MC/MM

[Roland71]

Tjena. Grön som man är bland euphonikerna och likaledes okunnig rörande hifi detaljer vill jag passa på att fråga de mer luttrade fantasterna om en så grundläggande grej som MM/MC. Jag har greppat så mycket att det rör sig om olika konstruktioner av nålar och att MM är enklare och bättre lämpad för en rookie, men vad är skillnaden? Och hur väljer man, alltså till vilken utrustning passar de bäst? Är även musiksort en variabel, det är ju stor skillnad mellan symphoni och heavy metal?

[Guest om.s]

Hva man foretrekker er vel mer eller mindre en smakssak (og kanskje en pris fråga), men denne linken viser i all hovedsak forskjellene...

http://en.wikipedia.org/wiki/Moving_magnet...M.29_cartridges

mvh

[Bebop]

Tjena. Grön som man är bland euphonikerna och likaledes okunnig rörande hifi detaljer vill jag passa på att fråga de mer luttrade fantasterna om en så grundläggande grej som MM/MC. Jag har greppat så mycket att det rör sig om olika konstruktioner av nålar och att MM är enklare och bättre lämpad för en rookie, men vad är skillnaden? Och hur väljer man, alltså till vilken utrustning passar de bäst? Är även musiksort en variabel, det är ju stor skillnad mellan symphoni och heavy metal?

Ett generellt svar är att MC och MM har ganska lika kvaliteter i basen medan mellanregistret har en högre dimension via MC. Diskanten låter också luftigare med MC-pickuper. En bra MC-pickup kan också återge högre dynamik.

Detta innebär inte att MM är dåligt. Ortofons nya 2M serie har fått mycket god kritik och den svarta 2M används idag som referens av engelska tidskriften World HiFi. Den har lånat nål och nålarm från Ortofons Jubileum (MC). Andra kritiker konstaterar nöjt att gamla Shure V har fått en värdig ersättare i Ortofons Black 2M, fast bättre. Även Clearaudio har satsat på MM-pickuper med bra resultat.

På 70-talet var det populärt med MM-pickuper från bl a Stanton, Ortofon, Shure, Pickering, ADC, AGK som huvudaktörer. Dessa var väldigt mjuka, hade hög compliance. För att dessa pickuper skulle kunna spåra bra, krävdes mycket lätta armar. ADC hade ett par kolfiberarmar, LM1 och LM2 och SME tog fram dera SME III för att pussa "mjukiskriget".

I slutet av 70-talet lanserades så Ortofon sin blåa MC-20 som fick enormt genomslag. Den passade dock inte de mjukaste armarna. Allt fler MC-pickuper lanserades, t ex från Dynavector som också gjorde succe.... Sedan kom allt av sig i och med CD-mediets lansering. Vinylfantasterna fortsatte dock och lite i skymundan fortsatte MC-pickupernas utveckling. Skivspelare, RIAA och armar utvecklades med MC-pickuper som referens.

Jag hävdar med bestämdhet att om man skall ha en MM-pickup som är bra så får man gå på någon av Ortofons eller Clearudios pickuper i övre prisklassen. Om man väljer MC för samma peng så tror jag att Du kan få en dimension till, men framför allt om Du lägger ut lite mer. Man skall dock ha klart för sig att ju bättre MC-pickup desto större krav på phonoförstärkare.

Även en bra MM-pickup kan spela ut en CD utan vidare, men Nirvana anser jag nås enbart med en MC-pickup.

[conan]

Är även musiksort en variabel, det är ju stor skillnad mellan symphoni och heavy metal?

En symfoniorkester med många "riktiga" instrument kräver mycket av pickupen. Om man dessutom vet hur orkestern och dess ingående instrument ska låta så tror jag man ska satsa på MC här.

Hårdrock (även välinspelad metal) brukar innehålla intensivt cymbalhamrande och inte sällan sång i de högre tonregistren. Är man inte bara ute efter öset, bas och gitarrslammer så tror jag att MC är rätt väg här också. En del av Sabbaths tidiga plattor har t ex inte avgrundsbas utan satsar mycket på mellanregister och diskant. För att få en bra musikupplevelse och kunna höra de olika instrumenten krävs bra grejor. Det är förstås lite på gott och ont. Man hör också 50Hz brum och en del annat, men det får man ha överseende med.

När jag under en ganska kort tid lyssnade på hårdrock under 80-talet tyckte jag det mest var en gröt - men inte nu längre.