Jump to content

Den progressiva rockens utveckling


calle_jr

Recommended Posts

Lp:n som hade denna låt: Carry on my wayward son gillade/gillar jag mycket, annars snurrade jag ut i europa o lyssnade in mig på prog från andra länder typ Italien, Rumänien, Spanien o Polen. Din defenition kan stämma bra förutom då ordet rocknroll som jag härleder till 50-talet, rock låter bättre, men jag kan såklart ha fel. Ordens betydelse för oss kan göra att vi pratar över huvudet på varandra eftersom vi inte menar samma. Vissa grenar inom filosofin (Bl a Wittenstein, hette han så) sätter upp en ordning för att man skall undvika missuppfattningar när man samtalar om något när t ex något skall beskrivas. Lite OT kanske kunde inlägget passa i den tråd där det diskuteras vilka ljudparametrar man uppskattar mest! :)

Link to comment
Share on other sites

Håller helt med om att rock (utan roll) stämmer in bättre, ville nog bara spetsa till det lite :D

Själv så är jag i startgroparna för att börja lyssna till den Italienska progrocken. Har en PFM (Premiata Forneria Marconi) skiva på väg in. Andra stora Itailenska band är Le Orme, Banco del Mutuo Soccorso & Area. Dessa band ska hålla väldigt hög kvalitet. Tittar man på liveupptagningar både filmade och inspelade så kommer de många gånger från Italien, som måste varit ett väldigt prog älskande land på den tiden.

Link to comment
Share on other sites

Jo Italien håller många högt, själv har jag inte grottat ner mig så mycket och jag har dessutom endast kavr lite av mina prog-skivor, har förresten kvar väldigt lite över huvudtaget, jo man kan ha för mycket lp. Tröttnade på att samla kände mig färdig o i samband med det försvann det roliga. En anledning att jag inte grottade ner mig var att jag försvann ut i Fusion dimman i 190 Km/h för att sedan hänga på efterpunken med Gang of Four, Clash och andra trevliga orkestrar. Började också vid denna tid förstå orkestern Velvet undergrounds storhet. Allt gick mot någon sorts hyllning till enkelhetheten eller ursprung!! :)

Link to comment
Share on other sites

Jazz fusion är ju värt en egen tråd ;)

Men kopplingen till progrocken är ju lika tydlig som kopplingen mellan psykadeliska rocken och prog.

Ett exemple är ju dessa herrar:

51uBLv3FBkL._SS400_.jpg

Soft Machine - Third

Det ända som skiljer detta från fusion är sång(på en låt iaf) och att det inte är lika funkigt som de mesta av fusion banden var.

En helt underbar skiva :mm:

Link to comment
Share on other sites

Jag körde en sådan för något år sedan, men det kan vara värt att köra om och gå lite mer på djupet ... jag laddar bössan :mm:Fusiontråd

Den gamla godingen hade jag glömt :mm:

Jag kommer aldrig förstå att fusion är så bortglömt som det är! Musiken är ju perfekt för den lite sofistikerade mannen som vill tonsätta sitt liv med något mer spännande än dagen ofta oinspirerade populärmusik.

Ännu en klassiker på prog-rock himmlen:

f473eb6709a06b797e0d0110.L.jpg

Jethro Tull - Aqualung

Detta är Jethro Tulls fjärde album. Trots att de var stora vid denna tidpunk var de skyldiga skivbolagen enorma summor pengar, för turneer och skivinspelningar. Skivan spelades in i en studio med det absolut senaste inom studioteknik. Tyvär visade sej det mesta vara helt fel. Skivan lät så illa att mycket var tvungen att fixas i efterhand med pålägg osv. Och när skivan var färdig hade Ian Andersson's förtroende i skivan helt ebbat ut.

Resten är historia :D

Skivan etablerade Jethro Tull som storheter i klass med Zeppelin. Problemet blev istället att texterna hade en konstig underton då de verkade handla om en rik liten skolflicka som var tillsammans med en gammal motbjudande uteliggare vid namn Aqualung. :black: Kanske inte helt sunt tema vilket Ian har beklagat, men hävdar att det absolut inte ska tolkas på det sättet.

Skivan har helt klart problem med ljudet, men enligt mej så låter den helt "okej" på vinyl. Däremot är de CD utgåvorna jag hört rätt trötta, vilket går igen i de flesta CD-utgåvorna av J-Tull.

Link to comment
Share on other sites

http://g-ecx.images-amazon.com/images/G/01...97e0d0110.L.jpg

Skivan har helt klart problem med ljudet

Vad jag minns låter inget jag har med JT särskilt bra. Även senare alster med Ian Anderson låter dåligt fast på ett annat sätt. Lite synd för det är bra musik.

Kanske är det mina pressningar?

Mike Oldfield - Tubular Bells. 1973 Virgin V2001

Ganska kul text på omslagets baksida;

DSC_7004.JPG

DSC_7005.JPG

Link to comment
Share on other sites

Vad jag minns låter inget jag har med JT särskilt bra. Även senare alster med Ian Anderson låter dåligt fast på ett annat sätt. Lite synd för det är bra musik.

Kanske är det mina pressningar?

Tror inte det har med pressningen att göra men jag ska dra in någon förstpress nån dag har jag tänkt. Så jag får återkomma i ärendet om ingen annan har någon erfarenhet?

Annars så tycker jag faktiskt Songs from the wood har viss kvalitet ljudmässigt. För att inte tala om tonarmsvalet på baksidan :mm::D

songs-wood-23.jpg

Link to comment
Share on other sites

OJJJ!!!! Tänk att jag missat denna tråden innan! Yes & Co är ju varit en stor del av mitt musiklyssnade genom åren! :mm: Flera underbara album är ju nämda, men jag tycker att mer eller mindre alla av deras album är riktigt bra...men sprider sig en del i stil...men för en allätare som mig så sitter det som en smäck!

Jethros album likaså...och King Crimson....osv...så det finns mycket godis, helt klart!

Ser inte att Colloseum är nämnt...men de får väl injte missas i denna uppradning?

Får nog kolla igenom genren i skivhyllan....

\\K-man

Link to comment
Share on other sites

Den gamla godingen hade jag glömt :mm:

Jag kommer aldrig förstå att fusion är så bortglömt som det är! Musiken är ju perfekt för den lite sofistikerade mannen som vill tonsätta sitt liv med något mer spännande än dagen ofta oinspirerade populärmusik.

Ännu en klassiker på prog-rock himmlen:

f473eb6709a06b797e0d0110.L.jpg

Jethro Tull - Aqualung

Detta är Jethro Tulls fjärde album. Trots att de var stora vid denna tidpunk var de skyldiga skivbolagen enorma summor pengar, för turneer och skivinspelningar. Skivan spelades in i en studio med det absolut senaste inom studioteknik. Tyvär visade sej det mesta vara helt fel. Skivan lät så illa att mycket var tvungen att fixas i efterhand med pålägg osv. Och när skivan var färdig hade Ian Andersson's förtroende i skivan helt ebbat ut.

Resten är historia :D

Skivan etablerade Jethro Tull som storheter i klass med Zeppelin. Problemet blev istället att texterna hade en konstig underton då de verkade handla om en rik liten skolflicka som var tillsammans med en gammal motbjudande uteliggare vid namn Aqualung. :black: Kanske inte helt sunt tema vilket Ian har beklagat, men hävdar att det absolut inte ska tolkas på det sättet.

Skivan har helt klart problem med ljudet, men enligt mej så låter den helt "okej" på vinyl. Däremot är de CD utgåvorna jag hört rätt trötta, vilket går igen i de flesta CD-utgåvorna av J-Tull.

Jag kan inte låta bli att kommentera detta. Jag har två utgåvor av Aqualung, en Mobile Fidelity och en Förstapress av Classic Records återutgivning, och båda låter mycket bra, så potentialen finns nog. Vinyl, "så klart"

Link to comment
Share on other sites

...måste ju kommentera ljudkvaliteten som pratas om....helt klart är att det inte handlar om några stockfishfylligheter... :D Men jag tycker mig uppleva dem bättre och bättre ju mer kvalitativ anläggning jag spelar dem i. Det verkar behövas en välkontrollerad upplösning för att sortera ut all smörja i mellanregistret. Yes Relayer är väl ett gott typexempel på det. Jon Andersson:s röst, mellotroner, hammond, gitarrer, stämmor och tingeltangel tävlar om att överrösta varandra i samma register...detta blir bara en tröttande gröt i många anläggningar....men jag har hört anläggningar reda ut detta och då är det sanslöst bra!

Och denna musik är så bra att jag glömmer bort hifiparametrar....det är då musik är som bäst!

\\K-man

Link to comment
Share on other sites

...måste ju kommentera ljudkvaliteten som pratas om....helt klart är att det inte handlar om några stockfishfylligheter... :D Men jag tycker mig uppleva dem bättre och bättre ju mer kvalitativ anläggning jag spelar dem i. Det verkar behövas en välkontrollerad upplösning för att sortera ut all smörja i mellanregistret. Yes Relayer är väl ett gott typexempel på det. Jon Andersson:s röst, mellotroner, hammond, gitarrer, stämmor och tingeltangel tävlar om att överrösta varandra i samma register...detta blir bara en tröttande gröt i många anläggningar....men jag har hört anläggningar reda ut detta och då är det sanslöst bra!

Och denna musik är så bra att jag glömmer bort hifiparametrar....det är då musik är som bäst!

\\K-man

Håller med om detta till 110% :) Många anläggningar kroknar och då skylls det direkt på inspelningen, vilket inte alltid stämmer.

Jag har f.ö kollat många gånger på Ebay och drägglat efter mofi masteringarna av tulls skivor, men jag har inte slagit till :blush

Link to comment
Share on other sites

Om du vill ha en bra utgivning av Aqualung så kan du beställa Classic Records återutgivningar, finns som single LP 200G och 4 x45 RPM vinyl. $33 resp. $50. Jag har en Single LP 200g första press och den är utmärkt. Det blir nog billigare än Mofi på ebay, där kan det nog dra iväg uppåt $100.

http://www.classicrecords.com/

Link to comment
Share on other sites

Intressant, men hur är dessa jämfört med originalet på Island :?:

Har inte denna men en del andra på MOFI du får låna med ett gäng när vi ses. Tycker att det saknas bas i en del äldre lp både inom prog/rock, en sub har dock gjort det kuligare härhemma när dessa spelas.

Har hört mycket fina och dyra sytem kärva rejält av lite äldre skramligare musik, det blir lite tunnt, även opera har låtit tverksamt!

Link to comment
Share on other sites

Om du vill ha en bra utgivning av Aqualung så kan du beställa Classic Records återutgivningar, finns som single LP 200G och 4 x45 RPM vinyl. $33 resp. $50. Jag har en Single LP 200g första press och den är utmärkt. Det blir nog billigare än Mofi på ebay, där kan det nog dra iväg uppåt $100.

http://www.classicrecords.com/

Jag beställde ett par Skivor på Vinylbutiken o skulle ju givetvis haft denna med men slut :( vänta eller beställa någon annan stans.

Link to comment
Share on other sites

Wishbone Ash - S/T. 1970 MCA MKPS 2014

DSC_6972.JPG

Här kommer ännu ett album som liksom inte går att hoppa över i denna tråd. Detta själbetitlade album var Wishbones första. Martin Turner (bas, sång), Andy Powell (gitarr, sång), Ted Turner (gitarr, sång) och Steve Upton (trummor). Även om det finns med singelsläpp så tycker jag detta är ett typiskt album som ska spelas rakt igenom sid 1 och 2. Wishbone Ash är aktiva än idag och har hunnit med 24 studioalbum. De flesta bandmedlemmar är ersatta, men gitarristen Andy Powell som inför detta debutalbum introducerades av Richie Blackmore, är kvar. Jag är själv ingen stor fan, och spelade oftare "There's the Rub", men det finns säkert de här som kan Wishbone utan- och innantill.

Sida 1;

1. Blind Eye

2. Lady Whisky

3. Errors Of My Way

4. Queen Of Torture

Sida 2;

1. Handy

2. Phoenix

Errors Of My Way:

Link to comment
Share on other sites

På tal om Richie Blackmore...

Deep Purple - In Rock. 1970 Harvest SHVL 777

DSC_7015.JPG

Deep Purple hade redan gjort tre album före "In Rock", och de första hade egentligen mer progressiva och psykedeliska inslag, men de hade en usel sångare. När Richie Blackmore rekryterade Ian Gillan och Roger Glover bildades Deep Purple Mark II, som utöver de tre nämnda medlemmarna också hade Jon Lord och Ian Paice. Det var även denna lineup som spelade in "Concerto for Group and Orchestra", där Royal Philharmonic spelar, bandet rockar, Philharmonic spelar lite till, Purple rockar osv :) Jag har inte det albumet, men jag har hört det och tror att man ska söka sig till Italien för att hitta sådana recept som man kan uppskatta.

Jag hade en gammal tidningsartikel i konvolutet till LPn "Fireball" som kom 1971. Minns inte från vilken tidning, men såhär ser den ut;

DSC_7016-.JPG

(Klickbar)

Sida 1

1. Speed King

2. Bloodsucker

3. Child in Time

Sida 2

1. Flight of the Rat

2. Into the Fire

3. Living Wreck

4. Hard Lovin' Man

Child In Time:

Link to comment
Share on other sites

Ett band som verkligen ligger på gränsen mellan prog och hårdrock är:

de554310fca01bb08ed64010.L.jpg

Uriah Heep - Demons and Wizards

Uriah Heep är ju mest kända för sina enkla låtar som Easy Living. Lady in black innehåller bara två ackord men lyckades verkligen sätta sina musikaliska spår. Och om inte jag är felinformerad så används låten och framför allt texten i Engelska undervisningen i Tyskland än idag.

Ofta ser du Uriag Heep listade under prog-rock och om det är rätt eller fel vet jag inte. Men låtar som Rainbow Demon innehåller ju helt klart spår av prog-rock.

Men en sak är säker att dessa herrer inspirerat den stora skaror heavy-metal musiker, speciellt det man kallar NWOBHM (new wave of british heavy metal) t.ex Judas Priest & Iron Maiden.

Link to comment
Share on other sites

Snyggt, kansas!

D&W har spelats tusenfalt, och bara titeln och omslaget av Roger Dean gör ju att det platsar högt i denna tråd.

Ett solklart album.

Jag hade med en cd-utgåva för några år sedan när vi skulle utvärdera cd-spelare hos en kompis. Det blev ganska starka protester efter 56sek :shy:

The Wizard: http://www.youtube.com/watch?v=Eq8nQOhZ3u8

Link to comment
Share on other sites

Tipsar nu om en lp av modernare årgång, 1984 och det är den svenska gruppen Isildurs Bane och deras Lp Sagan om den isländska älgen inledningslåten/sviten klockar in på ca 30 minuter och är så progig prog kan bli, den är riktigt bra och har ett bra ljud. Utgiven på egna bolaget Isildurs records IR-LP-001. Lyssnade precis också på Uriah Heeps två första där den andra Sailsbury är tvärprogig speciellt i titellåten också denna lång ca en kvart. Mycket engagerande tråd det här plockar fram skivor jag inte hört på mycket länge :)

Link to comment
Share on other sites

haha.Ja Deep Purple In Rock är en av dom första album jag minns,jag hade en 4 år äldre kompis o hade detta spelandes på ett gult Basf kasett C-60 :D det tog ett antal år innan jag förstod vilken grupp jag lyssnade på jag var då 8 år o tyckte det var döväl.

Genombrottet kom ju med detta album o om jag inte minns fel så var det väl Led Zeppelin som fick dom på "rätt"spår.

Blackmore var ju som sagt inte helnöjd innan,men dom tidiga 3 är klart lyssningsvärda.

Uriah Heep var väl även det en grupp som man ev funderade på om dom skulle platsa här.tycker själv att "Salisbury"Demonds and Wizards"The Magicians Birthday"Very Éavy Very Úmble" är riktigt bra

Link to comment
Share on other sites

haha.Ja Deep Purple In Rock är en av dom första album jag minns,jag hade en 4 år äldre kompis o hade detta spelandes på ett gult Basf kasett C-60 :D det tog ett antal år innan jag förstod vilken grupp jag lyssnade på jag var då 8 år o tyckte det var döväl.

Genombrottet kom ju med detta album o om jag inte minns fel så var det väl Led Zeppelin som fick dom på "rätt"spår.

Blackmore var ju som sagt inte helnöjd innan,men dom tidiga 3 är klart lyssningsvärda.

Uriah Heep var väl även det en grupp som man ev funderade på om dom skulle platsa här.tycker själv att "Salisbury"Demonds and Wizards"The Magicians Birthday"Very Éavy Very Úmble" är riktigt bra

Kommer ihåg att jag föll pladask för solot på låten The Magicians Birthday när den kom ut.

Link to comment
Share on other sites

Join the conversation

You can post now and register later. If you have an account, sign in now to post with your account.

Guest
Reply to this topic...

×   Pasted as rich text.   Paste as plain text instead

  Only 75 emoji are allowed.

×   Your link has been automatically embedded.   Display as a link instead

×   Your previous content has been restored.   Clear editor

×   You cannot paste images directly. Upload or insert images from URL.

×
×
  • Create New...