Jump to content

For the benefit of Mr Kite


calle_jr

Recommended Posts

:)

Du är på rätt spår, men fel tidtabell.

Kan det va att Sergant Peppars ensamma hjärtans-klubborkesteralbumet är i antågande!

Annars det mörkaste datumet i Richard Starkeys liv var att han gifte sig med Barbara Bach på min sextonårsdag.. Eller var det min mörkaste (?), då var hon ju en tonårings blöta dröm i kvadrat, oooh Major Amasova, oooooh... ;)

Här finns det även en utmärkt förgreningstrådsmöjlighet... Band som tagit sitt namn från Fab4-album eller låtar!

/I am the Walruss

Link to comment
Share on other sites

  • Replies 219
  • Created
  • Last Reply

Top Posters In This Topic

Top Posters In This Topic

Posted Images

image.png
Sgt. Pepper's Lonely Hearts Club Band är The Beatles' åttonde studioalbum, och det kom den 1 juni 1967. Albumet betraktas som en milstolpe i musikhistorien. Musiken var nyskapande och innovativ på ett sätt som popvärlden då inte hört tidigare. Normen för vad ett "kommersiellt" album kunde innehålla formligen sprängdes. Albumets psykedeliska musikinnehåll slog ner som en bomb i musikvärlden. Sgt Pepper utgjorde en sorts katalysator inom flower power-rörelsen som då svepte över västvärlden. Bandet hade tröttnat på Beatlemania och de till och med slutade turnera i augusti 1966. Musiken spelades in över en fyramånadersperiod och var tekniskt fulländad. Detta var det sista albumet som i första hand mixades som en monoskiva.

Sgt. Pepper hade stor inverkan på Brian Wilson i Beach Boys. Det rådde något av ett tävlingsförhållande mellan Wilson och McCartney, och mästerverket Pet Sounds är Wilsons verk taggad av Rubber Soul. Efter Pet Sounds jobbade Wilson med albumet Smile, men blev djupt påverkad efter att ha hört en bandupptagning av "A Day In The Life" som McCartney spelade för honom i Los Angeles. Kort därefter avbröts arbetet med Smile, och Wilson avslutade inte albumet förrän 2003 (36 år senare!!). Hans samarbetare Van Dyke Parks har sagt "Brian had a nervous collapse. What broke his heart was Sgt. Pepper." 

Den ursprungliga tanken var att albumet skulle ha ett självbiografiskt tema. De fyra första låtarna som spelades in följde också denna tanke. Den långa inspelningssessionen började den 24 november 1966 då de första tagningarna av Lennon-kompositionen "Strawberry Fields Forever" spelades in. Några dagar senare påbörjade de inspelningen av McCartney's "When I'm 64" för att under årets sista dagar påbörja arbetet med McCartney's "Penny Lane". Den fjärde låten som spelades in var "A Day In The Life". Såväl "Strawberry Field" som "Penny Lane" var platser i Liverpool varifrån Lennon respektive McCartney hade starka minnen och dessa två låtar kom att släppas som singel och kom därför inte med på det slutgiltiga albumet.

Den mest sammanhållande kraften i arbetet med albumet var Paul McCartney, och han var också huvudkompositör till fler låtar än John Lennon. En av Lennons låtar var "Lucy In The Sky With Diamonds", om vilken det ryktades att den skulle ha handlat om en LSD-tripp, eftersom de första bokstäverna i substantiven i låttiteln blir LSD. Detta har dock förnekats av Lennon som har förklarat att namnet kommer från en teckning som hans son Julian ritat 1966, en teckning som sonen själv beskrivit som "Lucy - in the Sky with Diamonds".

 

pepper2.JPG

oto: digilander.libero.it

Det avslutande spåret "A Day In The Life" blev bannlyst från brittisk television på grund av påstådda anspelningar på droger. Detta spår brukar räknas som en av Beatles' främsta konstnärliga prestationer. Den är byggd på två separata låtidéer, en lugn, gitarrbaserad vers av John Lennon och ett snabbt, pianobaserat parti av Paul McCartney. Övergången mellan dessa delar innehåller en symfoniorkester som spelar en kakofonisk tonhöjds- och ljudnivåstegring. Detta parti kommer i repris före slutackordet, som spelas på tre flyglar och klingar ut i över en halv minut. De två kompositörerna sjunger sina respektive delar av låten.

Albumet spelades in på 129 dagar, vilket var osedvanligt lång tid på den tiden (jämför med Please Please Me som spelades in på en enda dag). Värt att nämna är att samtliga låttexter för första gången finns med i ett skivkonvolut.

Låtarna på singeln "Penny Lane" / "Strawberry Fields Forever", som släpptes några månader innan albumet, var ursprungligen tänkta att ingå på LP:n. Kort efter att Sgt. Pepper släpptes kom singeln "All You Need Is Love" / "Baby You're A Rich Man" ut.

På LP-skivans så kallade innerspår finns en kort inspelning som upprepas i oändlighet på skivspelare som inte har automatisk pick-up-return. Om man spelar denna ljudsnutt framlänges låter det som om Beatles talsjunger "Never could be any other way", men spelar man den baklänges genom att dra LP-skivan motsols kan man tycka sig höra "We'll fuck you like a superman" eller "Will Paul be back as superman?". Före innerspåret finns en högfrekvent ton som hörs bättre av hundar än av människor och som enligt John Lennon lades in där "just to annoy your dog" ("bara för att reta din hund").

På ett sätt är Sgt. Pepper ett lite väl överskattat album. Både kritiker och fans har tillskrivit musiken kvalitéer som aldrig egentligen funnits där. Sanningen är väl att Beatles gjort bättre, om än kanske inte lika genomarbetade plattor. I mitt tycke har de gjort flera starkare album, och "Revolver" är ett exempel på en konstnärligt mer utmanande platta. Men Beatles har dock aldrig gått in lika engarerat i en kreativ process som i arbetet med Sgt. Pepper, åtminstone vad gäller samarbetet mellan McCartney och George Martin. Hursomhelst, även om Sgt. Pepper har fått oförtjänt astronomiskt positiva omdömen så är och förblir det ett enastående album.

Som bästa spår anser även jag att "A Day In the Life" platsar, med den inledande Lennon-betraktelsen av samtida tidningsartiklar, mixad med McCartneys ungdomsminnen och två delvis improviserade orkesterkakafonier. Vem sa' att Ringo var en vänsterhänt medelmåtta som spelade ett högerhänt set? Här kommer en video;

 

- A Day In The Life -

 

Därefter vill jag lyfta fram "Fixing A Hole" som visar vilken kontrast och spännvidd Beatles lyckas komponera med ett intakt sammanhållet album. En video;

 

Låtlista

Sida A

1. Sgt. Pepper's Lonely Hearts Club Band - 2:02

2. With a Little Help From My Friends - 2:44

3. Lucy in the Sky with Diamonds - 3:28

4. Getting Better - 2:47

5. Fixing a Hole - 2:36

6. She's Leaving Home - 3:35

7. Being for the Benefit of Mr. Kite! - 2:37

Sida B

1. Within You Without You (G Harrison) - 5:05

2. When I'm Sixty-Four - 2:37

3. Lovely Rita - 2:42

4. Good Morning Good Morning - 2:41

5. Sgt. Pepper's Lonely Hearts Club Band ® - 1:18

6. A Day in the Life - 5:33

Alla låtar är skrivna av Lennon-McCartney, där inget annat anges.

 

Som sista exempel väljer jag "She's Leaving Home", som är en historia baserad på en tidningsartikel i Daily Mirror om 17-åriga Melanie Coe. Jag föredrar stereoversionen, som har ett tydligt lägre tempo vilket påverkar både stämning och klanger och harmonierar bättre med den vemodiga texten. Detta var oavsiktligt, och en miss av ingenjörerna (Beatles övervakade som vanligt inte stereomixen). I monomixen har man drivit upp tempot med varispeed. Som parentes skulle jag vilja höra "She's Leaving Home" i en tolkning av Harry Nilsson, och ni förstår då säkert vad jag menar. Här är en video;

- She's Leaving Home -

 

 

DSC_5033.JPG

In med clownen! George och John smakar på Apples gästfrihet. Foto: Daily Mail.

DSC_5036.JPG

Beatlarna blir intresserade av transcendental meditation efter en föreläsning av gurun Maharishi Mahesh Yogi i London. Maharishi ska hålla en konferens i Wales och alla fyra beatlarna bestämmer sig för att närvara. Nyheten läcker ut och ironiskt nog blir denna andliga retreat snarare en huggsexa för media och fans. Foto: Daily Mail

 

Albumomslaget designades av Pete Blake och Paul McCartney. Allt på omslaget var designat av dem förutom det handmålade trumskinnet som står i centrum. Den påstås ha varit designat av en viss Joe Ephgrave, som senare visade sig vara påhittad. Trumman har varit till salu för över $300.000. Själva arrangemanget sattes ihop av Peter Blake och Jann Haworth, som inför fotograferingen finkammat genom hundratals foton i månader. Michael Cooper var fotograf.

 

 

DSC_2874-.JPG
DSC_4876-.JPG

DSC_4877-.JPG

 

DSC_4879-.JPG

Mitt ex är en fransk EMI-press.

 
De bästa pressarna

Förstapressar

Med "The Gramophone Co. Ltd" och "Sold in UK" etikett-text.

1967 Parlophone PMC 7027 Laminerad gatefold av Garrod & Lofthouse med röd och vit innerpåse försedd med hål vid etikett. Mono.

1967 Parlophone PCS 7027 Laminerad gatefold av Garrod & Lofthouse med röd och vit innerpåse försedd med hål vid etikett. Stereo.

 

Andrapressar

Med "The Gramophone Co. Ltd" etikett-text men utan "Sold in UK".

1969 Parlophone PCS 7027 Gatefold av Garrod & Lofthouse med vit innerpåse försedd med hål vid etikett. Stereo.

 

Tredjepressar

Med "The Gramophone Co. Ltd" etikett-text men utan "Sold in UK".

1969 Parlophone PMC 7027 Laminerad gatefold av Garrod & Lofthouse med helt vit eller sepiafärgad annonsinnerpåse försedd med hål vid etikett. Mono.

 

Nimbus kontraktspress

1984 Parlophone/Nimbus PCS 7027 Nimbus-press från "Practical Hi-Fi Magazine".

 

 

Återutgåvor

 

1982

Tunn vinyl med gul-svart etikett och texten "mono".

Parlophone PMC 7027 Gatefold med vit innerpåse försedd med hål vid etikett. Mono.

 

 

DSC_5034.JPG

Ringo vill gynna sin skådespelarkarriär och tar en uppvisningsroll i filmen Candy. Den svenska skönhetsdrottningen Ewa Aulin spelar titelrollens nymfett, och Ringo spelar den sexgalne, mexikanske trädgårdsmästaren Emmanuel. Man hittar inte så mycket om Ewa Aulin, men hon hyllas på en rysk hemsida. Foto: Daily Mail

 

Vem är vem i Lonely Hearts Club Band?

1. Sri Yukteswar Gigi (guru)

2. Aleister Crowley (skojare)

3. Mae West (skådespelare)

4. Lenny Bruce (komiker)

5. Karlheinz Stockhausen (kompositör)

6. W.C. Fields (komiker)

7. Carl Gustav Jung (psykolog)

8. Edgar Allen Poe (författare)

9. Fred Astaire (skådespelare)

10. Richard Merkin (artist)

11. The Varga Girl (av konstnären Alberto Vargas)

12. *Leo Gorcey (bortmålad eftersom han krävde ersättning)

13. Huntz Hall (skådespelare i the Bowery Boys)

14. Simon Rodia (skapare av Watts Towers)

15. Bob Dylan (musiker)

16. Aubrey Beardsley (illustratör)

17. Sir Robert Peel (politiker)

18. Aldous Huxley (författare)

19. Dylan Thomas (poet)

20. Terry Southern (författare)

21. Dion (di Mucci)(sångere)

22. Tony Curtiss (skådespelare)

23. Wallace Berman (artist)

24. Tommy Handley (komiker)

25. Marilyn Monroe (skådespelare)

26. William Burroughs (författare)

27. Sri Mahavatara Babaji(guru)

28. Stan Laurel (komiker)

29. Richard Lindner (artist)

30. Oliver Hardy (komiker)

31. Karl Marx (filosof/socialist)

32. H.G. Wells (författare)

33. Sri Paramahansa Yogananda (guru)

34. Anonymous (vaxfigur)

35. Stuart Sutcliffe (tidigare Beatlesmedlem)

36. Anonymous (vaxfigur)

37. Max Miller (komiker)

38. The Pretty Girl (av George Petty)

39. Marlon Brando (skådespelare)

40. Tom Mix (skådespelare)

41. Oscar Wilde (författare)

42. Tyrone Power (skådespelare)

43. Larry Bell (artist)

44. Dr. David Livingston (missionär/utforskare)

45. Johnny Weissmuller (simmare/skådespelare)

46. Stephen Crane (författare)

47. Issy Bonn (komiker)

48. George Bernard Shaw (författare)

49. H.C. Westermann (skulptör)

50. Albert Stubbins (fotbollsspelare)

51. Sri lahiri Mahasaya (guru)

52. Lewis Carrol (författare)

53. T.E. Lawrence (soldat, aka Lawrence of Arabia)

54. Sonny Liston (boxare)

 

55. The Pretty Girl (av konstnären George Petty)

56. Vaxmodell av George Harrison

57. Vaxmodell av John Lennon

58. Shirley Temple (skådespelare)

59. Vaxmodell av Ringo Starr

60. Vaxmodell av Paul McCartney

61. Albert Einstein (fysiker)

62. John Lennnon med ett franskt horn

63. Ringo Starr med en trumpet

64. Paul McCartney med ett engelskt horn

65. George Harrison med en flöjt

66. Bobby Breen (sångare)

67. Marlene Dietrich (skådespelare)

68. Mohandas Ghandi (bortmålad på begäran av EMI)

69. Legionär från Buffalo-orden

70. Diana Dors (skådespelare)

71. Shirley Temple (skådespelare)

72. Tygdocka av Jann Haworth

73. Shirley Temple som tygdocka av Jann Haworth

74. Mexikansk godisklubba

75. TV

76. Stenfigur av flicka

77. Stenfigur

78. Staty från John Lennons hus

79. Trofé

80. Fyrarmad indiandocka

81. Trumskinn, designat av Joe Ephgrave

82. Hookah (vattenpipa)

83. Sammetsorm

84. Japansk stenfigur

85. Stenfigur av Snövit

86. Trädgårdstomte

87. Tuba

 

 

DSC_0010-.JPG

Illustration: www.criticaljunctions.com

Link to comment
Share on other sites

Attans, hade tänkt skriva att bilden med Ringo var från Candy men den kom ju 1968. Men den spelades väl in 1967....

Strawberry Fields skrev Lennon i Spanien hösten 1966 under inspelningen av filmen "How I won the War" i regi av Richard Lester. När John spelade upp en akustisk demo för George Martin så blev Martin tydligen rätt knäckt. John Lennon blev dock aldrig riktigt nöjd med det färdiga resultatet vilket irriterade GM en del....

Link to comment
Share on other sites

Attans, hade tänkt skriva att bilden med Ringo var från Candy men den kom ju 1968. Men den spelades väl in 1967....

Du har rätt, filmen hänger mer ihop med nästa album. Men aktiviteterna flyter in i varandra, och speciellt om man tar med USA i beräkningen.

Candy spelades in i Italien i december 1967.

Link to comment
Share on other sites

Jag är så pass gammal att jag kom ihåg när jag köpte Sgt Pepper 1:a juni 1967. :D

Satt på bussen hem och kollade på det fantastiska omslaget och när jag kom hem var det en magisk upplevelse att lyssna på albumet.

Pratade med innehavaren av Pet Sounds när jag köpte (sista) monoboxen, han hade också köpt Sgt Pepper första dagen den kom. Men när han kom hem med den så frågade några kompisar om han skulle hänga med och fiska (Gessle?). Vad gjorde han då? Jo, han hängde med och fiskade...... :o

Har för mig att 1:a juni var en fredag, på lördagen gick McCartney och såg en konsert med Jimi Hendrix. Paul blev både överraskad och imponerad av att Hendrix spelade Sgt Pepper på konserten, 1 dag efter att den släppts.

Min Sgt Pepper

Sid 1

XEX 637-1

TO = 95

MODER = 4

SID2

XEX 638-1

GPA = 163

MODER = 7

Link to comment
Share on other sites

Många poster blir det... :blush

Man spelade in promotionfilmer i slutet av januari 1967 av Strawberry Fields och Penny Lane i regi av svensken Peter Goldman som arbetade på Sveriges Televison.

Det uppmärksammades stort i Sverige vid den tiden, bl.a i musiktidningen Bildjournalen.

Goldman var kompis med Klaus Voorman som tipsade Beatles om honom. Läs Goldmans egen historia här.

Link to comment
Share on other sites

image.png
 
Även Beatles' nionde studioalbum kom att bli ett soundtrack. Albumet gavs ut som LP i USA den 27 november 1967 och som dubbel-EP i Storbritannien några dagar senare, den 8 december 1967 på skivbolaget EMI/Parlophone. På den amerikanska stereoversionen av LP:n är några av låtarna i mono. LP'n gavs även ut i Tyskland, men då med samtliga låtar i stereo. Det är denna tyska version som den 21 september 1987 gavs ut på CD och fram till nyutgivningarna den 9 september i år har det varit den som gällt som standardversionen av albumet.

Efter albumet Sgt Peppers Lonely Heart Club Band ville Beatles göra en film om sin musik. Det resulterade i filmen Magical Mystery Tour som följer Beatlesmedlemmarna då de färdas runt i en buss.

Soundtracket till filmen gavs sedan ut med samma namn. Filmen innehöll sex nya låtar, vilket inte räckte till att fylla en hel LP, så man bestämde sig för att göra något så ovanligt som en dubbel-EP. I albumet ingick, förutom de två skivorna, ett 24-sidigt häfte med hela storyn från filmen i form av en tecknad serie.

 

DSC_4928.JPG

Här ser vi sid 7 av filmberättelsen i det 24-sidiga häftet.

 

I USA gavs albumet ut som en fullängds-LP. A-sidan innehöll de sex låtarna från filmen och B-sidan fylldes ut med en samling A- och B-sidor från singelskivor. Detta album sålde så bra att EMI 1976 beslutade att införliva det i den brittiska beatlesdiskografin, som ett retrospektivt album. På så sätt slapp man i framtiden det besvärliga EP-formatet när det var dags att pressa nya exemplar av Magical Mystery Tour. Dessutom fick man med några av Beatles' mest kända låtar på ett "riktigt" album - "Strawberry Fields Forever", "Penny Lane", "Hello, Goodbye" och "Baby, You're A Rich Man" hade dittills i England bara funnits utgivna på singlar och på samlingsalbum. Därmed hamnade LP:n bland Beatles' starkaste album.

Vilka är pärlorna då? Jag inleder såklart med "I Am The Walrus". Ursprunget är hämtat från tre olika idéer som Lennon arbetade med. Den första är några textrader med rytmerna inspirerade från en polissiren han hört nära sitt hem. Den andra är en kort rimvers om Lennon sittande i sin trädgård, och den tredje är en nonsenstext om att sitta på ett cornflake. Video;

 

- I Am The Walrus -

 

Nästa spår jag vill nämna är på sida B, alltså inte från filmen. "Strawberry Fields Forever" är Lennons andra mästerverk på albumet. Han har berättat om sången långt senare; "I was different all my life. The second verse goes, 'No one I think is in my tree.' Well, I was too shy and self-doubting. Nobody seems to be as hip as me is what I was saying. Therefore, I must be crazy or a genius - 'I mean it must be high or low'"

 

- Strawberry Fields Forever -

 

Dessa två spår sticker ut och är en viktig essens i hela brittvågen. Trots det kan jag tycka att B-sidan känns aningen malplacerad. Såklart...

McCartneys ”The Fool On the Hill” måste dock också nämnas och lyssnas på. Ett perfekt arrangemang med fulländad melodi och vacker sång. Detta är i det närmaste ett solonummer av McCartney, och han har själv sagt "'Fool on the Hill' was mine and I think I was writing about someone like Maharishi (Mahesh Yogi). His detractors called him a fool. Because of his giggle he wasn't taken too seriously ... I was sitting at the piano at my father's house in Liverpool hitting a D 6th chord, and I made up 'Fool on the Hill'". Här är en video;

 

 

Titelspåret lämpar sig väl som filmmusik, och man får ett klart sug att se filmen igen när man hör det;

 

Låtlista

Brittisk Dubbel-EP

Sida A

1. Magical Mystery Tour - 2.51

2. Your Mother Should Know - 2.29

Sida B

1. I Am the Walrus - 4.34

Sida C

1. The Fool on the Hill - 3.00

2. Flying (Lennon/McCartney/Harrison/Starr) - 2.17

Sida D

1. Blue Jay Way (G Harrison) - 3.56

Amerikansk LP-version

Sida 1

1.Magical Mystery Tour - 2.51

2.The Fool on the Hill - 3.00

3.Flying (Lennon/McCartney/Harrison/Starr) - 2.17

4.Blue Jay Way (G Harrison) - 3.56

5.Your Mother Should Know - 2.29

6.I Am the Walrus - 4.34

Sida 2

1.Hello, Goodbye - 3.27

2.Strawberry Fields Forever - 4.10

3.Penny Lane - 3.03

4.Baby You're a Rich Man - 3.03

5.All You Need Is Love - 3.57

Alla låtar är skrivna av Lennon-McCartney, där inget annat anges.

 

Den flummiga "Flying" som är en instrumental bluestolva, och den psykedeliska och återigen indieninfluerade "Blue Jay Way" tillhör inte mina favoriter.

Filmen är heller ingen höjdare, och man ser den mer för att få se Beatles och höra ovannämda låtar. Den har ingen skriven handling, utan illustrerar en samling vanliga människor (däribland Lennons farbror Charlie) som åker omkring i en buss på en serie "magiska" äventyr. Dessa äventyr inträffar dock aldrig, och efterhand som resan fortskrider följer fler och fler nyfikna bilister efter bussen och åsamkar kraftiga trafikstockningar. Det slutar med att Lennon river bort klisterbokstäverna på bussens sidor.

 

 

DSC_5056.JPG

Inget mystiskt här heller. Bussen var för bred och fastnar på den smala bron i grevskapet Devon. Foto: Daily Mail.

DSC_5057.JPG

McCartney under minneshögtiden för
Brian Epstein som hölls den 17 okt 1967 i synagogan på Abbey Road i London.
Foto: Daily Mail.

DSC_5058.JPG

John och Cynthia med de andra beatlarna på första
raden på premiären av filmen "Hur jag vann kriget", vari Lennon spelar den menige soldaten Gripweed. Foto: Daily Mail


Designidén kring förpackandet av The Magical Mystery Tour var McCartneys. Allt hände under paniktillståndet som uppkom pga Brian Epsteins död. McCartney var bekymrad att bandet helt enkelt skulle upplösas nu när man var utan ledning. Mystery Tour var McCartneys försök att ge bandet någon slags ledarskap. Första mötet om filmen hölls hemma hos McCartney i september 1967, och en vecka senare startade man musikinspelningarna. Tony Barrow som skrev texterna till omslaget och den 24-sidiga boken har sagt: "It was October before we even began thinking about packaging. There was no designer as such. Paul had the idea to make it like a mini-double album, and he and I worked on the text together. Finally, we called in Bob Gibson, the illustrator for Beatles Monthly, to provide a cartoon version of the film. It was in the shops before Christmas." Omslagsfotot är taget av John Kelly och illustratör var som sagt Bob Gibson.

 

DSC_4920-.JPG

Mitt ex är den brittiska LP-versionen som har samma grafik som det amerikanska Capitol MAL 2835.

DSC_0011-.JPG

Däremot avviker Dubbel-EPn som kom en dryg vecka efter US-LPn. Foto: beatlesbible.com

De bästa pressarna

Förstapressar

Med "The Gramophone Co. Ltd" och "Sold in UK..." etikett-text. 2-EP, gatefold omslag med bok och blått sångtextark. Med eller utan push-out center.

1967 Parlophone MMT-1 Mono.

1967 Parlophone SMMT-1 Stereo.

Som engelsk utgåva kom "Magical Mystery Tour" på LP först '76;

1976 Parlophone PCTC 255 Gatefold med 24-sidig häftad inlaga. Somliga kallar detta för en andrapress och menar då att importversionen på Capitol är förstapress (SMAL 2835).

 

 

Återutgåvor

 

Dubbel-EP-utgåvor med "The Gramophone Co. Ltd" men utan "Sold in UK..." etikett-text eller med EMI-etikett-text är återutgåvor från 70-tal eller senare.

1995 kom en återutgåva med svart/silver Parlophone-etikett. Omslaget har den tryckta texten "This album has been Direct Metal Mastered From a Digitally Re-mastered Original Tape to give the best possible sound quality". Konstigt nog är den pressad på tunn vinyl.

 

DSC_4921-.JPG

 

DSC_4929-.JPG

 

DSC_0015-.JPG

Här ser vi eliots SMAL 2835 Apple/Capitol från 1971

 

DSC_4930-.JPG

Mitt ex är det engelska retrospektivet från 1976, dvs EMI:s första LP-press.

YEX 959-1 / YEX 960-1

 

DSC_0012-.JPG

Den engelska dubbel-EPn MMT-1, med "Sold in UK..." etikett-text som indikerar förstapress. Foto: www.yokono.co.uk

DSC_0014.JPG

Omslagsbild till dvd-utgåva av filmen. Illustration: beatles.ncf.ca

DSC_5059.JPG

 

Paren Lennon och Harrison anländer till Apple Boutique på Baker Street i London. Butiken var den första satsningen i Beatlesföretaget Apple. Foto: Daily Mail

 

Link to comment
Share on other sites

Medans vi är kvar i 1967 så passar jag på att nämna något om "All You Need Is Love".

18 maj 1967 skrev Beatles ett kontrakt med BBC om att medverka i "Our World", den första live-sändningen över 5 kontinenter samtidigt. Beatles fick i uppdrag av BBC att framföra en enkel sång som lätt kunde förstås av tv-publiken över hela världen, Lennon skrev då AYNIL strax därefter.

Den 25:e juni, alltså bara drygt 3 veckor efter att de hade släppt Sgt Pepper, framförde de låten live inför 400 miljoner tittare. :o

Med endast stöd av ett "backtrack" med inspelat komp ser man Beatles spela/spela in denna sång i Abbey Road-studion, en enda tagning inför alla dessa tittare....och jag var en av dem. :D:mm: :cool:

Singeln släpptes sedan den 7:e juli med "Baby, You´re A Rich Man" som baksida.

Läs mer/se videon här.

Link to comment
Share on other sites

Filmen "Magical Mystery Tour" som gjordes av/med Beatles såldes till BBC för 10.000£ och visades 26:e december 1967.

Beatles hade fram till dess hyllats av media men nu sågades de längs med fotknölarna. Filmen som spelades in i färg visades i svart/vitt och många av effekterna gick förlorade. BBC:s växel och tidningarna blev helt nedringda av upprörda tittare som tyckte filmen var usel.

Paul McCartney var tvungen att försvara Beatles i en intervju hos David Frost dagen efter.

Själv tycker jag att den har sin charm och man får ju se och lyssna till låtarna. Men visst, helt lyckad är den väl inte....

OBS Ni som har köpt nya remastrade stereoversionen av MMT kan ha ett samlarobjekt..... :o

(nåja, de har ju gått ut i ett antal ex redan)

Etiketten är nämligen feltryckt, det står att den innehåller "Let it Be"-minidokumentär istället för minidokumentären om MMT.

Detta kommer att rättas till nästa upplaga.

Link to comment
Share on other sites

image.png
The Beatles är den visuellt anonyma dubbel-LPn som släpptes på skivbolaget EMI/Apple Records den 22 november 1968 med vitt omslag. Detta är Beatles' tionde studioalbum och det är känt av alla som Det Vita Albumet. Det är det första albumet på Apple Records och Beatles' enda dubbel-LP i original.

Beatles var i slutet av 1968 som mest inflytelserika, och utan överdrift på ett globalt plan. Sgt. Pepper som släppts året innan innebar en kommersiell succé, kritikerframgång och ett kulturellt inflytande som aldrig tidigare inträffat inom pop-musiken. Tidningen Time skrev t.ex att Sgt. Pepper innebar "a historic departure in the progress of music - any music" och Timothy Leary deklarerade att bandet var prototyper av "evolutionary agents sent by God, endowed with mysterious powers to create a new human species". Efter att ha släppt ett album som gav sådana epokgörande chockvågor, funderade förstås de fyra medlemmarna på vad de möjligen kunde hitta på för att toppa detta. Vad än som skulle komma, skulle det utsättas för enorm skärskådning. Oaktat den mellanliggande dubbel-EPn Magical Mystery Tour skulle det Vita Albumet representera gruppens första större musiksläpp sedan Sgt. Pepper. Förväntningarna var, minst sagt, stora.

Omslaget på Sgt. Pepper's Lonely Hearts Club Band var väldigt pyntat, och som ett svar på detta gjorde man ett helt vitt album. Det enda som finns på skivans framsida är en vit, präglad text där det står "The BEATLES". På framsidan finns också ett för varje exemplar unikt serienummer.

Dubbel-LPns titel var inledningsvis "A dolls house", men ändrades när gruppen Family släppte albumet "Music In A Dolls House". Albumet upplevdes som splittrat när det kom men har i viss mån kommit att omvärderas. Det innehåller egentligen en samling solomaterial, spretande inspelningar, med Ringo Starr som hoppade av och Yoko Ono som klev in i handlingen. Musiken är mycket varierad. Här finns allt från den snabba, Beach Boys-inspirerade "Back in the USSR" till lugna låtar som "Dear Prudence", och allt från den hårdrocksdoftande "Helter Skelter" till akustiska folkmusikinspirerade låtar som "Mother Nature's Son".

På George Harrisons mest kända låt på albumet, "While My Guitar Gently Weeps", spelar hans gode vän Eric Clapton sologitarr, vilket var den enda gång någon utanför gruppen spelade gitarr på en Beatleslåt. Värt att notera är också att albumet innehåller Ringo Starrs första egna komposition: "Don't Pass Me By".

Under inspelningarna fungerade bandet på ett annat sätt än förut. Tidigare hade de varit mer av en helhet som skapat låtar tillsammans, nu var det i vissa fall så att de gjorde sina låtar på ett sätt som liknar soloartister och använde de andra medlemmarna enbart som kompgrupp eller i några fall inte alls; McCartneys "Blackbird", "Martha My Dear", "Mother Nature's Son" och "Wild Honey Pie" samt Lennons "Julia" är rena soloinspelningar där ingen annan i gruppen spelar. Albumet innehåller dock även grupprestationer, till exempel den live-inspelade "Yer Blues".

 

DSC_4910.JPG

Det 455525:e exemplaret av The White Album.

 

Att man gjorde ett dubbelalbum innebar att det fanns plats för material som annars kanske skulle ha sållats bort. Flera låtar är rena experiment. Mest udda i sammanhanget är "Revolution 9", som är ett ljudkollage skapat av främst John Lennon och Yoko Ono. I detta spår upprepas hela tiden orden "number nine", och detta sägs (enligt de som tror på konspirationsteorin Paul is dead) låta som "turn me on, dead man" om man spelar skivan baklänges.

McCartney utropar ”It’s the Beatles’ White Album - Shut up!” som en hastig slutkläm i ett avsnitt av ”Anthology”-serien, i ett resonemang om den spridda uppfattningen att dubbeln borde ha kortats ner till en enda enastående LP. Bland annat George Martin framhärdar detta. Men McCartney rätt, det går inte att skära mer än möjligen lite försiktigt i marginalerna utan att förvanska. Albumet skulle bli fattigare om man bara tog med de fjorton bästa spåren. Verket kräver utsvävningarna, pastischerna, parenteserna, bryggorna, kontrasterna, excesserna, bagatellerna.

Vad ska man välja ut då? Ja, kontrasterna kan exemplifieras av å ena sidan den stillsamt närgångna "Julia"

...och å andra sidan "Helter Skelter", som anspelar på rutschkanor på tivolin och har inget som helst med Charles Mansons mord att göra. Texten är ganska betydelselös samtidigt som musiken är ett försök från gruppens sida att låta tyngre med ett överstyrt och riffande sound, tyngre sång och trummor. Den spelades in som ett 27 min långt jam som senare kortades ned till 4:29;

 

- Helter Skelter -

 

George Harrisons storslagna bidrag i "While My Guitar Gently Weeps";

 

- While My Guitar Gently Weeps -

 

Jag vill också ta med de vackra och vemodiga arrangemangen i "Dear Prudence". Den spelades in efter att Ringo Starr hade lämnat gruppen, och McCartney skötte både bas och trummor. Texten anspelar på Mia Farrows syster som blivit överkänslig efter en överdos av meditation under Beatles' besök i Indien. Låten finns som cover på över 15 album med band som Aerosmith, Pat Benatar, U2, Oasis etc;

 

- Dear Prudence -

 

Ett annat favoritspår är "Happiness Is A Warm Gun" med de många takt- och melodibytena". Orden "Mother Superior" som förekommer i låten var ett av Lennons många smeknamn för Yoko Ono;

 

 

Under sessionerna spelades även en singel in, "Hey Jude"/"Revolution". Denna släpptes några månader innan albumet.

 

Låtlista

Sida 1

1. Back in the USSR - 2.43

2. Dear Prudence - 3.57

3. Glass Onion - 2.17

4. Ob-La-Di, Ob-La-Da - 3.08

5. Wild Honey Pie - 0.52

6. The Continuing Story of Bungalow Bill - 3.05

7. While My Guitar Gently Weeps (G Harrison) - 4. 44

8. Happiness Is a Warm Gun - 2.44

Sida 2

1. Martha My Dear - 2.27

2.I'm So Tired - 2.03

3.Blackbird - 2.18

4.Piggies (G Harrison) - 2.04

5.Rocky Raccoon - 3.41

6.Don't Pass Me By (R Starr) - 3.50

7.Why Don't We Do It in the Road? - 1.43

8.I Will - 1.48

9.Julia - 2.54

Sida 3

1.Birthday - 2.44

2.Yer Blues - 4.01

3.Mother Nature's Son - 2.48

4.Everybody's Got Something to Hide Except Me

And My Monkey - 2.24

5.Sexy Sadie - 3.17

6.Helter Skelter - 4.29

7.Long Long Long (G Harrison) - 3.06

Sida 4

1.Revolution 1 - 4.17

2.Honey Pie - 2.17

3.Savoy Truffle (G Harrison) - 2.56

4.Cry Baby Cry - 3.03

5.Revolution 9 - 8.13

6.Good Night - 3.11

Alla låtar är skrivna av Lennon-McCartney, där inget annat anges.

Trots mångfalden på det Vita Albumet var det en hel rad demoinspelningar som inte togs med. "Mean Mr. Mustard" och "Polythene Pam" lämnades till ett framtida medley, "Child of Nature" spelades in med drastiskt ändrad text i "Jealous Guy" på Lennons Imagine, "Jubilee" med titeln "Junk" kom med på McCartneys första solo-LP, "Etcetera" som skrevs och komponerades av McCartney blev senare inspelad av the Black Dyke Mills Band som "Thingumybob", "Circles" kom 14 år senare med på Harrisons album "Gone Troppo", "The Long And Winding Road" färdigställdes 1969 för Let It Be, "Something" skulle komma att tas med på Abbey Road, "Sour Milk Sea" gavs av Harrison till vännen Jackie Lomax för hans första LP Is This What You Want.

Åter andra demoinspelningar som utelämnades har senare exponerats via bootlegs, exvis Harrisons "Circles" och "Not Guilty" samt Lennons maniska "What's The New Mary Jane".

 

DSC_5067.JPG

"Meditation är fantastiskt. Något jag rekommenderar alla". Foto: Daily Mail.

DSC_5068.JPG

John ställer ut på Robert Fraser Gallery i London.
Utställningen, som går under namnet "You Are Here",
tillägnas den japanska avantgardekonstnären
Yoko Ono. På utställningen förklarar John offentligt
sin kärlek för den 34år gamla Yoko, som fortfarande
är gift med den amerikanske filmregissören Anthony Cox. Foto: Daily Mail.

DSC_5069.JPG

Paren Harrison och Starr återvände från en resa
till USA, där George medverkat i filmen Raga, med
Ravi Shankar. Med i sällskapet är Creamgitarristen
Eric Clapton, som är en av Georges bästa vänner.
När George och Pattie senare glider isär ger hon
sig in i ett förhållande med Clapton och senare
gifter de sig. Det anses att Claptons låt "Layla" skrevs med Pattie som förebild. Foto: Daily Mail

 

Låtordningen på albumet bildar vissa symmetriska mönster som har utforskats mycket genom åren. Här är en rad exempel av de vanligast förekommande sammanträffandena;

 

- Spåret "Wild Honey Pie" är den femte låten på albumet, och "Honey Pie" är den femte sista låten på albumet.- Tre av fyra låtar med djurnamn i titeln ("Blackbird", "Piggies" och "Rocky Raccoon") följer varandra i låtordningen.   DSC_0016-.JPG

Poster som medföljde albumet. Bild: bellechoses.tumblr.com

- De två låtar vars titlar är namn på efterrätter följer varandra i albumets låtordning ("Honey Pie" och "Savoy Truffle").  
- I låten "Savoy Truffle", som är den fjärde sista låten på albumet, förekommer en referens till "Ob-La-Di, Ob-La-Da", den fjärde låten på albumet.  
- Det finns en komposition av George Harrisons på varje sida.  
- Varje skiva börjar med en komposition av Paul McCartney som börjar på bokstaven b, där Beatles återvänder till traditionell rock 'n' roll ("Back in the U.S.S.R." och "Birthday").  
- Den sista låten på varje skiva är en komposition av John Lennon där texter bygger på teman som barndom och oskuld ("Julia" och "Good Night").  
- Antalet låtar per sida motsvarar antalet bokstäver i varje bandmedlems efternamn, med sida 1 för Harrison, sida 2 för McCartney, sida 3 för Starkey och sida 4 för Lennon.  

 

DSC_4903-.JPG

Mitt ex är en engelsk förstapress från 1968.

Albumet var förbokat i över en miljon ex, så även nummer upp till över 6-700000 släpptes på utgivningsdagen i UK.

 

DSC_4907-.JPG

Fodralet inrymmer samma bilder som finns i gatefold-uppslaget samt en poster med fotomontage och en låtlista.

 


DSC_4911-.JPG Den första etiketten på Apple Records

De bästa pressarna

Förstapressar

Mörkgrön etikett med "Sold in UK..." etikett-text. 2-LP, Garrod and Lofthouse gatefold omslag, poster och fyra färgfoton. Originalutgåvorna öppnas i toppen och har svarta innerpåsar.

1968 Apple PMC 7067/8 Mono.

1968 Apple PCS 7067/8 Stereo.

Omslaget är designat av Richard Hamilton, som föreslog en minimalistisk stil och serienumreringen som skulle ge en "limited edition"-känsla. Det var även Richards idé att inkludera en stor poster med fotomontage och sångtexterna på baksidan. De fyra porträttbilderna togs av John Kelly och finns med i omslaget som fyra färgbilder och på uppslaget i svart-vitt.

Texten "An E.M.I. recording" finns med på vissa etiketter men inte på andra. Vet ej vad som utmärker denna skillnad i förstapressarna. Möjligen fanns det med på stereoutgåvorna men inte på mono.

 

Andrapressar

Lika förstapressen med numrerat omslag, men utan "Sold in UK..." etikett-text.

1969 Apple PCS 7067/8 Stereo

 

 

Återutgåvor

 

1973 Apple PCS 7067/8 Stereo. Onumrerad 2-LP med sidoöppning, laminerad gatefold, med poster och fyra färgfoton. Vita innerpåsar.

1982 Apple PMC 7067/8 Mono. Onumrerad 2-LP med sidoöppning, laminerad gatefold, med poster och fyra färgfoton. Ljusgrön Apple-etikett och vita innerpåsar. Pressad på tunn vinyl.

 

     

DSC_5065.JPG

Det nybildade fyramannabandet Grapefruit måste ha önskat att bli bråkdelen så kända som de som står bakom dem på bilden; Brian Jones, Donovan, Ringo, John, Cilla Black, Paul. Bilden är från en pressmottagning på Hanover Grand i London i syfte att lansera Grapefruits debutsigel "Dear Delilah". Bandet, som upptäcktes av Applechefen Terry Doran, skulle dock inte komma att göra några stora avtryck på listorna. "Dear Delilah" tog sig till plats nummer 21 på listan och deras enda övriga låt som gick in på listan tog sig bara upp till plats nummer 31. Foto: Daily Mail

 

Link to comment
Share on other sites

Citat:

"...och å andra sidan "Helter Skelter", som anspelar på rutschkanor på tivolin och har inget som helst med Charles Mansons mord att göra. Texten är ganska betydelselös samtidigt som musiken är ett försök från gruppens sida att låta tyngre med ett överstyrt och riffande sound, tyngre sång och trummor."

Det finns de som tolkar in andra saker i texten, läs texten och se bilden. :blush:o

Bilden av Alan Aldridge finns i den här boken som kom 1969 och som illustrerar 200 Beatles låtar. Hmm, har den nedpackad nånstans......

Utdrag ur texten:

"When I get to the bottom

I go back to the top of the slide

Where I stop and turn

and I go for a ride

Till I get to the bottom and I see you again

Yeah, yeah, yeah

Go helter skelter

helter skelter

helter skelter

Yeah, hu, hu

I will you won't you want me to make you

I'm coming down fast but don't let me break you

Tell me tell me tell me the answer

You may be a lover but you ain't no dancer

Look out

Helter skelter

helter skelter

helter skelter

Yeah, hu, hu

Look out cause here she comes "

EDIT: Enligt Paul var låten Beatles svar på The Who:

"I read in Melody Maker that Pete Townshend had said: 'We've just made the raunchiest, loudest, most ridiculous rock 'n' roll record you've ever heard.' I never actually found out what track it was that The Who had made, but that got me going; just hearing him talk about it. So I said to the guys, 'I think we should do a song like that; something really wild.' And I wrote Helter Skelter. You can hear the voices cracking, and we played it so long and so often that by the end of it you can hear Ringo saying,'I've got blisters on my fingers'." (från Anthology)

Link to comment
Share on other sites

Avdelningen onödigt vetande....:

Under inspelningen av "Hey Jude" märkte inte Paul att Ringo var på toaletten, som tur var kommer trummorna ej in förrän nästan halvvägs in i låten.

Ringo hann precis smyga sig in på plats i tid.....

Harrison´s " Savoy Truffle" var inspirerad av hans vän Eric Clapton´s passion för choklad.

Texten går bit för bit igenom innehållet i en chokladask som hette "Good News" som var populär på 60-talet. :mm:

Link to comment
Share on other sites

  • 3 weeks later...
image.png
Yellow Submarine är The Beatles elfte album. Det blev soundtrack nummer fyra och bara fyra nya låtar varav den färskaste hade nästan ett år på nacken. Albumet släpptes den 17 januari 1969.

Albumet Yellow Submarine var soundtracket till den tecknade filmen med samma namn. Hela B-sidan av LP:n består av producenten George Martins funktionella filmmusik för orkester, delvis byggd på Beatlesmusik. A-sidan innehåller sex låtar med The Beatles, varav fyra inte tidigare var utgivna. "Only a Northern Song", "It's All Too Much" och "All Together Now" spelades in 1967 och "Hey Bulldog" 1968. "Yellow Submarine" hämtades från albumet Revolver från 1966 (den utgavs också som singel med dubbla A-sidor samma år, tillsammans med "Eleanor Rigby"). "All You Need Is Love" utkom ursprungligen som singel 1967.

De fyra nya låtarna på A-sidan skulle egentligen ha getts ut på en EP, men av detta blev intet.

Den 13 september 1999 utgavs en ny version av Yellow Submarine, kallad Yellow Submarine Songtrack. På detta album valde man att ta med alla Beatleslåtar från filmen, även sådana som fanns på andra album. Alla dessa femton låtar ommixades från originalbanden.

 

edelmann-2.jpg

Grafik av Heinz Edelmann som var Art Designer för filmen. © Heinz Edelmann

 

Yellow Submarine var den sista Beatles-LP som släpptes i både stereo- och monoupplaga. "Only a Northern Song" var dock inte mixad i äkta stereo. Tidigare hade separata mixningar gjorts för monoversionen, men denna gång nöjde man sig med att lägga samman vänster och höger stereokanal till en monokanal. Därför ingår inte monoversionen av Yellow Submarine i den remastrade CD-box med Beatles monoskivor som släpptes den 9 september 2009. I stället har tidigare outgivna monomixningar av de fyra låtar som var nya i filmen tagits med.

Av de fyra nya låtarna var två skrivna av George Harrison - "Only a Northern Song" och "It's All Too Much". "Only a Northern Song" var inspelad redan 1967 och av Harrison tänkt för Sgt. Pepper, men den ansågs inte hålla måttet för detta album. I låten "Taxman", som kom på LP:n Revolver 1966 hade Harrison kritiserat det brittiska skattesystemet. Nu gick han skämtsamt till angrepp mot vad han upplevde som orättvisor inom gruppen. Harrison hade börjat skriva egna låtar men fick normalt enbart med två per album. Liksom Lennon-McCartneys låtar var dessa förlagda av bolaget Northern Songs, som till stor del ägdes av John Lennon, Paul McCartney, managern Brian Epstein och musikförläggaren Dick James. Inkomsterna från Harrisons låtar hamnade därför till stor del i Lennons och McCartneys fickor. Fr.o.m. den vita dubbel-LP:n The Beatles (eller White Album) var Harrisons låtar förlagda på det egna förlaget Harrisongs. Soundtracket till Yellow Submarine kom ut bara två månader efter det vita albumet, men räknas här som tidigare eftersom filmen med låtarna haft premiär redan på sommaren 1968.

Undantaget "Hey Bulldog" hör musiken inte till Beatles bättre. Det finns en video;

 

 

Harrisons "It’s All Too Much" är egentligen ett plågsamt utdraget LSD-experiment, men den har nå'nting som påminner om en essens av Harrisons bidrag till Beatles;

 

- It's All Too Much -

 

Harrisons psykedeliska "Only A Northern Song" som blev över från ”Sgt Pepper”-inspelningarna, och den kan också vara värd att nämna;

 

- Only A Northern Song -

 

Hela filmen kan ses på YouTube. Här är del 1 av 17;

 

- Yellow Submarine - 1/17 Pepperland and Attack of the Meanies -
Låtlista

Sida A

Alla låtar är skrivna av Lennon-McCartney där inget annat anges.

1. Yellow Submarine

2. Only a Northern Song (George Harrison)

3. All Together Now

4. Hey Bulldog

5. It's All Too Much (George Harrison)

6. All You Need Is Love

Sida B

Alla låtar komponerade av George Martin där inget annat anges.

1. Pepperland

2. Sea of Time

3. Sea of Holes

4. Sea of Monsters

5. March of the Meanies

6. Pepperland Laid Waste

7. Yellow Submarine in Pepperland (Lennon-McCartney)

 

 

Walt Disney Studios planerar en remake på filmen, som då regisseras av Robert Zemeckis (Polarexpressen) i 3D. Han kommer använda sig av samma motion-capture teknik som utvecklades för Polarexpressen. 16 Beatleslåter ska ingå i filmen. Det är oklart om någon av Beatlesmedlemmarna kommer göra röster för filmen och premiärdatum är inte klart än.

Dick Cook som är styrelseordförande på Disney Films: "- This is truly an inspired collaboration, and a wonderful opportunity to revisit one of the most imaginative and memorable musical fantasies of all time. To be working with the amazing folks at Apple Corps, and to have Bob helming the sub is truly as good as it gets. With all those incredible Beatles songs and imagery, the spectacular vision of Bob and his pioneering team at ImageMovers Digital, and a classic adventure full of wit and action, we’re sure that moviegoers are going to have a great time on this latest trip to Pepperland."

 

DSC_6430.JPG

Ringo pushar för sin senaste film "Magic Christian" där han spelar Peter Sellers son. Foto: Daily Mail.

DSC_6428.JPG

Paul och Linda vigs på Marylebone Register Office, och tar det säkra före det osäkra och går in i byggnaden genom en sidodörr vid soptunnorna. Foto: Daily Mail.

DSC_6429.JPG

En vecka efter Paul och Lindas bröllop gifter sig John och Yoko Ono i hemlighet i Gibraltar. Foto: Daily Mail.

DSC_6431.JPG

George återvänder hem efter en semester på Sardinien. Foto: Daily Mail

 

 

Sången "Yellow Submarine" finns även på svenska, där den heter "Gul, gul, gul är vår undervattningsbåt" sjungen av Per Myrberg. En andra version, "Gul ubåt", har spelats in av Hjalle & Heavy. Det finns även en dansk version, "En ubåd der er gul", som sjungs av Otto Brandenburg, Bjørn Tidmand och Dario Campetto. På tyska finns texten "Das Gelbe Unterwasserboot" och på franska "Le sous-marin vert" som sjungs av Les compagnos de la chanson. På finska sjungs "Keltainen jäänsärkijä " av komikerna Simo Salminen och Pertti Olavi "Spede" Pasanen.

Lennons textrad "Full stern ahead Mr Boatswain" borde tillhöra kategorin nautiskt nonsens då det betyder "full back framåt".

 

DSC_4914--.JPG

Mitt ex är en engelsk andrapress från 1969.

DSC_4915-.JPG

Derek Taylor står för omslagets

liner notes, där han hyllar musiken

som foot-tapping beauty.


DSC_4913-.JPG

lacket, modermatris #1 ochMaster YEX 716 med det första

stamper #43 på Apple Records.

 

De bästa pressarna

Förstapressar

Mörkgrön etikett med "Sold in UK..." etikett-text. Garrod and Lofthouse omslag. Röda linjer över och under liner notes på omslagets baksida. Svart innerpåse.

1969 Apple PMC 7070 Mono.

1969 Apple PCS 7070 Stereo.

 

Andrapressar

Lika förstapressen, men utan "Sold in UK..." etikett-text och det förekom även vita innerpåsar samt de sepiafärgade med annonser. Endast stereoversioner.

1969 Apple PCS 7070 Stereo.

 

Odeon exportpress

1969 Odeon PPCS 7070 Stereo. Odeon-etikett. Guldfärgad Odeon-sticker på baksidan av Apple-omslag.

Nämner denna press eftersom den är väldigt ovanlig och eftertraktad. Den har sålts för mellan 1.100-2.700 GBP beroende på skick.

 

 

Återutgåvor

 

1982 Apple PMC 7070 Mono. Ljusgrön Apple-etikett och vita innerpåsar. Pressad på tunn vinyl.

1999 Apple 521 4811 Yellow Submarine Songtrack. Gatefold med sticker på omslaget.

1999 Apple 521 4811 Yellow Submarine Songtrack. Gatefold med sticker på omslaget. Gul vinyl.

 

     

DSC_4914-.JPG

Nothing is real...

 

På den ommastrade versionen från 1999, Yellow Submarine Songtrack, återfinns samtliga låtar som spelas i filmen förutom "A Day In The Life", och George Martins filmmusik är borttagen. Låtlista (Alla skrivna av Lennon-McCartney där inget annat anges);
  1.  Yellow Submarine
  2.  Hey Bulldog
  3.  Eleanor Rigby
  4.  Love You To (George Harrison)
  5.  All Together Now
  6.  Lucy in the Sky with Diamonds
  7.  Think For Yourself (George Harrison)
  8.  Sgt. Pepper's Lonely Hearts Club Band
  9.  With a Little Help from My Friends
  10.  Baby, You're a Rich Man
  11.  Only a Northern Song (George Harrison)
  12.  All You Need Is Love
  13.  When I'm Sixty-Four
  14.  Nowhere Man
  15.  It's All Too Much (George Harrison)
     

Detta är alltså en helt ny mix från masterbanden, och tydligaste skillnaden är att ljudeffekterna har förstärkts i förhållande till originalutgåvan. Mixen gjordes i samband med att filmen restaurerades för utgivning på DVD.

 

Link to comment
Share on other sites

Jag har kommit över en box, valde stereo..Rugigtt bra ljud, låter mkt bra, kanon..Måste medge att det är skönt att slippa gå upp o vända skivan efter hälften av låtarna..Grabben satt o såg ut som ett fån av ljudkvaliteten, framförallt när allt är inspelat under -60 talet

Link to comment
Share on other sites

image.png
Abbey Road gavs ut den 26 september 1969 på bolaget EMI/Apple Records. Det är Beatles' tolfte officiella album. Vi närmar oss definitivt slutet på gruppens existens, och med tanke på att det är på Abbey Road som gruppen peakar musikaliskt så känns det lite sorgligt att det skulle bli så. Hur skulle album 14, 15 eller 16 låtit om de lyckats hålla ihop?

Man avbröt de kaosartade inspelningarna av "Let it be", lade konflikterna på hyllan och under George Martins ledning spelades en sista platta in. Inspelningarna ägde rum mellan april och augusti 1969. "I Want You (She's So Heavy)" påbörjades dock redan i februari samma år. Abbey Road blev det sista albumet som Beatles spelade in, men Let It Be var det sista som gavs ut. Redan innan albumet kommit på tal ville de flesta medlemmar i gruppen satsa på sina egna solokarriärer, men man kom ändå överens om att spela in ett album till.

Namnet på skivan är uppkallat efter studion där The Beatles spelade in sina skivor, Abbey Road Studios, belägen vid gatan med samma namn. Ett arbetsnamn på albumet var Everest, efter de cigaretter som ljudteknikern Geoff Emerick rökte. Ett ofta publicerat påstående är att detta namn valdes bort på grund av att gruppen inte hade lust att åka till Mount Everest för att fotografera en bild till omslaget, och att man därför skulle ha gjort det lättaste tänkbara och gått ut på gatan utanför studion och fotograferat. Det kända skivomslaget, som föreställer gruppens medlemmar gående över ett övergångsställe, gav många uppslag till Paul is dead-myten, speciellt med tanke på att han är barfota och går "ur fas" med de övriga.

 

DSC_2838.JPG
 

 

Albumet kom utan titel på omslagets framsida, och utan sångtextblad. Det var endast ett foto på fram- och baksida tagna av Iain MacMillan, och utöver det finns låtlistan angiven på baksidan.

En instrumental nymodighet 1969 var moogen, som hörs på flera spår.

Singel från albumet var "Something" / "Come Together". Dessutom spelades singeln "The Ballad of John and Yoko" / "Old Brown Shoe" in under sessionerna, även om den släpptes några månader innan albumet.

"The End" är den enda låten av The Beatles där trummorna är inspelade i stereo, och detta album är det första av Beatles som i England endast getts ut som stereoversion.

"Come Together", "Something" och "Here Comes The Sun" är några av de mest kända spåren på skivan. De två senare är också de mest kända av George Harrisons sånger. John sa alltid att Something var skivans bästa låt. George tyckte att Pauls basspel var övernitiskt, men jag är glad att det fick behållas, och jag tror inte sedermera Harrison skulle vilja tona ner det i sin genom tiderna bästa låt. Om inte förr så inser man med Abbey Road McCartneys stora basspel, han driver melodierna men spelar ändå självständigt. Även Ringo Starr har med en egen låt i form av "Octopus's Garden".

En stor del av skivans andra sida utgörs av ett medley som börjar med "You Never Give Me Your Money" och slutar med "The End". Efter medleyt finns en "gömd" låt, den 23 sekunder långa "Her Majesty", som kommer efter 20 sekunders tystnad. Denna korta visa var ursprungligen tänkt att vara en del av medleyt och var placerad mellan "Mean Mr. Mustard" och "Polythene Pam". Det är därför den börjar med ett kraftigt ackord som inte tycks höra hemma i låten. Paul McCartney tyckte dock inte att den passade in i medleyt och sade åt andre ljudteknikern John Kurlander att kasta bort den. Kurlander hade dock instruerats att aldrig kasta något som The Beatles skapat och han lade därför till låten efter den planerade sista låten, "The End". Gruppen gillade resultatet och lät därför "Her Majesty" vara kvar på albumet.

Samtliga spår på sidan 1 står för sig själv och lyfter när de spelas i en följd. Det är därför lite svårt att välja några enskilda spår, så jag väljer att länka allihop;

 

- Come Together -
 

- Something -

 

 

- Oh! Darling -

 

- Octopus's Garden -

 

- I Want You -

Låtlista

Sida 1

1. Come Together - 4:20

2. Something (Harrison) - 3:03

3. Maxwell's Silver Hammer - 3:27

4. Oh! Darling - 3:26

5. Octopus's Garden (Starr) - 2:51

6. I Want You (She's So Heavy)- 7:47

Sida 2

1. Here Comes the Sun (Harrison) - 3:05

2. Because - 2:45

3. You Never Give Me Your Money - 4:02

4. Sun King - 2:26

5. Mean Mr. Mustard - 1:06

6. Polythene Pam - 1:12

7. She Came in Through the Bathroom Window - 1:57

8. Golden Slumbers - 1:31

9. Carry That Weight - 1:36

10. The End - 2:19

11. Her Majesty - 0:23

Total speltid: 44:09

Alla låtar är skrivna av Lennon-McCartney om inget annat anges.

 

Sidan 2 har kallats en minisymfoni, och även om det inte stämmer är det passande av skälet att denna mångbottnade musik hör ihop och bör spelas i en följd. För att summera - ett mästerverk utan motstycke!

"Abbey Road" vann en Grammy i USA för "Best Engineered Non-Classical Recording".

 

 

DSC_4873-.JPG
DSC_4874-.JPG
DSC_4872-.JPG
 
De bästa pressarna

Förstapressar

1969 Apple PCS 7088 Med Garrod & Lofthouse omslag och helt svart eller vit innerpåse. Mörkgrön etikett utan "Sold in UK..." etikett-text. Apple-logon linjerar låtlistan för sid 1 på omslagets baksida. Med eller utan "Her Majesty" krediterad på omslaget, men ej på etiketten.

 

Andrapressar

1969 Apple PCS 7088 Med Garrod & Lofthouse omslag och helt svart eller vit innerpåse. Mörkgrön etikett utan "Sold in UK..." etikett-text. Apple-logon linjerar låtlistan för sid 1 på omslagets baksida. "Her Majesty" krediteras på både omslag och etikett.

 

Decca kontraktspress

1969 Parlophone P-PCS 7088 Exportutgåva. Gul och svart etikett. Saknar stamper tecken (G eller D) kl 3 i förhållande till matrisnumret. Vinylen är försänkt för etiketten.

Mitt avbildade ex är ett feltryck, med Apple-logon fellinjerad på omslagets baksida och 23-sekundersspåret "Her Majesty" är ej omnämnt på varken omslag eller etikett. Detta indikerar att det är en tidig förstapress. Lägg märke till att äpplet är på samma ställe i murverket. Det är alltså hela bakgrundsbilden som är flyttad till vänster. Även framsidan är något mer inzoomad på denna press. "Her Majesty" var inledningsvis avsedd att vara ett hemligt slutspår, och angavs därför inte på de inledande exemplaren av förstapressarna.

 

Återutgåvor

Det gjordes inga återutgåvor av Abbey Road i samband med pressarna 1969/1973 och 1982.

 
Link to comment
Share on other sites

Beatles remasters kommer nu även på vinyl!

Se citat:

Vinyl remastered versions of the Beatles albums are being worked on now, but no date has been set for their release, the head of Apple Records told MOJO magazine.

"We're working on them now," said Jeff Jones, in an interview with the British music magazine. "I don't have a release date. To put a release date next to them forces us into a situation where we're releasing something that might not be ready. "

Beatles Examiner reported in early October that, contrary to rumors going around, sources told us vinyl reissues wouldn't be appearing in January.

Jones' comments to the magazine seem to indicate, not surprisingly, that a boxed set may be coming.

"They are incredibly complicated in terms of getting the masters right and getting the packages right. ... How do you assemble them? How do you put them in a box? How much do they cost?

"We want to make sure we're doing it right and that people get real value from it." :)

Link to comment
Share on other sites

Beatles goes Digital!

Nu kommer Beatles musik även att släppas digitalt i begränsad upplaga på 30.000 ex, på ett lite udda sätt.... :o:D

Den 7:e dec släpps Beatles Stereomasters digitalt i form av ett 16Gb USB-minne!

Även formen på USB-minnet är speciellt.....guess what?

Det är samma innehåll som i Stereoboxen dvs 14 st album plus minidokumentärerna.

Filerna kommer både som FLAC 44.1 Khz 24 bit samt MP3 320Kbps.

Kolla länken nedan och kolla bilden på USB-minnet. :D

Beatles Store

Link to comment
Share on other sites

20:e augusti 1969, sista dagen som Beatles jobbade i studion tillsammans

De började inspelningen av Johns "I Want You (She´s So Heavy)" i februari och gjorde den klar denna dag. Låten spelades in under 2 sessioner, de första 22-23 februari i Trident studios och den andra 18:e april i EMI studios. Den 20:e augusti klipps de 2 versionerna ihop.

Versionen från 18:e april används under de första 4min 37 sek och efter det används versionen från Trident som slutar efter 7 min 47 sek. Det plötsliga slutet kom till på önskemål från John:

"We were putting the final touches to that side of the LP and we were listening to the mix. John said 'There! Cut the tape there'. Geoff [Emerick] cut the tape and that was it. End of side one!"

- citat av Alan Parsons, inspelningstekniker.

Sessionen den dagen slutar med att Beatles tillsammans jobbar med låtordningen på albumet Abbey Road. Vid det tillfället fanns låtarna från den slutliga B-sidan i början på albumet och "Oh Darling" och "Octupus´s Garden" hade bytt plats.

Det förekommer en del arbete i studion efter detta men det är sista dagen som alla i Beatles är samlade och jobbar tillsammans i studion. :(

Link to comment
Share on other sites

Beatles remasters kommer nu även på vinyl!

Frågan är om man ska söka efter engelska original eller om man ska skaffa remaster-versionerna som ska komma i dagarna :?:

sista dagen som alla i Beatles är samlade och jobbar tillsammans i studion. :(

Vi startade tråden 09-09-09, samma dag som nyutgåvorna släpptes (number nine).

Vi har kört 12 album och har således ett kvar.

Nu ska vi se, vad var det för dag i morgon :?::o

Link to comment
Share on other sites

letitbe.gif

 

Let It Be är det 13:e och sista albumet av The Beatles, och det gavs ut den 8 maj 1970 på skivbolaget Apple Records. Rättare sagt, Let It Be var det sista Beatles-albumet som gavs ut, för Abbey Road var det sista som spelades in. Albumet räknas av många som ett efterspel, och till stora delar fick denna platta lappas ihop. De uppslitande bråken är väldokumenterade i filmen med samma namn (ännu en film alltså).

Albumet ses som en av de mer kontroversiella. Den största delen av musiken spelades in i januari 1969 under ett projekt med arbetsnamnet Get Back, då gruppen även filmades under repetitions- och inspelningsarbetet. Arbetet ägde rum under en period då gruppmedlemmarnas relationer till varandra var pressade, vilket anses ha påverkat slutresultatet. Speciellt för detta projekt var att all musik skulle spelas in "live" i studion. Under inspelningarna anslöt Billy Preston till gruppen som gästmusiker. Projektet avslutades med en hastigt anordnad kort "konsert" den 30 januari 1969 på taket till den byggnad i London där Abbey Road-studion ligger. Låtarna "Dig a Pony" och "I've Got a Feeling" kom med på albumet i inspelningar från denna konsert.

Ett stort problem under inspelningarna var att John Lennon tycktes ha fått någon slags "writer's block" och inte kunde bidra med några tyngre låtar. Av de bidrag som Lennon har med på Let It Be är "Across the Universe" en inspelning från 1968 och "The One After 909" en nyinspelad version av en sång från 1963. De övriga låtarna från Lennon som spelades in under Get Back-projektet var "Dig a Pony" och "Don't Let Me Down", som snarast är en idé från Lennon som gjorts om till en sång av Paul McCartney, vilket kan höras om man har tillgång till bootlegs från inspelningarna. George Harrison bidrog däremot med en mängd nya låtar som bandet mer eller mindre villigt försökte sig på, men av någon anledning valdes inte något av de kanske mer intressanta bidragen ut (Beatles försökte sig på såväl "Let It Down" som "All Things Must Pass" och "Hear Me Lord", vilka alla senare kom ut på skivan All Things Must Pass, under inspelningarna), utan hans bidrag blev i stället "For You Blue" (en gladlynt men ganska lättviktig blues) och "I Me Mine". I stället stod Paul McCartney för de största kvalitetsbidragen till skivan i form av "Let It Be", "Get Back", "The Long and Winding Road" och "Two of Us".

 

letitbe2.gif
 

Foto: Ethan Russell

 

Med undantag för singeln "Get Back"/"Don't Let Me Down", som kom ut i april 1969, lämnades huvuddelen av det inspelade materialet orört i ett helt år, tills producenten Phil Spector på initiativ av John Lennon fick i uppdrag att göra i ordning det för utgivning. Spector mixade låtarna på sitt personliga sätt och försåg låten "The Long and Winding Road" med ett pampigt arrangemang för kör och orkester, vilket Paul McCartney, som skrivit låten, skarpt ogillade och förgäves protesterade mot. Genom arrangemanget lyckades dock Spector dölja att grundinspelningen inte var någon ordentlig inspelning utan mer av en demo (se vidare boken En revolution i huvudet av Ian MacDonald). Spector försåg också låten "Across the Universe", som spelades in redan 1968 och kom ut för första gången 1969 på ett välgörenhetsalbum för Världsnaturfonden, med kör och saktade ner den. Dessutom förlängde han "I Me Mine" genom att repetera en av verserna och refrängen.

Den berömda spelningen på taket av Apple Studio finns förstås dokumenterad. Här kommer albumets andraspår med video från taket;

- Dig A Pony -

 

Låten "Let It Be" finns i två versioner, den ena utgiven som singel i mars 1970 och producerad av George Martin, den andra

utgiven på albumet och producerad av Spector. Versionerna kommer från samma inspelning men har olika gitarrsolon, tempo och mixning. I låten sjunger Paul McCartney om "Mother Mary" som syftar på McCartneys mor som hette Mary. Låten är skriven av McCartney själv men oftast så står det att den är skriven av Lennon-McCartney. Här är en video av Spector-versionen;

 

- Let It Be -

 

Ett av de bättre spåren på albumet är den bluesiga "Get Back", som från början var en ironi om rasism där man bad inströmmande pakistanier som tog brittiska jobb "Get Back"”. Detta var något år efter att ministern Enoch Powell hållit sitt hätska tal om invandringen. Dock ändrade McCartney texten ifall någon faktiskt skulle ta hans ironi på blodigt allvar, och resultatet blev istället en förvirrad men rolig text om ett transsexuellt kärlekspar. John Lennon hävdade dock att Paul stirrat på Yoko Ono varje gång han sjöng raden ”Get Back To Where You Once Belonged”. I följande video ser vi även en glimt av pianisten Billy Preston;

 

- Get Back -
Låtlista

Sida A

1. Two of Us - 3:36

2. Dig a Pony - 3:54

3. Across the Universe - 3:48

4. I Me Mine (G Harrison) - 2:25

5. Dig It (Lennon/McCartney/Harrison/Starr) - 0:50

6. Let It Be - 4:03

7. Maggie Mae (Trad. arr. Beatles) - 0:40

Sida B

1. I've Got a Feeling- 3:37

2. One After 909 - 2:55

3. The Long and Winding Road - 3:37

4. For You Blue (G Harrison) - 2:32

5. Get Back - 3:07

Alla låtar är skrivna av Lennon-McCartney där inget annat anges.

 

Get Back är också titeln på en outgiven LP med The Beatles från sommaren 1969, producerad av George Martin, pressad i en upplaga, recenserad i The Beatles Monthly Book men därefter indragen och aldrig utgiven. Den fullständiga titeln var Get Back with Don't Let Me Down and 12 other songs. Denna titel alluderar på Beatles första LP, vars fullständiga namn var Please Please Me with Love Me Do and 12 other songs. Omslaget till Please Please Me-LP:n visar de unga Beatles stående på trappuppgång till skivbolaget EMI:s kontor. Get Back-LP:ns omslag visade Beatles stående på samma plats sex år senare. Bilder från dessa fotosessioner användes senare som omslagen till samlingsalbumen The Beatles 1962-1966 och The Beatles 1967-1970.

Den sist inspelade låten på skivan och i The Beatles hela karriär är Harrisons "I Me Mine". Låten spelades in av Harrison, McCartney och Starr i januari 1970 och var osedvanligt kort, men Spector redigerade den så att den blev någon minut längre;

 

- I Me Mine -

 

Som syns i videon dansar Lennon vals med Yoko Ono, och det påstås han gjorde så för att reta upp Harrison. Lennon ville alltid att bandet skulle framstå mer som ett rock'n'roll-band.

 

DSC_6691.JPG

Studioinspelningen av "Let it be" filmades. Foto: Daily Mail.

DSC_6689.JPG

George och Pattie Harrison. När Beatles går på London-premiären av Yellow Submarine blir det plötsligt Beatleshysteri igen. Foto: Daily Mail.

DSC_6690.JPG

Paul med Apple-artisten Mary Hopkin.
Hennes låt "Those Where The Days" låg etta på listorna i sex veckor hösten 1968. Foto: Daily Mail.

DSC_6688.JPG

John och Yoko under en av sina många utställningar. Foto: Daily Mail

 

 

Den 17 november 2003 gavs en ommixad version av albumet ut, kallad "Let It Be... Naked", som sägs ligga närmare gruppens ursprungliga vision av albumet eftersom i stort sett alla spår av Spectors arbete har eliminerats.

 

DSC_6692.JPG

Foto av Ethan Russell, som tagit omslagsbilderna, och som även plåtat Rolling Stones, Santana, Linda Ronstadt, the Who m.fl.

 

 

DSC_6613-.JPG
DSC_6614-.JPG
DSC_6615-.JPG

Mitt ex är en kanadensisk press på bolaget Capitol, SW-6386.

DSC_6616--.JPG

Eliots engelska PCS 7096.

De bästa pressarna

Förstapressar

Box med "Get Back"-bok. Mörkgrön Apple-etikett. Rött äpple på omslagets baksida.

1970 Apple PXS 1 Stereo.

 

Andrapressar

Vanligt LP-omslag utan bok på Garrod & Lofthouse. Mörkgrön Apple-etikett. Grönt äpple på omslagets baksida.

1970 Apple PCS 7096 Stereo.

 

Retrospektiv

2003 Apple 595 4380 Let it be...Naked med gatefold omslag och en 7" bonus-EP.

 

letitbe_eliot-.jpg DSC_6693-.JPG
Baksidan på Eliots exemplar. Omslaget till Get Back, albumet som blev tillbakadraget.

letitbe_box.gif

 

     

DSC_6692.GIF

Foto: Daily Mail. 

 
Link to comment
Share on other sites

Beatles.jpg
 

Foto: globalpov.com/archives/intellectual_property

 

Mycket av solomaterialet efter Beatles är inget vidare. Det finns ett antal guldkorn dock, och som regel är det skivor som kom tidigt på 70-talet. Här är några exempel bland de jag själv känner till (klicka på titlarna för att höra ett klipp);

 

 

DSC_6694-.JPG DSC_6696-.JPG

DSC_6697-.JPG

 

DSC_6695-.JPG

 

John Lennon's Plastic Ono Band George Harrison - All Things Must Pass
Ringo Starr - Goodnight Vienna
Link to comment
Share on other sites

Mc Cartneys två första Ram/Mc Cartney har jag älskat och gillat som Beatles-lp.

Jag har några Beatles-fantast-vänner, de begav sig för ett antal år sedan till Abbey Road och till taket där Beatles spelade. De tog sig upp i ett hus på samma gata som renoverades. Via detta hus tog de sig sedan vidare till taket där de riggade upp medhavda instrument och spelade exakt samma låtar i ungefär samma poser som Beatles och det hela förevigades på en VHS! De står/rör sig faktiskt likadant!

Likaså har jag en annan "likadan" som åkte till england för att låta sig fotograferas vid en trappa som också Bowie står vid på en lp, detta gjordes exakt 40 år efter Bowie fotograferades.

Beatles-gänget är ganska många och alla är helfrälsta på 60-talet, likaså Bowie-freaket fast andra orkestrar typ Stones, Pretty things och Velvet men alla har hifi som man rent objektivt kan kalla :dead:

Link to comment
Share on other sites

Clapton lär ha sagt att det är meningslöst att försöka skriva låtar - "Lennon-McCartney har redan skrivit allt som är värt att spela in".

Håller ju inte riktigt med,o tror väl knappast Clapton själv skulle göra det i dag,när han nu utalade det :?::)

Det Beatles satte igång var ju något otroligt,mycket är ju fantastiskt bra även om man ibland kan reflektera över hur mycket som hade blivigt uppmärksammat på samma sätt med samma material o en annan grupp(vilket troligtvis gäller dom flesta stora artister),men deras betydelse kan man ju aldrig ifråga sätta när det gäller musiken o deras inspiration till andra artister vilket många gånger kan vara lika viktig,jag har aldrig fastnat totalt för Beatles utan det går i perioder men..detta repotage gör ju att man på nytt tar sig ann dom vilket är väldigt kul o musiken är värd att lyssnas på så tack Calle jr för ditt grävande :):)

Link to comment
Share on other sites

Join the conversation

You can post now and register later. If you have an account, sign in now to post with your account.

Guest
Reply to this topic...

×   Pasted as rich text.   Paste as plain text instead

  Only 75 emoji are allowed.

×   Your link has been automatically embedded.   Display as a link instead

×   Your previous content has been restored.   Clear editor

×   You cannot paste images directly. Upload or insert images from URL.

×
×
  • Create New...