Analogt vs digitalt

[Guest Peo]

Jag har den senaste tiden haft privilegiet att kunna avnjuta en massa fin musik både digitalt och analogt, och jag sitter här och är en aning förbryllad, så jag tänkte höra vad ni tycker.

I mitt system kan man nog säga att den digitala avspelningen är strået vassare på det mesta. Det spelar med extremt bra svärta, tyst och lugnt således, med härlig ambiens och detaljrikedom. Ja, jag har faktiskt ingenting att klaga på. Det analoga systemet ger mig lite bättre dynamik och snabbhet när inspelningen och skivkvaliteten tillåter, men i övrigt är det digitala strået vassare.

Men det är inte det vi ska prata om, det tar vi en annan gång.. Utan hur man lyssnar på musiken och hur det känns. Jag har kommit på mig själv med att trivas mycket bättre när jag spelar vinyl, trots att det många gånger låter sämre - ticks och clicks, slitna skivor osv. Jag gjorde en jämförelse med en opera som jag både har som remastrad CD och originalvinyl, och CDn låter betydligt bättre, därom råder inga tvivel. Ändå trivs jag bättre med vinylen, trots att jag måste springa upp och byta sidor hela tiden.. (i regel 6-8 sidbyten per opera!) Jag upplever det som att jag kommer in i musiken bättre när jag spelar vinyl, på något sätt. Jag kopplar av mer, och ljudets imperfektioner emellanåt glöms bort. Jag flyter in i det jag lyssnar på även när det handlar om en brusig monoinspelning från 40-talet..

Är det någon annan som har märkt samma sak som jag? Någon teori om varför man reagerar så?

Poängteras bör att jag inte lider av någon romantisk inbillning om att "det skall vara analogt" eller nåt sånt, hehe.. Jag klagar absolut inte heller, jag tycker bara det var en intressant vinkling som jag inte upplevt förut.

[Timbre™]

Anledningarna till att jag tidigt gick över från LP-skivor till CD var just att slippa knäppar och vända vinylplattor. En gång lyckades jag få ihop flera exemplar av Songs In the Key of Life med Stevie Wonder och plockade de mest knäppfria spåralternativen på rullband och därefter var det bara bandspelaren som gick. Idag är det inte lika viktigt...

[Guest Peo]

Jepp, jag gjorde precis samma sak, av samma anledning.. Men nu, med modern teknik och ur strikt musikalisk synvinkel är det en helt annan sak känns det som.

[Guest asimov66]

Jag känner precis samma Peo.

[plundin™]

Analogt eller digitalt är ganska betydelselöst för mej, knäppar på vinyl eller dåliga digitala inspelningar går på ett ut.. Jag är ju mer driven av musikinnehållet! Jag spelar det format som innehåller den musik jag vill lyssna på, strunt samma vilket format. Om det låter bra eller inte är inte primärt utan en vällovlig bonus oss till glädje!

jag spelar ofta vinyl när jag jobbar hemma, perfekt ergonomiskt, man måste röra på sig minst varje halvtimme, ofta var 20:e minut... perfekt!

Vi har en skivhandlare här i stan som brukar säga att största anledningen till att han sammlar 78:or är att 3-4-5 minuter är hur länge han orkar hålla lyssningskonsentrationen uppe innan han behöver upp och hoppa och byta sida. Perfekt musikattityd tycker jag!

I mitt system går nog vinyl kontra digitalt på ett ut.. dom är ungefär lika bra...

/ptr

[DrKlang]

Hej Peo

Det där är något av det mest fascinerade med vår "hobby", jag vet precis vad du pratar om men jag har tyvärr ingen aning om vad det är. Fast jag tycker inte att skiljelinjen strikt går mellan analogt och digitalt. Jag är medveten om att riktigt bra skivspelare ofta låter fräschare än de bästa CD-spelarna, men även en digital anläggning kan ge en otrolig närvarokänsla och emotionell upplevelse.

Samtligt kan de bästa komponenter spela så djälva bra och ändå inte slita med mig i musiken. Jag sitter bara och lyssnar på ljudet, men blir inte "lurad". Jag har tidigare deklarerat i detta forum att jag vill bli förförd, manipulerad och förnedrad att suga i mig artisters maneriskt frammanade känslor. Jag är en riktig looser när det gäller sånt. Och jag försöker förtvivlat att få ihop en anläggning som kan prestera detta.

Du sa två nyckelord om din analoga del av livet: Dynamik och snabbhet. Personligen tror jag att en del av förklaringen ligger i detta. Där finns själva grundförutsättningen för bedrägeriet som jag vill ha. Jag har ALDRIG hört en seg förstärkare, hur vackert den än spelar, som får mig att gå in i musiken. Samma med högtalare och källa. Det måste vara rappt för mig.

Dynamik har en särställning i detta sammanhang. Du verkar gilla opera, och om man lyssnar på den typen av musik, kan det inte låta jämnsmetat. Starka partier måste sjunga ut helt och fullt, däri ligger själva upplevelsen, i alla fall för mig.

Jag misstänker dock att snabbhet och dynamik inte räcker. Det är någonting som har att göra att karaktären i tonerna inte får förvanskas på vägen. Alla minimalistiska konstruktioner syftar troligen till att försöka åstadkomma just det.

Peo, jag kan tyvärr inte berbjuda någon förklaring till ditt beteende, bara säga att jag känner igen fenomenet.

Mvh Christer

[Absolute Audio]

Jag satt för ett tag sedan och lyssnade på vinyl och slogs av en tanke. Visst är distortionen som blir av vinyl väldigt lik distortionen från våra stämband? Även om det inte är just sång det gäller. Nålen gör ju naturliga svängning medans cd simulerar och översätter svängningar. Tror att våra öron och hjärna tolkar ljuden från de olika medierna olika, och att det analoga tolkas mer mänskligt.

Och jag instämmer med att vinyl är ett njutbart sätt att lyssna på musik, även om det knäpper en del. Men cd är det dominerande formatet hemma hos mej. Och jag gillar dessa plastskivor som många fnyser åt nu för tiden. Plus att jag inte äger en vinylspelare ännu gör ju valet lättare.

[Stereotypen]

Jag håller med dig i allt det du skriver Peo.

Jag tycker att det är svårt att beskriva ljud men lättare att beskriva de känslor man får av musiken.

Och då skulle jag vilja säga att vid vinylspelning känns det som ljudet sköljer över en och det känns som att varje ton är liksom "massivare" än vid Cd-lyssning.

Vid Cd-lyssning hörs allt kristallklart men det känns som ett slags "artificiellt" avstånd mellan instrumenten. Ungefär som att musikerna hade att svart hål emellan sig. Visst kan detta ses som en bra hifiparameter att man kan skilja ut instrumenten men ibland känns det som att de enskilda instrumenten blir alldeles för små vid Cd-spelning.

[Timbre™]

Och då skulle jag vilja säga att vid vinylspelning känns det som ljudet sköljer över en och det känns som att varje ton är liksom "massivare" än vid Cd-lyssning.

Ett tydligt exempel på detta är alla dessa tidiga CD-återutgivningar av Motown. Fundamentet saknas och då har man ju missat själva substansen i Detroitsoundet.

[Bebop]

För mig är det ingen konkurrenssituation. Jag har några tusen LP-skivor som jag inte tänker ge upp. Bra musik, minnen men också bra ljud. Gäller dock inte samtliga. En bra inspelad och pressad LP tycker jag fortfarande låter bättre än en normal-CD. Å andra sidan så är en bra mastrad CD väl så bra.

Dessbättre har jag inte så mycket knaster på mina LP-skivor. De flesta låter fortfarande OK, men om jag hittar ett slitet ex och fortfarande vill ha musiken så köper jag oftast en CD. Framför allt om dom är remastrade.

Om vi nu struntar i analogt vs digitalt och vad som låter bäst, så föredrar jag faktiskt LP'n. Det jag har emot många nya CD-plattor är att de innehåller för mycket musik (undantag finns, framför allt inom klassisk musik). Mycket få CD-skivor håller musikkvalitet 65-75 minuter. En LP på 40-45 minuter är oftast att föredra och att byta efter halva tiden ser jag inte som ett problem.

Glöm heller inte bort det utmärkta mediet "Radio". När jag inte sitter ner och lyssnar aktivt föredrar jag faktiskt radion, framför allt P2 eftersom jag är lika betuttad med klassisk som jazz. Jag har också uppemot 800 jazz konserter på kassettband som jag spelat in från radion under drygt 30 års tid. Ju äldre dom är, desto roligare att spela dom igen.

När jag lyssnar på vinyl lyssnar jag oftast aktivt. Det finns en mysfaktor med LP-mediet som inte CD'n matchar. Jag har faktiskt ingen bra förklaring varför. Det bara är så.

[P-pan]

Men det är inte det vi ska prata om, det tar vi en annan gång.. Utan hur man lyssnar på musiken och hur det känns. Jag har kommit på mig själv med att trivas mycket bättre när jag spelar vinyl, trots att det många gånger låter sämre - ticks och clicks, slitna skivor osv. Jag gjorde en jämförelse med en opera som jag både har som remastrad CD och originalvinyl, och CDn låter betydligt bättre, därom råder inga tvivel. Ändå trivs jag bättre med vinylen, trots att jag måste springa upp och byta sidor hela tiden.. (i regel 6-8 sidbyten per opera!) Jag upplever det som att jag kommer in i musiken bättre när jag spelar vinyl, på något sätt. Jag kopplar av mer, och ljudets imperfektioner emellanåt glöms bort. Jag flyter in i det jag lyssnar på även när det handlar om en brusig monoinspelning från 40-talet..

Är det någon annan som har märkt samma sak som jag? Någon teori om varför man reagerar så?

Nu har ju jag inte heller någon vinylrigg att tala om (och den jag har står på vinden ) .

Men kan det vara fråga om en generations grej ?

Om man nu är nygammal i sitt vinylspelande dvs.

Jag menar vinylrutinen tar längre tid, plocka med konvolut,damma av skivan, pickup ner, knäpp skrap brus, hitta spåret och introt till låten ska ta sin början.

Minnen från första skivinköpen kanske börjar komma smygandes.

Man kanske ställer in sig på att det ska ta lite tid och i.o.m det infinner sig ett stadigare lugn och mer focus på vad som komma skall ur högtalarna.

Det krävs mer omvårdnad helt enkelt.

Brus och knäppningar vet man kan förekomma så man har redan från början en förlåtande inställning till ljudet s.a.s ,

dynamiken till trots.

Sen är det väl också så att mycket av den musik man har på vinyl har stort nostalgiskt värde.

Tänker på minnen man har från tonåren mm, naturligtvis är det beroende på var i ålderstrappan man befinner sig

men ni förstår säkert vad jag menar .

Får nog hämta ner snurran och testa

[Kent_n]

Jag har aldrig haft en sådan fin skivspelare eller pickup tidigare i mitt HiFi liv, och då upptäcker jag till min förtjusning att skivor som tidigare med lite sämre picup lät knastriga, med denna skivspelare är knasterfria...Mkt possetiv överaskning...

Jag tror det beror på att nålen på min pickup är så fin att den går längre ner i spåret o alltså förbi smårepor o.dyl..

[helios]

Passar även i Akterseglad tråden.

Fick en märklig upplevelse på Umeåmässan på temat CD och VINYL. Minns inte artisten men skivan fans både i vinyl och cd. I detta fallet upplevde iaf jag att informations mängden var påtagligt större i LP formatet än på cd. Fylligare, harmonier som framträder, mera musik och en större innerlighet.

[calm]

Jag skulle vilja lägga en mer pragmatisk inställning till skillnaden mellan digitalt och analogt.

Kommer direkt från Malmömässan som jag bevistat under två dagar. Kunde höra diverse system av toppklass och kan bara konstatera att ett rätt riggat digitalt system låter fruktansvärt bra om det är rätt sammansatt. Tänker då på Revel Salon 2 med en kombo av Mark Levinson-produkter. Jag tror inte att jag hört ett system som kunnat återge en konsertflygel på ett bättre sätt på bra länge. Kom på mig själv att sitta och gunga med i denna musikaliska explosion av transienter och dynamik. Kusligt nära orginalet, här saknades inget.

Jämför detta med den dyraste vinylriggen på mässan en Kuzma på nästan 100 kg mekanisk perfektion i mässingslegering av bästa kvalitet, vilande på ett ställ av aluminium och stål som tar upp en bra bit av rummet. Allt för att uppnå i princip samma ljudkvalitet. Vi pratar drygt 200 kkr för denna lilla skönhet och visst är det säkert värt pengarna för den som är villig att skaffa alla övriga attiraljer som kräv för att uppnå detta drömljud. Skivtvätt, skivflatgörings-maskin, diverse vätskor och en rad andra måsten.

Tyvärr är jag alldeles för otålig för att behöva vänta på att få njuta av det jag gillar bäst, nämligen musik. Om det bara i de bästa stunder under de bästa förutsättningar och till våldsamma kostnader går att uppnå en avgörande skillnad mellan medierna så är i vart fall inte jag villig att ta det omaket och dessutom riskera att jag ändå får höra det som inga system kan kompensera för nämligen dåliga inspelningar och dåliga musikaliska insatser.

Nej det är som jag hävdat tidigare, gå på riktiga konserter det är där man får den riktiga gåshuden som inget system kan uppbringa oavsett analogt eller digitalt. Eller är kärleken till tekniken större?

Calm

[Guest Peo]

Du har rätt i mycket, calm. CD låter suveränt när det görs bra, det är jag fullt medveten om.

Jag nämnde nyss på chatten att vinyl och digitalt är lite som stearinljus och lysrör.. Ett lysrör lyser väl så bra och oftast starkare och bättre, men det är ett fejkat ljus. Naturlig eld känns alltid trevligare, och ger ett naturligt intryck.

Otålig och så vidare - jag är precis som du där.. Dessutom är jag väldigt opraktisk och hatar att pilla med saker.. Däremot har det gått jättebra med setuppen av min skivspelare (tack vare Robert och Eliot förvisso!). Det känns som grovjobbet görs initialt, nu när det verkar vara rätt inställt är det bara att köra på..

Naturligtvis är det en verklig upplevelse att se och höra musik live, det tror jag alla är överens om! Men, det går ju bara med nutida musik. Vad skall jag göra om jag vill höra alla de stora verken som spelats in genom tiderna? Det är det som är det viktiga för mig. Dagens artister (iaf inom den klassiska genren) har i regel inte en chans mot storheterna från ca 1940-70. Om jag går och lyssnar på en symfoni eller en opera live så blir jag mest besviken. Det är klasskillnad i allmänhet, och det är väldigt tråkigt. Däremot förstår jag mer än väl hur bra du har det calm, med den mer än levande jazzscenen!

[calm]

Jag skulle nog inte vilja gå så långt som att säga att vi jämför lysrör och ljus. Vi kan med dagens teknik begränsa oss till olika typer av stearin och diskutera vad som fladdrar eller rinner minst. Mysfaktorn ökar inte i takt med att stearinen rinner ned på bastflaskan som man tyckte i sin ungdom, utan silverkandelabrarna är nog det som vinner i längden trots allt. Detta för att säga att med den bästa digitala tekniken så får man ut väl så mycket musikalitet ur sitt system.

Jag tycker att man kan göra en jämförelse med den digitala bildtekniken som har lyft fotograferingen till både en bredd och höjd som inte fanns för någr år sedan. Nu kan man i sin egen skrivare ta fram utmärkta bilder i riktiga format som ger upplevelsen innehåll. Vem sitter i dag i mörkrum och framkallar och kopierar själv, möjligen den yttersta eliten av proffsfotografer för att få någon extra effekt som ett fåtal har förutsättningar att ta till sig.

Jag har inget emot vinyl men tror att vi rör oss också i trender och cykler där saker kommer och går. I framtidens datanedladdade värld kommer säkert en trend när man kommer att återvända till CD som en mysigare form av musiklyssnande. För mig känns bara vinylen som lite för opraktisk för den som inte är ett dugg teknikintresserad utan bara strävar efter nya musikupplevelser.

Jag tror att vi nog kommer att få uppleva en ny Björling, Callas eller Jenny Lind, men det kommer att dröja. Framför allt kommer inspelningstekiken att bli bättre jämfört med dagens det är jag övertygad om.

Calm

[helios]

Jag tror som många andra här att det säkert går att koponera en anläggning som enskilt låter perfekt med cd. Det var INTE det jag kommenterade, utan karaktärs skillnaderna i mediabäraren.

[calm]

Jag tror som många andra här att det säkert går att koponera en anläggning som enskilt låter perfekt med cd. Det var INTE det jag kommenterade, utan karaktärs skillnaderna i mediabäraren.

Snart betraktas det som ett axiom att vinyl som media låter på ett mer medryckande och musikaliskt sätt medan CD-mediet har en annan karaktär. Min uppfattning är dock att man inte kan rycka loss mediet från uppspelningssystemet utan måste se detta som en helhet och då också ta med inspelningsutrustningen i form av mikrofoner, bandspelare etc fram till pressningsverktyget och vidare i kedjan. Det är kvaliteten i detta sammanhängade system som avgör vad som kommer ut i högtalarna inte plast- eller vinylbiten som råkar ligga i kedjans mitt. I fullkomliga system tenderar skillnaderna att raderas ut och båda medierna låter allt mer lika. Det är de bra systemen som förmedlar den musikaliska känslan från inspelningen inget annat!

Calm

[helios]

Minns inte artisten men skivan fans både i vinyl och cd.

Min uppfattning är dock att man inte kan rycka loss mediet från uppspelningssystemet utan måste se detta som en helhet och då också ta med inspelningsutrustningen i form av mikrofoner, bandspelare etc fram till pressningsverktyget och vidare i kedjan.

Med andra ord, samma mikrofoner, sladdar och inspelning. Dock skilda pressverktyg.

I fullkomliga system tenderar skillnaderna att raderas ut och båda medierna låter allt mer lika.

Vi kan komma mycket nära. Men det fullkomliga systemet kommer varken du eller jag få uppleva.

[Timbre™]

Det är kvaliteten i detta sammanhängade system som avgör vad som kommer ut i högtalarna inte plast- eller vinylbiten som råkar ligga i kedjans mitt.

Det kan tyckas logiskt men hur förklarar man då att skillnaden nästan kan upplevas så här stor i samma rum och över samma system i övrigt...

[calm]

Skulle vara intressant att veta hur vinylskivor spelas in i dag. Digitala lagringsmedier eller gamla multikanals bandspelare och blir då ljudet analogt i pressningsögonblicket som raderar ut alla digitala rester i kedjan före? Eller är det någon som tror att direktgravering sker direkt till mastern?

Calm

[Peter Ljungkvist]

Jag tycker att man kan göra en jämförelse med den digitala bildtekniken som har lyft fotograferingen till både en bredd och höjd som inte fanns för någr år sedan. Nu kan man i sin egen skrivare ta fram utmärkta bilder i riktiga format som ger upplevelsen innehåll. Vem sitter i dag i mörkrum och framkallar och kopierar själv, möjligen den yttersta eliten av proffsfotografer för att få någon extra effekt som ett fåtal har förutsättningar att ta till sig.

Bredd yes men höjd vetifan?

Snarare att för mycket fokus har hamnat på teknik än känsla i väldigt många fall.

Jag tror att kommersiellt är det ytterst få som framkallar och kopierar själv då digitalt blir så mycket billigare och snabbare.

Däremot på amatörnivå vet jag väldigt många som varit inne på digitalt men gått tillbaka.

Lite off topic men det låg mig lite varmt om hjärtat.

Själv är jag nog typen som inte skulle ha tålamod till vinyl eller ens cd om det inte gick att slänga in det i datorn