Jump to content

Klassisk musik på LP


conan

Recommended Posts

Ute på loppisar och i antikaffärer hittar man allt som oftast klassisk musik. Själva musikstyckena är inte helt okända för mig men vilka inspelningar som är bra är svårt att veta.

Själv kan jag konstatera att det lilla jag handlat och som givits ut på Proprius låter bra. Det som getts ut på Deutsche Grammophon har ofta tyst bakgrund men saknar lite i diskanten. Både Proprius och Deutsche G verkar hålla sig med goda inspelningar vad gäller musiker och dirigenter.

Någon för, någon emot? Hur är det med ryssarna? Går det att få tag på?

Link to comment
Share on other sites

..det finns massor av trådar i ämnet så du kan nog söka till dig en massa info..

några bolag ur minnet att börja med...

Proprius är genomgående bra..

DG är i huvudsak bra för 1970, efter 1970 blir det ofta plattare tack vare multimickning..

Decca (London för USA pressningar) genomgående mycket bra, men undvik deras digitala remasters som kom i slutet av 70-talet och början av 80-talet..

Ace of Diamonds Decca budgetutgåvor ;)

Philips som DG, fast större kvalitetsvariation efter 1970..

ERATO ofta bra!

EMI ofta mycket bra, även dom exprementerade en del med multimickning under 70-talet..

Angel = EMI's USA pressningar..

Swedish Society Discofil orginalpressningarna är utomordentliga, senare pressningar varierar ganska mycket..

Barben utomordentligt bra!

Fermat utomordentligt bra!

Metronome ofta mycket bra..

Archiv genogående bra, från 1970 varierande som DG..

BIS, genomgående bra..

Suprafon ofta bra!

Hungaroton varierande..

CBS / Columbia ofta bra, undvik pappersbruna omutgåvor från 70-talet, dom är ofta mindre bra pressningar..

Melodiya ofta dåliga pressningar, men intressanta inspelningar!..

Mezdunarodniya Knig som Melodiya..

Teldec som DG..

Telefunken ofta bra!

Capitol ofta bra!

Mercury ofta bra!

HMV Se EMI..

Lyrita jäkligt bra om man gillar engelsk musik..

Polar ofta bra!

Caprice ofta bra om man letar svenska musik!

Chandos ofta bra..

Gramola varierande..

Finn Viderö bra orgelinspelningar!

Finlandia bra inspelningar!

Classics for Pleasure oftast HMV/EMI inspelningar, bra!

Argo bra till mycket bra!

l'Oiseau - Lyre mycket bra om man letar äldre musik, typ före Beethoven..

Vox bra till varierande..

Dunhill varierande..

Electrecord dåliga pressningar, ofta intressant musik..

Electrola = Tyska EMI..

Eurodisc, lite som "Classics for Pleasure", fast (Öst)Tyska pressningar, många Melodiya inspelningar..

VEB Deutsche Schallplatten (Eterna/Nova), bra inspelningar, ganska bra pressningar, Eterna för generellt klassiskt, Nova för samtida klassiskt..

Helicon / Heliodor DG's budgetlabel..

Koch Classical ofta bra..

Denon ofta bra, även deras tidiga digitalinspelningar..

Polydor som Philips..

Pye varierande, budget bolag..

everest ofta mycket bra inspelningar, men varierande pressningar..

RCA ofta bra för 1970..

Remington ofta bra..

Acoustica mycket bra!

MAP/Malmö Audioproduktion genomgående bra

Fontana ofta bra inspelningar..

Intercord skitinspelningar & skitpressningar som bör undvikas!

Musical Masterpiece Society, ofta bra, men lika ofta blä..

Uniciorn-Kanchana ofta bra pressningar (EMI) av intressant musik..

ASV bra..

TonArt mycket bra!

Phono Suecia bra..

Big Ben mycket bra!

Telestar varierande

Musica Sveciae ofta bra!

Balkanton dåliga pressningar, intressant musik..

Vanguard mycket varierande, intressanta inspelningar

Bluebell of Sweden oftast mycket bra!

Calliope ofta bra pressningar, men varierande inspelningar..

MCA ofta bra!

Louisville First Edition ofta bra!

Deutsche Harmonia Mundi ofta bra, framförallt gammal musik!

Opus 3 Ofta jäkligt bra!

Uriel bra orgelinspelningar

Qualiton varierande, ofta intressant musik från östeuropa

Panton bra

Donemus bra pressningar, Hollänska tonsättare

CRI bra, USAs tonsättarförenings eget bolag..

Uranus ofta bra, lite udda musik..

Turnabout varierande pressningar, ofta lisensierad musik..

Polskie-Nagrania (Muza) bra pressningar, Polska inspelningar, ofta Polska tonsättare..

Sefel tidiga digitalinspelningar, varierar mycket..

FONA mycket bra pressningar, ofta dansk musik..

Colusseum bra pressningar (teldec), ofta intressant repertoar, men halvroliga orkesterar och dirigenter..

Wifon okej pressningar, slavisk musik..

SR records Sveriges Radios egen bolag, bra pressningar, Svensk Musik

Florett Budget hela vägen, några intressanta inspelningar..

Pavane bra pressningar, intressant fransk msuik

Readers Digest records Ofta bra pressningar, varierande inspelningar

Några strycken i alla fall & i fullständig oordning ... Min utgångspunkt är ju alltid det musikaliska innehållet, så man får ju ta kommentarerna om pressnings/inspelningskvalitet med en nypa salt och lyssna själv ... Det är ju inte ett okänt faktum att ljudkvalitet och bra tolkning (av klassisk musik) inte har något som helst samband, dessa två storheter sammanfaller ibland, men inte ofta nog.. Eliot kommer säkert att diffusera bilden!

Dyker det upp nått okänt, så får du fråga!

/ptr

Link to comment
Share on other sites

..det finns massor av trådar i ämnet så du kan nog söka till dig en massa info..

några bolag ur minnet att börja med...

Tack för den långa listan! Om det där var bolag ur minnet så bör det finnas många fler på papperet ... oj oj. :mm:

Link to comment
Share on other sites

Hur är det med Nimbus??

Jag har bara två Nimbus LP, så underlaget för att uttala sig är ganska begränsat. Men pressningarna är det inget fel på, där emot har jag alltid haft svårt för deras ihåliga akustik..

Hyperion är oxå ett sånnt märke där jag bara har en eller två vinyl, men pressningarna är bra! (Har däremot massor av Hyperion CD!)

Generellt kan man dock säga att dom flesta Brittiska Klassiska skivbolag hade hög standard på sina pressningar...!

/ptr

Link to comment
Share on other sites

Då har du en mer Nimbus än vad jag har. Var lite nyfken då den jag har är en Beethoven med där de påstod att de använde tidsenliga instrument

Är det Roy Goodman / The Hanover band? Visst, dom spelar på tidstrogna instrument. Musikaliskt inte illa alls, har inte hört den på vinyl, men på CD lät det som om dom spelat in med en stereomick i änden av en flyghangar och bandet i den andra, jättejobbigt att lyssna på... ;)

/ptr

Link to comment
Share on other sites

Kan man säga nåt generellt om olika orkestrar och dirigenter? T ex är de tyska radioorkestrarna exakta och nästan tråkiga? Är engelsmännen mindre exakta men lite roligare att lyssna till? Är italienska orkestrar temperamentsfulla? Går våra djupaste fördomar igen i dessa orkestrar?

Link to comment
Share on other sites

Kan man säga nåt generellt om olika orkestrar och dirigenter? T ex är de tyska radioorkestrarna exakta och nästan tråkiga? Är engelsmännen mindre exakta men lite roligare att lyssna till? Är italienska orkestrar temperamentsfulla? Går våra djupaste fördomar igen i dessa orkestrar?

NEJ!

Man är desvärre tvungen att lära sig vilka orkestrar som är bra, vilka dirigenter som är bra i vilken repertoar!

Dock är Berliner Philharmoniker alltid en form av kvalitetsstämpel, lika så Wiener Philharmoniker, London Symphony orchestra, Philharmonia Orchestra, New York Philharmonic, Columbia Symphony Orchestra, Het Koninklijk Concertgebouworkest, Philadephia Orchestra, Leningrad Philharmonic Orchestra och kanske några fler...

Dirigenter är svårare, där är men verkligen tvungen utsätta sig för så många som möjligt för att själv bestämma i vilken riktning på dirigentpinnen pekar!

Men låt mej säga så här; finns det ingen info om dirigenten på Wikipedia så är chansen att han inte är varken betydande eller intressant ganska stor! Dessutom, finns det så många sätt att tolka olika verk på, att det inte gör det minsta ont att ha 20 olika inspelningar av ett visst verk... :clown: ;)

/ptr

Link to comment
Share on other sites

Men låt mej säga så här; finns det ingen info om dirigenten på Wikipedia så är chansen att han inte är varken betydande eller intressant ganska stor!

Ett gott tips! Det är lite som när man glömt stavningen på ett ord. Söker man i sin favoritsökmaskin och jämför antal träffar så vet man sedan.

Link to comment
Share on other sites

NEJ!

Man är desvärre tvungen att lära sig vilka orkestrar som är bra, vilka dirigenter som är bra i vilken repertoar!

Dock är Berliner Philharmoniker alltid en form av kvalitetsstämpel, lika så Wiener Philharmoniker, London Symphony orchestra, Philharmonia Orchestra, New York Philharmonic, Columbia Symphony Orchestra, Het Koninklijk Concertgebouworkest, Philadephia Orchestra, Leningrad Philharmonic Orchestra och kanske några fler...

Dirigenter är svårare, där är men verkligen tvungen utsätta sig för så många som möjligt för att själv bestämma i vilken riktning på dirigentpinnen pekar!

Men låt mej säga så här; finns det ingen info om dirigenten på Wikipedia så är chansen att han inte är varken betydande eller intressant ganska stor! Dessutom, finns det så många sätt att tolka olika verk på, att det inte gör det minsta ont att ha 20 olika inspelningar av ett visst verk... :clown: ;)

/ptr

Jag har ett antal favoritverk som jag i princip köper allt, nja i vart fall det mesta, när jag ser nya inspelningar. Ungefär som med jazzens standardrepertoar. Där har jag det mesta av Blue Note, Contemporary m fl. Idag är jag mer nyfiken på de nya stjärnorna, och jag måste säga att de överraskar storligen. Jag tycker att många av de nya violinisterna och pianistern har satt en ny nivå på många stycken, inte utklassning men ibland så. Jag har dock inte samma referensdiskotek som Du, Plundin, så min utsaga har inte samma tyngd, men när nackhåren reser sig av njutning så har det hänt något.

Link to comment
Share on other sites

Det som getts ut på Deutsche Grammophon har ofta tyst bakgrund men saknar lite i diskanten.

DGG (Deutsche Grammophon Gesellschaft) använde mjuk vinyl vilket gjorde att de hade tyst bakgrund men efter ett par spelningar försvann diskanten - vilket gör att audiofila återutgåvor av DGG generellt låter klart bättre än originalen.

Det som hittills skrivits i tråden berör inte alls skivornas ursprungsland och där måste man säga att licenspressningar generellt låter mycket sämre än originalpressningar och mestadels låter senare utgåvor sämre än förstautgåvorna. Ett positivt undantag tycker jag är Decca vars återutgåvor fram till mitten/slutet på 70-talet låter riktigt bra. Då det var tal om Nimbus så vet jag att Lyrita först pressades av Decca och sedan av Lyrita och dessa pressningar inte lär vara lika bra som Decca-utgåvorna som i vissa fall kan betinga höga summor.

Dirigenter är svårare, där är men verkligen tvungen utsätta sig för så många som möjligt för att själv bestämma i vilken riktning på dirigentpinnen pekar!

Det finns dirigenter som har gjort bra inspelningar/tolkningar under en fas av sitt liv medan de under en annan fas är tämligen ointressanta - det är därför farligt att allt för snabbt bilda sig en uppfattning om en viss dirigent ;)

Link to comment
Share on other sites

Jag har ett antal favoritverk som jag i princip köper allt, nja i vart fall det mesta, när jag ser nya inspelningar. Ungefär som med jazzens standardrepertoar. Där har jag det mesta av Blue Note, Contemporary m fl.

Jag har väll inga diorekt skivbolag eller verk, för mej är det ett par Tonsättare där jag vill ha en så bred spridning på inspelningarna som möjligt ... typ, Mahler & Shostakovich, sen sammlar jag på Svenska 1900-talstonsättare (där jag i princip försöker skaffa allt som kommit ut på skiva), Sovjetiska tonsättare (där jag köper det jag hittar), sen sammlar jag på "klassiska" skivbolag, där målet är att han minst en platta från varje skivbolag som gett ut klassisk musik.. (Har hållit på i 30 år, men bara just skrapat på ytan... :blush;) )

Idag är jag mer nyfiken på de nya stjärnorna, och jag måste säga att de överraskar storligen. Jag tycker att många av de nya violinisterna och pianistern har satt en ny nivå på många stycken, inte utklassning men ibland så. Jag har dock inte samma referensdiskotek som Du, Plundin, så min utsaga har inte samma tyngd, men när nackhåren reser sig av njutning så har det hänt något.

Jag spanar oxå gärna in nya "stjärnor" (och blir ofta överraskad av hur bra dom är!), men har ingen bestämd åsikt, menar nog att det finns intressanta inspelningar oavsett om dom är gjorda för 100 år sedan eller idag, eller i tiden däremellan. Jag tror att om man fastnar i att ett format är överlägset, så missar man en massa intressanta inspelningar, och det är ju faktiskt musiken som är A&O! Förövrigt finner jag mycket nöje i att jämföra inspelade tolkningar av stora & små verk, det skänker ju ett perspektiv på hur trenderna kommer och går i hur man interpreterar klassisk musik!

/ptr

Link to comment
Share on other sites

DGG (Deutsche Grammophon Gesellschaft) använde mjuk vinyl vilket gjorde att de hade tyst bakgrund men efter ett par spelningar försvann diskanten - vilket gör att audiofila återutgåvor av DGG generellt låter klart bättre än originalen.

har du något tidsperpektiv för detta med mjuk vinyl? För jag har äldre (typ fram till mitten av sextiotalet) utgåvor på DG, Archiv och Heliodor så fortfarande har en utmärkt diskanåtergivning! Vi är ju lite delade när det gäller audiofilutgåvor... Jag tycker nog att det är för mycket "säkerhets" utgivning när det gäller dessa, det är sällan det rent musikaliska fäller avgörande där, utan det är med traderade legender som bestämmer vad som är tillräkligt intressant för att ge ut! (Vilket förmodligen är självklart rent marknadsmässigt!)

Det som hittills skrivits i tråden berör inte alls skivornas ursprungsland och där måste man säga att licenspressningar generellt låter mycket sämre än originalpressningar och mestadels låter senare utgåvor sämre än förstautgåvorna. Ett positivt undantag tycker jag är Decca vars återutgåvor fram till mitten/slutet på 70-talet låter riktigt bra. Då det var tal om Nimbus så vet jag att Lyrita först pressades av Decca och sedan av Lyrita och dessa pressningar inte lär vara lika bra som Decca-utgåvorna som i vissa fall kan betinga höga summor.

Ger man sig in på var och hur skivorna pressats så har man ett digert arbete framför sig! Det är en djungel!

Det finns dirigenter som har gjort bra inspelningar/tolkningar under en fas av sitt liv medan de under en annan fas är tämligen ointressanta - det är därför farligt att allt för snabbt bilda sig en uppfattning om en viss dirigent ;)

Sannt, det jag lärt mej efter nästan 40 år som skivköpare och nästan 25 som ivrig konsertbesökare, är att så fort man gett den ena eller andra artisten/dirigenten/orkestern/solisten tummen upp för hela deras produktion, så dyker det upp nått som visar att verkligheten inte är odiffrentierad. Kunskap och erfarenhet är overderliga verktyg för den som vill fördjupa sig i den klassiska musiken och dess inspelningar. Och foran är bra till detta, för där kan man stöta och blöta sina erfarenheter, där kan man fiska efter information och kunskap, ju aktivare man är ju mer vinner man ju på att vara medlem!

/ptr

Link to comment
Share on other sites

Intressant. För min egen del har jag bara en ambition att inhandla lite bra klassisk musik för att spela när andan faller på. Det innebär att få en känsla för vad som kan vara bra och undvika bottenskrapet. Dock inser jag att det inte är så lätt med klassisk musik men jag vet lite mer nu tack vare alla engagerade musikkunniga här på forumet.

Med tiden kommer nog också en viss selektivitet vad gäller tonsättare - men just nu går det mesta hem tror jag även om jag just nu lutar åt klassisk gitarr, dramatiska verk och orgelverk.

Några bra tips? En annan tråd tipsade om orgelverk på cd - vilket jag följde med intresse.

Link to comment
Share on other sites

Med tiden kommer nog också en viss selektivitet vad gäller tonsättare - men just nu går det mesta hem tror jag även om jag just nu lutar åt klassisk gitarr, dramatiska verk och orgelverk.

Gitarr

Göran Sölscher (DG)

Julian Bream (EMI & RCA)

Andres Segovia (Diverse märken, bla. HMV)

John Williams (CBS/SONY)

Alexandre Lagoya (CBS)

Familjen Romero (EMI?)

Opus 3 har ett gäng bra plattor med klassisk Gitarr!

Orgel

Det finns ju massor av organister, men några lite mer kända namn.. (Och särskillt sånda som finns på Vinyl!)

Helmuth Walcha (DG)

Herbert Tachezi (Telefunken, Teldec, Das Alte Werk)

Marie-Claire Alain (Erato)

Jean Guillou (Div. Philips, Delos)

André Isoir (Calliope)

Wolfgang Rübsam (Bayer, Philips)

Gustav Leonhardt (Deutsche Harmonia Mundi, Das Alte Werk)

Ton Koopman (DG, Erato, Teldec)

Simon Preston (DG)

Peter Hurford (Decca)

Thomas Trotter (Decca, EMI, Hyperion)

Gillian Weir (Priory, Chandos)

Carlo Curley (Argo)

Virgil Fox (RCA Victor)

Pierre Cochereau (Philips, Solstice)

Marcel Dupré (Mercury, HMV)

Olivier Messiaen (EMI/HMV)

Karl Richter (DG, Archiv)

E. Power Biggs (Columbia, CBS)

För Orgelrepertoir, kolla dessa artiklar på Wikipedia Organ repertoire och organ composers..

Jag är osäker på vad du menar med "Dramatiska verk?" ... Opera??

/ptr

Link to comment
Share on other sites

  • 2 weeks later...
Det var verkligen en diger lista på olika bolag du hade Plundin :mm:

Det blir en del! ;)

Har en undran om ett bolag som heter Rondo(made in USA)

Nån som hört talas om det?

Visst, har några få Rondoplattor i sammlingen, du kan läsa historien här : The Rondo Records Story

Mina få ex. ger mej lite budgetkänsla.. :cool:

/ptr

Link to comment
Share on other sites

Join the conversation

You can post now and register later. If you have an account, sign in now to post with your account.

Guest
Reply to this topic...

×   Pasted as rich text.   Paste as plain text instead

  Only 75 emoji are allowed.

×   Your link has been automatically embedded.   Display as a link instead

×   Your previous content has been restored.   Clear editor

×   You cannot paste images directly. Upload or insert images from URL.

×
×
  • Create New...