Timbre™ Posted May 21, 2004 Author Posted May 21, 2004 Ja, det kan bli kostsamt att lyssna på Joe Sample... Från början av nittiotalet har vi också albumet Ashes To Ashes som är en naturlig fortsättning på den just inslagna vägen: Warner Bros. och Tommy LiPuma. Nio instumentalnummer och ibland infinner sig en tydlig känsla av Fourplay i en något tunnare version. Det var kanske här Bob James & Co fick sina influenser till debutalbumet Fourplay som släpptes ett år senare... En perfekt men något opersonlig produktion som till vissa delar ligger farligt nära hissmusikavdelningen. Det avspända men ändå nerviga numret I´ll Love You är dock en höjdare. Quote
Timbre™ Posted June 5, 2004 Author Posted June 5, 2004 Joe Sample är inte bortglömd... På albumet Invitation blir Tommy Lipumas närvaro allt tydligare. Här är det högsta klass och proffsigt ut i varje detalj. Luftiga orkesterarrangemang av Dale Oehler ramar in Joe Samples känslofyllda pianospel. Joe Sample måste ha varit i sitt livs form och denna produktion är att betrakta som en höjdpunkt i samarbetet Sample/LiPuma. Förträffligt ljud och skivan är mastrad av Doug Sax vid The Mastering Lab vilket är en kvalitetsgaranti. Över anläggningar som klarar av att återge pianoattacker med energi, kropp och tyngd är detta en lyssningsupplevelse! Pianomusik kan vara svår och detta är en utmärkt utvärderingsskiva. Joe Sample trakterar en Hamburg Steinway D plus en del synthar. Svårt att plocka ut något favoritspår men titelspåret Invitation ligger bra till. Joe Sample tar sig igenom klassiker som A House Is Not A Home, Summertime och Duke Ellingtons Mood Indigo i mycket personliga tolkningar. Så välproducerat att man bara smälter... Quote
Timbre™ Posted June 5, 2004 Author Posted June 5, 2004 Joe Sample följer upp Invitation med att plocka fram sin mer funkiga ådra... :cool: Funky music helt enkelt och albumet Did You Feel That? innehåller spår som lika gärna kunde ha varit inspelade av The Memphis Horns eller Isaac Hayes på sjuttiotalet. Rejält sväng och The Soul Committee består av Steve Gadd på trummor, Freddie Washington på bas, Arthur Adams och Michael Landau på gittarr, Lenny Castro på diverse slagverk, Oscar Brashear på trumpet och Joel Peskin på tenorsax. Ett drivet och samspelt gäng som kan sin sydstatssoul. Quote
Timbre™ Posted June 6, 2004 Author Posted June 6, 2004 Joe Sample & Al Schmitt... :cool: En samproduktion med endast trio eller kvartett i sättningarna beroende på spår och musik. Old Places Old Faces öppnar stillsamt men låt er inte luras av det... Här bjuds bitvis en fusionsjazz och avskalad funk av sällan hört slag... Vissa melodislingor och harmonier känns mycket bekanta från The Crusaders men med en ljudkvalitet och en perfektionism som är ovanlig utanför audiofilinspelningsbranschen. Pianoupptagningarna är av en klass man normalt inte är van vid och Doug Sax är ansvarig för mastern. Stillsam jazz blandat med rak funk i spår som Black And White och inte minst favoritspåret Hippies On A Corner. Låter bra redan i klockradion! Quote
Neodynium Posted June 7, 2004 Posted June 7, 2004 Nu har jag fått höra några spår från Joe Sample... klart bra!! Detta skall införskaffas när tillfälle ges! Quote
Timbre™ Posted June 10, 2004 Author Posted June 10, 2004 Så har vi kommit tillbaka till denna annorlunda sammanställning av "Greatest Hits" med helt nyinspelat material. Det går knappt att härleda musiken till originalen på vissa spår och albumstiteln sample this är vald med finurlighet. Joe Sample samplar sig själv... :cool: Spåret I´m Coming Back Again var ursprungligen ett instrumentalspår med titeln Shadows på albumet Voices In the Rain. Här sjunger Dianne Reeves, George Duke hanterar synthar och Steve Gadd sitter bakom trummorna. Mycket soul och jazz... Kända nummer som Carmel, Night Flight och Chain Reaction passerar revy i nytappningar. Klassikern Soul Shadows (där Bill Withers ursprungligen stod för det vokala) framförs här av Dennis Rowland med hela proffsgänget i studion. Även version två blev en tung höjdarlåt... Så har vi In All My Wildest Dreams med bakgrundssång och mycket soul/gospelkänsla. Stämning och makalös ljudkvalitet. Lite längre fram obligatoriska Street Life, denna gång utan Randy Crawford som sångsolist, däremot tre skickliga bakgrundssångare som kompensation i en uppjazzad version. Minst lika bra som originalet! Det finns mer : spår nummer 13 är något av det bästa Joe Sample överhuvudtaget har gjort. Fly With Wings Of Love (ursprungligen från albumet Rainbow Seeker) bjuder på ett pianospel som går utanpå det mesta... Tur att detta inte är vinyl - skivan hade varit sönderspelad... Quote
Neodynium Posted June 10, 2004 Posted June 10, 2004 Lyssnade vi på denna platta hos Juha? Jag känner igen skivomslaget... Quote
Timbre™ Posted June 12, 2004 Author Posted June 12, 2004 Vi lyssnade på In all My Wildest Dreams men mest var det musik från Old Places Old Faces. Dessutom lyssnade vi på The Song Lives On med Joe Sample och Lalah Hathaway. Lalah är dotter till Donny Hathaway som under en alltför kort tid gjorde jetkarriär på Atlantic Records. Minns som igår debutalbumet på Atco år 1971 med några makalösa versioner av Clyde Wilsons Giving Up, Leon Russells A Song For You och Billy Prestons Little Girl. Donny Hathaway producerade själv redan från start och han kunde nog ha blivit hur bra som helst om inte livet hade haft överraskningar i beredskap. Lalah Hathaway sjunger med exakt samma timbre och rösthantering som sin far. Här blir det stor musik och Street Life dyker upp i ännu en version... Bara verkliga proffs kan krama ut så mycket njutning ur ett enda stycke. Lalah´s röst i When Your Life Was Low för tankarna till Donny Hathaway och One Day I´ll Fly Away är en känslosam pärla. Spår nummer åtta, When The World Turns Blue, känns bekant på något sätt och Joe Sample´s piano gör den till en utmärkt testlåt. Mycket för pengarna skulle man kunna säga. Quote
Guest Zalve Posted June 12, 2004 Posted June 12, 2004 Nu får du snart sluta rada upp bra skivor. Har beställt en första omgång. En fullpris och billigare fick följa med... Återstår och se om jag gillar det. Quote
Timbre™ Posted June 12, 2004 Author Posted June 12, 2004 Gillar du jazz & soul är du i säker hamn... :cool: Appropå beställda omgångar... Det rasslade in några skivor från CDON igår med bl.a. Larry Carlton Sapphire Blue. Döm om min förvåning när det visade sig vara en obruten USA-import. Nice... Quote
Neodynium Posted June 12, 2004 Posted June 12, 2004 De låtarna du spelade hos Juha med Joe Sample var mycket bra... Streetlife var en höjdare som man minns!! Inte fel med obrutna usa importer köpta från CDon.. Quote
Guest Zalve Posted June 12, 2004 Posted June 12, 2004 Blandning mellan Jazz och Soul är väl min djupaste rännan i min hamn. Nåt kul att se fram emot. Quote
Timbre™ Posted June 13, 2004 Author Posted June 13, 2004 Så var det färdigklättrat bland Joe Samples grenar och rötter tillsvidare och vi är tillbaka i nutiden. Med senaste albumet The Pecan Tree bjuds till stor del på tradionellt "Crusaderssound". Lizz Wright och Howard Hewett står för vokalinsatserna på flera spår. Säkert svårt att följa upp två kanonalbum som sample this och The Song Lives On men Joe Sample går på säkerhet. Titelspåret är svängigt och andas mycket Crusaders liksom instrumentalnumret Spanish Moss. Typisk soulmusik i vokalspåren och även om Lizz Wright/Howard Hewett inte når upp till Lalah Hathaways höjder är det ändå njutbart. Den här sagan är inte slut och Joe Sample fortsätter att dyka upp när man minst anar det. Senast var det på K-mans berömda japanimport med Los Lobos... Som sagt, alla har hört Joe Sample... Quote
K-man Posted June 13, 2004 Posted June 13, 2004 Timbre...inte los lobos...los lobotomys....men annars var det rätt \\K-man Quote
K-man Posted June 13, 2004 Posted June 13, 2004 Här skämtas inte! Los lobotomys heter konstellationen! ...du kanske minns bilden på framsidan..... \\K-man Quote
Timbre™ Posted June 13, 2004 Author Posted June 13, 2004 Okey, jag missade detta på grund av all japansk information... Quote
Timbre™ Posted September 2, 2009 Author Posted September 2, 2009 Sampletåget har sakta rullat i gång igen och redan efter första kurvan väntar en perrong som har hissats upp till de allra högsta höjderna bland all soul 'n' jazz som jag har konsumerat sedan mitten av sextiotalet. Ett makalöst album m.a.o. men först ut är en produktion med svensk anknytning. Vi är nog ganska många Crusadersfans och Stockholmstrombonisten Nils Landgren har länge haft Joe Sample & The Crusaders som sina absoluta favoriter. Denna ändlösa beundran skulle slutligen leda till en samproduktion med Joe Sample i New Orleans och här rätas en hel del frågetecken ut... Alla år som studiomusiker har säkert utvecklat en förmåga hos Joe Sample till stillsam nedtoning för att istället släppa fram gästande musiker och samarbetspartners. Det märktes tydligt tillsammans med Richard Bona i Göteborg och superkvaliteer ifråga om musicerande måste inte alltid bekräftas utan det räcker att de är närvarande. Nils Landgren får stort utrymme på denna Louisianaproduktion och detta album växer med varje genomlyssning. Lite Honky tonk piano-feeling i inledningen och Allen Toussaint's Get Out Of My Life Woman rullar snabbt in i ett skönt sydstatsgung. Lite väl svängigt blir det dock i Steve Cropper's & Otis Redding's (Sittin' On The) Dock Of The Bay och detta är väl kanske den soulklassiker som minst av alla gynnas av ett uppskruvat tempo då det finns risk att både innebörd och känsla rinner ut i havet. Betydligt mer tillbakalutade och avspända betänkligheter i Willie Nelson's Nightlife. En härligt mättad Landgren-version! Redan efter ett par spår står det klart att trombonen passar alldeles förträffligt bra till denna typ av sydstatsmusik och i Sampleklassikern Soul Shadows kom jag på mig själv med att sitta och vänta på dess entré... Trogna lyssnare får sin belöning och mot slutet står det härliga till! Den mest framgångsrika versionen av Soul Shadows förknippas väl annars med Bill Withers år 1980 och här var det i allra högsta grad The Crusaders som stod bakom den inspelningen. Soul Shadows kommer att leda vidare till nästa album medan nästa spår, One Day I Fly Away, leder ännu ett steg framåt i färdriktningen. Melodin gavs ursprungligen ut på albumet RANDY CRAWFORD / NOW WE MAY BEGIN och Crusaders finns naturligvis med i bakgrunden. Den riktigt stora kommersiella framgången för gruppen ägde rum 1979 med Street Life och då var det Randy Crawford som stod vid sångmikrofonen. Cirkeln kommer att slutas i denna tråd och själv sitter jag numera helt fast i sweetspot... Bättre blir det inte i denna värld av musik... :mm: Albumet CREOLE LOVE CALL med Nils Landgren & Joe Sample snurrar vidare och man bjuds en härligt mättad jazz-soul-blues på numren som följer. Mot slutet blir det mycket New Orleans-atmosfär i Same Old Story och vad vore sådan musik utan trombon... Nils Landgren besitter även en lågmäld ocvh soulinspirerad stämma som passar väl in i sammanhanget. Grand final med titelspåret Creole Love Call i trombonversion. Någonting kändes väldigt bekant och plötsligt ramlar det ner en massa peruanska solesmynt i skallen... Originalet spelades in av Duke Ellington år 1927, den måste ha givits ut på 78-varvare och därmed varit perfekt mjukvara till den tidens vevgrammofoner som forslades runt till de mest avlägsna och otillgängliga platser och byar. Fortsättning följer... Quote
Timbre™ Posted September 2, 2009 Author Posted September 2, 2009 Ingen trombon men kanske en euphonium eller bara en bastuba... Nåväl...spelglädjen var det inget fel på vid dessa sessioner som brukade utspela sig på höjder runt 3800 m.ö.h. En svensk midsommarfest på dansk campingplats kan te sig som ett försiktigt lunchmingel i jämförelse med detta. Här finns ingen dagen efter då cerveza- och piscointaget kunde pågå för fullt i flera dagar. Krydda med lite cocablad och musiken tonade aldrig ner även om dansen periodvis kunde övergå i ett stapplande rörelsemönster. Det absolut mest fantastiska var emellertid att det hela tiden spelades exakt samma melodi... Efter några år i detta vidsträckta område insåg jag att det spelades samma melodi på ALLA fester dygnet runt... Quote
Timbre™ Posted September 2, 2009 Author Posted September 2, 2009 En något mer ordnad uppställning och det krävs både språk, tid och de rätta kontakterna för att kunna spåra källan till en sådan här specifik tradition. Mycket riktigt...till slut fick jag berättat för mig att en slokhattförsedd gårdfarihandlare hade dragit by och rike runt samtidigt som det alltid spelades en enda stenkaka med Duke Ellington på den medhavda trattgrammofonen. Affärerna handlade om allt möjligt men spelverket blev aldrig till salu så här tog man snabbt till sig tongångarna från dessa demonstrationer. Det skulle inte förvåna mig om det spelade stycket var just Creole Love Call... :cool: Quote
Timbre™ Posted September 2, 2009 Author Posted September 2, 2009 Givetvis måste vi ha med en bild på det dansande sällskapet... Året var 1982. Quote
Bebop Posted September 2, 2009 Posted September 2, 2009 Förstår att Du gillar att botanisera bland dessa minnen. Hur är det med spanskan mellan Spanien och Sydamerika och mellan storstad och landsbygd? Stora skillnader? Jag är inte fantastiskt bra på franska men reder mig normalt hyggligt. När jag flyttade till Quebec gick det rätt så bra också, dvs när jag lyssnade på nyheter i radio/TV men i verkligheten och speciellt utanför 70-skyltarna förstod jag knappast inget. Quebecarna blir också förnärmade när dom åker till Paris där engelsktalande fransoser svarar på engelska. Quote
Timbre™ Posted September 3, 2009 Author Posted September 3, 2009 Förstår att Du gillar att botanisera bland dessa minnen. Hur är det med spanskan mellan Spanien och Sydamerika och mellan storstad och landsbygd? Stora skillnader? Ja, de lokala varianterna kan vara helt avgörande när man själv är nybörjare på språket. En av de första dagarna var jag inne på ett lager för att fixa klädgalgar till min nya garderob. Väl förberedd med ordboken i hand får jag fram "perchas","perchas" por favor. Indiantanten tittade på mig som om jag inte riktigt var med ända tills jag får syn på en klädgalge nere på golvet. Aha...colgadores Mister och plötsligt hade jag med mig en hel kartong... Colgador blev ett av de första orden jag snappade upp och det är väl bara att byta till percha i Madrid... Ibland blev jazzfesterna lite väl intensiva och i det här stadiet talar deltagarna helst bara quechua. Quote
calle_jr Posted September 5, 2009 Posted September 5, 2009 Ibland blev jazzfesterna lite väl intensiva och i det här stadiet talar deltagarna helst bara quechua. http://euphonia-audioforum.se/timbre/scan/scan0634.jpg De ser ju ut att vara i finfin form Quechua är en sydamerikansk språkfamilj bestående av 46 olika varianter (inklusive den utdöda klassisk quechua), vilka talas av stora delar av indianbefolkningen i Peru, Ecuador, Bolivia, Chile och i de argentinska anderna. Quechua som på sitt eget språk heter Qhichwa shimi eller Runa Shimi ("människornas språk") talas av sammanlagt närmare 17 miljoner människor i Sydamerika. I Peru är den mest använda dialekten Cuscoquechua och i Bolivia talar omkring 37% av befolkningen en dialekt som kallas Sydboliviansk quechua. Quechua är också benämningen på de indianfolk som talar quechua. De utgör en av de viktigaste etniska minoriterna i Sydamerika. Quote
Timbre™ Posted September 5, 2009 Author Posted September 5, 2009 Vi växlar tillbaka till huvudspåret och där dyker Soul Shadows upp i ännu en variant. En inspelning gjort i Texas på Creole Joe's Studio med endast Joe Sample och ett piano. Albumet inleds med ett spår från första världskrigets dagar och därefter tar sig Joe Sample igenom en samling jazzklassiker ur skiftande kategorier inklusive de egna kompositionerna Soul Shadows och Spellbound. Quote
Timbre™ Posted September 5, 2009 Author Posted September 5, 2009 Inspelningen gjordes år 2004 och Soul Shadows med Nils Landgren kom ut 2006 så detta är en tidigare version även om skivorna inhandlades i omvänd ordning. Läckert att höra en välbekant melodi över Joe Sample's solo piano i en helt annorlunda version. Ljudkvalitén på detta album är i enlighet med Sample- och Verve-traditioner utomordentligt bra och misstankarna om att Joe Sample är perfektionist och audiofil bekräftas med varje album som kommer ut. Piano är inte det lättaste att återge korrekt och det här albumet skulle fungera utmärkt som testskiva i hifisammanhang. Attack, utklingning, rymd och klang - allt finns med och jag känner på mig att Joe Sample spelar på en flygel från Yamaha... Quote
Timbre™ Posted September 5, 2009 Author Posted September 5, 2009 En innehållsförteckning med klassiker och förutom ljudmässig njutning växer versionerna av Ain't Misbehavin' och Embraceable You fram till tunga favoriter. How You Gonna Keep 'Em Down On The Farm samt Jitterbug Waltz står jag gärna över även om de skulle passa utmärkt för hifiutvärdering. Dock måste man nog vara fascinerad av just skickligt hanterat jazzpiano för att investera i detta album. Jitterbug Waltz är uppenbarligen inspelad i Japan och det talar ju också för Yamaha... Quote
Timbre™ Posted September 5, 2009 Author Posted September 5, 2009 Ett album kvar i detta avsnitt och nu väntar något långt utöver det vanliga i både soul- och jazzsammanhang. Trodde först inte mina öron men detta är något av det absolut bästa jag har skickat in i en CD-spelare. Där kommer den att ligga kvar under oöverskådlig framtid och Feeling Good blir därmed en perfekt och lämplig titel... :cool: Quote
Timbre™ Posted September 5, 2009 Author Posted September 5, 2009 Det satt en liten klisterlapp som förkunnade "Grammy Nominated" på inplastningen och då blir man ju nyfiken på vilket album som vann... Lite surfande och det visade sig vara ett av de tretton höjdarspåren som blivit utagen till "BEST TRADITIONAL R&B VOCAL PERFORMANCE" 2008 men vad som skiljer detta album från väldigt många andra i genren är att samtliga nummer är en upplevelse var för sig. Således ingen utfyllnad och jag föll pladask redan efter första genomlyssningen. Satt bara och väntade på dippen men den kom aldrig. Efter ett 20-tal genomlyssningar känns allting ännu mer rätt och hur skall det då inte bli efter 200... Faktum är att nomineringen, All Night Long, kanske var det spår som påkallade minst uppmärksamhet vid första genomlyssningen men det kan också bero på att det ligger näst sist. Här finns underbara versioner av Everybody's Talking och Rio de Janeiro Blue - den senare även inspelad av Freddy Cole. Quote
Recommended Posts
Join the conversation
You can post now and register later. If you have an account, sign in now to post with your account.