Return To Forever återförenas

[Bebop]

Hur många av er känner till och kommer ihåg Return To Forever på 70-talet? Om gruppens namn är obekant, så kanske Chich Corea och Stanley Clarke är mer bekanta, eller möjligen Al DiMeola och Lenny White ...

I följande länk kan ni både se och höra nyheten.

Return To Forever breaking news

Return Of Forever var en av grundarna till fusion musiken på 70-talet. De spelade samtidigt med Weather Report, Herbie Hancock och Mahavishnu Orchestra. Den gemensamma nämnaren var att många av dessa musiker kom från Miles Davis och förde vidare hans arv från Bitches Brew period.

Chick Coreas Return To Forever har legendstatus. Det innebär inte att det är Chicks bästa period. Hans storhet kom efter Return To Forever enligt min mening. När jag kollar i min skivhylla så har jag ca 40-50 album av Chick Corea. Endast 7 av dessa är med Return To Forever. Nedan fokuserar jag dock enbart på hans Return To Forever.

Den gemensamma nämnaren har varit Chick Corea och basisten Stanley Clarke. De har varit med hela tiden. I mittperioden anslöt även trummisen Lenny White och gitarristen Al DiMeola. Det är nu dessa som samlas igen. Grunduppställningen och sluttruppen såg dock annorlunda ut. Om detta kan Du läsa mer om på Wikipedia (sök på Return To Forever).

Här listar jag deras album med mina betyg på musik och ljud. Mina betyg är endast relaterat till de inbördes plattorna av Return To Forever. Ljudkvaliteten baseras på vinyl.

Först ut är deras ECM-utgivning från 1972:

Första 2 plattorna var helt akustisk sånär som på ett elpiano. Förutom Chick och Stanley, ingick sångerskan Flora Purim och hennes slagverkande man, Airto Moreira samt Joe Farrell på saxar och flöjt.

Musik:

Ljud: (en tidig ECM-utgivning med typisk ECM-upptagning. Kan dock bli lite för skarp i diskanten i allt för upplösta system. Mixningen vandrar lite fram och tillbaka men trots allt är helheten OK)

Det kommer mer ...

[Absolute Audio]

OOOOOOHH! Det var trevligt, och oväntat! Jag trodde han bara körde Scientolog-soundtracks nu för tiden. Och det ska bli spännande att höra vad du tycker om min favorit RTF skiva... Som jag nyligen hittade på vinyl i bra skick

[Bebop]

Samma uppställning och sound som på ECM-plattan. Skivbolaget är nu Polydor. Utgivningsår 1973.

Musik:

Ljud: (Lite rundare i tonen än ECM där diskanten fortfarande kan vara lite spetsig i upplösta system. Har en ganska nätt ljudbild, inte så "basig").

Ovanstående 2 plattor är för mig Return To Forevers bästa. Det är dock inte någon elektrisk fusion musik förutom elpianot. Många av Chicks klassiska låtar presenterades på dessa 2 album för första gången, t ex La Fiesta, Spain, Crystal Silence m fl.

På 3:e albumet presenterade RTF en ny uppställning. Chich och Stanley fick nu sällskap av Al DiMeola och Lenny White. Nu blev det helt elektriskt och den egentliga fusionmusiken från RTF såg dagens ljus. Först ut var "Where Have I Known You Before".

Musik:

Ljud:

Jag tycker det lät illa 1974 och det låter lika illa idag. Det är för mycket pang på rödbetan utan finess och harmoni, enligt min mening.

[Bebop]

Året efter, 1975, kom "No Mystery".

Musik:

Ljud:

Lite mer nyanserad med även akustiska inslag. Den är dock något ojämn. Fortfarande rätt så rå musik.

1976 kom sista plattan med Chick, Stanley, Lenny och Al i uppsättningen. Det blev också deras mästerverk, "Romantic Warrior". Nu på CBS.

Musik:

Ljud:

Detta är ett av fusionmusikens bästa plattor från 70-talet. Ett måste inom genren.

[Bebop]

Nu växte RTF där endast Chick och Stanley var kvar. Det blev mer lite mer utvattnat. Inte direkt dåligt men mindre intressant. Kritikerna talade om att CBS slätat ut musiken för att sälja mer plattor.

Sista studioplattan (eller skall jag säga senaste ...?) blev "Musicmagic" från 1977. Halva plattan är 2-stjärnig och andra halvan 4-stjärnig, så den har sina poänger.

Musik:

Ljud:

Gruppen tog ett stort farväl genom en världsturné 1977. Bl a gästades Lund. Detta manifesterades med en Live box med 4 LP som innehöll hela RTF register, fusion, kvartett, duo ...

Musik:

Ljud: (Lite ojämn i ljudet. Ligger dock närmre en 4:a än en 2:a)

Efter RTF-perioden blev det faktiskt ännu bättre ... men det får bli en annan historia.

Bebop

[calm]

Året efter, 1975, kom "No Mystery".

Musik:

Ljud:

Lite mer nyanserad med även akustiska inslag. Den är dock något ojämn. Fortfarande rätt så rå musik.

1976 kom sista plattan med Chick, Stanley, Lenny och Al i uppsättningen. Det blev också deras mästerverk, "Romantic Warrior". Nu på CBS.

Musik:

Ljud:

Detta är ett av fusionmusikens bästa plattor från 70-talet. Ett måste inom genren.

Romantic Warrior är verkligen en höjdare!

Calm

[Absolute Audio]

1976 kom sista plattan med Chick, Stanley, Lenny och Al i uppsättningen. Det blev också deras mästerverk, "Romantic Warrior". Nu på CBS.

Musik:

Ljud:

Detta är ett av fusionmusikens bästa plattor från 70-talet. Ett måste inom genren.

Ett riktigt mästerverk! Men jag hade nog satt en till "smily" på ljudkvalitet. Jättekul tråd förresten, skulle vara idé att presenstera fler kultband på detta trevliga vis.

[calle_jr]

Väldigt lite av denna musik som jag fastnat för, men man ska inte ge sig.

Men jag har inte ens hört Romantic Warrior, så den måste kollas upp.

[Bebop]

Väldigt lite av denna musik som jag fastnat för, men man ska inte ge sig.

Men jag har inte ens hört Romantic Warrior, så den måste kollas upp.

Det handlar alltså om fusion, så om man inte tycker om turbogitarrer och syntljud från 70-talet så är detta ingen hit. Men om man nu söker det bästa inom genren, så menar jag att Romantic Warrior hör hit liksom ett antal Weather Report (som var mer "jazziga") och Herbie Hancock (som var mer funkiga).

Själv föredrar jag de två första RTF men Romantic Warrior spelas en gång per år, nämligen på självaste Nyårsafton.

Efter RTF-tiden kom de verkliga pärlorna från Chick Corea. T ex My Spanish Heart, The Mad Hatter, The Leprechaun, Friends, Trio Music, Crystal Silence och många, många fler. En av de riktigt stora plattorna med Chick säljs endast via hans hemsida - The Super Trio, med Chick, Christian McBride på bas och Steve Gadd vid trummorna. Där finns också en dubbel-CD där han spelar spanskt så det stänker om det. Dessutom en storbandsplatta inspelad i Norge med norska musiker. Jag har köpt dom från Chicks hemsida. Mycket köpvärda.

RTF-perioden var mer legendarisk och banbrytande än bra. Så ser jag på det.

Skall dock bli kul att höra var dom gör av det hela såhär 30 år senare.

[Vox]

Oj, vad många minnen som kom till mig nu.

[iroise]

Det handlar alltså om fusion, så om man inte tycker om turbogitarrer och syntljud från 70-talet så är detta ingen hit. Men om man nu söker det bästa inom genren, så menar jag att Romantic Warrior hör hit liksom ett antal Weather Report (som var mer "jazziga") och Herbie Hancock (som var mer funkiga).

Själv föredrar jag de två första RTF men Romantic Warrior spelas en gång per år, nämligen på självaste Nyårsafton.

Efter RTF-tiden kom de verkliga pärlorna från Chick Corea. T ex My Spanish Heart, The Mad Hatter, The Leprechaun, Friends, Trio Music, Crystal Silence och många, många fler. En av de riktigt stora plattorna med Chick säljs endast via hans hemsida - The Super Trio, med Chick, Christian McBride på bas och Steve Gadd vid trummorna. Där finns också en dubbel-CD där han spelar spanskt så det stänker om det. Dessutom en storbandsplatta inspelad i Norge med norska musiker. Jag har köpt dom från Chicks hemsida. Mycket köpvärda.

RTF-perioden var mer legendarisk och banbrytande än bra. Så ser jag på det.

Skall dock bli kul att höra var dom gör av det hela såhär 30 år senare.

Jo Romantic warrior föll jag för när det begav sig den totala fusion.plattan tillsammans med Brand-X Unorthodox Behaivor, har även en RTf där Bill Connors sköter gitarren, har du hört den? Annars är det väl inte så mycket av den mera ösiga fusionmusiken som överlevt tidens tand iaf inte här hemma. ECM-plattorna är betydligt mer nyanserade.

[Hasse]

Det handlar alltså om fusion, så om man inte tycker om turbogitarrer och syntljud från 70-talet så är detta ingen hit. Men om man nu söker det bästa inom genren, så menar jag att Romantic Warrior hör hit liksom ett antal Weather Report (som var mer "jazziga") och Herbie Hancock (som var mer funkiga).

Själv föredrar jag de två första RTF men Romantic Warrior spelas en gång per år, nämligen på självaste Nyårsafton.

Efter RTF-tiden kom de verkliga pärlorna från Chick Corea. T ex My Spanish Heart, The Mad Hatter, The Leprechaun, Friends, Trio Music, Crystal Silence och många, många fler. En av de riktigt stora plattorna med Chick säljs endast via hans hemsida - The Super Trio, med Chick, Christian McBride på bas och Steve Gadd vid trummorna. Där finns också en dubbel-CD där han spelar spanskt så det stänker om det. Dessutom en storbandsplatta inspelad i Norge med norska musiker. Jag har köpt dom från Chicks hemsida. Mycket köpvärda.

RTF-perioden var mer legendarisk och banbrytande än bra. Så ser jag på det.

Skall dock bli kul att höra var dom gör av det hela såhär 30 år senare.

Jag får nog också ta fram den gamla "Romantic Warrior" LP´n då det var många år sedan den spelades här hemma (liksom mycket annat från fusion-tiden). Hörde den första gången över stackade Quad:ar hemma hos en kompis. Har hört ryktas att Chick Corea själv hade ett HQD-system från Levinson.

[Bebop]

Jo Romantic warrior föll jag för när det begav sig den totala fusion.plattan tillsammans med Brand-X Unorthodox Behaivor, har även en RTf där Bill Connors sköter gitarren, har du hört den? Annars är det väl inte så mycket av den mera ösiga fusionmusiken som överlevt tidens tand iaf inte här hemma. ECM-plattorna är betydligt mer nyanserade.

Tack Iroise ... den föll bort, så här kommer "Hymn Of The 7th Galaxy" inspelad Augusti 1973 på Polydor. Bill Connors spelade gitarr här men blev ersatt av Al DiMeola härefter. Denna plattan är som "Where Have I ..." och "No Mystery" också rätt så skramlig, men den tar extra poäng genom "Senor Mouse", som är en klassiker.

Musik:

Ljud:

[iroise]

gillar Connors sätt att hantera/spela gitarr på denna skiva, mera jazz än Di Meola!?

Lyssnade ingen på Phil Collins Brand-X jag tycker att han på deras tre första plattor är lika bra som på de bästa Genesis plattorna.

[Kraudio]

WOW, vilken nostalgi kick, denna nyhet gav. Fick mig att leta fram mitt LP album från 72 : return to forever

Vilken känsla att bara hålla i den (kan tyvärr inte spela vinyl nuförtiden)

Det var i princip denna platta som förde mig in, på denna typen av musik.

Bill Connors återvände förresten 2004 till elgitarren på cd´n RETURN.

Också ett hörvärt album.

Hoppas att återföreningen slår väl ut, ibland skapar sådana, kanske

lite väl högt ställda förväntningar.

[aplodon]

Vi har nog ganska olika syn på Return to Forever.

Mina favoriter är tre av de skivor som kom ut 1973-76:

Hymn of the Seventh Galaxy, Where Have I Known You Before och Romantic Warrior.

(No Mystery har jag, märkligt nog, aldrig hört.) Jag har svårt att rangordna dessa. Skulle nog sätta de två sistnämnda som delad etta.

Så vi är i alla fall överens om att Romantic Warrior är bra. Lite märkligt att du ine gillar de övriga för de är mer lika Romantic Warrior än något annat jag hört med Chick Corea.

Jag ägde Light as a Feather en gång i tiden men den tråkade ut mig så mycket att jag gjorde mig av med den. Jag har även hört några av Chicks senare skivor (minns ej vilka) och de hade samma effekt på mig.

[Bebop]

Så vi är i alla fall överens om att Romantic Warrior är bra. Lite märkligt att du ine gillar de övriga för de är mer lika Romantic Warrior än något annat jag hört med Chick Corea.

Så är det med smaken. Dessa kom ut samtidigt med bl a en del mycket bra Weather Report och Herbie Hancock plattor. I jämförelse dessa tyckte jag att de första fusion plattorna med RTF saknade finess, musiken kändes inte färdig. Annat var det med Romantic Warrior som enligt mig var fulländad och kunde hävda sig både sig både mot Black Market och Heavy Weather från Weather Report och Secrets med Herbie Hancock.

Att jag sedan också gillar de 2 första är inte så konstigt eftersom det var från den traditionen jag kom. De första 2 plattorn är ett utmärkt historiskt dokument om hur ECM började forma sitt ljud (även om Light As A Feather var på Polydor). El-piano var inte så vanligt och Chick Corea var en av pionjärerna. Likaså lanserades Flora Purim här som sedan gav ut en del rosade album på Milestone. Även saxofonisten Joe Farrell lanserades här som sedan gav ut några storsäljare på CTI som var lite kult. Han var med på flera Chick Corea plattor efter RTF innan han dog knall och fall endast 49 år gammal. Spelade igenom mina Joe Farrell i helgen - mycket CTI och mycket nostalgi. Det gör att dessa plattor har en speciell ställning för mig.

[calle_jr]

"Hymn Of The 7th Galaxy" inspelad Augusti 1973 på Polydor

Nu har jag lyssnat igenom hela denna

Otroligt skickliga musiker.

Det låter som om de svettas ymnigt.

Om man är i rätt mood så...