Jump to content

Vinyl var bättre förr


Adagio

Recommended Posts

Är det fler än jag som uppmärksammat detta faktum. Gamla skivor från hela 80-talet och början av 90-talet håller ofta skyhög kvalitet, både ljudmässigt och skickmässigt, om man nu kan säga så. Äldre skivor kan iofs låta mycket bra men lider oftare av slitage. Påfallande ofta låter nya skivor mindre bra, dåligt masterarbete eller? Vidare finns mer oljud (smuts?) på nya skivor än mina gamla/beg. Distortion i vissa passager är ganska vanligt på en del skivor,tex Madonnas-Hard candy trippelalbum, där en av sidorna låter rent fördjävligt, varför?!!! Har hela kunnadet gått upp i rök eller??

Är skivorna mastrade för MM-DJ-nålar där spårning är viktigare än väljud? För det finns en del bra nygammalt matrial tex en coltraneskiva jag köpte, grymt bra ljud, faktiskt. Annars är favoriterna beg-skivor. Det är inte ofta som nya skivor lever upp till dessa nivåer, nya skivor kan låta helt suveränt tills små skönhetsfläckar dyker upp, helt oförklarligt på nya ospelade, tvättade skivor grrr!! Ibland undrar jag varför jag inte ska köpa CD-skivor igen, där man i allafall får konsekvent dåligt ljud.

Link to comment
Share on other sites

Jag har inga direkt erfarenheter av det slag Du nämner, men det kan beror på vilken musik man leta efter. Själv har jag inriktat mig på vinyl fram till ca 1985-90. Fram till dess spelades musik in för att återges på vinyl. Därefter jar strömmen gått mot CD-utgivning. I början var det rätt så dåligt, men CD-mediet har arbetat sig upp. Jag ser ingen större anledning till att idag köpa ny musik på vinyl. CD-utgåvorna är tillräckligt bra. Annan är det med det mesta som remastrats från tiden innan ca 1985. Från den perioden härskar fortfarande vinylen i min diskografi. Ett bra exempel är just John Coltranes Impulse-plattor även om hans CD-box med kvartettinspelningarna låter mycket vinyl över sig.

Det finns dock undantag. T ex Neil Young brukar säkerställa att vinylen låter bra även på nya plattor. Även Bob Dylans nya vinyl låter utmärkt.

Link to comment
Share on other sites

Jag för min del som idag sällan köper vinyl men däremot har en hel del vinyl köpta och graverade på 50-70-talet. Jag tycker inte att vinyl lät bättre förr. CD-skivor som jag har flera stycken av låter oftast väldigt bra och jag tror knappast att en motsvarande vinyl skulle låta lika bra eller bättre. Med få undantag förstås.

Link to comment
Share on other sites

De få 60-talsplattor jag har låter mycket bra på vinyl - det är rent ljud på något vis - inte så mycket effekter under mastringen kanske.

På 70-talet tycker jag fortfarande att det låter bra - men börjar smyga sig in effekter - höjd diskant - bortfiltrerad bas etc.

Det finns en hel del cd av äldre musik som mastrades i början på 80-talet där vinylen var huvudprodukten så att säga. Vinylen låter i många fall bättre under denna skarv - 83-87.

Sedan tycker jag lite generellt att vinyl och cd från 87-00 är lite tveksamma i ljudet.

På 00-talet och framåt verkar cd låta bättre och bättre. Vinylen, om den existerar under denna tid, låter i många fall lika bra som cd:n eller bättre. Är man inte ute efter omslaget, en extra låt eller sånt, så är cd helt ok att köpa idag.

Det är mycket generaliserande!! Undantag finns. :cool:

Link to comment
Share on other sites

Jag för min del som idag sällan köper vinyl men däremot har en hel del vinyl köpta och graverade på 50-70-talet. Jag tycker inte att vinyl lät bättre förr. CD-skivor som jag har flera stycken av låter oftast väldigt bra och jag tror knappast att en motsvarande vinyl skulle låta lika bra eller bättre. Med få undantag förstås.

Jag tror det handlar lite om vad vi söker. Vad menar vi det är som låter bra eller dåligt? När jag säger att vinyl låter bättre så är det i huvudsak panorama, ljudbild, djup, mindre energi i registren (känns mindre ansträngt eller hur det skall uttryckas), mer levande. När det gäller frekvensomfång, svaj, distorsion, brus, knaster och liknande så CD överlägsen, men trots detta får CD'n problem på de remastrade utgåvorna.

En lite märklig detalj är att jag spelat in CD-skivor från LP själv för att hör skillnader. Det resulterar i bättre CD-utgåvor än remastrade, så man kan fråga sig varför dom inte fixa en överföring.

Jag har kört lite tester för släkt och vänner som inte alltid förstår varför jag har skivspelaren kvar. Dom tror inte sin öron, utan undantag. "Vi trodde att ..." Sen kostar det förstås en liten slant om man vill ha ut max från vinyl så man får prioritera.

Link to comment
Share on other sites

Gamla skivor från hela 80-talet och början av 90-talet håller ofta skyhög kvalitet, både ljudmässigt och skickmässigt, om man nu kan säga så. Äldre skivor kan iofs låta mycket bra men lider oftare av slitage.

Jag håller inte alls med dig!!!

Skivor från den tiden som du talar om bör man - med få undantag - undvika då de ofta är av medioker kvalité. :)

På det stora hela instämmer jag med Conans inlägg :app:

Link to comment
Share on other sites

Gamla skivor från hela 80-talet och början av 90-talet håller ofta skyhög kvalitet, både ljudmässigt och skickmässigt, om man nu kan säga så. Äldre skivor kan iofs låta mycket bra men lider oftare av slitage.

Ibland kan man vara mer nöjd med affärer som aldrig blev av än de som efter många överväganden avslutats... :)

60- och 70-talets vinylinnehav räknas tveklöst dit för min del men ibland var det ohälsosamt nära. Kommer ihåg Bengans skivbutik på sin ursprungsadress när hela CD-lagret var genombläddrat på mindre än tre minuter och allt övrigt var vinyl eller färdiginspelade kassetter. Detta måste ha varit runt 1982 och en av de första artister som dök upp i digital form på Bengans var J.J.Cale med Grasshopper och en serie andra album. Faktum är att kvaliten var överraskande bra :o (har kvar skivorna, de står sig än idag) och efter år av utvecklad allergi mot vinylknaster var det väldigt nära att Bengans hade fått byta in sjuttiotalsvinylen mot CD. Frågan är hur många vinylalbum man hade fått lasta in för en nyinkommen silverskiva... :?::D När sedan Sade dök upp 1984 med Diamond Life var det nästan kört och förutom att CD:n var helt knasterfri (fokuseringen hade inte släppt... :)), tyckte jag att den lät bättre än vinylutgåvan - mer distinkt utan att tappa i värme. Vinylsamlingsräddaren nummer ett skulle dock bli ingen mindre än Marvin Gaye, för när Motown började med sina återutgivningar av två album på en CD började jag ana att allt inte stod rätt till. What's Going On/Let's Get It On på åttiotalsutgåvan är helt chanslös mot respektive sjuttiotalsvinyl så det var ju tur att de aldrig gick iväg. Hoppar vi däremot ett kvartssekel framåt i tiden är skillnaden mot SACD-hybriden av Let's Get It On inte lika självklar. Precis som Bebop nämner kan detta vara ett typiskt exempel på att CD-mediet har arbetat upp sig (även CD-lagret överraskar) men tyvärr har även priset arbetat upp sig på nya nivåer. Tillbaka till vinylen och jag tyckte mig märka en försämring när alla samlingsalbum dök upp i början på sjuttiotalet. Förarbetet är alltså viktigt och The Best of The Stylistics (70) eller The Best of Wilson Pickett (73) är två typiska exempel på hur det kan gå även med vinyl.

Link to comment
Share on other sites

Många mindre bolag tror jag saknar kompetensen och rätta kontakterna för att ge ut en kvalitativ vinyl. Tycker mej dock märka att vissa av storbolagen fortfarande har känslan och vet var man ska vända sej för att få en vinyl gjord på bästa sätt. Om man hängde i Audionord's rum en stund under mässan spelade dom många bra exempel. När Metallica skulle återutge sina första skivor vände de sej till MoFi och White Stripes till Steve Hoffman, det får man väl se som kloka beslut. Jag tror dock att med den vinyltrend som är så kommer bara kvaliteten öka iaf i populär träsket (evig optimist) :cool:

Link to comment
Share on other sites

Jag har roat mig med att köpa en del tyska inspelningar från Teldec. Anledningen var helt enkelt att jag råkat ha originalvinylen från 60-talet. Skivmärket Vocalion har släppt flera Teldec inspelningar och kvaliteten tycker nog jag är bra. Men man kan se att frekvensomfånget är oftast något begränsat. det är svårt att säga om masterbandet också redan är begränsad eftersom vinylskivan från 60-talet ser ut ungefär på samma vis. Det vanliga är som jag i alla fall noterat, att CD utgivningarna brukar ha större frekvensomfång än vinylskivorna från då.

Link to comment
Share on other sites

Så är det säkert, men är det så intressant? Tror inte det är mycket över 14,000 på de gamla BlueNotarna och inte mycket under 40. Finns betydligt intressantare parametrar än frekvensomfång för en bra återgivning menar jag.

Link to comment
Share on other sites

Finns betydligt intressantare parametrar än frekvensomfång för en bra återgivning menar jag.

Vad tänker du då på? Det jag menar gäller inte generellt utan det var just på skivor från Teldec. Det vanliga är annars att CD utgåvorna har full frekvens upp emot 20KHz. Men basen brukar vara ganska dålig jämfört med moderna inspelningar. Distorsionen är alltid högre på en analog inspelning. Bruset är också högre och när musiken hamnar på vinyl får bruset också en annan karaktär jämfört med analogt bandbrus utan brusreducering. Det skulle ju vara ganska intressant att jämföra någon av de kommande ECM vinylerna med motsvarande CD, men jag har svårt att tro att vinylen kommer att låta bättre eller kanske inte äns lika bra.

Link to comment
Share on other sites

Jag vet inte men jag har lite D Bowie, Björn J:sson Lind, Simply Red, Kraftwerk, Nitzer Ebb, Susanne Vega mfl, ganska blandat mao. Och dessa låter bra, däremot just Madonnas Hard Candy är minst sagt varierande ljudmässigt, men jag kanske har haft otur.

Link to comment
Share on other sites

Vad tänker du då på?

Jag tänker på det jag var inne på tidigare, det där med rumspresentation, djup, bredd, panorama, lugn, ljudbild eller hur man nu vill beskriva det på. Ett exempel är Ben Webster At the Renaisence som har en makalöst fin rumspresentation, inte närmickat där inte. Men jag tror inte att frekvensomfånget är så märkligt. Eller varför inte Sonny Rollins Way Out West som jag har både på LP, remastrad CD och i en CD-box. CD-utgåvorna är pinsamt dåliga även om de kan prestera ett bredare frekvensomfång. Det är så jag menar.

Jag kan hålla med dig när det gäller ECM, överhuvudtaget när det gäller nya CD-skivor, så ser jag ingen som helst anledning att köpa den på vinyl, som jag nämnt tidigare i tråden (såvida man inte vill ha vinylen). Jag har drygt 100 ECM-vinyl och dom är det hur som helst inget fel på. En del är lite överstyrda i diskanten men på det hela taget brukar de vara bra.

Där jag harklar ner på CD-mediet är när det förs över från gamla analogband. Väldigt få lyckas. Dessutom mitten av 80-talet till början av 90-talet där nästan inget medie lät särskilt bra, i vart fall inte som tidigare och senare.

Gamla Contemporary, RCA, Mercury, Riverside, Columbia och några till låter fortfarande fantastiskt, mest som en effekt av att man använde rummet vid inspelningarna, tror jag, inte så mycket närmickat vilket gav en större livekänsla i ljudbilden, som om "musikerna stodo i rummet" för att travestera på en gammal annons för en musikmöbel från 30-talet. Återigen var dom inte så breda frekvensmässigt.

Link to comment
Share on other sites

Jag vet inte men jag har lite D Bowie, Björn J:sson Lind, Simply Red, Kraftwerk, Nitzer Ebb, Susanne Vega mfl, ganska blandat mao. Och dessa låter bra, däremot just Madonnas Hard Candy är minst sagt varierande ljudmässigt, men jag kanske har haft otur.

Ingen regel utan undantag Adagio. Jag har en hel del av Bowies plattor från 70-80-tal (Englandspress), musiken är kanon, men pressningarna är rätt brusiga och lite inlåsta. T ex Station To Station (1975), som är en kanonplatta men låter bulligt. Bättre med Young Americans (1975). Pinups från 1973 har kanonljud. Vill minnas att Low också låter rätt OK. Scarcy Monsters från 1980 låter grötig. VIll minnas att Low Susanne Vegas Solitude Standing från 1987 låter mycket bra. Björn J:son Lind plattorna jag har låter dynamikbegränsade, tycker jag, utom den första Ramadan från 1971. Den kunde de gott pressa upp igen.

Så visst, sanningen är inte så enkel. Men om man går på djupet och intresserar sig för vinyl från 50- och 60-talet så öppnas delvis en ný värld. Sedan måste man ju också gilla musiken. ;)

Link to comment
Share on other sites

Vill minnas att ... Susanne Vegas Solitude Standing från 1987 låter mycket bra.

Den kräver en bra skivspelare :)

- Brukar spela första låten Tom's Diner som är a'capella och kan låta häftigt men på en enkel skivspelare låter den bara nervöst och stirrigt. Lyssnade på den på en Kuzma Stabi S, med Benz Ace pickup, Lukaschek RIAA och det lät så nervöst att det var fullständigt onjutbart :dead:

Link to comment
Share on other sites

Gamla Contemporary, RCA, Mercury, Riverside, Columbia och några till låter fortfarande fantastiskt, mest som en effekt av att man använde rummet vid inspelningarna, tror jag, inte så mycket närmickat vilket gav en större livekänsla i ljudbilden, som om "musikerna stodo i rummet" för att travestera på en gammal annons för en musikmöbel från 30-talet. Återigen var dom inte så breda frekvensmässigt.

Så som de inspelningarna är gjorda fick man med rummet karaktär gratis. Men hur kan du förklara att man har fått med precis samma effekt på t.ex ECM:s inspelningar och som faktiskt är närmickade. Egentligen har ju inte det här något att göra med om inspelningen är en vinyl eller en CD. Jag har gjort massor med raka överföringar från masterband till något digitalt medium. Det har aldrig blivit någon skillnad, men däremot så får man alltid en brusförhöjning om man gör tvärt om. Om man nu inte använder brusreducering typ Dolby SR eller Telcom.

Link to comment
Share on other sites

Den kräver en bra skivspelare :)

Jag har en bra skivspelare ... ;) men inte riktigt lika bra som din :diss: (ännu) :dry:

För återkoppla till mitt tidigare inlägg så håller jag på att spela David Bowie's "Low", Jag hade fel, ljudet låter skräp men tidstypisk musik från sökande Bowie.

Link to comment
Share on other sites

Så som de inspelningarna är gjorda fick man med rummet karaktär gratis. Men hur kan du förklara att man har fått med precis samma effekt på t.ex ECM:s inspelningar och som faktiskt är närmickade. Egentligen har ju inte det här något att göra med om inspelningen är en vinyl eller en CD. Jag har gjort massor med raka överföringar från masterband till något digitalt medium. Det har aldrig blivit någon skillnad, men däremot så får man alltid en brusförhöjning om man gör tvärt om. Om man nu inte använder brusreducering typ Dolby SR eller Telcom.

Jag är inte tillräckligt bevandrad för en teknisk redogörelse. Jag använder endast öronen som i och för sig håller hög klass :o .

Vad jag påstår är att jag försöker undvika CD-plattor med musik från tiden då LP var det förhärskande mediet av den enkla anledningen att de låter fan så mycket bättre. Den digitala tekniken är ju en långt senare uppfinning. Musik inspelad idag köper jag på CD med ett par undantag som jag tidigare nämnt.

Om Du klarar konststycket att föra över från masterband till CD utan kvalitetsförlust borde Du ha en framtid som konsult. Flertalet ser inte ut att hantera denna konst.

När det gäller ECM så håller jag inte alls med att deras inspelningar låter lika som 50- och 60-talens dito så det finns inget att förklara. Termen "ECM-ljud" har knappast tillkommit utan anledning. Jag gillar ECM's upptagningar men att jämnställa dom med t ex Impulse och Contemporary förstår jag inte att Du kan göra. ECM är ju kristallklara och diskerande på ett mycket raffinerat sätt - musik i mikroformat medan de äldre inspelningarna mer fokuserar på helhet på ett annat sätt, lite mer makroperspektiv.

Link to comment
Share on other sites

Jag har en bra skivspelare ... ;) men inte riktigt lika bra som din :diss: (ännu) :dry:

För återkoppla till mitt tidigare inlägg så håller jag på att spela David Bowie's "Low", Jag hade fel, ljudet låter skräp men tidstypisk musik från sökande Bowie.

Flertalet lp med Bowie och andra med för den delen låter kass eller stirrigt oavsett skivspelare. Genesis brukar också låta så, tyvärr.

Link to comment
Share on other sites

Svårt att vara kategorisk. Visst finns tydliga ljudkvalitetsmässiga skillnader, och det gjorde det ju förr också. Men på ett annat sätt.

Att lyssna på nya LP från Madonna, Gorillaz, White Stripes, Macy Gray mm låter lite onaturligt i en högupplöst anläggning. De har en tendens att låta kliniskt och inhomogent.

Kan det vara att vi är mer toleranta mot oegentligheter från tiden före digital komposition och mastring?

Tänk om du blir citerad med det där :o;)

Flertalet lp med Bowie och andra med för den delen låter kass
Link to comment
Share on other sites

Anledningen till att Impuls skivor och andra från samma tid, alltså slutet av 50-talet och första halvan av 60-talet låter som dom gör. Det beror på att man spelade in med några få mikrofoner på två eller tre kanaler. Det gör att man alltid får med lite slask ljud från de allra närmaste musikerna. Ljudet från den ena mikrofonen kommer också att på gott och ont blandas med ljudet från de andra mikrofonerna och visse versa och naturligtvis med studio rummets akustik. Det här tycker inte jag alltid låter så kul när man hör hur starka instrument slaskar mot väggarna med påföjande fördröjning. Det här tycker jag är lite typiskt på de gamla Blue Note inspelningarna. På skivor med klassiskmusik spelar det mindre roll eftersom det knappast hörs där.

Link to comment
Share on other sites

Anledningen till att Impuls skivor och andra från samma tid, alltså slutet av 50-talet och första halvan av 60-talet låter som dom gör. Det beror på att man spelade in med några få mikrofoner på två eller tre kanaler. Det gör att man alltid får med lite slask ljud från de allra närmaste musikerna. Ljudet från den ena mikrofonen kommer också att på gott och ont blandas med ljudet från de andra mikrofonerna och visse versa och naturligtvis med studio rummets akustik.

Precis så har jag förstått det också. M a o precis så som öronen registrerar det hela live, musik, akustik, ambience från verkligheten. Men hur får Du ihop att ECM spelas in på samma sätt?

På skivor med klassiskmusik spelar det mindre roll eftersom det knappast hörs där.

Här har vi olika erfarenheter även om det fortfarande görs inspelningar på gammalt sätt vad gäller användadet av naturlig akustik. De senaste digitala inspelningarna jag har från bl a Deutsche Grammophon, Hyperion, Harmonia Mundi och Odin låter fantastiskt bra.

Link to comment
Share on other sites

Utan att peka på enskilda artister eller plattor, påfallande många begfynd låter mycket bra medans en del ny musik kan ha en rad småfel, så ska det väl inte vara. Om jag köper en ny skiva till fullpris så ska det inte finnas sm skrapljud och andra konstigheter eller, det finns ju inte en enda defekt på min beg lets dance med Bowie för 30 spänn, sen lägger jag 300 spänn på Hard candy och en av sidorna på de tre skivorna distar o låter apa. På mina J Casch Americanskivor (nya) finns det irriterande skrapljud på en del ställen, annars låter de ju skitbra men varför på nya skivor?

Link to comment
Share on other sites

Nu är vi inne på ett område som jag tror jag behärskar efter att ha jobbat med detta i mer än 40år och fortfarande är intresserad av. Mitt special intresse råkar nu också vara inspelningsteknik historiskt och i modern tid.

Om vi nu talar om Jazzmusik från ECM , så är den inspelad i studios, tillräckligt stora för man ska kunna isolera de olika instrumenten. Man använder sig av en annan mikrofonteknik. Du kan aldrig få musiken att låta med den pondus utan att man närmickar. När man spelar in en symfoniorkester, då handlar det om att spela in många stråkar eller träblås för att få en masseffekt. Symfonisk musik spelas alltid in i en större lokal som är avsedd för den typen av musik. Om vi nu skulle jämföra ljudet från en jazzskiva från första halvan av 60-talet på Impuls så tycker jag personligen att musiken låter ganska tunn och diskanten är ofta lite mjukare. Man kan också ofta som jag känner igen höra hur närstående mikrofon påverkar ljudet. Men visst man kan älska musiken en då, men jag har svårt att låta bli att analysera ljudtekniken.

Link to comment
Share on other sites

Men visst man kan älska musiken en då, men jag har svårt att låta bli att analysera ljudtekniken.

Det kan jag förstå, gcs. Jag har precis samma sjuka inom mitt gebit där jag är nyfiken på vem som tagit bilder, skrivit texter, layoutat och liknande, snarare än budskapet i sig.

Hur man gör och får till saker är naturligtvis ytterst avgörande och utmanande för den i branschen. Det kan jag strunta i och gör också så. Däremot har jag mer än 40 års erfarenhet som lyssnare, festivalarrangör (Jazzfestivalen i Kristianstad), konsertbesökare och inte minst som skivspisare, vilket också räknas. 2007 hade Montreal Jazzfestival en ECM-special med bl a Tord Gustafsen och John Abercrombie på scen. Det lät rätt så annorlunda gentemot plattorna. Live lät det mer som på LP à la 60-tal. Vilket är bäst? Tja, jag tycker om båda. Det värsta är när det blir platt utan djupledskänsla.

Idag tycker jag att många inspelningar håller utmärkt kvalitet i det avseendet, liksom man gjorde på 50-60-tal. Visst, ibland kan det vara lite obalans mellan instrument och nivåer, men det har jag inga bekymmer med så länge det känns levande. Värst (för klassisk och jazz) var det nog från ca 1985 - 2000. Som alltid fanns undantag.

Känner att jag nu börja komma tillbaka till början av tråden ...

Link to comment
Share on other sites

Eliot> Kuzma stabiS/stogiS-Benz LP samt lukaschek kanske är billigt och enkelt för dig men det är maxgräns för mig.

Det var inte meningen att trampa dig på fötterna men det finns vissa skivor som kräver det lugnet som en massiv skivspelare har och Kuzma Stabi S tillhör nu inte den kategorin. Jag har pratat med min handlare i Schweiz och han säger att Lukaschek PP-1 Phono Preamp är mycket bra och jag vet att han gillar Benz LP och Kuzmas tonarmar så i övrigt har du en bra (och inte direkt billig) vinyl-frontend. :)

//Eliot

Link to comment
Share on other sites

Anledningen till att Impuls skivor och andra från samma tid, alltså slutet av 50-talet och första halvan av 60-talet låter som dom gör. Det beror på att man spelade in med några få mikrofoner på två eller tre kanaler. Det gör att man alltid får med lite slask ljud från de allra närmaste musikerna. Ljudet från den ena mikrofonen kommer också att på gott och ont blandas med ljudet från de andra mikrofonerna och visse versa och naturligtvis med studio rummets akustik.

Jag gillar detta slask ljud som ger en påtaglig närvarokänsla. Det värsta jag vet är inspelningar som inte har den minsta ambience eller där man i efterhand försöker skapa illusionen av ett rum....

Link to comment
Share on other sites

Join the conversation

You can post now and register later. If you have an account, sign in now to post with your account.

Guest
Reply to this topic...

×   Pasted as rich text.   Paste as plain text instead

  Only 75 emoji are allowed.

×   Your link has been automatically embedded.   Display as a link instead

×   Your previous content has been restored.   Clear editor

×   You cannot paste images directly. Upload or insert images from URL.

×
×
  • Create New...