Mulligan och den där Baker

[TomasF]

Min väg till jazzen startade med en inbjudan att spela med i ett litet storband någon gång kring 1982. Efter några år blev jag dock räddad från gladjazzen när en kompis lånade ut ett knastrigt kassettband med Mulligan/Baker spelande bla "Line for Lyons".

Nu inser jag helt plötsligt att jag har 14 CD-skivor med Chet Baker men inte en enda med Mulligan/Baker. Vilken inspelning skall man satsa på? Min köpa-Chet-Baker-CD-erfarenhet säger mej att det finns mycket högbrusigt skräp till försäljning.

Denna finns för 79 kr på CDON:

Artist: Mulligan Gerry

Titel: Best Of...

Label: Blue Note Bolag: EMI

Releasedatum: 1991-04-25

Katalognummer: EMI-777 -7954812

tacksam för tips. / mvh Tomas F.

[eliot]

Jag gillar dessa som jag har på vinyl (finns på CD):

(inspelad 1957 - mono på World Pacific Records)

Inspelad 1974 - 2LP (Vol. 1 + Vol.2 på CTI)

- hur bra de låter på CD vet jag ej. Du kan provlyssna på iTunes

[shaft]

Hej!

Carnegie Hall är lite vassare tycker jag även om det är en reunion konsert från 70-talet.

Finns på CD i en Guld SBM-utgåva som är trevlig och låter bra i mina öron.

CD-On skivan känns spontant rätt bergsäker även om jag inte har den själv.

/Shaft

[Bebop]

De mest klassiska Mulligan-inspelningarna med sin pianolösa kvartett (som revolutionerade jazzen 1951) är den med Mulligan, Chet Baker, Carson Smith och Chico Hamilton) gjordes mellan 1951-53. Samtliga dessa finns på följande dubbel CD Gerry Mulligan Quartet feat Chet Baker. Carnegiekonserten är en återförening. Stan Getz medverkade också på den här konserten men har aldrig givits ut (ännnu!?).

Inspelningskvaliteten är helt OK, ibland riktigt bra. Dessa inspelningar är riktiga klassiker. På 70-talet gavs dom ut på en dubbel på Prestige. Orginalen kom på Pacific Jazz.

Stilen som lanserades här kallas idag cool och/eller västkustjazz på märken som Capitol, Contemporary och Pacifici Jazz (som motvikt från East Cost jazzen som vid denna tiden kännetecknades av Bebop och som senare följdes upp av hardbopen (framför allt via Blue Note och Prestige).

Om Chet och Mulligan under denna period är tilltalande så måste man också skaffa sig Miles Davis "Birth Of The Cool" från 1949. Det var egentligen via denna platta som "Cool-jazzen" blev ett begrepp. Det var också via denna platta som bl a Mulligan och Lee Konitz lanserades (fortfarande tonåringar). Den är en platta som fortfarande säljs ganska bra. En klassikernas klassiker.

Efter samarbetet med Chet Baker fortsatte Mulligan med sin pianolösa kavrtett med framför allt ventilbasunisten Bob Brookmeyer. Dessa plattor är också bra och går i samma spår som de med Chet.