Har fått svårt att "lyssna på ljudet"

[Strmbrg]

Osäker på varför, men om jag inte tvingar mig att fokusera på "ljudet" så tar musiken över mitt fokus.

Så har det ju absolut inte alltid varit, men det blir mer och mer slagsida åt det hållet.

Det har varit långa perioder då det varit precis tvärtom.

Ser en trendlinje som pekar i den här riktningen, så det känns inte som att det är en tillfällighet.

Ser det för övrigt inte heller som ett problem.

Dock är det en intressant notering, tycker jag.

Hur är det för er andra?

[hifidde]

Strmbrg said:

Osäker på varför, men om jag inte tvingar mig att fokusera på "ljudet" så tar musiken över mitt fokus.

Så har det ju absolut inte alltid varit, men det blir mer och mer slagsida åt det hållet.

Det har varit långa perioder då det varit precis tvärtom.

Ser en trendlinje som pekar i den här riktningen, så det känns inte som att det är en tillfällighet.

Ser det för övrigt inte heller som ett problem.

Dock är det en intressant notering, tycker jag.

Hur är det för er andra?

 

Edited March 26, 2017 by hifidde

[Strmbrg]

Det är ju väldigt skönt att ha det så.

Man kan fundera lite mer förutsättningslöst på hifi, ljudåtergivning mm i den sitsen, upplever jag.

Det blir liksom inte funderingar som huvudsakligen kretsar kring hur man löser sina problem, utan kanske lite mer distanserat?

[Strmbrg]

En liten teori kan vara att man kanske faktiskt kan "förbättra" den upplevda återgivningen genom förändring av sig själv, och inte enbart genom att förändra anläggningen.

Väl känt är väl att ens upplevelse av exakt samma musikstycke kan vara god ena dagen och sämre nästa dag.

Men nu tycker jag mig se en mer konstantvarande god upplevelse över tid. Det får mig att fundera i banor som den ovan.

[Bebop]

Jag strölyssnar sällan. Jag väljer ut musik som jag skall spela igenom. Ikväll har jag plockat ner lite Frank Rosolino från Kenton Presents serien. Inspirationen kommer från Shaft.

Inspelningarna är från 1954-55.

Jag sjunker jag ner i min sweet spot, sätter på en platta och glider in i njutningsdimman. Tänker inte ett dugg på anläggningen - endast musiken. Det här är inga high end plattor men dom är jäkligt bra.

Musiken har alltid varit i första rummet för mig. Jag har säkert lagt 2-3 gånger mer stålar på min musik än på anläggningen. Den är bara verktyget och så har jag nog sett det genom alla år, men jag har mer välljudande anläggning idag än för 10 och 20 år sedan - precis som med min bil och TV som också är bättre än de jag hade för 10-20 år sedan. Darwins lära gäller även på detta område.

Jag kan dessvärre inte säga det samma om musiken. Den har blivit sämre och sämre. Som vanligt med ett antal undantag.

[calm]

Själv slölyssnar jag inte heller. Har egentligen aldrig haft bakgrundsmusik som idé. När jag lyssnar faar humöret bestämma musikvalet. Väl i lyssningsstolen tar musiken över om det inte är en osedvanligt daalig inspelning. Men dessa är nog utsorterade vid det här laget.

Jag är nog av den typen av lyssnare som baade njuter den musikaliska och den ljudmässiga upplevelsen samtidigt. Känsligheten i diskantomraadet är nog skälet till att jag inte taal daaligt inspelat material även om det musikaliska är avgörande.

Därför har jag valt utrustning som maanga skulle kalla för laidback men för mig är ett uttryck för en medveten filosofi. I verkliga konsertsammanhang kan jag sällan eller aldrig uppleva det ljud jag ibland faar mig presenterat som high end. Mina referenser är alltid liveupplevelser, varar gaardagens konsert i Wein var en av de större, men den aaterkommer jag till i en annan traad.

Calm

[Guest Musicus]

I verkliga konsertsammanhang kan jag sällan eller aldrig uppleva det ljud jag ibland faar mig presenterat som high end.

Calm

Interessant observasjon! sammenfaller mye med mine egne de siste årene, og har fått meg til å fundere over hva en egentlig driver med, det kan være lurt for ens sjelefred å tenke litt rundt dette.

Kjenner meg mer og mer henfallen til en for meg, tiltalende presentasjon av musikken, enn hva som forventes er hifi korrekt.

mvh

[Perka]

Det finns garanterat ingen som lägger ner lika mycket tid på ljudet vid en koncert som vid en inspelning. Det är väl heller inte meningen. I min värld är det två helt olika medier som också leder till två helt olika upplevelser. Aldrig att jag blir berörd till tårar även med den mest pefekta inspelning, men det kan hända på en koncert.

När jag lyssnar hemma så är det lyssning som gäller, annars går tunern på om jag bara ska ha någon form av ljudkullis i bakgrunden. Spelar jag en skiva eller CD då lyssnar jag ordentligt på inspelning OCH musik, nästan mer på ljudet om jag ska vara helt ärlig.

[Strmbrg]

Jag har väl "alltid" dvs de senaste femton åren utgått från "Klassisk musik" när jag har bedömt återgivningen.

Frågorna under min "ljudanalys-period" har varit exempelvis:

Låter det som en konsertsal?

Finns djupkänslan?

Grötar det ihop sig?

Låter stråksektionerna fnissligt eller "tutigt", eller låter de som jag minns från verkligheten?

Är det ett brummande från kontrabasarna, som i verkligheten, eller är det bara basljud?

Låter det stort och rumsligt eller låter det hopträngt och kompakt?

Försvinner detaljerna i instrumentljuden då jag drar på?

Är det en hyfsat trovärdig dynamik?

Hör jag att bastonerna ekar mellan konsertsalens väggar?

Naturligtvis kan ju vissa problem finnas på inspelningen.

Men å andra sidan tycker jag att betydligt fler av mina gamla skivor låter mer trovärdiga idag än förr.

[Timbre™]

Jag har väl "alltid" dvs de senaste femton åren utgått från "Klassisk musik" när jag har bedömt återgivningen.

Frågorna under min "ljudanalys-period" har varit exempelvis:

Låter det som en konsertsal?

Finns djupkänslan?

Grötar det ihop sig?

Låter stråksektionerna fnissligt eller "tutigt", eller låter de som jag minns från verkligheten?

Är det ett brummande från kontrabasarna, som i verkligheten, eller är det bara basljud?

Låter det stort och rumsligt eller låter det hopträngt och kompakt?

Försvinner detaljerna i instrumentljuden då jag drar på?

Är det en hyfsat trovärdig dynamik?

Hör jag att bastonerna ekar mellan konsertsalens väggar?

Naturligtvis kan ju vissa problem finnas på inspelningen.

Men å andra sidan tycker jag att betydligt fler av mina gamla skivor låter mer trovärdiga idag än förr.

Ofta kan det räcka med att lyssna på vokala inslag, något vi är välbekanta med från dagligt liv. Någon enstaka gång kan en inspelning/hifianläggning presentera röster så som jag upplever dem från real life men aldrig har jag hört en mänsklig röst låta som majoriteten av tillgängliga inspelningar....

D.v.s. tunt, diskantöverdrivet och spetsigt.

[frepp]

Jag ber att få gratulera å det varmaste - så fantastiskt skönt att kunna fokusera på musiken istället för ljudkvaliteten. Jag ser det som ett tecken på att du börjar hitta den musikanläggning som är rätt för dig.

Det är samma för mig sedan jag skaffade mig ett par Ino piP. För första gången i mitt 37-åriga liv (där cirka 20 av åren ägnats åt hifi i olika former), ska tilläggas.

Första veckorna var det förstås en del "Oj jävlar vad bra det låter", men numera är det mest "Oj jävlar vilken bra musik!".

Osäker på varför, men om jag inte tvingar mig att fokusera på "ljudet" så tar musiken över mitt fokus.

Så har det ju absolut inte alltid varit, men det blir mer och mer slagsida åt det hållet.

Det har varit långa perioder då det varit precis tvärtom.

Ser en trendlinje som pekar i den här riktningen, så det känns inte som att det är en tillfällighet.

Ser det för övrigt inte heller som ett problem.

Dock är det en intressant notering, tycker jag.

Hur är det för er andra?