Käera Posted June 25, 2009 Posted June 25, 2009 Ja det är ju beklagligt,han har ju (nästan) haft ett onormalt liv hela livet,man får minnas dom tidigare åren då han var outstanding. Quote
eliot Posted June 26, 2009 Posted June 26, 2009 Kronologi: Artisten Michael Jackson Han var mer än "King of pop" Tio bästa Michael Jackson-låtarna Quote
Absolute Audio Posted June 26, 2009 Posted June 26, 2009 Är det någon mer än jag som inte köper detta, någonstans Jag tror han tagit förskottet på världturnen och köpt sej någon ö i tropikerna någonstans, och gått under jorden. Quote
plundin™ Posted June 26, 2009 Posted June 26, 2009 Är det någon mer än jag som inte köper detta, någonstans Du menar att han gjort en Elvis?, och att han snart kommer att vara synlig i Kansas tillsammans Dorothy och ToTo... :cool: MJ RIP.. /ptr Quote
Chr. R. Posted June 26, 2009 Posted June 26, 2009 Tak for de mange unikke musikalske oplevelser... RIP Quote
Kent_n Posted June 26, 2009 Posted June 26, 2009 Här lämnar jeramei jackson dödsbeskedet till media. http://www.aftonbladet.se/webbtv/noje/article5433178.ab Ser man på alla rykten som florerat från canser, hudsjukdommar, operationer o.s.v så kanske det inte var så oväntat..Trist, trotts allt en stor artist som hållit på sedan 5-6 års ålderna. Quote
Timbre™ Posted June 26, 2009 Posted June 26, 2009 Michael Jackson's bortgång bekräftas av samtliga löpsedlar över hela stan och nu kommer det att skrivas historia som kommer att skrivas om. Sanningar blir lögner och rykten blir sanningar. För alla som har lyssnat på Michael Jackson sedan starten med The Jackson 5 blir det onekligen en del av livet även om man aldrig ens har varit i närheten av något liveframträdande. Minnen är ju ofta förknippade med musik. Redan historiens början har omgetts av dimridåer och i samband med de första albumen fick Diana Ross all credit för att ha upptäckt The Jackson 5. Så var det inte utan flera artister, främst Gladys Knight, jobbade på Motowndirektören Berry Gordy som visade ett svalt intresse (han ville inte ha in barn i artiststallet) och det kan man förstå med tanke på musiktyp och policy. Diana Ross stod förmodligen betydligt högre upp i Motownhierarkin och efter första nattklubbslyssningen hade Berry Gordy inget val... Gladys Knight lämnade sedermera Motown och fick kanske sin revansch med en av de största soulklassiker som har gjorts i samband med ett skivbolagsbyte. Motown tappade dessutom en av sina största artister. Quote
earwinSE Posted June 26, 2009 Posted June 26, 2009 Åren 1982-1988 lyssnade jag otroligt mycket på Michael, var då 12 - 18 år, krönte den tiden med konserten på Eriksberg 88. Det han visade på den konserten gör mig knäsvag än idag när jag tänker på det, varken förr eller senare har jag sett eller hört något liknande. Vila i frid Quote
Timbre™ Posted June 26, 2009 Posted June 26, 2009 Åren 1982-1988 lyssnade jag otroligt mycket på Michael, var då 12 - 18 år, krönte den tiden med konserten på Eriksberg 88. Det han visade på den konserten gör mig knäsvag än idag när jag tänker på det, varken förr eller senare har jag sett eller hört något liknande. Vila i frid Sommaren 88 var jag naturligtvis inte i Göteborg :angry: men glömmer aldrig när Motowndebuten I Want You Back spelades minst tre gånger per timma på Club Africanna söder om Liseberg. Ett discotek som kanske inte hade stans bästa rykte och var beläget farligt nära Mölndalsån men helt outstanding när det gällde musik och nattklubbsfeber vid den här tiden. Uppföljaren ABC hade kanske inte samma känsla men sålde också i stora upplagor och även fortsättningen förde med sig en rad förstaplaceringar på försäljningslistorna. Nu är vi faktiskt tillbaka mot slutet av sextiotalet... Quote
calle_jr Posted June 26, 2009 Posted June 26, 2009 Jag håller med dig earwinSE, den konserten var väldigt bra. Mina förväntningar var inte upp i det blå, men versionen av Come Together gjorde även mig knäsvag. Edit: hittade ett klipp; Quote
conan Posted June 27, 2009 Posted June 27, 2009 För mig har showmannen Michael satt ett avtryck och det finns bara en handfull artister på denna höga nivå. Det finns mycket negativa skriverier, mer eller mindre sanna, om hans leverne. Jag hoppas att alla ev drabbade får eller har fått upprättelse och att alla som göttar sig i skvallret kommer på bättre tankar. Till sist är min förhoppning att vi kommer ihåg allt det positiva denna legend har gett oss inom popmusiken. Quote
Timbre™ Posted June 28, 2009 Posted June 28, 2009 Media bombarderar oss med personfixerade uppgifter om Michael Jacksons liv och scenframträdanden men hur var det egentligen med själva musiken och allt som har producerats genom åren... Vilka inspelningar har satt sin prägel på stunder i våra liv... Trodde först att min egen lista skulle bli väldigt lång men ju mer jag bläddrar tillbaka bland gamla skivinköp, ju mer utkristalliserar sig en profil och debuten, "Written, Arranged & Produced by The Corporation", måste ha varit ett av de smartaste drag Motown någonsin har gjort. Efter I Want You Back tycker inte jag att det händer så mycket mer för Jackson 5 på Motown även om megahits som ABC, The Love You Save och Mama's Pearl seglade upp till förstaplatser i kölvattnet av debuten. En del annat material hade dessutom redan spelats in i mer mogna versioner av andra Motownartister. Ett mycket intressant album som efter vad jag kan minnas inte fick motsvarande uppmärksamhet spelades in när Jackson 5 hade sagt farväl till Detroit och styrt kosan mot Philadelphia. Här hamnade de i händerna på Phillysoundmästarna Kenny Gamble och Leon Huff. Ingen som var med på sjuttiotalet har väl hunnit glömma TSOP (The Sound of Philadelphia) då Philadelphia International Records skulle komma att vända upp och ner på maktbalansen inom American Soul Music. Artister som Billy Paul, Joe Simon, Harold Melvin & the Blue Notes samt Teddy Pendergrass stod på studiolistan och således även de fem bröderna Jackson år 1976. Albumet heter kort och gott Jacksons och här finns några riktiga pärlor. Redan inspelningskvaliten distanserar sig från Motownperioden på alla sätt och ljudet håller än idag. Öppningsspåret Enjoy Yourself har ett gung som jag tycker att The Corporation aldrig lyckades få till även om jag själv är stor Motownkonsument i övrigt. Gamble-Huff har skrivit Phillyballaden Good Times, en inspelning i ren Billy Paul-anda och det här är riktig soulmusik. Alla de fyra avslutningsspåren vill man höra igen och finalen Style of Life är skriven av Michael Jackson tillsammans med brodern Tito. Quote
calle_jr Posted June 28, 2009 Posted June 28, 2009 Intressant att läsa när man som jag inte är så bevandrad i den historiken. Vilka inspelningar har satt sin prägel på stunder i våra liv... För mig sticker två album ut; Thriller såklart, som hitills sålt i över 100 miljoner ex, helt ofattbart! Det andra, hehe, är Michael Jackson - 40 specially sequenced hits by the world superstar. Man kanske skulle kolla upp det där Philadelphia-albumet. Vad jag förstår är det detta Quote
Timbre™ Posted June 28, 2009 Posted June 28, 2009 Man kanske skulle kolla upp det där Philadelphia-albumet. Vad jag förstår är det detta Ja, det är det är den skivan och året därpå kom det ut en till på Philadelphia International med titeln Goin' Places. Kommer ihåg att jag inte var lika entusiastisk men någonstans finns detta album på vinyl... :angry: Nu faller kanske också bitarna på plats varför Michael Jackson gjorde fortsatt skivkarriär på CBS/Sony. Philadelphia International Records var en label på Epic Records som ägdes av CBS som sedan skulle komma att kontrolleras av Sony... Quote
Timbre™ Posted June 29, 2009 Posted June 29, 2009 Michael Jackson hann ju även med en parallell solokarriär under tiden på Motown Records och den resulterade i några fina ballader med hitlistor i åtanke. En av dessa var Ben från filmen med samma namn men även With A Child's Heart och I Got To Be There var så där lagom kommersiellt tillrättalagda. Höststämning i One Day In Your Life men mest spelad på radiostationerna blev nog ändå ett stycke barnrock med ornitologisk anknytning... Den rockande rödhaken, Rockin' Robin dansade runt i etern när det begav sig. Bildklippet är taget ur skivhäftet till en CD-box som kom ut under formatets uppväxttid år 1986. The Motown Story - The First Twenty-Five Years Quote
Bebop Posted June 29, 2009 Posted June 29, 2009 Har inte följt Michael Jacksons karriär mer än "Thriller" och "Bad" som mina barn köpte och nu står i min hylla . Dom har ju ingen vinylspelare längre :evil: Vill också minnas att han gjorde några hittar med Paul McCartney men jag vet inte i vems namn ... "Ebony and White" hette den så? Minns att den anspelade på pianots tangenter. Quote
eliot Posted June 29, 2009 Posted June 29, 2009 Vill också minnas att han gjorde några hittar med Paul McCartney men jag vet inte i vems namn ... "Ebony and White" hette den så? Minns att den anspelade på pianots tangenter. Ebony&Ivory hette den Quote
Käera Posted June 29, 2009 Posted June 29, 2009 Även på Paul McCartney`s skiva Pipes of Peace är han med på 2 låtar: Say Say Say o The Man,skrivna av McCartney/Jackson. Quote
Timbre™ Posted June 29, 2009 Posted June 29, 2009 Kanske lite off topic men Kenny Gamble & Leon Huff som står bakom Good Times på Jacksons album har även skrivit, arrangerat och producerat Me And Mrs. Jones med Billy Paul. Därmed är de för alltid inskrivna i soulmusikens historia och nu har det enda existerande Phillysoundalbumet med Leon Huff återutgivits i en ny CD-serie som bär samlingsnamnet Legacy Recordings - Total Soul Classics. Det finns mycket mer Phillysound på Amazon.com och jag måste nog hålla mig borta den närmaste tiden... Quote
Timbre™ Posted June 30, 2009 Posted June 30, 2009 Tar vi ett rejält kliv framåt i tiden till 1986 väntar en betydligt mer stylad tillvaro och redan omslaget ger signaler om hur det kommer att låta... Det mest positiva med albumet Victory, som jag ser det, var att produktionen utgörs av en slags kollektiv insats där alla bröder står för både kompositioner, arrangemang och spelar ungefär lika stora roller. Musiksmak är subjektiv och i mina öron hamnar Michael Jackson's två bidrag längst ner på skalan om man nu skall rangordna de enskilda spåren. Det akustiska numret Be Not Always låter konstlat och tillgjort när Michael Jackson backas upp av endast en akustisk gitarr, en altfiol och en harpa. Det absoluta bottennappet bär den passande titeln State Of Shock och som på beställning dyker Mick Jagger upp vid sångmikrofonen för att ytterligare accentuera lågvattenmärket. En slags poprockgröt som verkligen inte har blivit bättre sedan första lyssningen 1987. Fortfarande stylat men betydligt hälsosammare är då Jackie Jackson's bidrag Wait samt Randy Jackson's One More Chance. Lovade mig själv den gången att detta skulle bli det sista skivköpet ur Jacksonfamiljens musikproduktion men musikens framtid är svår att spå. Quote
Timbre™ Posted June 30, 2009 Posted June 30, 2009 I ett mer positivt ljus är inspelningskvaliten bra och här finns drivna musiker som Paulinho da Costa och Nathan East på några av spåren. Quote
Amadei Posted July 1, 2009 Posted July 1, 2009 Apropå Paul McCartney: Michael Jackson frågade Paul om han hade några tips på bra investeringar coh Paul svarade...Well, du kan ju alltid köpa låträttigheter. Bra tips, tänkte Michael och köpte upp rättigheterna till alla Beatles-låtar. Paul blev inte jätteglad om man säger så.... " (Bebop @ 2009-06-29 11:54 ) Vill också minnas att han gjorde några hittar med Paul McCartney men jag vet inte i vems namn ... "Ebony and White" hette den så? Minns att den anspelade på pianots tangenter. Ebony&Ivory hette den " Nja...Paul spelade in den med Stevie Wonder och inte med Michael. Duetten med Paul på "Thriller" var "The Girl is Mine". Quote
Käera Posted July 2, 2009 Posted July 2, 2009 Apropå Paul McCartney: Michael Jackson frågade Paul om han hade några tips på bra investeringar coh Paul svarade...Well, du kan ju alltid köpa låträttigheter. Bra tips, tänkte Michael och köpte upp rättigheterna till alla Beatles-låtar. Paul blev inte jätteglad om man säger så.... Om nu Paul ägde rättigheterna tilll Beatles låtar,kliv Michael in med en viftande sedelbunt o köpte upp allt eller tog Paul i mot dom o sålde rättigheterna till Michael.. Quote
calle_jr Posted July 2, 2009 Posted July 2, 2009 Det absoluta bottennappet bär den passande titeln State Of Shock och som på beställning dyker Mick Jagger upp vid sångmikrofonen för att ytterligare accentuera lågvattenmärket. En slags poprockgröt som verkligen inte har blivit bättre sedan första lyssningen 1987. Usch ja, den vill man knappt bli påmind om. Quote
Timbre™ Posted July 3, 2009 Posted July 3, 2009 Usch ja, den vill man knappt bli påmind om. State Of Schock var dessutom komponerad och arrangerad av Michael Jackson men vi får väl skylla på att det var brittpopen som slog till... Nästa album är skapat av mer erfarna händer och här är det Quincy Jones som håller i spakarna. Just Off The Wall bär på lite personliga minnen då albumet tydligen hade släppts när jag tillbringade en julhelg i Lima. En av nätterna avverkades på det fashionabla diskoteket La Miel i Miraflores och stället hade väl precis börjat fyllas upp av så där lagom uttråkade Limeños (det typiska innegänget som kan gå på nattklubb sju kvällar i veckan när lusten faller på) när det plötsligt blev något bekant över discodunket. Danspartnern var endast intresserad av salsa & merengue så det var liksom ingen idé att fråga utan jag smög upp till DJ:n och undrade försiktigt om det möjligen var Michael Jackson som sjöng. Blicken jag fick till svar har jag inte glömt ännu... - Var kommer Ni ifrån... - Sverige Han svarade inte, höjde inte ens blicken en gång till, utan fortsatte bara att bläddra i vinylstället... Off The Wall skulle snart komma att spridas även till provinserna och den blev en del av det dagliga livet i Anderna. Låten på La Miel måste ha varit Don't Stop 'Til You Get Enough och det kan ju vara en passande titel men vad som mest spelades överallt i södra Peru var Rod Temperton's Rock With You och (inte oväntat) Off The Wall. Burn This Disco Out skulle ju också ha kunnat vara en lämplig titel men den slog aldrig igenom. Det gjorde däremot samarbetet Rod Temperton-Michael Jackson-Quincy Jones och nya framgångar väntade som bekant runt hörnet. Quote
Käera Posted July 3, 2009 Posted July 3, 2009 Jag är inte jättebekant med albumet men däremot så ser han ju ut o må bra där,vilket han säkert gjorde Quincy Jones har ju haft lite järn i elden om man säger så Quote
Timbre™ Posted July 3, 2009 Posted July 3, 2009 Jag är inte jättebekant med albumet men däremot så ser han ju ut o må bra där,vilket han säkert gjorde Det tror jag också och det var väl först i samband med Thriller man kunde notera att en förändring var på gång... Det kommer att spekuleras i många år om orsakerna men ofta står nog svaren att finna i tidig uppväxttid. Det här handlar ju om mer än skönhetsoperationer. Just nu är det stor efterfrågan på Michael Jackson's album och det har varit svårt att hinna få fram nya upplagor varför det är väntetid hos många stora internethandlare. Thriller toppar den kön efter vad jag har noterat. Med tunga soulnamn som Quincy Jones, James Ingram plus två skönsjungande systrar i omgivningarna kan det inte gärna gå fel och det bekräftas ju gång på gång av försäljningsstatistiken. Både Wanna Be Startin' Somethin' och Billy Jean skulle säkert platsa på tio-i-topp-listan All Time Greatest när det gäller American Soul Music. Bägge är komponerade av Mickael Jackson. Titelspåret är kanske mer hifi än musik men själv är jag förutom tidigare nämnda inspelningar också väldigt förtjust i finalspåret, The Lady Is Mine, skrivet av Rod Temperton. Frågan är om detta skivförsäljningsrekord någonsin kommer att slås med tanke på dagens nya kanaler för musikleverans... Quote
Amadei Posted July 7, 2009 Posted July 7, 2009 Om nu Paul ägde rättigheterna tilll Beatles låtar,kliv Michael in med en viftande sedelbunt o köpte upp allt eller tog Paul i mot dom o sålde rättigheterna till Michael.. Nja, Paul försökte själv köpa dem men Jackson lade ett högre bud.... Hur hänger det ihop, undrar man? För att slippa betala 90% i skatt på inkomsterna från sina låtar bildade Beatlesmedlemmarna inkl Brian Epstein och Dick James m.fl. i mitten på 60-talet ett musikförlag som hette Northern Songs. Lennon-McCartney ägde tillsammans 30% när bolaget introducerades på börsen. 1969 sålde de andra sina aktier till ATV och Beatlesmedlemmarna förlorade kontrollen över Northern Songs. 1984 var bolaget ATV:s hela katalog till salu dvs 4.000 låtar inkl nästan alla Beatles-låtar. Paul lade ett bud men Jackson lade ett högre (47,5 miljoner dollar), kanske var Paul inte så sugen på publiceringsrättigheterna till alla de 4.000 låtar som ingick i dealen. När det gäller royalties så har Paul MacCartney och John Lennon dock alltid fått dela på 50% som låtskrivare, de resterande 50% har ägarna av publiceringsrättigheterna fått dvs ATV och fr.o.m 1984 Michael Jackson. För att ytterligare krångla till det så köpte Sony Music 1995 hälften av Michaels andel i ATV för 95 miljoner dollar och bildade Sony/ATV Music Publishing. Så Michael ägde egentligen "bara" hälften av publiceringsrättigheterna till Beatles låtar när han dog. Quote
Kent_n Posted July 7, 2009 Posted July 7, 2009 Sitter och funderar på fenomenet M.Jacksson, ganska tragiskt egentligen. Sin storhetstid hadde han ganska långt tillbaka i tiden då han o Quincy Jones gjorde ett antal helt lysande skivor. Sedan han slutade sammarbeta med Quincy Jones gick det väl sisådär i M.Jacksson upplagor mätt. Pratade med en yngre människa som sade.Mikael Jacksson har inte gjort ett skit på nästan 20 år som är värt nånting....Ähh kanske stämmer, han gav väl ut en skiva för några år sedan som ingen i någon större omfattning brydde sig om. Däremot var han otroligt omskriven hela tiden men inte p.g.a av musik utan stämmningar, pedofilanklagelser, rättegångar, plastikoperationer, skulder på flera miljarder, trotts miljardinkomster... Tragisk barndom är det många som haft och ändå lyckats i livet, så att ömka för det för hans lustiga betende förstår jag överhuvudtaget inte, han hadde alla möjligheter att välja bana i livet, men valde den han valde..Rådgivare o "vänner" som bara tydligen var "ja" sägare, likheter med Elvis är påtaglig. Han hadde flera chanser att komma till tals i media ang div anklagelser, tänker på interjuven med Opera Whinfry eller hur hon nu stavar sitt efternamn, stor pr kampanj för interjuven, flera miljoner människor tittar, pedofilanklgelserna var på tapeten, att då sitta i tv med miljonpublik som han gjorde och säga "jodå jag sover med barn i samma säng som dom" Oprah tittade lite konstigt på honom, och han fortsätter "därför jag älskar barn" Antingen är man helt pucko eller har valt otroligt korkade rådgivare, för att säga så i det sammanhanget, så han gjorde inte allt för mkt för att rentvå sitt namn. Om det som står i tidningarna stämmer så undrar man hur kan någon komma på iden att sova med hjälp av narkosmedel ??? Med andra ord att M.Jacksson dör.. trist, men jag bryr mig inte så mkt om saningen skall fram. Quote
Recommended Posts
Join the conversation
You can post now and register later. If you have an account, sign in now to post with your account.