Jump to content

Lavardin IT


Bordeaux

Recommended Posts

Recension av Lavardin IT på Euphonia
En liten svart låda
Text: Bordeaux Foto:Calle_jr Eslöv, Nov 2007
Det började inte bra. Jag hade betalt en del i förskott för att reservera en begagnad Lavardin IT och tog flyget utomlands för att hämta den. När jag knackade på dörren var ägaren inte hemma. Efter ett tag dök han upp med kommentaren ”väldigt tråkigt att detta skulle drabba dig, men vi hade fest igår och kortslöt ena högtalarutgången.” Det visade sig att ena säkringen hade gått och ägaren hade rusat iväg för att köpa en ny säkring. Vi bytte säkring och sedan dess är förstärkaren med stor lättnad en följeslagare i mitt system! Det som drev mig till detta äventyr var det unika ljud som Lavardin presenterar. Innan jag går in på vad förstärkaren innebär ljudmässigt så kommer lite historik och förutsättningar.

Förstärkaren är vid sidan av modell IS och IS référence, företagets största integrerade modell och har funnits

DSC_2492_s.JPG
sedan mitten av 90-talet. Gemensamt för Lavardins förstärkare är att de bygger på forskning kring minnesdistorsion, vilket förklaras närmare här bredvid. IT-modellen har under årens lopp genomgått konstruktionsförändringar och tre olika versioner finns. Den första versionen känns igen genom att den blev ganska varm. Ursprungskonstruktören förolyckades i en trafikolycka och bolagets ingenjörer kämpade med att till fullo sätta sig in i konstruktionen för att kunna förbättra den. Vid detta tillfälle erbjöd Lavardin en del innehavare av den första versionen en uppgradering till en nyare version. Med den andra versionen kunde man även välja de silverfärgade rattarna. Serienumret börjar här med 2K2. Förstärkaren blir knappt ljummen och studerar man bilder på apparatens insida och jämför denna version med den första så ser det ganska annorlunda ut. Lavardin själva är förtegna om konstruktionsförändringarna. Transistorkretsarna är inbakade i stora svarta block för att förhindra insikt i själva konstruktionen. Mystiken är ett faktum! Denna version kan enligt Lavardin av kommersiella skäl inte uppgraderas till nästa version. Den sista versionen heter 2K6 och släpptes i slutet av år 2005. Den har tapeout och på tillverkarens hemsida så framgår det att förstegsdelen är förnyad. Versionen jag själv lyssnat på och recenserar i denna artikel är mellan-modellen 2K2. Den är en uppgradering av den första modellen. Samtliga bilder i artikeln är på version 2K2. Ett bra sätt att definiera en förstärkares spelkaraktär är att direkt jämföra med andra förstärkare och resultaten av alla dessa jämförelser skall ni få läsa om längre ner. Jag har även använt ett flertal olika högtalare och signalkällor.
Minnesdistorsion är nyckelordet
Lavardin säger sig ha konstruerat en transistorförstärkare som minskar det de kallar minnesdistorsionen och på så sätt säger de att de efterliknar de positiva effekterna hos en rörförstärkare, men bibehåller transistorförstärkarens fördelar.Resonemanget är förenklat uttryckt som följer; När elektroner flyter genom en transistor så påverkas de av de elektroner som har föregått dem. Minnet av tidigare elektroner påstås vara det som får vissa förstärkare att låta gällt och mekaniskt. Om man skulle jämföra med rör så har de vacuum som elektronbärare, och vacuum har (i motsats till kisel) inget minne enligt Lavardin.Lavardin påstår sig har utvecklat en teknik för att reducera effekten av minnesdistorsion, för att på så sätt få en förstärkare som låter renare och bättre. Att företaget inte bygger rörförstärkare i stället beror på att man vill undvika begränsningarna med sådana konstruktioner, såsom begränsad bandbredd, begränsade DSC_2975_s.JPG
DSC_2979_s.JPG
kraftresurser och harmonisk distorsion. En hybrid (rör-transistor-konstruktion), påstår Lavardin, har de negativa effekterna av båda konstruktioner.Tekniken är patenterad, och det skulle vara intressant att se hur transistorkretsarna ser ut. I Lavardin IT är kretsarna inbakade i stora svarta block för att förhindra insikt i själva konstruktionen. Jag kan alltså tyvärr inte redogöra för hur de ser ut, utan endast hänvisa till information från Lavardin, och begränsa min utvärdering till att lyssna själv.Den intresserade kan läsa mer om minnesdistorsion här
När vi kommer till de kablar som har använts vid olika lyssningar, så har jag funnit att den spelar bra med många olika typer av kablar. Allt ifrån tjocka till tunna kopparkablar samt andra konstruktioner med silver. Favoriterna har varit kablar ifrån Transparent och Nordost.

Allra första mötet

Den världsbild som Lavardin IT presenterar överrumplar mig vid allra första inkopplingen. Det som inträffar är följande. Ögat bedömer själva lådan som inte ser speciellt imponerande ut. Visserligen är den sober i sin svarteloxerade metall och med kromade rattar (tillval) som kontrast. Lådan är faktiskt bara något större än en skokartong. Enligt de tekniska specifikationerna så lämnar den endast 2x48W i 8 ohm. Mina förväntningarna är därmed något avvaktande. Jag kopplar sedan in förstärkaren och sätter på musiken. Kort därefter sitter jag och tänker att detta är något helt nytt. Denna franska förstärkare kommer nära vad jag har lätt att föreställa mig är en musikalisk referens (i brist på verkliga sådana) och låter mig själv äntligen förstå hur långt "apparatåtergiven" musik kan nå. Allt den gör är så självklart superbra och enkelt att jag är övertygad om att nästan vemsomhelst kan uppfatta det. Man kanske skulle kunna jämföra det med en person som aldrig har smakat någon större skillnad på ett bag-in-box vin eller ett bättre slottsvin på flaska. Men denna gång är det plötsligt annorlunda och skillnaden är uppenbar.

Hologram

Djupet i ljudet är viktigt för mig. Jag har hört mycket riktigt bra hifi som till slut, och i olika grad, fallerar på denna punkt. För mig är den holografiska förmågan mycket viktigt av följande skäl;Så länge inte djupet finns så känner jag mig som en helt platt gubbe som bara kan se platta människor. Verklighetsperspektivet försvinner. Även om det kan vara intressant och roligt att se ett resereportage så kan det inte jämföras med att åka på resan själv.Den svarta lilla franska lådan kan inte utföra det omöjliga att ta lyssnaren fysiskt till stunden då musiken spelades in, men den presenterar ett djupperspektiv i olika lager som skänker mig den dimension som krävs för att musiken skall upplevas som realistisk och levande. På denna punkt går förstärkaren ett par steg längre än mycket av den hifi som jag själv lyssnat på.Lyssna t.ex. på Thomás Luis de Victoria "Et Jesum" (Harmonia Mundi). 1500-talsmusik där en soloröst befinner sig i ett annat plan djupledes än de enstaka instrument som ackompagnerar.Här kan jag endast påminna mig om att tidigare ha hört en sådan förmåga till djupperspektiv hos betydligt dyrare separata slutsteg och försteg från Octave. Den sammanlagda prislappen var runt 175.000kr.
DSC_2982_s.JPGFyra linjeingångar samt ett par högtalarterminaler. Senaste versionen 2K6 har fått tapeout.DSC_3005_s.JPGIngångsväljare samt volym utan fjärr är vad som erbjuds.

Försvinner

Väl nedsjunken i lyssningsposition så sätter jag åter ord på vad förstärkaren egentligen gör med ljudet.Allra första intrycket är att den sätter huvudfokus precis mitt emellan högtalarna som försvinner helt. När släkt och bekanta som inte har hifi som hobby strölyssnar på min anläggning med Lavardin IT så kan en kommentar vara: "vad lustigt, man hör inte varifrån ljudet kommer". Det är precis det som menas med att högtalarna försvinner. Men denna gång är det spontant uttryckt! Enkelt och självklart.
DSC_2993_s.JPG
Specifikationer
Linjeingångar: 4 par guldpläterade RCA-kontakter
Ingångsimpedans: 10 kohm
Ingångskänslighet: 330 mV
Linjeutgångar: Saknas
Phono-ingång: Saknas
Uteffekt: 2x48W RMS vid 8ohm
Utgångs-impedans: nominellt 8ohm
Harmonisk distortion: 0,001% vid max output
Teknologi: Halvledarkretsar konstruerade för hög hastighet och låg minnesdistorsion enligt"Lavardin Technologies Design"
Mått (mm): H 135 B 430 D 340
Finish: Svart, anodiserad och målad icke-magnetisk aluminium
Vikt: 12kg
Effekt-förbrukning: 45W viloläge ; 400W max
Nypris: 66.000 kr
Link to comment
Share on other sites

Recension av Lavardin IT på Euphonia
Ingen extra krydda

Jag upplever att grundpresentationen är neutral vilket är en mycket god egenskap hos denna förstärkare.

Varför anser jag personligen att denna egenskap är viktig att jag tar upp den här? Min erfarenhet är att alltför mycket färgning gör att man tröttnar efter en kort tids lyssnande.

Färgning kan också beslöjhöga information. Olika låter mer lika och lika blir tråkigt.

En viss värme eller färgning kan ibland behövas för att ett helt system skall spela tillsammans. Men Lavardin IT är inte den komponent som kommer att bidra med sådant.

Kanske är det till och med så att förstärkaren låter något torrt över hela registret. Det skulle vara intressant att få veta om denna lilla svaghet är förbättrad i den allra senaste versionen som kom 2005/2006.

Ibland får man känslan av att ljudet inte sträcks ut speciellt mycket på bredden. I jämförelse med t.ex. Ayon 300B, så upplevs fransmannen som riktigt smal. Man undrar då om det är inspelningen som skall vara sådan eller om detta är ett allmänt karaktärsdrag. Jag finner att många inspelningar presenteras något smalt med Lavardin IT men att den även kan spela riktigt brett och fylligt när inspelningen är sådan. Detta pekar på att förstärkaren återger vad som finns i inspelningsmaterialet.

Högtalarmatchning

Förstärkaren ger sig till känna på olika sätt med olika högtalare och med de övriga förutsättningar som råder. Jag skall ge några exempel på hur uppställning, akustik och de enskilda komponenternas karaktär, sätter yttre gränser för vad som återges!

DSC_2986_s.JPG

Att koppla den till ett par Quad ESL-63 var roligt. Själva lyssningstillfället var kort och högtalarna flyttades inte runt för optimal placering utan det var ett kort (och troligtvis för snabbt) test som gällde. Jag trodde inte att 2x48W skulle orka driva dessa högtalare. Det gick ganska fint men de begränsade kraftresurserna skvallrade om att basen blev något tunn. Det fanns i den uppställningen en allmän känsla av att de övre registren blev överrepresenterade. Ljudet var ändå rappt, luftigt, högupplöst och oansträngt! Ett häftigt ljud som samtidigt hade svagheter i att återge ett holografiskt perspektiv.

Jag har även haft möjlighet att koppla förstärkaren till ett par lättdrivna (100dB) Avantgarde Uno högtalare som borde stortrivas med den höga

upplösning som förstärkaren har. Effekten som den ger skall också vara mer än tillräcklig. Resultatet var ändå att matchningen inte lyckades vid detta tillfälle. Ljudet framstod som ljust och med ett stort behov av tillskott av värme och fyllighet.

En kombination med Silverline La Folia är lyckad. Hela registret återges när så signalen medger. Från låga frekvenser på 20 - 30 Hz med auktoritet och renhet, till ett mellanregister med röster i flera skikt och djupdimensioner. La Folia har inte den extremt luftiga presentationen som en del diskanter och konstruktioner på marknaden medger, men når i mitt tycke med sina Dynaudio Esotar-diskanter ändå mycket långt tillsammans med Lavardin. Jag upplever att kombinationens styrka ligger i att få verkliga svagheter finns. I mitt rum går det att spela högt, men inte våldsamt högt!

Är upplösning av ondo?

Förmågan att separera olika instrument och röster är ett område där denna förstärkare är mästare. Detta gäller även upplösningen.

Alla orkesterns instrument framstår som väl utspridda i en tänkt orkester. Jag njuter verkligen av Sony BMGs nyutgåva år 2006 som SACD hybrid med titeln "Rhapsodies" där Stokowski är dirigent (RCA/Living Stereo). Det finns ingen tendens till grötighet i det som presenteras utan allt faller på plats med en naturlig klang.

Transienterna markeras väl och det blir mycket tydligt om man jämför mot ett par olika klass AB Accuphase modeller från början av -90 talet. Jag tänker själv närmast på en bättre rörförstärkare när jag hör hur väl Lavardin IT markerar transienterna. Den får en snärtig karaktär (uttrycket "den snärtiga fransosen" kommer från en vän som för första gången hörde Lavardin IS reference) medan Accuphase jämnar ut på ett mjukt sätt.

Med Accuphase måste jag höja volymen rejält för att det skall bli skoj och efter ett tag blir öronen trötta av ljudtrycket. Samma sak inträffar med en klass A förstärkare LC audio Zapsolute mk4. Med Lavardin IT händer det mycket redan på låga volymer och även om man höjer en hel del så tröttnar inte örat. Förmågan att innehålla nästan hela ljudpotentialen på ganska låg volym ger flera fördelar. Ägandet blir långvarigt eftersom öronen inte tröttnar. Den som inte alltid kan spela högt av hänsyn till sin omgivning kan nu spela oftare.

Ingen av de förstärkare jag själv har jämfört med har samma höga upplösning som Lavardin IT. Den höga upplösningen gör inte heller ljudet sterilt. Jag har träffat många audiofiler som alltför snabbt ger upp ett högupplöst system och istället väljer hifi-produkter som rundar av och

DSC_2969-_s.JPG
förskönar. De anger själva som anledning att de snabbt blir lyssningströtta när den höga upplösningen ger musiken en steril karaktär. Jag menar att denna förstärkare aldrig kommer leda till att man söker sig från hög upplösning av ovan nämnda skäl. Istället visar den lekande lätt att sådana samband inte existerar!
Förser man den med en signal som inte är av bra kvalitet så drar ljudet gärna åt det tunna hållet. Detta framstod tydligt med en cd-spelare som Sony XB-930. Ännu tunnare blir det med dvd-spelaren Denon DVD 2930. Med sämre inspelningar kan det även låta hackigt, som på cd-versionen av The Cranberries "To the Faithful Departed" (1996 Island Records inc.) Förstärkaren återger snabba skiftningar i musiken utan att runda av. Istället för att göra som en del andra förstärkare gör och bromsa tempot och uppnå en behagligt avrundande effekt, så fortsätter Lavardin IT att återge tempot som finns.

Byter man till en bättre signalkälla eller inspelning så växer förstärkaren med uppgiften. Den bästa kombinationen som jag själv hittat är med vinyl, och man skall då ha i åtanke att jag inte testat med CD-spelare i den yttersta eliten. Förstärkaren har en potential som förtjänar att upptäckas med en riktigt högupplöst signalkälla.

Ett vägskäl

Vid en jämförelse med BAT VK-300SE så upplever jag att BATen fyller ut lyssningsrummet med bas på ett mäktigare sätt än Lavardin. Det finns över alla register en tilltalande och charmerande naturlig fyllighet hos BATen som fransmannen saknar. Detta är åtminstone mitt första intryck.

bat_s.jpg

Därefter saknar jag kanske Lavardinens upplösning och kommer till ett vägskäl där jag måste välja om jag föredrar det varmare och mera omsvallande ljudet som jag uppfattar att BATen bidrar med. Men då inser jag att Lavardins neutrala torrhet och fenomenala upplösning är oumbärligt i längden. Det finns information som inte kommer fram genom BATen och som den andra förstärkaren lekande lätt tar fram. När det gäller skillnader i upplösningen så fick jag detta bekräftat när cd-spelarens ena kanal distade med vissa skivor (vilket också lagades vid ett senare tillfälle). BATen rundade av så mycket att disten inte hördes medan den blev smärtsamt tydlig med Lavardin IT.

Vilka uppenbara svagheter kan man då finna? Förstärkaren begränsar urvalet av högtalare. Lättdrivna högtalare finns det inte så många av

och skall de dessutom täcka ett brett frekvensregister så får man leta ordentligt. Med Silverline La Folia så kan jag spela högt, om än inte riktigt högt. För att generera mycket och hög bas kan en förstärkare ibland behöva en del effekt om högtalarens storlek och konstruktion kräver det. Jag anser att denna förstärkare ger en djup och väldefinierad bas med rätt högtalare, men det handlar mer om kvalitet än kvantitet. Ren och snabb bas är vad den levererar.
Link to comment
Share on other sites

Recension av Lavardin IT på Euphonia
Slutsatser

Om du tycker om att byta grejer ofta så är Lavardin IT ingen bra förstärkare att köpa. Den är så bra att du kommer till ett stopp. Den är underbar att äga och jag finner inga irriterande brister. Det kan bli oerhört svårt att hitta en ersättare som förbättrar denna förstärkare på flera parametrar. Mera kraft är lätt. Mera kraft och samma upplösning är genast svårare. Lägger man därtill en önskan om neutralitet (inte alla strävar dit) och punktformighet så känns uppdraget hopplöst. Se'n kan man lägga till ett realistiskt djup i ljudbilden som en ytterligare nödvändig egenskap att leva upp till.

Effekten av en kort tids lyssning är att jag blir medveten om vad som saknades innan. Den möjliggör en lättare förståelse för vilka komponenter som bör ingå hos en god förstärkare för att den musikaliska upplevelsen skall ta ett stort steg framåt. Allt denna förstärkare gör med ljudet är så veklighetstroget och tydligt.

Steget under IT modellen heter IS reference. Denna mellanmodell ligger förvånansvärt nära prestandamässigt. Den skillnad som ligger närmast till hands är att IT-modellen har ett mera öppet ljud. Dessutom innebär den lägre effekten hos IS reference modellen (2x35W i 8 ohm) att högtalarvalet blir ännu viktigare.

Det jag vill säga med denna avslutning är att denna förstärkare kan skänka ro även hos en person med mycket högt ställda krav. Ett bättre betyg än så kan jag inte ge en hifi-komponent.

System vid lyssningstillfällen

DSC_3805-_s.jpg Vinylspelare: TW Acustic Raven One, VPI Scout, Thorens TD810

Tonarmar: Helius Omega, VPI JMW9, Linn Akito

Pickuper: Lyra Argo i, Lyra Dorian, Benz Ace LO

Riaa: EAR 834P signature

CD-spelare: Opera Droplet CDP5, Lua Appassionata, Sony XB-930, Denon DVD2930, Accuphase DP-65V

Förstärkare:

Lavardin IT ver 2K2, Lavardin IS reference, BAT VK-300SE, LC audio Zapsolute mk4, EAR864B, Cayin 860, Denon PRA-2000, Accuphase P-360, Octave V70, Ayon 300B, Burmester 956, Opera Audio Calaf, Audion Silver Knight.

Högtalare:

Silverline La Folia, Avantgarde Uno, Quad ESL-63, Silverline Grandeur mk2, JM Lab Mini Utopia, JM Lab 907 BE, Ref 3A, MM De Capo, Vienna Acoustics BCG, Vienna Acoustics Baby Grand, Hyperion 938

Kablar: Nordost Valhalla signalkablar, Audioquest Amazon signalkablar. Audience AU24 bicable, Acoustic Zen Satori högtalatkablar, Transparent Music Wave Super (MM) högtalarkablar, Nordost Valkyrja högtalarkablar. Nordost Brahma, Nordost Vishnu, Nordost Shiva, Lavardin nätkablar.

Rum och akustikåtgärder: Rummets mått är 3.70x9.00x2.20m. Gipsskivor i tak med träbjälklag, målade betongväggar med furupanel, betonggolv med träparkett, mattor, soffor, bokhyllor.

Systemet står uppställt på kortsidan.

Bilder från lyssningstillfällen

(klickbara)

DSC_2496_s.JPG

Vill du veta mer?

För utförlig information om minnesdistorsion:

http://www.lavardin.com/lavardin-techE.html

http://peufeu.free.fr/audio/memory/

Tillverkare:

Lavardin Technologies

Svensk återförsäljare:

PL Audio

DSC_2493_s.JPG DSC_2495_s.JPG DSC_2502_s.JPG
Link to comment
Share on other sites

Guest
This topic is now closed to further replies.
×
×
  • Create New...