Jump to content

Japanska märken.


Adagio

Recommended Posts

Jag är den första att erkänna att jag i min hifiungdom levde med den förutfattade meningen att japansk Hifi bara var massproducerat stormarknads-skräp. Tills jag fick se en artikel i high fidelity för många år sedan, där Accuphase recenserades, jag häpnade över detta smyckesskrin. Åren gick och budgeten ökade men ändå var det de amerikanska firmanamnen som lockade.

Legendariska namn som Krell, ARC, Mark Levinson mfl. Själv hade jag bara råd med McCormack, amerikanskt bondsmide, väljudande, brutalt ock kralligt. Japanhifi kom liksom i andra hand, för mycket finesser och rätt konservativ design.

När jag senare började intressera mig för kablage var det feta ormar med nätstrumpor som lockade. PAD, Transparent, Kimber mfl. Återigen amerikanskt, när sedan alla firmor såg likadana ut, skiftade de visuella preferenserna mot Nordost där man faktiskt kunde se innehållet och alla värden redovisades.

Nu är jag medveten om hur bra japanska highendmärken faktiskt är, inte för att jag tänker byta någon hårdvara. Jag är numera en sån som tycker att det jag har är tillräckligt bra och att klangen är rätt.

Däremot kan, som i mitt fal byte av högtalare kräva att man byter kablage. Jag fick upp ögonen för japanska tillverkare som furutech och Oyaide. Helgjutna produkter i japansk stil, fantastiskt bra faktiskt, dessutom modrat prisättning. Men är det tillräckligt fint? Väldigt få verkar ha provat och relativt få är intreserade av dessa japankablar. Konstigt tycker jag. Har vi lite snobbig attityd mot japanerna?

Edit rättstavningprogramet i iPhone spelar en, en del lustiga spratt.

Edited by Adagio
Link to comment
Share on other sites

Adagio said:
Jag är den första att erkänna att jag i min hifiungdom levde med den förutfattade meningen att japansk Hifi bara var massproducerat stormarknads-skräp. Tills jag fick se en artikel i high fidelity för många år sedan, där Accuphase recenserades, jag häpnade över detta smyckesskrin. Åren gick och budgeten ökade men ändå var det de amerikanska firmanamnen som lockade.

Legendariska namn som Krell, ARC, Mark Levinson mfl. Själv hade jag bara råd med McCormack, amerikanskt bondsmide, väljudande, brutalt ock kralligt. Japanhifi kom liksom i andra hand, för mycket finesser och rätt konservativ design.

När jag senare började intressera mig för kablage var det feta ormar med nätstrumpor som lockade. PAD, Transparent, Kimber mfl. Återigen amerikanskt, när sedan alla firmor såg likadana ut, skiftade de visuella preferenserna mot Nordost där man faktiskt kunde se innehållet och alla värden redovisades.

Nu är jag medveten om hur bra japanska highendmärken faktiskt är, inte för att jag tänker byta någon hårdvara. Jag är numera en sån som tycker att det jag har är tillräckligt bra och att klangen är rätt.

Däremot kan, som i mitt fal byte av högtalare kräva att man byter kablage. Jag fick upp ögonen för japanska tillverkare som furutech och Oyaide. Helgjutna produkter i japansk stil, fantastiskt bra faktiskt, dessutom modrat prisättning. Men är det tillräckligt fint? Väldigt få verkar ha provat och relativt få är intreserade av dessa japankablar. Konstigt tycker jag. Har vi lite snobbig attityd mot japanerna?

Edit rättstavningprogramet i iPhone spelar en, en del lustiga spratt.

q

Edited by hifidde
Link to comment
Share on other sites

Jag fick upp ögonen för japanska tillverkare som furutech och Oyaide. Helgjutna produkter i japansk stil, fantastiskt bra faktiskt, dessutom modrat prisättning.

Jag misstänker att ditt kreditkort skulle få sig en bedövare vid ett besök i en Oyaide-buitik i Akihabara :mm::mm:

DSC_6232.JPG

http://www.euphonia-audioforum.se/calle_jr...06/DSC_6233.JPG

http://www.euphonia-audioforum.se/calle_jr...06/DSC_6234.JPG

http://www.euphonia-audioforum.se/calle_jr...06/DSC_6235.JPG

http://www.euphonia-audioforum.se/calle_jr...06/DSC_6236.JPG

http://www.euphonia-audioforum.se/calle_jr...06/DSC_6237.JPG

http://www.euphonia-audioforum.se/calle_jr...06/DSC_6239.JPG

http://www.euphonia-audioforum.se/calle_jr...06/DSC_6240.JPG

http://www.euphonia-audioforum.se/calle_jr...06/DSC_6241.JPG

Japaner kan inte göra fel. De vet inte hur man gör. Den egenskapen är bortsuddad. Utöver det gör de dina fel till sina och ger sig inte förrän det är tillrättat.

Link to comment
Share on other sites

Jag upplever samma sak när jag får frågan om vad jag har för utrustning på affärer etc, Jag tittade på högtalare på en ac Stockholms största hifi affärer och frågan kom om vad jag körde för förstärkeri, jag använde då Nakamichi Pa7eII som inte behöver skämmas för sig om man inte går upp rejält i nivå, högtalarna var av golvmodell och kostade ca 18000kr, och krävde inte speciellt effekt starkt slutsteg.

Direkt när jag berättat vad jag använde fick jag mig en föreläsning om att jag borde byta till en integrerad förstärkare som fanns i butiken för att den skulle prestera så mycket bättre (kostade ca 20000kr).

Jag gjorde aldrig någon jämförelse och jag köpte inte högtalarna (är fortfarande lite sugen på dom).

jag byter slutsteg rätt ofta eftersom jag är nyfiken, och för att veta vad som funkar bättre eller sämre testar jag sakerna och jämför med slutsteg som jag vet hur dom spelar. (Bladelius Ymer till exempel om man ska välja något modernt).

min erfarenhet är att äldre slutsteg kan vara riktigt bra, att man sedan råkar ut för bransch folk som är så sugna på att sälja nya saker att dom skyndar sig döma ut utrustning som har några år på nacken är mest tråkigt.

En av mina riktiga juveler är en Sansui Au-X1 integrerad förstärkare, utan att överdriva så är det svårt att ens hitta en förstärkare som presterar bättre än vad den gör, den är helt sanslös trots sina 30 år. (finns mycket skrivet om den på nätet)

En annan juvel är Denons Pra-6000 försteg, låter riktigt bra och har ett chassie som är riktigt fint.

Jag vet att många här på forumet är väldigt tveksamma till äldre apparater pga av kondingar etc, jag har en hel del apparater som var top of the line från Kenwood / Denon / Sansui / Krell / Sony och det är inte många som inte har fungerat som dom ska.

till exempel Denons S1 Dac eller Krells SBX-32 dac , båda är från tidigt 90-tal och jämför man med erkänt bra dacar för 0-30000kr idag så garanterar jag att det inte är självklart att dom nya låter bättre. Jag trodde själv att en dac borde det märkas stor skillnad på eftersom tekniken går framåt, men som jag ser det ska man inte räkna bort äldre top of the line apparater, lät dom bra förut så låter dom bra nu med, skivspelarna är ju ett levande bevis på att allt inte blir bättre bara för att det är nyare teknik.

// :)

ps och eftersom den här tråden gällde japansk hifi så håler jag med om att dom har gjort mycket bra.

Link to comment
Share on other sites

Har vi lite snobbig attityd mot japanerna?

Kanske är jag inte rätt person att uttala mig då min projapanska fas börjar närma sig 40 år och den visar inga tecken på att plana ut. Det hela började med ett TV-program om Toyota någon gång runt 1970. Själv skulle jag nog aldrig trivas i en så perfektionistisk miljö men tanken slog mig att det måste gynna produktkvaliten och sedan dess har det blivit en del Japanhifi från tillverkare som Marantz, Luxman, Denon, Sony, Pioneer, Technics, Yamaha, Micro Seiki, Nakamichi, Stax och Accuphase. Den oundvikliga frågan blir då vad som har krånglat under dessa år... :?:

1/ Den första förstegsmodellen från Accuphase (1973) fick problem med RIAA-steget efter 35 år. Reparationskostnad 800 kr.

2/ Den första CD-modellen från Technics (1982) tappade sugen efter två år. Återförsäljaren bytte in den mot en ny Yamaha.

3/ Ett Accuphaseslutsteg, klass A, från 1979 fick genomgå kondensatorbyten efter 25 år. Fungerar i nuläget perfekt.

4/ Logobelysningen slocknade på en CD-transport samt på ett monoblock efter några år. Kör nedsläckt.

5/ Den första SACD-transporten från Accuphase (2000) började gnissla och trilskas efter några månader och tillverkaren bytte allt utom chassi och nätdel... :) Just nu kan jag inte komma på något mer.

Link to comment
Share on other sites

Jag har sett en film från Sansui's fabrik där dom visar sitt kvalitets tänkande, dom stoppade in apparaterna i en ugn (minns inte hur varm) och mätte sedan upp dom, sen åkte samma apparat in i en frys, apparaten skulle mäta inom en snäv spec oavsett värme eller kyla. dom hade en testbana där dom skjutsade apparater i kartongerna dom skulle skickas runt världen i, för att se att dom tålde tuff behandling, filmen var helt fantastisk.

Dom var verkligen nogranna Japanerna :)

Link to comment
Share on other sites

På 70-talet fanns det inte mycket annat än japansk elektronik. Det fanns naturligtvis också Luxor, Philips, Dux, Centrum, Luma, Arena och några till. Men för oss kring 20-25 år med hifiintresse så var det mest japanskt. Det fanns också en del engelska och amerikanska prylar men inte där jag bodde. För mig kom de in senare i livet.

Men det var också skillnad på japaner och japaner. Det fanns lite olika skikt där en del märken hade högre status än andra. Som jag minns den tiden klassades de olika tillverkarna ungefär så här.

Lägst status

Akai

Sony

Technics

Hitatchi

Mellanstatus

Yamaha

Nakamichi

Pioneer

Sansui

Teac

Högstatus

Kenwood

Accuphase

Marantz

Luxman

Om denna rangordning var riktig även ljudmässigt kan jag inte gå i god för, men jag minns hur jag dreglade över framför allt Kenwood och Luxman och till slut förverkligade jag mina drömmar - först Luxman och sedan Kenwood. Jag var stor Kenwood fan hela 70- och halva 80-talet. Jag hade deras största integrerade förstärkare som hette KA-907. Skulle vara kul att komma över igen. Jag tror den klarar sig rätt så hyggligt fortfarande.

Det största problemet en hel del av dessa förstärkare hade var att de inte var så strömstarka och de var instabila. När högtalarlasterna började krypa ner mot 4 ohm och under så hade fick dom problem - inte alla men en hel del av dom. J

Link to comment
Share on other sites

Den första Japanska prylen som jag dräglade över i början av 60-talet var en Japansk bandspelare från AIWA. Den såg ut att vara ett billigt plagiat från AMPEX. Modellen från AMPEX hetter ATR 602, en riktig skitmaskin kom jag på senare. När det gäller rullbandare från Japan vill jag påstå att Technics RS1500 den som har ISOloop bandföring är en av de bästa maskiner som tillverkats överhuvudtaget. Nakamichi gjorde väldigt bra kassettdeck, likaså Pioneer som hade två mycket bra deck. Sony gjorde mycket bra skivspelare och den jag minns bäst var en stor direktdriven för radio/studio-bruk. Själv har jag en remdriven som jag köpte 1971. Sony TTS3000 som var state of art i Absolute Sound. Det enda jag gjort med den är ett byte av remmen och stroboskoplampa.

Link to comment
Share on other sites

Kul att du varit ett Kenwood Fan Bebop , jag har haft Ka-907 och den är fortfarande bra. (ruskigt strömstark med)

Jag har kvar Kenwood L07cII försteg, 2 L07mII monoblock samt ett par L08m monoblock. Kenwood var ruskigt bra i slutet av 70 talet och början av80 talet :)

Ändrat ****Skrev Timbre istället för Bebop****

Edited by Volger
Link to comment
Share on other sites

Att nytt alltid är bättre är ytterligare en myt. Bra ljud är alltid bra ljud, oavsett årgång. Sen kan jag tycka att jakten på bra upplösning i vissa fall har lett till att modernt ljud i många fall snarare har focka (focus ska det stå, jag ska aldrig mer skriva inlägg med iPhone) på detaljer i stället för just högupplösning. Jag tror/vet att det är många som längtar efter det där fylliga varma ljudet som gör det avslappnande att lysna. Tyvärr vill man ju ha både detaljer, luft, upplösning och dynamik också, balansgång Mao.

Edited by Adagio
Link to comment
Share on other sites

Adagio said:
Att nytt alltid är bättre är ytterligare en myt. Bra ljud är alltid bra ljud, oavsett årgång. Sen kan jag tycka att jakten på bra upplösning i vissa fall har lett till att modernt ljud i många fall snarare har focka på detaljer i stället för just högupplösning. Jag tror/vet att det är många som längtar efter det där fylliga varma ljudet som gör det avslappnande att lysna. Tyvärr vill man ju ha både detaljer, luft, upplösning och dynamik också, balansgång Mao.

Q

Edited by hifidde
Link to comment
Share on other sites

Kul att du varit ett Kenwood Fan Bebop , jag har haft Ka-907 och den är fortfarande bra. (ruskigt strömstark med)

Jag har kvar Kenwood L07cII försteg, 2 L07mII monoblock samt ett par L08m monoblock. Kenwood var ruskigt bra i slutet av 70 talet och början av80 talet :)

Ändrat ****Skrev Timbre istället för Bebop****

Det hade stämt även på mig för jag gick länge och suktade efter en Kenwoodtrio :) 700C, 700T och 700M som stod uppställda i en hifibutik längst upp på Kungsgatan i Göteborg. Studietiden var precis avslutad och tyvärr försvann godbitarna innan jag hade fått ihop tillräckligt kapital.

Link to comment
Share on other sites

Det hade stämt även på mig för jag gick länge och suktade efter en Kenwoodtrio :) 700C, 700T och 700M som stod uppställda i en hifibutik längst upp på Kungsgatan i Göteborg. Studietiden var precis avslutad och tyvärr försvann godbitarna innan jag hade fått ihop tillräckligt kapital.

Kenwoods 700-serie (M var väl den med stora grönaktiga effektmätare?) samt Yamaha A-1/B-1 tillhörde de förstärkare jag suktade efter på 70-talet, för att inte tala om Luxmans prylar. Dessa framstod dock som oöverkomligt dyra för en ung spoling och jag fick nöja mig med Yamaha C-4/M-4. Kom på att jag faktiskt ägde Kenwoods tunga skivspelare KD-500 med Formula 4 arm.

Edited by Hasse
Link to comment
Share on other sites

Join the conversation

You can post now and register later. If you have an account, sign in now to post with your account.

Guest
Reply to this topic...

×   Pasted as rich text.   Paste as plain text instead

  Only 75 emoji are allowed.

×   Your link has been automatically embedded.   Display as a link instead

×   Your previous content has been restored.   Clear editor

×   You cannot paste images directly. Upload or insert images from URL.

×
×
  • Create New...