Jump to content

Francis Albert Sinatra


Guest pick-me-up

Recommended Posts

Guest pick-me-up

Trots att det här forumet är väldigt bred så har jag inte hittat en specifik tråd av Frank Sinatra.

Tycker att det är hög tid att ändra på det …

Själv har jag börjat gilla hans musik precis bara några år sen.

Vilken otroligt skatt det finns att hämta i hans musik.

Tänkte bara att det måste finnas många andra som brinner för hans skivor.

Så låt oss börja diskutera om musik av the chairman of the board!

Om du bara ska ha en enda skiva av honom så köp Capitol Collectors. Ska vara bra ljud.

Annars … blir du insöad på hans musik på allvar, kommer det räcka hela livet, för hör och häpna, det ska finnas över 1300 album att införskaffa! (Men det mesta är nog upprepning, best of osv. förmodar jag.)

Bra Sinatra album:

A Swingin’ Af¬fair!

Capitol Collector’s Series (ska du bara ha en Sinatra, köp den här!)

Classic Sinatra: His Greatest Performances 1953-1960

Come Dance with Me!

Come Fly with Me

Francis Albert Sinatra & Antonio Carlos Jobim

Frank Sinatra Sings for Only the Lonely

In the Wee Small Hours

September of My Years

Sinatra and Strings

Sinatra and Swingin’ Brass

Sinatra’s Swingin’ Session!!! And More

Sinatra at the Sands (en av hans bästa liveskivor)

Sinatra Reprise: The Very Good Years

Songs for Swingin’ Lovers!

Songs for Young Lovers/Swing Easy

The Best of The Capitol Years

The Very Best of Frank Sinatra (= Reprise & mycket renommerad)

The Very Good Years

Watertown

Where Are You

Det här kommer att växa med tiden …

Link to comment
Share on other sites

Trots att det här forumet är väldigt bred så har jag inte hittat en specifik tråd av Frank Sinatra.

Tycker att det är hög tid att ändra på det …

Själv har jag börjat gilla hans musik precis bara några år sen.

Vilken otroligt skatt det finns att hämta i hans musik...

Jo, det ska gudarna veta..! Ibland tycker jag nästan att den sångskatt Sinatra förmedlar genom sitt sjungande - inte sällan tycks ju Frank Sinatra Lyrics vara rätt identisk med låtar ur The Great American Songbook - är större än någon enskild sångare, inklusive Albert Francis himself, och att det främst är denna enorma sångskatt som gör sångare som Sinatra, Nat King Cole, Sammay Davis Jnr, Dean Martin, Ella Fitzgerald, Nat King Cole m fl så attraktiva som artister. När detta är sagt, måste dock sägas att de här nämnda, inte minst Sinatra själv, är larger-than-life personligheter, och att det kanske aldrig kommer att finnas så många begåvade sångare som lever och verkar samtidigt igen.

Vad gäller Sinatras sång, upplever jag - för att tala i hifi-termer - knappast att Sinatra har den djupaste basen, och heller inte den vackraste diskanten. Vad han framförallt har, är ett väldigt fint mellanregister, med alldeles speciella och välljudande fraseringar. De senare kan kanske sägas utmärkas av Sinatras mycket fina timing för när och hur texten skulle sjungas. Dessutom växlade ofta Sinatra sin frasering, vilket gör att han inte bara har spelat in många låtar, utan spelade in många olika versioner av varje låt, vilket i slutändan ger en väldigt stor musikskatt för de som uppskattar hans sångkonst.

Beträffande fraseringen, lär den ha uppkommit genom att Sinatra, under den tid som han sjöng i Tommy Dorsey storband, tog intryck av blåsinstrumenten och gick in för att lära sig att använda sin röst som ett liknande instrument. För att klara detta, började han träna sin lungkapacitet genom att hålla andan under vattnet tills han nästan sprände sig. Med denna uppövade, unika fysiska förmåga blev Sinatra en mästare på att hålla en ton, och lär själv ha sagt att han i stället för att sjunga blott två eller fyra takter i ett svep - vilket de flesta av hans samtida sångarkollegor gjorde - kunde sjunga sex takter och i vissa låtar t.o.m. åtta takter utan att ta andetag som var syn- eller hörbara. Denna förmåga gav melodin en svepande, obruten prägel, och det var det som kanske mer än något annat fick honom att låta annorlunda.

När det sedan gäller Sinatras inspelningsteknik, kan nämnas att i studion sjöng han inte som brukligt är till inspelad musik. I stället stod Sinatra mitt i orkesterhavet, som en livboj, och följde med i vågornas gungande. Det behövdes normalt bara en tagning, eller möjligen två, sedan var det klart. Detta nästan innan musikerna hunnit värma upp...

Om Sinatra finns mycket gott att säga, och med tanke på längden på hans sångarkarriär, och så stor som han var som underhållare - för i princip alla samhällsklasser och för alla individer - är det osannolikt att vi får uppleva samma grad av storhet igen. Högst osannolikt.

Link to comment
Share on other sites

Guest pick-me-up

Wow!

Greensleeves, du verkar veta otroligt mycket om honom.

Kom gärna med fler förslag om bra skivor och kommentera gärna mina exempel.

Jag undrar om du råkar veta ifall hans monolog på Sinatra at the Sands albumet finns i tryckt form nånstans på nätet. För jag tycker att han pratar så fort så jag hinner inte uppfatta allting som sägs.

Själv har jag ganska nyligen upptäckt hans musik och är ganska grön än så länge.

Link to comment
Share on other sites

Wow! Greensleeves, du verkar veta otroligt mycket om honom...

Nja, jag är väl mest en glad musikamatör som rent allmänt söker kvalitet vad gäller kompositöter, artister, vokalister osv. Detta i princip oavsett musikgenre. För den som vill försöka hitta och uppmärksamma just kvalitet, finns ingen möjlighet att gå förbi Albert Francis, varför jag med naturlighet har ägnat lite extra mycket uppmärksamhet åt denne gigant. Att han sedan tycks ha varit jordnära som person, och aldrig verkade glömma sitt enkla ursprung i Hoboken, New Jersey, är ett extra plus.

... Kom gärna med fler förslag om bra skivor och kommentera gärna mina exempel...

Jag vet inte om jag just nu kan räkna upp några cd-skivor på rak arm som tillför din lista något; du verkar ju ha fått med en hel del godbitar. Jag kan dock återkomma om jag hittar några lämpliga compact-discar. När det gäller de riktigt stora i musikhistorien, t ex betydande vokalister som Nat King Cole, Ella Fitzgerald, Elvis Presley m fl, är det väl inte speciellt svårt att hitta massor av låtar som är inspelade med dem; det svåra är att hitta riktigt bra inspelningar där skivbolaget verkligen satsat den tid och resurser som krävs för ett gott slutresultat. Det kanske finns någon entusiastsida på Internet som har listat inte bara Sinatra-skivor, utan de Sinatra skivor som låter verkligt bra hifi-mässigt. För de som lyssnar på vinyl är detta måhända inget problem, men i cd-djungeln har jag hört en del tidigare inspelningar med Old Blue Eyes som lämnar en hel del övrigt att önska. Det sistnämnda är synd, inte minst eftersom Sinatra verkade ha vissa återkommande låtar på sin repertoar i början på karriären som är svåra att hitta inspelade så att de låter lika klart och rent som senare tiders cd-skivor. Speciellt låten "Begin the Beguine" skulle jag vilja hitta i en fräschare cd-variant.

... Jag undrar om du råkar veta ifall hans monolog på Sinatra at the Sands albumet finns i tryckt form nånstans på nätet...

Det känner jag inte till.

... Själv har jag ganska nyligen upptäckt hans musik och är ganska grön än så länge.

Det behöver faktiskt inte vara något negativt; du har ju det mesta kvar att uppleva av en av världens största entertainers ever! :cool:

Link to comment
Share on other sites

Kål Pårter´s Begin the beguine lär visst bara finnas i två inspelningar med Frankie Boy. Den ena är en radioinspelning från 1944 och den andra är inspelad under hans tid på CBS/Columbia 1946 med Axel Stordal´s orch. Han lämnade eller fick sparken från CBS i början av 50-talet då hans stjärn status började falna. Han slog sig då på film och fick sedan kontrakt med Capitol. Det här tycker jag var hans bästa tid. Sedan 1960 så startade han skivbolaget Reprise och under den här tiden gjorde han bl.a en inspelning med Count Basie och han fick också hjälp av Quincy Jones.

Link to comment
Share on other sites

Guest pick-me-up

gcs!

Den skivan som du hänvisar i slutet av din text är just Sinatra at the Sands som är en av hans bästa liveskivor och Sinatra’s första officiella live album. (Enligt uppgifter som jag har sett på nätet. Men Live in Paris borde vara ännu äldre!)

En sak som det ryktas en hel del är att Ol’ Blue Eyes hade kontakter med maffian …

Tror faktiskt att det ligger en hel del sanning med de påståendena, men hur som helst, kan ingen ta äran från honom att ha varit en av de allra bästa inom sin genre!

Frankie boy var också oerhört duktig att hinka i sig ett och annat i starkvägen. Att ändå nå den aktningsvärda åldern måste betyda att han hade väldigt goda gener …

Den största delen av de skivrekommendationer som jag har angett har jag kopierat av de som kan hans musik oerhört mycket bättre än vad jag kan.

Så för den delen är jag inte det minsta oroad. Naturligtvis finns det alltid tycke och smak och det är ju fullständigt normalt.

Hur som helst så brukar det nämnas oftast att han var bäst på de åren när han jobbade på Capitol Records.

Link to comment
Share on other sites

Köpte för något år sedan "my way the best of Frank Sinatra" dubbel cd, bra inspelningar. Kanonskiva, hur bra som helst.

Ungdommarna från 18-30 lägger beslag på den oxå, så han konkurerar lätt med dagens listettor...det är väl den gamla sanningen, bra musik håller alltid oavsett ålder på musiken...

Link to comment
Share on other sites

Guest pick-me-up
Köpte för något år sedan "my way the best of Frank Sinatra" dubbel cd, bra inspelningar. Kanonskiva, hur bra som helst.

Ungdommarna från 18-30 lägger beslag på den oxå, så han konkurerar lätt med dagens listettor...det är väl den gamla sanningen, bra musik håller alltid oavsett ålder på musiken...

Okej …

Jag kom på att tänka också på en annan samlingsalbum som heter Romance. Den är en dubbel, och som en limiterad utgåva innehåller den också Frank Sinatra & Sextet: Live in Paris.

Den är inspelad år 1962, så i så fall kan det vara en av tidigaste levande intagningar av Sinatra.

Link to comment
Share on other sites

Om man är intresserad så bör man ju också lyssna på skivor från Sinatra´s tid på RCA Victor och då med Tommy Dorsey Orchestra. Varför var inte Frank Sinatra inkallad under kriget? Han hade säker varit en utmärkt soldat med tanke på alla tuffa soldatroller han gjort. Men det var ju förstås efter kriget. Det är sant att han hade kontakt med maffian och det var mycket tackvare mafian som han fick möjligheterna. Det gick en dokumentär för några år sedan på SVT kanal om Sinatra där det framkom sådant om hans kontakter med maffian. I den här skivlistan som finns tidigare i den här tråden så har jag nog de flesta skivorna och några på 50-tals vinyl. Sinatra gjorde aldrig några sångpålägg utan han sjöng direkt on tape. Det finns en skiva - Sinatra´s swingin´ session!!! som är inspelad i Augusti 1960. Här kan man se hur han står och sjunger mitt på golvet med Nelson Riddle´s orkester i studion, mikrofon är en från AKG C12. En mycket bra skiva f.ö.

Link to comment
Share on other sites

Guest pick-me-up
Om man är intresserad så bör man ju också lyssna på skivor från Sinatra´s tid på RCA Victor och då med Tommy Dorsey Orchestra. Varför var inte Frank Sinatra inkallad under kriget? Han hade säker varit en utmärkt soldat med tanke på alla tuffa soldatroller han gjort. Men det var ju förstås efter kriget. Det är sant att han hade kontakt med maffian och det var mycket tackvare mafian som han fick möjligheterna. Det gick en dokumentär för några år sedan på SVT kanal om Sinatra där det framkom sådant om hans kontakter med maffian. I den här skivlistan som finns tidigare i den här tråden så har jag nog de flesta skivorna och några på 50-tals vinyl. Sinatra gjorde aldrig några sångpålägg utan han sjöng direkt on tape. Det finns en skiva - Sinatra´s swingin´ session!!! som är inspelad i Augusti 1960. Här kan man se hur han står och sjunger mitt på golvet med Nelson Riddle´s orkester i studion, mikrofon är en från AKG C12. En mycket bra skiva f.ö.

Toppen, gcs!

Du har imponerande kunskaper om Frank Sinatra! Var rädd om de originalinspelningarna du har … De är rätt så värdefulla, vad jag kan förstå.

Det är inte vem som helst som har varit en god vän både med mafian och USA:s presidenter!

They don’t make guys like him anymore …

Jag gissar också att du är ingen B-junior längre … inte jag heller. Det som gläder mig nästan mest är att ungdomarna gillar hans musik också!

Fast det är så långt från hip, hop och rap man kan komma …

Hans återstående familj bör leva hyfsad enbart med royalties.

Link to comment
Share on other sites

... Det är inte vem som helst som har varit en god vän både med maffian och USA:s presidenter!

Nej, knappast. Beträffande Frank Sinatras påstådda kontakter med den italienska maffian, och med några av USA:s presidenter, ska jag försöka ge en del information i det följande.

Vad gäller samröret med maffian, är det väl ingen mer än Frank och olika mafiosos som exakt vet hur det låg till med detta. För utomstående handlar det om att försöka skapa trovärdiga berättelser om hur det låg till, och när det gäller sådana berättelser kan bl a följande nämnas. Mario Puzo skrev boken Gudfadern som senare filmades till den berömda klassikern med Marlon Brando, Al Pacino, Robert Duvall m fl. Som grund för boken låg bl a Puzos goda kännedom om den organiserade brottsligheten; ex sades Puzo ha haft en god insyn i den verkliga gangsterfamiljen Genovese. Den senare var en av New Yorks fem största gansterfamiljer, och utgjorde därmed ett av USA:s största och mest betydande kriminella nätverk. I sina böcker sägs Puzo beskriva verkliga personer som han döljt bakom fiktiva namn. I boken och filmen Gudfadern yttrar sig det ex i att Gudfaderns skönsångande gudson, Hollywood-stjärnan Johnny Fontane, ber sin Gudfar hjälpa honom att få en roll i en viss Hollywood-film. Gudfaderns ansträngningar för att hjälpa sin gudson ledde i filmen Gudfadern till den klassiska scenen med det avkapade hästhuvudet i den mäktige Hollywood-producenten Jack Woltz säng. Detta som en respons på den senares vägran att ge Fontane en roll. Vissa menar att den skönsångande mannen i verkligheten var Frank Sinatra, som genom påtryckningar från maffian ska ha fått en roll i 1953 års version av filmen Härifrån till evigheten (med Burt Lancaster och Deborah Kerr i huvudrollerna).

Skärskådar vi denna verklighet lite djupare ur Francis Alberts perspektiv, var det välkänt att han hade flera svåra år innan ovannämnda film haft sin premiär, och att han under denna period tveklöst upplevde en djupare karriärsmässig vågdal. Genom rollen i filmen Härifrån till evigheten fick han en andra karriär. Innan filmpremiären var Francis Albert på botten, vilket bl a ledde till ett försök att hitta igen fans i Europa som ersättning för de som övergett honom i hemlandet. Som en del av turnén uppträdde han i Sverige, och då inför betydligt mindre åhörarskaror än han haft i USA några år tidigare. Vid ett tillfälle lär han ex ha sjungit i Eskilstuna Folkpark inför en pinsamt liten publik, vilket är tämligen svårt att förstå idag. Under denna svåra period var Sinatra i desperat behov av en verklig framgång. Chansen kom alltså med rollen som Menige Angelo Maggio i Härifrån till evigheten, och tack vare detta vände allt. Filmen blev en klassiker som vann åtta Oscars, nominerades till ytterligare fem, och innebar en stor personlig framgång för Sinatra personligen. Detta dels genom filmens stora succé, och dels genom att han vann priset för Bästa manliga biroll. Härigenom tog Sinatras karriär ny fart, och han kunde gå vidare till att bli den megastar vi idag känner honom som.

Historien om att det var den organiserade brottsligheten som tillsåg att Francis Albert fick rollen som Menige Angelo Maggio är dock inte styrkt, och det finns förvisso mer måttfulla utläggningar rörande Sinatras ev maffiakontakter. I en artikel i Aftonbladet kallad Maffiavännen Frankie Boy beskrivs hur FBI försökte sätta dit Sinatra i 40 år, utan att lyckas. Författarbröderna Tom och Phil Kuntz har tagit ta del av 1 275 sidor av tidigare topphemligt FBI-material om sångaren, och de skrev boken The Frank Sinatra Files: The Secret FBI Dossiers. Boken bekräftar vad alla redan visste: Frankie Boy var visserligen kompis med maffian, men bara kompis, och detta kompisförhållande var naturligt eftersom Sinatra var en av de stora i den stora italienska familjen i USA. Sinatra festade om med maffiabossarna på Kuba, sjöng på deras partyn, och var storstjärna på deras kasinon. Måhända fick Sinatra även feta sång- och filmkontrakt tack vare sina polare i maffian. Samtidigt bör det noteras att den enda maffiabelöning som FBI någonsin upptäckte att Frank erhöll, var i form av ett dussin skjortor från gangsterkungarnas gangsterkung Al Capone. Det sägs vidare att det var ofrånkomligt att Sinatra, amerikansk italienare, hade kontakt med maffian. Detta då den senare kontrollerade en stor del av nöjesindustrin i USA och på Kuba. Det var där de stora pengarna fanns, och till de stora pengarna reste Frank Sinatra. FBI lyckades som sagt aldrig att bevisa något formellt samband mellan Sinatra och maffiabossarna, även om agenterna år 1947 noterade att Sinatra sammanträffat med den ökände Bugsy Siegel. Det framgick emellertid aldrig vad mötet handlade om. FBI undersökte även tillsättningen av Sinatras oscarsbelönade roll i Härifrån till evigheten, men hittade inga bevis för maffiainblandning där heller.

Som kuriosa - och för att återknyta till faktumet att Frank tycks ha varit god vän såväl med många företrädare för maffian som flera av USA:s presidenter - kan nämnas att den påstådda kvinnokarlen Sinatra lär ha lånat ut sin flickvän Judith Campbell Exner till maffiabossen Sam Giancana, och till president John F Kennedy...

Samtidigt.

Host.

När det gäller kvinnor i kretsen kring Sinatra och The Rat Pack, var det vidare så att Peter Lawford, en av Franks kompisar i The Rat Pack, gifte sig med Kennedys syster. I samma veva uppträdde Sinatra och Dean Martin på Giancanas dotters bröllop, vilket gav den paranoide FBI-chefen J Edgar Hoover - som tidigt började undersöka Sinatra - ytterligare något att bita i. När Kennedy blev president antyddes det flitigt att Giancana, som kontrollerade flera mäktiga fackföreningar, låg bakom segern. Detta utredde FBI gång på gång, men hittade ingenting. Sedermera övergav Sinatra officiellt demokraterna, vilket inte minst sägs vara en följd av att President Kennedy, under en resa till Kalifornien/Nevada år 1962, valde att gästa Bing Crosbys hem istället för Frank's ställe. Detta efter att Sinatra starkt hade stöttat Kennedy under presidentvalet 1960. Det ansågs allmänt att presidenten och hans rådgivare upplevde Sinatra, med sina påstådda maffiakontakter, som en belastning. Efter detta valde Sinatra att bli företrädare för presidenterna Richard Nixon, och Ronald Reagan. Vad gäller FBI slutligen, hade byrån vid det laget redan tröttnat på att undersöka Francis Albert.

För den som vill fördjupa sig än mer i detta fascinerande levnadsöde, rekommenderas boken Sinatra : människan och artisten av John Lahr, ISBN 91-1-300677-0 (inb.).

Vad gäller just det artistiska, är en personlig favorit dubbel-albumet A Man and His Music. Skivorna i albumet gavs ut på Sinatras eget skivbolag Reprise Records år 1965, och heter mer specifikt:

- Sinatra. A man and his music. Disc One.

- Sinatra. A man and his music. Disc Two.

Dessa skivor kännetecknas av en (mycket) god ljudkvalitet, att Francis Albert i små monologer reflekterar lite över sitt liv, ett muntert scen-snack mellan Frank Sinatra-Dean Martin-Sammy Davis Jnr, och naturligtvis massor av fina låtar. Här finns bl a min favoritlåt med Sinatra sedan något år tillbaka: I've Got You Under My Skin. Låten är liksom många andra örhängen skriven av Cole Porter, och blev något av en signaturmelodi för Frank. Låten är en favorit inte minst eftersom dess natur låter Frank visa upp sin utmärkta fraseringsförmåga, och all den styrka och det register han hade i sin röst när han var på topp.

Slutligen skulle jag vilja framhålla att maffia- och politikerkontakter eller ej, är Francis Albert Sinatra värd att bli ihågkommen för sin egen skull. Ihågkommen och erkänd som en av de riktigt stora sångarna och artisterna. Inom genrerna populärmusik, jazz och swing kanske rent av den allra största.

Link to comment
Share on other sites

Guest pick-me-up

Jättebra, Greensleeves!

Underbart lysande berättat!

Ska genast kolla denna skiva, (fast i ärlighetens namn är det mest uppskattad av kännare … och där är jag inte riktigt ännu!)

Jag tror också att han var den största inom de här genren. Det är högst osannolikt att någon skulle kunna överträffa honom. No way.

Hans liv var oerhört fascinerande. Jag vet ingen människa som var både en så bra skådespelare och sångare.

Link to comment
Share on other sites

Guest pick-me-up
Greensleeves:

Guld..skönt att man lär sig något nytt..

Håller med dig, Kent_n!

Fortsätt gärna Greensleeves, och låt oss alla här på forumet ta del av dina kunskaper!

Det är alltid himla skönt att läsa om en artist av någon som verkligen behärskar ämnet.

Link to comment
Share on other sites

Guest pick-me-up

Det som är så synd på de allra flesta forum är att diskussionen dör nästan innan den har ens börjat … :)

Lite tråkigt, tycker jag. Eller att man måste vänta svar på flera veckor … Nej, tack.

Därför håller jag mig vid lite öppnare vatten. (Större ställen.)

Link to comment
Share on other sites

Join the conversation

You can post now and register later. If you have an account, sign in now to post with your account.

Guest
Reply to this topic...

×   Pasted as rich text.   Paste as plain text instead

  Only 75 emoji are allowed.

×   Your link has been automatically embedded.   Display as a link instead

×   Your previous content has been restored.   Clear editor

×   You cannot paste images directly. Upload or insert images from URL.

×
×
  • Create New...