Trettioen LP på fyra timmar ...

[conan]

Tusen kronor på fickan och en skivmässa senare. Vad blev det?

Det ska bli roligt att försöka mig på miniprojektet att recensera de plattor jag fyndade eller plattor jag kanske kastade ut pengar i onödan på.

Om någon vill följa med på resan - är det bara att smyga med. Meningen är att jag ska lära mig något på köpet - hur recenserar man egentligen?

[Guest Peo]

Va kul!

Hur man gör? Man lyssnar och skriver vad man känner, hehe..

[conan]

Eurythmics - 1984

Utgiven 1984 på Virgin Records / RCA corp. USA

Först ut är en platta som har ett nostalgiskt värde från när jag gick på högstadiet. På den tiden släpptes inte alltid musiken tidigt i Sverige. Jag vet inte när plattan kom i handeln, men jag minns att jag ofta lyssnade på Radio Luxemburg, "The Great 208". I alla fall spelade jag in många låtar därifrån, bl a Sexcrime som vi senare spelade på rasterna i skolan. Det var inte fråga om bra ljud , bara kul att spela nya låtar när de precis kommit ut.

Skivan är ganska annorlunda än Eurythmics andra skivor, mycket på grund av att den är soundtrack till filmen 1984 efter boken 1984 av George Orwell. De flesta låtarna är instrumentala och det låter rätt ok - men det hörs att det är 80-tal.

Jag kan väl inte rekommendera den annat än om man har något minne från tiden när det begav sig.

[calle_jr]

Kör på! Ska bli intressant.

Annie Lennox har en fin röst men jag tycker hon ofta pressar den för mycket. När hon inte gör det är hon grym.

Har aldrig riktigt gillat Dave Stewart. Får en känsla av att han överproducerar sin musik.

[Timbre™]

Skivan är ganska annorlunda än Eurythmics andra skivor

En av de bästa Eurythmicslåtarna någonsin måste väl vara When Tomorrow Comes...

[conan]

Eurythmics kan vara riktigt bra, men jag har inte mejslat fram någon favoritlåt ännu. Det kanske kommer fler plattor med dem lite senare i tråden .

[conan]

Johnny Cash - American IV: The Man Comes Around

Utgiven 2002 på American Recording Company, Lost Highway, USA

Den andra plattan är en för de flesta välkänd gestalt som gärna klär i svart. J. R. Cash gav ut den här plattan året innan han gick bort. Han hann också med att spela in sången till den sista plattan American V: A Hundred Highways. Det ryktas även om en till platta American VI ...

Jämfört med CD:n är LP-versionen en dubbel-LP med två extralåtar som kanske inte håller samma klass som de andra på plattan - men de klarar sig i konkurrensen från några av världens bästa låtar. Det finns inte många som kan göra covers på Depeche låtar - men Cash version av Personal Jesus är jämbördig med originalet - helt klart. Låtar som Bridge over troubled water och Danny boy är starka, likaså titelspåret The Man Comes Around.

Ljudet är riktigt bra - tydligare än på CD:n och mer närvaro. Rekommenderas!

[mikael2]

Vilka köp! Både Eurythmics och Cash gillas skarpt. Har bara Cash på cd men kanske värt att söka upp den på vinyl då :cool: Får nog plocka fram America-serien med Cash och spisa under helgen

ps.

Ni har väl sett filmen Walk the Line! http://www.imdb.com/title/tt0358273/

A chronicle of country music legend Johnny Cash's life, from his early days on an Arkansas cotton farm to his rise to fame with Sun Records in Memphis, where he recorded alongside Elvis Presley, Jerry Lee Lewis and Carl Perkins.

[P-pan]

En av de bästa Eurythmicslåtarna någonsin måste väl vara When Tomorrow Comes...

...röstar nog på "This City Never Sleeps" ... är med på soundtracket från 9 1/2 vecka.

Lite tung och släpande låt men tycker nog, som påpekats tidigare, att Annie's röst kommer fram till sin fulla rätt

då hon inte tar i från tårna.

[Timbre™]

Vilka köp! Både Eurythmics och Cash gillas skarpt.

En väldigt bra sak med alla dessa musiktrådar är att man blir påmind om musik som har hamnat på fel sida glömsketröskeln allteftersom åren snurrar på. CD:n Revenge åkte in i CD-spelaren och When Tomorrow Comes står på repeat. Skivan som är en Japanimport bjuder ändå på ett ganska digitaldisigt, komprimerat ljud om man lyssnar med dagens öron. Låter klart bäst från köket och det skall kanske heller inte föraktas...

[conan]

Howard Jones - The 12" album

Utgiven 1984 på WEA Records Ltd

På den tredje plattan har vi en synthare som hade sin storhetstid i mitten på 80-talet. Howard Jones har väl glömts bort idag men han gör en del plattor fortfarande. Några trevliga saker är Piano Solos (For Friends & Loved Ones) Volume 1 & 2. Improvisation utan komp av syntar och annat. Idag skulle jag nog rekommendera dessa framför de äldre skivorna.

Men nu är det the 12" som ligger på tallriken. Jag kan uppskatta ett par synthpärlor lite då och då och gärna i förlängda versioner som här på denna samling. De flesta är från den första LP:n Human's Lib som jag för övrigt hittade på en loppis för 10 kronor. Ljudkvalitén är inget märkvärdig utan känns rätt för att vara en synthplatta.

[conan]

Depeche Mode - A Broken Frame

Utgiven 1982 på Mute Records

Som nummer fyra sitter Depeche Mode och deras andra skiva. Enligt Wikipedia tycker bandet själva (Martin Gore) att skivan är den värsta de gjort. Det är definitivt inte deras starkaste platta - men har ändå en del bra spår såsom Leave In Silence, Nothing To Fear, See You och The Meaning Of Love. Resten av låtarna är lite kul men kunde lika gärna ha lämnats kvar och glömts bort på masterbandet.

Det låter ok och Martin Gore kämpar på med sin debut som låtskrivare. Snyggt omslag.

[Guest Peo]

Se där ja, nu kom det lite klassiker!

Howard Jones var ju enorm på 80-talet.. Många sköna låtar!

A Broken Frame tycker jag inte är så kass som många vill påskina.. Leave in Silence är bland de bättre låtar gruppen har gjort, och Nothing to Fear är magisk. Shouldn't Have Done That är ju riktigt skön också, och väldigt underskattad.

Kan också tillägga att Mute har relativt nyligen gett ut alla DM-plattor på 180g vinyl.. Och de låter väldigt mycket bättre än originalen så det är en varm rekommendation!

[conan]

Blood Sweat & Tears - The First Album

Återutgivning på Embassy av 1968 års utgåva på CBS "Child is father to the man"

Femte skivan i sviten är en klassiker från BST. Gruppen som har (haft) många medmusikanter spelar jazzrock - och det är bra, särskilt när det börjar bli blues eller snygga partier med stråkar eller gitarr. BST är helt nya för mig - men kommer sannolikt att hamna på skivtallriken ibland.

Denna platta är deras första och blir mer och mer intressant ju mer jag spelar den. Några favoriter är "My days are numbered" och "Somethin' goin' on", mycket på grund av några partier med elgitarr. Men en lite rappare jazzlåt som "Without her" sitter också fint.

[conan]

Anders F Rönnblom - Rapport från ett kallt fosterland

Utgiven 1980 på Mercury (Skivbolaget, Polygram)

Anders F är en artist som jag alltid varit nyfiken på alltsedan han spelade på Visfestivalen i Västervik (jag tror det var 2004). Nu kom tillfället - så jag slog till på en platta i den period han själv kallar "punk/reggae/politik".

Plattan har 17 kortare låtar, vilket är tur eftersom jag är lite allergisk mot ren rock'n roll. Just nu lyssnar jag på en av mina favoriter musikmässigt, "Den fasta paviljongen i Säter". Sedan har vi t ex "Bakom den fina fasaden", en låt som kan kännas aktuell i dagens klimatdebatt.

Samma år, julen 1980, gav Anders F ut singeln och den kanske mest kända låten "Det är inte snön som faller", men den låten är då inte med på denna LP, tråkigt nog.

Det känns kul att ha tagit steget in i en ny artists värld.

[calm]

Blood Sweat & Tears - The First Album

Återutgivning på Embassy av 1968 års utgåva på CBS "Child is father to the man"

Femte skivan i sviten är en klassiker från BST. Gruppen som har (haft) många medmusikanter spelar jazzrock - och det är bra, särskilt när det börjar bli blues eller snygga partier med stråkar eller gitarr. BST är helt nya för mig - men kommer sannolikt att hamna på skivtallriken ibland.

Denna platta är deras första och blir mer och mer intressant ju mer jag spelar den. Några favoriter är "My days are numbered" och "Somethin' goin' on", mycket på grund av några partier med elgitarr. Men en lite rappare jazzlåt som "Without her" sitter också fint.

Now we talking!

Har orginalutgåvan av denna. En av de tongivande då var Al Kooper, som nog fallit lite i glömska sedan dess, synd.

Utmärk skiva.

Kan rekommendera dig att botanisera vidare i BST skivor om du gillar dem. Det blir bara bättre och bättre. Speciellt när David Clayton Thomas kliver in på scenen. Jojje Wadenius finns också med som gitarrist så småningom.

Calm

[conan]

The Korgis - Dumb Waiters

Utgiven 1980 på Rialto Records Ltd (Grammofon AB Electra Sweden)

Grabbarna i The Korgis ser inte mycket ut för världen på skivomslaget, men de lade sig i alla fall på listorna på båda sidor om Atlanten med låten "Everybody's got to learn sometime". De spelar ganska tillrättalagd pop men med rätt sköna "riff" - fast på synth. Lite elgitarr och stråkar finns med också.

Första plattan gavs ut 1979 - The Korgis - och följdes av denna 1980. Sedan kom Sticky George som nummer tre. Därefter är det mest samlingar, återutgivningar och soloalbum.

Efter att bara haft denna platta på band är det kul att äga LP:n. Några favoritlåtar är Silent Running, Perfect Hostess, Intimate, Dumb Waiters och Rovers Return.

[plundin™]

Appropå Korgis; detta underskattade band av brillianta popsnickare!

Jag har Sticky George med ett sånnt här omslag...

Upphittad på en mack i dom djupaste smålandskogarna, på väg en sommarkväll mot High Chaparall,

priset var 10 för en hundring, bilen var öppen och och årtiondet hade knappt hunnit bli 90-tal...

Tänk vad en musiktråd på Euphonia kan få minnena att meandra fram i själens landskap...

/ptr

[conan]

Arne Domnérus - Antiphone Blues

Utgiven 1975 på Proprius förlag, Stockholm

Den åttonde skivan som jag presenterar från skivmässan är en inspelning av god kvalitét från Spånga kyrka den 26 augusti 1974. Arne Domnérus och Gustav Sjökvist spelar hymner, negro spirituals och Duke Ellington. Det är högtidligt och vackert. Några favoriter är "Jag vet en dejlig rosa", traditionell svensk hymn samt "Entonigt klingar den lilla klockan", rysk Vespersång. Den sistnämna är också en frikyrklig sång, "Jag har hört om en stad ovan molnen ...".

Sjökvist spelar orgel, kanske lite väl i skymundan för min smak. Domnérus däremot har hela dynamiken till sitt förfogande och det är lätt att hoppa till när crescendona ekar från altsaxofonen.

Jag gillar det här - men jag skulle tycka om det mer om orgeln i Spånga kyrka fått större spelrum.

[calle_jr]

Både The Korgis och Anders F Rönnblom har för mig fallit i glömska.

Måste leta upp dessa album snarast...

[conan]

Heart - Heart

Utgiven 1985 på Capitol Records Inc (EMI)

Och så lite rockfrillor från det glada 80-talet. Heart är ett rockband som jag inte kan med annat än en enda platta, nämligen denna. Efterföljaren Bad animals är rätt ok också, men inte alls lika bra. Att jag inte gillar de andra plattorna bandet gjort beror troligen på att det är rockproducenten Ron Nevison som producerat dessa båda plattor. Han har bl a producerat åt Ozzy, Kizz, Chicago och Europe.

Några slagdängor som faller mig i smaken är "If looks could kill", "The Wolf" och "Shell shock". I dagens läge kan man säga att det är rockig popmusik på gränsen mot hårdrock. LP:n låter mer öppet och avslappnat än CD-versionen. Sedan verkar det som om första spåret "If looks could kill" är en alternativ tagning på LP:n. Sånt är lite kul.

[conan]

Dio - Sacred Heart

Utgiven 1985 på Warner Bros Inc

Och när vi ändå är inne på den hårdare vinylen - en rockare som varit sångare i både Rainbow och Black Sabbath, Ronnie James Dio. Denna platta är den tredje efter Holy Diver och The Last In Line. Vägen till Dio:s plattor går via Ritchie Blackmore och låten Child in time från tiden med Deep Purple. Sedan gav det ena det andra, Dio var sångare i Rainbow och sedan Sabbath samt därefter med eget band, Dio. Dock är de här rockbanden som bäst på 70-talet och fram till mitten på 80-talet enligt min mening.

Sacred Heart har en del bra låtar såsom King of rock and roll, Sacret heart, Like the beat of a heart och Fallen angels.

Som vanligt är Dio:s plattor rätt "kompakta" i ljudet och det kanske finns en del att önska där, men så kanske det exemplar jag fick tag på är ganska flitigt spelat. Det hörs.

[conan]

Rainbow - On stage

Utgiven 1977 på Polydor

Ritchie Blackmore och Ronnie James Dio är två favoriter inom hårdrocken. Detta album är en samling av liveframträdanden under "Rising" turnén. På denna dubbel-LP är några av mina favoritspår:

Kill the King

Man on the Silver Mountain/Blues/Starstruck

Catch the Rainbow

Mistreated

Sixteenth Century Greensleeves

Still I'm Sad

Jo, det blev samtliga av dem. Det jag fastnat för är Blackmores gitarrspel och Dio:s sång. Cozy Powell på trummor gör också en värdig insats. Det här är ett måste för varje Rainbow-fan.

[conan]

Deep Purple - Live in London

Utgiven 1982 (inspelad 1974 av BBC) på Harvest Records

Purple gjorde fantastiska konserter i Japan 1973. Trippel-CD:n från dessa är riktigt bra så jag blev sugen på att höra hur denna platta låter - en upptagning av brittiska BBC under bandets uppföljande turné 1974. Dock har några av medlemmarna lämnat och några nya kommit till. Kärnan Blackmore/Lord/Paice är kvar och David Coverdale och Glen Hughes kommer in.

David försöker ta Ian Gillans plats som sångare men det blir inte riktigt samma sak, så den här LP:n får betraktas som en bra live-skiva med Purple - men det är inte mer. Smoke on the water är en höjdpunkt med ett kul intro av Ritchie.

[conan]

Dire Straits - Making movies

Utgiven 1980 på Vertigo

Så, hårdrock är inget för detta forum? Nähä. I så fall drar vi oss sakta tillbaka till lite lugnare prylar. Först ett stopp vid bandet som lirar så tajt att det lätt blir tråkigt. Dire Straits är nog kända för de flesta och här är en platta som jag tog med av bara farten. Making movies tycker jag är rätt avslagen men det finns några spår jag kan lyssna på, Expresso love och Solid rock.

[conan]

Mary Coughlan - Uncertain Pleasures

Utgiven 1990 på East West records.

Mary Coughlan är en dam som har en mycket spännande röst. Det är väl lite individuellt vad man tycker - men när hon sjunger "A Leaf from a Tree" (Mark E. Nevin) är det så man smälter. Sedan gör det inget att bandet spelar hängivet och att låtarna för en tillbaka till Billie Holiday. Det här är bra.

Snabba låtar som "Mother's little helper" (Jagger/Richard) och mer musikal med stråkar i "I can dream, can't I" (Sammy Fain) samt lite vemodiga "Whiskey didn't kill the pain" (John Duhan) gör denna platta till ett måste. Japp, så är det. Plattan "After the fall" från 1997 har jag spelat flitigt under årens lopp - men jag har aldrig kommit mig för att köpa de andra - förrän nu.

[plundin™]

Mary Coughlan - Uncertain Pleasures

Utgiven 1990 på East West records.

Vad kul att Mary Coughlan dyker upp bland dina skivfynd Conan!

Hon var ett av mina skivtips från några år sedan och förtjänar massor av uppmärksamhet!!

/ptr

[conan]

Hon var ett av mina skivtips från några år sedan och förtjänar massor av uppmärksamhet!!

Vad ska man säga ... grattis! att ha haft förmånen att lyssna till damen live!

[conan]

Dire Straits - Love over gold

Utgiven 1982 på Vertigo Records

Här har vi ett av de bättre av Dire Straits album. Med bra låtar som Private investigations och Love over gold platsar denna platta i samlingen och kommer att spelas när andan faller på.

Skivan är mer progressiv än de tidigare plattorna och lyfter lite högre på grund av detta.

[conan]

Steve Earle - Copperhead road

Utgiven 1988 på MCA records

Ibland är det kul att testa en ny artist och se om musiken faller en i smaken. Den här plattan har rekommenderats av flera på 90-talet men jag har aldrig kommit till skott. På mässan dök skivan upp till ett bra pris och dessutom i nyskick.

Det är countryrock med några stänk rock'n roll. The devils right hand är en klassiker som bl a spelats in av J R Cash. Andra trevliga låtar är You belong to me och Once you love. Det låter helt ok och jag tror den kommer att spelas när countrynerven börjar klia.