Hvilken typ er du?

[Guest om.s]

Dette leste man i nevnte HiFi+ og fant igjen i en tråd på ett Norskt forum, men spmét er jo litt interessant å fölges videre, hva er du for en entusiast?

Alan Sircom gjør noen høyst underholdende betraktninger rundt ulike typer hifi entusiaster i HIFI +, Issue 37 i spalten “Music Matters”.

___________________

I’ve recently come to the opinion that there are four types of hi-fi enthusiasts. For all our different tastes in music, equipment and trousers, we can be differentiated into four distinct groups. I call these four groups artists, Scientists, Mystics and Moonies.

Artists view the whole hi-fi system as a blank canvas, upon which great music is painted. They aren’t particularly concerned with measurements and performance ratings, it’s the sound that counts… and how it looks helps, too. As a consequence, Artists talk about feelings a lot, are passionate about their music and their hi-fi alike and often end up with vinyl and valve based music systems, often with gorgeous-looking speakers.

Scientists approach hi-fi from an entirely different end. They look upon the technology as a means whereby good music is transcribed from a music carrier, with as much accuracy as possible. Good measurement and excellent build quality are what attract Scientists to individual hi-fi components; fancy design – unless in a Bauhaus form-follows-function kind of way – is unimportant. This means, where the Artist is impassioned, the Scientist is precise… often sounding dismissive of ‘fluffy’ hi-fi and the people it attracts. Although it seems Artists and Scientists are at loggerheads, in fact they share many commonalities. Both are deeply interested in music and paradoxically both tend to end up with the same hi-fi components. They differ when it comes to things like cables and tables, of course. To the Scientist, until neatly nailed down by background research, the claims of table makers and cable companies are just ‘pseudo-science’. The Artist is more forgiving of such claims, but views the same claims as ‘psycho-babble’. However neither is particularly swayed by the White Papers produced by cable companies.

Where these White papers work is to convince the Mystic hi-fi buyer. This is an oddity, pretty much unique to hi-fi. The Mystic chooses and uses their hi-fi system not according to its technical performance, good reviews or even demonstrations; instead the Mystic buys according to the glib nature of the sales pitch. Well, almost; the Mystic seems to choose products that have a sales pitch that would simply fail to work with any other buyer. The products are not sold on their technical merit, not are they sold on the basis of the sonic or physical attractiveness. Instead, the Mystic buys products on the basis of… well, something else. Anything that appears meaningless to the outsider is taken as gospel to the Mystic and their dream products often eschew good solid engineering or elegant design, but come with a ‘vision’ or ‘philosophy’. Never mind the fact that the one out of four CDs will not play, and one in six will spin across the room beheading the cat, the company’s vision’ will overcome such trifles.

In fairness, Mystics seem to have never recovered from the whole Peter Belt mania of the late 1980s. Back then, it was briefly considered perfectly acceptable to use a €100 turntable with a €100 amp and €50 speakers and have it outperform €20,000 worth of hi-fi, just as long as you drank your polarised water, put bulldog clips on the radiator and had little bits of silver foil taped to key components in the room. Naturally, although the hi-fi was cheap, the little bits of silver foil were desperately expensive.

But arguably the strangest of the lot though is the moonie. They will not disclose what frame of reference they used to select their original system, but that’s unimportant. Now, they have a specific direction, and a mission. Of all the types mentioned here, the Moonie is best spotted by the number of times he (it’s almost always a ‘he’) mentions music. Unlike other hi-fi enthusiasts, the Moonie mentions music almost continually, but never actually plays any. Moreover, they have a music collection that is practically identical to the collection of all the other Moonies (or, at least, all the other Moonies that use the same equipment). They go strangely silent when the discussion turns to recognisable names from music, but pipe up in the loudest tones when it comes to ‘Moonie approved’ recordings.

The strange and disturbing part of the Moonie is the obsessive, almost cultish adherence to the brand. It goes way behind brand loyalty and into almost religious fanaticism. If you ask one of the other types of hi-fi enthusiast why they chose their particular system, you’ll get answers like “because it felt right” from the Artist, “because it performs better than others at the price” from the Scientist and “I can’t really explain, it just called out to me” from the Mystic. Ask the same question to the Moonie and the response goes something like “well, that just means you don’t understand” and they’ll then proceed to say why you can never understand why they chose what they chose because you are blinkered by preconception, you really don’t deserve to own any music of your own and how any attempt at friendship is pointless.

In fairness, the Moonie is in decline… almost. Like the Mystic, their day was in the mid-1980s and is mostly long past. However, there’s a new breed of Mystic-Moonie hybrid that is bubbling under the hi-fi scene; obsessives who read the white Papers of some brands and criticise anyone not using their specific brand. Often it has nothing necessarily to do with the brand itself; I suspect Nordost (for example) has not engineered its own cult following, but those with a full dose of Nordostism are unable to stomach any mention of any other cable without flinching. Similar cults seem to be emerging throughout the industry; the ‘phase-correctees’, the ‘single-ended-sleepers’ (who are staging a comeback, having slumbered for a dozen years) and the ‘Garrardians’ who insist that all music must be played on a Garrard 301 if it is to count as real music. Hang on a minute, though. They may just have a point…

Hvilken entusiast er du?

Selv får jeg nok erkjenne den förste, Artist! med litt sunn skepsis selvsagt!

mvh

[Matrixen]

dagsformen och humör avgör, men jag känner igen mig lite i både Scientist och Artist.

Undrar om jag inte har det numret, för jag tyckte reonemangen var ovanligt bekanta.

[conan]

Hehe, jag är nog en kombination av Artist och Scientist. Hade jag inte gått den tekniska banan i yrkeslivet hade jag nog varit renodlad Artist.

[Matrixen]

Hade jag inte gått den tekniska banan i yrkeslivet hade jag nog varit renodlad Artist.

kan jag relatera till, men o andra sidan om man inte varit systematisk, analytisk och med en problemlösande ådra, hade man(jag) förmodligen inte sökt sig(mig) till sagda yrkeskategori....

[Timbre™]

Musiksmaken kanske formar lyssnaren... Into The Mystic med Van Morrison och The Moon med Patricia Barber är två av mina favoriter...

[calm]

Min lilla Thumbnail säger nog allt.

Säkert en utpräglad artist!

Calm

[calle_jr]

Hvilken entusiast er du?

Mystic-Moonie, det låter coolt :cool:

[jbwe72]

Hej!

Jag känner igen mig lite i dom två första artist och scientist. Jag är kritiskt granskande och väldigt nyfiken på teknik. Men jag kan släppa vetenskapen och bara njuta av musiken också. Författaren har många poänger. I mitt yrke (dagstidningstryckare) ingår problemlösning ofta under tidspress.

Med hifi kan man ta det väldigt lungt med den biten.

MVH Jonas

[Bebop]

Med den analysen får jag nog beteckna mig som Artist. Mitt intresse för musik och musikhistoria är större än intresset för hifi, som redan det är stort. På på tekniksidan försäkrar jag mig om basics, typ att jag vill veta hur stabil en förstärkare är, att grejor passar ihop elektriskt och belastningsmässigtmer och känna att det har hög kvalitet. Alltså inte distorsionsvärden, dB hit och dit, typ av DAC osv. Det hjälper ju inte om jag inte tycker om ljudet.

Samtidigt är jag också lite estet. Det skall se bra ut, prylarna skall smälta in i en miljö. Skulle nog kunna kalla mig naivist också. Jag är övertygad om att både jag och de flesta av er andra faller för argument som inte alltid är hörbara.

Sedan är jag också "människa" och som sådan strävar man efter igenkännande, att ha en social tillhörighet med vilken man kan identifiera sig. Det kan röra sig om frisyr, rätt jeans, rätt färg på T-shirten men det rör sig också om att ha "rätt" nivå på sin anläggning så att man känner sig fullvärdig som audiofil eller vad man nu vill kalla sig. Att var och en av oss påverkas på detta sätt brukar människor inte vilja tro och erkänna. Folk vill känna sig unika och stå oberoende och starka. "Jag påverkas inte av reklam och propaganda" är ett vanligt uttalande. Så starka är vi dock inte - människan är av födsel och ohejdad vana en social varelse med behov att markera grupptillhörighet.

Den här typen av klassificeringar utgår från en och samma kunskap som handlar om höger/vänster hjärnhalva som har att göra med logik/kreativitet. I min bransch talar vi om pragmatiker/modernister/traditionalister. Inom HR pratar man om torgskräck/cellskräck/schizofreni, dvs om en normal människa skulle bli psykiskt sjuk, vilken av dessa sjukdomar ligger de närmst att få? Det i sin tur ger olika typer av personligheter som har vissa egenskaper där alla är lika bra men passar bättre i en eller annan miljö.

Oj, börja vika ut lite ... men jag tycker det här är rätt så intressant.

[Guest om.s]

Oj, börja vika ut lite ... men jag tycker det här är rätt så intressant.

Jeg føger deg, jeg synes også det er interessant å tenke gjennom hvorfor vi tar de valgene vi tar når det kommer til hifi (og livet forøvrig) at man har en gjennomtenkt mening (rekker det alene med god lyd?) med det man foretar seg, vel så interessant å diskutere slike valg, som teknikk, imho ....

mvh

[Ekman]

ehm Nordostie kanske?

[Strmbrg]

Åkej,

Vad är jag för ”ljudtyp”?

Eller snarare: Vad tänker jag om ljud i hemmiljö?

Jag har full respekt för de som menar att Hifi innebär att åstadkomma oförvrängd återgivning.

Jag tror inte att jag någonsin har avlyssnat oförvrängd återgivning.

Det betyder inte att jag tvivlar på att oförvrängd återgivning går att åstadkomma.

Däremot tror jag att det är mycket svårt att åstadkomma det. Åtminstone om man räknar in rummet i återgivningen och inte bara apparaterna.

Man kanske kan säga att stereoåtergivning per definition innebär en förvrängning? Detta eftersom ljud från två punkter inte borde vara detsamma som ljud från tex åtta instrument?

Jag är snarare inriktad mot att åstadkomma ett ljud som tilltalar mej.

Ett ljud som ger en – för mej – tillräcklig illusion av realism.

Ett ljud som får mej att vilja lyssna på massor av musik.

Det betyder inte att jag ser något motsatsförhållande mellan oförvrängd återgivning och tilltalande ljud. Men jag tror heller inte att ljudet måste vara oförvrängt för att tilltala mej.

Låt mej ta ett litet exempel:

Jag har under årens lopp lånat hem lite olika slutsteg som jag jämfört subjektivt mot mina Audion rörmonoblock. De hemlånade stegen har alla varit kraftfulla transistorsteg. De har lägre distorsion, bättre dämpfaktor och högre effekt än rörstegen,

Mitt intryck av transistorstegen har varje gång varit:

Mindre dynamik, mindre pondus i basen (!), ”gråare ljud”, mindre ”luftighet”, sämre djup etc.

Jag förstår mycket väl att mätvärdena är bättre, men jag förstår inte varför jag inte upplever en större realism.

Min upplevelse har varit densamma oavsett om jag haft små Elac, SA eller Magneplanar.

/Strmbrg,

[Bebop]

Jag förstår mycket väl att mätvärdena är bättre, men jag förstår inte varför jag inte upplever en större realism.

/Strmbrg,

Då är du artist

[plundin™]

Jag är tveklöst artist!

/ptr

[calle_jr]

Man kanske kan säga att stereoåtergivning per definition innebär en förvrängning? Detta eftersom ljud från två punkter inte borde vara detsamma som ljud från tex åtta instrument?

Ja, jag tror det är 32 kanaler som krävs för att förvrängningen ska upphöra i princip helt, och nu blev jag nog kompis med några högtalartillverkare

[Timbre™]

Ett ljud som får mej att vilja lyssna på massor av musik.

Det är väl just denna strävan som gör hifihobbyn så fascinerande. Ingen uppställning är den andra lik och vi försöker få till det utifrån rum, förutsättningar och personlig smak.