calle_jr Posted March 29, 2008 Share Posted March 29, 2008 Skiva som skiva Eller? Eliot (han med skivorna, ni vet), PatrikCaesar (han med högtalarna, ni vet) och jag hade en mycket trevlig session här i veckan. Eliot hade med sig ett helt gäng kanoninspelningar i minst 2ex av varje, och flera av dem där även jag hade en pressning. Ni kan säkert tänka er vad vi tog oss för... Jag ska i denna tråd försöka formulera några ord om detta när chocken har lagt sig... Bilden är tagen i mitt vardagsrum i förrgår kväll, och det var inte långt ifrån normaloptik Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
calm Posted March 29, 2008 Share Posted March 29, 2008 Hade ni självaste Janos Starker i vardagsrummet!!!!!! Häftigt med Dvorak!! Cello och orkester och dessutom i B minor. Detta börjar med en kanonstart! Calm Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
calle_jr Posted March 29, 2008 Author Share Posted March 29, 2008 Jag mjukstartar med några bilder på den mjukvara som fanns tillhands Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
calle_jr Posted March 29, 2008 Author Share Posted March 29, 2008 Dispyter och meningsskiljaktigheter hör vardagen till.... Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
calle_jr Posted March 29, 2008 Author Share Posted March 29, 2008 Det var de små tecknen uppe till höger som Eliot pratade om och som jag och patrikcaesar inte riktigt ville begripa. 2xRFR8, CBFR1 osv... Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
Guest patrikcaesar Posted March 29, 2008 Share Posted March 29, 2008 Dispyter och meningsskiljaktigheter hör vardagen till.... Ja fast när det gäller Hifi grälar vi inte mycket, det ska vara om Barockmusik som jag älskar (framförallt då på "originalinstrument") som Eliot kallar "rundgång" Jag gillar ju inte modern musik, som Beethoven mfl (nu kommer jag bli nördad) Jazz har Eliot lärt mig mycket om. Medans syntpop är mitt område. Har ni käkat Calle JRs Chili con Carne? Det är en njutning för gommen! Tack för en trevlig kväll Calle. Kul att man hörde skillnaden, det gör det inte på allas anläggning ska du veta. Patrik Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
Guest patrikcaesar Posted March 29, 2008 Share Posted March 29, 2008 De där skivorna är vansinniga, att det kan vara så mycket skillnad? Jag vet inget om FR och RF eller vad det nu är för obegripligt språk ni använder er av då ni pratar skivor, jag ber bara att Eliot köper till mig då och då de som är bra men som jag har råd med. När man sen får upp dem på en svarv tappar folk hakan. Jag log brett innan originalen lades på din svarv Calle, för att jag vet att det är en förvånansvärd skillnad. Nej nu ska jag hem ifrån det här internetcaféet, där killarna brevid spelar Counterstrike och vrålar ut sin glädje eler ilska när de dödas eller dör. En lomhörd Patrik Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
ulfsan Posted March 29, 2008 Share Posted March 29, 2008 Kom igen Calle! Vari bestod chocken...? Jag är supernyfiken...! / Ulf Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
calle_jr Posted March 30, 2008 Author Share Posted March 30, 2008 Kom igen Calle! Vari bestod chocken...? Jag är supernyfiken...! Den bestod i att jag trodde nyutgåvorna* var så bra det gick att få! Att masterbanden var i stort sett intakta. Att exvis Speakers Corner har gjort ett klanderfritt arbete med återutgåvorna är det väl ingen som tvekar på. Jämfört med det mesta annat jag har i skivbackarna är de nämnda återutgåvorna av ypperlig kvalitet, musikaliskt men framför allt ljudmässigt. De har dynamiken och luftigheten som ger känslan av närvaro och autencitet. Detta är något jag aldrig kunnat få fram med exvis cd, och är kanske största anledningen att fortsätta med vinyl. Man inser detta direkt när spåren börjar spela. Åtminstone är det denna värld jag lever i. När så eliot lägger på en tidigare utgåva för Columbia Record Club eller något liknande blir man helt paff. Man kommer ännu närmare Byron Janis eller Janos Starker. Ett täcke man inte trodde fanns lyfts bort. Ännu mer dynamik, ännu mer luftighet. Brusnivån ökar lite på vissa av dessa, men det köper jag i utbyte mot att få musiken presenterad på detta sätt. Jag hade knappt hämtat mig från första demonstrationen när eliot så lägger på den riktiga Mercury Living Presence med ett extremt lågt matrisnummer. Jag får helt enkelt spader! När vi återgår till någon av återutgåvorna upplevs det som när man satte på dolby-filter på apparater från förr. *) Här är exempel på återutgåvor på 180g HQ vinyl. Jag vet att det är många som har dessa och det är fantastiska pressningar. Men... Respighi The Birds Mercury Living Presence http://www.audiophile-vinyl.de/product_inf...roducts_id=2303 Bizet Carmen Fantasie Decca http://www.audiophile-vinyl.de/product_inf...roducts_id=3842 Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
Absolute Audio Posted March 30, 2008 Share Posted March 30, 2008 Några teorier om vad detta beror på?? Är det dagens pressningskvalitet? Eller handlar det bara om vilket nummer på ex jag får utav upplagan? Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
calle_jr Posted March 30, 2008 Author Share Posted March 30, 2008 Från min sida blir det inget annat än just teorier, men det borde bero på att masterbanden åldras på ett annat sätt än vinylen. Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
ulfsan Posted March 30, 2008 Share Posted March 30, 2008 Bo Hansson berättade för mig att graver- och pressningstekniken förändrades kring 1980. Då kom en ny maskin. Den nya tekniken "spanade framåt" på masterbandet och upptäckte om det kom kraftiga, dynamiska inslag och lämnade då redan i förväg mer plats i sidled vid graveringen av spåret. På detta sätt undvek man att ett mycket dynamiskt spår med fysisk bred amplitud på skivan "smittade" ett därefter kommande - mindre dominant - spår... Så av detta skäl kan ibland pressningar gjorda efter ca 1980 låta bättre än de före... men det vet vi ju med "utvecklingen" att den är ju inte alltid av godo på alla parametrar. Så man kan kanske tänka sig att den nya tekniken har ovannämnda fördelar, men andra nackdelar..? / Ulf Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
calm Posted March 30, 2008 Share Posted March 30, 2008 Från min sida blir det inget annat än just teorier, men det borde bero på att masterbanden åldras på ett annat sätt än vinylen. Ja en fundering är hur man hanterar ekoeffekten av att ha masterband liggande länge. Magnetband har ju en förmåga att "smitta av sig" med magnetisk effekt på nästa loop i bandspolen. Den magnetiska effekten stannar ju inte av sedan inspelningen är gjord eftersom bandet som magnetiserats har en förmåga att låta detta gå vidare i spolen. Har en del gamla band med inspelningar där man hör detta tydligt, som ett förhöjt eko. Detta måste påverka också när man gör nya masters av gamla band. Calm Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
conan Posted March 30, 2008 Share Posted March 30, 2008 Från min sida blir det inget annat än just teorier, men det borde bero på att masterbanden åldras på ett annat sätt än vinylen. Jag tror det hänger mycket på masteringenjören när han plockar in musiken från bandet och gör en ny master. Idag ska det compressas, extendas, convertas, shapas och allt vad det heter på svengelska. Jag tror de var duktigare på 70-talet när det var analogt hela vägen. Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
Bebop Posted March 30, 2008 Share Posted March 30, 2008 Det kan slå åt andra hållet. Det är ingen entydig sanning. Jag har t ex Art Blakey's "The Big Beat" utgiven 70-tal. Den låter bedrövligt illa. Kom senare över ett original, som i mina öron lät lika lika illa plus att den var rätt så hårt spelad. (Samlarvärdet var dock OK, så den såldes för en liten nätt slant). Jag har dock kvar den från 70-talet. Köpte i fjol den på CD, och det låter helt OK, som Blue Note brukar göra på CD, dvs lute för splashig i diskanten och lite skramlig. Hank Mobley's "Roll Call" är ett annat exempel där CD och LP kör näst intill dött lopp förutom i diskanten där CD'n är lite stickig (hade varit bra med en diskant- eller tiltfunktion ibland). Jag väntar nu på Music Matters mastern och pressningen så får vi se vad den kan erbjuda. Art Blakey's Moanin är ett exempel åt andra hållet där min gamla vinyl åker åttor kring CD-utgåvan. Samma sak med Contemporary. Skall också bli spännande att höra på Music Matters utgåvorna om dom har dansat runt med stereobilden. Många gånger är det den som är sämst på gamla mixningar. Allt i höger eller vänster, inget i mitten. Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
Bebop Posted March 30, 2008 Share Posted March 30, 2008 Kom också att tänka på Blue Note plattor inspelade på 60-talet men som släpptes första gången på 80-talet i Japan. Dessa låter väldigt mycket annorlunda (och bättre) än klassiska Blue Note inspelningar från samma tid. Ett bra exempel är Bobby Hutcherson's "Oblique" på Blue Note 63833 som släppts på CD. Den är inspelad 1967 och är nu släppt i USA/Canada med den japanska mastern såvitt jag förstått det hela. Observera också att EMI's CD pressade i Nordamerika inte har några kopieringsskydd. Har aldrig jämfört med och utan av samma CD, så jag kan inte uttala mig hur stor skillnad det är om ens någon. Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
eliot Posted March 30, 2008 Share Posted March 30, 2008 Jag har precis kommit tillbaka till Uppsala efter uppehåll i Helsingborg (mer om det senare ) och Stockholm Har ni käkat Calle JRs Chili con Carne? Det är en njutning för gommen! Tack för en trevlig kväll Calle. Kul att man hörde skillnaden, det gör det inte på allas anläggning ska du veta. Patrik Det var en kulinarisk spis som hette duga och då varvat med vinylutgåvor av det ovanliga slaget blev det en mycket lyckad kväll Jag återkommer med mer information om utgåvorna.... Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
eliot Posted March 30, 2008 Share Posted March 30, 2008 Calle_jr undrar om ni vet vad detta är Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
calm Posted March 30, 2008 Share Posted March 30, 2008 Calle_jr undrar om ni vet vad detta är Om jag skulle tippa något så är det en rakborste av ädlaste grävlingshår. Chanel? Calm Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
P-pan Posted March 30, 2008 Share Posted March 30, 2008 Om jag skulle tippa något så är det en rakborste av ädlaste grävlingshår. Chanel? Calm Nja, ett lite mer kvinnligt tillbehör är det nog va... Rouch borste. Fast det kan ju vara något från skäggiga damens badrumsskåp oxå förstås Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
gcs Posted March 30, 2008 Share Posted March 30, 2008 graver- och pressningstekniken förändrades kring 1980. Då kom en ny maskin. Den nya tekniken "spanade framåt" på masterbandet och upptäckte om det kom kraftiga, dynamiska inslag och lämnade då redan i förväg mer plats i sidled vid graveringen av spåret. Den tekniken har funnits länge än så. Teldec och Neumann utvecklade redan i slutet av 60-talet något som dom kallade för tracing simulator en sorts dator som kunde räkna ut ganska exakt hur stort mellanrum det skulle vara mellan spåren. Men den tekniken har ju funnits om än enklare redan tidigare på 50-talet. Det fanns flera anledningar till att man utvecklade tekniken. Det ena var att man ville förlänga speltiden på en skivsida. Det andra var att man ville slippa ekot mellan spåren och till sist undvika att spåren skar in i varandra. Mera komplicerat blev det när man graverade stereo för då måsteamn ta hänsyn till två helt olika kanaler varav en av dom kunde innehålla vycket bas som tar större plats. Ett sätt som man komfram till för att minska modulationen var att slå ihop båda kanalerna under en viss frekvens, vanligen 140Hz eller lägre. Nu vann man också en annan fördel som egentligen var det viktigaste, skivorna blev stereo/mono kompatibla. Många hade ju fortfarande kvar sina mono pickuper. Sedan det här med masterband. Alla magnetband har mer eller mindre s.k. kopieringseffekt. Största effekten har man de närmaste 24 timmarna efter en inspelning men printeffekten är också beroende av lagringstemperaturen. Först när Ray Dolby kom med sin brusreducering type A i mitten av 60-talet lyckades man minska printeffekten med 10-15dB. Senare kom ju andra fabrikat typ dBx type 1, Telcom C4, Burwen och till sist Dolby SR. Med dom senare kompandrarna (brusreduceringarna) kunde man öka S/N och print med 25-30dB. På vinyl kunde man ett tag runt 1980 köpa kodade skivor som skulle spelas av med en expander från ex.v dBx type 2 eller ett liknande men annorlunda system från CBS. Jag har själv bara hört skivor graverade med dBx och det låter strålande bra. Plundin har tidigare fått ett sådant prov av mig på en rak avspelning till CDR. Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
calle_jr Posted March 30, 2008 Author Share Posted March 30, 2008 Mycket intressant gcs! Sedan det här med masterband. Alla magnetband har mer eller mindre s.k. kopieringseffekt. Största effekten har man de närmaste 24 timmarna efter en inspelning men printeffekten är också beroende av lagringstemperaturen. Kan du inte utveckla detta lite? Ser du någon logik i att originalutgåvorna låter betydligt bättre än nyutgåvor som tillverkats utifrån samma band? Nja, ett lite mer kvinnligt tillbehör är det nog va... Rouch borste. Rätt! och calm hade rätt med Chanel. Det är Le petit pinceau Skrev om den här: http://www.euphonia-audioforum.se/forums/i...?showtopic=4929 Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
plundin™ Posted March 30, 2008 Share Posted March 30, 2008 Plundin har tidigare fått ett sådant prov av mig på en rak avspelning till CDR. Och den låter utomordentligt bra!! /ptr Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
eliot Posted March 31, 2008 Share Posted March 31, 2008 Eftersom vi är hos calle_jr (han med Kuzma, ni vet) så är detta källan och här syns vi granska de olika skivorna med Patriks smått suddiga syn Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
eliot Posted March 31, 2008 Share Posted March 31, 2008 Vi började lyssnandet med Starker och Dvoraks Cellokonsert där vi jämförde återutgåvan från Speakers Corner (till vänster) med en Philips-pressning från 60-talet (till höger) som jag funnit billigt Vi började med Speakers Corner utgåvan och gick sedan över till Philipsutgåvan.... Senare jämförelser var med original förstautgåvor men vi skall väl ta en mjukstart Tillägg: Philips köpte upp Mercury i början på 60-talet. Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
calm Posted March 31, 2008 Share Posted March 31, 2008 Mycket intressant gcs! Kan du inte utveckla detta lite? Ser du någon logik i att originalutgåvorna låter betydligt bättre än nyutgåvor som tillverkats utifrån samma band? Gcs! Detta intresserar mig också! Det var snarast detta som jag undrade över tidigare i tråden fast jag uttryckte mig otydligt och kallade fenomenet ekoeffekt. Kopieringseffekten var det korrekta namnet på fenomenet att banden kopierar sig själva vid lagring. Calm Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
boombox Posted March 31, 2008 Share Posted March 31, 2008 Superintressant tråd det här! Många intressanta inlägg redan. Ser fram emot intrycken från lyssningen Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
gcs Posted March 31, 2008 Share Posted March 31, 2008 Alla magnetband har mer eller mindre s.k. kopieringseffekt. Största effekten har man de närmaste 24 timmarna efter en inspelning men printeffekten är också beroende av lagringstemperaturen. Alla magnetband säger jag, men det gäller inte digitala magnetband typ DAT, Dasch och annat digitalt. Kopieringseffekten är inte bara beroende av temperatur utan den kan också vara olika mycket hörbar vid olika bandhastigheter förutom typen av musik. (Gles eller tät musik) Tjockleken på bandet spelar också en roll. Ett band som har mycke bandeko är tyvärr som det är och det går alltså inte att göra något åt saken. Jag köpte en FIM CD med Esther Ofarim som var inspelad 1972 där man vad det sades fört över original 1/4" till två kanaler 1". Vad det nu är för mening med detta kan man fråga sig. Den här skivan innehöll ganska mycket bandeko och bandbrus. Det kan ju inte bli bättre en originalet om man inte försöker att brusreducera lite försiktigt, men bandekot blir ändå kvar. Jag undra om inte Plundin fick en annan CDR av mig med Ray Brown-The Three som jag bl.a brusreducerat från en ganska mycket spelad vinyl. Du frågar om varför originalutgåvor låter bättre än de nya utgåvorna som är gjorda från samma master. Ja det är väl inte alltid så. Jag har ett flera skivor som är sämre än originalet och det beror på flera saker. Den viktigaste orsaken är att gravertekniken vad beträffar stereo var på den tiden sämre än idag. Man fick ex.v ett sämre frekvensomfång jämfört med idag. Men sedan ska man inte glömma att band trots allt åldras och ibland så är det inte änns säkert att man kan använda originalet från förr. Banden kan vara hopkladdade och då gäller det att renovera banden som t.ex att baka om banden i en speciell ugn. Efter en renovering måste man spela över bandet till något annat eftersom bandet inte duger att spela flera gånger. För det mesta beror ändå den stora skillnaden på hur man bearbetar ljudet vid överföringen och det handlar ju om omdöme. Att inte komprimera, i alla fall inte mycket och definitivt inte limitera. Man kan behöva höja de högsta frekvenserna om bandet är skadat på grund av självmagnetisering eller skadat vid någon avspelning på en bandare med magnetiska huvuden. Jag har tidigare gjort flera frekvensanalyser av äldre stereovinyler och jämfört med moderna avspelningar av äldre material. Man kan då konstatera att man med modern utrustning kan skrämma upp frekvensomfånget till det som vi idag kallar för hifi. Om man jämför äldre inspelningar med nya så kan man både höra och se på en FFT att man idag också får med de lägre frekvenserna. Varför låter äldre vinyler så tunt i basen. Jag har även vid olika tillfällen tittat på monovinyler som varit pressade i mitten av 50-talet och där kunde jag konstatera att t.ex Decca FFRR verkligen var full frekvens upp emot 20KHz medans stereovinyler inte gick högre än 15, 16KHz. Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
eliot Posted March 31, 2008 Share Posted March 31, 2008 Superintressant tråd det här! Många intressanta inlägg redan. Ser fram emot intrycken från lyssningen Jag har diskuterat detta många gånger med gcs i olika trådar och vi är av diametralt olika åsikt där jag hävdar att många originalutgåvor låter bättre än återutgåvorna sämre graverteknik till trots. Det blir nu intressant att höra hur calle_jr och patrikcaesar uppfattade skillnaden i en anläggning som definitivt inte är medvetet tweakad för dessa skivor Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
gcs Posted March 31, 2008 Share Posted March 31, 2008 Eliot! vi är av diametralt olika åsikt där jag hävdar att många originalutgåvor låter bättre än återutgåvorna sämre graverteknik till trots. Jo jag vet att du har sagt det och nu har ju inte jag lyssnat på alla skivor men det här är mitt lyssningsintryck av det som jag lyssnat på. Möjligen kan jag ha lyssnat på mer jazz och pop än klassisk musik. Jag har flera original vinyler ur Mercury serien PPS och en av dom "Jerom Kern & Cold Porter" finns också utgiven på en CD. Inspelningen är från början gjord på 35mm perfo och jag tycker nog att CD´n låter klart bättre än original vinylen. Många av mina Decca original stereo skivor med storbandsjazz (Ted Heath m.fl) och som är köpta i slutet av 50-talet och under 60-talet. Varför låter dom så tunt och varför brusar dom så mycket. Jag har faktiskt återköpt flera av dom på CD från Amazon och jag upplever ljudet som en himmelsvid skillnad och det till det bättre. En annan skiva från "Capital" records, Frank Sinatra - Shall We Swing inspelad 1960. Här låter faktist CD´n lika tråkig som min originalvinyl. Det är alltså ingen större skillnad mellan dom. Det tyder ju på att dom på min CD helt enkelt bara har gjort en rak avspelning från 1/4"´s mastern. Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
Recommended Posts
Join the conversation
You can post now and register later. If you have an account, sign in now to post with your account.