Brända skivor

[Robin]

Något som jag märkt ju mer man träffar musikintresserade människor är hur stort antal som faktiskt bränner skivor. Det är lite intressant då ett fåtal har anläggningar för en kvarts miljon men ändå består skivsamlingen av kopior. Jag läste i någon skvallerblaska nyligen om något band som hamnat på skivtoppen med 300 skivor sålda. Det är ganska noterbart med tanke på hur mkt skivor som behövdes säljas bara för några år sedan för att hamna på samma position

Ni som lyssnar på bränt, varför gör ni det?

Jag personligen gynnar med nöje musikbranschen, även om jag kanske borde spara pengarna till bättre utrustning

Detta är inte tänkt som någon "fy på er tråd" utan jag är mest nyfiken på hur ni resonerar.

[Bebop]

Jag tillhör samma kategori som Du. Det enda jag har bränt är några konserter jag har haft på band som jag kört över på CD. En skiva för mig är inte enbart musiken, det är ett album som jag sätter en glädje i att äga och ha minnen kring. På 70-80-talet prenumererade jag också på en del skivmärken ... jag ville ha allt av vissa skivbolag och/eller artister. Det gör jag inte längre.

Jag bränner aldrig skivor till andra, däremot har jag ibland gjort små samlingar till släkt och arbetskamrater för att intoducera dem till bra och intressant musik som de aldrig kommer i närheten av i t ex radio och TV. Inte sällan har det lett till att dom köpt plattor som dom annars inte skulle ha gjort. På så vis har det främjat musikerna.

Framtiden är förmodligen nerladdning av musik inklusive texthäfte. Utvecklingen har sin gång och det är inte så mycket att säga om det. Jag har emellertid beslutat att inte hänga med den utvecklingen. Jag har tillräckligt med skivor att spela livet ut och än finns det ju plattor att köpa.

Piratkopiering är dock något annat men det kan vi ju hålla utanför här liksom sedelförfalskning, cykelstölder och andra avarter i samhället.

[Robin]

Jag tillhör samma kategori som Du. Det enda jag har bränt är några konserter jag har haft på band som jag kört över på CD. En skiva för mig är inte enbart musiken, det är ett album som jag sätter en glädje i att äga och ha minnen kring. På 70-80-talet prenumererade jag också på en del skivmärken ... jag ville ha allt av vissa skivbolag och/eller artister. Det gör jag inte längre.

Jag bränner aldrig skivor till andra, däremot har jag ibland gjort små samlingar till släkt och arbetskamrater för att intoducera dem till bra och intressant musik som de aldrig kommer i närheten av i t ex radio och TV. Inte sällan har det lett till att dom köpt plattor som dom annars inte skulle ha gjort. På så vis har det främjat musikerna.

Framtiden är förmodligen nerladdning av musik inklusive texthäfte. Utvecklingen har sin gång och det är inte så mycket att säga om det. Jag har emellertid beslutat att inte hänga med den utvecklingen. Jag har tillräckligt med skivor att spela livet ut och än finns det ju plattor att köpa.

Piratkopiering är dock något annat men det kan vi ju hålla utanför här liksom sedelförfalskning, cykelstölder och andra avarter i samhället.

Precis det där med att faktiskt ha albumet tycker jag är halva charmen. En bränd blå skiva känns... ja, jag vet inte riktigt.

Nu skulle jag våga tro att ingen med motsatt åsikt dyker upp

Jag själv brukar faktiskt synda ganska ofta och ladda ner musik från nätet. Dock oftast bara en låt eller två för att se om det är något för mig. Är så fallet så köper jag skivan.

[plundin™]

Jag bränner massor av CDR!

Först och främst ar det urpraktiskt att ta med, tex. när man skall lyssna hos nån bekant eller spela i bilen (Jag hatar att ta med mina "orginalplattor", för det har hänt mer en en gång att något har försvunnit eller gått sönder elelr har blitt bortglömmt!). Har bränt "kopior" åt bekanta några få gånger och då har det endast vart för att övertyga någon om att en platta eller artist är värd att upptäcka!

Jag har några tusen band/ljudfiler med inspelningar som inte är kommersiellt tillgängliga, det händer från och till att jag distribuerar sådana till mina bekanta och då är CDR ett mycket praktiskt format, dessutom låter det bättre än tex hemmagraverad vinyl eller kasettband (vilket väldigt få kan hantera nu för tiden!)

Jag bryr mej igentligen inte om vad det är för format på inspelningen, jag skulle lätt kunna nöja mej med högupplösta nedladdningar, det är ju musiken som är viktig, inte hur den är förpackad!

Ett annat skäl är att dom flesta nya plattor (populärmusik) jag köper bara innehåller ett par låtar som jag vill lyssna på, och då passar det jäkligt bra att göra en BlandCD, dessutom låter det ju inte sämmre! (enligt vissa bättre, jag är kluven! )

Precis som Bebop har jag skivor som räcker ett par livstider! Ändå fortsätter jag att lägga en tredejdel av min disponibla inkomst på nya fonografika varje år; för mej är det en form av trygghet att veta att jag har ett omfattande skivbibliotek innom de genrer som intresserar mej! Det ligger en stor tillfredställelse i att veta att man innom en minut kan doppa foten var som helst i musikhistorien, inte bara i den genre där man fastnade som tonåring! :mm: :D

Förövrigt har jag svårt att förstå det där med topplistan, den har väll alltid varit artificiellt uppblåst

/ptr

[conan]

Jag brukar bränna en del plattor till vänner som gärna vill lyssna på musiken hemma. Jag brukar säga att de ska förstöra plattan när de lyssnat på den.

Min mor hade en bunt religiösa skivor på LP, Elvis, Einar Ekberg mfl, som hon inte klarar av att spela själv. Det är ju inte olagligt att bränna för eget bruk - och det är ju så i detta fallet. Nu kan hon njuta av plattorna på CD ...

Tidigare laddade jag hem en del musik, bl a LP-rippar av Mike Oldfield, men numera kör jag Spotify istället. När jag hittar nåt bra så köper jag plattan - av samma skäl som Bebop - jag vill ha hela kakan, inte bara ettor och nollor.

Jag bränner också plattor och kör i bilen. Man vill ju inte att originalet ska förstöras av värmeslag.

[Zalve]

Plundin 4 president

[plundin™]

Plundin 4 president

Nu tar du i! .. jag skulle möjligen acceptera "plundin får bibliotekarie" :cool:

/ptr

[calle_jr]

Jag gillar inte alls att ha kopierade skivor, och gör det endast om det är en skiva som är omöjlig eller svår att få tag på

Till jul gör jag då och då ett gäng bland-CD som familjen spelar tärning om.

Jag känner till folk som lånar skivor på biblioteket och kopierar dem hemma. Om man tar sig det besväret har man det inte så gott ställt men väl ett behov av musik.

Så, generellt är jag kluven Jag förstår varför vissa gör det, men ogillar att göra det för eget bruk pga en blandning av lyx, snobberi och omtanke till musikerna.

(Lägg märke till hur bra de nytillkomna emotikonerna är )

[Timbre™]

Det ligger en stor tillfredställelse i att veta att man innom en minut kan doppa foten var som helst i musikhistorien, inte bara i den genre där man fastnade som tonåring! :mm: :D

Motpolen blir väl då att som i mitt fall nästan bara lyssna på musik med starka rötter till tonårens genrer... Skivhäften kan bjuda på nostalgiresor och har ibland större affektionsvärde än själva discen även om den för det mesta också kommer till användning. Vad som ändrats är köprutinerna och numera försöker jag alltid först handla direkt av skivbolagen. Priserna brukar vara desamma så jag inbillar mig att en större del hamnar i bolagets fickor om man undviker alla mellanhänder på nätet. Lite som ett tack för alla fantastiska musikstunder genom åren och dessutom känns det kul att stödja nystartade småbolag typ Heads Up även om de råkar ingå i större kommersiella sammanslutningar.

Däremot har jag råkat ut för att CDR-kopior har låtit bättre är originaldiscen och då kompliceras det hela.

[Andreas Olsson Jägerhag]

Jag för min del bränner inga skivor. Dels så har jag inget större dataintresse och de skivar jag oftast köper är nog sådana som inte säljs i enorma antal.

Efter att ha kört en bränd skiva i spelaren hemma fick jag skicka den på service, detta är tydligen inte helt ovanligt med en del spelare.?

Jag minns inte priset exakt men när cd kom på 80-talet var de dubbelt så dyra som en vinyl. Det var väl redan då som skivbolagen lade grunden för den massiva nedladdning av musik som nu sker.

Andreas

[shaft]

Hej!

Bränner skivor mycket sällan och laddar inte ner olagligt heller. Har jag fått en kopia av vänner så slutar det oftast att jag köper originalet om skivan är bra. Gillar original efter ungefär samma mönster som flera här ;-)

Tyvärr, eftersom jag gillar mycket "gammal" musik, så känns det ibland som om pengarna inte hamnar riktigt "rätt". OK att skivbolagen äger rättigheterna, men visst hade det kännts bra om Hank Mobley hade haft råd att åka tåg till Blue Notes reunion konsert.....?

Hos mig inbillar jag mig att originalen låter lite mer "solitt" än kopior som blir lite mjuka i ljudet. Det behöver ju inte alltid vara fel men jag föredrar originalet.

Dock har jag fört över en del vinyl till CD - tokigt nog köper jag ofta ändå original CD om den ges ut. Varför gör jag så? Vem vet? Samlarådran antar jag. Och JA det är en ganska dyr hobby, men om CD blir samlarobjekt i framtiden så är det ju endast originalen som kommer att räknas.

Mina 5 cents.

/Shaft

[Perka]

Så fort jag köpt en skiva, vilket innebär cirka 10 per månad, så bränner jag en kopia. Det gör jag för att ha tillgång till samma all min musik på landet också. Om kvaliteten blir lidande så gör det inte så mycket eftersom jag inte alls har samma kvalité på anläggningen där uppe som jag har hemma. Men det är jobbigt att bränna om man ska ha konvoluten i bra skick så därför kör jag helt kallt med bara baksidan kopierad på papper. Då kan jag läsa vad det är, men inget mer och det räcker långt.

Att ge bort kopierade skivor skulle jag i och för sig inte tveka pom, MEN det blir inte alls lika snyggt som ett original vad gäller konvolutet och jag vill inte ge bort något som ser så taskigt ut. Därför kopierar jag aldrig till andra utan köper nya CD om jag vill ge bort musik (och det vill jag ofta).

Om jag skaffar mig möjlighet att kopiera mina vinyler över till CD så är det en helt annan sak för då finns ju skivor som inte är tillgängliga. Bara känn på namn som: Dave Dee Dozey Mick and Teach, Trio, Sergeant Honolulu, Demis Roussos, Golden Earring och massvis av andra kanonskivor som man samlat på sig! Man skulle kanske köpa sig möjligheten att få över dem till CD en dag?

[oLjud]

Skivor som jag bränner brukar bli en blandning av de artister jag lyssnar på just nu, för att ta med mig hem till familjen i Övik. Annars blir det bara radiolyssning hemma och det tål jag inte :S Annars är det ytterst sällan jag bränner skivor.

Man försöker köpa så många skivor man kan, men jag har haft en väldigt begränsad budget på slutet så det har blivit endast 2 skivor detta år. har satsat på att se fler artister live och försöker fortsätta med det, tex ska jag på Meshuggah och "Panic and Action Tour" i Övik nästa månad. senast såg jag Bo Kaspers Orkester i Umeå.

Jag brukar faktiskt bränna ut någon skiva till min äldre bror också, men han är ganska ointresserad av musik i huvudtaget så vet inte varför jag gör det :P

[Apexorca]

Jag bränner inte själv, men får ibland brännd skivor av kompisar. Gillar jag dem köper jag dem, de andra kasseras.

Det är något särskillt med att ha orginalskiva med konvolut och tryck på skivan etc. För mig är det uteslutet att bränna. Jag laddar heller inte ner musik.

Calle B