Jörgen_G Posted August 16, 2009 Posted August 16, 2009 Intro Jag har varit medlem i Euphonia länge nu. Och följt forumet ännu längre. Varit mest frågvis men även kunnat ge ett och annat råd och förslag på musik. Jag har emellertid inte berättat så mycket om min mina grejor och den musik som står i skivhyllan. Startar därför en liten tråd om vår hifi-resa hur det kommer sig att det är som det är. En och annan bild blir det också så småningom, men de blir mer komplement till texten. Att jag skriver vår och inte min när jag beskriver hifiresan beror på att frugan är minst lika engagerad i att musiken ska låta bra här hemma som jag är. Hifin är hos oss en del av hushållsbudgeten. En stor fördel är att musikåtergivningsgrejorna alltid finns med i resonemanget; förändingar i hifihyllan diskuteras och vägs mot annat i hushållet. Nackdelen ur hifi-synpunkt är att det kan dröja innan de gemensamma prioriteringarna pekar ut musikåtergivningen som nästa större budgetpost. Just nu står till exempel att borra egen brunn på landet, för att slippa beroendet av sammfällighetens sommarvatten, högst upp på listan... Förhistorisk tid - del 1 Det började 1965, när jag var sju år. Min nio år äldre storebror köpte en grammofon. En sån där DUX med högtalare i locket. Den fanns i vårt hem tills han slutgiltigt flyttade hemifrån 1971. Redan från början fick jag själv använda grammofonen - naturligtvis med förmaningar om aktsamhet - och köpte en del egen musik. Det var av ekonomiksa skäl mest singlar men även en och annan EP kom i min ägo. Min första egna skiva var Yesterday med Beatles. Det är en av de få skivor från den tiden jag fortfarande har kvar. Under de här åren lärde jag mig i alla fall att lyssna på mycket olika sorters musik även om 60-talets pop- och rockvåg dominerade utbudet. Under nästan sex år inföll den första eran musiktystnad. 1977 kom en ordentlig stereo hem. Det var en begagnad Kenwood-receiver med en Technics SL-23 och ett par Ortofon-högtalare. (Ja - Ortofon gjorde högtalare på den tiden!). Jag tyckte det lät himmelskt och kom ihåg att de första skivorna jag köpte var Chicago X, Ravels Bolero och Jan Johanssons Jazz på svenska. En rätt bra blandning som alltjämt står kvar i skivbackarna. Efter ett par månader var det dags för Keith Jarretts The Köln Concert. Det står alltjämt längst fram i skivbacken. Det vita konvolutet har färgats brunt av allt ljus under alla år. Nu hinner jag inte skriva mer för den här gången - återkommer! /Jörgen G Quote
Bebop Posted August 16, 2009 Posted August 16, 2009 Intro (Ja - Ortofon gjorde högtalare på den tiden!). Jag är inte riktigt hundra, men jag vill minnas att det var Dynaudio som gjorde högtalarna eller i vart fall var inblandande på något sätt. Elementen gjorde ScanSpeak, i vart fall basarna. Quote
Timbre™ Posted August 16, 2009 Posted August 16, 2009 Det skall bli kul att följa. Många som var med på sextiotalet kommer nog att känna igen ett och annat inslag i hifiresan... Quote
calm Posted August 16, 2009 Posted August 16, 2009 Kul! Alltid spännande att följa en hifi-resa Väntar nyfiket på fortsättningen! Calm Quote
Jörgen_G Posted August 17, 2009 Author Posted August 17, 2009 Kul att det finns intresse för tråden! Hoppas att jag kan uppfylla något av förväntningarna. Bebop - Ortofonhögtalarna lever fortfarande. En svåger med liten hifireparationsverksamhet har dem i sin verkstad som sina enkla referenshögtalare. Kenwoodreceivern kastades eftersom den ena kanalen lagt av när föräldrahemmet röjdes på 90-talet. Technicsgrammofonen tog brorsan hand om, men han fick aldrig ordning på den så den fick följa receiverns väg efter några år. Förhistorisk tid - del 2 Tyvärr blev glädjen med stereon ganska kortvarig. Det var redan efter ungefär ett halvår dags att flytta från föräldrahemmet tillKTH-studier och ett studentrum. Rummet var litet och jag valde bort att ta stereon med mig. Den fick stå kvar hemma och jag kunde enbart njuta av den när jag var hemma över helger och på loven. Istället fick jag nöja mig med bergsprängare med kasettdäck. Det stod Luxor på den. Fråga mig inte om modell men det var ingen värsting. Inte lät det speciellt bra heller. Musikförsöjningen gick till sålunda: I studentkorridoren eller bland andra kompisar inköptes den heta musik och kopierades till kasettband i lämpligt antal. Bara man själv bidrog med en och annan skiva innebar att man hade all musik man behövde och bara behövde betalade för sisådär 10-20 procent av den. Plus kasettbanden förstås. Nån som känner igen dagens situation? Musiken bestod nästan uteslutande den tidens populäraste pop- och rockartister. Å andra sidan var det Pink Floyd, David Bowie, Santana, Stevie Wounder med flera, så det var ju inte direkt dåligt för det... Jag tog mig igenom Teknis på detta sätt. Bodde kvar i studentrummet något år efter att jag började jobba och inför flytten skaffade jag till slut en riktig stereo. Den bestod av en JVC-receiver som jag inte kommer ihåg beteckningen på, en Dual CS 130-grammofon samt ett par Mirsch-högtalare som jag inte heller kommer ihåg beteckningen på. Som vanligt tyckte jag att det lät himmelskt i förhållande till bergsprängaren. Denna kombination levde jag sedan med i några år tills det var dags att flytta ihop med Inger. Eftesrom jag inte hade köpte så mycket musik under några år och tiden med stereon i förädrahemmet blev ganska kort var min skivsamling rätt tunn. Att jag under ungkarlsåren jobbat rätt mycket på annan ort gjorde att musikinköpen fortsatt blev rätt fåtaliga. Men de blev återigen rätt blandade även om tidens rock och pop dominerade. Men detta var i slutet på 80-talet och jag tyckte populärmusiken blev allt tråkigare... Det var under dessa år jag fick den första wow-opplevelsen när jag lyssnade på musik hemma hos någon. Vi var hembjudna till en jobbarkompis och den bostaden fanns en supeduperanläggning. Det enda jag kommer ihåg från uppsättningen var betonghögtalarna. Viket ljud! Det var då jag insåg vad det går att åstadkomma när man lägger ner omsorg om vad som införskaffas och inte bara handlar nåt på en höft. Vilket jag gjort dittills. Nu får det vara slut för idag. Hoppas ni orkar läsa! /Jörgen G Quote
Bebop Posted August 17, 2009 Posted August 17, 2009 Det enda jag kommer ihåg från uppsättningen var betonghögtalarna. Antar att Du tänker på de svenska Rauna-högtalarna, t ex Rauna Njord, en transmission line konstruktion som såg ut som luftintagen på ett lastfartyg. I såfall är vi framme kring mitten av 80-talet. Den beskrivning av studentlivet känner jag såväl igen. Jag läste i Lund och tog studiebidraget och köpte mig ett Luxor set för en billig peng. Mot slutet av min studietied tog NAD's bomb 3020 över scenen i studentlyorna. Quote
Jörgen_G Posted August 17, 2009 Author Posted August 17, 2009 Antar att Du tänker på de svenska Rauna-högtalarna, t ex Rauna Njord, en transmission line konstruktion som såg ut som luftintagen på ett lastfartyg. I såfall är vi framme kring mitten av 80-talet. /.../ Stämmer i allt. 1985 var året. Luftintag såg de ut som. Dessutom stod de i Karlskoga, så Rauna torde vara en ganska god gissning. /Jörgen G Quote
eliot Posted August 17, 2009 Posted August 17, 2009 Musikförsöjningen gick till sålunda: I studentkorridoren eller bland andra kompisar inköptes den heta musik och kopierades till kasettband i lämpligt antal. Bara man själv bidrog med en och annan skiva innebar att man hade all musik man behövde och bara behövde betalade för sisådär 10-20 procent av den. Plus kasettbanden förstås. Nån som känner igen dagens situation? Musiken bestod nästan uteslutande den tidens populäraste pop- och rockartister. Å andra sidan var det Pink Floyd, David Bowie, Santana, Stevie Wounder med flera, så det var ju inte direkt dåligt för det... Jag köpte min första anläggning (se länk) i mitten på 70-talet när jag läste i Lund. Jag började då utforska klassisk musik och jag kommer ihåg att jag och killen i korridorrummet intill bl.a. köpte Mahlers Symfonier som jag spelade in på kassettband med mitt Nakamichi 600 kassettdeck och vi delade på kostnaden - Kul att få följa med på din HiFi-resa //Eliot Quote
Jörgen_G Posted October 8, 2009 Author Posted October 8, 2009 /.../ - Kul att få följa med på din HiFi-resa /.../ Har inte haft ro att sätta mig ner att plita ner fortsättningen förrän nu. Förhoppningsvis finns det någon kvar där ute som är intresserad... Reflektion 1 En sak med att det dröjer mellan varven är att man börjar reflektera över det man skrivit tidigare. För min del handlar det om att jag egentligen aldrig kommit till skott med ljudåtergivningen förrän in på det nya milleniet. Trots ett intresse och en vilja fram tills där vi befinner oss i min historia - det sena 80-talet - och ytterligare halvannat decennium framåt är det goda ljudet alltid något som får stå tillbaka för annat som pockar här i livet. Visst görs det ansatser, men det vill sig liksom aldrig. Det blir alltid kompromisser som jag egentligen aldrig är riktigt nöjd med. Visst, bättre än tidigare men bra? Nja... Förhistorisk tid - del 3 I slutet av 80-talet blev det familjebildning som det så vackert heter på socialsvenska. Min Dual-grammofon och JVC-receiver samt frugans Audio Pro-högtalarna var den bästa kombination vi kunde åstadkomma med vår respektive pryttlar. Att köpa något annat kom inte på tal. Ny lägenhet, ny byting och fastighetskris i början på 90-talet gjorde att pengarna fick användas till annat. Musiklyssnandet blev allt mer sporadiskt. Det var inget roligt. Vi började allt mer lyssna efter bristerna i musikåtergivningen istället för at njuta av tonerna som kom ut ur högtalarna. Och så började det bli svårt att få tag på LP-skivor. CD-skivorna började ta över men ingen av de CD-spelare vi hörde hos kompisar och lät speciellt bra. Var tydligen så att bra CD-spelare var dyra. Inget för oss med andra ord. En musikalisk ljuspunkt fanns i alla fall under dessa år . När sonen var alldeles ny dansades han till sömns. Främst av frugan som är en aning ( ) mer dansant än jag, även om jag lyckades med några gånger. Musiken var Glenn Miller och - framför allt - Jerry Williams version av Monica Thörnells Vintersaga. Åren gick. Det blev allt tystare. Vi är nu vid millenieskiftet på ett ungefär. Sonen började framföra önskemål om egen TV. Varken frugan eller jag var speciellt förtjusta i sonens önskemål. Sonen sparade idogt till sin egna TV, men vi lyckades förhala förverkligandet av densamma. Plötsligt en dag under ett höstlov när fru och barn är nere och hälsar på kusinerna i Småland kommer det förödande samtalet... Medan modren var inne i onämnbar butik hade sonen varit inne på den intilliggande butiken med bättre ljud- och bildåtergivningsutrustning... Ett erbjudabnde savseende hembio fanns därstädes som sonen tyckte verkade bra. Den bättre hälften kunde inte värja sig. Och jag var mer än fyrtio mil därifrån. En förhandlingslösning i den infekterade TV-frågan nåddes. Sonen avstår från egen TV och familjen införskaffar ett hembiosystem istället... Förhistorisk tid - epilog In kommer Bose. Visst kunde vi spela CD-skivor, men sen behöver jag inte skriva mer om det. :clown: /Jörgen G Quote
Jörgen_G Posted November 7, 2009 Author Posted November 7, 2009 Nutid - prolog Vi har en kompis som vi kan kalla Arne, eftersom han heter så. Arne är väldigt intresserad av hur det som kommer ut ur högtalare låter. Arne var - om möjligt - ännu mer skeptisk till ljudet som kom ut ur Bose än vad vi var. Vid en middag här hemma ett par-tre år in på det nya milleniet satt vi och pratade om förr ur ljudåtergivningssynpunkt. Inger tog då upp ingenjör Carlssons högtalarskapelser, som hon tidigare varit sambo med. Hon var rätt övertygad om att det lät bättre än våra Bose:ar. Eftersom jag aldrig varit sambo med Carlsson hade jag ingen synpunkt. Det är klart, en och annan kompis genom åren hade haft ett par dylika - antingen i sina föräldrahem eller hemma när de flyttat ut. Och de lät ju i och för sig helt OK. Men att konstruktioner som var närmare fyrtio år skulle vara bättra än en uppsättning moderna Bose - njaeee... Nutid - del 1 En lagom varm augustisöndag 2003 strax efter tolv ringer telefonen. Det är Arne: - Hej, jag är på loppisen på Hötorget och har köpt ett par Carlssonhögtalare. Åt er! Men ni måste komma och hämta dem... - Äh - hummm - ...för jag kan inte ta dem på cykeln... - Kan du vara kvar och bevaka dem, så kommer jag i en taxi? Och så kan du få pengarna du lagt ut! - Visst! - Tack! Väl framme på Hötorget konstaterades det att det var ett par dammiga högtalare. Mycket dammiga. - Men kolla genom dammet. De är hela och rena under sa Arne. Och tre hundra kan det alla gånger vara värt. Högtalarna åkte in i taxins bagageutrymme. Taxiföraren var väldigt imponerad. Han hade inte sett ett par dylika på decennier. Han samlade däremot på gamla Lenco-grammofoner. Samtalsämnet under den korta taxiresan var givet... Väl hemma dammades högtalarna av. De var som Arne mycket riktigt sett: hela och rena under. Konsultationer med Carlssonplanet gav vid handen att det var ett par OA5K. det vill säga byggsatsvarienten av OA5 typ I. Sen skulle man få ljud i högtalarna. Bose-grejorna kunde inte användas eftersom de är specialkopplade. Ner i källaren för att ta upp den gamla JVC-receivern som alltjämt låg kvar i lådan med elektronikskrot. Någon fungerande grammofon eller CD-spelare fanns inte att tillgå. Det var att testa med radion. Fick igång receivern. Det första som hördes var radiosporten. Och jodå - det lät bra. Musik lät också bra. Både P3- och P2-utbudet. Hur var det i jämförelsee med Bose? Det fanns ju radio även i Bose:n, så jag kunde köra parallellt. Då - vid halv fyra tiden den 10 augusti 2003 - inträffade det till i skrivande stund det allra viktigaste ögonblicket i min hifi-historia. Den mediokra JVC-receivern med det nästan 40 år gamla Carlsson-högtalrna spelade fullkomligt skjortan av Bose. Allt var bättre - detaljer, dynamik, bas, diskant och framför allt mellanregister... Sedan dess är ingenting sig likt. Eller kanske var det då jag kom till mitt egentliga normaltillstånd? /Jörgen G Quote
Recommended Posts
Join the conversation
You can post now and register later. If you have an account, sign in now to post with your account.