Hur bedömer man ljudkvalitet?

[gcs]

Jag har funderat flera gånger på vad ni här på forumet egentligen (ejenktligen) har för kriterier när ni bedömer ljudkvaliteten på ett fonogram? Jag kan inte påminna mig att jag sett någon skiva som fått med 5x . Själv tycker jag mig ha många många skivor(CD:n) med som jag bedömer högsta ljudkvalitet.

[Björn-Ola]

Jag har tre nivåer på ljudkvalitet:

-Dåligt, jag sitter och irriterar mig på ljudet.

-Bra, jag tänker inte alls på ljudet utan sitter bara och lyssnar på musiken.

-Riktigt bra, jag sitter och tänker på hur fantastiskt bra det låter och glömmer bort musiken.

[Bebop]

Jag har funderat flera gånger på vad ni här på forumet egentligen (ejenktligen) har för kriterier när ni bedömer ljudkvaliteten på ett fonogram?

För mig är skillnaden känslo- och upplevelsebaserad. Det är mycket som talar emot vinylen, t ex mer svaj, rumble, brus, lägre dynamik än vad en CD-kan visa/mäta upp. Ändå kan vinylen låta bättre.

Som exempel anför jag Way Out West av och med Sonny Rollins. Jag har den på ett par olika CD-utgåvor plus vinyl. Jag har spelat upp dom parallellt flera gånger inför besökare och ännu har ingen sagt sig föredra CD'n som ger har en alldeles för framtung presentation. Cymbalerna ringer i öronen och upplevs inte spela med musiken, låter nästan artificiellt.

LP'n har en högre värmefaktor, mer balanserad mellan registren och är en ren njutning att lyssna på.

Men jag tillhör inte dom som tycker att vinyl alltid är bättre. Jag har massor av CD som spelar både jämnt med vinyl och ibland bättre. Bra CD-utgåvor har jag på t ex Impulse med John Coltrane.

Vi gjorde en test hemma för ett drygt halvår sedan mellan en ordinär CD med Ricky Lee Jones, "Pop, pop, pop" och en superpressad vinyl av samma platta. Truppen som var samlad här då kunde inte höra någon avgörande skillnad.

Det finns vinyl som låter bra och de som låter sämre och samma förhållande gäller CD. Upplevelsen av det man hör fäller avgörandet.

[Timbre™]

Börjar få allt svårare för ytterligheter vare sig det gäller analoga eller digitala utgåvor. Komprimerad massproduktion likaväl som tippade register åt det ena eller andra hållet. Man får ju normalt dagligen ta del av autentiska röster vilket ger kontinuerliga referenser och just vokala insatser kan uppvisa stor variation i återgiven form. Ibland blir det hur onaturligt som helst och inte ens audiofilutgåvor garanterar säkra kort enligt mina erfarenheter. För min del är värme och sammanhållning viktigare än mikrodetaljer och knivskarpa konturer. Helst vill man väl ha allt på samma bräde...

[Engelholm Audio]

Och hur skall man hålla sig objektiv när musiken i högsta grad påverkar upplevelsen?

[Almen]

Som exempel anför jag Way Out West av och med Sonny Rollins. Jag har den på ett par olika CD-utgåvor plus vinyl. Jag har spelat upp dom parallellt flera gånger inför besökare och ännu har ingen sagt sig föredra CD'n som ger har en alldeles för framtung presentation. Cymbalerna ringer i öronen och upplevs inte spela med musiken, låter nästan artificiellt.

Jag har Sonny Rollins On Impulse! på CD, och den låter för jävla illa. Tror säkert att den låter mycket bättre på LP. Jag analyserade CD:n i datorn, och det visade sig att CD:n var mastrad med en massa kompression och överdriven EQ i diskanten. Hur fan kan man ta sig till att göra så med en jazzklassiker?

Vi gjorde en test hemma för ett drygt halvår sedan mellan en ordinär CD med Ricky Lee Jones, "Pop, pop, pop" och en superpressad vinyl av samma platta. Truppen som var samlad här då kunde inte höra någon avgörande skillnad.

Ricky Lee Jones CD-utgåvor är grymma! Jag analyserade även Pop Pop Pop eftersom jag liksom du tyckte den lät så bra, och det visade sig att den hade en enorm dynamik (bland de högsta jag har sett på en pop/rock-inspelning) och naturlig EQ.

Så allt handlar som vanligt om grundmaterialet (analogt eller digitalt spelar ingen större roll) och mastringen.

[calm]

Jag brukar i min tråd Den moderna jazzens utveckling också kommentera ljud och kvalitet i inspelning.

Jag använder mig av ungefär följande kriterier:

Ljudbilden: Hur ligger instrumenten i sidled och i djupled

Den tonala balansen: Känns musiken naturlig utifrån mina referenser från livekonserter och kunskap om instrumentljud

Dynamik

Detaljer i bas och diskant.

Inspelningens förmåga att överbringa den musikaliska tanken eller idén.

Det är ytterst sällan som allt stämmer till 100%, för då skulle det egentligen vara helt i överensstämmelse med verkligheten. Vi pratar ändå återgivning av verkligheten.

Calm

[new order]

Jag tycker att jag också har rätt många skivor med bra ljudkvalitet.Har gudskelov inte så många som är ospelbara.Kanske är min anläggning förlåtande i sin läggning?Detta är väldigt positivt i såna fall.

Men visst finns det en massa skivor jag tycker har det lilla extra.Steely Dan och Donald Fagen är ju säkra kort.Deras skivor låter otroligt bra.Kanske t.o.m att de äldre skivorna är lite extra bra?

Björk.Hennes skivor brukar också vara välinspelade.

Yello har en del pärlor.Pocket Universe t.ex.

Jag brukar däremot inte gradera hur bra skivor låter.Utan min skala ärdet är mer i linje med:Välinspelad>Acceptabel>Bedrövligt.Tycker det räcker gott och väl.

Det är musiken som är det viktiga!För min del hör jag hellre på en ok inspelning med en favvo artist än en superinspelning med någon tråkig,t.ex Diana Krall... (Hukar mig för kommande repliker! )

[plundin™]

Det är musiken som är det viktiga!För min del hör jag hellre på en ok inspelning med en favvo artist än en superinspelning med någon tråkig,t.ex Diana Krall... (Hukar mig för kommande repliker! )

Jag håller helt med dig N.O., jag väljer sällan eller aldrig musik utifrån ljudkvalitet! Livet är för kort för att sån skall styra, ljudkvalitet är i bästa fall en bonus som underlättar upplevelsen av musiken. Min erfarenhet är att om man låter den (ljudkvaliteten) styra urvalet av musikupplevelser man tillägnar sig så förlorar man lusten, och utan lust är musiken död!

/ptr

[new order]

Jag håller helt med dig N.O., jag väljer sällan eller aldrig musik utifrån ljudkvalitet! Livet är för kort för att sån skall styra, ljudkvalitet är i bästa fall en bonus som underlättar upplevelsen av musiken. Min erfarenhet är att om man låter den (ljudkvaliteten) styra urvalet av musikupplevelser man tillägnar sig så förlorar man lusten, och utan lust är musiken död!

/ptr

Kan bara säga Amen.Bra sammanfattat!

[Bebop]

(Hukar mig för kommande repliker! )

Du är för långt bort, N.O...

mvh

f.d. Kanadensare ...

[Richard]

Jag håller helt med dig N.O., jag väljer sällan eller aldrig musik utifrån ljudkvalitet! Livet är för kort för att sån skall styra, ljudkvalitet är i bästa fall en bonus som underlättar upplevelsen av musiken. Min erfarenhet är att om man låter den (ljudkvaliteten) styra urvalet av musikupplevelser man tillägnar sig så förlorar man lusten, och utan lust är musiken död!

/ptr

Kan bara säga Amen.Bra sammanfattat!

Nja, jag håller med er i princip....

...men å andra sidan har jag genom att jag fått mig presenterat bra inspelningar, hittat musik jag inte är så säker på att jag ägnat tillräckligt mycket tid åt att lyssna på om det inte låtit så bra.

Jag tycker nog kanske snarare att utbudet bara växer med bra ljud, man ger det en chans till. Betyder förstås inte att man inte kan lyssna på det som har lite sämre ljud (inom vissa gränser)

//Richard

[Richard]

Du är långt bort, N.O...

mvh

f.d. Kanadensare ...

Amen

[Bebop]

Den som lägger för stor vikt på ljudett nriskerar gå miste om Charlie Parker, Lester Young, tidiga Count Basie och Duke Ellington, Billy Holiday, Don Byas, Benny Goodman, Lionel Hampton, Charlie Christian, Buddy Colette, Mildred Bailey och många, många fler som är ursprunget till mycket av dagens musik, vare sig vi pratar om jazz, rythm&blues, soul och rock.

Jag rekommenderar alla att ha en öppning till enbart musiken. Även om ljudet inte alltid var tip-top på 30-40-talet så är den fullt njutbar och kan förmedla många känslor och upplevelser.

[new order]

Du är för långt bort, N.O...

mvh

f.d. Kanadensare ...

Haha.Kanske skulle förtydliga mig och säg att jag generellt inte har något emot kanadensiska artister,ej heller kanadensisk hifi.Sitter ju nöjd med kanadensiska Moon,som dessutom är från din stad Montreal också om jag inte är helt ute och cyklar,Bebop?

Verity Audio skulle jag heller inte tacka nej till.Lyssnar ju på en mängd kanadensiska artister också!

Daniel Lanois.Neil Young.Loreena McKennit.Sarah Mclachlan bara för att nämna några.

Men Diana Krall får andra ägna sig åt!

[Bebop]

Men Diana Krall får andra ägna sig åt!

Jag är djupt tacksam för detta ...

Till din lista kan vi ju också lägga till följande:

Oscar Peterson

Joni Mitchel

David Clayton-Thomas

The Band förutom Levon Helm

Alanis Morissette

Leonard Cohen

Avril Lavigne

Bryan Adams

Rufus Wainwright

Rush

Celine Dion

Plus ett otal nya band, framför allt i Montreal där krativiteten flödar bland unga framstående grupper.

Verity ... ack ja...

[Käera]

Den som lägger för stor vikt på ljudett nriskerar gå miste om Charlie Parker, Lester Young, tidiga Count Basie och Duke Ellington, Billy Holiday, Don Byas, Benny Goodman, Lionel Hampton, Charlie Christian, Buddy Colette, Mildred Bailey och många, många fler som är ursprunget till mycket av dagens musik, vare sig vi pratar om jazz, rythm&blues, soul och rock.

Jag rekommenderar alla att ha en öppning till enbart musiken. Även om ljudet inte alltid var tip-top på 30-40-talet så är den fullt njutbar och kan förmedla många känslor och upplevelser.

Måste hålla med dig där o samtidigt säga att min uppfattning är att det ljudet låter många ggr bättre då än på många senare skivor där det känns att det lagts överdrivet mycket försök att allt skall låta polerat o fint o på något sätt känns det som naturligheten är borta.

[Hasse]

Ricky Lee Jones CD-utgåvor är grymma! Jag analyserade även Pop Pop Pop eftersom jag liksom du tyckte den lät så bra, och det visade sig att den hade en enorm dynamik (bland de högsta jag har sett på en pop/rock-inspelning) och naturlig EQ.

Så allt handlar som vanligt om grundmaterialet (analogt eller digitalt spelar ingen större roll) och mastringen.

Intressant. Har du testat fler av hennes inspelningar? Jag har alltid tyckt att "Pirates" hållit hög klass (på vinyl), och den bästa musikaliskt . Har dock inte jämfört CD mot LP då jag har de tidigare på vinyl och de senare på CD/SACD.

[Almen]

Jag håller helt med dig N.O., jag väljer sällan eller aldrig musik utifrån ljudkvalitet! Livet är för kort för att sån skall styra, ljudkvalitet är i bästa fall en bonus som underlättar upplevelsen av musiken. Min erfarenhet är att om man låter den (ljudkvaliteten) styra urvalet av musikupplevelser man tillägnar sig så förlorar man lusten, och utan lust är musiken död!

Den som lägger för stor vikt på ljudett nriskerar gå miste om Charlie Parker, Lester Young, tidiga Count Basie och Duke Ellington, Billy Holiday, Don Byas, Benny Goodman, Lionel Hampton, Charlie Christian, Buddy Colette, Mildred Bailey och många, många fler som är ursprunget till mycket av dagens musik, vare sig vi pratar om jazz, rythm&blues, soul och rock.

Jag rekommenderar alla att ha en öppning till enbart musiken. Även om ljudet inte alltid var tip-top på 30-40-talet så är den fullt njutbar och kan förmedla många känslor och upplevelser.

Men vi pratar kanske om lite olika saker. Jag pratar i första hand att välja utgåva efter ljudkvalitet, inte att välja musik.

Strax före jul satt jag och lyssnade till en inspelning från slutet på 20-talet på 78-varvare hemma hos en kompis. Magiskt. Vad jag i första hand menar är att varje inspelning måste ges de rätta förutsättningarna, där man inte slentrianmässigt har brusreducerat, komprimerat och EQ:at för att det skall låta "modernt".

[Guest Musicus]

Jag håller helt med dig N.O., jag väljer sällan eller aldrig musik utifrån ljudkvalitet! Livet är för kort för att sån skall styra, ljudkvalitet är i bästa fall en bonus som underlättar upplevelsen av musiken. Min erfarenhet är att om man låter den (ljudkvaliteten) styra urvalet av musikupplevelser man tillägnar sig så förlorar man lusten, och utan lust är musiken död!

/ptr

Og jeg holder med deg P, kloke ord som vanligt, jeg velger utfra musikken, audiophile innspillinger styrer ikke mitt musikkvalg, er det en bra innspilling, så kommer det som en bonus....

mvh

Edited December 30, 2010 by Musicus

[Guest Musicus]

Och hur skall man hålla sig objektiv när musiken i högsta grad påverkar upplevelsen?

Objektiv, man spiller da musikk for å få en subjektiv opplevelse?, en "objektiv musikk" opplevelse ser jeg for meg blir litt som mat uten krydder.....

mvh

[plundin™]

Men vi pratar kanske om lite olika saker. Jag pratar i första hand att välja utgåva efter ljudkvalitet, inte att välja musik.

Visst, jag svarade "bara" på N.O.s inlägg!

För mej finns det bara en väg till att bedöma ljudkvalitet! ... Och det är att lyssna på musik i så många olika sammanhang som möjligt, live, inspelningar, radio, spela själv etc. -- ju vidare begrepp man har av hur musikupplevelsen kan låta, ju större grund har man för att bedöma ljudkvaliteten. På det hela taget finns det inget som kan ersätta den egna erfarenheten, det är ett jobb man själv måste göra om man tycker att den är viktigt, att lyssna på vad andra säger kan i bästa fall vara en indikation, men det är bara dina öron som avgör om kvaliteten är till fyllest!

Det sagt, så säger min ringa erfarenhet av musik att det inte finns några absoluta värden för ljudkvalitet! Så länge den inte ställer sig i vägen för musikupplevelsen så är den bra, och givetvis det omvända, så är den dålig. Det finns inspelningar där ljudkvalitén lyfter musiken, vilket jag oftast upplever som positivt om tolkningen av musiken är bra!

/ptr

[calle_jr]

Så allt handlar som vanligt om grundmaterialet (analogt eller digitalt spelar ingen större roll) och mastringen.

Mycket av den "nyare" bra musiken låter väldigt annorlunda och slår mot en som en vägg.

Visst återfinns de musikaliska rötterna tydligt i hårdrock, prog och psyk, men det fanns inte på kartan före punken att en grupp kunde låta som exvis Dream Theater, Infected Mushroom eller Shpongle.

[calm]

Håller med Plundin mfl. att ljudkvalitet aldrig och jag understryker aldrig kan ersätta en torftig musikalisk framställning eller komposition.

När jag pratar om ljudkvalitet handlar det i grunden om en förstärkning av en musikalisk upplevelse och motsatt gäller att en musikalisk upplevelse kan förstöras av en usel ljudkvalitet.

Var jag med i hifisvängen för att lyssna till ljudkvalitet skulle jag lika gärna kunna lyssna till framrusande tåg eller racerbilar eller varför inte en pingismatch i fyrkanal.

"Musiken är målet, hifi är medlet"

Calm

[Guest Musicus]

När jag pratar om ljudkvalitet handlar det i grunden om en förstärkning av en musikalisk upplevelse och motsatt gäller att en musikalisk upplevelse kan förstöras av en usel ljudkvalitet.

Var jag med i hifisvängen för att lyssna till ljudkvalitet skulle jag lika gärna kunna lyssna till framrusande tåg eller racerbilar eller varför inte en pingismatch i fyrkanal.

"Musiken är målet, hifi är medlet"

Calm

Spot on! calm ...

mvh

[new order]

Jag är djupt tacksam för detta ...

Till din lista kan vi ju också lägga till följande:

Oscar Peterson

Joni Mitchel

David Clayton-Thomas

The Band förutom Levon Helm

Alanis Morissette

Leonard Cohen

Avril Lavigne

Bryan Adams

Rufus Wainwright

Rush

Celine Dion

Plus ett otal nya band, framför allt i Montreal där krativiteten flödar bland unga framstående grupper.

Verity ... ack ja...

Vad har hänt med The Bands Robbie Robertson förresten?Har han pensionerat sig eller?Jag gillade verkligen hans soloskivor.

Hans sista Contact from the Underworld of Red Boy släpptes ju 1998.

På Engelska Wikipedia Hittade jag en hel drös med kanadensiska artister.

Så kanada kan.Verkligen.

Var jag med i hifisvängen för att lyssna till ljudkvalitet skulle jag lika gärna kunna lyssna till framrusande tåg eller racerbilar eller varför inte en pingismatch i fyrkanal. :D

Det kan vara roligt ibland!!Om det är Yello eller Krafwerk som står bakom det hela!

Edited December 30, 2010 by new order

[Käera]

Robbie Robertsson skulle ju pensionera sig redan efter The Waltz,men som han sen utryckte det så var det ju för tidigt

Är inte säker men tror att han jobbar en hel del med studio jobb,var ju med på ett inhopp i Eric Claptons Crossroads

Levon Helm bedriver sitt egna band me dsin dotter bosatt i Woodstock,vad jag förstår inte så långt i från The Pink House.

Garth Hudson spelar tydligen lite fortfarande är tydligen ganska tillbakadragen person,utan några större ambitioner mer än att spela musik