Syftet med min hifi-hobby

[Strmbrg]

Här sitter jag på lördagmorgonen och skriver ett svar i en tråd i ett annat forum.

Efter ett tag ser jag att jag har hamnat lite ur spår, i förhållande till rubriken på den tråden.

Därför fick detta bli en separat tråd, med ett enkelt reflekterande innehåll kring förhållningssätt och syfte med hifi som hobby.

Det började med ett svar på hur högt jag spelar:

Jag tycker att jag spelar ganska lågt.

Nuförtiden, alltså.

Förr spelade jag betydligt högre.

Förr stördes jag av att det saknades transparens i ljudet.

Jag vred på mer och mer, i hopp om att smådetaljerna skulle komma fram tydligare.

Det hjälpte inte. Det blev bara högre, men med samma otillfredsställande upplösning.

Det enda jag åstadkom, egentligen, var en lite större illusion av realism i själva ljudtrycket.

Det blev därför mest bara tröttande att lyssna på högt ljud utan transparens.

Jag "jagade bas" förr i tiden också:

Jag har lagt ner mycket frustrerad tid, på att vara missnöjd med basupplevelsen...

Allt eftersom åren gått, har jag lugnat ner mej:

Jag byter inte prylar speciellt ofta.

Jag möblerar inte om.

Jag låter högtalarna stå där de står.

Jag oroar mej inte för rummets tonkurva.

Jag bryr mej inte så mycket om ifall det kommit en bättre "mk2-version" av någon apparat jag äger.

Ej heller om det kommit någon helt ny teknik som "sopar mattan" med det jag har idag.

Det jag äger blir inte ett uns sämre av att något nytt och bättre plötsligt finns att köpa!

De prylar jag har, har EXAKT samma egenskaper som innan den bättre prylen lanserades!

Den insikten har fått mej att lugna ner mej och styrt undan fokus från apparatbegäret.

Förr var jag ju ganska intresserad av apparaterna.

Jag kunde sukta efter en ny CD-spelare, trots att jag visste att den knappast skulle ge mej såvärst mycket mer än själva tillfredsställelsen av att äga den.

--- --- ---

Jag har i många år haft en slags enkel livsfilosofi, som kanske kan formuleras:

"Livet handlar om att vara nöjd med tillvaron."

Jag har kanske inte lyckats leva efter den filosofin varje dag, året runt.

Man kanske kan säga att det finns två saker som påverkar min nöjdhet:

Omgivningen.

Jag själv.

I hifisammanhanget kan 'omgivningen' bestå tex av apparaterna.

Med bättre och sämre apparater kan jag styra min nöjdhet.

Jag kan också styra min nöjdhet med mej själv.

Med en harmonisk inställning till min omgivning kan jag koppla av lite lättare.

Jag kan fokusera på det positiva, det som jag mår bra av, och styra undan tankar på det negativa som får mej missnöjd.

Hur många gånger har jag inte tyckt att anläggningen låter illa, fast det är jag själv som är problemet?

Jag kanske är trött, stressad eller hungrig.

Jag tror inte att det är elen som varerar i kvalitet mellan lyssningarna. Jag tror att det är jag själv som varierar.

--- --- ---

Numera spelar jag oftast lägre än jag gjorde förr:

Även på låga volymer får jag numera den illusion jag önskar mej.

Delvis beror det säkert på aparaterna.

Men, till stor del beror det på mej själv.

Jag jagar inte.

Jag testar inte vad anläggningen går för.

Jag spelar inte skivor då jag inte är upplagd för det.

Jag fokuserar inte på felen.

(Eller på elen. )

Syftet med min hifi-hobby är - i grund och botten - bara nå't så simpelt som att må bra av att spisa lite vax.

:wink:

[Timbre™]

Mycket tänkvärt i ovanstående inlägg och visst kan det vara spännande med ny hifi men allteftersom tiden går hamnar musiken och själva inspelningen allt mer i centrum för min del. Apparatdistansen ökar och uppgraderingshets (har jag själv känt av) eller snabba karuseller gynnar inte denna hobby. Känner folk som har lagt ner intresset när det blivit too much och kanske har vi ett gemensamt ansvar när det gäller köpstimulans och påverkan...

Att beskåda och lyssna på mycket hifi till skillnad från att ständigt konsumera allt dyrare prylar är nog en av hobbyns och forumens mest hälsosamma sidor.

[Porta]

Utmärkt inlägg och något jag själv funderat en hel del på.

Mitt HiFi-intresse återuppväcktes för sådär ett och ett halvt år sedan efter en mångårig dvala (tack vare Squeezeboxen) vilket resulterade att i princip hela anläggningen har bytts ut. Det enda som finns kvar är skivspelaren (motorn bytt) och tonarmen.

Men under den här korta resans gång har jag ofta förundrats över varför det ibland går bra att bara uppslukas av musiken och att jag ibland bara sitter och försöker hitta fel.

Egentligen är det väl inte så komplicerat, något sådant här är det för mig: Upplevelse = f(teknik, musik, mående), vad jag har kommit fram till är att måendet har betydligt större effekt på upplevelsen än vad jag trodde innan. Ibland kan iofs musiken påverka måendet så att upplevelsen blir bättre men ibland är det som förgjort och då är det bara att ge upp och komma igen senare.

Sedan gror det funderingar, ett par nya högtalare kanske och ett par slutsteg därtill men så lyssnar jag på något och allting stämmer. Upplevelsen blir total, jag rycks med och bara musiken existerar och jag tänker att det här är ju egentligen riktigt bra. Så där svänger det fram och tillbaks.

Kontentan blir väl att den här hobbyn drivs nog mer av psykologiska faktorer än teknik, åtminstone vid en viss nivå, som även den varierar kraftigt.

Men vad skönt det är när jag kan stanna upp och vara nöjd.

[Timbre™]

Kontentan blir väl att den här hobbyn drivs nog mer av psykologiska faktorer än teknik, åtminstone vid en viss nivå, som även den varierar kraftigt.

Men vad skönt det är när jag kan stanna upp och vara nöjd.

I psykologipaketet ingår även förväntningar. Både nyttigt och spännande att ta del av extremt påkostade anläggningar/rum och man skapar referenser utan att i bästa fall känna tvång på att den referensen måste materialiseras hemma i vardagsrummet. "Okey, det låter annorlunda men jag njuter fortfarande av musiken" tror jag är ett bra utgångsläge i kampen mot impulsköp.

[Guest om.s]

Flott innlegg Strmbrg! slike selvransakende erkjennerlser synes jeg er meget interessant, motivet for det man holder på med og ens egne valg.

Mangt jeg holder til 100 med på av dine refleksjoner, for egen del har det värt mye bytting det siste året, man fikk ta en U-sving og komme seg på rett kurs igjen, det gjelder å finne sin egen hifi-horisont, og seile på den.

Mye takket väre det samme som deg, jeg finner også min illusjon på noe lavere volum idag enn jeg gjorde tidligere, og da er jeg fornöyd. Kvalitet fremfor kvantitet.

mvh

[conan]

Trevlig filosofi att vara nöjd och lyssna på musiken!

Dock tror jag hobbyn är tudelad, precis som inom foto. Ibland är nya kameror och objektiv i fokus, ibland motiven och att fånga ljuset.

För hifi finns motsvarande:

Ibland är tekniken drivkraften där ett bättre ljud eftersträvas. Jag tror inte det är så enkelt att människan är statisk i den meningen att vårt hörselsinne har en "konstant kvalitet" genom hela livet. Ett exempel är frekvensgången som försämras i högre åldrar. En annan och kanske viktigare insikt är att hörseln lär sig hur det låter och mejslar fram fler detaljer så att hjärnan kan särskilja ljuden. Efter ett tag är hörseln så van vid en anläggning att den börjar hitta problem och brister. Det är ju så vi fungerar - att hela tiden kunna hitta skillnader som är farliga för oss - om man tänker på överlevnad.

Sedan finns den andra drivkraften att uppleva musiken. Då är det nya kompositioner, spännande arrangemang, nya sångtalanger, nya låtar mm som är det viktiga.

Drivkrafterna går hand i hand och kanske är det så att tekniken blir mindre intressant ju äldre man blir?

[Timbre™]

Drivkrafterna går hand i hand och kanske är det så att tekniken blir mindre intressant ju äldre man blir?

Plus att man kanske får en tendens att hänfalla åt tekniknostalgi...

[Strmbrg]

Plus att man kanske får en tendens att hänfalla åt tekniknostalgi...

Apropå nostalgi.

Detta var mitt "nirvana" då jag klängde runt i hifi-klätterställningen sent sjuttital. (Jag köpte ett par 1983.)

Jag var helt övertygad om att den högtalaren var den absolut bästa som fanns på marknaden.

Jag kan numera villigt erkänna att jag hade låtit indoktrinera mej till den tron.

Min tro kom dock alltmer att vackla efter bara en kort tid. Efter några år hade jag lessnat på hifin, och sålde av både högtalare och det övriga.

Det vore mycket spännande att få lyssna på dessa högtalare idag, nästan trettio år senare.

[Bebop]

Jag tror inte riktigt på det här att "vara nöjd" sett ur lite längre perspektiv. Visst, att sitta nöjd för stunden gör även jag men i huvudet sker en ständig resa. Det är väl en av anledningarna att jag inte har samma anläggning idag som för 10, 20 och 30 år sedan, trots att jag även då satt nöjd.

Med tilltagande ålder, ekonomiska förutsättninngar, familjesituation och liknande så flyttas posititionerna hela tiden oavsett vad det gäller. Det är dock inget mål i sig. Men det är så vi fungerar, inbillar jag mig.

För övrigt är jag mycket nöjd med min tillvara idag, vilket inkluderar även min hifi.

[conan]

Svårt det där ... och kostsamt. Man höjer ju hela tiden ribban. Lite bättre här och lite bättre där. Priset går upp exponentiellt - om inte något revolutionerande händer i branschen.

[Timbre™]

Jag tror inte riktigt på det här att "vara nöjd" sett ur lite längre perspektiv. Visst, att sitta nöjd för stunden gör även jag men i huvudet sker en ständig resa.

Det kan ju också bero på ändrade lyssningsvanor under resans gång. Från en kritisk, jämförande lyssning till ett mer avslappnat förhållande där apparaturen i möjligaste mån kopplas bort...

[Strmbrg]

Jag menar inte att nöjdhet skulle betyda att allt förblir statiskt. Att ingenting skulle förändras.

Men kanske att saker förändras i en mindre nervös takt.

(Det är säkert så att olika personer uppfattar "lagom" takt lite olika.)

Vad jag tänker på är att det är skönt att slippa den där frustrationen av att det inte känns riktigt bra.

Åtminstone har jag plågats av sådana känslor. Förhoppningsvis har många klarat sej ifrån att bottas med den typen av frustration!

Jag kan möjligen tänka mej att "slipa lite på anläggningen" av ren nyfikenhet. Jag är helt införstådd med att det går att åstadkomma mycket bättre ljud än vad jag har idag.

Men, varför måste jag förbättra?

Om syftet med min tillvaro är att må bra, och jag redan mår bra. Då kan jag ju egentligen stanna där.

Om syftet med min tillvaro däremot är ständiga förbättringar, ja, då bör jag ju ägna mej åt ständiga förbättringar.

Men jag är glad att slippa den där malande känslan av att det inte är bra, att jag mera störs av felen, än jag gläds åt det som är bra.

PS

Jag skriver inte dessa rader för att få en diskussion om vad som är rätt eller fel. Vilket förhållningssätt som är det bästa eller så. Jag skriver för att få sprida lite reflexioner och för att få nya infallsvinklar från andra.

[Timbre™]

Jag skriver inte dessa rader för att få en diskussion om vad som är rätt eller fel. Vilket förhållningssätt som är det bästa eller så. Jag skriver för att få sprida lite reflexioner och för att få nya infallsvinklar från andra.

Nivån rätt eller fel känns det som att vi lämnade redan i oktober 2003 (jösses, det var ju sexårsjubileum

i veckan som gick... ) och alla befinner sig för tillfället någonstans utefter hifihobbyns väg.

Det måste inte med automatik vara samma hållplats.

[DrKlang]

Visst finns det skäl att uppgradera -- idag får man mer ljud för pengarna än tidigare.

Men ibland tänker jag att det finnas "klassiker" inom audiovärlden som har ett slags bestående värde. Det skrivs en jävla massa bra böcker idag, så mycket att vi tenderar att glömma böcker som bara finns på bibliotek idag -- och som Google-böcker, tack och lov. Samma sak är det kanske med en del högtalare och förstärkare.

En del audioprylar som har en speciell plats bara genom sin genialitet. Och det är förstås vår upgift att vårda det.

Så om vi har några framstegsfientliga audiogubbar i våra led så är det nog bara en välsignelse.

Själv står jag med ett ben i båda lägren. En del nya produkter gillar jag verkligen -- och köper dom.

Men jag blir ibland förtvivlat trött på en ohöljd kommersialism inom industrin, som i t.ex. visar sig i produkturvalet hos handlare. Det finns en tendens att föra fram det man själv har agentur på framför det som ur audiosynpunkt är intressantast. En del har också Gucci-väsk-syndromet. Gucciväskar har hög kvalitet, det medges, men man betalar också för något annat. Ibland blir det lite för mycket av "det andra" tycker jag.

Det gäller dock inte alla. Jag blir alltid lika uppmuntrad av små innovationstäta firmor (t.ex. vissa amerikanska tillverkare), som har en anständig prispolitik och som verkligen är hjälpsamma. Och några handlare verkar vara drivna av ett genuint intresse.

Så när får vi vårt egen "minnesinstitution" (lånat av SvD idag)? Vem vill vara intendent med ansvar för gamla hornhögtalare från biografer och Quad ESL57?

[Hasse]

Men jag blir ibland förtvivlat trött på en ohöljd kommersialism inom industrin, som i t.ex. visar sig i produkturvalet hos handlare. Det finns en tendens att föra fram det man själv har agentur på framför det som ur audiosynpunkt är intressantast. En del har också Gucci-väsk-syndromet. Gucciväskar har hög kvalitet, det medges, men man betalar också för något annat. Ibland blir det lite för mycket av "det andra" tycker jag.

Även jag har tänkt på att det är många handlare som nu för tiden också har agenturer och man blir kanske inte direkt förvånad när man pushar för sina "egna" märken . Många märken har också en tendens att uppgradera sina produkter lite för ofta, föredrar de som har mer långsiktighet - som Lamm och Magnepan är bra exempel på tycker jag.

"Guccisyndromet" förekommer väl överallt där det finns dyra produkter och man får betala väldigt mycket för "det andra" men vill man nödvändigtvis ha ett presigemärke så kostar det. Nöjd blir man aldrig i den här hobbyn

[Perka]

"I want very little in this world,

all I want is the best of everything,

and there is so little of that"

Jag erkänner att det finns massvis av ägodelar som jag har, allt ifrån min musikanläggning, våra konstverk på väggarna, våra möbler där hemma, en av våra bilar med mera, med mera som jag bytt upp mig till bara för att de förmedlar en känsla till mig. De har oftast (alltid?) ersatt något som fyllde sin plats eller gjorde sin plikt, men jag har valt att byta för att jag kunnat unna mig den lyxen.

Det är säkert så att jag egentligen inte hör alla förändringar av anläggningen till exemepl, utan en del bara ser jag och det räcker kanske för att jag ska TRO att jag hör dem. Om det så är myter, nostalgi, estetik, upplevelser eller vad som får mig att göra alla dessa, ekonomiskt säkert mindre bra, val vet jag inte. Å andra sidan bryr jag mig inte heller.

[Timbre™]

Stötte på en av Göteborgs hifiveteraner idag när jag kom ut från Feelgood på Kristinedals Träningscenter. En av många fördelar med hobbyn är att samtalsämnen aldrig saknas och vi var snabbt överens om att apparatintresset genomgår olika faser under resans gång. Vissa perioder är det mycket hififokus och däremellan kan det flyta år av rent musiklyssnande samtidigt som apparatintresset är ganska svalt. Det tror jag är naturligt och hifiprylar ställer ju inte samma krav på kontinuerligt underhåll som t.ex. fritidsbåtar... :cool:

[Kent_n]

Syftet med min HiFi hobby, ganska simpelt egentligen,,,jag ser mig själv som en misslyckad musiker, eller rättare sagt, jag kan inte ta en enda ton som låter bra på något instrument överhuvudtaget, men jag älskar musik och sång, för sjunga kan jag inte heller. Jag fullkommligt älskar duktiga musiker o sångare, behöver inte alltid vara dom mest tekniskt begåvade utan mer känslan när dom framför musiken som påverkar mig, och då blir det med musikelektronik.

Med åren har mitt musiköra blivit känsligare för dålig spelad musik, jag borde med ålderns rätt höra sämre nu än för 20 år sedan, kanske därför, det "lilla" jag hör måste banne låta bra.

Det här med tabeller, och siffror-mätningar är för mig helt ointresant, låter det bra, då är det bra, kanske simpelt, men räcker för mig.

Uppgradering för uppgraderingen skull, är inte min grej, som ex MBL, jag var då helt nöjd med min dåvarande rigg, hade inga direkta planer på att uppgradera. En dag fick jag höra MBL den rigg jag har nu. jag blev helt såld på upplevelsen, känslan, ljudbilder, livekänslan...Därför blev det den rigga jag har nu..Frågar någon mig vad riggen mäter, sorry inte en aning, men upplevelsen jag känner av den, då kan jag prata i timmar.

Hobbyn/syftet ger mig ett välbeffinande som jag kan se som en liten gnutta högre livskvalité på ljudsidan, mår jag mindre bra, eller är heligt förba-ad, då har jag skivor för det, mår jag bra o vill må ännu bättre, då har jag skivor för det, vill jag bara sitta en stund, då har jag skivor för det..och det är banne mig inte illa.

Dyr hobby, allt är relativt. har en affärskollega som köpt en väldigt fin segelbåt på sisådär 14-15 meter, vad det blir i fot, inte en aning. Han tyckte att min rigg var för dyr, han skulle aldrig lägga ut dom pengarna på en stereo....ok upp till honom, men vi satt o pratade, och det visade sig att den milt utryckt dyra båten mest låg förtöjd, semsetern, jo då 14 dagar, då det inte var dåligt väder, resten av semester, snickra på hus o en tripp utomlans, helger, båt och golfspel..Men banne mig en fin båt.. Jag menar inte att det är fel av honom att köpa en dyr båt, men alla ser sin hobby ur sin synvinkel. Jämför jag mig med honom kan jag spela på min rigg när jag vill oavsett väder.

Men det är väl så med hobby, ju längre man håller på, ju dyrare blir det.

[Apexorca]

Håller med dig strmbrg. Men jag tycker det finns fler delar i det hela!

Hur vi mår spelar roll för vad vi gör men också personlighet och var vi är i livet. Har vi råd? Har vi tid? Med mera!

Jag har alltid njutit av min HiFi. Även när den haft stora brister. Musiken tar övertaget.

Själv har jag också kommit rätt långt (tycker jag) med nöjdheten med mina hifi prylar och min musikupplevelse. Jag har också tidigare haft ett gnagande missnöje med delar av ljudet.

Det har jag inte längre. Inte på samma sätt. Nu låter det bra tycker jag! Jag är nöjd! Men ibland vill jag mer...

Intresset finns kvar och i en strävan att optimera är en del i detta. Jag känner inte att jag mår dåligt om jag inte optimerar, puh. Dock är det kul att kunna driva intresset framåt, lära sig mer, bli bättre.

Vår hobby har flera delar. Musikintresset "borde" vara övervägande kan man tycka men också teknikintresset, det är en del praktikst pyssel ibland för att få till ljudet och akustiken. Man kan ha olika tonvikt i dessa intressen.

När jag alldeles för sent upptäckte akustikens STORA betydelse för min musikupplevels blev det ett nytt delintresse. Har surfat en hel del på nätet och bla läst om psykoakustik. Hur hjärnan tolkar och upplever ljud.

OBS! Detta är viktigt! Det låter faktiskt inte som vi hör det!!!

Våra öron ger hjärnan information som analyseras och tolkas OCH förändras så att vi kan förstå vad som låter. Hjärnan har lärt sig att prioritera viss ljudinformation och undertrycka annan. Detta kan bli en egen mycket lång tråd som jag lämnar för tillfället.

För mig är det nirvana i musikuplevelsen som är drivkraften, men jag kan också uppskatta processen fram till denna upplevelse. För mig går intresset i vågor, men det ligger aldrig helt nere. Topparna är längre än dalarna.

Oftast focuserar jag på musiken, men i perioder blir det analyser av ljudbilden, akustiken mm. med målet att ta musikupplevelsen till nya höjder. Gåshuden. Må bra av musik.

Detta är kul! musik/hifi alltså!

Känner man press i sin hobby och mår dåligt av att inte nå ända fram kan det nog vara bra med ett break! Vila ett tag, gör annat. Fundera på vad man egentligen gillar.

Det är väl som med det mesta. tex relationer ibland är det toppen ibland är det inte toppen. Det går upp och ner. Jag tror inte det är så enkelt som att bara för att man inte är tillfreds med sig själv måste man uppgradera för att man inte är nöjd. Det kan vara precis tvärt om också.

Strmbrg! Jag tror bara helt enkelt att din hobby ändrat focus, gått in i en ny era.

Tror du inte att du kommer tillbaka till tex starkare ljud och nyfikenhet på att förbättra även om du mår bra med dig själv?

Man behöver inte focusera på felen för att gilla förbättringar. Det är klassisk dålig idrottspsykologi. Jag tror man kan må bra och gilla uppgraderingar, högt ljud, flytta möbler eller varför inte Shakti mm.

Calle B