om Nait XS. Den spelar rappt, tight och roligt! OBS risk för kramp av allt taktstampande föreligger.

Jag blev också imponerad av bashanteringen. Detta är nog en stor anledning till att det svänger så bra. Vi kunde båda konstatera att Nait XS är en mycket kompetent förstärkare!

[calle_jr]

När jag har haft hifidepressioner tidigare i mitt hifiliv har jag ofta funderat över vad jag "borde" ha köpt istället. Jag tror de flesta känner igen sig denna tankegång.

Den måste jag svara "ja" på.

Carlsson har då funnits med på listan men aldrig Naim, så jag ska följa er rapport med största intresse.

[Ranefjord]

Lättspelat i all ära, men det är ingen utmaning för de stora pojkarna. Naimelektronik har rykte om sig att kunna svälja det mesta. Jag började utmaningen med aningen mer svårsmält mat, nämligen Boards of canada - Telephasic workshop från "storsäljaren" Music has the right to children.

Utmaningen i BOC-spåret ligger i att kunna presentera ljudfragmenten som utgör låtens melodi, samtidigt som den snabba och hårda basgången måste hållas kontrollerad och låta rytmiskt. Som lyssnare vill jag inte att fragmenten ska upplevas som fragment utan som en sammanhängande helhet. Följsamheten blir en viktig egenskap. Att kunna presentera nyanserna i dessa fragment verkar delvis vara avgörande för min upplevelse. Naiten klarar BOC-utmaningen mycket bra. Nait xs är bra på att mejsla ut detaljer, att spela följsamt, och att samtidigt spela rytmiskt över hela registret. Jösses vad jag uppskattade Naitens förmåga att spela BOC-bas. Lindvall! Du måste höra BOC på Nait XS + Carlsson OA50.2. Du hade uppskattat det lika mycket som jag . Vilken fantastisk basåtergivning...

[Ranefjord]

Boards of canada tillhör genren elektronika. Kvaliten på BOC-inspelningen ligger aningen över det genomsnittliga pop och rock-snittet. Det är dock ingen hifi-skiva. Den verkliga utmaningen för Naiten var dock inte BOC-spåret utan Janes Addiction - Mountain song (live) från den senaste samlingsboxen.

Janes Addiction tillhör genren skitig distad pop (eller rock). Inspelningskvaliten ligger en bit under snittet (även med Janes Addiction mått mätt). Utmaningen för Naiten består främst i att göra låten begriplig trots den hifimässigt usla inspelningen. Som lyssnare vill jag uppleva "öset". Jag vill ryckas med i musiken. En annan utmaning består i att förmedla Perry Farrells känslosamma röst, och alla ekoeffekterna som gömmer sig bakom en vägg av skrän. Få mässutställare skulle valt detta spår att dema med. Några anser nog t.o.m. att det är vansinne att köpa dyra stereoapparater om man lyssnar på dyligt. Jag tycker det är lite av utmaningen, nämligen att kunna få sina illaljudande skivor att låta bättre. Jag bryr mig mycket lite om neutralitet. Mitt hem är ingen arbetsplats.

Återigen måste jag berömma Nait xs. Det verkar som att Naiten är ovanligt bra på att spela vanliga j-vla skivor. Trots att inspelningen lider av kompression och annat odefinierbart blir det (i min värld) mer än tillräckligt njutbart. Jag brukar lyssna på illaljudande skivor med hörlurar, eftersom jag inte upplever skivorna så bristfälliga då. Jag fick hörlurskänslan när jag lyssnade på Naiten. Jag tror att det var efter samma spår som jag kommenterade Naitens likheter med Grado sr325is. En förstärkare och en hörlur som påminner om varandra. Naiten verkar svälja det mesta.

Edited February 23, 2011 by Ranefjord

[das Boot]

Vi spelade bl a öppningsspåret på Oscar Petersons We get requests över Nait XS och jag blev imponerad av förstärkarens förmåga att hantera musiken som helhet men framför allt att basen har fin ton och presenteras väldigt rytmiskt och tight!

Det sista spåret vi spelade på Naiten var Tomas Boströms "Förlorad" från skivan "Sammet". Detta är en i hifisammanhang mycket fin inpselning med akustiska instrument och bra djup.

[lindvall]

Jag minns tydligt hur vi då och då, ja ganska ofta faktiskt, pratade om hur lätt vi trodde det vore att leva med en kombination av Naim och Carlsson när Ranefjord och jag kamperade ihop i det "Pojkerska palatset" som Storhövdingen valde att kalla vår lya. Tänk att ni fått till en lyssning med dessa två märken efter alla dessa år! Intressant att förväntningarna verkar infrias.

[Ranefjord]

lindvall: Förväntningarna på Nait XS infriades med råge. Naiten har kvaliteter =).

Tomas Boström - Förlorad avslutade den första omgången med Nait XS. Efter spelningen kändes Naiten för mig som den enda förstärkaren som en sund människa någonsin kommer att behöva. Jag visste inte vad jag hade att förvänta av Nac 152xs och 155xs. Rimligtvis borde den dyrare kombinationen spela bättre.

Nac/Nap fick smaka på OA50orna i omvänd ordning. Vi öppnade med samma låt som vi avslutade Naitspelningen med, nämligen Tomas Boström. Nac/Nap trivdes bra med gourmetmaten. Boström lät utan tvekan bättre på Nac/Nap. En skillnad som jag upplevde var att för- och slutstegskombinationen hade naturligare klang. Naiten kändes i jämförelse lite beslöjad, i brist på bättre ord. Med för- och slutstegskombinationen lät instrument mer som instrument, och röster lät mer som verkliga röster. En annan positiv skillnad var frekvensomfånget. För- och slutsteget spelade mer utsträckt både upp i frekvensgången och ner. Mer tyngd! Självklart var även upplösningen högre. Detta märktes tydligt på Boströms röst.

Vi skiftade till Boards of Canada. Samma spår spelades, nämligen Telephasic workshop. Någonting saknades (!). Basen var djupare och mer detaljer presenterades, men följsamheten var sämre och avstampet i tonerna var inte alls lika påtagligt. Jag upplevde Nac/Nap som tråkigare att lyssna på BOC med. Nait XS har visserligen inte samma upplösning och tyngd, men den spelar roligare. Med Nac/Nap funderade jag mer på hifin och mindre på musiken än med Nait xs.

Janes Addiction placerades i CD 5xs, och Nac 152xs / Nap 155 xs högg in. I jämförelse med Naiten presenterade Nac/Nap spåret Mountain song mer som en smet av ljud. Nac/Napen hade inte samma förmåga att särskilja instrument och röster, och samtidigt bibehålla rytmen i basen. Dessutom tyckte jag att basen saknades lite. Jag upplevde Naiten som basrikare på detta spår. Jag kände inte "öset" och jag blev inte indragen i musiken.

Vi spelade fler spår med Nac 152 xs och 155 xs, innan vi växlade tillbaka till Nait xs. Med Nait xs inkopplad kom musiken tillbaka, men hifi-egenskaper gick förlorade. För mig var det ingen tvekan om vilken kombination som var bra på vad. Nac 152 xs var mer "hifi" och Nait xs mer musik.

Enter Flatcap xs till Nac 152 xs och 155 xs...

Edited February 24, 2011 by Ranefjord

[das Boot]

Jag måste bara lägga till att när vi bytte över från Naiten till 152/155 xs och spelade Boström så var det en mycket stor skillnad på rumsupplevelsen. Plötsligt växte ljudet ordentligt och instrumenten och rösten delades upp i ljudbilden på ett mycket bra sätt. Ljudet blev större, mer upplöst, lite mjukare, mer avslappnat och med större svärta MEN jag håller med Ranefjord om att det blev mindre stampa-takten-känsla. Mindre party kan man säga. Således inte helt självklart vilket man ska välja utan det beror mkt på vilken slags musik man spelar.

[Ranefjord]

Vi skiftade åter elektronik från Nait xs till Nac 152 xs och Nap 155 xs, men med en Flatcap xs inkopplad till försteget. Nap/napen växte ytterligare. Fler detaljer, större kropp, mer rymd, och ökad dynamik kunde upplevas. Vi spelade de båda kritiska låtarna från Boards of Canada och Janes Addiction. Resultatet blev mer musik. Med Flatcap inkopplad har Nap/Nac funnit musiken. Nu låter BOC-spåret rytmiskt och följsamt, samtidigt med en bättre hifipresentation än Naiten. Kanske Nait xs var aningen bättre på avstampet, kanske. Janes Addiction - Mountain song presenteras inte längre som en smet av ljud. Istället är instrument och röster fint separerade. "Öset" är tillbaka, och jag som lyssnare dras med in i musiken igen. Härligt! Basen är kanske fortfarande inte riktigt lika tydlig som med Naiten.

Vi spelade fler spår och vi var nog alla överens om att Nac 152 xs Nap 155xs / Flatcap xs totalt sett var den bästa förstärkaren. Så vad drar jag för slutsatser av gårdagens lyssning? Om jag hade varit en sund människa skulle jag valt Nait xs, och sedan slutat fundera på hifi. Nait xs är en fantastiskt rolig integrerad förstärkare som presenterar musikens själ, rytm och kropp på ett övertygande sätt. Om man undviker att lyssna på Naims dyrare serier kommer man troligtvis aldrig att sakna någonting. Tyvärr har vi lyssnat på nästa nivå över nait xs. Nac 152 xs och 155 xs imponerade på mig hifimässigt, men inte musikmässigt (i jämförelse med Nait xs). Köper man Nac/Nap så bör man, menar jag, skaffa flatcap xs omgående. Med en flatcap presterar Nac/Nap musik som en Nait xs, men med högre upplösning, bättre dynamik, mer kropp, större frekvensomfång, m.m. Om jag skulle tvingas välja förstärkare idag skulle jag valt denna kombination. Jag tycker att den är värd det nästan dubbelt så höga priset. Nait xs kostar ca 18000:- och Nac 152 xs, Nap 155 xs, flatcap xs kostar ca 34000:-.

Det får bli en uppföljning snart igen. Naims XS-serie har varit en mycket trevlig bekantskap. Åter igen stort tack till Fredrik på Reptil Audio i Asarum.

Edited February 24, 2011 by Ranefjord

[das Boot]

152/155xs blev det självklara valet enligt mig också. Minst lika prisvärt som Naiten! Imponerande vilken stor skillnad Flatcapen gjorde.

Det hade varit mycket intressant att höra vad ni andra forummedlemmar har för erfarenheter av liknande jämförelser.

[Ranefjord]

Receptet mot att hamna i byteskarusellen stavas nog Nait xs dock =). Nait + OA50.2 är tillsammans en mycket rolig kombination. Jag skulle nog kunna leva med det ljudet. Vi får väl se var det slutar =). Nästa gång får OA52orna följa med.