Jump to content

Den progressiva rockens utveckling


calle_jr

Recommended Posts

liberty-1.gif

Liberty är lite av en outsider men gömmer några av de bästa album som någonsin pressats. Etiketten startades i Los Angeles 1955 av Simon Waronker, Alvin Bennett och Theodore Keep. Bolaget växte genom åren och tog över bland annat Blue Note och Aladdin innan det själv i sin tur blev inlemmat i United Artists 1971, som i sin tur blev övertaget av EMI 1979.

Hawkwind bildades 1969 och spelade gratiskonserter så fort det gavs tillfälle. Det fanns ett tydligt recept med space rock, ljusshow och lsd. Deras redan starka scenshow förstärktes något senare med nakendans av Stacia Blake. Grundaren Dave Brock har hängt kvar i bandet hela vägen, men utöver det har Hawkwinds bandmedlemmar varierat kraftigt med inspel av Lemmy (Motörhead), Ginger Baker och Michael Moorcock.

stacia-blake.jpg

Stacia Blake. Foto: terenceruffle.co.uk

Hurry On Sundown: http://www.youtube.com/watch?v=vCZOIz4LUFM

Amon Düül II startade på den tyska rockscenen. En del i bandet var från den politiskt inriktade originaluppsättningen Amon Düül, några från andra tyska band och "on top" sångerskan Renate Knaup. Amon Düül fick spridning utanför Tyskland med albumet Yeti. De hade kopplingar till Hawkwind och släppte senare sin bassist Dave Andersson till Hawkwind.

Amon Düül II spelade kraftfull, känslosam space rock med kraftiga folk-influenser. Progressivt är bara förnamnet.

amonduulii.jpg

Amon Düül II. Bild: ricardofernandezbarrueco.wordpress.com

Yeti Talks To Yogi: http://www.youtube.com/watch?v=9S4YpdeYn94

Groundhogs är en favorit i calle-jrs hem, och som jag skulle offra min högra arm för att få se live. De hör oftast inte hemma i en prog-tråd, men skitsamma och det dög för John Lee Hooker...

groundhogs.jpg

Groundhogs. Bild: ukfestivalguides.com

Light My Light:

En rad andra band är värda att nämna för Liberty, såsom Gerry Rafferty, Canned Heat, Gutbucket, Eddie Cochran och P J Proby. Zappas dubbel-LP 200Motels släpptes märkligt nog på Liberty.

Gerry_Rafferty.jpg

Gerry Rafferty

Right Down The Line: http://www.youtube.com/watch?v=-5yKaj3kGrQ

Jag skulle dock vilja lyfta fram...

aynsleydunbar4.jpg

Aynsley Dunbar. Bild: celebrityrockstarguitars.com

En fantastisk musiker som startade på Liverpools jazzklubbar. Aynsley Dunbar Retaliation gjorde fyra album som på ett mystiskt vis försvunnit i världshistien, verkar det som.

Jag gillar John Mayall, Chicken Shack, Savoy Brown etc, men Aynsley Dunbar är utan tvekan i den klass som reserverats för Graham Bond och Peter Green (anser jag :shy: ).

My Whiskey Head Woman: http://www.youtube.com/watch?v=UQ1XcTDajWU...feature=related

DSC_4654-.JPG

Alternativ etikett;

amonduulii-.gif

Link to comment
Share on other sites

Det fanns ett tydligt recept med space rock, ljusshow och lsd. Deras redan starka scenshow förstärktes något senare med nakendans av Stacia Blake.

För att vara 60 bast så ser hon ju ut att rocka rätt bra :blush

Har bara ett album med Hawkwind och det är Astounding Sounds Amazing Music och jag tycker väl att

den är lite "så där" om jag ska vara ärlig.

Förslag på andra alster från nämnda grupp som kanske upprättar ordningen, eller vad jag ska kalla det för ?

Edited by P-pan
Link to comment
Share on other sites

Förslag på andra alster från nämnda grupp som kanske upprättar ordningen, eller vad jag ska kalla det för ?

Utan tvekan In Search Of Space.

Det albumet och Sabbaths samtida är grunden till all nutida stoner.

Fast det kom inte på Liberty i original :blush

Själv är jag på jakt efter Doremi Fasol Latido i bra skick. Lemmy spelar bas på hela albumet och t.o.m sjunger på ett spår.

Link to comment
Share on other sites

  • 2 months later...

vertigo.gifvertigo2.gif

Vertigo bildades 1969 som en underetikett till brittiska Phonogram. Många av de progressiva mästerverken släpptes på Vertigo, även om det ur genre-synpunkt började brokigt.

Vertigoalbum från starten:

VO 1: Colosseum - Valentyne Suite

VO 2: Juicy Lucy - S/T

VO 3: Manfred Mann Chapter Three - S/T

VO 4: Rod Stewart - An Old Raincoat Won't Ever Let You Down

VO 6: Black Sabbath - S/T

VO 7: Cressida - S/T

Samtliga olaminerade gatefolds i original.

Observera att det inte fanns någon VO5. Tanken var att bandet Ancient Grease (Strawberry Dust) skulle ges ut som VO5, men det stoppades i sista minuten och det albumet gavs i stället ut på Mercury.

Cressida gav ut två album på Vertigo:

Cressida-Asylum.jpg

Manfred Mann och Mike Hugg hade sin bästa period med Chapter Three, också det med två album på Vertigo:

DSC_4651-.JPG

The Graham Bond ORGANization med Ginger Baker, Jack Bruce, Graham Bond och Dick Heckstall-Smith:

bond.jpg

Graham_Bond.jpg

Just One Time:

Love Is The Law:

Mister You're A Better Man Than I:

Link to comment
Share on other sites

Gentle Giant har ett säreget recept, och en del av det (=rock) är i min smak.

Jag gillar blandningen och det humoristiska och absurda i musiken. Älskar det lite knöliga men också när de sträcker ut och rockar loss.

Link to comment
Share on other sites

  • 2 weeks later...
Jag gillar blandningen och det humoristiska och absurda i musiken. Älskar det lite knöliga men också när de sträcker ut och rockar loss.

Nucleus tre första album är ett Vertigoband med Ian Carr för den som gillar knöligt och framför allt prog (jazz) fusion.

Elastic Rock, Vertigo 6360 008:

elastic_rock.jpg

We'll Talk About It Later, Vertigo 6360 027:

Well_talk.jpg

Solar Plexus, Vertigo 6360 039:

Solar_plexus.jpg

Elastic Rock:

We'll Talk About It Later: http://www.youtube.com/watch?v=IpGysINigGQ

Changing Times (Solar Plexus):

Link to comment
Share on other sites

Sticker mellan med...

Kate Bush - Hounds of Love. 1985 EMI EJ24-0384-1 KAB1

Re Audio Fidelity 180g limited AFZLP087. Mastrad av Steve Hoffman & Kevin Gray vid AcousTech Mastering. Approved by Kate Bush.

katebush.JPG

Kate Bush tog god tid på sig för detta album, och visar stor begåvning även som producent.

Detta är som två skilda album, Hounds of Love med 5 individuella spår på sid 1 och The Ninth Wave som ett sammanhängande spår på sid 2..

Surrealistiskt och progressivt med influenser från Pink Floyd, Genesis och andra engelska progband, mitt i åttiotalet!! :o

Waking The Witch:

Hounds of Love: http://www.youtube.com/watch?v=uOwyRd9PPBk

The Big Sky: http://www.youtube.com/watch?v=0L0V5qSkWos

Cloudbusting: http://www.youtube.com/watch?v=eLLENYukPno

Link to comment
Share on other sites

Har bara ett album med Hawkwind och det är Astounding Sounds Amazing Music och jag tycker väl att

den är lite "så där" om jag ska vara ärlig

De flesta lp med gruppen kommer du nog att uppleva som "så där" tycker inte själv de är att rekommendera utan att utfärda varning om att det är ganska speciella ljudlandskap av ganska heavy karaktär.

Link to comment
Share on other sites

  • 2 weeks later...
  • 4 months later...

Jade Warrior - Floating World. 1974 Island ILPS 9290

jade_warrior-floating_world.jpg

Jade Warrior startade på Vertigo, och de originalen är inte helt lätta att komma över.

När kontraktet med Vertigo löpte ut upplöstes bandet, men Tony Duhig och Jon Field övertalades av Chris Blackwell att göra tre album för Island.

Blackwell hade lite andra önskemål om inriktning och Floating World låter annorlunda än deras tidigare album.

Ett progressivt konceptalbum som i en senare tid skulle kallas ambient.

Memories Of A Distant Sea: http://www.youtube.com/watch?v=1F5z5mzLwIk...feature=related

Red Lotus: http://www.youtube.com/watch?v=BJ55jAh9jgo

Link to comment
Share on other sites

Giles, Giles & Fripp - The Brondesbury Road Tapes (1968). 2009 Vinyl Lovers 900693

gilesgilesfripp.jpg

Jag har av olika skäl botaniserat djupt i sidoprojekt (eller ProjeKct...) relaterade till King Crimson.

Crimson utgör en stöttepelare till hela progen och deras två första album är milstolpar med snabba växlingar från fridfullt till kaos som är progens huvudrecept och skiljer den från psyk.

Dessutom var de på Island :)

Men ett starkt bidragande skäl är också när vi spelade McDonald & Giles hos iroise för ett par år sedan. Det kickade igång ett detektivarbete som innefattar allt från konstellationer med McDonald, Fripp, Giles, Giles, Bruford, Tippett, Eno till olika pink I-pressar.

Allting började med The Brondesbury Tapes, och detta är inget mindre än ett fantastiskt album.

Alltihop är inspelat i deras lägenhet i London på en moddad Revox rullbandare och fullt med overdubs. Inte direkt audiophile quality, men det låter bättre än väntat. Robert Fripp, Peter Giles, Michael Giles, Judy Dyble och Ian McDonald skapade här vad som skulle bli King Crimson och andra experiment.

Proto-Prog!!

Why Don't You Just Drop In:

I Talk To The Wind:

Scrivens:

Link to comment
Share on other sites

  • 3 weeks later...

King Crimson - Three Of A Perfect Pair. 1984 EG EGCD 55

king_crimson-three_of_a_perfect_pair.jpg

När Tony Levin anslöt till King Crimson 1981 var alla originalmedlemmar utbytta utom Robert Fripp. På Three Of A Perfect Pair har han fått mycket utrymme.

Detta är bra för att vara ett 80-talsalbum, men jistanes vilken utförsbacke sedan Brondesbury Tapes. Spelmässigt är säkert samtliga insatser överlägsna på Three Of A..., men som en musikalisk jämförelse är det oceaner emellan. Möjligtvis är Bill Bruford med i leken, men i övrigt :dead:

Det hände något på 80-talet i det engelska samhället som de riktiga engelska musikerna inte kunde hantera - industrialismens biverkningar. Det finns hundratals exempel.

Three Of A Perfect Pair:

Sleepless: http://www.youtube.com/watch?v=mVr7qRvkW34

Dig Me: http://www.youtube.com/watch?v=837TfaxW99M

Link to comment
Share on other sites

  • 1 month later...

Jag vill tipsa om en unik konsert i Malmö i februari, lördag den 23:e.

Motsvarande konsert i Stockholm skall vara utsåld.

Det handlar om the Flower kings och Neal Morse Band med Mike Portnoy, som gör en turne ihop.

Det innebär också att de får ihop tre fjärdedelar av "supergruppen" Transatlantic.

De kommer tydligen att gästspela i varandras låtar och avsluta med en session Transatlantic.

Det här handlar verkligen om det yppersta inom nutida progmusik.

Ett tillfälle som man bara inte får missa om man gillar denna typ av musik, för bättre kan det inte bli, enligt min mening.

Link to comment
Share on other sites

  • 3 months later...

Quatermass - S/T. 1970 Harvest SHVL 775

shvl775.jpg

Londonbaserade Quatermass med trion John Gustafson (bas, sång), Pete Robinson (keyb, piano) och Mick Underwood (trummor) med förgreningar i Deep Purple, Roxy Music, Brand X mm.

Med utgångspunkt från prog och tidig heavy med inslag av bluesrock och avantgarde är detta en kanonplatta i mitt bibliotek.

Det sägs att det var spåret "Black Sheep of the Family" som fick Ritchie Blackmore att lämna Purple.

Mitt ex är ett Harvest us-original SKAO-314.

Gemini:

Post War, Saturday Echo:

Link to comment
Share on other sites

  • 1 month later...

Rush - Fly By Night. 1975 Mercury us-press SRM-1-1023

Rush_Fly_by_Night.jpg

Rush' självbetitlade debut var rakt igenom en hyllning till Led Zeppelin. Inget bolag ville signa dem så de gjorde en privatpress (Moon MN 100) som snabbt sålde slut och som idag betingar $500-$900 beroende på skick. DÅ ville Mercury signa dem.

Det säger en del om skivindustrin - Kanadas största band genom tiderna, och ingen ville signa dem!

Albumet skulle egentligen släppas 1973, men försenades pga oljekrisen (dyrt att producera vinyl).

Detta andra studioalbum tar ett stort progressivt steg och de tre känns redan fullt utvecklade som grupp. Fly By Night är helgjuten i en progressiv skivsamling, oaktat vad ELP höll på att rasera samtidigt på andra sidan pölen. Rush var i mina ögon förutbestämda för progressiv heavy metal.

In The End: http://www.youtube.com/watch?v=gEEjeoRmmAA

Beneath, Between and Behind:

By-Tor And The Snow Dog:

Link to comment
Share on other sites

Jag knyter an lite till Quatermass.

John Gustafson gick sedan med i Ian Gillan Band som släppte tre plattor.

Denna platta är rätt proggig:

IGBCAT.jpg

Ian Gillan tröttnade sedan och bildade metalbandet "Gillan".

I den samarbetade han med Mick Underwood.

De hade tidigare spelat ihop i Episode Six.

Ian Gillan Band var ett progband och enligt Ian kunde de inte spela enkel rockmusik ens under pistolhot.

Fast på den tredje plattan "Scarabus" försökte de i alla fall och det blev rätt lyckat.

Dessa två plattor är värda att kolla in. Den första däremot var inte så bra.

Link to comment
Share on other sites

  • 2 years later...

ÅH! En riktigt bra tråd!!!

Ett klargörande först. När vi pratar prog menar vi utländsk progmusik som var mer koncentrerad på musikalisk progressivitet. Musiken och hur den var komponerad betydde väldigt mycket, att spränga gränserna rent musikalsikt.

Den svenska proggen däremot har ju just inget med den utländska progen att göra. (Anser jag).

Några av de artister jag hållit högt har nämnts redan men jag nämner dem igen. Inte någon speciell ordning.

Renaissance kom ut med två album för länge sedan - det självbetitlade albumet Renaissance och Illusion.

renaiss.jpg

Renaissance+Illusion+-+Withdrawn+Pink+i+

Många av gruppens medlemmar kom från Yardbirds; man hör det faktiskt ibland. Renaissance skulle egentligen upphört då möjligheterna till turnéer stördes av en av bandmedlemmarnas flygrädsla varför Michael Dunford, som stått i kulisserna trädde fram och ombildade gruppen med Annie Haslam som sångerska. Annie var utbildad operasångerska.

Sedan kom en rad album där Ashes Are Burning är ett av deras allra bästa, men det första med nya sättningen - Prologue - inte går av för hackor. Sedan har det blivit lite utförsbacke, kanske för att man försökte hålla kvar musikstilen i en tid när den progressiva musiken egentligen hade dött ut.

Annie gjorde själv ett par soloalbum, där just Annie In Wonderland är lite tafflig och ett självbetitlat album är sådär (utom låten Wishing on a star som är så djäkla stark). Ett ganska sent album, Blessing In Disguise, känns ganska redundant.

Men här är något intressant, McCartty, Hawken, Relf och Cennamo från första sättningen dyker upp som ..... ILLUSION.Släpper några album: Out Of The Mist, Illusion, Enchanted Caress och Through the fire. Jag som bara har de två första tycker att de saknar lite av gruppens Renaissance-tid men är man svältfödd på den symfoniska rocken duger det gott.

Youtubes:

Kings and Queens

Golden Thread

Jag hoppar vilt och hamnar i Italien. Redan nämnt är Premiata Forneria Marconi, en grupp som kom att stöta på Peter Sinfield, King Crimsons hovskald. Peter Såg till att det kom ut några album kom ut med engelska texter: Photos of Ghosts och The World Became The World bland flera. Gruppen har kört på ett jazzigt spår men jag har uppsnappat att de vänt tillbaka til prog-spåret på senare tid. Inom () kompade PFM den italienska kommunistiske och ateistiske poeten/sångaren Fabrizio deAndré på en fantastisk dubbelplatta Fabrizio De André In Concerto Vol 1/2. Fabrizio gick bort för några år sedan men intressant är att trots hans avsky för religionen har katolska kyrkan tagit in en av hans sånger i sin sångbok.

En grupp som verkligen kvalar in i genren är Banco del Mutuo Soccorso. Frågan är väl om gruppen överlevt då deras enorme (i dubbel bemärkelse) sångare, Francesco Di Giacomo avled i en bilolycka för ett år sedan (om inte två, jo två ska det vara). Fjorton studioalbum och tre livealbum har det hunnit bli det bli. Dessutom en antal andra album däribland omarbetningar av gruppens första album B.M.S och Darwin. Gruppens musik lämnar INGET att önska om man letar efter prog.

DARWIN_cover-CD.jpg

Francesco Di Giacomo

Francesco-Di-Giacomo-Banco-del-mutuo-soc

Om Banco liksom PFM har lämnat en himla massa plattor i sitt kölvatten är det tunnsått när det kommer till Museo Rosenbach. Bortsett från en "outgivet material" hittar man bara två skivor - Zarathustra (1973) och Exit (2000). Zarathustra är inte så lite jobbig men Exit är en pärla, en RIKTIG pärla. Ser på Wiki att det kommit fler skivor sedan Exit. Det roliga med låtarna på Exit är att de liksom ändrar riktning, ibland flera gångar och blir som ett kinderägg. Det är välspelat och himla intressant.

cover_3392117102008.jpg

Youtubes:

PFM - Celebration

PFM - Impressioni Di Settembre

Fabrizio di André + PFM - Testamento di Tito (om den andre rövaren på korset, han som inte blev kompis med Jesus)

Banco - Moby Dick

Banco - Nudo

Museo Rosenbach - Exit & Il terzo occhio

Museo Rosenback - Il Rei del Circo

Tillbaka till England som verkar vara progmusikens hemland. Nämner man Genesis och Marillion MÅSTE man nämna Arena. Arena är väl hårdare än Marillion men jämväl, skades gruppen av delar av Marillion. Jag har iofs bara två live-album (dubbla) där Arena Live (Contagion Tour) är suveränt. Fantastiska låtar, bra instrumentella insatser och lite svarta låttexter - passar depprockare kanske. Mycket kraftfullt utan att aldrig bli riktig metallrock.

Arena-d.jpg

Youtubes:

Arena - Witch Hunt

Arena - Chosen

Det där påminner mig om två gitarrister som står och spelar vid Jodrell Bank - the Doves. Doves kanske mer tillhör neo-progen mer det är väl lika mycket prog det ....

DOVES_682x400_537622a.jpg

Flera ganska svåra album med ganska svåra texter. Men bra! Mycket bra.

Kingdom of Rust

Pounding

Satellites

Och vad ska man ta nu då??

Mer neoprogg!!!

Holländska Flamboroug Head passar in perfekt.

cover_276141322009.jpg

cover_363141322009.jpg

Två (vad jag förstår fler faktsikt) bra plattor som pendlar mellan olika musiikstilar där det ömsom är riktigt tunggung och tunga syntslingor. Mäktigt!

Youtubes:

Flamborough Head - Lost In Time

Flamborough Head - Mind Sculpture

Från andra sidan Atlanten kommer kanadensiska Red Sand. Ännu ett neoprogband. De har gjort några konceptalbum i bästa progstil. De avskyr musikindustrin i Music For Sharks och trafficking i Human Trafficking.

600x600.jpg

Youtubes:

Red Sand - Empty Calendar

Red Sand - Blame

Red Sand - Human Trafficking

Innan jag beger mig till andra håll i världen måste jag, och det lite tveksamt nämna ett annat italienskt band som balanserar på en väldigt slak sytråd - prog eller metall?! Eftersom jag kan lyssna på en hel platta utan att må dåligt kan det ju faktiskt klassas som ...prog. Vi testar med Moonlight Circus.

Youtubes:

Moonlight Circus - Promo

Moonlight Circus - Lord Of Sands

Så för att ni ska få vila era öron. Jag hade en LP som hette något i stil med Angels In Archetecture med blandade minimalistartister som Robert Fripp, Brian & Roger Eno, Laraaji med flera. Det som var intressant var att texten på konvolutet antydde att många av dessa artister har verkat på så måga håll och varit med på så många ställen att de måste satt ett tumavtryck lite här och där. Söker man på Robert Fripp dyker han upp nästan överallt och han dyker upp på en platta av gruppen (eller kanske tillfälliga konstellationen) Memories of Machines och deras platta Warm Winter, där han "spelar" soundscapes.

33668235.jpg

På samma sätt som Museo R och deras Exit är det här en skön platta med mycket vackra och varma låtar som lämnar en i ett konstigt tillstånd av längtan och saknad: När kommer fortsättningen?

Youtubes:

Memories of Machines - Warm Winter

Memories of Machines - Change Me Once Again

Det får räcka. Har en del udda godbitar från udda håll i världen, men det får bli sen.

Link to comment
Share on other sites

Jag har av olika skäl botaniserat djupt i sidoprojekt (eller ProjeKct...) relaterade till King Crimson.

Crimson utgör en stöttepelare till hela progen och deras två första album är milstolpar med snabba växlingar från fridfullt till kaos som är progens huvudrecept och skiljer den från psyk.

Jag har liksom calle_jr botaniserat lite i samma utmarker och saknar ett av mina favoritalbum från "den tiden".

Soundbrigade nämnde PFM som inkluderade Pete Sinfield och bryggan mellan PFM och King Crimson tycker jag är det här albumet:

220px-PeteSinfieldStill.jpg

https://en.wikipedia.org/wiki/Still_%28Pete_Sinfield_album%29

Här är första låten från det albumet.

Link to comment
Share on other sites

En av musikhistoriens vackraste album, både omslaget och musiken. Jag har ett brev från Pete Sinfield någonstans och en liten idolaffisch av King Crimson II.

Jag ville egentligen bara fylla på med lite prog från andra delar av världen. Det känsn som England och Italien är väldigt dominanta på den här scenen men det finns att fräva fram på fler håll. T ex i Sydamerika.

Från Argentina kommer Crucis. Ett tips fick mig att ta hem deras platta Cronologia och den är VÄLDIGT MYCKET prog kan jag säga.

Musik:

Todo Tiempo Posible

Ironico Ser

Riktigt riktigt riktigt spännande är det att sätta på Congresos CD med samma namn. Congreso kommer från Chile och spelar en progressiv musik som inte liknar något annat. Man anar lite "traditionell" prog men blandat med lokal musik (tänk Los Paraguayas eller vad de där inkamusikgrupperna hette). Det är så fräckt och fräscht att man blir religiös.

519Vzd9t5LL._SY355_.jpg

Musik:

Congreso - Congreso (full album)

Congreso - Aire Puro (full album)

Aire Puro är kanske lite för jazzig för mig dock. Får söka mer musik från gruppens tidiga år.

Link to comment
Share on other sites

Jag tar några skivor som, jag tycker ramlar in under den här rubriken. De är också väldigt utländska.

Jag börjar med den här snubben från Kuwait - Bader Nana. Bader är multiinstrumentalisten som bland annat gett ut det ganska lättlyssnade (nåja) albumet Wormwood. Spännande musik, som dock kunde ha mer impulser från mellanöstern, men DEFINITIVT värt att lyssna på.

0004376081_10.jpg

Musik:

Quarantine

Rose

Min andra utländskt utländska platta och band kommer från Ryssland och heter Reserve de Marche. Minimalistisk instrumentell musik. Jag som käkar rysk rock känner igen mycket va deras musik och de stämningar som föekommer. Ska erkänna att både Bader Nana och RdM har jag precis lärt känna och kan inte säga annat än att det är spännande progmusik från länder vi inte förknippar som stora musikländer. Fast där måste vi tänka om. Jag kommer att slänga åt er några riktigt blodiga biffar som visar att, framför allt Ryssland har SÅ mycket att erbjuda.

Reserve de Marche - Calorie

Reserve de Marche - Forest Of A Maniac (Robert Fripps Crafty guitarrists????)

Reserve de Marche - "Live"

Link to comment
Share on other sites

Jag lovade visst lite mer progressiv musik och då från våra broderländer i öst.

Lite oväntat(även för mig eftersom jag inte hade tänkt på de här) måste jag börja med In Spe, ett estniskt band. Det lär finnas/lär ha funnits ett estniskt band vid namn Ultima Tule med, men jag har nog bara en "information" om det det "var bra".

In Spe bjuder på en Typewriter Concerto in D1 Ellegro Vivace

När man lyssnar på Little Tragedies, inser man lite varför RdM låter som de gör. Little Tragedies, som tagit namnet från något verk av Alexander Pushkin. Musiken kan vara hård med stora sjok av synthar på skivor som New Faust eller Seventh Sense eller mjukt, nästan ömt på skivan med tonsatta tusenåriga kinesiska dikter - Chinese Songs.

Musik:

Two Demons (New Faust)

Prodigal Son (Sixth Sense)

There Came An Unexpected Guest (Chinese Songs)

När man nu lyssnat på fantastiska fyran, dvs Gennadij Ilyin och hans grupp, känner man igen sig lite när man lyssnar på ukrainska Sunchild. Man måste notera att alla de här grupperna, dvs RdM, Litlle Tragedies och Sunchild faktiskt har gjort ansträngningar att visa upp sig/sälja sin musik i väst. Det sjungs på ryska men medföljande albumfoldrar är ofta skrivna på eneglska och man säljer sina skivor genom progressiva progmusikaffärer i västerlandet. Det finns otaliga och enormt ... menar givetvis ENORMT bra grupper och musiker som inte kommer över gränsen med sin musik eftersom man siktar in sig på en rysk publik som fattar musiken och de ofta svårtolkade texterna. Jag vill ge ett exempel strax. Precis som Småtragedierna har Solbarnet en drivande frontfigur, Antony Kalugin. Googla på Kalugin så hittar ni en hel del annat han är inblandad i!

Sunchild - Invisable Line

Line In The Sand

Link to comment
Share on other sites

Nu får forumet dra en djup suck av lättnad för jag har inte så mycket mer att presentera av mina proggisar.(*)

Någonstans i hastigheten missade jag Goblin Rebirth, andra italienska proggare.

Musik:

Forest

Live

Jag ville egentligen slå ett STORT slag för rysk progressiv musik vad det nu egentligen är. De grupper jag föreslagit ovan spelar ju i en annan mer västeuropeisk liga. Men det finns grupper som på något sätt kanske inte låter proggigt men som borde vara det, om inte annat så efter ryska mått mätt. Igor Talkov, DDT, Agata Kristi (nåja), Splin, Nastya Polyeva, Kolibri och Nau utmärkte sig på många sätt, oftast genom sina väl genomarbetade texter och, faktiskt, musikstil

Nautilus Pompilius är väl det band som bland alla ovan jag vill lyfta fram. Det är mixen av spännande och lite annorlunda musik, texterna och anknytningar kors och tvärs i tid och rum som gör bandet så speciellt.

Jag vill spela några gamla hits. I en rysk bok om Rock i Sovjet skriver författaren att rysk rock handlar sällan om kärlek och aldrig om sex, så lite kärlek, eller saknaden efter den älskade får bli bra.

Jag vill vara med dig

Titt på filmduken (Alan Delon dricker dubbel bourbon, Alan Delon dricker inte Eau-de-Cologne ...)

Men det är med albumet Främmande Jord som bandet riktigt går över gränsen.

08dba6671bbe44b3a2d7477deb7592e8.jpg

Att man i låten Gå På Vatten inspireras av hur aposteln Andreas står och fiskar när Jesus kommer gående på vattnet och ger en snabblektion i konsten att gå på vatten: "spika upp dig på korset däruppe och när det har tråkat ut dig till döds, kom och gå på vattnet med mig".

Promenad På Vattnet

Sedan kommer Titanik där kärleks hjul besjungs, hjulet som sätter spår på allas våra ryggar och inleds med "Så skrev Karenina till Marilyn, Kärleks hjul gör oss alla till mos ...". (**)

Kärlekens Hjul

Med undantag för några plattor med virtuella gruppen Nautilus Pompilius och sångaren Slava Butusovs alla soloprojekt är albumet Vingar gruppens sista. Texterna handlar mycket om relationer mellan människor och till vår omvärld. Hur vi uppskattar materiella världen högre än andliga.

Himmel och Gräs

Och slutligen titellåten som handlar om hur vi väljer bort det som ger vårt liv mening och väljer det som utarmar oss och vår själ:

Vingar

(*) Jag glömde japanska tjejbandet Ars Nova. (lyssna på 'Horla Rising' och Morgan (live).)

(**) Karenina är Anna Karenina som bokstavligen mosades under kärlekens hjul när hon kastade sig frömför tåget och marilyn är Marilyn Manroe som bildligen hamnade under samma hjul femtio år senare.

Edited by Soundbrigade
Link to comment
Share on other sites

Snabbfråga:

Var köper ni progressiv musik?

... nu jagar jag sydamerikansk progg och jag känner mig totalt lost.

Kanske ett par tre smakprov på just sydamerikans progg skulle hjälp dig att få lite feedback ?

Vilket format är det du söker... cd, vinyl eller "download".

Record Heaven har ett ganska bra utbud generellt då det gäller progg, psych,hårdrock, metall m.m.

Dock har jag för mig att formaten är lagda på cd eller vinyl.

http://www.recordheaven.net/index.cfm

Jpc.de har jag också hittat en del "vanlig progg" hos... så du kan ju alltid kolla om deras sökfunktion är värd namnet :39:

https://www.jpc.de/

Appropå Ryska band...

Gillar man stoner-rock så låna gärna ett öra till bandet The Re-Stoned...

https://www.youtube.com/results?search_query=restoned

Ha en Trevlig Helg så länge...

Link to comment
Share on other sites

Skön tråd. Ska jag beta av från början.
Två plattor från U.K. tillhör mina favoriter inom genren. En av mina favoritgitarrister Allan Holdsworth på första plattan, själbetitlade U.K. från 1978. Trummisen Terry Bozzio med grymt driv på andra plattan Danger Money från 1979.



Link to comment
Share on other sites

Join the conversation

You can post now and register later. If you have an account, sign in now to post with your account.

Guest
Reply to this topic...

×   Pasted as rich text.   Paste as plain text instead

  Only 75 emoji are allowed.

×   Your link has been automatically embedded.   Display as a link instead

×   Your previous content has been restored.   Clear editor

×   You cannot paste images directly. Upload or insert images from URL.

×
×
  • Create New...