Jump to content

Recommended Posts

Posted

Vad hette den där 80-talsgruppen som gjorde discolåten "Illusion"?

...Imagination, hette dom, ja!

Ganska bra låt, förresten.

Och det är just illusion som jag tar fasta på, när det rör sej om att reproducera musik i hemmet.

Eller kanske snarare, när det handlar om att UPPLEVA reproducerad musik i hemmet.

Jag är nämligen starkt inne på att det krävs betydligt mer än bara apparater och ett rum, för att åstadkomma en musikalisk upplevelse i hemmet.

Jag har inga konkreta bevis som styrker mitt resonemang, men det hindrar mej inte från att resonera lite.

Eftersom det ju de facto inte ÄR musiker som spelar i rummet därhemma, så misstänker jag att det krävs en process inne i skallen på lyssnaren, alltså utöver det som anläggningen levererar.

En process i hjärnan, som renderar i en verklighetskänsla.

En virtuell verklighet.

Hjärnan associerar, kopplar till diverse verklighetsminnen och relaterar.

Jag kan tänka mej att det som händer i hjärnan, skulle kunna liknas vid en slags korrigeringskrets.

En mental funktion, som är nödvändig för att förnimma ett konserthus med spelande musiker, en ensam sångare i ett litet dämpat rum, eller ett jazzband, som närmast verkar finnas i själva lyssningsrummet.

En illusion har uppstått.

En illusion, som är beroende av apparaterna och rumsakustiken.

Men som i hög grad även kräver en process/bearbetning av signalen i hjärnan innan verklighetskänslan infinner sej.

Betingade associationer, kanske man skulle kunna kalla det för?

Det går ju att förnimma verklighetskänslan även via anläggningar som inte är helt transparenta och korrekta.

Det är troligen dessutom så, att vissa personer förnimmer realism via en viss anläggning, som för andra personer inte ger den förnimmelsen.

Ljudvågorna från anläggningen är naturligtvis identiska oavsett vem som lyssnar, men likafullt kan några uppleva realism medan andra inte gör det.

Posted

Jag går inte så djupt i min analys. Inbillar mig att jag är pragmentariker. Ljudet hemma är också en verklighet precis som det är på en scen. Jag tycker t o m att det låter bättre hemma än på konsert även om undantag finns. Hur centrala nervsystemet kommer fram till det bryr jag mig inte så mycket om. Snarare funderar jag på hur jag kan ändra rummet, uppställningen eller prylarna. Känns lättare än att lura skallen att inse något som den inte känner.

Posted

Detta kan ju diskuteras och bli mycket filosofiskt. Vad är vad? Om ett tråd faller i skogen med ett brak men ingen hör det! fanns det då ett ljud och ett brak? Temperatur är rent fysikalisk beskrivet som rörelse hos atomer och molekyler. Men att vi upplever saker som varmt eller kallt är ju naturligtvis bara en känsla. + att den är relativ och varierar från tid till annan pga flera faktorer.

Resonemanget hamnar lätt i att allt är en illusion. Som i Matrix triologin. Allt vi upplever tolkas av hjärnan och blir subjektivt. Vad som upplevs är inte mer illusion bara för att det är reproducerat och att vi hör det hemma. Måste det vara rätt? Räcker det inte att vi gillar det vi hör? Det är väl inte önskvärt att det alltid skall låta som live. och i så fall, är det mer rätt eller verkligt? Det låter ju ofta kass live pga kass akustik och dåligt mickat eller felinställt mixerbord. Musik i dag är ofta gjort för att låta bra i stereon. Och då är det väl det som är det riktiga och kanske live musiken blir illusion?!?!. Jag tycker inte frågan är så relevant.

Jag lyssnar iallafal inte på musik genom high end prylar för att det måste vara realistiskt utan för att jag vill få en bra musikupplevelse. Det finns inget som säger vad som är rätt och fel. Oavsett vad som "renderar i verklighetskänsla" så är det vår upplevelse som avgör om vi gillar det eller inte oavsett hur verkligt eller overkligt det är.

Våra ögon har inte den optiska kvalitet som vi upplever. Hjärnan bildbehandlar (genom sk gestaltlagar som utvecklas med tiden) och först när vi är ca 16 år fungerar detta till tillräkligt bra. (vi får då köra tex lätt motorcykel)

Vi har motsvarande korrigering vad gäller ljud. Läs på nätet om psykoakustik. Mäter vi med en mikrofon och analyserar resultatet kan vi få med massa ljud och en graf som inte alls stämmer med hur vi upplever det. Skulle vi ritat grafen efter upplevelse, kommer den att diffa mycket från det en microfon uppfattar. Vi lägger nämligen till och drar ifrån, värderar efter tycke och smak och efter erfarenheter. Naturligtvis kan organet som registrerar ljudvågor vara olika för personer och påverkas av sjukdom etc etc.

Det finns egentligen inget verkligt eller overkligt med vad vi hör Och då är frågan. Är verkligheten en illusion?

Calle B

Posted

Ibland kan jag tycka att diskussionen om "musiker i rummet" som ofta dyker upp i olika sammanhang är vilseledande och kanske därför är orsaken till varför vi ofta talar om illusioner. Jag tycker att det blir roligare om man utgår ifrån att det är inspelningar vi lyssnar på. Alltså ett verk av inspelningsingenjörens prioriteringar, tycke och smak. Många inspelningar är ju inte ens en produkt som utgår ifrån just musiker i ett rum, utan ljud i ett mixerbord. Men även när det är en inspelning av musiker i ett rum så är det en inspelning vi lyssnar på, på gott och ont.

Posted
Allt vi upplever tolkas av hjärnan och blir subjektivt. Vad som upplevs är inte mer illusion bara för att det är reproducerat och att vi hör det hemma. Måste det vara rätt? Räcker det inte att vi gillar det vi hör? Det är väl inte önskvärt att det alltid skall låta som live. och i så fall, är det mer rätt eller verkligt? Det låter ju ofta kass live pga kass akustik och dåligt mickat eller felinställt mixerbord. Musik i dag är ofta gjort för att låta bra i stereon. Och då är det väl det som är det riktiga och kanske live musiken blir illusion?!?!.

Jag säger som jag sagt många gånger tidigare. Reproducerad musik ska låta bättre en verkligheten. När man lyssnar på musik live då lyssnar man också med ögonen. Då är man inte lika kritisk när det gäller akustik och annat, då är det upplevelsen runt konserten. För flera år sedan var jag på en konsert på Berwaldhallen. Det var med McCoy Tyner och jag får väl lov att säga att det hade varit roligare att lyssna på en bra skiva med Tyner´s Trio. Den senare lagda radioutsändningen lät faktiskt bättre. Det ska alltså låta bättre en verkligheten. Man kan väl ändå sträcka sig till att en live konsert med en symfoniorkester låter bättre för de flesta live än hemma i stereo´n. Ofta är det så att de gånger som jag tagit med mig egna skivor får jag kommentaren att jag alltid har med mig bra musik. Visst är det så att man triggar i första hand på bra musik. Men jag är också själv av den uppfattningen att bra högtalare betyder väldigt mycket för att man ska börja vicka på foten, mer än något annat.

Posted
Jag säger som jag sagt många gånger tidigare. Reproducerad musik ska låta bättre en verkligheten.

Är inne på samma linje och det handlar dessutom om kontroll... :cool: På ett liveframträdande är man oftast utlämnad när det gäller t.ex. placering, antalet rörliga absorbenter i lokalen och inte minst ljudnivåer.

Hemma i lyssningsfåtöljen bestämmer man själv... :)

Posted

Intressant. Men det finns ju tyvärr olika mastringar så en liveskiva låter inte likadan som en annan (precis som med studioskivor). Blir det inte jobbigt att tex flytta på högtalarna, mixtra med förstärkaren osv inför varje olika skivor (när det gäller ljudkvalitén) så att ni blir nöjda. Är det inte lättare att leta efter en så transparant anläggning som möjligt som säger "Aha det låter för jävligt, men så skall det låta för det kommer från skivan". Då slipper ni skifta omkring.

Hm på något konstigt vis så föredrar jag att skifta omkring än det där "aha..."

Posted

Jag måste nog säga att jag rent allmänt tycker att det låter bättre hemma än i konsertsalen.

Nu måste jag förtydliga mej lite:

1 "Låter bättre" betyder här att det låter mer tilltalande i mina öron. Inget annat.

2 Jag har bara bevistat två konsertsalar och ett operahus: Stockholms Konserthus; Berwaldhallen och Stockholms Operahus.

3 Troligen finns det betydligt mer välljudande platser i alla dessa, än just de platser som jag har suttit på.

För mej är det nog inte så väsentligt att jaga efter en hemmaljud som kan återskapa verkligheten eller återge så ofärgat som möjligt.

Det är säkert ingen nackdel med ofärgad återgivning, men jag ser nog inte det som ett mål i sig, tror jag.

Det väsentliga för mej är:

1 Att anläggningen stimulerar mej att lyssna på mycket musik.

2 Att jag får en god illusion av verklighet då jag lyssnar på akustisk musik.

3 Att processad musik låter på ett för mej tilltalande sätt.

Posted
Jag måste nog säga att jag rent allmänt tycker att det låter bättre hemma än i konsertsalen.

Det väsentliga för mej är:

1 Att anläggningen stimulerar mej att lyssna på mycket musik.

2 Att jag får en god illusion av verklighet då jag lyssnar på akustisk musik.

3 Att processad musik låter på ett för mej tilltalande sätt.

Yes! Låter bra! Det är bla. detta som får mig att jaga bättre och bättre ljud.

:D :D :D :D :D

Calle B

Posted

Jag myntade ett nytt begrepp igår:

"Hiil".

Det står för High illusion.

Hifi står ju för hög trohet. Dvs hög trohet mot originalet/låg förvrängning.

En låg förvrängning av signalen (Hifi) kan naturligtvis samtidigt leda till en höggradig illusion (Hiil).

Varför tänker jag då i dessa nya termer?

Jo, därför att syftet med min apparatur är att uppleva en höggradig illusion.

Jag lyssnar mest på akustisk musik och därför är illusionen av realism viktig för mej.

Låg förvrängning ser jag snarast som en metod att nå den goda illusionen.

Om någon annan egenskap i apparaturen, än just låg förvängning, ger mej den goda illusionen, så är det lika okay.

Kanske mindre färgning alltid ger en bättre illusion?

Kanske vissa former av färgning förstärker min illusion?

Jag utesluter nämligen inte att sinnena kan manipuleras i en för illusionen positiv riktning.

Jag tror att vi i diverse sammanhang ofta fokuserar för mycket på metoder, samtidigt som vi glömmer bort att fundera tillräckligt mycket över syftet.

Det är för mycket "hur" och för lite "varför".

Posted

Inte så dumt tänkt.

Om man bara jagar HiFi blir det ju nå'n slags allmän välgärning.

Om man struntar i det och är lite mer egoistisk för att få maximal upplevelse för sig själv kanske ett annat begrepp är mer passande - Hiil.

Fast det ser lite dumt ut och är svårt att uttala :)

Posted
Inte så dumt tänkt.

...

Fast det ser lite dumt ut och är svårt att uttala :)

Ja!

Det ser jättedumt ut. Och låter lite knäppt. "Haj-ill"?..

"Haj-faj"?.. eller är det "Haj-fi"?, det uttalas ju'nte "fajdelity".

Äh: Låtom oss taga den tid det tager.

Låtom oss uttala orden i sin helhet.

Jag tror vi har tid med det, om vi planerar vår tid lite bättre :)

"High Illusion".

  • 2 weeks later...
Posted

Den psykoakustiska hifikomponenten hos mig är min tinnitus. Det är en stor paradox att man skall behöva stå ut med tinnitus och ha ett stort intresse för musik och välljud. Sånt är livet.

/Shamrock

Posted
Den psykoakustiska hifikomponenten hos mig är min tinnitus. Det är en stor paradox att man skall behöva stå ut med tinnitus och ha ett stort intresse för musik och välljud. Sånt är livet.

/Shamrock

Ja usch ja.

Fick sus i ena örat efter en djupdykning i en bassäng på sjuttitalet.

Hade precis innan fått upp intresset för hifi.

Det sitter fortfarande i.

Alltså, både suset och intresset.

  • 2 weeks later...

Join the conversation

You can post now and register later. If you have an account, sign in now to post with your account.

Guest
Reply to this topic...

×   Pasted as rich text.   Paste as plain text instead

  Only 75 emoji are allowed.

×   Your link has been automatically embedded.   Display as a link instead

×   Your previous content has been restored.   Clear editor

×   You cannot paste images directly. Upload or insert images from URL.

×
×
  • Create New...