Jump to content

Den moderna jazzens utveckling


calm

Recommended Posts

Det är sällan nuförtiden som jag köper vinyl. Har egentligen tillräckligt med musik och obegränsad tillgång till ny via streaming. Men detta kan med fog benämnas modern jazz-utveckling. Ett dyk ner i den moderna svenska jazzmyllan med det som skulle bli världsartister, här i vardande 1994. 

Jonas Kullhammar fick i uppdrag av Caprice att gräva fram något som betytt mycket för honom själv och hans egen jazzutveckling och fastnade för denna grupp, Jazz Furniture ursprungligen inspelad 1994 i Bohus Studio under tre aprildagar, med Åke Linton vid spakarna. Då ett gäng unga lovande musiker i 20-30 års åldern.

Esbjörn Svensson, Magnus Broo, Per "Texas" Johansson, Fredrik Ljungström, Magnus Öström, Daniel Berglund. De två senare tillsammans med Esbjörn hade året innan spelat in sin första platta under namnet, Esbjörn Svensson Trio; When Everyone  Has Gone.

 

Jonas Kullhammar har mastrat denna skiva för en 180 grams de luxe-utgåva som jag inte kunde motstå att köpa och jag ångrar det inte en sekund.

Roligt att höra dessa unga musiker i en inspelning som borde gått till historien där allt kanske började. Musiken är komponerad av bandmedlemmarna och spelas med inlevelse och ungdomlig självklarhet. Märks att de trivs tillsammans och även om musiken inte är revolutionerande nydanande så kan man ändå förnimma vad som senare skulle ske.

 

IMG_2700.jpg.fc0a011bdec467f0cb6207dbcb89600f.jpg

 

IMG_2701.jpg.0a73a83bf8c72aa368ae8d6599594c95.jpg

 

Jag ger den:

 

Musik: :grin::grin::grin::grin: , Esbjörn Svenssons lyriska ballad February, värd nästan hela skivan.

 

Ljud: :grin::grin::grin::grin:

 

Calm

Link to comment
Share on other sites

  • 7 months later...

RoonShareImage-637767349367558730.png.26d1d92027a2223f01b06a5ef9b1bc0f.pngEtt tag sedan sist i denna tråd, men för att rulla vidare i spåret modern jazzutveckling så har jag fastnat för en "ung" amerikansk pianist Aaron Parks som jag lyssnat en del på sedan tidigare, men också streamingen gett mig möjligen att botanisera vidare i hans diskografi. Här med en nyzeeländs gitarrist som blir lite mer "pådrivande" Greg Tuohey

 

Lyssnar på bl.a. denna som jag gärna rekommenderar som ett exempel på hans melodiska nästan som lite "vemodigt nordisk" i tonen. Find The Way

 

RoonShareImage-637762968254259450.png.7186783cb357488bda35cbd0163e4cdd.png 

 

Tycker att båda albumen är bra exempel på modern amerikansk utvecklad pianojazz. Men med hänsyn till val av skivbolag ECM så blir influenserna ganska tydliga av europeisk jazz med bottnar i folkmusik.

 

Skulla ge dem båda

 

Musik: :grin::grin::grin::grin:

 

Ljud:  :grin::grin::grin:1/2

 

Calm

Link to comment
Share on other sites

Dagen fortsätter i det lite vemodiga pianospelet.

 

RoonShareImage-637767427680800050.png.9a1c8aa0080819160f6869d1f6e11ba7.png

 

En liveplatta med  den italienska trion bestående av förutom pianisten Stefano Battaglia själv, basisten Salvatore Major och Roberto Dani trummor.

 

Musik av Alec Wilder amerikansk klassisk och populärmusik kompositör och  därmed kopplas amerikansk populärmusik ihop  med europeisk jazz. Sinatra , Peggy Lee och Tony Bennet har framfört hans musik.

 

En platta som lämpar sig väl med lite gråmulet väder.

 

Musik: :grin::grin::grin::grin:

 

Ljud: :grin::grin::grin: 1/2 men med bra livekänsla

 

Calm

 

 

 

Link to comment
Share on other sites

@calm Tack för tipsen i den numer allt skralare jazzutgivningen i min smak. Jag kontrar med en annan jazztrio som jag inledningsvis tyckte var lite ”si så där”. De har en alldeles färsk utgåva på nya bolaget https://5passion.com/ som fått titeln ”Skyline” Nu har jag spelat den tre gånger och den bara växer och växer. Så till den grad att jag köpt den. Inspelningen är också mycket bra.

 

Bassisten Ron Carter har alltid varit en stor favorit för mig. Han är inte den mest fingerfärdiga men han har sin fantastiska ton och ett sätt som driver och artikulerar sammanhanget han är med i som få andra. Charlie Haden hade samma förmåga. Det var för övrigt han som lyfte fram trions pianist kubanen Gonzalo Rubalcaba på 90-talet. En mycket spännande musiker. Trummisen Jack De Johnette drar heller inte ner betyget.

 

15F13D17-7B42-4A8E-B4EF-A8882DD47194.png


För den/de som inte hört talas om Gonzalo Rubalcabo rekommenderar jag hans studiodebut på Blue Note från 1991 som blev en av de mest kritikerrosade och mest sålda Blue Note-album det året. Den börjar med ett avantgardiskt nummer men sedan lugnar det ner sig lite. Även hans andra album på Blue Note är mycket bra.

 

E4FC5C64-2BBA-4CBB-BFB5-A5FCBDDC30B7.png

 

 

 

Link to comment
Share on other sites

@Bebop kan kontra dina tips, varav Ron Carter-plattan var ny för mig, med denna skiva som verkligen gör en på gott humör och inte minst ökar längtan till NYC och jazz live på en riktig klubb.

 

RoonShareImage-637771477362326080.png.ace25d92a71aaf67639d31cc2a5208e9.png

 

Bland basister gillar jag Mc Bride skarpt men också hans ensemble och i synnerhet pianisten och vibrafonisten på denna platta som tydligen är en tidigare inspelning men släppt förra året.

 

Musik :grin::grin::grin::grin: 

 

Ljud   :grin::grin::grin::grin: inte minst för den sköna klubbkänslan som är svår att efterhärma i studio

 

 

Calm

 

 

 

RoonShareImage-637771477362326080.png

Link to comment
Share on other sites

Apropå moderna jazzpianister så framstår Steve Dobrogosz som en klart lysande stjärna med amerikansk bakgrund men sedan länge verksam i Sverige. En av mina favoriter särskilt i samarbete med olika svenska sångerskor, men här i helt solo.

 

RoonShareImage-637772533481305770.png.b753759388a34002086e813aaf4ce56d.png

 

Här i en balladfylld skiva med blå toner i den just nu rådande blåa timmen.

 

Musik :grin::grin::grin::grin: underskönt vacker

 

Ljud   :grin::grin::grin::grin:

 

Calm

Link to comment
Share on other sites

RoonShareImage-637773338063991060.png.c38e8d1a3874379afdbfd3853c404422.pngEn gammal klassiker i repris Ratka Toneff med Steve D. i Fairytales. Känsligt och finstämt och vackert för en röst och piano.

 

RoonShareImage-637773338063991060.png.30970b4d48784e7a2e8bc95c54ad8ed1.png

 

Tror att denna gick varm i diverse demos när det begav sig. Tyvärr ändades hennes liv alldeles för tidigt.

 

Musik :grin::grin::grin::grin: om detta skall kallas jazz eller inte är en fråga? Vacker musik i vet fall!

 

Ljud :grin::grin::grin::grin:

 

Calm

 

Link to comment
Share on other sites

2 hours ago, calm said:

en av mina favorittrummisar!:thumbsup: Peter Erskine

Amen… samma här. Spelar ytterst smakfullt. Jag blev inspirerad och hittade ett annan rätt så färskt album där Peter Erskines smakfullhet går igen. Jag tror även det albumet är i din smak. Det har lite ECM-klang över sig, vilket är positivt för min del.

 

Det är en tysk pianist (och trombonist), Lucas Heidepriem som skolades av bl a Albert Mangelsdorf. Jag gillar det här. Lugn och sansat med fina klanger.

 

CC423877-F66D-4258-9B50-5D320AABD499.png

 

 

Link to comment
Share on other sites

13 minutes ago, Bebop said:

Amen… samma här. Spelar ytterst smakfullt. Jag blev inspirerad och hittade ett annan rätt så färskt album där Peter Erskines smakfullhet går igen. Jag tror även det albumet är i din smak. Det har lite ECM-klang över sig, vilket är positivt för min del.

 

Det är en tysk pianist (och trombonist), Lucas Heidepriem som skolades av bl a Albert Mangelsdorf. Jag gillar det här. Lugn och sansat med fina klanger.

 

CC423877-F66D-4258-9B50-5D320AABD499.png

 

 

Tack för tipset!

Tyvärr verkar det dessvärre som Tidal ligger efter i publicering av nya alster. Hittar inte just denna men en annan av Lucas Heidepriem.

 

Calm

Link to comment
Share on other sites

23 minutes ago, octavia rs said:

Jag har den i Qobuz

Tack för det. Nu hittade jag den också. Den ligger tydligen upplagd med Accidential Tourists som artistnamn. Hans övriga plattor, inklusive Accidential Tourists dyker upp under Marcus Burger. Skivbolagen är faktist dåliga med konsekventa taggar på bl a Artist och Artist Name. Det har varit uppe några gånger i Qobuz tråd på Audiophilestyle.com. Qobuz svarar att de har inte någon möjlighet att tagga om album. De lägger upp albumen med de taggar som skivbolagen lagt in. 

Link to comment
Share on other sites

On 2021-05-26 at 16:56, calm said:

Det är sällan nuförtiden som jag köper vinyl. Har egentligen tillräckligt med musik och obegränsad tillgång till ny via streaming. Men detta kan med fog benämnas modern jazz-utveckling. Ett dyk ner i den moderna svenska jazzmyllan med det som skulle bli världsartister, här i vardande 1994. 

Jonas Kullhammar fick i uppdrag av Caprice att gräva fram något som betytt mycket för honom själv och hans egen jazzutveckling och fastnade för denna grupp, Jazz Furniture ursprungligen inspelad 1994 i Bohus Studio under tre aprildagar, med Åke Linton vid spakarna. Då ett gäng unga lovande musiker i 20-30 års åldern.

Esbjörn Svensson, Magnus Broo, Per "Texas" Johansson, Fredrik Ljungström, Magnus Öström, Daniel Berglund. De två senare tillsammans med Esbjörn hade året innan spelat in sin första platta under namnet, Esbjörn Svensson Trio; When Everyone  Has Gone.

 

Jonas Kullhammar har mastrat denna skiva för en 180 grams de luxe-utgåva som jag inte kunde motstå att köpa och jag ångrar det inte en sekund.

Roligt att höra dessa unga musiker i en inspelning som borde gått till historien där allt kanske började. Musiken är komponerad av bandmedlemmarna och spelas med inlevelse och ungdomlig självklarhet. Märks att de trivs tillsammans och även om musiken inte är revolutionerande nydanande så kan man ändå förnimma vad som senare skulle ske.

 

IMG_2700.jpg.fc0a011bdec467f0cb6207dbcb89600f.jpg

 

IMG_2701.jpg.0a73a83bf8c72aa368ae8d6599594c95.jpg

 

Jag ger den:

 

Musik: :grin::grin::grin::grin: , Esbjörn Svenssons lyriska ballad February, värd nästan hela skivan.

 

Ljud: :grin::grin::grin::grin:

 

Calm

 

Tackar for tipset, den her hadde gått under min radar, bestilt på vinyl nu :grinsmilingeyes:

 

mvh

Link to comment
Share on other sites

  • 3 weeks later...

Ibland hjälper Roon/Tidal till att göra en nostalgisk resa längs "Memory Lane". Var såld på Fourplay Elixir för många, många år sedan, när sonen och jag hängde nere hos Kent Melins Hifi Art i den gamla butiken på GrevTuregatan.  Lee Ritenour var den givna gitarristen i bandet som jag inte lyssnat till på flera år. Då dök denna 10-åriga platta plötsligt upp.

 

image.png.ce08112cec84f911c7a1f6abb2126922.png

 

Faktiskt riktigt skönt groove, med driv och komp i klass.

 

Musik :grin::grin::grin::grin: med lite mer driv och nerv än "välpolerade" Fourplay

 

Ljud :grin::grin::grin::grin: riktigt bra ljud och säkerligen varför denna typ av skivor spelades i demorum och på mässor.

 

Calm

 

 

Link to comment
Share on other sites

Såg att gamla ärevördiga Fourplay hänger kvar och firar 30-års jubileum och släpper en jubileumsversion av deras första platta..

 

https://fourplayjazz.com

 

Gamla gänget med Bob James, Nathan East, Harvey Mason och nu med Robben Ford som jag också lyssnat en del på.

 

Noterade att de skulle medverka på ett kryssningsfartyg under våren till bl.a. Tahiti. Det är säkert deras rätta miljö kan jag tro. Vet inte varför jag associerar deras musik till en smokingklädd publik med coqtailglas i handen, mer än en sunkig jazzklubb i en källare? :grin::smile: Fördomar!?

 

Calm

 

 

Link to comment
Share on other sites

I streamingvärlden kan det mesta utan ansträngning plockas fram med en en tryckning.

I går när jag träffade en pianostämmare och tekniker kom vi att prata om Keith Jarrett och lite bakgrund till den legendariska Köln-konserten. Det ledde naturligtvis till att lyssna på den igen. Det var ett tag sedan onekligen.

Då var det naturligt att glida in på en av mina favoriter med hans trio som jag faktiskt föredrar framför solokonserterna även om dessa anses konstnärligt mer utvecklade.

 

RoonShareImage-637794869945757210.png.03d96cd2e080d066331dd475ba98972e.png

 

Mästerligt spel onekligen och får väl anses som modern jazz trots lite äldre datum.

 

Musik :grin::grin::grin::grin: standards när de är som bäst och mästerligt spel.

 

Ljud :grin::grin::grin: 1/2  lite konstig "vandring" av trummorna i mitt sytem, men annars helt ok. pianoklangen är riktigt bra.

 

Calm

Link to comment
Share on other sites

  • 4 weeks later...
On 2022-01-07 at 10:38, calm said:

@Bebop kan kontra dina tips, varav Ron Carter-plattan var ny för mig, med denna skiva som verkligen gör en på gott humör och inte minst ökar längtan till NYC och jazz live på en riktig klubb.

 

RoonShareImage-637771477362326080.png.ace25d92a71aaf67639d31cc2a5208e9.png

 

Bland basister gillar jag Mc Bride skarpt men också hans ensemble och i synnerhet pianisten och vibrafonisten på denna platta som tydligen är en tidigare inspelning men släppt förra året.

 

Musik :grin::grin::grin::grin: 

 

Ljud   :grin::grin::grin::grin: inte minst för den sköna klubbkänslan som är svår att efterhärma i studio

 

 

Calm

 

 

 

RoonShareImage-637771477362326080.png

Denna har en tendens att dyka upp i Roons algoritmer. Gör absolut inget!:smile: Den är riktigt bra med ordentligt medryckande swung och en ambience-fylld inspelning nästan i klass med Jazz at the Pawnshop. Den tål att repeteras, så pass bra är den både musikaliskt och inspelningsmässigt. Pianot, träblåset, vibrafonen återges med riktig livekänsla.

 

Calm

Link to comment
Share on other sites

  • 2 months later...

Fick möjlighet att leta upp en gammal favorit med en platta som släpptes i höstas. Men som jag pga teknikstrul inte kunnat lyssna ordentligt på förrän nu.

 

RoonShareImage-637868406943883110.png.68e5f1bab747479c643e8e5a38df1455.png

 

Tycker att den är riktigt bra! Har tyvärr tyckt att hon inte haft en så positiv utveckling musikaliskt på senare år, men denna andas lite ny energi och inspiration.

Lite blandat material eget och andras.

 

Musik :grin::grin::grin::grin: fina basgångar  och trumspel förutom Patricias piano

 

Ljud :grin::grin::grin::grin:  nästan lite livskänsla med en bra kvalitet.

 

Ända gruvelsen är att jag missade ett av hennes få liveframträdanden i Sverige på Nefertiti. i Gbg De verkade klappat igen under pandemin, men kanske är igång igen?

 

Calm

Link to comment
Share on other sites

På den her er TGT tilbake på va dom kan best, det kontemplativa, lugna och sköna trio formatet!

 

1644417267.jpg

 

On the album Opening, Tord Gustavsen reveals a fresh angle to his particularly unique trio investigations into Scandinavian folk hymns, gospel, chorale and jazz, as he introduces a different voice on bass. With a new fellow-traveller on board and its recording premiere in Lugano's Auditorio Stelio Molo, the trio discovers inspired new ways to interact with each other, using innovative approaches to sound and technique in the process. Made up in equal parts of intricately textured improvisations and understated melodic hooks, the group’s conversations bring an enticing unfamiliarity to the language the Norwegian pianist has developed over almost two decades of collaboration with ECM.

 

mvh

Link to comment
Share on other sites

18 hours ago, musicus said:

På den her er TGT tilbake på va dom kan best, det kontemplativa, lugna och sköna trio formatet!

 

Kan bara hålla med. 

Det jag hört hittills verkar riktigt bra 

För en vän av vinylformatet så får man visst vänta till i höst... :46:

 

https://www.ecmrecords.com/shop/1643700193

 

Men som plåster på såret så har jag tillsvidare beställt - The Other Side :smile: 

 

Link to comment
Share on other sites

  • 5 months later...
  • 3 weeks later...

En av de många  moderna pianister som jag gärna lyssnar på är Michael Wollny. Han har skapat sig en egen ställning och stil som en utvecklande musiker lite i Esbjörn Svenssons anda. Experimentellt användande av instrumentet piano  som både rytm- och soloinstrument i olika konstellationer ofta utforskande och nydanande. Hans senaste platta är inget undantag. Mer experimentell än de polska pianisterna i ACT-stallet kan jag konstatera även om de tillhör de jag gärna lyssnar på. Haft nöjet att se honom live en gång under ACT:s Jubileums turné.

 

RoonShareImage-638023909907701460.png.41d498b3cb928918ef3ad565abfb2aa1.png

 

Klangstrukturer utöver det vanliga. Titeln är ganska upplysande för vilken typ av musik det handlar om. En vandring i ett mystiskt musikaliskt landskap i sällskap med en basist och en trummis som går lite i samma skola som Magnus Öström och Jon Fält.

 

Musik :grin::grin::grin::grin: nota bene om man gillar E.S.T senare plattor

 

Ljud :grin::grin::grin::grin: studioalbum i god ACT-anda

 

 

Calm

 

 

Link to comment
Share on other sites

En annan favoritgruppering kring pianot i centrum är Tingvall Trio. De har nyligen släppt en ny platta.

 

RoonShareImage-638023939842759660.png.96ac1c45d897bd3abcb6c96a5dd8991c.png

 

Betydligt mer lättillgänglig än den föregående Michael Wollny.

Martin Tingvalls lätta diskantutflykter känns igen som en röd tråd i deras skivutgivning. Alltid med samma melodiska klang. Har följt dem under åren, men  sällsynta på livescenen i Sverige tyvärr. Stationerade i Hamburg om jag minns rätt, men kommer till Fasching i december, hoppas att jag kan gå då! Det var onekligen ett antal år sedan sist på Skeppsholmsfestivalen.

 

Musik: :grin::grin::grin::grin: Lättillgänglig och sprittande triojazz.

 

Ljud: :grin::grin::grin::grin: bra  instrumental utbredning i ljudbilden.

 

Calm

 

 

Link to comment
Share on other sites

Det duggar tätt med nya släpp ibland i min favoritgenre, triojazz med lite mer avantgardistisk inriktning. Arvet efter EST är tydligt med 2/3 delar ur den gamla trion efter Esbjörns tragiska bortgång. Dan Berglund bas och Magnus Öström, med Bugge Wesseldorf vid pianot/synt. 

 

RoonShareImage-638024093356229180.png.37465489e8bd13606d12091d86ed65d7.png

 

 

Lite mer spacead än här tidigare redovisade släpp.

 

Detta är en resa ut i rymden med en malande beat som byggs på med Bugges ömsom piano och Moog-syntar. Gruppens fjärde album med ungefär samma stuk på musiken. Lite som att flytta sig tillbaka till "Trollkarlens Hatt" med den legendariska Bo Hansson. Eller gruppen Hansson och Carlsson med samme Bo  Hansson på orgel och trummisen Janne "Loffe" Carlsson.

Alltså en progressiv musik som bygger just på en grundläggande beat med långa improviserade slingor på synth eller piano. Likafullt melodiskt och harmoniskt.

Rymden uppträdde på Berwaldhallen för några år sedan just i denna sättning. Minns Bugges olika Moogar, tror att han hade två? Klaviatur och en häftig kontrollpanel mer som ett mixerbord, men sannolikt kontroller för olika ljudprocessesorer. 

 

Musiken : :grin::grin::grin::grin:  lite igenkännande både historiskt och till EST senare musik. Njutbart melodiskt.

 

Ljud: :grin::grin::grin::grin: mycket knapptryckande och processande skulle jag säga för att få till det, men bra.

 

https://en.wikipedia.org/wiki/Moog_synthesizer

 

Calm

 

Link to comment
Share on other sites

Mathias Eiks finstämda trumpet har vi hört i hans egna album. Här framträder han med andra medmusiker varav trummisen är välbekant Manu Katché.

Men pianisten skall prisas för högt för sitt melodiska spel Benjamin Lackner samt basisten Jerome Regard. Benjamin tysk/amerikan född i Berlin men uppvuxen i USA. Hans spel faller väl i den "europeiska skolan" med ett melodiskt och harmoniskt spel många gånger baserad på folkmusik- och modala skalor .

 

 

RoonShareImage-638029009771403130.png.effac2a52812d3ff15568879dec73366.png

 

 

Musik: :grin::grin::grin::grin: snudd på en 1/2 till också genom det fina spelet.

 

Ljud: :grin::grin::grin::grin: Mathias trumpet och Manus trum- och cymbalspel kombinerat med pianots fina klanger ger drömlika musikaliska utflykter.

 

 

 

Allt i den lite vemodiga  jazzgenren som jag gillar högt!

 

Calm

 

 

 

Link to comment
Share on other sites

On 2022-10-26 at 20:09, calm said:

Det duggar tätt med nya släpp ibland i min favoritgenre, triojazz med lite mer avantgardistisk inriktning. Arvet efter EST är tydligt med 2/3 delar ur den gamla trion efter Esbjörns tragiska bortgång. Dan Berglund bas och Magnus Öström, med Bugge Wesseldorf vid pianot/synt. 

 

RoonShareImage-638024093356229180.png.37465489e8bd13606d12091d86ed65d7.png

 

 

Lite mer spacead än här tidigare redovisade släpp.

 

Detta är en resa ut i rymden med en malande beat som byggs på med Bugges ömsom piano och Moog-syntar. Gruppens fjärde album med ungefär samma stuk på musiken. Lite som att flytta sig tillbaka till "Trollkarlens Hatt" med den legendariska Bo Hansson. Eller gruppen Hansson och Carlsson med samme Bo  Hansson på orgel och trummisen Janne "Loffe" Carlsson.

Alltså en progressiv musik som bygger just på en grundläggande beat med långa improviserade slingor på synth eller piano. Likafullt melodiskt och harmoniskt.

Rymden uppträdde på Berwaldhallen för några år sedan just i denna sättning. Minns Bugges olika Moogar, tror att han hade två? Klaviatur och en häftig kontrollpanel mer som ett mixerbord, men sannolikt kontroller för olika ljudprocessesorer. 

 

Musiken : :grin::grin::grin::grin:  lite igenkännande både historiskt och till EST senare musik. Njutbart melodiskt.

 

Ljud: :grin::grin::grin::grin: mycket knapptryckande och processande skulle jag säga för att få till det, men bra.

 

https://en.wikipedia.org/wiki/Moog_synthesizer

 

Calm

 

Skulle väl tillägga att Moog var analog. Enligt wikipedia. 

 

Calm

Link to comment
Share on other sites

Join the conversation

You can post now and register later. If you have an account, sign in now to post with your account.

Guest
Reply to this topic...

×   Pasted as rich text.   Paste as plain text instead

  Only 75 emoji are allowed.

×   Your link has been automatically embedded.   Display as a link instead

×   Your previous content has been restored.   Clear editor

×   You cannot paste images directly. Upload or insert images from URL.

×
×
  • Create New...